Ordet jämställdhet vårt mest missbrukade ord?

22 juni 2011, av Pelle Billing

Jag tror att det kan vara så. Ett ord som ursprungligen betydde att alla människor var lika mycket värda och hade samma rättigheter och skyldigheter, används idag som slagdänga när man klaga lite så där allmänt.

Socialdemokraten och S-kvinnan Ingela Andersson ger ett strålande exempel på detta beteende när hon debatterar i Helsingborgs Dagblad. Enligt Andersson står inte Folkpartiet i Helsingborg för jämställdhet eftersom man privatiserar vården och har lagt ut städet på entreprenad.

Varför är detta inte jämställt? Jo, eftersom vissa negativa konsekvenser för personalen (som är kvinnor) har identifierats:

Sedan lade man ut städet i Helsingborg på entreprenad. Större delen av denna upphandling vanns av Sodexo och ganska snart tvingades en grupp lokalvårdare på Rönnowska skolan till att jobba delade turer varje dag, fem dagar i veckan. Delade turer innebär att man jobbar ett pass på morgonen innan eleverna kommer till skolan och ett pass på eftermiddag/kväll när eleverna lämnat skolan.
En alldeles förfärlig arbetssituation som drabbade kvinnor som utförde ett arbete som finansierades med offentliga medel.

Ursäkta mig men vad har detta att göra med jämställdhet? Kallar Ingela Andersson det för jämställdhetskamp när manliga fabriksarbetare förhandlar sig till bättre lön för sitt skiftarbete? Eller är detta bara normal facklig kamp?

På något vis får man välja spår här. Antingen använder man ordet jämställdhet frikostigt både vad gäller mäns och kvinnors situation på arbetsmarknaden, eller så är man mer restriktiv och sparar ordet jämställdhet tills det uppenbarligen har att göra med de traditionella könsrollerna.

Personligen tycker jag föga förvånande att ordet jämställdhet ska reserveras till de fall där det finns en tydlig koppling till de könsroller som förr (och även idag) kan begränsa oss. Exempel på detta inkluderar:

  • Att män förväntas offra liv och hälsa.
  • Att kvinnor förväntas vilja ha barn och vara huvudsaklig vårdgivare när barnet är litet.

Med detta inte sagt att män inte får vilja offra sig, och att kvinnor inte får vilja jobba deltid när barnen är små – endast att vi inte ska ha strukturer som tvingar in könen i dessa roller, och om sådana strukturer finns är det legitimt att börja tala om jämställdhet.

Vad tycker du själv? Vad är en rimlig användning för ordet jämställdhet, och när övergår bruket i ett missbruk?

P.S. Kolla in Genusnytts nya t-shirts med olika budskap om jämställdhet. Själv gillar jag bäst de som har ett positivt budskap om ”jämställdism” eller om att vara man/kvinna. Bättre att vara för något än emot något :)

screen-shot-2011-06-22-at-23620-pmscreen-shot-2011-06-22-at-23753-pm

 

19 kommentarer på “Ordet jämställdhet vårt mest missbrukade ord?”

  1. Lavazza skriver:

    ”Med detta inte sagt att män inte får vilja offra sig, och att kvinnor inte får vilja jobba deltid när barnen är små – endast att vi inte ska ha strukturer som tvingar in könen i dessa roller, och om sådana strukturer finns är det legitimt att börja tala om jämställdhet.”

    Strukturer ”finns” inte. Strukturer är bara ett mer eller mindre välgrundad uppfattning om mönster som man anser sig kunna se bland exempelvis ett antal individuella beslut. Det går inte att åstadkomma någon större förändring av de individuella beslut, som tillsammans bildar sådana strukturer, utan våldsunderstött tvång, slumpartat uppkommet yttre tryck, ekonomiska sanktioner eller massiv propaganda (hjärntvätt).

  2. Pelle Billing skriver:

    Självfallet finns det strukturer. Lagstiftning är en struktur. Statsskick är en struktur. Ekonomiskt system är en struktur. Man kan t o m säga att det dominerande språket i ett land är en form av struktur, eftersom språket hjälper till att strukturera tänkandet.

    Däremot slänger jag inte ur mig ordet ”struktur” på samma vis som statsfeminister – men jag hoppas att du inte misstar mig för en av dem?

    Vi får inte slänga ut babyn med badvattnet bara för att vissa grupperingar missbrukar ordet strukturer. Givetvis måste man kunna föra intelligenta resonemang både på individ- och gruppnivå.

  3. Mia skriver:

    Ja jag menar ju att man inte heller kan tala om ett strukturellt våld när det gäller partnervåld, i Sverige, idag. Däremot kan det finnas könsspecifika skillnader som man bör vara medveten, få ökad kunskap i och därmed förhoppningsvis lära sig hantera bättre. T ex vad gäller typen av våld (psykisk, fysisk och sexuellt) eller om det finns barn med i bilden.

    Och kan bara hålla med! Det är bättre (och mer konstruktivt) att vara för något än emot. :)

  4. Jocke S skriver:

    Tack för den! Jag har själv en del problem med ordet ”jämställdhet”. Kanske jag borde bli korrigerad, eller borde begeppet bli det?
    Varför? Jo för att jag under slutet av -70-talet, under hela 80-talet, under alla år på 90-talet, och under nästan hela 2000-talet.
    Så alla gånger jag läste ordet i press, hörde det i radion, såg om det i TV, så handlade det om: kvinnors jämställdhet, feminism, genusvinkling osv. Och rent om rent lögnaktigt missbruk!
    Jag tog själv upp det med SVT och nämnden där. Efter valet 99 så nämnde aktuellt nämligen följande:
    ”Mest jämställda parti blev C-partiet, med 54% kvinnliga ledamöter. Socialdemokrater och Miljöparti uppnådde vardera 50%.”
    Jag fick aldrig rätt hos TV-nämnden eller vad de hette. Dom vägrade inse, eller erkänna, politiskt styrda förstås. vår viktigaste nyhetskälla, om vår viktigaste politiska demokratiska instttution.
    Däremot skrev jag en artikel som finns på sourze. ”SVT och jämställdhetsmatematiken”.
    F.ö. har jag lite intressanta uppgifter just om C i detta fall, som jag gärna vill återkomma till…
    ”Jämställdhet? Om på båda könens villkor, för båda könens bästa.”

  5. leifer skriver:

    Ordet jämställdhet används nästan alltid i sammanhang där tonen är att kvinnor diskrimineras, särskilt när det kommer från politiker.

  6. leifer skriver:

    Pelle, håller med dig men samtidigt är det svårt att använda feminismens vokabulär och ”vinna”. För då har man inte rätt att yttra sig utan att ha en diger bakgrund inom forskning och dyl inom genusvetenskapen. Och har man den bakgrunden så är risken att man blivit lite hjärntvättad så att säga.

    Att hänvisa till genusvetenskapen är nog den tyngsta härskartekniken feminister använder sig av och dom behöver då själva inte bevisa nåt eller förstå nåt, bara säga sig stå bakom. Bevisbördan läggs skoningslöst på kritikern och han accepterar det omedvetet. Genusvetenskapen reducerar alla kritiker till pöbeln som ifrågasätter de upplysta och lärda. På sätt och viss en klassdimension också, men intressant just att vänsterfeminismen använder tekniken som förr användes av härskarklassen för att folk ska följa ”den rätta läran”.

  7. Certatio skriver:

    @ LEIFER #6

    För det första handlar det väl inte om att vinna, utan om att skapa en mer balanserad debatt – det är inte vi mot dom (eller borde åtminstone inte vara det).

    För det andra kan man – om det nu skall sägas vara målet – visst vinna även om man spelar på motståndarnas planhalva. I det här fallet må det vara tråkigt men sant att vi faktiskt har en tämligen världsfrånvänd statsfeminism i det här landet, men majoriteten av folket (även kvinnor) instämmer som regel med tämligen få av de radikalfeministiska teserna.

    Följaktligen handlar det om att tillräckligt många måste konstatera att kejsaren är naken, dvs. att teserna saknar grund, för att korthuset skall rasa. Om man sedan råkar göra det på deras språk eller inte spelar mindre roll, bara tillräckligt många vågar opponera sig…

  8. morrhugg skriver:

    Problemet är ju att språket och betydelsen av orden har ändrat sig, som påpekas. Jag använder inte längre jämställdhet för det verkar nästan enbart betyda att det ska vara 50% kvinnor, helst mer. Det går inte att använda sig av detta ord ifall reglerna inte är lika på en arbetsplats, till exempel. Det är ingen ”jämställdhetsfråga” helt plötsligt, och använder du det ordet så får folk helt felaktiga associationer i mitt tycke. Att försöka använda dessa ord i sin riktiga betydelse skapar nu mer förvirring och oreda, nästan.

  9. Doepfer skriver:

    Ordet jämställdhet måste ges en klar definition som alla kan gå med på, annars är det ett ord som ska förpassas till papperskorgen. Det går inte att slänga sig med ett ord som alla lägger in en helt egen betydelse i.

    Feminister säger ofta att feminism är lika med jämställdhet. Jag är nog inte ensam om att tycka att det är ett osedvanligt dumt påstående. Det skulle inte ens stämma om feminismen arbetade för en vedertagen betydelse av ordet. Feminismen är så mycket mer, och kan inte sättas till att vara lika med ett ord. Men de har på ett sätt rätt ändå. Feminism är lika med jämställdhet; grejen är bara att de kontrollerar vad jämställdhet är. Jämställdhet är helt enkelt när man förbättrar för kvinnor på något sätt. Vill man ha 100% kvinnor någonstans så är det jämställdhet, vill man att inte könet ska spela någon roll så är det jämställdhet, vill man att alla ska gå omkring i likadana grå kläder med en streckkod intatuerad i pannan så är det också jämställdhet. Vad feminister säger att jämställdhet är blir jämställdhet, och därför kan de ju säga att feminism är jämställdhet. Att det sen finns en massa olika typer av feminister som väljer att ge det olika betydelser gör ju inte saken bättre.

    Så, om alla inte vet exakt vad det betyder så är det ju på gränsen till helt värdelöst. Jag skulle aldrig kalla mig för ”jämställdist” eftersom det innehåller ett ord som många här i Sverige inte ens vet vad det betyder. De betydelser som man ofta ger ordet är sen motstridiga, så soppan är ett faktum.

    Nej, ord som ”jämställdhetsarbete” har för mig inget värde. Det är som en slogan: ”bättre för alla”. Jag ska rösta på det nya partiet som har som enda paroll: bättre för alla. Det låter ju bra, så då antar jag att vad de gör också är bra, och att resultatet blir just bra. Jag sätter hela min tilltro till deras representanter som absolut inte kan misslyckas med att göra det bättre för alla. För skulle det blir dåligt så är det ju inte bra. Och bra var ju vad de lovade.

  10. Cecilia skriver:

    Doepfer
    Jag ska rösta på det nya partiet …
    Är du intresserad av Nya partiet som bildades av tre avhoppade socialdemorkrater 1979 eller Nya partiet som Ian Wachtmeister grundades 1998?
    Det kanske finns Nya partiet 2011 …

  11. Hezekiel skriver:

    Den ursprungliga kvinnorörelsen verkade för att avskaffa de diskriminerande förbud från jordbrukssamhällets tid som fanns i industrisamhället, t.ex. att kvinnor nu måste arbeta, men av de gamla reglerna inte tilläts utöva vissa yrken. Ungefär efter andra världskriget var dessa diskriminerande förbud borta, och lagstiftningen hade i stort sett gjorts gällande lika för båda könen. ”Kvinnorörelsen” hade därmed fullgjort sin uppgift. Tyvärr fortsatte detta i form av vad vi idag kallar ”feminism”, med målet att fortsätta skaffa fördelar för kvinnor, nu på männens bekostnad.

    Det lustiga är att samtidigt som jämställdheten i stort sett var uppnådd, bytte saken namn från ”kvinnofrågor” till ”jämställdhet”! ”Jämställdhet” är alltså en eufemism, och av denna orsak används den allmänt just i betydelsen ”gynnande av kvinnor”. När maskulinister påpekar att ordet egentligen betyder ”lika rättigheter”, bör de ta hänsyn till att folk redan använder ordet som eufemism till kvinnofrågor. En eufemisms betydelse är det förbjudna ordets, inte ersättningsordets. (”Afroamerikan” betyder inte ”amerikan med rötter i Afrika”, trots att det rent språkligt är så, utan exakt samma sak som ordet det ersätter, ”neger”. ”Bejaka sin sexualitet” betyder inte att på något sätt erkänna sig vara kåt, som det rent semantiskt uttrycker, utan samma sak som det ord det ersätter, ”knulla”)

    Naturligtvis vore det bra om folk insåg den egentliga betydelsen av ordet ”jämställdhet”, men min erfarenhet av folks semantiska insikt visar att det i praktiken är omöjligt att radera ut eufemistiska noaord. En bättre utväg vore att lansera ett annat ord, vars betydelse inte redan är upptaget i en annan funktion: likaberättigande, samstämmighet, el.dyl. Hitta, Per, på något på lik-, en- eller sam-, bara inte ”ekvalitet”!

  12. leifer skriver:

    Certatio

    Tyvärr tror jag inte det stämmer det du säger att det är få vanliga människor som delar radikalfeministernas idéer som du säger. Ex resonemang om kvinnor rättigheter har man trycks så hårt på att de flesta numera ställer upp på det som i praktiken ger kvinnor övertaget inom reproduktionen (allt kring barn), dvs det område som Pelle Billing haft störts drivkraft att ifrågasätta ”jämställdheten”.

    Sen må vara att man med genusvetenskap som bas kan komma fram till andra tolkningar och inriktnignar, precis som femnismen har olika inriktningar i världen. Dock vågar/orka inte ens andra feminister driva en annan linje en rådande uppfattnig ex den om sexköp där ju t.ex. tyska femininster är emot en sexköplag.

    Sen verkar som sagt genusvetenskapen vara feministiskt inriktad i sig, dvs den verkar då inte problematisera så mycket ur männens synvinkel.

  13. Certatio skriver:

    @LEIFER #12

    Jag vidhåller ändå att ifall du skulle fråga 100 slumpmässigt utvalda svenska kvinnor om de anser att män som grupp (fast med individuell medskyldighet) förtrycker kvinnor som grupp, och att män per definition är förövare och kvinnor offer, är det nog inte så många som svarar ja.

    Kanske är det jag som är naiv, kanske är det du som är svartsynt. Vi kan väl åtminstone enas om att det vore bättre ifall jag hade rätt…?

    Sedan finns det naturligtvis kvar orättvisor som slår primärt mot det ena könet, som t.ex. det här med vårdnads- och föräldrafrågor du tar upp, där män definitivt har ett underläge. Självklart bör man fortsätta att lyfta sådana frågor, och jag applåderar Pelles insatser på området.

    När det gäller genusvetenskapens vinkling, beror den sannolikt mer på att de som ägnat sig åt den är personer med olika former av (mer eller mindre radikal-)feministiska synsätt, än på området som sådant.

    Om fler som engagerar sig i mansfrågor hade ägnat sig åt genusvetenskap – och då menar jag inte att hitta på flummiga teorier om hur världen funkar utifrån förutfattade meningar, utan seriös vetenskaplig forskning om hur könsroller påverkar även män, inte bara kvinnor – hade ämnet knappast haft en sådan slagsida, eller hur?

    Trevlig midsommar! :-)

  14. leifer skriver:

    Certatio

    Jag menade inte riktigt så, vi missförstod kanske varandra. Jag menade i alla fall lite mer i detaljfrågor, inte de övergripande resonemangen om förtryck, könsmaktsordning, underordning så mycket. Samtidigt blir det här beroende på hur du frågar. Ex frågar du gruppen kvinnor om det finns strukturer som förtrycker kvinnor idag så är nog svaret ändå ja, eller vad tror du? Dvs bytt ut män mot strukturer. Sen kommer förstås analysen att det är män som upprätthåller dessa strukturer i ett ”patriarkat”, och därmed blir ju männen skurken.

    Det som annars är mest illa med att feminismen kidnappat ordet jämställdhet är att männens frigörelse kommit av sig. Samma frigörelse som kvinnor fått, återstår till en hel del för männen i Sverige. Männen är istället klämda från två håll, dom förväntas upprätthålla gamla könsmönster samtidigt som dom bestraffas för det alt blir diskriminierade. Inte heller bedrivs jämställdhet ur männens synvinkel utan istället får svenska män ständigt höra hur onda eller priviligierade dom är på olika sätt. Vanliga män känner inte igen sig i beskrivningen alls. Tyvärr försvåras arbetet av att män med makt och pengar, upplever en helt annan verklighet och blir därmed dåliga språkrör för vanliga män. Det är till och med så att såna män istället uppskattar kvinnor som sköter kvinnors tradionella sysslor och dom har ju dessutom råd att betala för det så att säga.

    Trevlig midsommar du med! :)

  15. Doepfer skriver:

    @Cecilia

    Idag vet ju inte ungdomar vad demokrati är – det är ett begrepp de aldrig någonsin kommit i kontakt med. Det var visst aldrig någon som tryckte in det i huvudet på dem i skolan och därför finns det inte. Så med tanke på denna märkliga (men lyckosamma) okunnighet så tror jag att det finns ett utrymme för Partiet (med stort P). Det behöver inte vara gammalt eller nytt. Några år här längre fram så skriver vi bara om historien så att barnen får lära sig att Partiet alltid har funnits. Från den dag världen skapades.

    Jag funderade på om det fanns fler bra paroller eller slagord man kunde använda för att samla massorna. Jag tänkte mig en låt eller ramsa i samma anda som ”Häng Med-Häng Med” eller ”Säg JA till Sverige”. Kravet är att det ska vara totalt hjärndött. För ju luddigare det man säger sig stå för är, desto mer utrymme får man att agera bakom draperiet. Jag tänkte mig något rivigt som riktigt kunde sälja det intetsägande budskapet. Efter lite botaniserande i gamla skrifter från 70-talet kom jag på det perfekta: Ugg Ugg Etterpella (<-väldigt obskyr referens).

  16. Jocke S skriver:

    16 Ja jag begår ju ofta en del slavfel i mina texter, men här alltså…Gick in på sidan. Vart vill dom komma, det är illa skrivit, renons i sakfrågan, förvrängningar och personangrepp blandat.
    Är det sådant här som fortfarande imponerar på politiker och statsfeministern till den grad, att dessa envisas med att ensidigt hävda en vinklad statsfeministisk politik, lagstiftning, genusvetenskap osv osv. ?
    Men i längden så lägger förstås sådana sidor som ”fittstim” krokben för dem själva, och bör därmed gynna sakfrågan: Att man kan inte lösa kvinnors problem ensidigt (och varför skall man göra det?) utan att samtidigt lösa män problem.

  17. leifer skriver:

    Jocke S, ignorera ”trollen” istället!

  18. Gunvar skriver:

    Efter att ha läst Aftonbladet den 26 juni undrar jag hur kvinnorna själva ser på jämställdhet egentligen? Igår var det två stora intervjuer i tidningen, varav en där Björn Ulveus intervjuades av en manlig journalist om sitt musikskapande, rädslan att åldras o.s.v. Den andra intervjun var med Gry Forssell, där en kvinnlig journalist skötte utfrågningen. Frågorna till Forssell bestod av pinsamheter som ”Du har haft ihop det med både Kristian Luuk och Peter Sethman. Är det mycket ligga i TV-branschen?” eller ”Vanliga dubbelsängar är 1,80, men ni har en gigantisk säng. Går det så vilt till?” o.s.v. Man kan lugnt säga att skvallerfaktorn och frossandet i personliga förhållanden var hög! Om en man svarat för den intervjun hade det kokat ute i genussverige…

  19. Susanne skriver:

    Gunvar: ”Efter att ha läst Aftonbladet den 26 juni undrar jag hur kvinnorna själva ser på jämställdhet egentligen? ” Kvinnor består inte av en enda stor homogen grupp där alla tycker lika och förväntas ta ansvar för vad andra i gruppen tycker. Däremot ökar klyftorna mellan könen när man som du vill antyda detta. Jag som kvinna behöver inte stå till svars för vad kvinnliga journalister gör, lika lite som du som man behöver stå till svars för vad andra män gör. För att använda din egen retorik: Hade någon klumpat ihop alla män som du gör med kvinnor hade det kokat bland ”jämställdisterna”.

Google