Kvinnor som vet vad de vill

19 juli 2011, av Pelle Billing

Inte sällan talas det om ofrivillig deltid i media, och mer än en politiker har lovat lagstiftning om rätt till heltid – senast Håkan Juholt. Socialdemokraternas ledare talar i termer av att ”i dag arbetar hundratusentals kvinnor ofrivillig deltid”, och det är han inte den förste att göra.

Jag har tidigare skrivit om hur majoriteten av de deltidsarbetande kvinnorna inte saknar heltidsarbete, utan väljer sin deltid frivilligt (alternativt har en funktionsnedsättning). En precisering av siffran ”hundratusentals” visar sig därmed vara cirka 200 000 kvinnor.

Den ofrivilliga deltiden är ett problem att ta på allvar, tro inte att jag menar något annat. Dock undrar jag varför det aldrig talas om de hundratusentals kvinnor som helt frivilligt arbetar deltid? Uppenbarligen finns det många som hellre vill ha tid för hem och familj än att förvärvsarbeta på heltid.

I en diskussionstråd på Familjeliv.se, ger en mängd kvinnor uttryck för sin önskan att få vara hemma med sina barn. Rubriken är Vill ALDRIG mer jobba!, och här är ett axplock av vad som skrivs:

Någon mer som känner så?
Jag vill alltid vara hemmamamma !

vårdnadsbidrag borde införas till skoldags

Håller med dig!!

åå…tänk om man hade råd med det

Ja här är en till som aldrig mer vill jobba. Vårdnadsbidraget borde vara såpas högt att alla klarade av att vara hemma med enbart det som inkomst. Det kan ju knappast alla som det är idag.

Jag älskar också att vara hemma med mina fina pojkar!

Håller helt med TS. har inget som hellst behov alls av att jobba.. Men tyvärr klarar vi oss inte på bara 1 lön, hade vi gjort de så hde jag lätt varit hemma =) Älskar att vara hemma med barnen =)

Känner precis likadant som TS, hoppas och ber att sambons företag får den uppswing som behövs för att jag ska slippa jobba tidigt… :) Eller alls!

Tänk om alla hade det sa bra om ni i Sverige!!! Själv börjar jag jobba heltid nästa manad när plutten är 4 manader… FYYYY

Jag ska bli hemmafru om jag får barn. Det är det bästa för barnen. Roligare än att slita i butiken!

jag e hemma med dottern på 2år och hoppas på att få vara hemma till hon börjar skolan. går inte det så blir det iallafall till hon blir 4år. vi vill inte att hon ska växa upp eller bli uppfostrad av ett dagis. jag älskar att gå hemma

Jag känner precis så! =) Varit hemma ett år nu och kommer vara hemma minst ett år till (pojken är 2månader bara än sålänge!) Sen ska d till ett syskon så blir hemma ännu längre! Å vem vill börja jobba efter varit hemma så länge???
INTE JAG!

Jag vill också stanna hemma med min prins men han ska börja på dagis nu, som jag igentligen inte vill men han behöver vl umgås med andra barn.
Det är väl en stor anledning till varför dom går på dagis.
Annrs skulle jag lätt vara hemma med honom, tills han blir stor :)

Vad vill jag då ha sagt med dessa citat? Inget speciellt, förutom att det inte går att ha en rimlig jämställdhetsdebatt om vi inte erkänner att det finns ett spektrum av kvinnor. Alltifrån de som vill satsa all tid på karriären till de som helst av allt vill vara hemma med barnen. Bland män ser däremot fördelningen annorlunda ut, och det är långt mycket färre män som vill vara hemma med barnen på hel- eller deltid.

Om vi inte utgår från verkligheten så bygger vi bara luftslott, och ibland känns jämställdhetsdiskursen som ett enda stort luftslott.

 

42 kommentarer på “Kvinnor som vet vad de vill”

  1. gustav skriver:

    Jag undrar lite hur många ofrivilliga heltidsarbetande män det finns. Det känns mer relevant än gruppen frivilliga på någon tjänst av något kön, om man ska problematisera tesen om ofrivillig deltid.

  2. Pelle Billing skriver:

    Bra fråga gustav. Skulle vara mycket intressant att se sådan statistik.

  3. Anders skriver:

    Men såna här saker kan man inte diskutera i den förljugna media i dagens Sverige. Tänk, då kunde man ju komma fram till den hemska sanningen att män och kvinnor faktiskt kan vara olika….. hemska tanke.

  4. Håkan skriver:

    Ja det är ganska uppenbart att politikernas idealbild av samhället och folkets önskemål av det samma inte riktigt stämmer överens.

    Gudrun Schyman borde ta dessa kvinnor i örat, förstår de inte sitt eget bästa? ;-)

  5. Ariel skriver:

    Jag är livrädd för att rätten att arbeta DELtid ska tas bort. Jag tror tyvärr att det är en tidsfråga.
    Simone De Beavoir (Det andra könet) eller vad hon heter sa ju klart och tydligt att ingen kvinna ska få välja att vara hemma med barnen eftersom kvinnan då kommer göra det valet. Att vara hemma alltså.
    Känns ju som en äkta kvinnokämpe som bryr sig om vad kvinnor vill och mår bra av…

  6. Ariel skriver:

    Gustav: På arbetsplatser där deltid är normen jobbar även män deltid. Tex på IKEA. Pratade med en kille som jobbar där. Han och de andra männen jobbade deltid. Däremot hade han två kvinnliga chefer som jobbade heltid.

  7. Mia skriver:

    Som jag skrev i förra tråden. Om de som vill vara hemma respektive de som vill jobba respekterar varandras val och övertygelse tror jag mycket vore vunnet. Som det är nu handlar mycket om att ‘nån ska ha fel och nån ska ha rätt’. Man ‘angrips’ av de med en annan uppfattning och försvarar sig med att gå till ‘motattack’. Tongångarna är *Barn mår bäst av att växa upp hemma och inte uppfostras av främlingar, varför skaffar man barn om man inte vill uppfostra dem? etc eller barnen mår bäst av att umgås med andra barn och får mer stimulans på dagis, kvinnor hamnar i kvinnofällan etc.

    Just! man måste se att det finns ett spektrum av kvinnor och mammor men även ett spektrum av män och pappor. Och jag vill hävda att en del i mans och papparörelsen gör samma misstag. Liksom en del femininster inte tycks vilja ta till sig att en del mammor faktiskt vill vara hemma så tycks vissa i papparörelsen inte vilja ta till sig att det just är ”långt mycket färre män som vill vara hemma med barnen på hel- eller deltid.”

    För ett tag sedan hette det (från minpappa.nu) ”Idag har 187 000 pappor i Sverige i praktiken ingen kontakt med sina barn och bara i ett fåtal fall är det självvalt.”
    http://www.pellebilling.se/2010/08/nyheter-fran-papparorelsen/

    vilket nu modifierats till ”Idag lever enligt en SOU-utredning 187 000 pappor utan någon närmare kontakt med sina barn. Bara i omkring sju procent av dessa fall är det självvalt.”
    http://hn.se/asikter/debatt/1.1285758-barn-behover-aven-pappa

    Jag är fortfarande nyfiken, nån som vet var den nya siffran på 7% kommer från? Särskilt som man i ‘den senaste’ SOUn konstaterar att:
    ”I gruppen boföräldrar (huvudsakligen mammor) finns däremot en besvikelse över att pappan inte vill engagera sig mer i barnet, och vissa av dem vill främst för barnets skull försöka öka pappans engagemang. I gruppen med umgängesföräldrar uttrycks i sin tur inget stort intresse av att utöka umgängestiden med barnet, däremot ett intresse av att ha ett inflytande över barnets liv.” http://www.regeringen.se/content/1/c6/17/03/32/7b177cc2.pdf

    Vad vill jag ha sagt? Att det just finns ett spektrum. Många väljer i samförstånd en ojämn eller jämn fördelning efter separationen. Medan en del boföräldrar (oftast mammor ) tycker att umgänget är för stort eller att det är för litet, liksom en del umgängesföräldrar (oftast pappor) tycker det är för litet samtidigt som en del som sagt inte önskar mer trots att det vore möjligt sas. Ingen är mycket riktigt förtjänt av luftslott i jämställdhetsdebatten.

  8. Pelle Billing skriver:

    Jag vill bara klargöra att jag själv aldrig uttalat mig om vilken andel av kontaktlösa pappor som hamnat i den situationen ofrivilligt/frivilligt. Det är andra personer än jag som spekulerat i uppskattningar/siffror.

  9. Mia skriver:

    Ja det vet jag. Var därför jag (försökte iaf) vara tydlig med att det kom från minpappa.nu.

  10. leifer skriver:

    Blir man förvånad att Juholts artikel inte säger ett ord om orättvisor som drabbar män pga kön. Orden ”jämställdhetsarbetet” och ”jämställdhet” har ändrat betydelse och betyder tydligen numera nåt i stil med ”kampen för kvinnorna”, förvisso samma betydelse som ordet feminism hade från början (det har också ändrat betydelse).

    Numera är alltså jämställdhet och feminism samma ord, men ordet jämställdhet låter väl mer neutralt och ger sken av att representera ett arbete för båda könen.

    Här är Nationalencyklopedins ordboks tolkning av ordet jämställdhet.

    http://www.ne.se/j%C3%A4mst%C3%A4lldhet

    ”jämställdhet innebär att kvinnor och män har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga områden i livet.”

    Det väcker ju exempelvis en del frågor om hur jämställt det är för män när det kommer till barnen och deras tillkomst. För området barn borde kunna kallas väsentligt. Var tänker Juholt göra där? Eller vill han inte ha männens röster?

  11. Mia skriver:

    leifer

    När det kommer till tillkomsten sas kan det nog aldrig bli jämställt i bemärkelsen ‘rättvist’ eftersom det handlar om biologiska skillnader. Och den biologiska skillnaden kan nog inte Juholt eller någon annan makthavare göra så mycket åt.

  12. leifer skriver:

    Mia

    Biologiska skillnader finns t.ex. i sportens värld, och där kompenserar man mycket, är du emot damidrott? Sen blir ditt resonemang enögt ex i förhållande till abort då ju vad om är ”naturligt” snarare är att inte göra abort alls. Det gjorde inte naturfolken så lätt t.ex. Inom de stora religionerna är abort ofta bannlyst.

    Så här tycker jag du använder samma ”härskarteknik” som feminister gör när ämnet kommer på tal. Det finns många sätt och kompromisser som skulle ge män mer makt och inflytande på området. Även ekonomiska styrmedel kan användas. Målet måste ju vara 50-50 makt/ansvar oavsett kön i alla frågor som berör barn. Vill man inte detta så är man inte för jämställdhet på området. Barn är bland det mest väsentliga området, som NE skriver. Även om dom senare helt undviker området och bara pratar arbete och traditionella kvinnosaksfrågor.

    Marcus Birro gjorde förresten en trevare idag när han försiktigt tog upp en av dessa obalanser i Expressen. Gissningsvis finns många feminister och kvinnor som går i taket. Kanske har hans Italienvistelse gett honom nya influenser.

    http://www.expressen.se/kronikorer/marcusbirro/1.2504359/marcus-birro-jag-har-sjalv-hallit-foster-som-dott-i-vecka-24-och-i-vecka-17-i-mina-hander

    ”Men i abortfrågan är plötsligt mannen totalt utraderad. Ingenstans talas det om att också mannen är med om en abort. Allting handlar om kvinnan. Allting handlar om hennes rätt. Väldigt få tar det ofödda barnets rätt i anspråk. Ingen tar mannens. Inte ens mannen själv.”

  13. Mia skriver:

    leifer

    Vilken härskarteknik använder jag? Jag vill verkligen inte använda någon härskarteknik så upplys mig så vi kan räta ut det.

    Sen uppfattar jag det som att det är abortfrågan du talar om vilket vi redan diskuterat en gång och kommit fram till att vi inte har samma uppfattning. Och abort eller inte ser jag inte som en jämställdhetsfråga i grunden. Såväl män som kvinnor är såväl för som emot abort. Jag respekterar de som är emot det men är man för så kan jag som jag tidigare sagt inte se någon annan lösning än att det är kvinnan som har sista ordet sas.

  14. leifer skriver:

    Mia

    Nej talar inte om abortfrågan bara. Utan om att män ska ha samma rättigheter och skyldigheter när det gäller alla frågor kring barn och deras tillkomst. Män ska då alltså ha samma medfödda rätt, möjlighet och ansvar att skaffa barn, som kvinnor har.

    Härskarteknik menar jag är när man använder ett intränat nyckelord för att helt avfärda alla argument, gärna ett som folk reagerar med ryggmärgen på. Ex ”kvinnans rätt till sin kropp”.

    Barnområdet är det största och svåraste att nå jämställdhet på. Allt annat är peanuts i jämförelse. Du avfärdade hela detta område med en axelryckning. Nåt värre kan jag inte tänka mig, och även trots att jag tycker du verkar väldigt reko och sansad i övrigt. Men denna lilla axelryckning skickade då halva befolkningen ner i träsket, dvs män. Dom kan då aldrig räkna med att få samma rättigheter som kvinnor pga ”biologi”. Givet gäller det inte det omvända, kvinnor ska ha alla möjligheter män har.

    Sen vad du tyvärr inte ärlig nog att svara på mina frågor om du tycker män kan används ”biologiska” skäl, eller andra ord, för att stoppa jämställdhet inom arbetslivet. Jag tror inte det. Du svarade inte heller ett ord om damidrott, som ju egentligen är en väldigt konstruerad företeelse. Annars skulle feminismen aldrig acceptera att kvinnor särbehandlas, dvs bara om det sker då positivt.

    Vad gäller abort så är det en stor skillnad på att ha sista ordet, och att ha 100% bestämmande rätt. Dvs som det ser ut idag. Då förstås jag det som att du är emot dagens lagstiftning, synd att du inte är tydligare med det.

  15. Mia skriver:

    leifer

    Det ser jag inte som en härskarteknik utan en åsikt. Kan jämföras med att upprepa att alla ska ha samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter.

    Liksom detta bara är en åsikt

    ”Du avfärdade hela detta område med en axelryckning.”

    Och fortsättningen blir alltså bara en halmgubbe

    ”Nåt värre kan jag inte tänka mig, och även trots att jag tycker du verkar väldigt
    reko och sansad i övrigt. Men denna lilla axelryckning skickade då halva befolkningen ner i träsket, dvs män.”

    som jag alltså inte tänker bemöta

    Nej jag svarar inte på alla ‘trådar’ i dina kommentarer, liksom andra inklusive du inte alltid svarar på mina. Att det ska finnas fystest i olika yrken tex tycker jag är bra även om det gör att färre kvinnor klarar dem, men damidrott kan jag inte se några problem med.

    Och ja man kan tycka att män ska ha samma möjlighet att skaffa barn som kvinnor men tyvärr kommer det nog aldrig att hända.

    Och ditt sista stycke förstod jag inte alls så det får du gärna förklara närmare. Gärna tillsammans med din åsikt i hur abortlagstiftningen ska se ut mer konkret.

  16. leifer skriver:

    Mia

    Jag orkar inte repetera mig så mycket, jag kan bara konstatera att du inte är med kampen för män inom reproduktionen. Att du inte förstår problemet med damidrott, då undrar jag om du gör dig till. Ser du inte att man just tagit hänsyn till kvinnans fysisk, och att skälet just är ”biologiska”? Resonemanget blir ju annars att kvinnor inte har i idrotten att göra om dom inte kan tävla mot män, det skulle alltså då vara samma jämställda hållning som du har när du försvara kvinnors ”rättigheter” inom reproduktionen. Dvs man kan hitta lösningar och former som ger kvinnor möjlighet att hävda sig, precis som man kan för männen vad gäller barn, om man vill och vidgar sina vyer. Barnet består tillika delar av pappan och mamman, båda är lika viktiga. Båda ska ha samma rättigheter. Inte minst för barnen skull.

    Sen vet jag inte vad du menar med ”tyvärr kommer det aldrig hända”. Nä det kommer aldrig hända om man inte kämpar för det. Frågan är om du vill kämpa för det eller ens förstår fördelarna med 50-50 även för kvinnor.

    I övrigt är det meningslöst att debattera om du inte är helt ärlig med vad du vill. Sista stycket handlade om, huruvida du vill förändra dagens abortlagstiftning eller inte. Det är frågan. Exakt hur man ska utforma en ny är en annan fråga. För att komma dit måste man inse problemet med dagens, att den inte är jämställd och förringar papporna, precis som Marcus Birro sa (du läste väl artikeln?).

    Som avslutning så undrar jag om det skulle irritera dig om nån man sa t.ex. att ”jag tror tyvärr inte kvinnor kan räkna med att det blir jämställt i produktionen (arbetslivet) pga biologiska skäl”. Jag tror du skulle avfärda den personen som en mullig mansgris. Dock finns såna resonemang ex vad gäller brandmän.

    http://www.dn.se/nyheter/sverige/kvinnliga-brandman-hotar-gemenskapen

  17. Törnrosa skriver:

    Leifer: Nu måste jag bara fråga. Menar du att du ska ha rätt att tvinga en kvinna att gå igenom en graviditet och förlossning mot henne vilja?

  18. Törnrosa skriver:

    Leifer: En enkel Ja eller nej-fråga bara.

  19. Törnrosa skriver:

    Ber att få önska alla uppesittare en god natt.

  20. Jonas P skriver:

    Hajar inte heller hur du menar med abortlagstiftningen, leifer. Inget jag är speciellt insatt i men har svårt att se hur man skulle kunna förändra den rent praktiskt vad gäller rätten att fatta beslut.

    En sak man kanske skulle kunna göra är ge mannen rätten att avskriva sig allt ekonomiskt ansvar för en framtida unge om kvinnan vill behålla barnet emot mannens vilja. Det finns säkerligen hundratals män runt om i Sverige som varit i förhållanden där de varit överens med sin partner om att inte skaffa barn men där kvinnan blivit gravid ändå och valt att behålla. Sedan skiljer dem sig, barnet bor med mannan och pappan får i 18 år pröjsa ett par tusen i månaden för ett barn han inte ville ha.

  21. Mia skriver:

    leifer

    Nej hur abortlagstiftningen ska utformas, dvs vad du tycker, är inte en helt annan fråga i detta sammanhang. Du kritiserar den nuvarande lagstiftningen och vad jag tycker, eller oftast vad du tror och anser att jag tycker. Samt anklagar mig för att inte vara tydlig och ärlig men är i mitt tycke rätt luddig själv.

    Så jag tror inte vi kommer så mycket längre. Precis som förra gången upplever jag att vi talar förbi varandra och då tycker jag att det är bäst att låta bli.

  22. Törnrosa skriver:

    Leifer: Jag tror jag förstår hur du menar: Men om jag hårddrar ditt resonemang så hamnar vi i min fråga till dig.

    Jag tror inte du vill tvinga någon, då är du inte den leifer jag lärt känna härinne.
    Känner väldigt mycket med Birro när jag läst och hört honom berätta om sina upplevelser. Och jag tycker att det är rätt av honom att ta upp det igen.

    Men jag anser inte att man ska ändra på abortlagstiftningen alls. Tror inte att det är ett lätt beslut för någon att ta. Och abort är inget preventivmedel.

    Vad jag i stället tycker man ska jobba med är värdigheten i så fall. Att bara höra ordet slasken i samband med ett livsavbrott känns hemskt.

    Vill du hemskt gärna ha barnet och kvinnan inte vill så får du väl försöka få henne att förstå hur du vill ha det, men hon måste ta beslutet. Hon härskar över sin kropp.

  23. leifer skriver:

    Törnrosa

    ”Leifer: Nu måste jag bara fråga. Menar du att du ska ha rätt att tvinga en kvinna att gå igenom en graviditet och förlossning mot henne vilja?”

    När det ställs mot sin spets så nej (Dvs jag stödjer Mias ide om att kvinnan ska ha sista ordet). Men ofta görs idag abort av andra skäl, ex ekominska och samhällsvärderingar. Jag är också inne på ekonomiska styrmedel och att pappans vilja ska påverka. Ex kan ju kvinnan vara godhjärtad nog att ge liv och pappan blir ensam vårdnadshavare till det nyfödda barnet. Dvs att kvinnan då får rätten att helt avsäga sig barnet.

    Mannen har inget att säga till om idag men har också mindre ansvar. Det var detta Marcus Birro var inne på.

    Här gäller det alltså att lägga ner garden och se helheten. Men kvinnor vill ju försvara sin 100% kontroll i abortfrågan, dom tror att dom vinner på det. Istället mår ju t.ex. många kvinnor psykiskt dåligt av att göra abort, då det ju är enkom deras beslut. Abortfrågan är viktig också med tanke på att Sverige är världsledande i antal.

  24. leifer skriver:

    Jonas P (och Mia)

    Abortlagstiftningen är bara en delfråga. Men det är en av flera områden som gör att kvinnor idag i Sverige har huvudmakten över reproduktionen. Målet för ett jämställdhetsarbete måste vara 50-50 i makt och ansvar mellan könen. Annars kommer förstås båda könen förlora på obalansen. För kvinnor handlar det då att man som grupp inte kan fokusera lika mycket på arbetslivet som män (kvinnors större åtagande och energi i tid gentemot barnen). Det innebär i förlängningen att kvinnor alltid kommer tjäna sämre som grupp, och därmed kan feminismen prata och vinkla lönestatistik i evighet. Dvs män kommer alltid tjäna bättre som grupp.

    Vill kvinnor inte ge upp huvudmakten och huvudansvaret över barnen så kan dom bara tjäna lika bra som män, om man kraftigt diskriminerar män. Detta är ju tyvärr den utveckling feminismen har börjat ta på sistone. I alla fall där kvinnor är i underläge i arbetslivet har man nu börjat kvotera eller positivt särbehandla kvinnor.

    Vägen att nå balans i produktionen är förstås att göra reproduktionen lika jämställd. Dessa två hänger intimt ihop med varandra, dvs man kan inte prata om produktionen bara som feminismen gör.

    Och alla är vi väl överens om att det ska vara jämställt för kvinnor inom mäns traditionella domäner. Konstigt då att det ska vara så fruktansvärt svårt att se att det ska vara jämställt även inom kvinnors traditionella domäner, då dyker det upp såna ord som ”biologiska skäl” för att hindra utveckling och förändring.

  25. David Eliason skriver:

    Jag instämmer helt i att ”en kvinna har rätt att bestämma över sin kropp”, eftersom jag tycker att alla människor har rätt att bestämma över sin kropp (även barn och män – och därmed är jag även emot manlig könsstympning). Men jag har lite svårt för att se det som ett argument som alltid ger kvinnor rätt att göra abort. För i så fall måste man ju se barnet som en del av kvinnans kropp, och bara kvinnans kropp, och det tycker inte jag är självklart. Har inte barnet rätt till sin egen kropp, och är pappans biologiska bidrag till barnet verkligen inte värt nånting?

    När det gäller att göra abortfrågan mer jämställd så finns det sätt att ge män mer möjligheter utan att ta bort kvinnors rätten att bestämma. Om det är så att pappan vill ha barnet, men mamman vill göra abort. Så skulle man kunna tänka sig att man erbjuder mamman stöd (både ekonomiskt och på annat sätt) för att föda barnet och ge pappen vårdnaden. Man kan också tänka sig att mamman måste träffa pappan tillsammans med terapeut, för att lyssna på pappans önskemål och känslor, innan hon har rätt att fatta beslut om abort. På liknande sätt som ett par som skiljer sig, först bör tvingas att träffas, prata och försöka lösa sina problem innan det blir vårdnadstvist i domstol.

    Staten/folket har många olika sätt att få människor att bete sig som staten/folket vill. Utöver lagar så finns det skatter, bidrag, information/propaganda och andra typer av övertalning. Jag ser inget alternativ till att det är kvinnan som har den lagliga rätten att bestämma om abort. Men man skulle kunna göra det mer PK för kvinnor att ”bara föda barnet” och sen låta pappan ta över vårdnadsansvaret, och betydligt mindre PK för kvinnor att göra abort mot pappans vilja.

  26. Hamstrn skriver:

    Om vi nu rullar in på abortfrågan så bör vi beakta att kvinnans rätt till sin egen kropp faktiskt inte stämmer efter vecka 22?

  27. leifer skriver:

    Hamstrn

    Sant även om det görs undantag efter v22 där tror jag med hänsyn till kvinnan ex medicinska skäl. Pratar man sen om vad som är naturligt så är det ju så att abort i sig är onaturligt i mänsklighetens historia (jag är dock inte för det ensidigt mot abort). Men som jag sa så är abort bara en delfråga i reproduktionen och det vore synd om man fastnar på den.

    F.ö. inser jag att jag nog ligger minst 30 år före min tid i mina resonemang, och att det antagligen behövs i alla fall en generationsväxling till innan folk börjar förstå problematiken och ifrågasätta gamla ”sanningar”. Även om man ser vissa små ljusglimtar då och då, ibland från oväntade håll.

  28. Kristian skriver:

    Ångrade

  29. Törnrosa skriver:

    leifer: Känns lite konstigt egentligen att sitta här och diskutera något som jag själv medvetet avstått från, men så har jag nog också tänkt igenom det ganska ordentligt.

    Jag är medveten om gränsen 22 veckor och dess undantag,

    Som jag har förstått det, säkert undantag det också, så finns det kvinnor som inte ens då vet om att de är gravida. Alltså fångar väl 22 veckors-gränsen upp några som kan hinna att avbryta en graviditet som av något skäl inte anses önskvärd.

    Jag tror också det som leifer är inne på. Att känner kvinnan en oerhörd rädsla eller liknande, så kan kanske stöd från pappan och samhället (ekonomiskt etc)
    hjälpa henne om hon trots allt vill ta sig genom graviditeten.

    Sen har jag varit inne på familjeliv och läst. Och det finns blivande mammor som känner sig så djävla lost så jag blir förbannad. Men det är väl en annan sak.

  30. [...] tillfället pågår det en diskussion om aborter i kommentarerna till ett annat inlägg, så det känns som ett lämpligt tillfälle att lyfta frågan. Abortfrågan är faktiskt ett ämne [...]

  31. leifer skriver:

    Pelle

    Jag hade inte för avsikt att diskutera abortfrågan så mycket, jag tycker som sagt det riskerar ta fokus från vad man vill åstadkomma liksom att det lätt blir läger i detta. Jag vill att reproduktionen ska bli jämställd och abortfrågan är bara en del i detta så att säga.

    Det gäller dock att förstå och se att abort m.m. inte är jämställt och att mannen är i underläge. Har man erkänt det så är mycket vunnet. Sen handlar det om lösningar och det är nästa steg, och då är kanske just abortfrågan den svåraste. Det gäller då att se möjligheter och vara beredd på kompromisser. För kompromisser är det ju redan idag om man tänker efter.

    Man ska i detta komma ihåg också att det föds för få barn i västvärldens kulturer och när kvinnor blivit frigjorda enl det mönster vi sett i västvärlden. Det låga födelsetalen på ca 1,2 barn per västerländsk kvinna är inte hållbart i längden. Jag hoppas och tror att detta födelsetal skulle stiga till mer lämplig nivå om det var helt jämställt i reproduktionen. Det man vill nå är ca 2,0 barn per kvinna. I länder där kvinnor inte alls är fria (en västerländsk syn), så är istället födelsetalen alldeles för höga. Sen tror jag man kan finjustera siffrorna med ekonomiska styrmedel så det föds lagom med barn, även om det förstås är viktigt att folk känner frihet kring detta och att det då ev styrs med demokratiska värderingar.

  32. Toke skriver:

    Abortfrågan handlar det om. Mycket prat om mamma o pappa, nästan inget om barnet.
    Alla kvinnor har rätt till abort fram till vecka 18, sedan kan man få dispens, vilket man nästan alltid får, till vecka 22 från Socialstyrelsen.
    Om man tittar på utveckling o forskning kring för tidigt födda barn, man har faktiskt redan nu lyckats förlösa barn vecka 22, men ytterst sällsynt. Låt oss då gå 5-10 år fram i tiden. Med den forskarinsats som görs o kommer att göras, kan man nog utgå från att barn kan förlösas redan vecka 21.
    Vad gör vi då ??
    Då kan man fullt lagligt, välja mellan att göra abort eller föda ett barn, detta vid samma tidpunkt.
    Jag tror nog att vi blir tvungen att förändra något i reglerna.

  33. Törnrosa skriver:

    Toke: Tror nog att allteftersom utvecklingen går, ska vi kalla det framåt, så kommer det att ske någon form av lagrevidering.

  34. Toke skriver:

    Törnrosa.
    Känns skönt att läsa.
    Skönt att vi slipper både lagrevidering eller att ta personlig ställning nu. Det handlar ju om en så lång tidsrymd. Två veckor.

  35. Törnrosa skriver:

    Toke: Tycker det är naturligt med omvärdering allteftersom utvecklingen går framåt. Det problem som du drog upp kommer jag möjligtvis att få uppleva sittandes på ett moln med benen dinglande ut över silverkanten.
    Det dröjer nog inte så länge *tröstar*
    Ha det bra :-)

  36. Toke skriver:

    Det kallas ansvar, ansvar för barn o barnbarn, kort sagt framtida generationer.
    Vi har skaffat oss utbildning o erfarenhet genom åren, både du o jag.
    Tills jag sitter o dinglar med benen, kommer jag göra mitt yttersta att använda mina år för att hjälpa.

  37. Toke skriver:

    Eftersom vi/jag spårat ur här, avslutar jag diskussionen med dig.
    Ha det bra

  38. Törnrosa skriver:

    Toke precis. Försökte bara förklara för dig att jag gör så gott jag kan nu. Men f n är jag mycket osäker på om jag ens kan snacka år förstår du. Perspektiven känns därför lite olika för oss och det var det jag ville att du skulle förstå.

  39. Pelle Billing skriver:

    Leifer,

    Födelsetalet i Sverige var 1,77 år 2009 och idag kan det vara ännu högre.

  40. [...] Jan C. Van Ours gjorde 2009 en jämförande studie som visserligen konstaterade att holländska kvinnor arbetar mer deltid än kvinnor i andra europeiska länder men även bekräftade att:  ”Dutch women don’t want to spend more time at [...]

  41. [...] att hon pratar om ”personal choice” det personliga är helt enkelt personligt. Den personliga friheten innebär en hög grad av lycka samtidigt som den innebär att inflytelserika samhällsteorier [...]

Google