Jalmert om män med makt

21 maj 2011, av Pelle Billing

lj

Lars Jalmert är professor i pedagogik vid Stockholms universitet. Han är även genusforskare och psykolog. Akademisk sett har han uppnått den högsta titeln vi har i samhället, och ska alltså vara en symbol för upplysning, opartiskhet och korrekthet.

Samme Jalmert skriver i dag en debattartikel i SvD om anklagelserna mot Dominique Strauss-Kahn, IMF-chefen som anklagas för våldtäktsförsök mot en hotellanställd i New York. Låt oss titta på vad professorn i pedagogik skriver:

Detta är dock ett mönster som vi sett otaliga gånger när män begått sexuella övergrepp, nämligen att andra (män) ställer upp och vitsordar vilken förträfflig människa han ändå är i alla andra sammanhang. Ett sentida exempel är när Michael Moore och flera andra ställer upp och försvarar Julian Assange från anklagelser om sexövergrepp.

Assange är alltså ett exempel på en man som begått ett sexuellt övergrepp? Och jag som trodde att rättsprocessen pågick och att vi har något som heter ”oskyldig till motsatsen har bevisats”.

Jalmert ångar sedan på med följande citat:

Mönstren är tydliga. Uppburna och framgångsrika män, politiker, idrottare, företagsledare och andra kan i kraft av att vara just uppburna och framgångsrika maktmän utöva denna makt mot andra. De strävar hela tiden efter makttillfredsställelse, att få sin makt bekräftad. Gång på gång måste de få bevisat för sig själva att de faktiskt har den makt som de vill ha och har erhållit.

Jag förnekar inte för ett ögonblick att en del personer med makt missbrukar denna makt. Men Jalmert väljer att bara tala om män som har makt – och alla män som har makt – vilket är något helt annat.

Sedan kommer det påstående som upprepats otaliga gånger i diskussioner om våldtäkt och sexbrott:

Det är viktigt att se att detta huvudsakligen handlar om makt och inte sexuella ”drifter” eller sexuell tillfredsställelse.

Hur vet du det? Är det en åsikt eller en tes belagd av forskning? En professor bör rimligen grunda sina påståenden på ett forskningsunderlag. Går det ens att ta fram ett forskningsunderlag som visar att ett sexuellt övergrepp inte alls handlar om sex? Varför kallas det då för sexuellt övergrepp?

Vad tror då Jalmert om utgången av Strauss-Kahn-fallet?

Det är naturligtvis omöjligt att uttala sig i dag om hur det kommer att gå, men stor erfarenhet säger att om ord står mot ord och ingen teknisk bevisning finns så kommer han att bli frisläppt.

Stor erfarenhet säger…? Sanningen är att det tills alldeles nyligen i Sverige var vanligt förekommande att män dömdes endast på en kvinnas utsago. Läs Magnus Hansson artikel hos Mansnätverket för mer om detta.

I USA finns The Innocence Project som hjälpt hundratals män att få sitt namn rentvått (många av dem för påstådda sexbrott) – så även där är det långt i från rättssäkert.

Gå gärna in på SvD och kommentera Jalmerts artikel.

Uppdatering: Läs även denna artikel i Aftonbladet om hur svårt vi har att tänka oss kvinnor som brottslingar. Detta synsätt behöver ändras så att varje individ får så lik behandling som möjligt av rättsväsendet.

 

23 kommentarer på “Jalmert om män med makt”

  1. leifer skriver:

    Gammelmedia, tillika PK-media, har ångat på senaste dagarna med att parata om hur dåligt maktens män uppför sig. Samma resonemang i P1s studio ett. Utan att försvara maktens män så kan man ju undra varför man inte ”problematiserar” kvinnor och kvinnors beteende. Dom dras till maktens män! Det blir en ond cirkel där det ju ger mycket för män att skaffa sig makt för att på så sätt bli populär hos motsatta könet. Många kvinnor vill ”sätta på dom”. Patrik Sjöberg sa nån gång om kvinnor, när han tänkte på tillbaka när han var på toppen av sin karriär, att om han uppfört sig som dessa kvinnor så hade han hamnat i fängelse.

    Det är också tydligt att kvinnor inte bryr sig så mycket om exakt hur män skaffat sig makt och pengar, så länge det inte drabbar dom själva i förlängningen. Detta ger en bild av kvinnor som gold diggers som det borde skrivas mycket mer om.

  2. Observer skriver:

    Visst gjorde sig JA skyldig till ett sexövergepp då han blev trött efter att ha rubbat kvinnan från Enköping i två timmars tid och lade sig ned för att vila – så får man inte göra. Detta ”övergrepp” ledde i sin tur att kvinnan från Enköping blev tvungen att SMS:a sina kompisar och undra med dem att ”Vad hon hade gjort för fel?” då hon kände sig sexuellt avvisad. Detta är ett tydligt sexövergrepp som absolut bör leda till att JA skall hållas fängslad bland barnskändare i London och utsättas för en internationell häktningsorder – inget snack om den saken! Bra att det finns sådana gubbar som Lars Jalmert! Heja Lars Jalmert – vi litar på dig!

  3. JD skriver:

    Jag håller med honom om att personer med makt ibland kan ha psykopatiska drag (vilket också kan ha hjälpt dem fram i karriären) och därför saknar förmågan att känna empati för andra människor och för dem handlar en våldtäkt bara om att inte bli avslöjade och inte om hur offret upplever det.
    Men…

    I övrigt trampar Jalmert som en blind man i okänd terräng och hela hans artikeln blir därför mest pinsam.
    Att vara expert och professor inom pedagogik eller något annat specifikt ämnet innebär inte per automatik att man kan uttala sig om saker man inte känner till och ändå ha rätt.
    Artikeln blir pinsam därför att man känner hur högmodet nästan vibrerar mellan raderna.
    Har han ens läst om JA på FB?

  4. Mia skriver:

    leifer

    ”Det är också tydligt att kvinnor inte bryr sig så mycket om exakt hur män skaffat sig makt och pengar, så länge det inte drabbar dom själva i förlängningen. Detta ger en bild av kvinnor som gold diggers som det borde skrivas mycket mer om.”

    Vissa/en del kvinnor… ska det väl stå ;)

  5. Mia skriver:

    PB

    Om det handlar om sex eller makt kan jag ju inte heller uttala mig om med 100% säkerhet men kanske kallas det sexuellt övergrepp för att det sas är ”vapnet” som används för övergreppet, som i psykisk/fysisk misshandel och sexuellt våld vid relationsvåld?

    Sen skulle nog jag också säga att jag tror att det primärt handlar om makt(missbruk) när man har sex med någon mot dennes vilja. Sex såsom majoriteten definierar det handlar ju om ömsesidighet och samtycke.

  6. leifer skriver:

    Mia

    Sant men problemet är större än så än att det bara är några kvinnor. Det finns alltså ett beteendemönster man kan problematisera, i samband med att man problematiserar ”maktens män”.

    Jag tycker också man är väldigt snäll från ”feminismen” mot ex kända/framgångsrika idrottare, musiker och skådespelare, alltså män som jobbar med nån form av kultur som uppskattas av många människor. Istället tycks fokus bara ligga på män inom stora organisationer eller företag.

    Poängen är att om det betalade sig mindre hos motsatta könet för män att utmärka sig på dylika sätt, så skulle intresset minska för att just uppvisa det beteende mönster som feminismen kritiserar så hårt. Dvs det dom brukar kalla den vita mannens kultur, den vita medelålders heterosexuella mannen etc. Just framgången hos kvinnor vittnar flera kända personer, har varit deras största drivkraft. Så sa t.ex. lead gitarristen Eddie Van Halen i pop gruppen Van Halen, han vill ha så mycket fitta han ville och det fick han (hans ord) när han bli framgångsrik artist. Man kan alltså säkert problematisera hans beteende, men man kan också problematisera att kvinnor var helt ointresserade av honom innan han slog igenom (detta sa han i intervjun alltså).

    På samma sätt kan man problematisera/kritsera kvinnor som skaffar silikoninlägg, färga håret, pushar upp brösten etc, allt för att bli framgångsrik hos många killar. Ett bedrägligt beteende skulle det sägas om män bluffade med vem dom egentligen är, men kvinnor kommer undan med det. Feminismen pratar dom om könsförtryck och att dessa kvinnor är offer för ett sjukt skönhetsideal. Dvs alltid offerrollen.

    Jag undrar när detta vänder i media? När man alltså kan börja läsa ren kritik mot kvinnor och kvinnors beteende, inte bara mot män.

  7. Mia skriver:

    leifer

    Jag ville bara påpeka att det är lätt att göra samma misstag som de som t ex talar om maktmän eller t ex mäns våld mot kvinnor. De menar ju också att det kan ses som ett ”beteendemönster man kan problematisera”.

    JD

    Ja det finns ju även maktkvinnor med dessa drag men att deras maktmissruk och ”vapen” kan se lite annorlunda ut.

    http://www.salongk.se/artiklar/2009/12/03/90187544/index.xml?__xsl=/templates/print-layout.xsl

  8. Kristian skriver:

    ”Mönstren är tydliga. Uppburna och framgångsrika män, politiker, idrottare, företagsledare och andra kan i kraft av att vara just uppburna och framgångsrika maktmän utöva denna makt mot andra.”
    …och professorer bör vi nog tillägga här.

  9. leifer skriver:

    Mia

    Om debatten vore nyanserad och man verkligen ”problematiserade” båda könen, då kunde jag tycka det vore intressant. Då kan man nämligen också identifiera drivkrafter i samhället så man då verkligen kan förändra det. Ex då skapa ett harmoniskt jämställt samhälle som är långsiktigt hållbart ur miljö, nativitet (födda barn), ekonomi och social synvinkel.

    Feminismen har en tanke där, som jag faktiskt delar i viss mån, men där man ständigt skjuter sig i foten genom att ensidigt kritisera män och mäns beteende. Nu kanske man kan säga att detta inte är enbart feminismens fel, att mycket av kritiken kommer också faktiskt från klassiskt patriarkala män.
    Detta ser jag också som ett huvudproblem för vanliga män i Sverige, att män med makt, inte på nåt sätt för vanliga mäns talan. Det är nämligen så att makten män faktiskt är minst intresserad av vanliga män än nånting annat. Det är också så att framgångsrika män just inte möts av många av de problem som huvuddelen av vanliga svenska män gör. Därför kan t.ex. aldrig Gustav Fridolin förstå hur det är för vanliga män, och han bryr sig inte heller, särskilt inte i långa loppet utan han kommer då vara en feminist. Detta alltså oavsett om dom uppför sig som Arnold Schwarzenegger eller är en timid professor (låt vara att den senare bygger sin framgång på att vara politisk korrekt). Jag ser också att man ofta blandar ihop patriarkaliska tankar med feminism, jag tycker t.ex. både abortfrågan och sexköplagen är tydliga exempel på det.

    Detta missar feminismen när de pratar om könsmaktsordning. Den dimensionen finns inte alls med då man inte lyckats analysera gruppen män ordenligt. Gissningsvis finns t.ex. ett större spann vad gäller löner inom gruppen män, än mellan gruppen män och kvinnor vad gäller lika lön för lika arbete. Men en man som blir lönediskriminerad syns inte och ingen för hans talan.

  10. leifer skriver:

    Jag vill påminna att feminismen på senare år blivit uppgraderad till ordet jämställdhet i praktiken. Det syns i politiken med det syns till och med i ordböcker som den från nationalencyklopedin (jag har en äldre upplaga av nationalencyklopedins ordbok och sett att dom ändrad betydelsen från en kvinnokamp). Dvs då kan man inte prata om att män (utan stöd från etablissemanget) själva ska driva mansfrågor.

    http://www.ne.se/feminism

    ”feminism, rörelse och åskådning bestående av flera olika inriktningar med den gemensamma målsättningen att förändra maktstrukturer knutna till kön. Vad som förenar all feminism är att man vill upphäva eller förändra diskriminering på grund av kön och/eller könstillhörighet.”

    Läser man stycket några gånger så ser man att den utlovar en lika stor kamp för båda könen, och inte alls bara är en kvinnokamp. Det samma gäller alltså den s.k. stadsfeminismen. På detta sätt har man då också målat in männen (eller alla som framför kritik mot feminismen) i ett hörn, den som kritiserar feminismen anses då vara emot jämställdhet.

  11. Kenneth skriver:

    Obegripligt att en pajas som Jalmert har fått professorstitel. Om hans gärning anses vetenskaplig så finns det skäl att oroa sig över det svenska utbildningsväsendet. Karln är ett fullständigt pucko!

  12. Mia skriver:

    Läser artikeln igen och…

    ”Med utgångspunkt i att ”maktmän” vill visa sin makt gör de sexuella närmanden och sannolikt får de ofta bekräftelse. Men, ibland möter de motstånd och då har de ett redskap som ändå kan bekräfta deras maktövertag, nämligen den fysiska styrkan.”

    Den här typen av individer (notera att jag talar om ”maktmänniskor” och ej om specifika misstänkta/kön) behöver mycket riktigt ständig bekräftelse och sen vill de ha det de vill ha och kan mycket riktigt inte ta ett nej.

    Sen fortsätter det

    ”Vi vet inte i dag hur kvinnor skulle agera i en motsvarande situation. Ett skäl till detta är att det är ytterst få kvinnor som har denna makt.”

    Ja kvinnor med makt och överlägsen fysisk styrka är kanske inte lika många. Men som Susanne Strand kommit fram till ser kvinnors ”vapen” kanske bara annorlunda ut. Man kan ju undra och spekulera kring vilka maktmedel en ”maktkvinna” använder och hur hon agerar om hon inte får den bekräftelse hon kräver eller när hon inte får sin vilja fram.

    Men med ökad jämställdhet och fler offentliga ”maktkvinnor” får vi antagligen anledning att även titta närmare på den andra halvan av ”maktmänniskorna”.

  13. PabloHoney_4 skriver:

    Jalmert saknar tyvärr vetenskapligt integritet när hans affärsidé bygger på androfobiska ideal och ”pretendtionism” (göra anspråk på sanning, dvs. en fiktiv sådan). Men han har kommit ditt han vill och kan bara njuta av frukterna av att vara en ”duktig idiot” åt feministerna.

    Jalmert har däremot lyckats med konststycket att devalverat professorstiteln genom sina okritiska framträdanden. Kanske är det dags för andra professorer att plocka av denna genusgycklare sina lånade fjädrar?

  14. leifer skriver:

    Mia
    ”Men med ökad jämställdhet och fler offentliga “maktkvinnor” får vi antagligen anledning att även titta närmare på den andra halvan av “maktmänniskorna”.”

    Dock har ju kvinnors makt legat och ligger inom den privata sfären, inom det reproduktiva området liksom hem och barn. Ja även inom de områden kvinnor dominerar professionellt ex dagis. Så att bara fokusera på offentlig makt där kända personer utmärker sig, missar alltså en genomlysning av jämställdhet.

    Det finns alltså dolda maktstrukturer som diskriminerar män. Detta tycks alltså feminismen helt ha missat. Där finns bara den allmänna utsagan om att kvinnor är underställda män, ingenting annat. Problemformuleringarna som används inom den svenska feminismen är alltså felaktiga/bristfälliga. Det kan då inte vara en rättvis kamp för män (om ens för kvinnor), och därmed är Nationalencyklopedins ordförklaring både en politiskt ställningstagande och dessutom felaktig.

  15. Mia skriver:

    leifer

    ”Dock har ju kvinnors makt legat och ligger inom den privata sfären, inom det reproduktiva området liksom hem och barn.”

    Just precis och med ökad jämställdhet på detta område kommer nog även dessa ”maktkvinnorna” bli mer synliga. För jag tror att det även är en förklaring till ökat antal vårdnadstvister bl a. Kanske har ”maktkvinnor” kunnat styra och ställa på detta område förr men nu möter de på motstånd (precis som ”maktmän” gör ibland). De allra flesta människor kan ta ett nej eller kompromissa men vissa/en del kan det inte som sagt

  16. leifer skriver:

    Mia

    Ja, jag förutspår att den stora svåraste kampen inom jämställdhet kommer vara den som ger män lika makt inom reproduktionen. Jag har svårt att se att svenska feminismen kommer verka för att kvinnor ska släppa ifrån sig den makten. Man använder också många knep för att bortförklara den makten, ex kallar kvinnors makt över barnen för enbart ”ansvar”. När man pratar om männen i samhället så används då istället ordet makt, aldrig ordet ansvar.

    Jag vet inte men jag kan inte se att t.ex. unga arbetslösa män har nån makt alls, för mig är dom idag den mest maktlösa gruppen Sverige. Möjligen kan dom välja den kriminella banan, för att få mer makt och en hel del gör det också eftersom det kan upplevas som bättre än att vara en laglydig mesig ”loser”. Intressant nog så kan kvinnor också se detta och tycker då den kriminella mannen är mer intressant. Detta är nåt som alltså borde diskuteras mer och att man då borde se att alla skulle tjäna på att män fick samma reproduktiva makt som kvinnor, kanske skulle då kriminaliteten går ner kraftigt också. Dessutom finns nog få passiviseringsmetoder som är så effektiva så att säga när det gäller att få män att avstå kriminalitet, som när dom blir ansvarstagande föräldrar. Det talas också om att nästa generation pojkar, minskar i kriminalitet, om dom har haft en närvarande pappa. Alla ensamma mammor har alltså bidragit till en grupp män som ballat ur. Och då kan man fråga vari ligger föräldraransvaret, om dessa mammor kan friskriva sig från ansvar, på sedvanligt sätt som feminismen gör mot kvinnor (kvinnor ses alltid som offer i alla sammanhang).

  17. Mia skriver:

    leifer

    Ja frånvarande pappor förklarar nog en del av de fall där ungdomar som du uttrycker det ballar ur. Däremot beror det nog på fler variabler än så då de allra flesta ensamstående föräldrarna lyckas fostra vanliga hederliga medborgare sas, och ungdomar som haft två närvarande föräldrar även kan balla ur.

  18. Maria skriver:

    Jag såg ett inslag på belgisk tv i går om DSK-skandalen, där ett par franska manliga journalister, en feminist, en amerikansk kvinnlig jurist, en sexolog, en kvinnlig belgisk journalist och en kvinnlig vice talman från Europaparlamentet ingick i panelen. Intressantast synpunkter hade sexologen, som sa att bara för att man älskar konst innebär det inte att man stjäl tavlor (i analogi med att bara för att man älskar kvinnor innebär inte det att man våldtar kvinnor). Han framhöll också att män som eftersträvar och erhåller höga positioner också har en stark sexualdrift, eftersom testosteronet styr i båda fallen. På frågan om det var troligt att blotta åsynen av en kvinna skulle få DSK att utstigen från duschen hoppa på sagda kvinna svarade han nej, att det i så fall krävde en viss upphetsningsgrad som måste ha jobbats fram redan i duschen. Vidare sa han att människor inte alltid är rationella utan att vi i hög grad styrs av känslor.

    Ingen vågade dock ta i frågan om att kvinnor dras till män med maktposition. I fallet med hotellstäderskan kan denna dock inte anklagas för detta, som i fallet med Assangebeundrarinnorna.

  19. Pär Ström skriver:

    Ny forskning som visar att kvinnor med makt är lika otrogna som män med makt: http://www.forskning.no/artikler/2011/mai/288742

  20. lk skriver:

    Det sägs att 20 % av alla chefer är psykopater, (Antisociala och psykopatiska personlighetsdrag förekommer hos uppskattningsvis 3% av männen och mindre än 1% av kvinnorna. Bland de som döms till fängelse är dock andelen över 50%.)

    Uttrycket kliva över lik för att nå toppen är inte helt taget helt ur luften.

    Presidenter som inte lämnar sina poster trots att de förlorat valet, höga chefer som tar mutor i tycker att de gjort något fel, kommunchefer som får flytta ut från kommunhuset för att de behandlar anställda illa och själva tycker att de inte gjort något fel,chefer som de anställda är rädda för osv.

    Det som gör en person med denna typ av personlighetsstörning så framgångsrik är bland annat just det att de är så drivande för egen vinning, vilket fungerar alldeles utmärkt när det gäller att driva ett företag eller annan organisation framåt så länge personen ifråga inte stöter på motstånd, då blir det inte direkt trevligt för den som är motståndare.

    Finns de som är sig själv närmast i större utsträckning än andra, och precis som små barn vill ha och vill ha nu oavsett vad det gäller.

  21. Merkurius skriver:

    Det framgår med all önskvärd tydlighet, även om han själv försöker dölja det, att Lars Jalmert är en 10-poängs psykopat med narcissistiska drag. Det enda rationella vore att Jalmert gav upp sin professur och anmälde sig själv för det våld han uppenbarligen utsätter kvinnor och barn för.

    Det Jalmert observerat, och förlägger till att gälla andra män, alla andra män, är i själva verket hans egna drifter och personlighetsdrag. Sorgligt vanligt med psykologiutbildade psykopater, som inte praktiserar sitt yrke för att hjälpa andra individer, utan som istället använder kunskapen till att begå övergrepp och skaffa sig makt.

    Jag äcklas av Jalmert!

  22. leifer skriver:

    Personligen tror jag att män och kvinnor ändå är väldigt lika i detta med makt och sex. Lika ängsliga om att duga etc. Och att många tänder i att vara i kontroll.

    Jag kan också störa mig på att man kritiserar män som har vissa åsikter om kvinnors detaljer medan det tydligen är ok när kvinnor sitter och pratar intima detaljer med sina tjejkompisar om män. Ska män börja prata om kvinnors vars slidor har häng, är fula, för stora etc? Är detta inte bara ett sätta att slippa fokusera på sig själva? Och blir det bra när män börjar operera sina snoppar för att dom tror att dom inte duger, liksom att kvinnor börjar opera sin snippa för att duga?

    Aschberg har i alla fall stora problem med att hantera dessa kvinnors åsikter!

    Se
    http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/Tv_Aschberg_m_ter_modiga_m_n/article13015032.ab?start=552

    Avsnitt 2: Johanna Sjödin, Cissi Wallin, Maria Kihlberg, Vanessa Lopez

    Och när dom nu sitter och jämför mannens snoppar med motsvarande diskussion om kvinnor bröst, så kan man då undra över fenomenet att kvinnor på olika sätt försöker framställa sina bröst i bättre dagar med att stoppa upp dom, använda push up behå eller till och med operera in silikon. Vilka kvinnor skulle acceptera motsvarande beteende hos män? Dvs opera om kuken ex. Dvs en man som inte tycker han räcker till, har alltså inte heller nåt möjlighet att fuska på samma sätt som kvinnor gör. Männens sätt blir då istället att använda s.k. penisförlängare, dyra bilar t.ex. Då kan hela personliga ekonomin lida för att ha råd med dyra bilen, det är ändå ett sätt att framstå som bättre än man är så att säga.

  23. Jocke S skriver:

    Tina Rosenberg, Eva Lundgren, och så då denne Jalmerts som professor. Min far blev till slut professor, han jobbade först i trettio år med sin doktorsavhandling, sedan fick han vänta några år.
    Man skäms för den intellektuella nivån i Sverige! Och var tog intelligentian vägen i landet, har den fått total munhäfta inför alla dessa barnsligheter?

Google