Ny blogg: Certatio

31 juli 2011, av Pelle Billing

Det har dykt upp en ny blogg som är värd att hålla ett öga på. Certatio skriver inte bara om könsfrågor, men det är ett av bloggens huvudfokus.

Läs gärna det senaste inlägget, som ger en nyanserad men ändå ståndfast kritik mot rådande genussanningar:

Kanske kan den vite medelklassmannens svårigheter att känna sig hemma i dagens samhälle bero på att den typen av frågor ställs utan en blinkning, med rättfärdighetens glödande övertygelse och statens goda samvete? Kanske är det vanan att ständigt utmålas som problemet, och sällan som en del av lösningen, som tynger vissa av oss? Jag kan naturligtvis ha fel, men kanske borde vi ställa oss frågan om inte detta är det perspektiv som verkligen saknas i dagens genusdebatt…?

Om du har andra bloggar du vill rekommendera så låt oss veta i kommentarsfältet!

 

22 kommentarer på “Ny blogg: Certatio”

  1. Gunnar (den ursprunglige) skriver:

    Tänkte egentligen posta detta i tråden ”Folkpartiet vill börja med “gender profiling””, men den har dragit iväg med så mycket annat, samt att min kommentar även passar in här mot det citat du Pelle tagit med…
    Beklagar att kommentaren blir så lång, men lyckas inte korta den med bibehållet budskap…
    ———————

    Jag upplever ett stort tankefel inom extremfeminismen:
    Att ”felet / ansvaret / problemet” alltid måste ligga hos dem som är överrepresenterade inom ett område (dvs männen).
    Det är lika sannolikt att ”felet / ansvaret / problemet” ligger hos dem som är underrepresenterade inom området (dvs kvinnorna)!

    Jag har hört / läst många intervjuer med kvinnor på toppositioner i samhället där intervjuaren försökt pressa fram att kvinnorna skulle känt sig motarbetade och haft det extra svårt att nå dessa positioner men där en förkrossande majoritet av dessa kvinnor sagt att de inte upplevt det extra svårt att vara kvinna utan att det snarare varit lättare att som kvinna nå dit. Bland i stort sett alla dessa intervjuer jag tagit del av lyser en manlig motarbetande struktur / kultur mot kvinnor tydligt med sin frånvaro!

    Min slutsats från detta och en väldigt stor mängd övrig information och fakta jag tagit del av blir att i dagsläget är det inte det manliga kollektivet som är orsaken till kvinnors lägre representation inom vissa sektorer, utan huvudorsaken får man försöka finna inom det kvinnliga kollektivet.
    Historiskt för länge sedan var de manliga och kvinnliga könsrollerna sådana i samhället att män som kollektiv motverkade kvinnors insteg på vissa områden, men jag upplever att det då skedde i en sorts samklang med hur den kvinnliga könsrollen var då…

    För att verkligen lösa något man upplever som ett problem så måste man vara skicklig nog att hitta och definiera vad som orsakar ”problemet” istället för att gå på den symptom som alla lätt kan se.
    Vid avancerad problemlösning av komplexa problem är det alltför vanligt att man utgår ifrån den tydligt synliga symptomen och försöker angripa den som orsaken till problemet, istället för att hitta den verkliga orsaken, enligt min långa yrkeserfarenhet inom området.

    Jag kan hålla med ”feminismen” om att med dagens samhällsutveckling (könsrollsutveckling) så kan det verka fel att det i vissa sammanhang är en sådan förkrossande majoritet män, men det är ju då bara den synliga symptomen.
    Det innebär inte att männen eller några diffusa manliga strukturer / kulturer automatiskt är orsaken.
    Vid mer komplexa problem är det mer sällan som den synliga symptomen är orsaken, har jag lärt mig genom erfarenhet!
    För 40 – 50 år sedan var det säkert så att många män var ovilliga att släppa fram kvinnor på många högre positioner men idag upplever jag att det inte finns ett sådant motstånd alls hos män som kollektiv (däremot kan det säkert finnas enstaka individer som motverkar, men så är det alltid).
    Det här vittnar bl.a. flera kommentarer om i tråden http://www.pellebilling.se/2011/07/amelia-famlar-vidare-i-kvoteringsfragan/ , att fast man sökt med ljus och lykta efter kvinnliga intresserade kandidater och på alla sätt försökt underlätta för dem att bli invalda i olika styrelser så får man inte tag i kvinnliga kandidater till posterna!

    Min slutsats är att den sannolikt korrekta problemformulering borde vara: ”Hur ska vi få fler inom det kvinnliga kollektivet att satsa på en karriär och utveckling som leder dem till möjligheten att få en mer könsneutral representation inom de högre positionerna i samhället och bland företag / föreningar?”
    Och svaret är då inte att männen eller manliga strukturer är problemet utan att för få kvinnor av någon annan anledning inte tycker att det känns lockande att satsa på en sådan karriär. Och vill man förändra är det detta man måste angripa (utan att då automatiskt rikta sökarljuset mot det manliga kollektivet igen!!!).

    Om man då kommer fram till att det är hela organiserandet och uppbyggnaden av samhället och marknadsekonomins strukturer som är problemet för kvinnor (och som båda könskollektiven är lika ansvariga för), så får man ju arbeta på att förändra detta över hela världen och samtidigt förstå att det så ifall kommer ta många tiotals år att nå resultat! Ett sådan förändringsarbete måste då fokuseras på båda könskollektivens möjligheter!

    Sedan om man lyckas förändra saker och ting så fler kvinnor känner sig lockade att satsa på den kunskaps- och erfarenhetsutveckling som ger en karriärmöjlighet mot toppositioner så får man dels ha tålamod med att det tar några tiotals år att nå dit i sin personliga utveckling samt vara medveten om att det är en väldigt tuff väg att nå dit, att väldigt många kommer bli utgallrade från den möjligheten under vägens gång och kommer aldrig kunna nå fram, precis som det alltid har varit för männen.
    Det finns inget ”att man har rätt till” bara för att man satsat på en bra utbildning och en bra karriär, allt sker ändå inom hård konkurrens om toppositionerna där de flesta blir utslagna från att nå dit längs vägen – och det måste då gälla lika för alla oavsett kön!

    Att i ljuset av ovan skapa en könskvoteringslag som kvoterar in kvinnor till dessa toppositioner blir helt kontraproduktivt bedömer jag, för då kan ju kvinnor nå dit utan att satsa hårt på den annars nödvändiga karriärvägen och personliga utveckling som är den naturliga vägen att nå dessa position, och hur ska man då lyckas motivera kvinnor som kollektiv att satsa på det tuffa jobbet att nå toppen om man via kvotering ändå kan nå dit?
    Mina tankar blir att en könskvoteringlag riskerar att stoppa upp den naturliga sunda utvecklingen i samhället för kvinnor att kunna nå de toppositioner de önskar på naturlig väg.

  2. Gunnar (den ursprunglige) skriver:

    Jag håller med om att Certatio verkar väl värd att hålla ett öga på!

    Jag tycker t.ex. bloggens ”10 snabba om radikalfeminism” är väldigt bra skriven och formulerad:
    http://certatio.wordpress.com/10-snabba-om/10-snabba-om-radikalfeminism/

  3. Mattias skriver:

    Jag håller med Gunnar, Certatios 10 snabba är mycket läsvärda.

  4. Törnrosa skriver:

    Läste samtliga Certatios 10 snabba. Gillade. Så nu hamnar den stackaren också bland Mina favoriter. När ska jag slippa loss från er :-D

  5. Certatio skriver:

    Tack Pelle för länkningen, och till övriga för komplimangerna!

    Skall göra mitt bästa för att leva upp till det, även om jag kanske inte lovar att ha just genusfrågor som ett ”huvudfokus” på bloggen – det är bara ett av många intressanta, engagerande områden att avhandla… :-)

  6. Mia skriver:

    Ja de tio snabba om radikalfeminism var verkligen bra, och så även att det poängteras att det just är ”radikalfeminismen” som kritiseras.

    Gunnar (den ursprunglige)

    Det du skriver om att bara söka eller se problemet hos de som är (i detta fall) överrepresenterade får mig att tänka på att ”radikalfemism” ofta tycks lida av det som kallas medberoende. Dvs att det inte alltid bara är den som har det synliga problemet som sas är problemet utan att även ”offret” ofta har en del i det hela. Uttrycket används alltså oftast vid missbruk men fenomenet kan som jag ser det även observeras i andra sammanhang. Det är helt enkelt lättare att ”peka finger” åt någon annan än att se och därmed ta sitt eget ansvar.

    Tex det som nämns i de tio snabba om ”projektledare” i hemmet. Vill man som kvinna inte vara det så får man se till att låta bli. Men även det omvända att om man som man stör sig på det så får man göra sin röst hörd. Visst kan det leda till slitningar att sätta gränser eller ta plats men ofta är det nödvändigt om man vill ”förändra(s)”.

  7. Gunnar (den ursprunglige) skriver:

    @Mia

    Håller med dig i detta. Medberoendeliknelsen passar bra här!

  8. Godtyckligt skriver:

    En sak som jag tycker alla ”ismer” har gemensamt, nazism, nya nazism, radikal islamism, och feminism. T ex Nazisterna uppstod när det var dåligt med jobb och dålig ekonomi, det var enkelt att skylla på judarna, och ett sätt att skylla i från sig på, att om det inte vore för dom så hade vi haft jobb. Samma sak med ny nazister och anti islamister, ”om det inte vore för invandrarna skulle vi haft det mycket bättre”.
    Feministerna kan och vill inte se sin egen del i verkligheten, varför den enskilde kvinnan inte har ett ”topp jobb” beror nog till hundra procent på att hon inte har kämpat, kämpat, kämpat för att få den kompetens som behövs, eller att hon egentligen inte riktigt vill innerst inne (att önska att man hade ett topp jobb är inte samma sak som att man vill ha ett topp jobb), att ha kompetensen räcker inte enbart, det krävs tillgänglighet dygnet runt på ett ”topp jobb” vilket resulterar i att utav dom 24 timmar per dygn som vi människor har per dygn finns det inte mycket kvar till familj etc. Förståligt att 99,9% av jordens befolkning prioriterar annat och nöjer sig med en ”sämre” karriär, även män!

    Att sitta i kassan på ica kanske känns lite bättre när man har gemenskap med en grupp som alla är överens om att deras liv hade sett helt annorlunda ut om det inte vore för judar, invandrare, män etc etc… Ist för att erkänna för sig själva och inse att dom skulle ha gått dom där extra helg kurserna och tagit på sig mer arbete och ansvar istället för att vara ute på krogen och festa bort hela helgen. För möjligheterna är samma för både män och kvinnor, sen om man tar dom eller inte, det är upp till varje individ.

    Jag menar naturligtvis inte att feminister har något i övrigt gemensamt med t ex nazister. Enbart att samtliga ismer finner gemenskap i ”ismen” och känner samhörighet med varann och att det ofta går över till något som liknar religion i övertygelse, där allt annat är ointressant och nonsens. Skygglapparna på, tunnelseende på.

  9. Jack skriver:

    Godtyckligt,

    ”För möjligheterna är samma för både män och kvinnor, sen om man tar dom eller inte, det är upp till varje individ”

    Detta är lögn. Kvinnor har mycket bättre möjligheter än män, juridiska, stödmässiga, sjukvårdsmässiga och sociala. Denna valfrihet bidrar såklart till att färre kvinnor går den smala vägen.

  10. Hamstrn skriver:

    Jack

    Man kan säga att det kvinnliga könet har både officiella(lagstadgade) och inofficiella (Biologiska, kulturella osv)fördelar.

  11. Hamstrn skriver:

    Godtyckligt

    Man kan se vissa mönster i dessa ismer eller samhällsgrupperingar.

    Orättvisa. En riktig eller påstådd orättvisa eller dylikt.
    Förklaring. En ensidig eller svartvit och simpelvärldsbild.
    Skuldbeläggning. Grupp att skuldbelägga.
    Profit.<—Makt

  12. Godtyckligt skriver:

    @Jack

    Det har du rätt i, glömde bort att dom faktiskt har större möjligheter=) När tjejen söker stipendium t ex finns hur många som helst som heter typ ”starka kvinnor”, ”kvinnlig gemenskap” osv… inget fel med det men det finns inget som heter ”starka män”

  13. Törnrosa skriver:

    Godtyckligt: Tror du inte dessa uttryck ”starka kvinnor” är en kvarleva från den tid när kvinnorna verkligen behövde ”peppas” för att ge sig ut i studielivet?

    Finns nog en massa sådana gamla stipendieformuleringar som behöver ses över.

  14. Godtyckligt skriver:

    @Törnrosa

    Jo det är mycket möjligt, jag tycker inte att det är något fel med stipendier till kvinnor, bara det att det inte finns sådana specifika som riktar sig enbart till män = Kvinnor har lite större möjligheter.

    Kan nog ses över en hel del eftersom att det idag är männen som borde prioriteras med tanke på hur många fler kvinnor det är som pluggar. Männen har halkat efter.

    Har en känsla av att det borde vara bransch organisationer och företag som ger stipendier för att få in mer kompetenta människor och inte för att få in ett kön.

  15. JustMe skriver:

    Törnrosa:

    ”Godtyckligt: Tror du inte dessa uttryck “starka kvinnor” är en kvarleva från den tid när kvinnorna verkligen behövde “peppas” för att ge sig ut i studielivet?”

    Jag har själv undrat över var kampanjen ”Kvinnor kan!”(gällde väl framför allt kvinnligt företagande?) tog vägen. Kan inte kvinnor längre?

  16. Törnrosa skriver:

    JustMe: Har ingen aning om kvinnor kan-kampanjen. Inget jag deltog i – men har dock använt orden. Jag har alltid kunnat, men jag gillar att köra mitt eget race, även om det är ensamt :-)

    Det jag syftade på när jag skrev till Godtyckligt var snarare på alla de stipendier som uppstått när ”gamla damer på glasberget” i sin sista vilja testamenterade pengar som skulle göra det möjligt för ”starka flickor” och ”unga jungfrur” att skaffa sig t ex utbildning. Alltså tidigt 1900-tal. Känns ganska omodernt i dag – åtminstone för mig.

  17. Access skriver:

    Som en kvinnlig vän till mig uttryckte det:
    ”Kvinnor kan, men vi vill inte.”

    Fast det var nog på skämt …
    :)

  18. Törnrosa skriver:

    Access: Nä det var säkert på allvar. Jag är en sån, vilket framgår av det jag svarat på i olika trådar.

  19. Jocke skriver:

    Om man ska tala klarspråk i frågan så präglas feminismen ganska mycket av en bitterhet och ett missnöje över livet som sedan projiceras på omgivningen.

    På så sätt finns det stora likheter mellan kvinnliga feminister och manliga rasister. Båda grupperna vänder sitt missnöje och hat mot en specifik grupp i samhället och hävdar sedan att den gruppen är roten till deras egna problem.

    Perception is reality – som de heter. Verkligheten är inte det viktiga, utan hur du uppfattar den.

  20. Man United skriver:

    2: Spontant så är det ”Dumhet” och oförståelse om evolutionens betydelse, människans inre liv bortom kletig genus populism och liknande distanserande politik.

    Det handlar människans inre känslor, inte politik, som denna feministiska debattör farligt försöker påvisa. Gå ner på djupet, se och lär av antikens tragedier, Strindberg, Lars Norén och Lars von Trier som bäst kan gestalta skeendet av en mans inre liv.(självklart kvinnors själsliv även).

    Sedan frågar sig Sverige,Norge,omvärlden,feminister och icke feminister,socialister,medborgare. Hur det kunde inträffa. Visst, det finns en politisk agenda dvs vad denna kontraproduktiva handling bottnar i? Varför finns det främlingsfientlighet, varför finns det radikalfeminism, varför finns det antifeminism, antifascism etc. Varför tar inte PK i Sverige ansvaret för sin vänster indokrinerande politik som innefattar feminism och radikalfeminism och lyfter upp frågorna? Det går inte att undkomma ansvaret. Eller om det nu är liberaler,Alliansen.
    Är det samma sak när det kommer enkla och billiga svar som just passar politiken men inte människan och de mänskliga.

    Förena då istället, naturen med vetenskapen, känslan med intellektet för att klä av nazister,anti-islamister,militanta sionister. De distansierade och politiska falangerna är varandras ytterligheter och så lika i sitt tankesätt. Radikalfeminister,de nya självutnämnda uber menschen, överheten, artistokraterna likväl som de religösa fundamentalistiska,militanta och right-wing rörelser. Klä av dom ytan, politiken, som är farlig för dom själva men framför allt farlig för omvärlden. När de går från ord till handling. Med hjälp av psykologi,evolutions läran och går mönstret kanske att brytas så att den komplexa men samtidigt enkla människan(fjärilskomplexet) lär sig av historien. Istället för att som tidigare röda tråd som lett till att våld föder våld.

    Se det ovärderliga antika arvet, Klytaimnestra, Orestes,Kung Oidipus , Fedra, triologierna i Orestien, Shakespeare King Lear, Macbeth och Eugene O’Neill Lång dags färd mot natt.

    Varför vågar inte människorna går ner på djupare plan, i själslivet och konstnärlgit och vetenskapligt undersöka människan fri från konventioner och ytligt politiska blockeringar distanseringar. Det är just därför radikalfeminismen skrämmer mig som så många andra extrema militanta fundamentalistiska personer som går till handling utan att reflektera,tänka för de tror sig ha rätt och kommer sådana till makten är det farligt.

    Om de likt små barn, har fått brist av mänsklig beröring, kärlek som gjort störningarna så gravt allvarliga att de kan begå sådana bestialiska handlingar och rättsvidriga politiska övergrepp. Fine. Men låt människorna, ocencurerat ta del av denna onda, sjuka och farliga tankegång,intellekt,manipulation och känslor för att stoppa detta innan det blir till handling. Det är det vetenskap
    http://svt.se/2.146909/tv-tider?lid=menu&lpos=5
    och konstnärligt sökande har som sin uppgit när journalistiken och rättsväsendet blivit korrupt och förlorat sitt kall. Konsten och vetenskapens uppgift är att just att undersöka problem och förstå som leder vidare till något annat. Se konstnärer som Oscar Wilde, François Villon, Peter Brook,pina bausch, Ariane Mnouchkine och (-kollektiv) Cirque du Soleil.

    Sannerligen, så visar Dostojevskij, Büchner och Strindberg att tillhör de modiga,nyfikna och ödmjuka. Dom tillhör trots allt de som vågar gräva och undersöka människans inre liv på ett sätt som knappt kommit till eftervärldens kännedom.

    Människan är mer komplex och banal än förlegad och distansierad politik,en svart vit vänster höger politik som missar nyanserna aka grundegenskaperna för liv.

    http://svt.se/2.146909/tv-tider?lid=menu&lpos=5

Google