Artikelserie om kvinnors våld

30 maj 2011, av Pelle Billing

För tillfället kör Sydsvenskan en artikelserie om kvinnors våld.

Fängelsetiden fick Eva att sluta slå

Kvinnorabatt kallas det för i en av Åklagarmyndigheten publicerad rapport. Kvinnor som begår brott bemöts på andra sätt än kriminella män, det är forskare och aktörer i rättsväsendet överens om. I samhällets föreställningar ingår inte att kvinnor av egen fri vilja kan ta till våld och göra sig skyldiga till andra kriminella handlingar. Därför söks förklaringar till varför det blivit som det blivit. Utgångsläget är att kvinnor är offer, även när de är förövare.

Det börjar hända saker i media. Plötsligt har det blivit tillåtet att skriva om sådant som tidigare var tabu.

Niklas blev slagen – och fråntogs barnen

Här kan vi läsa om en man som verkligen fått smaka på det underläge en man är i när han först blir slagen och sedan hamnar i en vårdnadstvist – och själv blir anklagad för att vara våldsverkaren. Vem tror på mannen?

Allt fler kvinnor döms för våldsbrott

I sin avhandling visade Jenny Yourstone att kvinnor i mycket större utsträckning än män döms till rättspsykiatrisk vård som straffpåföljd. Varför det är så finns det inga entydiga svar på.

– Vi ser en tendens att kvinnor som begår våldsbrott oftare sjukförklaras. Lagen medger egentligen rättspsykiatrisk vård bara vid särskilda sjukdomstillstånd, som psykoser och risk för självmord. Detta skulle kunna vara ett uttryck för att kvinnors och mäns beteenden uppfattas systematiskt olika, säger hon.

Könsneutral lagstiftning och likhet inför lagen är centralt i en rättsstat, och centralt i ett jämställt samhälle. Så det är glädjande att detta belyses.

 

60 kommentarer på “Artikelserie om kvinnors våld”

  1. Tommy Jonsson skriver:

    @Pelle:
    ”Det börjar hända saker i media. Plötsligt har det blivit tillåtet att skriva om sådant som tidigare var tabu.”

    Ingen vore gladare än jag om du hade rätt i detta, men jag har sett det tidigare att ibland får sanningen träda fram i något enstaka fall i någon enstaka tidning. Därefter råder tystnad i flera år. Låt oss förhindra detta.

  2. JD skriver:

    Vilken fruktansvärd historia och varför gör man inte en opartisk undersökning utifrån barnens bästa?
    Självklart är det så att män stannar i dåliga relationer där barnen lider pga moderns raseri därför att man vet att om man bråkar eller lämnar förhållandet så lämnar man också barnen åt sitt öde!
    En kvinna som beter sig illa pga psykiska besvär är fullt kapabel att ljuga om att det är mannen som är den onde och om så sker så kan barnen komma att förlora sin enda trygga punkt i livet.
    Bästa lösningen för barnen verkar vara om modern råkar omkomma i en tragisk bilolycka eller något annat. Det är sjukt!

  3. Man United skriver:

    Att män börjar berätta och öppnar sig är historiskt,säg någon gång i historien när en man/-fader öppnat sig och brytt sig om sig själv och sina barn. Därtill att hävda sina rättigheter och kräva rättssäkerhet enligt dom mänskliga rättigheterna. Orsaken till detta torde vara Ridderligheten tillsammans med de förlegade föreställningar om modern som den gode och kvinnan som ständigt offer. Ett Samhällsklimat gick snett för 30års sedan och där ingen tagit ansvar för dess konsekvenser,skygglappar och vanföreställningar. Tills nu, när männen som sagt börjar berätta och tiden är mogen. Att människan inte lärt sig mer av psykologi (evolutions psykologi) är inte att takta med sin samtid och framför allt inte särskillt jämställt.

  4. Man United skriver:

    Sociala medier och nya tidningar, bloggar utmanar gammel media. Det handlar om innehåll och framför behålla förlegade strukturer. Missnöje och åter missnöje bland män och fäder och kvinnor tänder gnistan till att börja ifrågasätta,ställa de obekväma frågorna,publicera själva och kräva förändring oavsett. Det är en intressant tid med yttrandefriheten,rättssäkerheten och demokratin i focus.

    Den är en myt lika mycket för männen aka fädernet att en bli inte slagen av en kvinna, en man ska inte bli slagen av en kvinna. En kvinna slår aldrig en man.
    Slutligen den statsfeministiska myten som pumpats(hjärntvättats) in medborgarnas medvetanden att kvinnan är offret och mannen är odjuret har nått sin gräns. No lie can live forever!

    Så det som händer nu, är att rådande statsfeminism inte längre har monopol på sanningen. Oavsett om gammel media skriver om det eller inte så kommer det publiceras som här på pellebilling.se tillsammans med många fler sociala medier som direkt och indirekt utmanar traditionell media. Det gör att återigen denna tid till en intressant tid.

  5. Mia skriver:

    Kvinnors våld? – Som i mäns våld?
    Kvinnligt och manligt våld?
    Eller våldsamma män och kvinnor – individer?

  6. Hamstrn skriver:

    Jag reagerade också på frasen kvinnors våld. fast motpolen är mäns våld. Idiot journalister.

  7. Jocke S skriver:

    Varför inte ”kvinnors våld”? Det är ju vad det handlar om! Det är en helt annan sak att skriva om ”mäns våld mot kvinnor”, som är en lögnaktigt vinklad propagandafras för att stämpla män, och kontrollera män!
    Men fortsätter de i media och hos politiker med den vinklade sloganen, så blir det kanske nödvändigt att säga ”kvinnors våld mot män”? ”Jämställt!”

  8. Man United skriver:

    Maskulism, antifeminism, mansrörlser, grupperingar och organisering behövs

  9. Observer skriver:

    Jo, och vad är det som utlöser fysiskt våld om inte psykiskt våld kanske? Kvinnor har ju som bekant sedan urminnes tider varit mästare på att skapa intriger och djävulskhet. Alla vet vi i denna dag vem som lurade Adam att äta av den förbjudna frukten i Edens Lustgård om inte Eva. Och än i denna dag så sitter detta äpple i vrångstrupen på den manliga befolkningen – jfr. Adamsäpplet! Historien har mycket att berätta om faktiska omständigheter i vår omgivning!

  10. martin skriver:

    @observer
    Bullseye!

  11. Mia skriver:

    Och radikalmaskulinister är sårade män?

    ‘Istället bör dessa utfall betraktas som ett resultat av män som av någon anledning är traumatiserade i förhållande till kvinnor, och därmed finner en tröst i en teoribildning som demoniserar dem. Så på en djupare nivå är det synd om dessa män, och jag önskar verkligen att de kunde få lite mer positiva erfarenheter av kvinnor i sitt liv, så de insåg att radikalmaskulinism omöjligen kan stämma.’

    jfr http://www.pellebilling.se/2010/12/sarade-kvinnor-blir-radikalfeminister/

  12. Bittergubben skriver:

    Mia,
    Det är helt ok att prata om mäns våld mot kvinnor, men många feminister påstår att det är det enda partnervåld av betydelse, de förnekar kvinnors våld mot män. Det är inte bara en fråga om att inte fokusera på det, det är aktivt förnekande av våldet, och förlöjligande av våldet och av de som försöker ta upp det till debatt. Varför vill så många feminister trivialisera kvinnors våld mot män? Varför är de så rädda för riktig forskning om partnervåld?

    Kan du ge några exempel på sådana ”radikalmaskulinister” som är inflytelserika i Sverige? Vi har börjat få en debatt mellan kvinnochauvinister och de som är för jämställdhet, men det finns ingen ”radikalmaskulinism” i Sverige som på något som helst sätt kan jämföras med feminismen och dess spridning.

  13. Jocke S skriver:

    Jag väntar på en VERKLIG kvinnlig frigörelse! Ifrån denna ständigt könsegocentriska, narcissistiska vinkling inför alla könsproblem, att pålägga mannen. T.o.m. missunna våra behov av en någorlunda rättvis analys, debatt och politik, som syns ovan! Det är tydligt att en överdrivet subjektiv kvinnorroll (och mammadito) känns alltför värdefull för vissa kvinnor. Bli människor!

  14. leifer skriver:

    OT, men det här är också nåt nytt, kritik mot kvinnor och kvinnor beteende när det gäller dejting, väl värt en större diskussion (Pelle, kan du göra en ny artikel av det?).
    Klockren artikel om dejting!

    http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/jamstalldhet/article13109514.ab

    ex

    ”Tyvärr bidrar även dejtingcoacher och relationsexperter till att befästa bilden av att män och kvinnor förväntas vara och bete sig”

    och

    ”Tjejer, sluta vara så bortskämda och initiativlösa, det är inte särskilt attraktivt.”

  15. Pelle Billing skriver:

    Mia,

    Beskrivningen av radikalmaskulister stämmer lika bra som på radikalfeminister. Skillnaden är att ena gruppen har haft ett stort politiskt inflytande på västvärlden medan den andra i princip inte har något inflytande alls.

    På det personliga planet dock liknande mekanismer, enligt mitt synsätt.

  16. leifer skriver:

    Pelle, kan mycket väl stämma. Feminismen säger sig idag vara en helhetslösning för både män och kvinnor. Den enda och upplysta vägen till äkta jämställdhet. Det finns förstås delar i feminismen som är vettig men t.ex. har den mig veterligen helt missat att beskriva svenska förhållanden idag. Som att t.ex. vanliga laglydiga män inte har nån given makt, utan tvärtom har mindre makt än svenska kvinnor när det kommer till relationer, sexualitet och barn. Feminismen har missat denna könsmaktsordning som alltså är omvänd!

    Istället för att lyfta detta så försöker man på olika sätt flytta fokus från det, och då är faktiskt feminister som mest uppfinnesrika. En klassiker är att använda beskrivningar som ”ansvar” och ”obetalt arbete” när kvinnors domäner utvärderas. En annan är att prata om hur det var förr, andra delar av världen, eller till och med hela världen i stort. Ett sånt grepp gjorde ju Schyman när hon jämförde Talibaner med vanliga svenska män, det blir då ett sätt att slippa problematisera kvinnor och kvinnors beteende i Sverige. Tydligt blir då att feminismen har svårt med att vara transparent och ärlig, vilket förstås den förlorar mest på själv i långa loppet.

  17. Maria skriver:

    Pelle:

    Vilka radikalmaskulister, eller för den delen bara maskulister, finns det? Om man säger att man är jämställdist, dvs. varken maskulist eller feminist, så fattar inte folk, för de har väl aldrig hört talas om några maskulister (och inte jag heller).

  18. Jocke S skriver:

    Pär Ström tar ju faktiskt upp i sin första bok, att han anser (eller ansåg) att någon form av maskulinism kan bli nödvändigt. Men någon maskulinism i samma klass som feminismen finns ju knappast, ens en minoritet av! Det vore då någon slags kvinnohatare, eller den lilla spillra av sjuka män. För det finns rätt mycket mansförakt i både feminismen (även statsdito) OCH hos vanliga kvinnor idag, jag vet!
    Fråga nästan vilken frånskild man som helst, kolla soc statistik (om de har någon) i vårdnadfrågor!
    Man kan ju pröva att byta ut en del vardagligt använda feministbegrepp från media, ”gubbslem, slita dig i stycken, eller annat Schymanskt beteende, penisfixerandet osv. Män tillåts inte göra bort sig på det viset, ett kvinnligt ”privilegium”, tveksamt sådant förstås!

  19. Jocke S skriver:

    ¨Byta ut dessa mansföraktande begrepp mot liknande kvinnoriktade begrepp alltså. Skulle aldrig godkännas!

  20. leifer skriver:

    Jocke S, stämmer, alla former av försök till mansrörelse stoppas med ord som nazism, vit makt etc. Även Pär Ström har alltså fått utstå en sån demonisering från feminismen. Feminister säger till män att din frigörelse är ditt eget verk, samtidigt som män som då försöker starta en rörelse för män snabbt och effektivt misstänkliggörs.

    Nu tycker jag Pär Ström har hamnat lite fel, då han nästan enbart kritiserar feminismen som helhet på sin blogg och sina texter. Han gör det alltså ganska lätt för feminister och han reduceras då tyvärr till bara en av många anti-feminister. Detta har jag påtalat för honom men inte fått nåt svar. När jag skickade pengar eller skrev enbart positiva ordalag så svarade han på mina mejl, men inte nu längre alltså. Detta trots att jag tror att Pär Ström skulle bli så mycket bättre om han insåg det här. Så min kritik var bara menat som konstruktiv och ur en möjlighetsaspekt. Hans blogg dränks dessutom av anti-feminister som inte tål andra åsikter (kan vara jävligt otrevliga utan att det modereras) eller som faktiskt inte har mycket mer gemensamt än just anti-feminismen. Tar man bort den uttalade anti-feminismen så finns inget kvar som förenar alla där och då tappar alltså Pär Ström en hel del supportrar, och det kanske känns jobbigt. Nu vet jag inte om Pelle Billing menade att kritisera Pär Ström öppet, kanske var det en Freudiansk felsägning i såna fall. För i feministiska kretsar så uppfattas nog Pär Ström överlag som en radikalmaskulinist.

  21. Mia skriver:

    Bittergubben

    ”Varför vill så många feminister trivialisera kvinnors våld mot män? Varför är de så rädda för riktig forskning om partnervåld?”

    Jag vet inte det får du fråga dem.

    Personligen tycker jag inte att man ska tala om mäns våld och därmed inte heller om kvinnors våld utan om våldamma män och kvinnor. Samtidigt som jag spekulerar i om det finns ett manligt och kvinnligt våld. Dvs man använder den makt man har och kontroll man kan och att den kanske skiljer sig åt i vissa avseende, generellt.

    ”Kan du ge några exempel på sådana ”radikalmaskulinister” som är inflytelserika i Sverige?”

    Min andra kommentar (11) ska ses som ”på förkommen anledning”.

  22. leifer skriver:

    Mia
    ”Personligen tycker jag inte att man ska tala om mäns och kvinnors våld utan om våldamma män och kvinnor”

    Eller varför inte ”människor”? Dvs strunta i könet! En våldsam människa är en våldsam människa.

  23. Tommy Jonsson skriver:

    Jag föredrar att tala om kvinnors våld mot barn och män eftersom det är ett ämne som dolts i samhället under många år.

  24. Mia skriver:

    leifer

    Ja naturligtvis, men att det kan finnas vissa könsskillnader som kanske kan vara värda att känna till och titta närmare på.

  25. Jocke S skriver:

    leifert, jag vet inte riktigt vad du menar där tyvärr, lite för invecklat för mig. Antifeminism, maskulism osv? Man måste nog acceptera alltsammans, inklusive feminism, och kritisera pö om pö, per individ! Folk får väl sedan kalla sig va f-n dom vill, och stå för det! Även stå ut med kritiken i detta jolmiga land.
    Det jag inte acccepterar är media- och statsfeminismen! Den bör vi inrikta oss mot! Jag hoppas min artikel om dessa är inne på sourze om några dagar. Det mest angelägna jag skrivit i detta ämne, tror jag.
    Sedan tycker jag nog ”alla stenar bör vändas”, som Tommy Jonsson är inne på. Men lite pedagogiskt så där….

  26. Mia skriver:

    Tommy Jonsson

    Visst ska man lyfta dolda problem. Det jag har problem med är definitionen mäns våld mot kvinnor (och barn) och därmed även definitionen kvinnors våld mot män (och barn).

  27. leifer skriver:

    Jocke S, min huvudpoäng var att ren anti-feminism inte fungerar. Särskilt som att mycket av de ideer om jämställdhet som t.ex. Pär Ström anammar, kommer just från feminismen. Pär Ström skulle alltså bli mycket effektivare och trovärdigare om han bara kritiserade delar av feminismen, kanske just den gren av feminism som förekommer i Sverige i huvudsak. En feminism som dessutom har nån slags konstig mix av patriakaliska värderingar där man t.ex alltid ser kvinnor som offer. Det är svårt att se ett offer som kapabel och kompetent. Att ständigt peka ut kvinnor som offer är alltså att reducera kvinnor och deras förmåga. Det är också ett sätt att friskriva kvinnor från ansvar, dom blir då aldrig vuxna utan förblir barn, vilket då ju är i linje med patriarkaliska värderingar där männen bestämmer och har ansvaret.

  28. Bittergubben skriver:

    Mia

    Ursäkta att jag tolkade ditt första inlägg slarvigt, det framgick att det du ville var att ha individperspektiv snarare än grupperspektiv.

    Jag håller med om att analys av partnervåldets orsaker och liknande måste utgå från individerna. Man kan ha statistik för grupper och söka korrelationer och liknande, men kan inte tolka individuellt drivna handlingar som kollektiva handlingar.

  29. Jocke S skriver:

    Leifer, ja och nej. Jag tycker man måste kritisera feminismens grundbultar: ”Vi har ett patriarkat där kvinnan är underordnad mannen”, dess brist på logik och konsekvens och att bemöta argument. Och sedan ta upp de värsta grodorna.
    Annars anser jag att man bör koncentrera sig mot media och framför allt mot: statsfeminismen!
    Vanligt folk har rätt att kläcka ur sig korkade saker, även media.
    Men politiker har ett ansvar för både sanning och demokrati och att inte gå tvärs emot vetenskap! Annars skall de bort! Dessutom har de ju störst makt.
    Och det samma gäller även myndigheter, och personer som jobbar där.
    Könsneutralitet. Det är alltså en fråga om demokrati, och den ligger i könshänseende illa till i Sverige.

  30. leifer skriver:

    Jocke S

    Det har funnits ett moment av patriarkat, att förneka det helt är inte rätt väg. I patriarkatet är det främst en viss typ av män som bestämmer och är ledare. Mannen är då normen i när en tung ledare behövs. Även med vanlig män så har det varit uttalat att man ska bestämma i familjen och även från religioner som kristendom, Islam etc att mannen ska vara familjens överhuvud. Dvs mannen ska vara ytterst ansvarig för familjen, vara den ekonomiskt ansvariga, fatta dom tunga besluten etc. Även här kan man då dela kritiken från feminismen och även som man kan man ogilla den rollen män har. Ex vilket underläge män som saknar arbete och inkomst får då. En man utan inkomst är då ingenting, det är en könsroll som män haft och hans viktigaste uppgift, att tjäna pengar. På samma sätt är kvinnan ingenting utan ”sina” barn, det har varit hennes könsroll och viktigaste uppgift.

    Däremot är det som du säger en förenklad bild att prata om ”könsmaktsordningen” och idag finns även domäner där mannen är underordnad kvinnan menar jag, ex vid dejting, relationer, barn och barns tillkomst. Igen är det så att problemformuleringar man valt att plocka från feminismen är de som såna som Gudrun Schyman har lyft. Därför gör man det alldeles för lätt för t.ex. Schyman när man kritiserar all feminism, hon kommer då billigt undan! Dessutom kan man nog till och med ifrågasätta Schymans typ av feminism, om den ens är riktig feminism alla gånger, eftersom grundtanken ju är att det ska vara lika mellan könen på alla områden.

    Att kritisera företeelser är också lättare än att forma en egen idé. Jag tror djävulen finns i detaljerna och det är där feminismen kör fast gång på gång. På samma sätt blir det nog om Pär Ström skulle börja fila på detaljer och hur man exakt ska nå jämställdhet på alla områden. Det är lätt att man börjar slira när det kommer till svåra och avgörande detaljer. Det är ju också så att många män (och kvinnor) egentligen inte alls vill ha jämställdhet på alla områden. Det finns alltså många människor som ansluter sig till Pär Ström och andra som kritiserar feminismen, men som egentligen hellre vill ha ett traditionellt könsrollssamhälle med patriarkalisk inriktning enl det jag skrev först i detta inlägg (många som ansluter sig till Pär Ström kan ju t.ex. vara kristdemokrater). Då är man ju fast i den gamla mansrollen, och försöka tillämpa den i dagens globaliserad och alltmer feministiska västvärld, hur ska det gå till? Hard core kristna får därmed mycket kritik från feministiskt håll, liksom politiskt som Göran Hägglunds Kristdemokraterna. Dom står inte högt i kurs hos femmor. Samtidigt är ju vänsterfeminismen otroligt motsägelsefull i sin syn på muslimer. Man vill inte kritisera dom, medan man ändå kan kritisera Talibaner. Detta var en anledning till att Schyman jämförde svenskar med Talibaner, på det sättet slipper man urskilja grupperingar och lägger till skulden och kritiken på alla män, och alla samhällen. Detta var ju med Taliban-talet Schyman försvann helt från den seriösa politiken.

  31. leifer skriver:

    Jocke S

    Ex då män som inte kan eller vill ta på sig den traditionella manliga könsrollen straffas ju då i samhället. Ex genom att få räkna med att leva utan barn eller till och med kvinna.

    Så vad är det vi kritiserar i feminismen egentligen och vad vill vi ha för samhälle?

    Man kan givetvis vara emot hela feminismen/jämställdhetstanken och önska en tillbakagång till ett mer traditionellt könsrollsamhälle. Det kan också visa sig att detta är det enda som i förlängningen ger tillräckligt med nativitet (antal barn som föds). För i västvärlden lider man nu med ett underskott i antal barn och utan invandring (med då kulturer som föder flera barn) så skulle folkmängden minska i Sverige. Min tanke är här då att med ökad makt hos männen (exakt lika som kvinnor har) när det kommer till barn, så kan man kanske nå ett optimalt antal barn som föds, ca 2,0 barn per kvinna. Feminismen har talat om lika makt/ansvar oavsett kön, med feministiska företrädare i Sverige tycks ändå inte vilja göra det jämställt när det kokar ner till detaljer.

    Här kan jag ofta se det märkliga i att kvinnliga feminister (eller är dom feminister egentligen?) försvarar kvinnors domän barnen, medan män (som kan vara gamla patriarker) också försvara kvinnors domän (barn är ju den traditionella könsrollen för kvinnan).

  32. Jocke S skriver:

    Leifert
    När feminister nämner ”patriarkat” menar de att alla män är överordnade alla kvinnor. Men jag kan inte inse, att för att en liten grupp män haft makten, så blir detta ett generellt manligt patriarkat. En liten grupp män som varit attraktiva för och har haft kvinnors stöd, dessutom. Män som ofta förtryckt mer andra män än kvinnor!
    Själv skall jag försöka få tag på boken, av Geoff Dench, ”Transforming men”..nånting. (Finns en rescension på ”Manstorget”) Han menar att patriarkatet är ”kvinnors samhälle”, deras krav, och männens plikt. Jag ansluter mig till det.
    Att sedan män, några frivilligt, ställt till med en del är en annan femma som jag är helt klar över. Klart dels att det kön som gått i spetsen för teknik och politik, också gjort misstagen, en del förfärliga! Men snille och dårskap ligger visst nära varandra i hjärnan.
    Och även Hitler hade starkt kvinnostöd, lika många kvinnor lär ha gett honom sin röst, som män (Har någon exakta siffror?)
    Själv är jag försiktig med benämningen patriarkat.
    Statsfemismen är det primära målet för mig, sedan kan vi snöa in på teorier för och mot i evighet. Att rädda demokratin komer först.

  33. leifer skriver:

    Jocke S (mitt nick är leifer inte leifert med t)

    Gäller inte bara vissa män utan synen som sagt att männen ska ta huvudansvaret för ekonomi och ledning hos familjen! Detta finns stärkt också hos religiösa grupper och kulturer som sagt. Att ta denna traditionella mansroll ger många fördelar för män.

    Finns olika sätt att beskriva patriarkat, NEs är bättre än det Shyman formulerar, men det finns förstås andra varianter. Deras är http://www.ne.se/patriarkat/1060786

    ”patriarka´t, familje- eller samhällssystem där den politiska och ekonomiska makten, både inom hushållet och i den offentliga sfären, innehas av äldre män och där följaktligen varken kvinnor eller yngre män deltar i det formella beslutsfattandet.”

    eller denna

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Patriarkat_%28sociologi%29
    ”Patriarkat (av grekiskans πατριάρχης, patriarkhēs, fadersvälde) avser inom sociologi och antropologi en samhällsordning som ger fäder och äldre män institutionaliserad makt över kvinnor, barn, yngre män, och egendom, exempelvis som familjeöverhuvuden, klan- eller statsledare, religiösa ledare, etc.I traditionellt patriarkala kulturer bygger männens enväldiga makt och privilegier ofta på agnatisk arvsrätt, det vill säga att den äldsta sonen ärver gården.

    Intressant nog kan patriarkat numera ses oftare hos icke västliga kulturer och länder! Därmed blir vänsterfeminismens kritik mot ”vita västerländska män” väldigt malplacerad. De mesta patriarkala strömningarna i Sverige finns numera alltså hos vissa invandrargrupperingar, och då är det viktigt att poängtera att dessa värderingar finns lika mycket hos kvinnor som hos män. Främst är det också kvinnor som förmedlar dessa värderingar på barnen när dom växer upp, då ju ett typiskt patriarkat livsmönster handlar om att kvinnor är med barnen mycket, medan männen jobbar i yrken där inga barn finns, liksom att männen inte är hemma så mycket.

  34. Jocke S skriver:

    OK, leifer, skall komma ihåg det. Men nu har jag inte mer att tillägga, och ämnet var ju kvinnors våld. Har f.ö. blivit utsatt för detta, från tre stycken, tämligen oprovocerat. Inget allvarligt förutom den gången när en ”flickvän” kastade en full ölflaska mot mitt huvud. På en utomhusresaturang. Men jag fick tag på flaskan strax innan den nådde målet, och hur det gick med innehållet går kanske att räkna ut…

  35. leifer skriver:

    Jocke S, ja men din beskrivning av kvinnors våld och att du inte gillar det säger ju nånting. Som jag ser det beror det på att kvinnor frigjorts mer, medan män fortfarande är mer fast i en gammal könsroll (den där män ska beskydda kvinnor), eller hur?

    Då finns två vägval som jag ser det;

    1. Återgå till traditionella könsroller, där kvinnor vet sin plats och där män vet sin plats.

    2. Fortsätt jämställdhetsarbetet och om omdefiniering av könsrollerna. Dvs en där män inte accepterar att få örfilar och dylikt från kvinnor, utan istället anmäler såna kvinnor för misshandel. Men det sitter hårt inne, eller hur? Tänk också på att det är svårt för en man att kliva ur dessa normer, samhället är fortfarande programmerat i dessa könsroller (därav att acceptera att vissa beskrivningar av feminismen stämmer). För en man sitter också detta med manligt och omanligt som en spärr. Att anmäla en kvinna för misshandel känns då omanligt, liksom att samhället/polisen/rättsväsendet ser det så. Typ en riktig karl ska väl tåla lite stryk av en kvinna… Samma mönster ser man f.ö. i amerikansk film och komedier. Det blir inte roligt om mannen slänger en ölflaska på en kvinna, men omvänt är roligt och man antar då dessutom att ”lymmeln till man” förtjänar det.

  36. Jocke S skriver:

    leifer Jo jag kan nog instämma i det där, antingen går vi tillbaka, män är gentlemän och kvinnor ödmjuka (faktiskt).
    Eller så får det bli jämställdhet men från bådas synvinkel. Nu plockas det ut gamla godbitar, och läggs till nya, men bara åt ena hållet. Jag tar upp en del av detta i min senaste artikel som jag hoppas kommer in snart, om statsfeminism och könsrasism.

  37. leifer skriver:

    Jocke S

    Ja, jag upplever också att svenska feminismen plockar russin i kakan. Och jag är dessutom inte övertygad om att full jämställdhet är rätt väg utan att kanske att punkt 1 (i mitt förr inlägg) vore det bästa. Dock tror jag att med globalisering och demokrati att punkt 1 är kört ändå. Så jag tror att punkt 2 är det vi måste kämpa för, att och män då får samma rättigheter och möjligheter som kvinnor. Detta ger ju då möjlighet för män att frigöras från den begränsade roll som könsrollsamhället inneburit för män trots allt.

    Jag tror vi nu har hamnat i ungefär samma läge som när kvinnor skulle frigöras på 60-70 tal. Det är samma motstånd när män kräver sin rätt och att bli accepterade utan att hela tiden bli bedömd utifrån sina prestationer och att alltid ”leverera”. Det tycks sitta ännu längre inne och vara en ännu trögare process! Och framförallt tror jag det kommer ta enormt lång tid innan män får samma makt och givna rättigheter när det kommer till barn, som kvinnor har idag (det jag brukar kalla reproduktionen).

  38. mole skriver:

    Håller med leifer om att det handlar om kvinnors frigörelse. Att återgå till gamla könsroller är bara fånigt att påstå att du skulle vilja egentligen. I så fall hade du inte ens haft den här diskussionen! Eventuellt bara för att framföra dina protester till att kvinnor tillåts delta i den.

    Men då det är uppenbart att det handlar om en ökad jämställdhet (dock absolut inte fullständig) finns det också en vits med att benämna det som ”mäns våld” och ”kvinnors våld”. Det handlar ju trots allt om könsroller, och om dessa könsrollers förändring. För att förstå motiven: maktbehov och maktlöshet (ofta i kombination) måste vi också inse att detta är starkt kopplat till kön. Mäns våld mot kvinnor och kvinnors våld mot män är ju riktat mot det motsatta könet – ofta ens partner. Det har betydelse! Det är därför vi benämner våld på olika sätt. Gatuvåld, hatbrott, kvinnovåld etc har helt olika motiv och innebörd. Börja snacka individer när det inte finns något strukturellt våld enligt olika mönster. Idag är det bara naivt!

  39. Mia skriver:

    mole

    Vet inte om jag missförstod dig men jag tror man isf ska prata om relationsvåld, iaf här i Sverige. För ibland är ju ens partner av samma kön. Dvs jag tror inte att våldet är riktat mot kön utan mot ens partner. Och av det jag vet så ser våldet rätt lika ut i grunden även om tex män är fysiskt starkare och använder mer sexuellt våld (både mot kvinnlig och manlig partner).Medan kvinnor kanske använder mer psykiskt våld (tex känslomässig utpressning). Så jag skulle personligen se att man om man måste könsbestämma partnervåldet talar om manligt respektive kvinnligt våld utfört av de män och kvinnor som tar till våld för att skapa eller behålla maktbalansen i relationen.

    Denna tål repris

    http://www.newsmill.se/artikel/2009/08/16/ohlys-skuldbelaggande-av-man-hjalper-inte-kvinnorna

  40. Jocke S skriver:

    Mole och Mia m.fl.
    Måste lägga mig i här. ”Kvinnors frigörelse” är förstås delvis en myt. Visst, att få egen ekonomi är en sak. Och få sitt eget sexliv, fast då med bibehållen oskuld kvar t.o.m. i prostitutionen…
    Men kvinnor vill inte, och kanske kan inte, frigöra sig från den egna köns-, eller mammarollen, vilket är en högst väsenlig fråga. Hela feminismen är f.ö. en gigantisk kvinnlig könsroll!
    Vidare är det ”mäns våld mot kvinnor” som har använts som propaganda, för att skuldbelägga och kontrollera män, glöm inte det! Men jag tror faktiskt att de insett, att dylikt idag slår tillbaka mot den som uttalar denna grovt vinklade lögn.
    En internationell statistisk genomgång av detta tämligen ”jämställda våld” finns i Pär Ströms första bok.
    Den korrekta benämningen, och som kritker mot feminism alltid använt, är förstås partnervåld, som Mia är inne på.
    Media- och statsfeminism är f.ö. psykiskt våld om något. Det är en fruktansvärd bild de manglat ut om mannen som kön under decennier! Och alla är vi påverkade!
    Man undrar hur det skall sluta om vi inte får stopp på denna könsfascism.

  41. mole skriver:

    Mia

    Om man bara talar om våld i nära relationer missar man att se att det finns ett mycket mer utbrett och strukturellt våld av män mot kvinnor. Här är lite statistik från BRÅ, för er som hävdar att det inte finns ett strukturellt våld mot kvinnor av män, framför allt inom nära relationer. Och till er som hävdar att män i lika stor utsträckning blir utsatta för relationsvåld:

    År 2010 gjordes 27 312 anmälningar av misshandel mot kvinnor över 18 år. I 85 % av fallen var den misstänkta en man.

    I tre av fyra av de anmälda fallen är den misstänkte gärningsmannen bekant eller närstående (varannat fall) med kvinnan. Mörkertalen är dock stora – Brå har i tidigare studier uppskattat att endast vart femte sådant fall anmäls till polisen.

    Dessa siffror kan jämföras med misshandel mot män över 18 år, där 41 317 fall anmäldes 2010. I var tredje fall var den misstänkte bekant med offret, och i endast 7 % av fallen hade offret och den misstänkte en nära relation.

    Män drabbas alltså i högre utsträckning av så kallat gatuvåld, än av våld i nära relationer. Män utgör 90 % av de som misstänks för misshandel mot män över 18 år.

  42. mole skriver:

    och ja, jag har förstått att det är få män som anmäler, men detsamma gäller faktiskt kvinnor. De upplever också skam och skuld men även rädsla för att öppet erkänna sin situation.

  43. Jocke S skriver:

    Mole,
    Det är mycket lite man kan lita på från svensk statsfeministisk horisont. Vinkling och lögner är legio!
    Prof på högskolan i Gävle gjorde en studie av internationell forskning om partnervåld (en könsneutral icke feministisk benämning) från 30 länder.
    Dessutom utfrågades 900 studenter. Studien visar:
    Kvinnor använder ungefär lika mycket våld.
    Dubbelt så måmga kvinnor som män uppger att de började(!)
    Nästan lika många män som kvinnor uppgav sig ha blivt skadade.
    Dessutom använder kvinnor mer tillhyggen (förr brödkavlar…kul!)
    Det här var med t.o.m i DN (deras ”årliga undantagsartikel”,.för att hålla skenet uppe..)
    Finns mer i Pär Ströms bok, eller av den engelska kvinna Eeron Pizzey, som startade hem för misshandlade kvinnor, men som insåg att dessa var medverkande i våldet, gick ut med fakta och nu är E.P. hatad av feministerna.
    ”Jämställdhet” måste idag vara att undersöka ur två synvinklar. Vi kan känna mer för våld mot kvinnor, vilket vi gör ofta, men vi skall inte förneka hur kvinnor både provocerar, (även i feminism), ofta börjar och är lika aktiva.

  44. Mia skriver:

    Jocke S

    ”Den korrekta benämningen, och som kritker mot feminism alltid använt, är förstås partnervåld, som Mia är inne på.”

    Jag är inte bara inne på det utan menar att det är så det ska benämnas varför jag inte riktigt förstår varför du riktade dig mot mig…?

    mole

    27.200 anmälda falla av misshandel mot kvinna 2010. Av dessa är 1/4 inom en nära relation (=6800/ca 3000000= 0,2% – räknar man upp det med förmodat mörkertal 4/5 enligt NTU och ROKS blir det 1% vilket stämmer med NTUs siffra på 1,3%).

    http://www.bra.se/extra/pod/?action=pod_show&id=7&module_instance=2

    Det är som jag skrev ovan mycket riktigt vanligare att män använder fysiskt våld mot såväl kvinnor som män (mot fler män faktiskt). Om något så har vi alltså ett strukturellt våld av ett fåtal män mot andra eller?

  45. Mia skriver:

    Jocke S

    ”…men som insåg att dessa var medverkande i våldet, gick ut med fakta och nu är E.P. hatad av feministerna.”

    Enligt Erin Pizzey är drygt hälften av de som utsätts för våld i nära relationer själva benägna att ta till våld sas (fysiskt, psykiskt och sexuellt). Övriga är det alltså inte utan vad hon kallar innocent victims, män som kvinnor. Vissa män och kvinnor använder alltså våld, några ”slår” tillbaka och knappt hälften gör det inte (men kan ha svårt att bryta sig loss).

  46. Jocke S skriver:

    Mia , jag skrev att ”som du är inne på” eftersom
    1 Mitt inlägg var riktat till mole. Om partnervåld som benämning är vi överens.
    2) Men vi kanske inte är helt överens, och jag tycker du svävar lite på målet. Män använder mer fysiskt våld totalt, det är ju riktigt. Men i partnervåld så är kvinnor ungefär lika aktiva, som jag visar ovan från bok och forskning.
    Att män använder mer våld totalt, hänger ihop med en biologisk och historisk könsroll. Och notera, majoriteten av män har i alla tider och länder lärt sig att kunna döda sina bröder. Ett kraftigt förrtryckande och utnyttjande av män.
    Män har förtryckt män mer (vissa mycket mer) än män har förtryckt kvinnor, men delvis för kvinnors skull, (beskydd, konkurrens om kvinnor osv.)
    Sedan kan man gå in på om kvinnor förtrycker, eller försöker förtrycka, män men det blir en delvis annan historia, för lång att gå in på. Men slåss gör de!
    Iaf fall har det kvinnliga våldet, som ökar krafitgt, anmäld tredubbling på tio år (Genusnytt mm), varit helt ”osynliggjort”, enligt statsfeministisk doktrin (numera ”Reinfeldtsyndromet”) och kontext.
    (Och enligt finsk undersökning (SVD) slår finska flickor sina pojkvänner sju gånger så ofta som tvärtom!)
    Liksom diverse annan fakta som talar emot det rådande ojämställda förhärligandet av kvinnan.
    En faktisk björntjänst mot henne på längre sikt iaf!

  47. Mia skriver:

    Jocke S

    Ja men du hade riktat det till mig också och påtalade då i början sådant som jag inte berört sas…och inte säger emot..men nog om det.

    Och att jag svävar på målet? Män använder mer (grövre) fysiskt och sexuellt (synligt) våld (och då som jag också skrev ovan mer mot andra män) vilket säkerligen har sina förklaringar inte minst biologiskt. Däremot tror jag vilket jag även sagt tidigare att det antagligen är relativt jämt fördelat vad gäller partnervåld totalt, i såväl samkönade som olikkönade relationer, i Sverige, idag. Inte minst vad gäller det psykiska våldet. Och där tror jag man får söka andra förklaringar än strukturella eller biologiska orsaker. Personligen tror jag mest på psykologiska (och sociala) faktorer.

  48. Jocke S skriver:

    Mia. OK, vi är väl hyfsat överens där. Men psykiskt våld räknas väl inte riktigt…än så länge? Hur den fördelas och vilka den drabbar? Kanske utanför ämnet just i detta fall?

  49. Jocke S skriver:

    Runar, oj! Jag läste faktiskt hela artikeln, det mesta begripligt. Mycket avslöjande! I över 30 år (eller i eviga tider?) har vi matats med bilden av den enbart drabbade och oskyldiga kvinnan.
    Det som slår mig, och vilket artikeln visar, är hur denna naiva ”välmenande” bild av kvinnan, (på mannen/skurkens bekostnad) har blivit en bild med destruktiva konsekvenser, som underlättat för expanderande kvinnliga egenproblem, och brottslighet!
    Media- och statsfeminismen är inget annat än en gigantisk opportunistisk skandal, demokratiskt, moraliskt, vetenskapligt, juridiskt! Jag har själv försökt hävda detta i över trettio år!

  50. Mia skriver:

    Jocke S

    Visst räknas det. När man talar om partnervåld så inkluderar man psykiskt (och sexuellt) våld.

    http://www.vardguiden.se/Tema/Sex-och-samlevnad/Vald-och-overgrepp/Nar-din-partner-slar-dig/

    Det kan ibland ta år innan det sk första slaget kommer. Däremot är det svårt att ”mäta” (och bevisa). Så utanför ämnet är det inte om vi talar om relationsvåld som jag ser det. Att tex hota med falska anklagelser (om PA och andra övergrepp) eller hota med att man ska ”ta” barnen ifrån den andra är som jag ser det en variant av psykiskt våld, och inte heller detta våld är alltså köns/läggningsbundet.

  51. Jocke S skriver:

    Mia, det är mer än ett hot ditt exempel, det är verklighet! Och 30 års snedvriden debatt och politik är också verklighet. Psykisk diskriminering är ett lagbrott, utom mot kön, iaf inte mot manligt!
    http://www.skanskan.se/article/20100601/LUND/705319817/1057/*/jurist-sagar-socialtjansten
    VÅRDNAD. ”Papporna har inte en chans i vårdnadsutredningar. Det menar barnrättsjuristen Lena Celander-Jörgensen. I vårdnadsmål som hon varit ombud i där Lunds Socialförvaltning ansvarat för utredningarna har visat på en socialtjänst som är undermålig och rent ut fruktansvärt inkompetent.”

  52. Mia skriver:

    Jocke S

    I artikeln står:

    ”Föreningen Minpappa.nu i Lund har analyserat 804 domar från hela Skåne i vårdnadsmål 2007-2010. Resultatet visar att inte en enda pappa fick vårdnad om sitt barn i Lund.”

    Att pappor inte har någon chans är lite missvisande.I 482 av dessa domar fick pappan vårdnaden, dvs i 60% av domarna (siffran för mammor 88%).

    http://www.minpappa.nu/wp-content/uploads/2010/05/MinPappa.nu-Lund-Staden-dar-barnen-forlorar-sina-pappor.pdf

    Situationen i Lund har varit särskilt svår och även lett till åtgärder vad jag förstår. Men inte ens där var pappor chanslösa om man räknar med de fall där domen resulterat i gemensam vårdnad. Lika missvisande som det är att säga att var fjärde kvinna misshandlas av sin partner lika missvisande är det att säga att pappor inte har en chans. Samtidigt som det är sant att kvinnor är mer utsatta för grovt och dödligt partnervåld och män har det svårare vid vårdnadstvister.

  53. Jocke S skriver:

    Mia, Jag vet en del om det där, och det är inte okänt. Men för media och Reinfeldt är det viktigare med att varje vecka påpeka underskottet på ett par tusen kvinnor i styrelser, som om det vore en mänsklig rättighet. Än att ta upp att tiotusentals pappor får lite eller knappt alls träffa sina barn, genom soc försorg och även genom lögner, faktiskt.
    Sedan kan man väl inte direkt jämföra grovt och dödligt partnervåld mot kvinnor ca 15-20 per år, hemskt, varför? Med samhällets iof sig kriminella diskriminering mot pappor! Eller kan man det? Kriminella/sjuka män – kriminell /sjuk offentlig sektor?

  54. leifer skriver:

    Jocke S

    Kvotering verkar vara en sak många feminister är för. Men på individnivå är det inte lika roligt när någon går före pga kön. Vi har t.ex. nu problem med att de flesta psykologer och läkare som utbildas sen förra hösten är kvinnor. Vilka feminister vill att man ska kvotera in män då? Läkaryrket är ju också en maktfaktor i samhället och väldigt bra betalt.

  55. Mia skriver:

    Jocke S

    Jag väljer att begränsa mig till diskussionen om partnervåld och lämnar Reinfeldt och bolagstyrelser därhän.

    Du skriver

    ”Sedan kan man väl inte direkt jämföra grovt och dödligt partnervåld mot kvinnor ca 15-20 per år, hemskt, varför?”

    Nu rör det sig ju om fler än 15-20 falla av grov misshandel (ca 2500 fall av grov kvinnoofridskränkning anmäls/år). Vad du menar med ”hemskt, varför?” förstår jag dock inte…?

    Och nej jag jämför dem inte utan pekar på att det finns olika problem att brottas med om man lever/har levt (och kanske har barn) med en våldsam/konfliktdrivande person. Men ja myndigheterna behöver definitivt jobba på att bli bättre på att hantera relationsvåld och däpå ibland följande svåra vårdnadstvister. Skilja agnarna från vetet som jag brukar tjata om ;)

    Det och diskussionen om hur många män som inte får träffa sina barn alls eller lite eller som inte vill har jag tagit förr här om du vill och orkar…

    http://www.pellebilling.se/2010/08/nyheter-fran-papparorelsen/

  56. Jocke S skriver:

    Mia, hemskt? Det är hemskt att kvinnor mördas av partners. Och en del män, eller genom torpeder. Varför sker det? Psykisk misshandel från kvinnans (respektive mannens) sida är EN förklaring (obs, inget försvar). Men mer förklaringar behövs. En doktorsavhandling av en man tog nån gång på nittiotalet upp förklaringsmodeller, även kvinnans beteende, han blev totalt nergjord även i media! Hysch, hysch!
    Sedan tog du själv upp jämförelsen med diskriminerade pappor, ”utanför ämnet”! Så varför inte bolagsstyrelser och Reinfeldt? Som exempel på politiskt hyckleri och totalvinklade prioriteringar i media!
    http://www.pellebilling.se/2011/03/foraldrarattigheter-omskarare-och-delat-barnbidrag/
    Men jag skall kolla din länk!

  57. Mia skriver:

    Jocke S

    ”Sedan tog du själv upp jämförelsen med diskriminerade pappor, “utanför ämnet”!”

    Nej jag ser det som psykisk misshandel när någon för att behålla eller få makt/kontroll använder barnen vid en separation eller för att sas ”komma åt den andra/hämnas… Det är våld som fortsätter? vilket ibland även leder till svåra samarbetssvårigheter. Det är nämligen svårt att samarbeta med någon som misshandlar en, eller hur? Då ska det till restriktioner och tydliga ramar som båda har att hålla sig till, och om någon inte kan/vill så bör det kunna ses som samarbetssvårigheter som ”befriar” den andra/e från ett omöjligt samarbete.

    Och vare sig det är en man eller kvinna som mördar sin partner pga att den utsatts för psykisk och/eller fysisk misshandel av denna/e är det naturligtvis inte ett försvar. En förklaring kanske men ingen förmildrande omständighet som jag ser det (om det nu inte handlar om direkt självförsvar).

  58. mole skriver:

    Mia

    Varför fördelar du 6800 (1/4 av de 27200 anmälningarna) på 3 miljoner? Det ska delas på 30 000 och blir alltså 22%, inte 0.2%…
    Och ja, män använder främst våld mot andra män, men det är en annan typ av våld som jag skrev. Mäns våld mot män handlar MYCKET sällan om det systematiska maktutövande som man ser i våld i nära relationer. Detta gäller både mäns och kvinnors våld.

    Jocke S
    Du lyckades inte övertyga mig med den där professorns studie. Att du tycker att det är roligt att kvinnor slogs med brödkavlar förr i tiden får stå för dig, jag vet inte riktigt vad du ville ha sagt med den kommentaren. Kontentan är att man kan få fram vilka resultat man än vill i en studie, med rätt vinkling. Vad vi väljer att tro på är upp till oss.
    Att kvinnor uppger att de började är så jävla typiskt vad tjejer alltid får lära sig när de blir utsatta för någon typ av övergrepp – skulden läggs så gott som alltid på tjejerna (sa du nej, vad hade du på dig, provocerade du möjligtvis fram det?) och därför är det inte så konstigt att de anser att de började.

    jag vill avsluta mitt deltagande i den här debatten med att säga att jag tycker det e svinbra att även kvinnors våld mot män har börjat uppmärksammas. Tråkigt att män först då börjar uttrycka sitt hat mot partnervåld. Även tråkigt att bara för att det uppmärksammas så antas det att mäns våld mot kvinnor skulle vara nån slags myt! Att det är nåt feministerna hittat på för att leda fokus från deras enorma samling manslik de har begravda i trädgården..

  59. Mia skriver:

    mole

    Jag höftade på antalet kvinnor som anmäler misshandel i nära relationer. Och enligt NTU rör det sig alltså inkl mörkertal om 1,2% kvinnor (siffran för män är 0,3%). Jag kan alltså inte se det strukturella våldet av män mot kvinnor som du skrev om tidigare. Men talar vi en annan typ av systematiskt maktutövande av sin partner vid relations/separationsvåld, oavsett kön så är jag med dig.

Google