Okunnigt om feminismen

23 maj 2011, av Pelle Billing

Nina Lekander skriver i Expressen om den nyligen avlidna Eva Moberg:

[...] Moberg var den svenska tredje vågen-feminismens igångsättare och grand old lady utan att någonsin ta den publika plats som hon kunde ha gjort. Och förtjänat.

Essän ”Kvinnans villkorliga frigivning” från 1961 blev ett startskott för den svenska kvinnorörelsen – två år före Betty Friedans Den kvinnliga mystiken. Bägge spann vidare på Simone de Beauvoir och handlade om den tidens extremt schizoida kvinnoroll som nog numera bäst känns till genom tv-serien Mad men.

Om man ska hylla en avliden person kan man väl se till att vara kunnig nog att göra det med korrekta fakta.

Den feminism som drog i gång under 1960-talet, och där Eva Moberg var en svensk representant, var andra vågens feminism och inget annat. Begreppet ”tredje vågens feminism” myntades inte ens förrän på 1990-talet, vilket är bra mycket senare.

Om man vill läsa på om de tre olika vågorna (faserna) av feminismen rekommenderar jag dessa länkar:

Inte nog med att jag ständigt påpekar hur svensk statsfeminism och mediafeminism hamnat helt snett i sin analys – ska det nu även bli mitt jobb att vara folkbildare om feminismens grundbultar?

Min egen hyllning till Moberg får bli en länk till denna strålande satir över ett knippe mediafeministers hyllningar av SCUM-manifestet (däribland Nina Lekander själv!). Om så bara hälften av mediafeministerna var mer som Moberg skulle misandrin (mansföraktet) i vårt samhälle vara betydligt mindre utbredd.

 

7 kommentarer på “Okunnigt om feminismen”

  1. BekeZeke skriver:

    Brilliant skrivet som vanligt. Du spelar i en annan division än dina ”motståndare”. :) )

  2. Jocke skriver:

    Jag tänker nu använda hårda ord.

    De kvinnor som på fullaste allvar stödjer, hyllar och ställer upp på det budskap som Solana framför i sin bok (vilket förvånansvärt många kända svenska kvinnor har gjort) är lika mentalt sjukliga och fascistoida som de människor som springer omkring och gör Hitlerhälsningen. Och i sammanhanget är väl Stridsberg att betrakta som feminismens självutnämnda furir och den som sjunkit allra djupast i den bruna gyttjepölen.

    Att den här sortens åsikter dessutom så oförblommerat har kunnat hyllas i Sveriges största medier är ett skrämmande bevis över hur rent hat kan smyga sig in och accepteras på ett mycket farligt sätt inom vissa kretsar som på ytan verkar intellektuella men som i själva verket är motsatsen.

    I mina ögon är dessa kvinnor extremister och inte ett uns bättre än det allra sämsta rasistpack som skanderar på gatorna.

  3. Pether skriver:

    Jocke:
    Feminism är en lika extremistisk ideologi som rasismen.
    De har precis samma retorik och argument.

  4. Cuben skriver:

    Nina Lekander verkar och andra sidan sett vara bra på stalinistisk historieskrivning.

  5. David H skriver:

    Jag gillar att Moberg skriver ”En första test-ballong var snoppskatten. Alla med snopp skulle betala en särskild skatt, som kunde användas till stöd för dem med mus. Nu vet jag förstås inte om Gudrun Schyman, som lade fram förslaget, verkligen stöder Scum, bara att vi som redan är med gillar det.”

    Skarpt och korrekt!

  6. [...] Okunnigt om feminismen Maj 24 [...]

  7. Info skriver:

    Något om det officiella, svenska mottagandet av Sara Stridsbergs översättning (2003) av SCUM- manifestet:

    MODERNISTA FÖRLAG:

    ” SCUM Manifesto (Society for Cutting Up Men) av Valerie Solanas från 1967 är en av de viktigaste feministiska texterna någonsin. Den orimligaste, den rimligaste. En rasande utopi för kvinnor som känner sig redo att regera universum. En vildsint och originell diagnos av patriarkatet. Mannen befinner sig i skymningslandet mellan apa och människa. Mannen är besatt av döden, av sex och av att förstöra saker. Mannen är en maskin, en vandrande dildo, en emotionell parasit, en biologisk olycka; manlighet är en bristsjukdom. För civiliserade kvinnor återstår bara att störta regeringen, eliminera det ekonomiska systemet och förstöra det manliga könet. SCUM är ett tillstånd, ett sätt att tänka, en attityd. En organisation med ett okänt antal medlemmar. Valerie Solanas manifest är en skön och våldsam vision där vänskap ersätter meningslös sex.”

    AASE BERG i BLM:

    ”Det är inte ofta man blir så lycklig av besinningslöst våld som när man läser Valerie Solanas SCUM Manifest. (…) översättaren Sara Stridsberg har skrivit ett fullkomligt lysande förord, helt innovativt i sin direkta energi, det gör mig nästan lika lycklig som manifestet.”

    JENNY HÖGSTRÖM, Sydsvenska Dagbladet:

    ”Årets julklapp – högläsning anbefalles!” – ”SCUM Manifest borde ligga intill eventuella biblar och broschyrer för TV-porr i alla hotellrum i hela världen.”

    MARIT ÖSTBERG, Smålandsposten:

    ”…en av västerlandets viktigaste feministiska texter. (…) SCUM Manifest är tufft och kompromisslöst men framförallt är manifestet ett sökande efter möjlig och mänsklig kärlek. Utopisk. (…) en genial text .”

    SALKA HALLSTRÖM BORNOLDI, Nöjesguiden:

    ”…en rasande kampsång om kvinnlig stolthet, om mannen som förvandlat världen till ett ’skitställe’. (…) Sara Stridsbergs förord är bara 20 sidor långt. Men det brinner, flammar som ingen annanstans i svensk litteratur just nu.”

    KRISTINA HULTMAN, Aftonbladet

    ”…en skrämmande klarsynt beskrivning av förvirrad manlighet.”

    REBECKA GUNNARSSON, Borås Tidning:

    ”…den här texten kommer att slå dig lika hårt i ansiktet som Cornelius i Fight Club spöar upp sig själv inne på sin chefs kontor. (…) Läs SCUM Manifest och hitta tillbaka till ilskan som kan förflytta berg.”

    MARIA-PIA BOETHIUS:

    ”SCUM MANIFEST AV VALERIE SOLANAS är den mest skimrande och lysande feministiska bok, som kommit ut på svenska i denna tid; trettiosex år efter att den skrevs. Sara Stridsbergs förord är en av de vackraste kärleksförklaringar jag läst.

    Den som inte läst Manifestet bör helst köpa boken och läsa den istället för denna text. Många som redan läst boken vill inte läsa något om den. Den står för sig själv, den är ett sinnestillstånd, den behöver inte utredas, den förändrar livet, skriver den ena efter den andra. Jag skriver i alla fall. Jag kan inte låta bli.”

    SARA STRIDSBERG, förordet:

    ”Jag har aldrig älskat en text som jag älskar Valeries text. Ingen text har förändrat mig så. Ingen händelse eller företeelse (…) Jag vill bara prata med Valerie. Jag kan inte sluta tänkta på Valerie”

    —————————————-

    ANM.: Till Solanas´ olycka hörde, enligt hennes beundrarinnor, att hon var prostituerad och alltså blev utnyttjad av män. I själva verket borde hon tacka de karlar, som faktiskt gav denna lesbiska, elaka och psykopatiska varelse pengar så att hon i många år kunde underhålla sitt knarkmissbruk på daglig basis.

    Tro dock inte för ett ögonblick, att det var några propra, omtänksamma GENOMSNITTSMÄN med högt utvecklad förståelse för hennes lesbiska kynne, som hon lyckades ragga upp och fraterniserade med. Tro dessutom inte, att hon alltid utan vidare fick det hon begärde av dessa män. Kanhända fick hon kalla handen mer än en gång…

    Vilket varje gång gjorde henne rasande. Ungefär som när hon vid ett tillfälle råkade i tvist med konstnären Andy Warhol. Honom sköt hon helt sonika från nära håll. ”— 3 juni 1968 sköt hon Andy Warhol med tre skott. De två första skotten missade, men det tredje penetrerade hans högra och vänstra lunga, mjälte, lever, magsäck och matstrupe. Hon sköt sedan konstkritikern Mario Amaya och försökte även skjuta Warhols manager Fred Hughes, men hennes pistol hakade upp sig just som hissen anlände till våningen där dramat utspelade sig.” (Wikipedia.)

    Solanas ansåg sig vara förföljd på avstånd (schizofrenoida symptom).

Google