Byggarbetare dör och skadas i sommar

15 juli 2011, av Pelle Billing

SvD Näringsliv skriver om de oacceptabla offren på byggena. Mycket bra att de lyfter denna fråga.

Textens slutkläm kräver dock en korrigering:

Medan vi avnjuter vår semester riskerar människor män att dö för att bygga våra vägar och hus. Det är inte bara fruktansvärt, det är oacceptabelt.

En dag kanske vi kan prata om mänskliga problem lite oftare, och inte behöva könsuppdela allt. Men så länge tidig hämtning på dagis är en kvinnofälla, känns det rimligt att kalla döda män för en mansfälla.

 

Artikel om avskuret könsorgan

13 juli 2011, av Pelle Billing

Följande artikel är från Aftonbladet, år 2004:

Män kastrerade sina otrogna kvinnor

KORAT, THAILAND

Otrohet kan vara farligt.
Det vet Songram, 24, och Amnart, 20.
Båda har fått sina vaginor utskurna i höst.

Efter att ha avslöjats med andra män är de två unga kvinnorna från provinsen Chonburi i Thailand i dag mer än ångerfulla.

Hämnades

Songrams vänsterprassel avslöjades för några dagar sedan av den 32-åriga pojkvännen. Och han hade hämnden klar för sig.

- Om jag inte kan få den, så ska ingen annan heller ha den, sa han efter att paret talat ut och lagt sig för att sova. ”Den” är Songrams ädlaste kroppsdel. Klockan två på natten vaknade hon av smärtor i underlivet. Pojkvännen hade skurit ut hennes vagina med en stor kökskniv.

Samma öde

Och hon är inte ensam. För drygt en månad sedan drabbades 20-årige Amnart av samma öde.

Hennes svartsjuka 28-åriga pojkvän skar ut hennes underliv och Amnart vaknade på morgonen och såg det ligga i en pöl av blod bredvid sängen.

Trots en omfattande operation kunde inte läkarna få Amnarts vagina att fästa igen.

Jarkko Päiväniemi

Verkar artikeln respektlös inför det allvarliga som hänt? Närmast skämtsam och lite raljerande? Framstår den som osannolik, som en förfalskning?

Det är för att den inte är äkta. Könen är omkastade – och då blir det en rimlig artikel att publicera.

Källa: Genusnytt

 

Förvirrad syn på pojkars könsroll

12 juli 2011, av Pelle Billing

Tidningen Modern Psykologi  beskriver sig som ”en intelligent tidning för dig som tänker”.

I sitt senaste nummer skriver de i en rubrik att pojkföräldrar behöver skärpa sig, och efter det kommer en artikel fylld med genusklichéer och godtyckligt tyckande. Låt oss titta på några exempel.

Så här skriver de om om gruppen brottslingar:

Den enda gemensamma nämnaren är att de är pojkar. Inte heller det är så mycket att göra något åt, men att tala om det innebär åtminstone inget politiskt förtryck, säger Sven Granath, som forskar om våldsbrottslighet på Brottsförebyggande rådet.

Det är alltså ingen politiskt förtryck att säga att brott beror på kön, medan det är ett förtryck om man säger att det beror på neuropsykiatrisk diagnos, klass eller etnicitet. Gruppen pojkar/män kan alltså inte bli politiskt förtryckta?!

Pojkar fostras till att skaffa sig makt, medan flickors värde uppnås genom att de uppför sig ordentligt.

– Därför blir det väldigt jobbigt för vissa att upptäcka att de själva inte har någon makt, vare sig ekonomiskt eller i relation till kvinnan de lever med. Frustrationen som uppstår kan leda till allt från kvinnovåld till bankrån, säger Sven Granath.

Nej, pojkar fostras inte primärt till att skaffa sig makt, eftersom det endast finns utrymme för en mindre klick människor att ha reell makt i ett samhälle. Pojkar uppfostras till att uppfylla de roller som samhället behöver:

  • Bemanning av farliga jobb.
  • Bemanning av högpresterande jobb med lång arbetstid.
  • Att allmänt sett värdera förvärvsarbete högt, och föra utvecklingen framåt.

Samhället måste både underhållas och fortsätta byggas, därför uppfostras pojkar till handling och till att vilja prestera. Att en del män sedan får makt är en bieffekt av detta och en bonus – inte det primära målet.

På samma vis uppfostras flickor till att uppfylla sin roll i samhället, vilket är en kombination av att föda barn/uppfostra barn samt att jobba hårt i hemmet eller på arbetsmarknaden (eller ofta en kombination av bägge).

Problemet med genusklichéerna är att man bara hävdar att något är på ett visst vis ”eftersom så har det alltid varit”. Ingen sammanhängande förklaringsmodell ges till varför mönstret uppstod, och varför det idag skulle vara möjligt att bryta det mönstret.

Vad gäller den manliga könsrollen är det svårt att i grunden bryta mönstret så länge som samhället fortfarande har behov av förbrukningsbara och högpresterande män. På samma vis är den kvinnliga könsrollen svår att helt lösa upp så länge kvinnor blir gravida, föder barn och ammar.

Lägg till detta att män och kvinnor inte väljer partner av enbart rationella skäl, utan utifrån egenskaper som varit värdefulla genom vår historia, och du får ett scenario där det är än svårare att förändra könsrollerna i grunden. Om kvinnor fortfarande är programmerade att hitta en man med hög status (som är en bra försörjare och beskyddare), och män är programmerade att hitta en vacker kvinna (som förr var ett tecken på avsaknad av sjukdom och förmåga att föda friska barn), kan man knappast trolla med knäna bara för att genusklichéerna säger det.

Med detta inte sagt att människans evolution, eller samhällets evolution, stannat av. Utvecklingen fortsätter dagligen och våra könsroller förändras steg för steg. Dock är det osannolikt att vi får se en revolution av könsrollerna så länge det finns starka samhälleliga och evolutionspsykologiska incitament att bevara rådande grundstrukturer i våra könsroller.

Läs gärna hela artikeln i Modern Psykologi, och se hur de missar att prata om de grundläggande orsakssambanden.

Uppenbarligen är detta en tidning som varken är intelligent eller tänker själv.

 

Viktig kritik mot kvinnojourer

11 juli 2011, av Pelle Billing

Genusdebattören Magnus Falkman har skrivit en strålande debattartikel som idag publiceras på SvD:s nätupplaga. Artikeln är kort och lättläst så jag kan rekommendera att läsa hela.

Här är Falkmans förslag inför framtiden:

De ideella jourerna måste omvärderas. Framtidens stöd till de som utsätts för relationsvåld kan inte gå via ideella jourer på kommunal nivå. Det som krävs är en professionell och könsneutral verksamhet som bedrivs på länsnivå, där de hjälpsökande ges möjlighet att ställa krav på verksamheten. Vi kan inte pumpa in miljoner och åter miljoner kronor i en ideell verksamhet med begränsad framgång, och där kommuner och myndigheter inte har full insyn i verksamheten. De som drabbas av relationsvåld och de barn som bevittnar våldet är värda ett bättre omhändertagande.

Mitt enda tillägg är att även om en omläggning av resurserna görs på detta vis (vilket jag stödjer), så kan det absolut finnas utrymme för kvinno- och mansjourer som en extra buffert (till exempel för de som absolut inte vill bli journalförda och liknande).

Dessa jourer ska i så fall vara fria från ideologi, endast hantera fall som de klarar av, samt redovisa exakt hur pengarna används. Och de statliga bidragen ska gå både till mans- och kvinnojourerna, inte bara till den senare kategorin.

 

Än finns misandrin kvar

09 juli 2011, av Pelle Billing

Ylva Johansson, kandidat till ordförandeposten hos S-kvinnorna, skrev nyligen en debattartikel som slog rekord i statsfeministiska myter.

I Almedalen nu i veckan fortsatte hon på den inslagna vägen genom att säga följande:

- När Håkan Juholt valdes till partiordförande så stod man ­viftade med mustascher. Jag fick en obehaglig känsla av det. Mustaschen är en manlighetssymbol.

Ursäkta kan du säga det där igen? Du får en obehagligt känsla av sådant som symboliserar manlighet?

Det kan inte vara lätt att leva om man är Ylva Johansson. Tänk bara att gå ner för gatan och se skägg, mustascher och skäggstubb. Sedan kommer man hem och blir kysst av maken – igen, skäggstubb! Kvällen är ju sedan en ren mardröm när det är dags för lite nakenhet och manlig anatomi.

Kan någon rädda Ylva från denna hemska verklighet?

Juholt svarar på Johanssons uttalande på följande vis:

- Jag kan mycket väl förstå Ylvas reaktion, om man talar om mustaschen som något manligt och som man håller högt. Det är ju bara män som kan ha mustasch, säger han.

Juholt har alltså förståelse för att manlighet och dess symboler inte ska ses som något positivt, och att det är problematiskt om de hyllas. Så säger en man som ska göra karriär i en statsfeministisk spindelväv – och om några decennier kommer skolbarnen att förundras över den statsfeministiska eran i Sverige, med dess förakt mot män.

Slå dig fri Juholt! Var stolt över din mustasch och din manlighet!

 

Amelias stolpskott

07 juli 2011, av Pelle Billing

a_almedalen

Tidningen Amelia kastar sig nu in i kvoteringsdebatten, under pågående Almedalsvecka. De skriver:

Vi kräver rättvisa!

Det låter ju bra. Jag vill också ha ett rättvist samhälle!

Vårt tålamod har nämligen tagit slut. Orättvisan och den sneda fördelningen av makt i svenska bolagsstyreler måste få ett slut. Därför kräver vi rättvisa.

amelia kräver därför en lagstiftning som gör att styrelserna består till hälften av kvinnor och kommer att uppmana våra läsare att rösta på ett parti som driver den frågan.

Så rättvisa för er är att kvinnor ska få komma in i bolagsstyrelser utan att vara den mest lämpliga eller mest kompetenta kandidaten? Låter ganska orättvist i mina öron.

Vad ska ni kräva härnäst? Lika lön oberoende av yrke och utbildning? Lika betyg för alla i skolan oavsett prestation?

Kvinnors makt i näringslivet är nämligen skrämmande liten. I börsbolagens styrelser är 78 procent män. 97 procent av börsbolagens vd:ar är män.

Kvinnors makt i näringslivet bestäms av kvinnorna själva. Få kvinnor satsar på en karriär i näringslivet och ännu färre tackar ja till erbjudanden om absoluta toppjob.

Om detta skrämmer er kanske ni ska sluta ge ut en kvinnotidning och istället sadla om till en karriär inom näringslivet. Eller är det andra kvinnor än ni som ska slita ut sig för att ni ska bli nöjda med statistiken i bolagsstyrelser?

Tror ni för övrigt att er tidning om mode, mat och resor uppmuntrar kvinnor att göra karriär inom näringslivet?

Vi vet att det finns kompetenta kvinnor som aldrig får chansen – varken i styrelserummen eller på andra inflytelserika positioner.

Jag vet att det finns kompetenta män som aldrig får chansen. So what? Ibland räcker det inte med att vara bra, ibland måste man vara bäst.

Uppdatering: Nu kritiseras Amelia i en debattartikel i Aftonbladet.

 

Johan Wennström om unga mäns verklighet

06 juli 2011, av Pelle Billing

Han slår mer eller mindre huvudet på spiken när han blir intervjuad i SvD:

– Jag upplever att budskapet som unga män får i dag är: du tar upp plats för en kvinna.

Han säger att 80-talistmannen tillhör ”the payback generation” – en generation män som får stå tillbaka för historiens upplevda oförrätter mot kvinnan. Resultatet är ett slags sexism.

– Om en kille presterar dåligt i skolan får han inte självklart uppmärksamhet, men om en tjej däremot halkar efter vidtas åtgärder direkt.

Han såg det hända under sin egen skolgång, svaga pojkar åsidosattes och fick klara sig bäst de ville. I dag tycker han sig se konsekvenserna på arbetsmarknaden: det är främst unga kvinnor som är framgångsrika i 80-talistgenerationen medan jämnåriga män halkar efter. De hamnar i ett slags limbo mellan vuxenvärlden och barndomen, de bär bakvänd keps och spelar tv-spel, alternativt lyssnar på deppmusik, klär sig i svart och målar sig med kajal.

– Förr hade många män i min ålder familj och en karriär. Så är det inte i dag. Normen har ställts på huvud. Ingen säger: du behövs som en mogen man.

Försvagandet av hävdvunna institutioner – familj, äktenskap, medborgaranda – har bidragit till situationen för män födda på 80-talet, menar Johan Wennström. Han pekar ut kulturradikalismen från 50-, 60- och 70-talet i förening med 80- och 90-talets feminism som grund till det förvirrande tillstånd som råder.

– En stor grupp unga män födda på 80-talet förslösar eventuella talanger och tar inte tillvaron på allvar, på grund av att de stora berättelserna om vad det innebär att vara man håller på att försvinna. Det är otroligt tragiskt.

Mitt tillägg är att ”the payback generations” är 70-, 80- och 90-talisterna.

”Kulturradikalismen från 50-, 60- och 70-talet” är en bra sammanfattning av varför Sverige var så känsligt för statsfeminismen och nästan helt saknade immunförsvar mot den. Vi hade gjort upp med alla traditionella och religiösa värderingar på ett sätt som närmast saknar motstycke på denna planet.

Med detta inte sagt att det är ett självändamål att vara konservativ, men jag tror att ett samhälle mår bra av att ha en viss motvikt mot överdriven social ingenjörskonst.

 

Dagens relationer

06 juli 2011, av Pelle Billing

Rocky om den postmoderna mannens överväganden.

 

Bra artikel om våldtäktsanmälningar

05 juli 2011, av Pelle Billing

F d åklagaren Rolf Hillegren skriver idag på Newsmill om våldtäktsanmälningar. Den här gången skriver han både mer nyanserat och klarsynt än jag sett honom göra tidigare:

Däremot är det så att många anmälningar inte ens innehåller ett påstående om brott, medan andra innehåller märkliga omständigheter som gör att det blir omöjligt att driva fallen vidare. Själv är jag böjd att tro att många anmälningar kan vara en konsekvens av en något idylliserad bild av hur en lyckad afton bör sluta. Den något märkliga kampanjen ”prata om det” ger en antydan åt det hållet. Vi befinner oss i dag i den egendomliga situationen att många tror att samhället ska kunna ställa det mesta tillrätta som man misslyckats med själv och till och med ge ”upprättelse” för en kväll som slutat annorlunda än man tänkt sig. Den artikel i Sydsvenskan [länk] som Ingrid Carlqvist hänvisar till utgör ett bra exempel på det. Om konstiga våldtäktsanmälningar m m skrev jag och tre kolleger den 13 september 2007 på SvD Brännpunkt. Vi gjorde då det sanna men något tillspetsade påståendet att många anmälare inte har mer att komma med än en känsla av att de blivit våldtagna för att de vaknat i fel säng. Detta ledde till ett oherrans liv. Att påståendet var sant bekymrade varken feminister eller journalister.

De flesta i Sverige vet nog inte hur luddiga våldtäktsanmälningar kan se ut, och hur pass ofta de inte beskriver en våldtäkt (och ibland ingen brott alls). Här är några exempel från Sydsvenskans sammanfattningar:

22-årig studentska dricker med korridorkompis och vaknar naken intill honom. Orolig för att de haft sex, men minns inte.

24-årig kvinna träffar före detta pojkvän, de dricker alkohol och har sex trots att hon ”tyckte” att hon sagt att hon inte ville. Hon vet bara hans förnamn, frågade aldrig efter efternamnet.

19-årig utbytesstudent vaknar upp halvnaken på en restaurangtoalett. Hon minns vagt ett vaginalt samlag med en man hon mött på restaurangen. Misstänker att hon blivit drogad. Ingen kan identifiera mannen.

13-årig flicka blir påhoppad av två pojkar på väg till skolan, de puttar henne. Rubricerades som våldtäkt eftersom ”snopparna stod upp” på killarna, enligt anmälan.

Under en nationsfest hamnar en 20-årig kvinna på rygg i en säng och en man tar på henne, det blir kamp och hans skjorta går sönder innan hon kan fly.

Par deltar i gruppsex. Den 22-åriga kvinnan har sex med två personer när en tredje person vill vara med. Kvinnan säger nej men pojkvännen säger att det var okej om den tredje mannen använde kondom. I förhör sa kvinnan att hon inte avbröt eftersom det var så skönt med de två andra.

Alla dessa fall har alltså rubricerats som våldtäktsanmälningar, och ingår i den statistik över nedlagda våldtäktsanmälningar som till exempel Amnesty är upprörd över. Men är det egentligen konstigt att de flesta anmälningar läggs ner, då de antingen är luddiga, inte innehåller brottsbeskrivning eller att ord står mot ord?

Hillegren har följande att säga om detta:

I stället har man hällt bensin på den brasa som hållits levande av feminister och journalister genom att jama med och göra gällande att åtalsstatistiken kan förbättras, varvid man använt den populistiska klyschan att ”alla stenar ska vändas” i dessa mål. Jag anser dock att stenar endast ska vändas när man har rimliga skäl att förvänta sig att något kan finnas inunder. Många journalister har varit kritiska då de funnit att anmälningar lagts ned utan att förhör hållits med den utpekade gärningsmannen. Men om anmälan inte innehåller ett påstående om brott finns det ingen gärningsman och ingen som kan delges misstanke om brott. På liknande sätt förhåller det sig om en anmälan är alltför konstig. Det blir då meningslöst att hålla förhör med den utpekade. En känd jurist med feministiska böjelser antydde en gång att en kvinna inte alltid kan veta om hon blivit utsatt för ett brott. Om så är fallet inställer sig följande reflektion: Har vi en rimlig lagstiftning om det krävs juridisk kompetens för att bedöma om man blivit offer för något så allvarligt som ett sexualbrott?

Den ”kända juristen med feministiska böjelser” är alltså Claes Borgström, statsfeminismens främste ståthållare. När jag var med i SVT Debatt i slutet av förra året citerade jag hans lustiga uttalande om att kvinnorna i Assange-fallet inte kunde veta om de blivit våldtagna – eftersom de inte var jurister. Jaså, hur ska då vanliga människor kunna ha sex med varandra utan att veta om de begår ett brott?

Min känsla är att det brinner i statsfeminismens Sverige just nu. Fler och fler publikationer börjar ifrågasätta gamla sanningar, och de tidigare ståthållarna har ingenting att försvara sig med. De rabblar sina gamla floskler, men nu när det finns journalister och debattörer som ber dem att lämna källa eller förklara vad de menar, så står de svarslösa.

There’s nothing more powerful than an idea whose time has come.

 

Länkar om sexualitet

04 juli 2011, av Pelle Billing

Babben Larsson ska spela sexturist i Kenya.

Hur kändes det att bli erbjuden en roll som kvinnlig torsk?

– Jag tycker det var ganska bra castat. Det är ganska många kvinnor som åker ner och köper unga pojkar.

Mannen som objekt

Ju mer man tittar sig omkring, desto mer ser man manliga överkroppar, till synes helt oreflekterat. Lite ögongodis helt enkelt.

Samtidigt visar fakta att gamla idéer om att kvinnor inte tänder på bilder inte längre stämmer. En av tre som söker hjälp hos Quit porn addiction, Storbritanniens ledande organisation för porrberoende, är nu kvinna.

Sålde sex till hotellgäster

Här är avslöjandet som kan bli Dominique Strauss-Kahns räddning.
Städerskan uppges ha drygat ut lönen med att sälja sex till hotellgästerna.
– Hon har fått otroligt med dricks. Och det är inte för att hon kommit med extra handdukar, säger en källa till New York Post.

Forskning om manlig omskärelse

Översättning: Omskärelse kunde kopplas till frekventa orgasmsvårigheter hos danska män samt en uppsättning sexuella svårigheter hos kvinnor [kvinnliga partners], framför allt orgasmsvårigheter, smärta vid samlag och en känsla av otillfredsställd sexualitet.

Originaltext: Circumcision was associated with frequent orgasm difficulties in Danish men and with a range of frequent sexual difficulties in women, notably orgasm difficulties, dyspareunia and a sense of incomplete sexual needs fulfilment.

Ingen omskärelse i Värmland

Landstinget i Värmland säger nej till att omskära småpojkar om det inte finns medicinska skäl.

Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, anser att landstingen bör erbjuda omskärelse av pojkar, med motiveringen att det är bäst om ingreppen utförs under säkra former.

 
Google