Angående mäns våld

23 september 2011, av Pelle Billing

Mäns biologiska förutsättningar har alltid formats kulturellt för att odla en potential av våld. Detta eftersom samhället i alla tider varit beroende av mäns våld för sin överlevnad.

Landets försvar, lag och ordning, familjens trygghet – alla ska de försvaras med mäns våld när det behövs. Att gräva gruvor och bygga hus kräver andra former av våld.

Vi blir mäkta upprörda när en man tar till våld i fel situation. En man som begår ett våldsbrott ute på stan, eller misshandlar sin fru, ses inte med blida ögon. Förvisso ska vi aldrig acceptera okontrollerat våld, förvisso ska varje individ som bryter mot lagen straffas, men det är höjden av dubbelmoral när vi blir upprörda på ”manlighetskulturen” i samband med våldsyttringar.

Vi har bett om denna kultur, vi har implementerat denna kultur, vi är beroende av denna kultur. Kvinnor och barn i precis samma utsträckning som män.

Teorierna att mäns våld primärt handlar om att anskaffa makt över kvinnor är som att säga att kvinnors barnafödande primärt handlar om att sätta en liten människa till världen som de kan ha makt över. Ett absurt och människofientligt påstående alltså.

Män förväntas vara redo att med våld försvara samhället mot oordning, mot andra nationer och mot naturkatastrofer – så att dess strukturella integritet återskapas och utvecklas över tiden.

De flesta män tar sig med glädje an dessa uppgifter. De är stolta över att dö eller skadas för sitt land eller sin familj. De accepterar utan att knota det våld de utövar mot sig själva, när de riskerar liv och lem för ett högre syfte.

Den manliga ”våldskulturen” kan bara minska i den takt som samhällets behov och önskan om kontrollerat manligt våld minskar. Så länge behov finns av att män försvarar kvinnor, barn och sitt land kommer det alltid att slå slint hos vissa och leda till okontrollerat våld. Vi önskar alla att denna bieffekt ska minimeras, och att våldet endast ska komma ut på rätt ställe, men det kommer aldrig att bli en perfekt verksamhet.

Förr tackades män för sina uppoffringar och den manlighetskultur som försvarade samhället och civilisationen. Idag attackeras den, demoniseras den och målas upp som vårt största problem – samtidigt som vi inte skulle överleva en enda dag utan den.

Det är dags för en upprättelse, och en ursäkt från de kvinnor och män som smutskastat den service de åtnjuter.

 

33 kommentarer på “Angående mäns våld”

  1. Joel Johansson skriver:

    Tack, Pelle! Så ser ett nyanserat resonemang ut.

    Den våldsintoleranta idealismen är nog väldigt tidstypisk. Jag ser en koppling till sekularismen och religions-substitut såsom new age och naturromantik. ”Kan inte alla bara älska varandra”? En god strävan i och för sig, men den tycks alltid gå hand i hand med polarisering, demonisering och skuldbeläggande. Jag har upplevt denna polarisering inom new age-kulturen – klassificeringen av människor som mer eller mindre utvecklade t ex.

    Den sociala varelsen behöver uppenbarligen mer konstruktiva sätt att positionera sig på. Meritokrati som statuskontext passar inte alla, men jag kan själv inte se några bra alternativ.

  2. Jax skriver:

    Du har helt rätt Pelle. Män har en inbyggd egenskap, begåvning till våld. Det har säkert kvinnor också men kanske i något mindre grad. Tänk om någon ville forska i detta, vad intressant!

    Om vi som män skall kunna vara starka, grundade och hela människor behöver vi utgå från de vi är innerst inne, de vi är menade att vara. Skall vi eventuellt hitta en ny mansroll måste den komma inifrån oss själva. I dag är det feminismen som definierar vad som är ok eller inte för en man, vad som är önskvärt beteende för oss män. Om vi accepterar det kan vi aldrig bli hela människor.

    När vi söker vad vi är måste förmågan till våld få ingå. Förnekas eller förtrycks den så förtrycker vi en sida av oss själva. Då kan den bli problematisk eller rent av farlig. Det är de förträngda sidorna i en människa som skapar lidande. Om vi bejakar ALLT i oss kan vi också hantera alla våra sidor, även våldet.

  3. Jax skriver:

    Joel, det är även inom New age som det starkast talas om att bejaka sig själv sådan som man faktiskt är, att ”säga ja till allt”. Men den sidan du beskriver finns förvisso också.

  4. Maria skriver:

    Det här maktperspektivet är centralt för feministerna men det är så ensidigt och missvisande. Har inte kvinnor makt över män? Jo, i allra högsta grad. Visserligen tror jag att de flesta kvinnor är barnkära och vill ha barn för deras egen skull, men samtidigt är barn för kvinnor ett sätt att få mer makt över mannen, en anledning att binda upp honom till henne. Bonus är ju om han kan försörja henne och barnet också. Finns det ingen man så ställer samhället upp.

  5. Pär Ström skriver:

    Väl talat! Jag väntar också på genustacket.

  6. Lavazza skriver:

    Detta är ett av dina absolut bästa inlägg, Pelle. Väl värt ett försök till större spridning eller som high light på din blogg, typ ”Nytillkomna läsare, läs dessa inlägg först”.

  7. Jax skriver:

    När en kvinna på morgonen stiger upp ur sin säng (konstruerad av en man) tar hon sig en duch (konstruerad och tillverkad av män. Rören, värmeväxlaren, metallen allt är tillverkat av är uppfunnet och konstruerat av män). Hon tappar upp vatten och sätter på kaffet (Igen, allt hon gör har hon män att tacka för som uppfinnare, konstruktörer och arbetare). Hon stoppar efteråt in koppen i diskmaskinen (Konstruerad Och Tillverkad Av Män, förkortas fortsättningsvis med KOTAM). Tar ut nytvättade och torra underkläder ur torktumlaren (KOTAM). (Kläderna är KOTAM, tyget är KOTAM, tråden är KOTAM tekniken med vilket allt tillverkats är KOTAM). Tar hissen (KOTAM) ner till gatan (KOTAM) och sätter sig i bilen (KOTAM).

    Ja, det vore respektfullt om kvinnor någon gång tackade för allt som gör livet lätt och behagligt för dem som är (KOTAM).

  8. Emma skriver:

    @ Pelle Billing:
    ”Så länge behov finns av att män försvarar kvinnor, barn och sitt land kommer det alltid att slå slint hos vissa och leda till okontrollerat våld.
    Vi önskar alla att denna bieffekt ska minimeras, och att våldet endast ska komma ut på rätt ställe, men det kommer aldrig att bli en perfekt verksamhet.”

    Exakt. Är det inte precis det vi som samhälle skulle behöva diskutera på ett mer konstruktivt sätt? Utan att vare sig öka toleransen för destruktivt våld eller att låtsas som att allt våld alltid är av ondo och vi alla egentligen innerst inne är små pacifister.

    Lite på samma spår, skulle vara interessant att höra din åsikt om den här artikeln, ur perspektivet självförsvar vs ickevåld i alla lägen?
    http://www.dn.se/ledare/signerat/slass-for-livet

  9. Kristian skriver:

    ”Den manliga “våldskulturen” kan bara minska i den takt som samhällets behov och önskan om kontrollerat manligt våld minskar. Så länge behov finns av att män försvarar kvinnor, barn och sitt land kommer det alltid att slå slint hos vissa och leda till okontrollerat våld. Vi önskar alla att denna bieffekt ska minimeras, och att våldet endast ska komma ut på rätt ställe, men det kommer aldrig att bli en perfekt verksamhet.”

    Det här vet jag inte riktigt om jag håller med om, att den manliga våldskulturen endast skulle vara avhängig samhällets behov. Även om framtiden skulle te sig som en reklamfilm från AMF pension och vi tillverkar robotar som kan sköta allt våld, och om vi då skulle kunna fostra alla pojkar på ett ”fredligt” och pacificerande sätt, så tror jag ändå att det skulle slå slint för en och annan man (kanske till och med i än större utsträckning). Hur civiliserade vi än blir så kommer vi alltid att ha kvar primitiva och våldsamma delar i oss. Därför tror jag att vi alltid kommer att behöva våldsamma aktiviteter för att kanalisera dessa, tex MMA, extremsporter.

  10. Andreas skriver:

    Jag håller heller inte riktigt med om resonemanget. Som jag ser det, är såväl mäns våld mot kvinnor som deras beredvillighet att dra ut i krig effekter av samma egenskap, dvs. den inneboende aggressiviteten. Jag tror helt enkelt inte att det orsakssamband som förs fram i posten existerar i någon vidare utsträckning – om så vore, skulle män med våldsamma yrken vara överrepresenterade när det gäller våld mot kvinnor, men något sådant samband går knappast att påvisa.

  11. Pelle Billing skriver:

    Emma,

    Principiellt håller jag med Hanne Kjöller. Man måste få försvara sig, barn som vuxen.
    Sedan gör hon en feministiskt vinkling mot slutet men det är ju närmast ”par for the course” av Kjöller.

  12. Pelle Billing skriver:

    Kristian,

    Jag ser inte det du skriver som ett motsatsförhållande till det jag skrev. Mer en komplettering – en komplettering jag instämmer i.

    När du tolkar det jag skriver som ”att den manliga våldskulturen endast skulle vara avhängig samhällets behov”, så känner jag inte igen min egen åsikt. Jag beskrev en viss princip och hur denna kan skruva upp och ner våldet, men uteslöt inte att det kan finnas andra principer som styr mäns våld.

  13. Anders skriver:

    Jag tror det kan vara väldigt farligt att resonera på det här sättet och förenkla samt försöka ta ner dessa frågor på individnivå. En person av manligt kön som stolt ger sig ut för att försvara sitt land begår inte samma sorts våld som mannen som slår sina barn. En man som känner sig tvingad av samhället att inte visa känslor utan använda knytnävarna för att få som han vill begår inte samma sorts våld som en man som väljer ett riskfyllt yrke.
    Jag håller inte med om man ska acceptera en våldsam manlighetskultur och se den som något sorts ”på gott och ont”, däremot stämmer det att män uppmuntras att vara på ett visst sätt och att våldsamma egenskaper av vissa anses manliga. Är detta ett problem eller något vi bara ska acceptera?
    Jag röstar på det förstnämnda eftersom jag är för ett samhälle där män och kvinnor tillåts leva hur de vill utan instängande förväntningar på hur en riktig man eller kvinna ska vara. Jag tror de flesta män är trötta på att höra att våldsamhet är en typiskt manlig egenskap. Jag tror dock definitivt inte att män generellt förväntar sig ett ”genustack” för bra saker som andra män gjort. Generaliseringar är som bekant sällan bra. För inte ska man väl dra alla män över en kam när någon av manligt kön våldtar eller mördar? Våld kommer sällan ut på rätt ställe och jag tror våldsoffren(ofta kvinnliga men främst manliga) är lite för många för att vi ska godta myten om mäns inneboende våld och gå vidare. Samhället har inte längre behov av våldsamma män(inte ens i ordets vidaste betydelse) och både kvinnor och män är idag tillåtna att söka yrken där en viss jävlaranamma krävs. Så var det inte förr då kvinnor som bekant inte fick vara med på samma sätt, om de hade önskat.
    Kanske är det dags att skrota myten om den store tyste mannen som med våld tar det han vill ha? Inte minst för våra söners skull. När vissa feminister pratar om hur män är våldsamma av naturen blir det nämligen ett himla liv bland jämställdisterna(det gör feminister dock sällan eftersom man idag är rätt säker på att män fostras till våldsamhet) och att Billing plötsligt också vill generalisera så om oss män är ganska beklämmande. Hur var det nu med dubbelmoralen? Dessutom helt utan källor vilket nog krävs när man gör drastiska påståenden på det här viset. Mycket trist läsning som knappast hjälper kampen för jämställdhet, men visa några källor så kanske du blir omvärderad.

  14. Lavazza skriver:

    Anders: ”samhället har inte längre behov av våldsamma män(inte ens i ordets vidaste betydelse) och både kvinnor och män är idag tillåtna att söka yrken där en viss jävlaranamma krävs.”

    Ärligt?

    Det är som att säga att polisen bara gör nytta när den ingriper och glömma att polisen gör störst nytta genom att finnas där som ett latent hinder mot brott.

    Våld är effektivast som potential. USA:s nytta av sin militära styrka har exempelvis minskat kraftigt genom att USA:s krig i Afghanistan och Irak.

  15. Sa skriver:

    Fantastiskt bra – som alltid, Pelle!

  16. Pelle Billing skriver:

    Anders,

    Mäns våld har minskat i takt med att behovet av manligt våld och manlig uppoffring har minskat. Det är fakta och ingen åsikt.

    Jämför antalet personer som dödas av män i dagens Sverige, med antalet män som dödades inom romarriket, eller i ursprungsbefolkningar.

    Med detta inte sagt att man inte kan jobba mot män.
    Men så länge samhället behöver mäns våld för att upprätthålla välstånd, lag och ordning så kommer vi delvis att uppmuntra mäns potential till våldsamhet.

    Och detta är inte mer mäns fel än någon annans fel.

  17. Gunnar (D.U.) skriver:

    Dina funderingar och tankar i denna bloggposten är intressanta, Pelle B!

    Kan kombineras vidare med vad du skrev nyligen, tycker jag:

    Redan när jag läste din tidigare bloggpost om hur mäns kroppar är anpassade till faderskapet, http://www.pellebilling.se/2011/09/mans-kroppar-anpassas-till-faderskap/ , fick jag en fundering kring detta med mäns testosteronnivåer och kopplingen till potentialen för våld hos dem (ett samband jag uppfattar som vetenskapligt bevisat).

    Om vi alltmer får en samhällsutveckling där män får svårare att ingå i en parrelation samt svårare att få vara en del av sina barns uppväxt, då får vi män med högre testosteronnivåer och därmed med högre potential att vara våldsamma, om jag förstått det rätt.

    Så ihop med dina funderingar här, Pelle, kan jag tycka att det samhälle som extremfeminismen försöker definiera upp och skapa för män är ett samhälle som leder till mer våld från män! Precis det feminismen påstår sig vilja komma bort ifrån!
    Feminismen missar helt att koppla helheten kring mäns situation och förutsättningar, kan jag tycka. Och det leder till ett samhälle där män inte ges en fair chans att fungera helt bra…

    Naturligtvis måste män som grupp involveras i hur samhället ska utvecklas och byggas framöver, för att det även ska passa bra för män – känns ju självklart kan jag tycka!
    Och då är ju en bra bas att utgå ifrån de förutsättningar som faktiskt finns i män och finna vägar att på ett bra sätt inkludera dessa inom samhällets utveckling…

    Edit:
    En annan som funderat lite kring detta:
    http://www.joinjon.se/livet/om-att-tamja-testosteron/

  18. Pelle Billing skriver:

    Gunnar,

    Ja, det är kloka tankar du har. Samhällen där många män aldrig bildar familj blir lätt instabila. Kina kommer få problem med sitt mansöverskott.

    Det bästa sättet att få en ung man att bli produktiv samhällsmedborgare är att han gifter sig och skaffar barn. Hans testosteron sjunker, han är motiverad att försörja fru och barn, han vill ha lag, ordning och trygghet, sv.

    Med detta inte sagt att det inte finns massa män idag som klarar att leva singel, lol. Postmoderna män är självreflekterande, osv.
    Men i traditionella samhällen kan det vara problematiskt om män inte gifter sig och bildar familj.

  19. Gunnar (D.U.) skriver:

    Pelle,

    Ja det är klart att väldigt många män klarar att leva som singel idag i vårt samhälle och även utan kontakt med sina barn, det ser jag ju själv omkring mig…
    Men troligen lever dom då med högre testosteronnivåer och därmed med en högre potential att kunna vara / bli våldsamma om det uppstår en situation eller en livsmiljö som kan trigga igång ett våldsbeteende.
    Så jag tror inte det bara är i traditionella samhällen det kan vara problematiskt.

    Vi kan ju bara se på våra tre största städer i Sverige (som ju har flest ensamhushåll) att där har en del typ av våld trappats upp de senaste åren med mycket bilbränder, skjutningar, stadsdelar med ökade oroligheter där t.o.m. brandkåren ibland inte våga ge sig in på sin uppdrag, etc.

    Grejen är ju inte att det inte finns många ”postmoderna män” som är självreflekterande och kanske därmed klarar att hantera sin inre kraft, utan att det finns alltför många som inte är ”postmodernt” självreflekterande och inte klarar att hitta en plats i livet och ett sunt sätt att kanalisera den extra kraft / styrka som en högre testosteronnivå ger dem, tror jag… och det sätt som då extremfeminismen demoniserar över mäns natur och mäns inneboende förmågor samt skapar sämre förutsättningar för sunda relationer med sina barn och kärleksrelationer, skapar problem och sannolikt bidrar till att en del fler män släpper fram sin kraft på ett våldsamt och negativt sätt!
    Därmed inte på något sätt sagt att allt våld från män kan härledas till extremfeminismen, med deras dogmer bidrar helt säkert till att markant försämra förutsättningarna är min övertygelse…

  20. Pelle Billing skriver:

    Ditt sista stycke känns som en nyanserad sammanfattning av det hela.

  21. Backlash skriver:

    Men hur passar kvinnors våld in i den här ekvationen? Det är ju enligt vissa undersökningar minst lika vanligt som mäns våld, åtminstone inom hemmets fyra väggar.

  22. Roger skriver:

    Gunnar; jag har tänkt i samma banor.

    Män pressas att hålla tillbaka sin naturliga kraft; men för eller senare så pyser den ut i mer eller mindre kontrollerade former. Det kan få nästan vilka konsekvenser som helst.

    Men jag tror också att det är en av mäns största utmaningar idag, att bli större än den småsinthet som präglar feminismen, att lära känna sig själv och förverkliga sig själv den feministiska skuldretoriken till trots, och på så vis hitta vägar att kanalisera sin kraft och fylla sina egna mänskliga behov. Varje man behöver hitta sin egen väg. (kvinnor med, och de har det nog minst lika tufft att övervinna den patologiska feminismens kvinnorfälla).

    Men i det här sammanhanget är det rimligt att tala om just mäns behov; att bryta loss ur den manliga cellen som har treväggar; Gamla könsroller / Feminismens skuldretorik och feminismens nya könsroller / Personlig utveckling.

    Vi utsätts för många budskap, de flesta är direkt i motsats till varandra, och om vi bara försöker lyssna och vara till lags så leder det bara till kortslutning, obeslutsamhet och att fastna i livet. Olycka, osäkerhet, otrygghet och låg livskvalitet i beroendeposition till vem det än är som har talpinnen för tillfället.

    Det enda sättet att hitta vad som är sant i detta töcken av lögner är att lyssna innåt och försöka hitta sin egen viskande röst i en kakafoni av hysteriska röster omkring en. Efterhand som man lära känna sig själv, kan man börja förverkliga sig själv utifrån SINA EGNA villkor; bli en hel, produktiv och konstruktiv person, trygg i den man är och lycklig med det man gör.

    Detta är ju sant för alla människor; men män har speciella omständigheter; på sätt och vis ger feminismen oss vissa fördelar; den använde ständigt känslomanipulation, försöker hitta våra knappar, och på så vis hjälper den oss att förstå inlärda beteenden som vi bör göra oss av med. (Oj, fick jag dåligt samvete av det trots att det inte är mitt fel? Bra, då vet jag vad jag behöver arbeta bort.)

    Därför är just nyanserad kritik av feministisk retorik ett viktigt redskap för alla män, och något som den här bloggen bidrar med (även om kommentarsfälten ibland lämnar övrigt att önska); att avdramatisera och avprogramera nedärvda och socialt konstruerade autonoma mekanismer och bli sin egen igen. Så som vi var avsedda att vara; innan könsrollssamhället krävde sitt. (sedan finns det en liten falang män som okritiskt suger åt sig feministisk retorik, och de är förlorade för sig själva. En dag i framtiden kanske de inser hur osjälvständiga och ofullkomliga de är och påbörjar sin självutveckling då; det är i alla fall vad jag hoppas varje gång jag ser dem rabbla feminstiska slogans som pappegojor, ordagrant men utan att förstå vad de egentligen säger. Och återigen så gäller det även kvinnor, men det är inte det vi pratar om här.)

    Men det är VI som måste göra det arbetet, varje man måste arbeta med sig själv. Här finns inget utrymme att låta någon annan göra jobbet åt oss; vi är INTE feminismen och polarisering, könsdikotomi och skuldretorik är inte en ikonstruktiv väg att gå. Kollektvistiska idéer överhuvudtaget hindrar dig från att ta ansvar för dig själv, och därmed hindrar de dig från att växa som människa.

  23. Gunnar (D.U.) skriver:

    Roger:
    Trevligt att läsa någon annan mans tankar som går i samma banor!
    Jag håller med dig i mycket av det du skriver – att lära känna sig själv och se en tydligare roll för en själv som man i samhället, bortom det feministiska dogmerna, är det som är utmaningen för oss män nu. Och det handlar mycket om eget ansvar, i samverkan med en balanserad sund kritik av feminismen från bloggar som den här om jämställdhet 2.0 och liknande källor.

  24. Gunnar (D.U.) skriver:

    Backlash:
    Kvinnors relationsvåld är lika vanligt / frekvent som mäns – men allt våld i samhället är inte relationsvåld… samt i relationsvåld är ofta mannen fysiskt starkare och kan orsaka mer fysisk skada (medan kvinnor ofta kan orsaka en fruktansvärd psykisk skada)…

    Lavazza:
    Intressant länk du gav!
    Där finns många givande tankespår – både i artikeln och i kommentarerna!

  25. Pelle Billing skriver:

    Det är väldigt hög nivå på den här kommentarstråden. Härligt att se.

  26. Törnrosa skriver:

    Hej Pelle: Måste omedelbart hoppa in och sänka nivån *ler*
    För mig k ä n n s det som om du vill hitta en godtagbar ursäkt för mäns våld. Kan ha fel men… Jag är helt inne på Anders resonemang.

    Vill byta ut ordet våld mot styrka när det gäller positiva sammanhang. Att ha bra kroppsstyrka ihop med ett balanserat psyke kan knappast vara fel vare sig det gäller man eller kvinna.

  27. Pelle Billing skriver:

    Törnrosa,

    Jag försvarar inget våld. Dock vill jag hitta förklaringsmodeller. Det är två olika saker. Man kan t o m studera förklaringsmodeller till varför Hitler blev galen, utan att för en sekund ursäkta det han gjorde. Det är två helt olika saker.

    Det går att göra precis samma sak med kvinnor. Dvs att hitta förklaringsmodeller till varför de slår relativt ofta i hemmet jämfört med utanför hemmet. Dessa förklaringsmodeller betyder däremot inte att man försvarar kvinnors våld i hemmet.

  28. Törnrosa skriver:

    Pelle: Bra svar :-) Kanske fler vågar sig in och diskutera detta viktiga ämne

  29. Nils Jungenäs skriver:

    Pelle:
    ”-Mäns våld har minskat i takt med att behovet av manligt våld och manlig uppoffring har minskat. Det är fakta och ingen åsikt.”

    Det är väl i sig inget bevis på ett direkt samband?!?
    De har väl sannolikt åtminståne ett indirekt samband, ie de beror på samma bakomliggande orsak. Därmed inte givet att det finns ett orsakssamband dem emellan.

    Förklara gärna.

  30. hamstrn skriver:

    The Truth About Killing

    En populärvetenskaplig dokumentär om krig och mänskligtpsyke till störst del relaterat till män.

    Del1
    Länk: http://www.youtube.com/watch?v=2vlGR7S2wcI
    Del2
    Länk: http://www.youtube.com/watch?v=lNj6LYrwFgU
    Del3
    Länk: http://www.youtube.com/watch?v=VWVvbZY2IAA
    Del4
    Länk: http://www.youtube.com/watch?v=QLVwz2TeDn4
    Del5
    Länk: http://www.youtube.com/watch?v=TqtX8SPWu38
    Del2.1
    Länk: http://www.youtube.com/watch?v=m6jrRqGwtB8
    Del2.2
    Länk: http://www.youtube.com/watch?v=TzqbPDzebz4
    Del2.3
    Länk: http://www.youtube.com/watch?v=cClbJZXn0a4
    Del2.4
    Länk: http://www.youtube.com/watch?v=Iw2bOrB1TXQ
    Del2.5
    Länk: http://www.youtube.com/watch?v=c7ykfgp7OKU

    Sätter allt skitsnack om att manlighet mördar i perspektiv.

    Rekommenderat att se, den är på informativ och intressant.

  31. Pelle Billing skriver:

    Nils J,

    Det är lite av ett helt paket.

    Mer välstånd leder till mindre kamp mellan olika män och därmed mindre våld. I ursprungsbefolkningar dog 10-60 procent av männen en för tidig och våldsam död (dödade av en annan man). Idag är siffran en bråkdel av detta.

    Mäns uppgift är att försörja och beskydda, och om detta kan göras utan våld så minskar våldet.

Lämna en kommentar

Google