Corren klär av maskulinitetsforskare

12 augusti 2011, av Pelle Billing

Roger Klinth, som bland annat forskar på män och jämställdhet, har skrivit en debattartikel i Corren. I artikeln är han upprörd över att Corren har mage att kritisera det konsensus om genuspolitik som råder mellan media, genusforskare och politiker.

Enligt Klinth har Corren anammat Sverigedemokraternas familje- och jämställdhetspolitik:

När jag tar del av en intervju på nätet med ledamoten i SD:s kvinnoförbund, Hanna Wigh, kan jag konstatera: Corren verkar med stor precision ha prickat in SD familje- och jämställdhetspolitik. Till och med ordval och formuleringar känns igen. Liksom Correns ledare efterlyser Wigh ”sann jämställdhet” i stället för det ”vansinne” som gäller i dagens politik.

Det har inte slagit Klinth att det kan vara Sverigedemokraterna som tagit ordval och formuleringar från från Corren, eller från annat håll? Mig veterligen var Tanja Bergkvist (som som nyligen intervjuades i Corren) först med att tala om ”genusvansinne” och Pär Ström var först med att tala om ”sann jämställdhet”.

Tydligen har Klinth inte ansett att han som forskare behöver göra några efterforskningar innan han skriver en debattartikel. Eftersom han är en del av rådande konsensus tror han att det räcker med att säga vad han tycker.

Correns chefredaktör svarar dock på ett föredömligt sätt. Svaret är som en oas i den svenska media-öknen:

Corren har på ledarplats ifrågasatt att genusteori används som överordnad förklaringsmodell inom vitt skilda fält av samhällslivet. Vi välkomnar en nyanserad debatt i jämställdhetspolitik, liksom i de andra samhällsfrågor som berörs på ledarsidan.

När Roger Klinth sin debattartikel drar likhetstecken mellan Correns linje på ledarplats och SD:s politik ägnar han sig åt ”guilt by association”. Det kan knappast kallas en saklig argumentation och är därför svårt att bemöta. Intressantare – och mer konstruktivt – vore om Roger Klinth i stället klargjorde sin egen ståndpunkt.

Corren mot Roger Klinth: 1– 0.

Uppdatering: Nu har Tanja Bergkvist skrivit en replik. Läs!

 

34 kommentarer på “Corren klär av maskulinitetsforskare”

  1. Gunnar (D.U.) skriver:

    Corren är starka och en liten underbar oas i mediasverige!
    Men Corren har verkligen förstått vad framtiden handlar om och är bara före sina andra mediakollegor samt mycket modernare och mer ”up to date”!

    Känns bra att du lyfter fram Corren så här, Pelle!

  2. Magnus skriver:

    Håller med Gunnar. Positivt att se en tidning som törs stå för vad de tycker, och som inte alltid är så politiskt korrekt.
    Pendelns svänger alltid. Idag slår den åt genushållet, om några år (vet ej hur många) så slår pendeln tillbaka och går åt motsatt håll. :)

  3. Men@Work skriver:

    Inget mer kulturmarxism. Tack och hej! Så skrämmande att dessa mörka krafter fått ett sådant grepp på ett annars fritt och upplyst samhälle. Vakna och säg ifrån!

  4. Torbjörn Asplund skriver:

    Va…är det någon som vågar kritisera media, genus-maffian o politiker. Jag tror jag smäller av!! Ni som kritiserar verkar inte veta vad som gäller! Ordna in er i ledet o det med det sammma! I ” demokratins ” Sverige är det bara EN ÅSIKT SOM GÄLLER oavsett om det gäller politik (tex invandringspolitik) Genusåsikter( tex Vänsterradikalers o vissa forskares). När det gäller media borde ni väl förstå att det är EN linje att följa o den är den ENDA politiskt korrekta. Så… sluta upp med era urlöjliga/missanpassade, insändare/inlägg om oss korrekta o våra åsikter!!!

  5. Lorem Ipsum skriver:

    Vilken unken jämställdhetssyn Roger Klinth har. Men det är ju klart, han äter ju sig mätt för statens bidragspengar varje dag och man biter inte den hand som föder en.

    Vad ska vi med tusentals värdelösa genusvetare den dagen vi begraver genusvansinnet? Tänk dig tusentals hederskvinnor och batixhäxor som driver omkring i stora flockar på våra gator. Det är ingen vacker syn :)

  6. leifer skriver:

    Intressant just att ”manspartiet” SD enbart har ett kvinnoförbund (ej mansförbund) liksom att man låter Hanna Wigh tala i jämställdhetsfrågor, dvs hon talar även för män.

    Ärligt talat låter det för mig lika feministiskt som alla andra partier, låt vara att det är mer sunt förnuft i hennes framtoning.

  7. Robban skriver:

    Det känns som att Sverigedemokraterna har tagit mycket inspiration av Tanja Bergqvist, Pär Ström, Pelle Billing m.fl.
    Ska bli intressant om de kommer komma upp tydligt som en rebell även på jämställdhetsområdet.

    http://youtu.be/CHqUcfn2MQc
    Kolla efter 1:20. Det är nog det bästa jag har hört en politiker säga om jämställdhet

  8. QED skriver:

    Bra kommentar till Klinths inlägg. Klinth påminner lite om de som på 80-talet kopplade ihop marknadsliberalism med Pinochets diktatur.

  9. leifer skriver:

    Robban

    Hanna Wigh säger att ”självklart behöver även SD ett kvinnoförbund”! Väcker frågor som;

    1. Hur kan då SD behöva att kvinnoförbund när feminismen gått för långt?

    2. Varför är det inte självklart att SD behöver ett mansförbund, om feminismen gått för långt?

    3. Varför ska männens representeras av en kvinna som jobbar med kvinnofrågor i ett kvinnoförbund? Är männen så kuvade, svaga och svältfödda att man står och applåderar så fort en kvinna säger nåt i jämställdhetsfrågor som inte låter lika radikalt som annars?

    4. Vilka detaljfrågor vill Hanna Wigh förändra till männens lika rätt egentligen? Dvs det är i detaljerna djävulen finns, bara ”fagra ord” säger egentligen ingenting.

  10. Robban skriver:

    Leifer

    1. För att få fler röster av kvinnor bl.a.

    2. Ingen har sagt att de inte behöver det men det handlar om prioriteringar. Kanske blir det ett mansförbund i framtiden men jag har ingen aning. Tror att cirka 80% av riksdagsledamöterna är män så det är ju nästan redan ett mansförbund.

    3. Vadå representeras av en kvinna? SD talesperson inom jämställdhetsfrågor är för övrigt Mattias Karlsson.

    Sålänge du har ett eget parti så tycker jag du borde applådera de politiker som är det bästa alternativet.

    4. Vad Hannah vill får du nog fråga henne om

  11. leifer skriver:

    Robban

    ”Tror att cirka 80% av riksdagsledamöterna är män så det är ju nästan redan ett mansförbund.”

    Ok, då är det alltså gängse bilden av ett riksdagsparti. Huvudpartiet driver mansfrågor, och det finns en liten sektion som driver kvinnofrågor?

    Ärligt, tror inte på den bilden, inte ens när det gäller SD och mansfrågor.

    Jag har inte heller sett nåt i SDs program som tar upp mansfrågor, annat än möjligen att man vill minska männens makt gentemot kvinnor i invandrarkulturer.

  12. Gunnar (D.U.) skriver:

    Några nya tips:

    ”Det är svårt att se skogen för alla genus”
    ”Men mitt i mångfaldsdiskussionen om ”Skogsriket”, som biologiskt handlar om att bevara och utveckla den mångfacetterade skogsmiljön, dyker begreppet genus upp. Oklart dock om perspektivet är biologistiskt eller konstruktivistiskt. En lätt trötthetskänsla infinner sig …”
    http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/det-ar-svart-att-se-skogen-for-alla-genus_6387687.svd
    Av: Anna Rennéus Guthrie

    ”Dags att våga bråka och ta ställning (tjejer)”
    ”Det är ingen nyhet att de som höjer rösterna mest, tar ställning, vågar bråka lite fortfarande mest är män. Kvinnor står farligt ofta i bakgrunden och städar upp eventuella missförstånd.”
    http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.696670-dags-att-vaga-braka-och-ta-stallning
    Av: Cissi Wallin

    Intressant att det börjar dyka upp fler kvinnor som också tröttnat på det rådande (köns)klimatet och öppet vågar vara klarsynta…

  13. En Annan Anonym skriver:

    Gunnar

    På vilket sätt stärker Cissis kolumn din tes? Jag kan bara se att hon skriver att unga kvinnor inte vågar höja rösten.

  14. Törnrpsa skriver:

    En Annan Anonym: Jag tolkar som du att kvinnor inte ”vågar” höja sin röst. Och det är kanske det som är tesen. Det är bra när kvinnor håller käften, speciellt om de inte håller med männen.

    Det är så jag upplever det också.

  15. Törnrosa skriver:

    Skulle vara Törnrosa, så klart

  16. leifer skriver:

    @Gunnar

    Cissi Wallins artikel har jag svårt att förstå, vilket sammanhang talas om? Snarare är det väl så att just män nu omöjligen kan yttra sig i jämställdhetsfrågor i rådande feministiska mediaklimat. Samtidigt klagar och gnäller kvinnor som Cissi Wallin om hur orättvist det är för kvinnor, och hur mycket män hörs. Jaha? Den vanliga visan om kvinnor som offer, män som förövare. Vad nytt?

    Sen nån resonemang om att kvinnor städar upp missförstånd, jösses vilket bull.

    Media är väl överhuvudtaget nu styrt och politiskt korrekt, det drabbar då båda könen. Man får inte avvika i åsikt helt enkelt.

  17. Roger skriver:

    Ang. Cissi Wallins uppmaning att tjejer skall göra sig hörda mer så tror jag att det hade varit bra för mansrörelsen; den åsikt som tjejer är räddast för att skylta med är ju att den rådande jämställdhetsdiskursen är snedvriden; vilket jag upplever många tjejer anser. Istället håller de tyst vilket är synd men förståligt, det är om möjligt än mer stigmatiserande för en kvinna att vara icke-feminist än för en man.

    Sedan drar ju Cissi till med det vanliga offerdravlet vilket är typiskt för krönikörer idag, basha män är ju creddigt.

  18. leifer skriver:

    Roger

    Håller inte alls med och tycker tyvärr du målar ut kvinnor till offer enl gängse feminism. En kvinna kan yttra sig i jämställdhetsfrågor, även om hon yttrar en åsikt som inte är feministisk korrekt. Hon kanske inte blir tagen på allvar men hon slipper i alla fall att bli mosad som män blir.

    Det är ju därför män applåderar en kvinna som står upp och talar om jämställdhet på ett mer sansat sätt som Hanna Wigh i SD. Det är just för att männen har helt tappat en röst i dessa frågor i offentligheten. De enda män som kan höras är då män som pratar om hur kvinnor blir diskriminerade typ Lars Ohly, dvs feministiska åsikter kan en man uttrycka offentligt, ingenting annat. Då tiger man.

  19. Törnrosa skriver:

    Jag skulle kunna tänka mig att just de unga tjejer som hänvisas till i Cissis artikel kanske inte känner sig mogna och pålästa att ge sig in i debatten och bli ganska illa hanterade.

    Jag har ju själv blivit personligt påhoppad här inne på ett sätt som gjort att Pelle har tagit bort påhoppen som kommit när just ett par killars argument tröt. Sånt kan ju vara ganska knäckande. I ett fall bad jag dock Pelle att lägga tillbaka påhoppen, men han vägrade.

    Jag tror att tjejer som ser dessa påhopp kan bli skrämda av att se hur andra blir bemötta. Däremot är jag övertygad om att när de känner sig säkra med internet, orden och sin politiska hemvist, fått barn (med eller mot sin vilja) osv, så kommer de säkert att ge sig in i debatten.

  20. Roger skriver:

    Leifer:
    Håller inte med.

    Jag har sett flera tjejbloggare bli mobbade till tystnad av feminister eftersom de uttryckt kritik mot feminismen. Du säger att en sådan tjej inte blir tagen på allvar, men det är i själva verket tvärtom, en kvinna som ställer sig kritisk till feminism hotar idén att feminismen för alla kvinnors talan och tydliggör att de bara för sin egen lobbygrupps talan, och är ett allvarligare hot för etablissemanget än en man som kritiserar feminismen; han är lätt att avfärda som en sexist/chauvunist/självupptagen och oinsatt etc.

    De kvinnor som jag upplever du avser och som har en ”feministkritisk” röst är oftast själva feminister, men förespråkar en mindre manskritisk gren.Dessa är inte lika lätta att avpolettera för det radikalfeministiska etablissemanget.

  21. leifer skriver:

    Roger

    Jag tänkte främst på offentlighet, alltså utanför bloggvärlden. Sen vet jag inte om icke feministiska män (män som inte tror på feminismen) skulle bli bättre behandlade av icke feminister, än icke feministiska kvinnor. Jag har själv blivit kallad allt som finns att kalla en människa, av feminister men också av andra. Klart att går man i polemik med nån så kan sånt uppstå och ofta blir det ju en debatt mellan dom som står längst ifrån varandra i åsikt. Tänk också på att många feminister just är kvinnor, och dom går på värre än det mesta, dvs då betyder det ju att kvinnor kan vara lika högljudda som män påstås vara här.

    Så jag förstår faktiskt inte poängen med ditt resonemang om att kvinnor får ta mer skit. Dessutom tycker jag man ofta ser kvinnor som spelar oskyldiga, dvs dom blundar för sitt eget beteende. Dom kan vara hur hemska som helst (fast kanske på ett mer dolt sätt), och dessutom gärna spela på att dom är kvinna (och därmed ska behandlas med silkesvantar). I en jämställdhetsdebatt så är det ju just så att man får räkna med samma behandling oavsett kön. Sen må vara att det finns ”kvinnliga kvinnor”, kvinnor som föredrar ett könssamhälle där männen styr (s.k. patriarkat), dom kan säkert uppleva kvinnliga feminister då som både dominanta, elaka, ohederliga och manhaftiga. Dom själva vill ju just ta den gamla könsrollen för kvinnor!

    Personligen ser jag framförallt att feminister är religiösa i sin övertygelse om feminismen. en slags religiositet alltså. Det går ju även hand i hand med vänster, då ju vänstermänniskor ofta just inte tror på nån traditionell religion, utan den religiösa tron tar sig istället i form att tron på en politisk idé. Gud blir då istället kollektivet som man tror på, djävulen alla andra som inte tycker likadant. Det är ju därför det är omöjligt att debattera med såna feminister, det är som att debattera med en kristen och försöka övertyga dom om att Jesus/Gud inte finns. Det går alltså inte. Det är också så att det är en form av Bush-retorik som dom framför, man är antingen med eller emot. Man får alltså inte hålla med feminismen i delar. Man tar inga fångar och vägrar ”kompromissa”. Man kör också vad jag sett med taktiken att i krig och kärlek är allt tillåtet, och därmed går man på med alla härskartekniker, lögner och lumpna tricks som finns, för att ”vinna”.

  22. Roger skriver:

    Leifer:
    Det känns som om det bar iväg åt alla möjliga håll och kanter där.

    Jag försöker hålla mig till det vi inledningsvis diskuterade. Jag vet inte vilka icke-feministiska kvinnor i offentligheten du avser, de är förtvivlat få. Men en sådan hjälte som Ingrid Carlqvist förlorade sitt jobb efter en ”smutskastningskampanj” jäntemot hennes arbetsgivare, så att de ”inte tas på allvar” och kommer undan med lite nedlåtande von oben huvudklappning är i alla fall inte sant.

    Det hade varit intressant att få veta om Tanja Bergkvists arbetsgivare fått mot ta samma sorts påtryckningar.

  23. leifer skriver:

    Roger

    Jo men feministiska företrädare i makt och media är både män och kvinnor! Och det var ju det jag sa, det råder en politiskt korrekthet som man inte får avvika ifrån. Så jag höll mig till ämnet och det var synd att du uppfattade mitt förr inlägg som att så inte var fallet. Jag ser dock fortfarande inte att kvinnor som ifrågasätter feminismen möts av en hårdare attityd än män som ifrågasätter feminismen. Ex kan du ju försöka som man att ifrågasätta sexköplagen eller att kvinnan bestämmer 100% juridiskt över abort.

  24. Roger skriver:

    Leifer:
    Jag håller med dig om att det råder en politisk korrekthet, och jag skulle aldrig motsäga att det feministiska förespråkare består av män och kvinnor.

    Så jag håller med dig på dessa punkter, men jag ser inte relevansen för diskussionen. Kan du knyta det lite tydligare till vad vi pratar om; dvs huruvida kvinnliga eller manliga kritiker av feminismen är mest ”utsatta”? Jag verkar ha missat något grundläggande i din argumentation.

    Ang: sexköpslagen så kan jag inte se att en kvinnlig debattör skulle komma billigare undan än en manlig? Om man ser till t.ex. Louise P blev ju hon fråntagen all heder och ära medelst ohederlig retorik och konsensusmobbning.

    EDIT:
    Jag vill bara påpeka att det är grader i helvetet vi pratar om här. Som jag sa i min inledande kommentar, ”det är om möjligt än mer stigmatiserande för en kvinna att vara icke-feminist än för en man”.
    Jag påstår alltså inte att det är oproblematiskt för män, och jag knyter inte heller an till någon offerfilosofi för kvinnor, jag har tydligt förklarat att det beror på att kvinnor är ett större hot.

    Men grundläggande är ju givetvis att all kritik mot feminismen trycks ju ner osakligt oavsett könet på den den kommer ifrån; det ligger ju i sakens natur att vansinne inte kan försvaras utifrån rationalitet och då måste andra metoder tas till.

  25. leifer skriver:

    Roger

    Var väl detta jag började ifrågasätta som du skrev;

    ”Istället håller de tyst vilket är synd men förståligt, det är om möjligt än mer stigmatiserande för en kvinna att vara icke-feminist än för en man.”

    Angående stigmatisering så är det säkert så att en kvinna som ifrågasätter sexköplagen kan bli duktigt mosad, men jag menar att en man skulle bli det ännu mer. Han skulle då anklagas som man att vilja köpa sex, eller att män ska kunna köpa sex av kvinnor lagligt.

    Jag tyckte det var viktigt för dig att förstå att män idag inte kan prata om jämställdhetsfrågor offentligt, utan det sker då genom kvinnliga ombud. Det var ju därför många män var så glada i folkpartisten Camilla Lindberg och hon sa ju just också att en man aldrig skulle kunna säga såna saker som hon sa. Nu blev hon ju i praktiken politisk omöjlig pga sina åsikter, så ofta kanske slutresultatet blir detsamma. Sist såg jag henne debattera mot Gudrun Schyman, dock har hon tyvärr inte Schymans retoriska skicklighet.

    Vill man vara kvar i toppen idag så kan man inte gå emot feminismen, eftersom det är politiskt korrekt (de flesta och alla stora riksdagspartiet är idag uttalat feministiska). Efter valet 2014 kan detta möjligen ändra sig, beroende på vilket politiskt läge som uppstår då.

  26. En som udnrar över skilsmässor skriver:

    Jag har en fråga till er här på Pelles blogg.

    Under 80-talet och som jag uppfattat det även 70 -talet började kvinnor och män (framförallt kvinnor) ta ut skilsmässor vilket ofta, men inte alltid, innebar att många barn växte upp utan kärnfamilj.

    Jag är själv ett skilsmässobarn och upplevde faktiskt inte att mina föräldrar bråkade särskilt mycket. Sex hade de också eftersom jag hade rummit intill deras och mycket väl hörde att de inte hade ett dött sexliv. En dag, som en blixt från klar himmel, ville morsan skilja sig från min farsa. Han blev förtvivlad och ville hålla ihop familjen. Jag kommer ihåg att min mor inte alls ville och det kändes som att hon ville slippa familjelivet. Följande hände tiden efteråt (och detta ha rmånga av mina vänner som också har skilda föräldrar bevittnat).

    Min mor började umgås med vänninor och de drack mycket vin och var ute och dansade mycket. Jag kan inte nog betona hur mycket hon var ute på nattklubbar. Hon festade och drack och träffade karlar stup i kvarten. Det var som att hon var 22 år igen, leva loppan och festa, skita fullständigt i den sönderbrutna familjen och de två barn hon hade som kände det fruktansvärt att se hur deras morsa började pimpla vin och klä upp sig väldigt utmanande och för att sedan ränna iväg till nattklubbarna. Det var fruktansvärt. Hon var inte längre en förälder som man kände igen. Det var fest, karlar och nattklubbar. Hennes väninnor var likadana, nyskilda och drack mycket vin och festade. Detta pågick i flera år, det kändes som en sorts revolt, någon sorts frigörelse. Efter 4 år tog det slut och hon blev densamma som innan.

    Jag har alltid anklagat feminismen för detta. Är jag fel på det? Kan jag anklaga feminismen för att min mamma inte ville vara mamma mer? Hon levde ett jättebra liv med min pappa, han slog henne inte, han var snygg, deras ekonomi var bra. Jaag har länge undrat var hon fick sina idéer till att vilja leva loppan igen. Varför ville hon inte vara morsa mer? Farsan var ju farsa och gjorde allt för att vi skulle må bra.

    Jag blev väldigt knäckt av denna skilsmässa, det satte sina spår i mig och min bror. Jag utvecklade posttraumatiskt stress av det. Skilsmässan kändes så himla onödig och jag vet att min mamma inte är lyckligare idag. Tvärtom så blev hennes liv mycket värre.

    Kan jag anklaga feminismen för detta? Om man ska se det på makronivå. Varför började annars kvinnor under 70 och 80 talet helt plöstligt skilja sig något så extremt. Jag vet att det finns skilsmässor där det är ohållbart att fortsätta vara ihop, men jag vet att det finns många skilsmässor som var helt onödiga. Har feminismen något med det att göra? Eller är det modernismen, där individualisering är viktigare än något annat? Har feminismen bidragit till indivualiseringen?

    Kan någon styra upp mina tankar?

    Synpunkter tas tacksamt emot.

  27. Törnrosa skriver:

    En som undrar över skilsmässor: Din mamma verkar vara i livet så jag tycker att du ska ta chansen och fråga henne vad det var som hände. Hon är nog den som bäst kan ge dig svar. mvh

  28. Roger skriver:

    Skilsmässor:
    Som jag ser det är din mamma en individ som själv kan och bör ta ansvar för sina egna gärningar. Det fanns ingen -ism som höll en pistol mot hennes huvud.

    Däremot så kan hon ju ha influerats av en tilltagande feministisk tankeströmning om att alla kvinnor i en relation till män är offer. Särskilt inom äktenskapet som betraktas som en patriarkal institution skapa bara för att kontrollera kvinnor, som annars hade dominerat samhället och hade varit världsbäst på precis allt.

    Men hon kan också ha influerats av en traditionell syn på kärlek att när man väl har funnit den så är den underbar och perfekt för alltid; det är inget man behöver jobba på, och behöver man jobba på det så är det inte äkta kärlek.

    Är det något du funderar mycket på tycker jag att du skall fråga henne. Kanske finns det mycket som du inte vet, när man är ung är det ofta svårt att förstå hela sammanhang, och sedan kan det hänga i till vuxen ålder.

  29. leifer skriver:

    @En som udnrar över skilsmässor

    Jag funderar lite på detta med få ”vara sig själv”. Många kvinnor uttrycker denna önskan (och jag tror dessutom många män idag också önskar detta mer)! Många tycks också hamna i en roll dom inte uppskattar. Ex både sköta hem och arbete, liksom även serva mannen. Det kan också handla om bristande förståelse mellan man och kvinna, dålig kommunikation. En del kvinnor tycks också tro på tankeläsning, kanske inte minst i sänghalmen.

    Man kan också spekulera i att jämställdheten skapat en roll för män som är mindre spännande/sexig. Den jämställda svenska mannen som tönt, ”ingen riktig man” eller osexig.

    Det är ju f.ö. inte ovanligt att män överger sina familj för en yngre ”snyggare” tjej. Kanske är det liknane mekanismer som varit här också. Dock är väl bilden av en mamma, som vårdnadshavare no1, att hon sviker barnen mer, än en man som öveger sin familj. En mor som överger sina barn är alltså en mycket dålig människa enl samhällsnormen. Personligen har jag talat mycket för att kvinnor INTE ska ses som vårdnadshavare no1. Men det skulle också innebära att kvinnor skulle få mindre makt över barnen. Man kan inte båda ha och äta kakan alltså.

  30. leifer skriver:

    För den som inte sett denna syn på kvinnors roll i samhället

    http://www.liu.se/likavillkor/filarkiv/1.234757/Lkartidningen.pdf

    Resonemanget är att ”barn utnyttjar kvinnor”.

  31. JD skriver:

    Genusteoretiker är de enda som tillåts använda sig av patriarkala metoder för att styra och dominera andra människor!
    På samma sätt kan feminist kategoriseras som en patriarkal miljardindustri som genererar pengar och makt pga människors rädsla för att ifrågasätt den.
    Feminism idag har ingenting med jämställdhet att göra, det hamdlar bara om pengar och oinskränkt inflytande.
    Egentligen borde det bara vara en fråga om tid innan feminismen är ett svart kapitel i våra historieböcker.

  32. [...] artikel i Borås tidning: ”Hon är trött på genushysterin”. Se även läkaren och bloggaren Pelle Billings inlägg om Klinth. Det är för övrigt återigen dags för årets Heterohatets dag (Pelle B även [...]

  33. [...] är obegripligt vad Klinths poäng är. Om han har argument mot Tanja Bergkvists analyser är det ju de som han borde föra fram, inte klaga på att Corren [...]

  34. [...] detta utspel av Klinth har t.ex. bloggarna Rutger Stjernström, Pelle Billing, Erik Wedin och Tanja Bergkvist skrivit om. Malte börjar fundera hur kraven kraven ser ut för [...]

Google