Det krävs egentligen väldigt lite…

13 juni 2011, av Pelle Billing

…för att göra jämställdheten mer jämställd.

Detta är en frisk fläkt jämfört med det enögda fokus på kvinnor som annars är normen i jämställdhetsarbetet.

Det är min fasta övertygelse att den utbredda ilska som finns mot svensk jämställdhetspolitik och svensk mediefeminism egentligen har väldig lite att göra med ett motstånd mot jämställdhet (lika rättigheter och skyldigheter). Utan det har att göra med den könssegregation som präglat jämställdheten de senaste decennierna, samt den återkommande skuldbeläggningen av gruppen män.

Vem har egentligen något emot en jämställdhetspolitik där samhället jobbar med viktiga kvinnofrågor och viktiga mansfrågor?

 

19 kommentarer på “Det krävs egentligen väldigt lite…”

  1. Jocke S skriver:

    Ja, det är så lite. Och jag tycker Obama och danska jämo har visat riktningen. Men hur skall vi få detta lilla, att fastna i medvetandet hor våra stora media? Och att slå rot hos vår opportunistiska (eller fega) statminister och de andra där på holmen i Sthlms ström? Och hur skall vi förmå den stora grå likgiltga massan att fatta, att ensidig könspolitik skapar fler problem, som vi kanske bara sett början på?
    Är det lilla kanske för litet, så det inte syns? Bara den lilla toppen på isberget?

  2. Lövet skriver:

    Som en som för bara 7-8 år sedan deltog som företagets representant i en ”tjejer och teknik-satsning” på försommaren, inkluderat inköp av och undervisning i bygge´och programmering av LEGO Mindworks och som då aldrig kände mig annat än korrekt och duktig över det stöd vi gav tjejerna;
    och som först nu på senare år reflekterat över att ingen säger ingen av de 14-åriga killarna i stan fick samma chans, att de – om de, eller deras föräldrar, inte hade råd – fick klara sig utan smakprov på tekniken…

    …så blir jag nästan tårögd av lycka över att LiTH har sett ljuset.
    Kan det finnas en koppling mellan Correns moderna jämställdhetssyn och LiTH:s goda exempel?

    Det skulle ju i så fall korrelera väl med hur Uppsala Universitet ser ut och hur UNT:s journalistik i sin tur hanterar ”jämställdhet”…

  3. Fredrik skriver:

    Det börjar verkligen hända saker!

    Det visar verkligen att sånna som Pelle Billing och Pär Ström börjar sätta avtryck på debatten”

  4. Mia skriver:

    Funderar lite på var jämställdhetsfrågan tar vägen när man t ex talar om partner/separationsvåld? Men kanske är det så att man helt enkelt kan behöva granska saker ur olika könsperspektiv sas ibland? Att det var det feminismen startade med? Men att några rusat iväg och tror sig ha tolkningsföreträde? Vilka specifika problem har kvinnor respektive män (och samkönade par) när det kommer till relationsvåld? när det kommer till hemlöshet…? Att ingen drabbas värst utan att det drabbar olika grupper olika? Och att man är beredd att lyssna på varandra och ge och ta. Och kanske kan det vara bra att ha särskilda veckor då tjejer ”i lugn och ro” får pröva på typiskt ”killiga grejer”, men att killar då har samma möjlighet men en annan vecka?

  5. Jocke S skriver:

    Ja jag tror ju att frågan om mannen som människa måste komma upp på bordet, och statsfeminismen ner till den politiska ideologins soptipp (för sanering och ev återvinning), annars kan vi harva ”jämställdhet” i egvigheter! Och som jag skrev i Pärs blogg idag, om att en pojke visades upp naken inför klassen, i Kina! ”Det är samma strukturer här som där” (”fritt” från Schyman).
    Globalt är manssynen densamma, män behandlas i vissa fall som djur, och några blir det (Eller som odjur, själv djurvän)
    Attityden om könet man står minst sagt fast, dessvärre. Bl.a. den frågan måste lösas innan någon jämställdhet kan infinna sig.
    Har jag fel?

  6. Access skriver:

    @Mia

    Varför ska tjejer ”i lugn och ro” få prova ”killiga grejer” och tvärtom?
    Varför skulle i så fall inte även killar ”i lugn och ro” får prova ”killiga grejer”?

    Det är ju inte så att alla killar har ”killiga grejer” i generna, och inte heller motsvarande för tjejer. Våra behov och våra förutsättningar är individuella och inte gruppgemensamma bara för att vi tillhör ett visst kön.

    Det är den där typen av könskollektiva tänkande som gör att den kille som är urdålig på teknik inte får något stöd i teknikutbildningen, medan tjejen som råkar vara bra på teknik får fullt stöd i densamma.

  7. Mia skriver:

    Access

    ”Varför skulle i så fall inte även killar “i lugn och ro” får prova “killiga grejer”?”

    Det var det jag menade, men nu när du säger det kan det ju även gälla typiska tjejiga saker också. Kommer t ex ihåg att vi hade barnkunskap när jag gick i skolan. Både killar och tjejer kan nog ha nytta av det, inte bara sex och samlevnad utan vad som händer efter också sas ;) Och varför inte komplettera med nyttig juridisk info.

  8. vmm skriver:

    ”Vem har egentligen något emot en jämställdhetspolitik där samhället jobbar med viktiga kvinnofrågor och viktiga mansfrågor?”

    Har man en syn på samhället som säger att kvinnor är underordnade, svaga och diskriminerande och man gör allt för att bevisa att det är så och försöka ändra på det, så kommer naturligtvis allt som hjälper män och alla påståenden om att män också har problem att upplevas som antingen onödigt och töntigt eller i värsta fall som provocerande.

  9. morrhugg skriver:

    Mia, min erfarenhet när det gäller diskussioner om relationsvåld, dvs när man vill diskutera att det förekommer även inom samkönade relationer och/eller att även män drabbas av detta våld så slår en del bakut och anser att man ”mörkar det lidande som kvinnor utstår” och sen dör diskussionen ut, det går liksom inte att fortsätta diskutera det sakligt.

    Jag tycker att det är väldigt få problem som enkom drabbar ett kön, och om man hela tiden pratar om det kön som är mest drabbat, oavsett vad för problem man diskuterar så får man minoriteten att känna sig mindre värda. Att bara prata om ”mäns våld mot kvinnor” och ge pengar för att lösa det, lär ju få de män som blir slagna eller har blivit slagna att se rött. Kan också tänka mig att diskussionen kring att män diskrimineras i vårdnadstvister får de kvinnor som blivit utsatta för det att känna sig enormt uppgivna. Man diskuterar och försöker lösa de problem som dessa människor blivit utsatta för, men perspektivt är så snävt att man missar helt, ur deras perspektiv. Personligen anser jag att orsaken till detta snäva perspektiv är denna könssegregering som feminismen bidragit med, och fortsätter att bidra med.

  10. Mia skriver:

    morrhugg

    Jaha så vad gör man, ger upp? Min erfarenhet är att om man visar att man är införstådd med ”den andra sidans” problematik också så går det att hålla flera bollar i luften samtidigt.

    Personligen tror jag att relationsvåld och vårdnadstvister hänger ihop i en del fall. Det finns störda individer som vägrar acceptera att den andra ”gör sig fri” (och/eller som vill behålla makt och kontrolloch/staffa den andra) . I det läget kan man använda barnen. Som en länk för att försöka fortsätta att kontrollera exet eller för att straffa exet. I stora penseldrag…

    Mannen misshandlas. Han väljer att separarera men hon ”stalkar” och samarbetssaboterar och han tar ”strid” för barnens (men även sin egen) skull i en vårdnadstvist. Eller…
    Kvinna misshandlas. Hon väljer att separera men han ”stalkar” och samarbetssaboterar och hon tar ”strid” för barnens (men även för sin egen) skull i en vårdnadstvist.

    I en del fall är det till en början inte alltid så lätt att veta om det rör sig om det ena eller andra, och det kan ta tid innan det visar sig, samt att det förekommer missbedömningar. Ibland får pappan fortsätta att terrorisera familjen (genom gemensam vårdnad) och ibland får mamman fortsätta sin terror (genom enskild vårdnad). Same same but different alltså…

    Detta gäller naturligtvis inte alla tvister men i en grupp av tvisterna ser det ut just såhär. Kanske är du väl beknat med detta och ber isf på förhand om ursäkt för om jag blev övetydlig (eller så lyckas jag inte förmedla det jag vill förmedla alls?)

  11. Access skriver:

    Angående relationsvåld, så kan man ju fråga sig hur det kommer sig att det är helt okej att diskutera vissa mäns relationsvåld mot kvinnor utan att nämna det omvända, men inte tvärtom?
    När man tar upp vissa kvinnors relationsvåld mot män så måste man alltid (!) visa att man även är införstådd i det motsatta också.

  12. Mia skriver:

    Access

    För att det inte är så många som känne till det?

    För att det just gör att man har lättare att nå fram?

  13. Mia skriver:

    Ps

    Eller om man vill förmedla/sprida kunskap om att en grupp av de frånvarande papporna är ”umanövrerade” och inte ”svikare” så gör man sig nog en björntjänst om man påstår att i stort sett alla inte får träffa sina barn mer när många vet att så inte är fallet.

  14. morrhugg skriver:

    Mia, om folk slår helt bakut så orkar jag inte ta diskussionen längre, det tar för mycket energi är jag rädd. Man märker det ganska direkt i diskussionen när någon vägrar inse att problemet är ”lite” större än att det drabbar bara det ena könet.

    När man stöter på denna typ av debattörer så känner iaf jag mig evinnerligt trött på att försöka diskutera en aspekt men hela tiden bli slagen med ”men X lider mest” för jag anser att det är ganska irrelevant vem som lider mest. Jag försöker snarare se det som att vi har ett problem, det gäller våld i nära relationer. Vi ska ge hjälp till de som behöver det, inte enbart ifall de råkar ha vissa bitar mellan benen. Det är ingen större poäng med att diskutera ”grader i helvetet” för den diskussionen leder sällan någon vart.

    Jag skulle mycket hellre se att när man delar ut pengar, att man delar ut pengar till att lösa problemet, inte till att lösa problemet för ett visst kön. Då är man fel ute, anser jag. Ännu mer så när man lyckas med praktfelet att göra det på regeringsnivå..

    Och jo, jag är med på vad du menar, och du har nog rätt att vi genom våra långsamma system och i och med att det är så svårt att få fram sanningen också gör att vi ”framkallar” en del relationsvåld. Det går så långt att till slut så brister det för någon.

    Till Pelle Billing: din Copyright längst ned på sidan behöver nog uppdateras lite :)

  15. Mia skriver:

    morrhugg

    ”Det går så långt att till slut så brister det för någon.”

    Vet inte om det är vad du menar men spinner vidare på detta.

    Jo ibland brister det för några och man ”slår tillbaka” i desperation. De ska dock inte förväxlas med de som slår hårdade ju mer desperat de blir över att förlora kontrollen över sitt ex och barnen.

    http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5704597.ab

    Kanske finns det en kvinnlig jämförelse också. De som kryddar sin historia för att bli trodda och de som ljuger sig blå?

  16. Mia skriver:

    Hittade just detta

    ”Blanda inte ihop förövare med förförare!”

    Nej och omvänt, Blanda inte ihop förförare med förövare, kanske?

    http://www.kvinnojouren.se/blanda-inte-ihop-forovare-med-forforare

  17. Johan skriver:

    Jag är emot jämställdhetspolitik. Jag tycker staten ska garantera individens frihet. Friheten mot statens inblandning är inte minst viktigt. Jag tycker exempelvis att statens ska vara hård mot all våldsbrottslighet oavsett om den sker i hemmet, på fotbollsläktare eller i krogvärlden. Jämställdhetspolitik riskerar alltid utgå från politikers bilder av hur människor ska leva och det tycker jag är förkastligt. Det är svårt nog för de flesta att veta hur de ska leva sina egna liv. Vad får oss att tro att Reinfeldt, Juholt eller någon annan politiker är så kompetenta att de kan detaljstyra nio miljoners liv. Det är klart att de inte är och förutom de som verkligen inte klarar av sina liv och behöver stöd förtjänar människor vara fria att välja i förhållande till sina medmänniskor och klåfingriga politiker.

  18. Mia skriver:

    ”Detta gäller naturligtvis inte alla tvister men i en grupp av tvisterna ser det ut just såhär.”

    Jag skrev detta ovan och hittade just denna youtubevideo

    http://www.youtube.com/watch?v=guJ1JNqqzEw&NR=1

Google