Feministiska pojkar som inte tänkt klart

26 augusti 2011, av Pelle Billing

sr

Tendens i P1 har just nu en serie reportage under temat Vem älskar en feminist?. Mia Blomgren är journalisten bakom serien, och jag har tidigare lyssnat på ett avsnitt där olika synsätt faktiskt fick komma till tals på ett bra sätt (rekommenderas om du har en stund över i helgen).

Idag sändes det fjärde avsnittet i serien – av någon anledning i programmet Barnen och inte i Tendens.

Hursomhelst så intervjuas tre 16-åriga pojkar som alla kallar sig feminister. De är alltså födda i mitten av 90-talet och helt och hållet uppvuxna med statsfeminismen som kom igång på alla cylindrar i början på 90-talet.

Varför har de då blivit feminister? En av pojkarna berättar att hans upprördhet föddes av att hans mamma fick lägre lön än sina manliga kollegor. En annan berättar att han såg att det var kvinnorna i släkten som lagar mat i juletid.

Iakttagelserna är inte nödvändigtvis felaktiga, dock är tolkningen färgad av den feministiska ideologi som de fått i sig sedan barnsben. Kvinnor får inte lägre lön för samma arbete, vilket nu visats i flera olika västländer. Vad gäller hemarbetet så gör kvinnor mer men det kompenseras av att män förvärvsarbetar mer.

På grund av den ideologiska prägligen stannar alltså dessa pojkars resonemang vid ytliga observationer, istället för att se hela bilden.

Vidare så vänder de sig mot att det är högre press på kvinnor att klä sig fint och vårda sitt utseende. Återigen är det en korrekt observation, men resonemanget kring varför är ofullständigt. Denna press på kvinnor har inget att göra med att någon har lust att förtrycka kvinnor. Av evolutionspsykologiska skäl känner kvinnor en starkare press på att ta hand om sitt utseende, och män känner en starkare press på att bli en god försörjare.

Helhetsbilden förnekas pojkarna eftersom statsfeminismen är så ensidig i sina beskrivningar av kvinnor och män.

Det kanske mest intressanta av allt är sista delen av intervjun. Här frågar Mia Blomgren om de städar sitt eget rum hemma. En kille säger att hans mamma alltid gör det, en annan säger att hans mamma gjort det under sommaren. Snacka om dubbelmoral!

När jag var 16 städade jag mitt eget rum och deltog även i städningen av hemmet som helhet. Samma för mina syskon.

Det framstår som att dessa tonårskillar fullt ut anammat den tes som många mediefeminister och genusvetare lever efter: det är andra som ska förändra sig, inte jag. Mediafeminister och genusvetare vill till exempel att andra kvinnor ska välja tekniska yrken, men själva vägrar de. De vill att män ska ta ett steg tillbaka i karriären, förutom deras egna framgångsrika män.

Pojkarna i programmet säger att feminism är att erkänna ojämlikhet och att vilja göra något åt det. Men tydligen ska de själva inte göra någon förändring. Deras roll som manliga feminister förefaller istället vara att läxa upp andra män som inte lever som de borde.

Obs: Läs även förra inlägget om bloggens framtid.

 

53 kommentarer på “Feministiska pojkar som inte tänkt klart”

  1. Access skriver:

    Vi har redan en vuxen generation som uppfostrats till feministisk barnatro. De håller idag på att uppfostra sina egna barn till samma trosuppfattning.

    Barnatro är en form av tidigt etablerat vanemönster. Det är effektivt, vilket både feminister, kristna och McDonalds vet.

    Man kan bara hoppas att de nu uppväxande generationerna som tonåringar kommer att revoltera mot vad de blivit inpräntade.

    Men det återstår att se. Prägling är ett starkt vapen.

  2. Men@Work skriver:

    Att lyfta fram ett fåtal utvalda på detta sätt är en propagandastrategi. Medievänstern är så korkad att de tror folk i allmänhet går på så simpla trick. Problemet är att sedan folkhemmet rasade, så har feminismen blivit ett svenskt varumärke, precis som Ikea och Kalles kaviar.

    Detta varumärke håller nu på att erodera och få dåligt rykte. Medievänster försöker då desperat upprätthålla en falsk bild av att folk i gemen trivs med de socialistiska genusexperimenten… Sverige får på intet sätt bli ett normalt Europeiskt land, utan vi ska alltid sitta fast i Myrdals och den sociala ingenjörskonstens strypgrepp.

  3. Patrik skriver:

    Hade SR intervjuat ett urval tonåringar på 1970-talet hade de varit socialister istället – precis som den intervjuande journalisten ha varit. Nu är det feminismen som är ideologin på modet. Den kommer att blekna bort inom några år.

  4. Snobben skriver:

    Beklämmande att läsa om stackars naiva pojkar som luras av propaganda. I bästa fall så kommer de så småningom att skaffa sig en egen uppfattning och lära sig att sätta saker i sammanhang.

  5. Daniel skriver:

    Äh gå inte för hårt åt på pojkarna.
    Det tar ju trots allt ett tag innan den manliga hjärnan mognar.

  6. Men@Work skriver:

    @Patrik:

    Denna typ av radikal feminism ÄR socialism/marxism, och omhuldas av medievänstern.

  7. Urban skriver:

    Samtidigt så går det inte att klandra dem; såhär tänker ju fortfarande de flesta män(niskor) i vårt land.

    Det vi pratar om i ”mansbloggosfären” är ju ett helt nytt sätt att tänka och ett första steg mot att frigöra män från en förtryckande mansroll; om det så handlar om att tvingas ut i krig, vara ”bread winner” och jobba häcken av oss eller för all del försörja en övertung välfärdsstat som behandlar män som skit.

    Tids nog lär de här unga männen bli varse om sakernast tillstånd så jag är inte speciellt pessimistisk :-)

  8. leifer skriver:

    Trodde pojkar idag hade börjat vakna, så dom slipper bli lika lurade som förra och förr förra generationen. Men kanske är det samma process, först när dom blivit vuxna och levt ett tag, som dom börjar fatta.

    Sen kan man se samma dubbelmoral hos män som blivit framgångsrika. Dom skaffar sig en fru som tar hand om barnen 100%. Sen säger dom sig vara feminister. Typ ex Abba Benny Andersson som skänkte 1 miljon kronor till Gudrun Schymans feministiskt initiativ. Kanske var det dåligt samvete?

  9. Urban skriver:

    Leifer, man kan inte begära detta av pojkar då de flesta vuxna män är långtifrån ”vakna”.

    Jag anser att det ännu så länge är en ytterst liten del av den manliga befolkning som tänker i samma banor som vi gör, men att det är en växande grupp. Jag själv tänkte inte i dessa banor för bara tio år sedan utan det här har vuxit fram hos mig under 2000-talet och speciellt under de sista fem åren.

    För mig är det inget hokus pokus eller ens speciellt konstigt längre då den här utvecklingen bara måste komma; det håller ju inte längre att vi ska tala om frigörelse, individualisering och jämställdhet om en stor grupp av befolkning inte ska kunna ta del av den utan förväntas tiga när lagar är diskriminerande eller när det handlar om vem som ska betala kalaset. Enkel matematik egentligen, det konstiga är att män inte sett detta tidigare.

    Det kanske är så att feminismen behövts för att provocera fram de här idéerna hos män och ser man det på det sättet så har feminismen och dess överdrifter varit av godo för oss män. Jag väljer att se det på det viset då jag inte är det minsta bitter över sakernas tillstånd utan tvärtom ser den enorma potential som män har och som håller på att komma upp till ytan när vi börjar prata om och problematisera vår egen tillvaro.

  10. leifer skriver:

    Urban

    Jo bra skrivet, kan bara hålla med!

  11. Matte Matik skriver:

    Urban – jag delar din uppfattning. Saker och ting händer på Internet först innan de slår igenom bland allmänheten. Media uppmärksammar inte saker och ting innan det blivit ett faktum, och journalisterna är allt annat än objektiva. De intressanta diskussionerna förs inte i media utan på nätet.

    Som jag ser det har feminismen redan förlorat. Den håller inte vid närmare granskning och trots medias försök att pusha den har dess fundament redan spruckit. Den feministiska världsbilden dominerar just nu fortfarande men redan syns tendenser som pekar i vår riktning, och det kommer mer. Det tar tid innan det kommer att märkas konkret (könsneutral lagstiftning m.m.) men det kommer. Jag kan inte se att man kan stoppa de idéer och det vi diskuterar här på något sätt. Inte en chans.

  12. Ola Normann skriver:

    Urban:
    Godt skrevet.
    Jeg har også begynt å tenkte slik at kanskje kan det komme noe godt ut av dette for oss menn tilslutt. Situasjonen slik den har blitt nå kan være et ”wake-up call” for oss. Hvis mange nok engasjerte menn jobber sammen om et felles mål, kan ingenting stoppe oss. Og når vi snart når ”kritisk masse”, fortsetter det av seg selv.

  13. Pelle Billing skriver:

    Jag gillar den positiva tonen här!

    För övrigt har jag ytterligare en positiv nyhet på lager som jag förhoppningsvis kan blogga om imorgon.

  14. Matte Matik skriver:

    Låter trevligt, Pelle! Jag gör en liten gissning här borta på vad den positiva nyheten kan vara. ;-)

  15. Men@Work skriver:

    Urban, tummen upp för det inlägget! :-)

  16. JD skriver:

    En feminist som tänker är ingen feminist. Feminism går ju ut på att saker bara ÄR på ett visst sätt och ifrågasätter man det då utesluts mam från gememskapen och gemenskapen är ju det enda som är viktigt för en äkta feminist.

  17. AV skriver:

    T-röd rekommenderas till alla dogmatiker som tänkt klart.

    http://www.youtube.com/watch?v=VWGGwXM5MNo&feature=related

    Dessa pojkar har dock knappt börjat tänka. De har bara svalt ett antal ”fina” slogans, men har ingen förmåga att se sig själv i samma kontext. Men det kommer med tiden. Alla har vi sett världen i svartvitt som unga.

  18. Urban skriver:

    Härligt att läsa era kommentarer!

    Man kan ju säga såhär: Om feminister hade varit trevliga och lite mer charmiga så kanske inte de här missförhållandena kommit upp till ytan på samma sätt som de gör nu. Då män är hårdkodade att vara artiga, ridderliga och ”dutta” med det täcka könet hade vi kanske inte velat ifrågasätta och inte velat bråka. Och fortsatt vela. Feminister sliter brutalt och effektivt bort alla såna manér från oss män med tanke på hur de beter sig och vad de förespråkar. Och faktum är att det är jävligt frigörande :-) Äntligen kan vi börja tala klarspråk mellan könen.

    Notera att jag tycker att man kan vara artig och trevlig ändå, men att gapiga feminister med en könsrasistisk agenda inte ska visas någon nåd.

  19. Patrik skriver:

    Men @ Work: Visst finns det stora likheter mellan radikal feminism och socialism. När vänstervågen ebbade ut i slutet av 1970-tale gick den lilla grupp av radikala människor som alltid finns i ett samhälle vidare till miljörörelsen och senare till kvinnorörelsen och HBT-rörelsen. Men varje sådan radikal våg har en topp och planar sedan ut. Jag är säker på att feminismen toppade för några år sedan och är på väg nedåt nu.

    Gör inte likhetstecken mellan MS och hennes mediekollegor och kvinnor i allmänhet. Svenska kvinnor är betydligt klokare och uppskattar oss män.

  20. Ola Normann skriver:

    De fleste vanlige kvinner er hyggelige og greie personer, akkurat som de fleste menn er det. Og det ville jo være rart om kvinner flest skulle ønske at menn ender opp som en marginalisert gruppe. De fleste kvinner får jo barn, og minst halvparten av dem er sønner. Hvilken mor er det som ønsker at hennes sønn skal ende opp som en taper i samfunnet? Kan hun i det hele tatt bli lykkelig da? Og vil en jente bli lykkelig om hennes bror ender opp som en taper?

    Jeg mener også at mange av de radikalfeministiske kvinnene ødelegger for vanlige kvinner med sin oppførsel. For hvem er det som skulle ønske å hjelpe kvinner opp og fram hvis de oppfører seg slik som en del av dem gjør? Hvis disse feministkvinnene skal være representative for hvordan kvinner kommer til å oppføre seg i maktposisjoner, så ser jeg ingen grunn til å støtte opp om det. Tvert imot,- da har vi all grunn til å forsøke å hindre kvinner fra å slippe til.

    Jeg mener også at et samfunns velstand først og fremst bestemmes av hvor godt samfunnet behandler sine menn. For menn har størst kapasitet både for konstruktiv og destruktiv virksomhet. Og jo flere menn som går fra konstruktiv til destruktiv virksomhet, jo dårligere blir samfunnet for alle. I dag har vi en økende gruppe av unge gutter som underpresterer, både i skole, i jobb og i livet ellers. Dette kommer vi alle til å lide under. Det er ikke bare et økonomisk problem, men også et etisk og moralsk problem. Det tror jeg at flere og flere begynner å innse.

    Det er utrolig hvor mye en blogg som denne har av påvirkningskraft.
    Endelig kommer sannheten for en dag. Og når solen skinner på trollene, sprekker de. De har ikke lenger noen plass å gjemme seg.
    Fantastisk :-) Ha en flott lørdag alle sammen!

  21. Pelle Billing skriver:

    Ola,

    ”Endelig kommer sannheten for en dag. Og når solen skinner på trollene, sprekker de.”

    Stämmer! Ha en bra lördag du med!

  22. Patrik skriver:

    Ola: Bra skrivet!

  23. CG skriver:

    Jag vet inte riktigt var detta resonemang kommer in i just denna post men en sak som jag funderat en del på, är ju att de allra flesta bokstavstroende feminister jobbar inom staten. Som lärare, administratörer på högskolor, på olika myndigheter och på statliga verk.

    Jag tror aldrig jag har träffat någon feminist som jobbat på ett mindre privat företag. DVS de lever av skattepengar som till ca två tredjedelar betalas in av män. Är det bara jag som ser ett gravt logiskt felslut i detta?

    Ju mer de motverkar män som ju ofta jobbar inom det privata ju mindre pengar till feministerna.

  24. Men@Work skriver:

    @Patrik:

    Ja, det finns många tecken som tyder på att feminismen är på nedgång. Här är ett av dem…

    http://ngrams.googlelabs.com/graph?content=feminism&year_start=1800&year_end=2008&corpus=0&smoothing=3

    ”Gör inte likhetstecken mellan MS och hennes mediekollegor och kvinnor i allmänhet. Svenska kvinnor är betydligt klokare och uppskattar oss män”.

    Självklart är det så. Men problemet är att det finns alldeles för många som passivt låter feminismen bre ut sig oemotsagd. Fler kvinnor behöver visa sitt avståndstagande till manshatet, och inte passivt ta emot både den offerkofta och den räkmacka som tillhandahålls. Priset för dessa är högt, det måste fler kvinnor inse…

  25. Pelle Billing skriver:

    CG,

    Ja, visst är det så. Jämställdhet är en lyx, och statsfeminism är en extremlyx. Dvs ett samhälle måste vara industrialiserat för att kunna vara jämställt, och det måste ha åtskilliga miljarder årligen för att kunna ha en statsfeminism.

    Vi stöder nog alla jämställdhet (lika spelregler) men det är bisarrt att bränna alla dessa pengar på statsfeminism och tveksam forskning.

    Män röstar oftare på skattesänkarpartier och det är knappast någon slump. Min gissning är att den trenden bara kommer att öka ju mer män inser att de betalar massa pengar de själva aldrig får se röken av.

    Extra intressant blir det att se vad som händer nu när inseminationsbarnen till enskilda kvinnor ökar lavinartat. Då blir det fler och fler män som själva inte bildar familj. Vill dessa män betala skatt för att försörja dessa ensamma mammor? Vill män i allmänhet försörja kvinnors livsstilsval, om kvinnorna själva inte kan försörja sig?

    Jag är för stor individuell frihet (och att alla ska ha mat för dagen och tak över huvudet), men det är en helt annan sak att förvänta sig frihet som andra människor ska försörja.

    Thatcher: ”The problem with socialism is that eventually you run out of other people’s money”.

  26. Mia skriver:

    PB

    ”Vill dessa män betala skatt för att försörja dessa ensamma mammor?”

    Varför skulle de försörja dessa kvinnor? Min erfarenhet av de jag mött och hört talas om så handlar det om kvinnor med såväl utbildning och jobb.

  27. Pelle Billing skriver:

    Mia,

    Än så länge är det måhända mest sådana kvinnor. Men ju vanligare det blir desto mer kommer det att sprida sig genom ett tvärsnitt av samhället. Sedan kan även en utbildad individ bli arbetslös/arbetsoförmögen, osv. Och då får staten gå in med försörjning.

    Det är en sak om man börjar med två föräldrar, och den ena sedan sticker eller avlider eller något annat. Men att medvetet börja med en förälder är svajigt för barnet, minst sagt, och bygger på att staten finns i bakgrunden. Det kan finnas en engagerat släkt runt omkring, men är släkten redo att gå in med pengar?Möjligen, men inte förrän alla bidrag har kasserats in….

  28. Pelle Billing skriver:

    Mitt synsätt är alltså att staten ska finnas som backup när något oförutsett inträffar (ena föräldern sticker, någon blir sjuk, eller dylikt). Men att planera in en livsstil (ensamstående förälder) som från början bygger på att staten finns där, kan jag inte stödja. Inte så att jag på något sätt vill förbjuda denna livsstil, utan bara att jag politiskt tänker stöjda de partier som ser staten som en nödlösning och inte som en permanent lösning för att leva sitt liv.

  29. Gunnar (D.U.) skriver:

    Pelle B #25:
    Nu är du väl ändå snuddens nära att spåra ur från det jag uppfattar att denna bloggen är tänkt att handla om och gå över i annan politik!
    Jag tycker du gör ett stort och bra jobb med den här bloggen, men samtidigt tycker jag du ibland tappar fokus och går över i annan politisk argumentation (eller blandar ihop med). Har reagerat på det några gånger förut också men första gången jag kommenterar det nu.
    Jag håller med om att det känns fel att bränna en massa skattepengar på statsfeminism och tveksam genusforskning!

    Men skattepengar går ju till så mycket annat som jag tycker inkluderas i ett välfärdssamhälle (och som jag som man kan tycka är väldigt viktigt också!). Samhället består ju av mycket mer än jämställdhet mellan könen och statsfeminism.
    En form av jämställdhet / jämlikhet är att ett välfärdssamhälle tillåter (gör det möjligt) för även sjuka och skadad som ej kan försörja sig själva längre att på ett rimligt och vettigt sätt vara en aktiv del av samhället ändå. Liksom det ger trygghet åt åldringar samt även personer som fötts med defekter som gör att de måste få hjälp av samhället, etc. Ett välfärdssamhälle ser även till att alla kan få del av god sjukvård oavsett ekonomi eller social ställning, och allt detta är viktigt för alla i samhället, anser jag. Det skapar socialt lugn och trygghet för alla!

    Jag är en sådan där person som inte bara lyfter ut en smal sektor / fråga och fokuserar på den helt bortkopplat från det övriga, som nu här jämställdhet mellan könen baserat på lika rättigheter och skyldigheter.

    Det finns så väldigt mycket andra aspekter när det gäller skatt och vad den går till, så att vara för skattesänkning som man, med motiveringen att skattepengar annars går till statsfeminismen / kvinnor blir ju lite feltänkt, kan jag tycka.
    Då lyckas man ju bara fokusera på en aspekt och inte se hela bredden, tycker jag (lite som det brukar ironiseras över män)!

    Ingen kan väl missat de senaste upploppen i England med åtföljande plundringar och bränder. Där finns en väldigt intressant debatt om en sorts jämställdhet / jämlikhet (equality) i samhället och vad som behövs för att alla ska ha en chans att känna sig involverade och med i samhället, vad man kan kalla känna sig jämställda med samhället. Och det gäller inte minst unga män!!!
    Skrivs mycket intressant på The Equality Trust:
    http://www.facebook.com/equalitytrust

    Läs t.ex.:
    http://www.guardian.co.uk/commentisfree/2011/aug/22/recover-riot-rebalance-inequality-society

    Jag kan inte koppla bort andra aspekter av samhället, dess utveckling och hur det skall fungera för oss alla och bara fokusera på jämställdhet mellan könen samt feminismens negativa effekter, samt belysandet av mäns situation inom detta. Finns så mycket mer som är mäns situation, inte minst för yngre män som det tas upp många aspekter om i den ovan hänvisande länken till ”The Equality Trust”.

    Lite av detta är Ola Normann #20 också inne på i sin kommentar här ovan, upplever jag.

    Det du Pelle är inne på med män som inte själva bildar familj vs inseminationsbarnen till enskilda kvinnor vs skatt, tycker jag blir lite feltänk som jag ser det.
    Vad jag uppfattat så är det markant övervikt på välutbildade kvinnor och kvinnor lite i karriären som väljer att skaffa sig ”inseminationsbarn” – jag har dock ingen statistik som jag kan luta mig mot.

    Jag har debatterat detta många gånger med främst män som redan för tjugo år sedan valde att inte bilda familj och skaffa barn vs den skatt de betalar som till viss del understödjer barnfamiljer.
    Vem ska vårda och ta hand om dem utan egna barn när de åldras samt hålla igång samhället då? Jo de barnen som andra skaffat och lagt ned mycket engagemang, energi och pengar på att föda upp till nya generationer vuxna!

    Ska de utan egna barn bara dra nytta av detta helt gratis, utan att bidra skattevägen till den nya generation vuxna som de själva blir beroende av på ålderns höst? Om inte så borde väl då de utan egna barn betala speciella avgifter / skatter för att få ta del av den service som andras uppväxta barn ger dem på ålderns höst?!
    Jag tycker det finns många betänkligheter kring ensamstående kvinnor med ”inseminationsbarn”, men snälla Pelle blanda inte in vår skattepolitik där, för då tycker jag du hamnar helt fel! (I något som liknar andra politiska frågeställningar).
    Jag hoppas den här bloggen kan upprätthålla balansen så vi alla kan känna oss hemma här oavsett partifärg eller övriga politiska värderingar.
    För dessa frågor kring feminismens roll / ansvar och mäns situation i samhället är bara så viktiga!

  30. Pelle Billing skriver:

    Gunnar,

    Jag har inte sagt hur män *ska* rösta. Jag har beskrivit den övervikt som redan finns bland män när de röstar.

    Sedan har jag även beskrivit hur man *kan* rösta för att påverka i en viss riktning, men jag instämmer i att det är ett trubbigt verktyg, och att det finns många andra faktorer att beakta. Tack för ditt förtydligande här.

    Märk väl att jag aldrig skrivit att jag är emot välfärd. Tvärtom så är jag för att sjukvård ska vara tillgängligt för alla, alla ska få hjälp med boende och mat om de inte har några tillgångar, osv. Tycker t o m att statlig grundskola för alla är en bra idé.
    Däremot har jag svårt att se att män långsiktigt kommer att stödja en politik som ger incitament till att inseminera sig som ensam kvinna. Visst är barn bättre än inga barn för samhället, men jag gissar att de flesta män föredrar att de själva har en chans att få bilda familj och få sina egna barn.

    Jag instämmer att det är en balansgång att inte prata för mycket allmänpolitik när bloggens fokus är jämställdhetspolitik. Tidigare har jag varit extrem noggrann med detta. Men att ibland undersöka vilka allmänpolitiska konsekvenser nya tankesätt bland män (och kvinnor) kan få tycker jag är relevant för bloggens syfte. Jämställdhetspolitiken är en bubbla som seglar i ett hav av allmänpolitik, och ibland måste man kartlägga förbindelserna utåt. Däremot är det viktig att olika synpunkter får komma till tals, och därför var ditt svar bra som en kontrapunkt och nyansering.

  31. Mörker skriver:

    Välfärdsstaten är överskattad (no pun intended). Även offentligt finansierad vård är överskattat. Mycket av den vård som utförs är rent slöseri. Det är små födelsemärken och förkylningar i oändliga rader. Folk knaprar antibiotika som om det inte fanns någon morgondag.

    Visst är det viktigt att resursintensiv vård och medicinsk forskning kan finansieras genom skatt. Det är bara det att i Sverige har vi ett enormt slöseri. Samtidigt har vi långt ifrån tillräckligt med medicinsk forskning och på tok för dålig avancerad vård. Och detta på grund av att alla pengar går till trams som högkostnadsskydd, låga patientavgifter, subventionerad medicin, dyra och onödiga analyser etc.

    För de patienter som annars skulle ha sjukhusnotor långt över deras betalningsförmåga, visst. Men det är just dessa som idag blir lidande och inte får den vård de skulle behöva.

  32. Patrik skriver:

    Jag tycker inte att vi ska dela upp de offentliga utgifterna/skatterna på kön. Visst betalar män mer i skatt och kvinnor tar emot mer offentliga bidrag eller får sin lön från den offentliga sektorn. Men detta beror på att kvinnor tar ett större ansvar för omsorgen om barn och gamla, enormt viktiga uppgifter i varje samhälle.

    Män och kvinnor har byggt upp samhället tillsammans och gjort en viss arbetsfördelning. Men båda könens insatser behövs och är lika mycket värda.

  33. Mia skriver:

    Gunnar (D.U.)

    Tack för att du satte ord på det jag kände men inte riktigt kunde sätta fingret på. Samt att det även känns lite olustigt (och välbekant?) att börja diskutera skatter grundat på kön sas.

    Vad gäller insiminationsfrågan så tycker och tror jag också att det nog är bra att man är minst två om ett barn (och jag undrar om det inte är vad de allra flest helst önskar också). Men att jag samtidigt tror att det är omöjligt att hindra att människor väljer att skaffa barn som ensamstående (såväl genom insimination som värdmödraskap).

    Frågan är då ska staten ‘normera’ detta eller inte (dvs legalisera och bekosta det eller inte)? Och ja där kommer som jag ser det globaliseringen in. Och då är det kanske bättre att det sker här på ‘hemmaplan’ där man t ex kan påverka att ägg och spermadonatorer ska vara kända (och inte anonyma som i Danmark) samt att det sker på ett ‘bra’ sätt vid t ex värdmödraskap .

  34. Pelle Billing skriver:

    Mia,

    ”Samt att det även känns lite olustigt (och välbekant?) att börja diskutera skatter grundat på kön sas.”

    Det har inget gjort här och det vet du mycket väl. Schyman föreslog en mansskatt men du vet att jag i alla lägen kommer att stå upp för exakt samma regler för könen.

    ”Vad gäller insiminationsfrågan så tycker och tror jag också att det nog är bra att man är minst två om ett barn (och jag undrar om det inte är vad de allra flest helst önskar också). ”

    Bra att du instämmer i detta. Jag tror också att de flesta vill vara två om det.

    ”Frågan är då ska staten ‘normera’ detta eller inte (dvs legalisera och bekosta det eller inte)? Och ja där kommer som jag ser det globaliseringen in. Och då är det kanske bättre att det sker här på ‘hemmaplan’ där man t ex kan påverka att ägg och spermadonatorer ska vara kända (och inte anonyma som i Danmark) samt att det sker på ett ‘bra’ sätt vid t ex värdmödraskap .”

    Legalisera, ja. Bekosta, nej (men det är ju inte så dyrt med insemination – surrogatmödraskap är betydligt dyrare, och det tycker jag också man får bekosta själv).

    Bra även att det legaliseras i Sverige (spermiedonation, äggdonation, surrogatmödraskap) så att barnet kan få kontakt med biologiska föräldern/surrogatmamman vid 18 års ålder.

    Den enda brasklappen jag vill lägga in är att jag ser det som en möjlighet att mäns skattemoral urholkas om det blir en signifikant minoritet singelkvinnor som väljer insemination. Jag kan inte veta att det blir så, men det är en möjlighet.
    Samtidigt kan den möjligheten minska om surrogatmödraskap legaliseras, då det finns en öppen väg (om än dyrare) för män att bilda sin egen lilla familj.

  35. Pelle Billing skriver:

    Patrik,

    Män har alltid varit nettogivare till staten och kvinnor nettotagare. Detta är helt OK för kvinnor har varit nettogivare av obetalt arbete med barn och hem, medan män har varit nettotagare där. Som du skriver har det varit en arbetsfördelning som fungerar!

    Det potentiella problemet uppstår om vi når en situation där till exempel fem procent kvinnor väljer insemination. Hur reagerar då männen i samma generation? Börjar de rösta på skattesänkarpartier? Radikaliseras de till extrema grupper?

    Jag vet inte men jag ser det som något att hålla ögonen på inför framtiden.

    I USA idag ser vi en explosion av unga män som inte vill gifta sig. Det har skrivits både artiklar och böcker om detta i USA. Eftersom giftermål blivit så ofördelaktigt för män i USA så undviker de det. Detta som ett exempel på att demografiska grupper mycket väl kan ändra sitt beteende utifrån nya förutsättningar.

  36. leifer skriver:

    Gunnar och Mia

    Vilka män kan skaffa barn själva?

    Det Pelle beskriver är ju nåt som egentligen är olagligt i Sverige, men kvinnor kommer runt detta och åker till Danmark. Det som är intressant med exemplet är ju just att kvinnor hamnar i den fällan som feminismen kämpat emot, det s.k. dubbelarbetet. Enl mig handlar de svåra jämställdhetsfrågorna om barnen.

    Kom ihåg att långtidssjukskrivningar i Sverige i majoritet har varit kvinnor. Kvinnor som kanske inte orkar med just dubbelarbetet.

    Vi har ju också exemplet på en kvinna som skaffar många barn och är mammaledig mycket. Hur det påverkar både ekonomi och karriär. Det handlar också om att ha kontroll över barnen. Vad händer när kvinnor börjar satsa mer på karriären (bra tycker jag) men då alltmer börjar förlora kontrollen över sina barn? Ex mannen överger henne och tar barnen med sig.

    Ytterst handlar det också om barnens situation och hur dom t.ex. drabbas av att växa upp i en familj med sämre ekonomi. Här handlar det faktiskt om en tydlig skillnad i svensk politik. Vänsterblocket vill ge mer av skattepengar för att bekämpa s.k. barnfattigdom. Den diskussionen har tidigare funnits från vänstern att en kvinna inte ska behöva vara beroende av en man för försörjning. Dvs vänstern tar då parti för att barnen tillhör kvinnan. Tanken är väl då att ensamma mamman ska kunna gå ner från heltid, och att bidrag ska fylla upp. Här är ju det också så att vänsterblocket är för att man kan ”stämpla” upp till heltid på arbetsförmedlingen, högerblocket är emot.

  37. Ola Normann skriver:

    Det er mye som taler for at vi i Vesten har levet over evne, og at det kan bli vesentlig trangere tider i årene framover. Det står utfordringer i kø:
    – eldrebølgen kommer
    – helseutgiftene øker mer enn den generelle pris og inntektsveksten og tar en
    stadig større del av statsbudsjettet. Og det er ingenting som tyder på at dette
    bremser opp, snarere tvert i mot
    – vår fysiske og psykiske helsetilstand er ikke som den engang var
    (overvekt-epidemien, kroniske sykdommer, depresjoner, selvmord etc)
    – det er en økende gruppe av arbeidsledige, sinte og frustrerte unge menn
    (og noen kvinner)
    – mange land sliter med stor gjeld
    – vår industri konkurreres ut av Kina, India etc
    – endringer i befolkningssammensetningen (flere eldre, færre unge)
    – kostnadene ved miljøforurensningen må før eller senere tas
    – det vil etterhvert bli knapphet på ressurser, som feks mineraler, olje, rent vann,
    mat. Det kan skape store konflikter

    Om få år kan verden komme til å se helt anderledes ut. Det å ha en jobb og en utdannelse i dag er ingen garanti for at du har en jobb om fem år. En doktorgrad i fransk historie hjelper deg lite om det ikke finnes jobber.
    Et moderne samfunn er veldig sårbart. Hvis det bryter sammen, vil det rett og slett oppstå en ufattelig krise. Hvem er det som først og fremst sørger for at vi har strøm i kontaktene, vann i kranen, bensin i tanken, mat i butikkene osv?
    Jo, det er først og fremst menn. Så vi er alle totalt avhengige av menns arbeid. Jeg leste et sted at man i USA regnet med at hver tredje svarte gutt som ble født i dag, ville komme i fengsel i løpet av sitt liv. Da er det noe veldig galt i måten samfunnet behandler sine menn på.

    Jeg har engasjert meg i mannsbevegelsen bla. fordi jeg føler at det er den bevegelsen som har størst potensiale til å bidra til å redde verden. Et samfunn uten stolte, sterke og trygge menn vil ikke overleve. En mann som er far vil normalt ha større motivasjon for å skape en god og trygg framtid enn en som ikke er far. Og med de utfordringene som ligger foran oss, er det viktigere enn noen gang.

    Jeg ønsker et samfunn der menn og kvinner behandler hverandre med respekt, beundrer hverandre og setter pris på de forskjellene som finnes og som komplementerer oss, elsker hverandre og får barn og oppdrar barn sammen.
    Klarer vi ikke å få en så grunnleggende ting som forholdet mellom menn og kvinner til å fungere bra, så har vi tapt. Da vil det skygge for alt annet. Etter min mening har feministbevegelsen (som begynte bra) sporet fullstendig av, og går nå i helt feil retning.

  38. Pelle Billing skriver:

    Ola,

    ”Jeg har engasjert meg i mannsbevegelsen bla. fordi jeg føler at det er den bevegelsen som har størst potensiale til å bidra til å redde verden. Et samfunn uten stolte, sterke og trygge menn vil ikke overleve.”

    Väl talat!

    ”Klarer vi ikke å få en så grunnleggende ting som forholdet mellom menn og kvinner til å fungere bra, så har vi tapt. Da vil det skygge for alt annet. Etter min mening har feministbevegelsen (som begynte bra) sporet fullstendig av, og går nå i helt feil retning.”

    Instämmer.

  39. leifer skriver:

    Mia

    ”Men att jag samtidigt tror att det är omöjligt att hindra att människor väljer att skaffa barn som ensamstående (såväl genom insimination som värdmödraskap). ”

    Ja fast för det ena könet är det mycket billigare. Dessutom handlar det senare fallet om nåt som ses som förtryck av fattiga länder bland feminister. Och det kostar minst 250,000 kr per barn. Ska man ta ditt resonemang längre så skulle alltså surrogatmödrar förekomma i Sverige och staten skulle subventionera det nästan helt. Dvs så att ensamstående män kan lämna sina spermier och efter 9 månader hämta sitt barn för en ringa kostnad. Är du för det? Här måste du vara helt ärlig alltså.

    Givet kan man tänka sig att det ska vara aningen dyrare för männen att skaffa barn som ensamstående då, eftersom en man ju kan jobba alla 9 månaderna. Så ett förslag är typ 50,000 kr.

  40. Pelle Billing skriver:

    leifer,

    ”Det som är intressant med exemplet är ju just att kvinnor hamnar i den fällan som feminismen kämpat emot, det s.k. dubbelarbetet.”

    Jag tycker det är intressant att det är feminismen som sålt kvinnor bilden av att ”you can have it all”. Denna bild gör att utbrändheten går i taket!

    Det är dags att återvända till en retorik om att livet handlar om val, och att säga nej till vissa saker när man säger ja till andra.

  41. leifer skriver:

    Pelle

    Ja visst handlar det om val. Men t.ex. många föräldrar missbrukar VAB (Vård Av Barn) enormt som ett sätt att orka med både karriär och barn. Missbruk av VAB kan dessutom vara ett sätt att slippa karensdag om man själv blir sjuk (har jag för mig).

    Förr i tiden hade man modellen med att flera generationer levde tillsammans. Den äldre generationen kunde då avlasta småbarnsföräldrarna så dom kunde jobba mer.

    I Kina har jag hört att det är vanligt att mamman lämnar bort sitt barn till sina föräldrar, när dom är borta och jobbar långa perioder. Dvs hon kan då inte räkna med att träffa barnen mycket.

    Förresten, kommentera gärna mitt inlägg nr 39, ur jämställdhetssynpunkt.

  42. Ola Normann skriver:

    Et tema som kom opp i denne tråden, er tendensen til at flere kvinner velger å få barn ved å dra til Danmark og bli inseminert vha anonym donorsæd.
    For å få litt klarhet i dette temaet for min egen del, har jeg laget fire korte tankeeksperimenter. Utgangspunktet er en kvinne som har
    fått to sønner (Gunnar og Jonas) vha anonym donorsæd fra Danmark.

    Tankeeksperiment #1:
    Når Gunnar blir fem år, blir han syk. Det viser seg at han har fått en kronisk sykdom. Det finnes ingen kur mot sykdommen,
    og den må holdes i sjakk med livslang medisinering. Det vil bli mange turer på sykehuset, mye sykdomsfravær osv.
    Som enslig mor er det en vanskelig situasjon å håndtere. Hun gjør så godt hun kan, men føler at tiden aldri strekker til.
    Særlig dårlig samvittighet har hun ovenfor Jonas, som ikke får den oppmerksomheten han gjerne skulle hatt.
    Og det er heller ikke så mange familiemedlemmer å få hjelp av.

    Tankeeksperiment #2:
    Når Jonas er 10 år, får moren beskjed om at hun har fått kreft (cancer). Legene anslår at det er 50-50% sjanse for at hun skal overleve. Hun vil måtte gjennomgå flere cellegiftkurer på sykehuset, og må regne med å bli svært syk i perioder.
    Dør hun, vil sønnene bli etterlatt fullstendig foreldreløse. Sannsynligheten for at et barn skal bli fullstendig foreldreløs er ganske mye større
    i dette tilfellet enn om det hadde vært to foreldrer.

    Tankeeksperiment #3:
    Gunnar og Jonas bestemmer seg for å gå til rettssak mot moren for at hun ikke har latt dem få en far,
    og for at de heller ikke har fått kunnskap om halvparten av sin biologiske slekt. Det viser seg at de vinner den saken,
    og dommerene må så forsøke å fastsette et erstatningsbeløp.
    Det er mange undersøkelser som viser at barn som vokser opp med en tilstedeværende far, har en rekke fordeler framfor
    de som ikke gjør det. Hva har Gunnar og Jonas mistet ved ikke å få vokse opp med en far?
    Hva har de gått glipp av ved å ha mistet halvparten av sin biologiske slekt, inkludert besteforeldre, onkler, tanter osv?
    Hvis de skulle få barn en gang, vil deres barn også mangle denne kunnskapen. Og de vil heller ikke få en farfar.
    Og hva med risikoen/ulempene jeg har beskrevet i Tankeeksperiment # 1 og 2?

    Tankeeksperiment #4:
    Etter noen år blir Gunnar og Jonas voksne, og de kommer i den aldren da det er naturlig å tenke på å stifte en familie.
    Men det viser seg å ikke være så lett. For de kvinnene som kunne vært aktuelle, velger heller å dra til Danmark og få barn vha
    anonym donorsæd. Dermed blir det ingen av dem som får familie. Og moren får ingen barnebarn og blir derfor ikke bestemor,
    noe hun hadde gledet seg masse til. Og dermed dør også slekten hennes ut med Gunnar og Jonas.
    Hva føler hun i dette tilfellet,- for sønnene og for seg selv?

  43. Maria skriver:

    Suck, det kanske bara är jag som har problem med åtkomsten till kommentarsfältet, det funkar ibland, ibland inte. T.ex. ser det nu ut som om det inte finns några kommentarer till det här inlägget. Vilket var fel, för det fanns 42 st.

  44. Gunnar (D.U.) skriver:

    Ola Normann #37

    Du skriver mycket om vårat samhälles framtida förutsättningar, men det skulle bli väldigt politiskt att kommentera det, så just den biten avstår jag i stort från…
    Förutom då lite om skatten, eftersom det varit uppe här.
    Jag upplever att det råder nästan en konsensus kring att de länder som är i extrem ekonomisk kris i Europa idag inte är det pga av för högt skatteuttag utan pga att det betalas in på tok för lite skatt till staten i dessa länder, för att staten ska klara av att finansiera de åtagande som dess medborgare kräver av den!
    Personligen tror jag även det samhällssociala är underfungerande i flera av dessa länder, med bl.a. korruption, dålig skattemoral, dålig tillit till varandra, etc.

    Sedan skrev du Ola:
    ”Et moderne samfunn er veldig sårbart. Hvis det bryter sammen, vil det rett og slett oppstå en ufattelig krise. Hvem er det som først og fremst sørger for at vi har strøm i kontaktene, vann i kranen, bensin i tanken, mat i butikkene osv?
    Jo, det er først og fremst menn. Så vi er alle totalt avhengige av menns arbeid.”

    Här tycker jag du resonerar med skygglappar på och ser samhället väldigt förenklat!!! Visst är mäns del väldigt viktig, men…
    Samhället behöver inte bara ström i kontakten, vatten i kranen, drivmedel till fordon, mat i butiken och allt annat materiellt!

    Ett samhälle behöver först och främst en social sammanhållning som skapar den stabilitet och trygghet som gör det möjligt att producera det materiella vi behöver samt för att människor ska kunna må bra!

    Att vi som art kan leva med så otroligt många individer på vårt lilla jordklot, utan att fullständigt ha ihjäl varandra, är just helt beroende på att vi lyckas skapa ett socialt fungerande och sammansvetsat samhälle!

    Arbetsinsatsen / tiden att skapa starka sociala band och trygga sociala miljöer är en väldigt viktig bit av livet. Och det är inte bara människan som sysslar med det. Andra däggdjur (flockdjur) lägger också ned mycket tid på det som skapar sociala band inom flocken, t.ex. kan vissa apor sitta och ”plocka” varandra i timmar för att skapa sociala anknytning som i sin tur skapar stabilitet och lugn inom flocken, vilket är helt avgörande för flockens överlevnad! Det är inte bara matinsamlandet som räknas där!

    Det här är en tung bit jag har emot extremfeminismen / statsfeminismen att den så aktivt försöker skapa social splittring mellan könen och därmed i samhället!!! Att den har som en del av sin ideologi / agenda att just skapa social splittring, där då den ena utskilda hälften (=kvinnor) ska ges stora förmåner (socialt, ekonomiskt och värdemässigt) på bekostnad av den andra halvan av samhällets invånare (männen), dvs att skapa klyftor mellan två stora grupper.

    Så jag kan inte på något sätt hålla med dig Ola, i att det först och främst är männen som är de som kan förhindra att vårt samhälle bryter samman eller är de främsta räddarna vid en sådan samhällskris.
    Däremot håller jag med dig om att männen är en mycket viktig resurs där (som du också skrev ”Et samfunn uten stolte, sterke og trygge menn vil ikke overleve.”).
    Dock, utan den sociala sammanhållningen, omtanken och tryggheten bryter samhället samman, oavsett hur mycket mat, ström, drivmedel, vatten, kläder etc vi kan producera.
    Samt för att kunna producera detta effektivt krävs det ett socialt stabilt samhälle.

    Se på upploppen i England, den s.k. Arabiska våren, problem i diktaturer, etc.
    Mycket tyder på att det är en underfunktion i just det samhällssociala där som skapar dessa kriser.
    Många debattörer menar ju just att de senaste upploppen i England beror på alltför stor social splittring inom deras samhälle (”To recover from the riots we must rebalance the inequalities of society”), där England tydligen är bland de värsta länder i världen vad det avser sociala / ekonomiska klyftor (USA ligger inte heller så dåligt till).
    Sverige har (ännu) i stort ett bra socialt fungerande samhälle, med mycket tillit mellan människor samt ganska mycket av en sorts social solidaritet, vilket jag upplever är förklaringen till att vi klarat de senaste ekonomiska kriserna så pass bra. Sverige har haft relativt små klyftor inom samhället, men tyvärr är detta på väg att öka mycket snabbt nu (när man läser statistik om det)!

    Jag är övertygad om att det är helheten som krävs för att skapa stabilitet och långsiktighet i samhället.
    Men visst har vårt västerländska samhälle svårigheter idag, men de har många av de andra samhällena i världen också. Problemet i västvärlden är sannolikt att det bygger på en ständig ekonomisk och materiell tillväxtpolitik på ett jordklot med högst begränsade resurser, är min uppfattning. Dvs vi som samhälle kräver mer resurser än det finns tillgängligt för oss på vårt jordklot.

    Min övertygelse är att den verkliga styrkan är när det kvinnliga och det manliga samverkar på bästa sätt (på modernt vis) i samhället, samt när alla samhällsmedborgare ges en schysst ”fair” chans att fungera på ett bra sätt i samhället. Och här är ju bl.a. statsfeminismen med sitt agerande en katastrof, anser jag!
    Hela grunden för ett bra välfungerande samhälle är att det sociala i samhället är välfungerande, både på samhällsnivå, på familjenivå och på individnivå, är jag helt säker på (och då oavsett kön).
    Så mycket av mansdebatten tycker jag är debatten om ett samhälle som är välfungerande socialt för alla, även för män!

  45. Mia skriver:

    leifer

    ”Här måste du vara helt ärlig alltså.”

    Jag måste ingenting men kommer vara helt ärlig när du redogjort ärligt för hur du tror man kan uppnå total jämställdhet i abortfrågan ;)

  46. leifer skriver:

    Mia

    Jag väntade mig bara ett svar på en fråga. Du tog upp surrogatmödrar. Vill du inte säga vad du tycker så blir det ju märkligt att debattera överhuvudtaget.

    Att nå full jämställdhet inom abort vet jag inte säkert ens att det går. Men jag tycker man ska försöka. Och jag är liberal och har sagt flera gånger att jag tror på ekonomiska styrmedel, dvs det är förenligt med demokratiska värderingar. Jag vill dock ha obligatoriskt faderskapstest, i alla fall om barnet föds.

  47. leifer skriver:

    Ola Normann och Pelle Billing

    Jag funderade på detta med den ökande trenden med att kvinnor skaffar barn utan en pappa, inte minst bland unga kvinnor. Svenska dagbladet hade rätt nyligen en artikelserie om detta. På sedvanligt feministiskt manér så problematiserade man inte detta beteende.

    Varför ökande trend? Jag tror det hänger ihop med att kvinnan som vårdnadshavare nr1 börjar ifrågasättas. Idag är det inte lika självklart att kvinnan får ensam vårdnad. Många förhållande spricker förr eller senare och är det barn med i bilden så kommer ju frågan upp vem som ska ha barnen, eller om det handlar om varannan vecka. Genom att skaffa barn utan en pappa så garanterar och garderas sig ju kvinnan för att såna scenarior. Hon blir alltså 100% säkert vårdnadshavare nr1.

    För tydlighets skulle så vill jag säga att jag inte är ensidigt emot feministiska idéer. Men eftersom feminismen blivit allt mer radikal och tagit över problemformuleringar på jämställdhetsområdet, så går det inte att diskutera jämställdhet utan att nämna f-ordet. Jag tycker också man måste kunna problematisera feminismen, ex varför man är så tyst och aldrig vill kritisera eller problematisera kvinnors beteende, ex som just när kvinnor skaffar barn utan en pappa. Och ännu oärligare blir det ju då om feminismen fortsätter att se även såna kvinnor som offer för patriarkatet och könsstrukturer.

    Kvinnor kan göra s.k. barnkarriär. Man kan alltså tänka sig att även att skaffa barn utan en pappa, kan vara ett alternativ för fattiga och arbetslösa kvinnor. Att detta inte ifrågasätts mer beror ju på en kombination av feminism, men också faktiskt, en patriarkalisk syn. För i patriarkatet är ju just kvinnan den naturliga vårdnadshavaren! En slags märklig kombo av feminism och patriarkat alltså, och detta förklarar nog mycket av dagens motsägelsefulla jämställdhetsarbete.

    Hur kontroversiellt detta är märks tydligare om man leker med tanken att unga arbetslösa män kunde skaffa barn själva, genom att staten sponsrar en surrogatmamma. Och när dom sen fått barnen, så är dom garanterade försörjning. Skulle dom börja jobba, så blir dom ju då ”dubbelarbetande”. Detta skulle dessutom då vara just enormt normbrytande och många feminister som säger sig vara för jämställdhet, går istället fullständigt i taket. Här ställde jag en fråga till Mia som ju var för att kvinnor ska kunna skaffa barn utan en pappa i Sverige (ursäkta att jag pratar i 3:e person), och svaret uteblir. Inte oväntat tar det emot att svara på en fråga om unga män som skulle få bli föräldrar på motsvarande sätt. Det är tror jag bl.a. för att unga ”grabbar” ses som omognare än unga tjejer. Detta är f.ö. konstigt då ju annars ofta män anses vara mer ansvariga för sina handlingar än kvinnor.

    Jämställdhet är svårt, och när det kommer barn in i bilden, så kommer alla svåra frågor. Här ingår också HBT-frågor som media i Sverige inte alls fattat problematiken kring. Även där är det svåra frågorna barn och hur HBT-personer då ska kunna skaffa barn. Det är t.ex. inte förvånande att nästan alla homosexuella förhållande med barn, består av två kvinnor, inte av två män.

  48. Ola Normann skriver:

    Gunnar (D.U.) #44:
    Takk for kommentarene.
    Ut fra det du skriver, tror jeg vi er ganske enige.
    Det er mulig jeg kunne ha formulert meg litt bedre, men jeg mener absolutt ikke at det sosiale i et samfunn ikke er viktig. Grunnen til at jeg trakk fram det med menn og strøm i kontaktene osv, var for å poengtere at menn har en viktig funksjon i dagens samfunn. Noen kvinner ser ut til å mene at de kan klare seg godt uten menn. Men da glemmer de helt hvor avhengige de er av menns arbeid. Og det synes jeg er viktig å få fram.

    Du sier ”Min övertygelse är att den verkliga styrkan är när det kvinnliga och det manliga samverkar på bästa sätt (på modernt vis) i samhället, samt när alla samhällsmedborgare ges en schysst “fair” chans att fungera på ett bra sätt i samhället.”
    Dette er jeg helt enig med deg i. Men i dagens Sverige (og Norge) er det desverre en del gutter og menn som ikke opplever at de ”ges en schysst “fair” chans att fungera på ett bra sätt i samhället.” Det er nok å peke på den kvinnedominerte skolen samt diskrimineringen av fedre i barnefordelingssaker.

  49. Gunnar (D.U.) skriver:

    Ola Normann #48
    Bra du förtydligade lite – då är vi i stort överens!
    Jag håller som sagt med dig att männens kraft och förmåga är helt nödvändiga för samhällets överlevnad och att detta också behöver lyftas fram i ljuset av statsfeminismens märkliga agerande i frågan.
    Jag håller även med dig att allt för många män / killar / pojkar inte ges en schysst “fair” chans att fungera på ett bra sätt i samhället och detta måste vi med kraft kämpa mot att förändra, inte minst i skolsituationen där mycket av grunden läggs! Men även i att alla barn ska ha rätt till bra kontakt med bägge sina föräldrar också under uppväxten, m.m.

  50. Pelle Billing skriver:

    leifer #39

    Det viktiga för mig i jämställdhetsfrågor är konsekvens. Så man ska göra likadant med inseminering och surrogatmödraskap. Antingen går staten in och bidrar eller så gör den det inte. Jag föredrar att staten håller sig undan men så länge det är konsekvent kan jag leva med det.

  51. leifer skriver:

    Pelle

    Jag håller helt med om att det ska vara konsekvent. Men samtidigt ser jag mer till faktiska tillstånd än teorietiska. Och i praktiken så har vi ju sett att inseminering bland ensamma kvinnor är vanligt och ökar. Surrogatmödrarskap bland ensamma män, ytterst ovanligt. Så jag håller inte med om att dagens situation är konsekvent, om du nu menade det. Det är också så att missbruk inte får några konsekvenser. Därför det det ”safe” för kvinnor att pipa ner till Danmark för en snabbehandling för relativt ringa belopp, något straff väntar inte. Och feminister fördömer det inte heller utan det väl snarare ökar på deras incitament att prata om kvinnor som dubbelarbetar och vilka offer dom är. För att lösa problemet så måste man då transferera ytterligare pengar från män till kvinnor menas det.

  52. Pelle Billing skriver:

    leifer,

    Det är inga lätta frågor det här…

    Helt klart är att nya mönster hos kvinnor leder till nya mönster hos män. I USA är det en stark ökning av unga män som inte vill gifta sig. Detta är en direkt konsekvens av hög skilsmässofrekvens där mannen ofta får betala underhåll.

    Om kvinnor börjar inseminera sig i högre omfattning (en ökning pågår som sagt) kommer männen till slut att reagera på något sätt. Kanske genom att rösta på skattesänkarpartier, kanske genom att arbeta mindre eftersom man själv inte har några barn (vad händer med samhället om massa unga män inte är så intresserade av att arbeta?). Osv osv

    Sedan tror jag också att instinkten hos unga kvinnor och män för att para ihop sig och bilda familj är stark. Så får vi bara en mer rimlig och balanserad jämställdhetspolitik, och rättvisa vårdnadstvister så tror jag vi kommer att se fler stabila familjebildningar och inte någon enorm ökning av inseminationerna.

  53. leifer skriver:

    Pelle

    Jag ser det som en klassfråga i praktiken. Idag kan fattiga kvinnor skaffa barn utan en pappa. För män är det svårare, det är rätt dyrt med surrogatmödrar. Det är också som sagt nåt som feminismen ser ner på när män gör det.

    En rik man har dock inga problem med detta alternativ. Han kan då göra på samma sätt för att bl.a. förvissa sig om att han garanterat blir ensam vårdnadshavare.

    Det tråkiga med detta är bl.a. då att mäns incitament att tjäna mycket pengar ökar, inte minskar. Det blir då ännu ett av många skäl för män att tjäna mer pengar än kvinnor.

Google