Artikelserie om kvinnors våld

30 maj 2011, av Pelle Billing

För tillfället kör Sydsvenskan en artikelserie om kvinnors våld.

Fängelsetiden fick Eva att sluta slå

Kvinnorabatt kallas det för i en av Åklagarmyndigheten publicerad rapport. Kvinnor som begår brott bemöts på andra sätt än kriminella män, det är forskare och aktörer i rättsväsendet överens om. I samhällets föreställningar ingår inte att kvinnor av egen fri vilja kan ta till våld och göra sig skyldiga till andra kriminella handlingar. Därför söks förklaringar till varför det blivit som det blivit. Utgångsläget är att kvinnor är offer, även när de är förövare.

Det börjar hända saker i media. Plötsligt har det blivit tillåtet att skriva om sådant som tidigare var tabu.

Niklas blev slagen – och fråntogs barnen

Här kan vi läsa om en man som verkligen fått smaka på det underläge en man är i när han först blir slagen och sedan hamnar i en vårdnadstvist – och själv blir anklagad för att vara våldsverkaren. Vem tror på mannen?

Allt fler kvinnor döms för våldsbrott

I sin avhandling visade Jenny Yourstone att kvinnor i mycket större utsträckning än män döms till rättspsykiatrisk vård som straffpåföljd. Varför det är så finns det inga entydiga svar på.

– Vi ser en tendens att kvinnor som begår våldsbrott oftare sjukförklaras. Lagen medger egentligen rättspsykiatrisk vård bara vid särskilda sjukdomstillstånd, som psykoser och risk för självmord. Detta skulle kunna vara ett uttryck för att kvinnors och mäns beteenden uppfattas systematiskt olika, säger hon.

Könsneutral lagstiftning och likhet inför lagen är centralt i en rättsstat, och centralt i ett jämställt samhälle. Så det är glädjande att detta belyses.

 

Pojkskolan med Gareth Malone

30 maj 2011, av Pelle Billing

Kors i taket! SVT har börjat sända en trio program om pojkars inlärning, där vi får följa en manlig körledare som får i uppdrag att förbättra en grupp pojkars läs- och skrivförmåga.

Enligt de pedagogiska experter han talat med före programmet, finns det tre förutsättningar för pojkarnas inlärning:

  • Arbetet ska kännas som lek.
  • Tävling uppmuntras.
  • Risktagande finns med.

Det jag sett att det finns empiri (dvs forskning) på är att katederundervisning samt ordning och reda är bra för pojkars betyg. Tävling är också något som sporrar många pojkar.

Att allt skolarbete ska kännas som lek, eller innehålla risktagande, känns däremot lite svårt – men det kan så klart finnas med ibland.

I likhet med de flesta brittiska (och svenska) grundskolor är nästan alla lärare kvinnor, så Gareth blir blott den andra manliga läraren på skolan.

I programmet kan vi se en pojke berätta att han inte får använda sin ”höga röst” i klassrummet, och därför ser han fram emot debatten som Gareth arrangerar. Han vet också exakt vilken ”ranking” han har i olika ämnen. Snacka om att dagens skola inte är anpassad för pojkar.

Jag kan verkligen rekommendera programmet, om du är minsta intresserad av pojkars inlärning.

Även David Holman skriver om programmet, och nu ser jag precis att han även länkar till alla tre avsnitten via Youtube.

 

Ström ställer Schyman till svars

26 maj 2011, av Pelle Billing

schyman

Igår skrev Gudrun Schyman om Pär Ströms nya bok på SvD Opinion. Hon gick även till attack mot den serie Youtube-videos som jag och Ström gjorde i slutet på förra året.

strom

Idag kommer Ström med en replik som lyfter en för Schyman besvärlig fråga, nämligen kravet på könsneutral lagstiftning. Om jag får gissa kommer hon att förbli svarslös inför detta krav – då det hotar hennes bild av hur jämställdhetspolitik ska bedrivas.

Schyman vill prata om lika utfall mellan könen, medan den andra falangen i debatten vill prata om lika rättigheter och skyldigheter mellan könen. Schyman vill prata om kvinnofrågor, medan den andra falangen vill prata om både mans- och kvinnofrågor.

För övrigt bör betonas att tron på lika utfall mellan olika grupper i samhället i grund och botten är en kommunistisk idé, som stöpts om i jämställdhetsform. Därmed är det fascinerande att till och med borgergliga partier i Sverige ger sitt stöd till kvoteringsförslag – förslag som egentligen strider mot deras mest grundläggande ideologiska principer.

Uppdatering: Som Chattanoga skriver nedan har Schyman nu fått lämna slutreplik i SvD. Intressant nog känner hon sig manad att börja lämna ett par källor, om än i väldigt allmänna termer. Av tradition har ju detta inte krävts för statsfeministiska ställningstaganden i debatten, så detta får ses som en liten – men sund – förskjutning av debattklimatet.

 

Sexköpslagens motsägelser

25 maj 2011, av Pelle Billing

Flera unga kvinnor har sålt sex i en lägenhet i centrala Uppsala. Man kan fråga sig varför?

Är det för att de svälter? För att en ond man har tvingat dem? Har de blivit hjärntvättade från födseln av den så kallade könsmaktsordningen?

Så här uttalar sig några personer i UNT:s artikel:

– Jag gillar att sälja sex och vill inte betraktas som ett offer, säger en av kvinnorna.

– De har gjort det frivilligt för att tjäna pengar, uppger kammaråklagare Thomas Bälter Nordenman som betecknar könshandeln som omfattande.

Till det yttre verkar kvinnorna i härvan vara helt vanliga personer. En läser på universitetet, någon arbetar inom vårdsektorn.
– Jag har gjort det här på eget bevåg. Det har varit spännande och gett mig lättförtjänta pengar. Jag blir kränkt av tanken på att jag skulle betraktas som ett offer, säger en av dem.
Hon ser inget fel i det hon gjort och hävdar att ingen av de aktuella kvinnorna tagit skada av att ha sålt sex. Hon tycker att det borde vara lagligt att sälja sex och att det handlar om rätten att bestämma över sin kropp.
– Det här har bara skett i liten omfattning. Ibland har det bara varit någon gång i månaden för min egen del.

Själv vill jag inte nödvändigtvis rekommendera någon att börja sälja sex, men jag stödjer till fullo varje individs rätt att disponera över sin egen kropp.

Vad har lagen för åsikt om kvinnornas handlingar? Kommer de att dömas till fängelse som prostituerade?

Nej, numera är lagen betydligt mer fiffig än så:

Att köpa sex är kriminaliserat, medan det inte är straffbart att prostituera sig. Det innebär att kvinnorna i härvan inte misstänks för brott utan betraktas som målsägande.

I dagens Sverige kan man alltså först sälja sex, behålla alla pengarna skattefritt och sedan vara målsägande (!) när någon upptäcker det. Ledande feminister så som Gudrun Schyman har till och med föreslagit att sexsäljare ska ses fullt ut som brottsoffer och därmed få skadestånd från sexköparen.

Ni hör hur dumt det låter. Två personer ingår ett frivilligt avtal – en frivillig akt – och sedan är den ena brottsling och den andre brottsoffer. Finns ett enda exempel i vår rättstradition där sådan lagstiftning förekommit? Rimligen bör vi ha en lagstiftning där prostitution antingen är lagligt eller olagligt för alla inblandade. Och om man tror på rätten till sin egen kropp så måste det vara lagligt.

Med detta inte sagt att prostitution inte är ett socialt problem som ska tas på allvar. Delar av prostitutionen är nära knuten till drogmissbruk och social misär, och givetvis måste dessa människor kunna få hjälp på ett bra sätt.

Vi ska heller inte glorifiera bilden av prostitution och säga att det är oproblematiskt för alla som ger sig in i det. Att sälja sexuella tjänster är bland det mest intima man kan göra och det passar långt i från alla.

Slutligen måste betonas att trafficking är något helt annat än prostitution, och denna människohandel ska alltid vara olaglig. Man kan även fråga sig om det koppleri som förekommit i Uppsala-härvan ska vara lagligt. Vad tycker du?

 

UNT om kvinnliga våldsbrottslingar

24 maj 2011, av Pelle Billing

Kvinnliga våldsbrottslingar får mildare straff

– Det finns en föreställning om att kvinnor inte kan vara lika våldsamma som män. Det märks tydligt i rättsfall där kvinnor gjort sig skyldiga till grova våldsbrott. Kvinnor tenderar att särbehandlas och döms till lindrigare straff, säger journalisten Suzanne Kordon, medförfattare till boken Gärningsmannen är en kvinna.

Kvinnor blir, i motsats till män, betraktade som offer och bedömda utifrån en traditionell syn på vad som är kvinnligt och manligt. Här har debatten kring mäns våld mot kvinnor färgat synen på kvinnliga våldsbrottslingar, menar Suzanne Kordon.

För några år sedan kom Riksåklagaren med en rapport som bekräftar att kvinnor behandlas mer förlåtande och att det beror på föreställningar om att kvinnor inte agerar som män. Fenomenet kallas kvinnorabatt.

Läs gärna hela artikeln – den belyser på ett bra sätt att vi ännu inte är lika inför lagen.

Som bekant är könsneutral lagstiftning, och en könsneutral praxis hos domstolarna, den kanske viktigaste byggstenen för ett jämställt samhälle.

Tips: Kolla även in hur Expressen har rättat artikeln om Eva Moberg, efter att jag påpekade att man beskrivit henne som en typ av feminist som uppstod först 30 år senare!

Tips 2: Läs Correns ledare om feminismen och dess antagonister! Nu börjar det hända saker även i ”gammelmedia”.

Uppdatering: En bloggläsare har skickat bilder till mig av dagens UNT, och det finns ytterligare en artikel om våld:

unt_vald

 

Okunnigt om feminismen

23 maj 2011, av Pelle Billing

Nina Lekander skriver i Expressen om den nyligen avlidna Eva Moberg:

[...] Moberg var den svenska tredje vågen-feminismens igångsättare och grand old lady utan att någonsin ta den publika plats som hon kunde ha gjort. Och förtjänat.

Essän ”Kvinnans villkorliga frigivning” från 1961 blev ett startskott för den svenska kvinnorörelsen – två år före Betty Friedans Den kvinnliga mystiken. Bägge spann vidare på Simone de Beauvoir och handlade om den tidens extremt schizoida kvinnoroll som nog numera bäst känns till genom tv-serien Mad men.

Om man ska hylla en avliden person kan man väl se till att vara kunnig nog att göra det med korrekta fakta.

Den feminism som drog i gång under 1960-talet, och där Eva Moberg var en svensk representant, var andra vågens feminism och inget annat. Begreppet ”tredje vågens feminism” myntades inte ens förrän på 1990-talet, vilket är bra mycket senare.

Om man vill läsa på om de tre olika vågorna (faserna) av feminismen rekommenderar jag dessa länkar:

Inte nog med att jag ständigt påpekar hur svensk statsfeminism och mediafeminism hamnat helt snett i sin analys – ska det nu även bli mitt jobb att vara folkbildare om feminismens grundbultar?

Min egen hyllning till Moberg får bli en länk till denna strålande satir över ett knippe mediafeministers hyllningar av SCUM-manifestet (däribland Nina Lekander själv!). Om så bara hälften av mediafeministerna var mer som Moberg skulle misandrin (mansföraktet) i vårt samhälle vara betydligt mindre utbredd.

 

Röster höjs för papporna

23 maj 2011, av Pelle Billing

Som du säkert vet är jämställda föräldrarättigheter en av de viktigaste mansfrågorna – och en av de viktigaste jämställdhetsfrågorna över huvud taget i vår samhälle. Saker som eftersträvas är bättre tillgång till faderskapstester, automatiskt gemensam vårdnad för alla pappor samt ett bättre system för att hantera separationer och delat föräldraskap.

I en nylig artikel i Corren tar Carina Glenning upp problemet med de skenande vårdnadstvisterna:

Men 40 000 barn i Sverige träffar inte sin pappa alls. 150 000 barn träffar honom en gång i månaden eller mindre Är alla dessa pappor svikande skitstövlar? Nej, tyvärr är inte verkligheten så enkel.

Antalet vårdnadstvister har ökat med 60 procent sedan 2006. Då gjordes en förändring i föräldrabalken som innebär att om ”oenighet” mellan föräldrarna kan påvisas så räcker det för att döma till ensam vårdnad. Tidigare krävdes att ena parten var olämplig.

I ett utfall av galenskap – ja, det kan knappast kallas något annat – gjordes föräldrabalken mindre barnvänlig år 2006. På grund av den skärpta betoningen av samarbetssvårigheter har tusentals barn separerats från sina föräldrar helt i onödan, oftast från sin pappa.

Lagändringen var inte rationell, utan var ett resultat av de missuppfattningar samhället har kring våld i nära relationer och våld mot barn. Även före 2006 fanns alla möjligheter att skydda utsatta kvinnor och barn mot våld, men på grund av stark påverkan från statsfeministiska principer drevs lagändringen igenom ändå. Våld mot män fanns tyvärr inte på agendan vare sig före eller efter 2006.

Den uppdaterade lagstiftningen har fått ytterligare negativa konsekvenser:

I kölvattnet av lagändringen har falska anklagelser om våld och övergrepp ökat. Det slås fast i statens egen offentliga utredning, men bekräftas också av familjerättsadvokater som går än längre och hävdar att det är ”oerhört vanligt” i samband med segdragna vårdnadstvister.

En total soppa med andra ord. Inte nog med att barn separeras från sina föräldrar, utan helt vanliga pappor misstänkliggörs och får kanske sina liv sönderslagna av en falsk anklagelse.

När är det dags för politikerna att ta tag i problemen? Som Glenning nämner verkar KD vara det parti som i nuläget är mest engagerat och redo att göra någonting åt situationen.

I en annan, något oväntad, artikel skriver Nyamko Sabuni att vi bör se pappornas behov i förlossningssalen:

Självklart ska moderns och barnets hälsa vara det primära under förlossningen. Men personalen upptäckte att man ofta enbart fokuserade på mammans behov – i stället för att se föräldrarna som ett par där båda föräldrarnas behov, oro och funderingar förtjänar att uppmärksammas. Föräldrarna ser ju sig själva som en enhet som tillsammans ska få barn, vilket krockar med sjukhusets ensidiga fokus på mamman.

Det är inte ofta vår jämställdhetsminister lyfter en pappafråga, men detta är riktigt vettiga ord. Låt oss hoppas att hon kan fortsätta spinna vidare på denna tankegång, och ta tag i att göra lagstiftningen mer pappavänlig på flera olika fronter.

Uppdatering: Även Ann-Mari Maukonen skriver om Sabunis artikel.

 

Jalmert om män med makt

21 maj 2011, av Pelle Billing

lj

Lars Jalmert är professor i pedagogik vid Stockholms universitet. Han är även genusforskare och psykolog. Akademisk sett har han uppnått den högsta titeln vi har i samhället, och ska alltså vara en symbol för upplysning, opartiskhet och korrekthet.

Samme Jalmert skriver i dag en debattartikel i SvD om anklagelserna mot Dominique Strauss-Kahn, IMF-chefen som anklagas för våldtäktsförsök mot en hotellanställd i New York. Låt oss titta på vad professorn i pedagogik skriver:

Detta är dock ett mönster som vi sett otaliga gånger när män begått sexuella övergrepp, nämligen att andra (män) ställer upp och vitsordar vilken förträfflig människa han ändå är i alla andra sammanhang. Ett sentida exempel är när Michael Moore och flera andra ställer upp och försvarar Julian Assange från anklagelser om sexövergrepp.

Assange är alltså ett exempel på en man som begått ett sexuellt övergrepp? Och jag som trodde att rättsprocessen pågick och att vi har något som heter ”oskyldig till motsatsen har bevisats”.

Jalmert ångar sedan på med följande citat:

Mönstren är tydliga. Uppburna och framgångsrika män, politiker, idrottare, företagsledare och andra kan i kraft av att vara just uppburna och framgångsrika maktmän utöva denna makt mot andra. De strävar hela tiden efter makttillfredsställelse, att få sin makt bekräftad. Gång på gång måste de få bevisat för sig själva att de faktiskt har den makt som de vill ha och har erhållit.

Jag förnekar inte för ett ögonblick att en del personer med makt missbrukar denna makt. Men Jalmert väljer att bara tala om män som har makt – och alla män som har makt – vilket är något helt annat.

Sedan kommer det påstående som upprepats otaliga gånger i diskussioner om våldtäkt och sexbrott:

Det är viktigt att se att detta huvudsakligen handlar om makt och inte sexuella ”drifter” eller sexuell tillfredsställelse.

Hur vet du det? Är det en åsikt eller en tes belagd av forskning? En professor bör rimligen grunda sina påståenden på ett forskningsunderlag. Går det ens att ta fram ett forskningsunderlag som visar att ett sexuellt övergrepp inte alls handlar om sex? Varför kallas det då för sexuellt övergrepp?

Vad tror då Jalmert om utgången av Strauss-Kahn-fallet?

Det är naturligtvis omöjligt att uttala sig i dag om hur det kommer att gå, men stor erfarenhet säger att om ord står mot ord och ingen teknisk bevisning finns så kommer han att bli frisläppt.

Stor erfarenhet säger…? Sanningen är att det tills alldeles nyligen i Sverige var vanligt förekommande att män dömdes endast på en kvinnas utsago. Läs Magnus Hansson artikel hos Mansnätverket för mer om detta.

I USA finns The Innocence Project som hjälpt hundratals män att få sitt namn rentvått (många av dem för påstådda sexbrott) – så även där är det långt i från rättssäkert.

Gå gärna in på SvD och kommentera Jalmerts artikel.

Uppdatering: Läs även denna artikel i Aftonbladet om hur svårt vi har att tänka oss kvinnor som brottslingar. Detta synsätt behöver ändras så att varje individ får så lik behandling som möjligt av rättsväsendet.

 

Bilden av jämställdhet utmanas

20 maj 2011, av Pelle Billing

Håll er borta från Ströms bok

KUNSKAP GER MAKT. Genom att förstå hur samhället fungerar kan vi påverka det. Men den som vill förkovra sig inom ämnet jämställdhet gör klokast i att hålla sig långt borta från Pär Ströms senaste bok: Sex feministiska myter.

Är detta sista försvaret för svensk statsfeminism? Censur av dem som skriver böcker om jämställdhet med källhänvisningar? Uppenbarligen har de inte några egna källor att hänvisa till som motsäger de nya strömningarna inom jämställdhetsrörelsen. Här är min recension av Ströms bok.

Alla dessa utbytbara kvinnor

Det finns så många utbytbara kvinnor. Ryska städerskor som kan komma och torka mänsklig avföring med kort varsel, kvinnor utan utbildning, kvinnor utan rättigheter, kvinnor som är trafficking-handelsvaror.

Förvisso finns det många utbytbara kvinnor. Men är det någon som tror att det inte finns många utbytbara män? Den här typen av artiklar representerar den snedvridning av jämställdhetsdebatten som vi lever i.

”Jag skyllde på mig själv när flickvännen slog”

Jag är nu trettiotre år och förbannat trött på den endimensionella bild av könsmaktsordningen som ständigt målas upp (en kvinna som slår är psykiskt sjuk, medan en man som slår bara visar upp sitt rätta jag). Berättelsen har berättats så många gånger att de flesta av oss har svårt att inte tro på den.

Jag tror att fler svenska män än Martin Svensson börjar bli förbannat trötta på könsmaktsordningen. Inte nog med att den är förolämpande, utan den stämmer väldigt dåligt med verkligheten.

 

Män som dyker och feminism uppifrån

18 maj 2011, av Pelle Billing

Pionjärdykarna i Nordsjön

Men oljan behövde komma in till land. För det så behövdes pipelines. Pipelines som behövde svetsas av dykare. Djuphavsdykare. De dök ner i Nordsjön, ner i det fyrgradiga vattnet. Ner till 70 meter. 90 meter. 120. 140. 220. Idag anses djuphavsdykning vara ett av världens farligaste jobb. På 70-talet så kunde man dyka på Nordsjön bara man hade ett sportdykarcertifikat. De dog som flugor. För Norge var inte dykarna det viktigaste. Det var oljan. Pengarna.

Vår civilisation och vårt välstånd bygger på att män riskerar livet. Med detta inte sagt att det är lättare att vara kvinna än man – men varför har en hel värld fått för sig att det är lättare att vara man?

”Den fria leken är nästan fånigt hyllad”

– Att påstå att två flickor som leker med dockor i dockvrån leker fritt är löjligt. Barn härmar ju samhället och tvingar in sig i olika roller som de sedan övar sig på. Den fria leken är också ofta uteslutande. Barnen har hårda regler om vem som får göra vad, och vem som passar att vara med. Den fria leken är ofta väldigt stereotyp, säger Ingemar Gens.

Om den fria leken hos barn inte ser ut som Gens vill att den ska se ut, så är den förkastlig. Hans ståndpunkt är helt och hållet förutsägbar med tanke på att svensk jämställdhetspolitik bygger social ingenjörskonst. Hur vågar barnen göra som de vill, har de inte vett att vara goda små jämställda medborgare!

4,5 miljoner till kvinnliga regissörer med nytt långfilmsstipendium

– Vi delar våra samarbetsparters entusiasm för stipendiet och ser här en bra möjlighet, att tillsammans med Filminstitutets övriga insatser för att öka andelen kvinnliga regissörer, ytterligare förstärka vårt mål att få till stånd en jämnare könsfördelning i regiyrket, genom att endast bjuda in kvinnliga filmskapare att söka, säger Lars G. Lindström, långfilmskonsulent på Svenska filminstitutet.

Det han egentligen säger är: Vi tycker att det är OK med könsdiskriminering av män som ett verktyg för att uppnå 50/50-fördelning mellan könen, oberoende av om det är fler män som satsar på att lyckas som filmskapare.

Jämställda reklamfilmer ska få nytt pris

Det är organisationen Film- och TV-producenterna som står bakom det nya priset. Deras syfte är att få fler kvinnor att göra reklamfilm, vilket i sin tur innebär bättre reklamfilm, menar Henrik Eriksson som är ordförande i reklamfilmssektionen.

Om fler kvinnor gör reklamfilm blir filmerna bättre. Jaså. Så kvinnor är bättre än män på att göra reklamfilmer?

 
Google