Ström och Billing resonerar – del 3

08 april 2011, av Pelle Billing

Här kommer del 3 i dialogen mellan Pär Ström och mig! Håll till godo.

 

12 kommentarer på “Ström och Billing resonerar – del 3”

  1. Jessica skriver:

    Intressant. Jag har också upplevt det så att media är väldigt snabba med att berätta vilket kön förövaren har. Särskilt om det rör sig män och våld. Och del slår mig nu att jag är rädd för män. Ja, inte alltid såklart. Men när jag promenerar hem sena kvällar och möter en man, då blir jag rädd. Misstänker att han kommer att ge sig på mig. Den tanken har jag aldrig om jag möter en kvinna.

    Och lagen. Hm. Det där med barnbidraget har jag också reagerat på. Och det att en pappa som inte får möjlighet att skriva på pappret om att han är far till barnet, är rökt. Jag gillar det inte.

  2. Jessica skriver:

    Jo, just. Musiken i klippet. Jag vet inte om du medvetet valde musik som associerar till testosteronfilmen Ivanhoe eller inte. Snacka om stereotypiska könsroller! :)

  3. Pelle Billing skriver:

    Musiken är gjord av Matte Matik som klippt filmen, och den kunde vi använda gratis. Därför blev det så. Vi bjuder på det stereotypa :)

  4. Ville skriver:

    Jag kan inte förstå varför stereotypt alltid ska kritiseras. Om jag eller någon annan känner sig ytterligt hemma i stereotyptbeteende. Om jag eller någon annan känner att ”detta är verkligen jag”. Varför ska det då kritiseras? Kan det vara så att det stereotypa för många är ett ärvt beteende? Om det är så. Då blir kritiserandet av det stereotypa också ett skuldbeläggande av de personer likt mig som känner sig hemma i stora delar av det stereotypa. Jag är med på att vi inte ska tvinga någon till det stereotypa. Men att försöka tvinga andra att frångå det stereotypa kan vara lika illa.

  5. Pelle Billing skriver:

    Bra poäng Ville, jag brukar använda ett liknande resonemang. Äkta frihet är att vi kan välja det konventionella/traditionella om vi vill det, eller något helt annat om vi vill det.

  6. Jessica skriver:

    Att kommentera på den här bloggen är som att stänga in sig i en bil full med getingar. Man vet inte vad man ska säga för att vara HELT neutral. :)

    Stereotypt är såklart bra, om det är det man vill. I Ivanhoe vill jag vara svarta riddaren. Vem vill ni vara?

  7. Ville skriver:

    Jessica. Jag tycker inte man ska behöva va neutral i allt man säger. Om alla alltid är överens kommer man ju inte att hitta nya idéer eller nya vinklingar på gamla idéer. Diskussionen kring stereotypt öppnar för en djupare diskussion om identitet.

    Om vi läser gamla myter, dom grekiska, romerska, egyptiska, fornnordiska eller andra gamla myter, kommer många av beteendena och känslorna som karaktärerna i myterna går igenom, kännas igen hos oss själva. Att gamla myter (Ivanhoe inkluderad) kan få oss att känna igen oss själva, trots så skilda kulturer och sammanhang, tror jag talar för att vi har vissa grundläggande mänskliga, manliga och kvinnliga beteenden och känslor nedärvda.

    Om sådana beteenden som är nedärvda, är grunden till vad vi kallar stereotypt, så måste man fråga sig vad konsekvenserna av ett kritiserade av det stereotypa kan tänkas resultera i.

    Att ha en solid identitet är att veta vem man är, att veta vad man föredrar eller väljer bort, vad man säger ja till och vad man säger nej till. En person som säger ja till allt är en person utan identitet. Att hitta sin egen identitet innebär en massa upptäckande av idéer, beteenden, känslor och koncept med mera. Om vi har nedärvda beteenden och känslor, är det ytterligt olyckligt att dom beteenden och känslorna demoniseras och svartmålas. Visst är det så att inte alla passar in i det typiska, det stereotypa. Men det innebär ju inte att motsatsen är sann, det vill säga att ingen eller endast några få skulle passa in på det typiska/stereotypa. Att reflexmässigt fördöma stereotypa företeelser kan då innebära att man inbillar andra att det som känns mest ”som dom själva” är något dom inte får vara. Om någon inbillar sig att det som känns bäst för dom själva är något dom inte får lov att vara kommer deras utforskande av sin identitet att hämmas. Att hämmas i sitt sökande efter identitet innebär också att man får svårt att mogna som människa, något jag tycker mig se mer och mer av hos allt äldre personer. Att känna att man har lov att acceptera sig själv så som man är, vad det än innebär, borde enligt min mening vara en grundläggande mänsklig rättighet.

    Jessica, vänligen ta inte detta som ett påhopp, ett sting från en geting. Jag är uppriktigt glad över att du sa det du sa, för det gav mig tillfälle att beröra något jag tycker är viktigt. :)

  8. Access skriver:

    Jessica, du associerar musiken till ”testosteronfilmen Ivanhoe” och verkar dra några slutsatser av det. Det är en association som du själv står för. Menar du att det säger nåt om andra?

  9. Pelle Billing skriver:

    Jessica, hoppas du känner dig välkommen att fortsätta kommentera!

    Ville, det du skriver om identitet är viktigt – jag är själv intresserad av detta (arketyper, osv) – och fint att även du bjuder in Jessica!

  10. Jessica skriver:

    Håhåhå, så lätt blir ni inte av med den starta riddaren!

    Och Ville….parasitbloggar du nu? ;)

    Egen identitet krävs mod, hoppas att vi har det. Och kanske krävs det extra mycket mod att säga att man som kvinna vill vara hemmafru, eller om man som man vill vara gruvarbetare. Att få stämpeln stereotyp är väl inte det sexigaste som finns precis.

  11. Ville skriver:

    Jessica, jag tycker inte jag har tillräckligt mycket att säga tillräckligt ofta för att starta en egen blogg. Men om någon tycker annorlunda är det bara att säga till så ska jag överväga det.

    Jo det krävs en del mod ibland för att våga vara sig själv, vad det än innebär. Jag tror också att goda mogna vuxna i barns närhet i skolan och i andra sammanhang är viktigt. Vuxna som ser och förstår olika aspekter av manligt, kvinnligt, personlighet och identitet.

  12. Jessica skriver:

    En klok kompis till mig kommenterade den eviga debatten om resursbrist i skolorna. Att de vuxna inte räcker till. Men faktum är att de kanske gör det. Det finns vuxna överallt. Vuxna som kan/bör/ska kliva in och vara förebilder. Istället för att inte låtsas se när något barn klättrar på hustak, fryser ut en kompis, säger ”hora”, slutar äta, klottrar på en vägg, osv.

    Men ja, det är en annan (lång) diskussion.

    Ps. Blogga är kul. Och har du en ”solid identitet” och vet vad du väljer och väljer bort, så kan du nog på ett utmärkt sätt själv avgöra om du vill blogga eller inte. Jag tog bara tillfället i akt att retas lite. Bry dig inte om det.

Google