Jämtland får mansjour

12 april 2011, av Pelle Billing

Ypperligt initiativ från Oliver Vogel!

Jag önskar honom och hans medarbetare all lycka till, och håller tummarna för att de ska få någon typ av bidrag för sin verksamhet – vilket inte är helt enkelt när man hjälper ”fel” kön. En dag kanske mans- och kvinnojourerna blir lika mycket värda!

I Uppsala har mansjouren lyckats inrätta en jourtelefon som fungerar dygnet runt! All heder till medarbetarna där som med små medel åstadkommer konkreta resultat.

 

Sex, kortslutningar och havererad kvotering

11 april 2011, av Pelle Billing

Kortslutning nr 1
Helena Trus klagar på att det bara är män som leder de stora nöjesprogrammen i SVT. Samtidigt är det kvinnor som dominerar samhällsprogrammen. Vad skulle Trus sagt om det var ombytta roller? Jo, att det var vår stereotypa syn på kvinnor och män som gjorde att männen fick vara seriösa med kvinnorna skulle vara gemytliga och behagliga! Även Sydsvenskan hakar på denna icke-nyhet.

Kortslutning nr 2
Riksbanken har lanserat sina nya sedlar, och berättat om vilka kända namn som ska få pryda dem. Väl medvetna om den kvoteringshets som råder i samhället har man valt tre män och tre kvinnor, i tron att man då är duktig och jämställd. Tyvärr hade man inte räknat med att det inte finns något sätt att tillfredsställa dem som gett sig den på att kvinnor alltid är förtryckta. Bonnie Bernström – ordförande för Liberala (!) Kvinnor – tycker det är oacceptabelt att det finns en man och inte en kvinna på 1000-kronorssedeln, och ser detta som en fortsatt könsmaktsordning. Om könsförhållandena hade varit omvända kan vi utgå ifrån att hon skrivit om det kvinnoförtryck som det innebar att vi satt män på de lägre valörerna – som ju används mest! Damned if you do, damned if you don’t. Även Oh The Irony och Anders Lindfors skriver om detta. Och om du orkar med ännu en korkad genusanalys av sedlarna så läs här. På egen risk.

Omvärldens syn på sex är chockerande
De följer ju inte den svenska synen! I Norge engagerar de sig faktiskt i män som säljer sex, och tar deras situation på allvar. I Sverige engagerar vi oss varken i sexsäljande kvinnor eller män, utan vi talar bara om ”förtrycket mot sexsäljande kvinnor”, utan att fundera ett ögonblick på kvinnors rätt till sin egen kropp eller det faktum att det bland unga är fler män än kvinnor som någon gång sålt sex. Lägg till detta att Cameron Diaz älskar porr, och snart framstår enda lösningen att vara en informations-blackout från omvärlden. Hur ska vi annars kunna upprätthålla våra egna besynnerliga och extremistiska sätt att se på sex och kön?

18-kille står upp för lika spelregler
Oskar, jag kan bara instämma i det du skriver! Och du ska ha cred för att du vågar stå för det du tror på – hoppas fler kan göra som dig och skriva insändare om hur det går till i skolan.

Ett städat yttre avslöjar
Läkaren och nyblivne genusbloggaren Rutger Stjernström skriver om en studie som visar att deprimerade pojkar skattar sin subjektiva hälsa som högre än deprimerade flickor. Att det skulle kunna vara så brukar jag skriva när jag kommenterar rapporterna om att ”unga kvinnor mår sämst” men nu finns det alltså även ett begynnande vetenskapligt stöd för detta. Jag vet inte vem som mår sämst av unga män och kvinnor – och egentligen tycker jag inte det spelar någon roll – men om man nu ska mäta det ska det göras ordentligt.

Kvotering skadar kvinnor
Helt uppenbart, för den som tänker längre än näsan räcker.

 

Samboende pappor uppmärksammas

11 april 2011, av Pelle Billing

Om du är man, sambo och får barn, inser du förmodligen snabbt att lagstiftningen inte har utformats efter din situation. Så här skriver vi på Mansnätverket om detta:

Män och kvinnor är inte lika inför lagen i sitt föräldraskap. En ogift pappa får endast gemensam vårdnad om sitt barn om mamman godkänner det, även efter att faderskapet är juridiskt fastställt.

Gifta pappor blir automatiskt formella pappor och får gemensam vårdnad, men för dig som sambo kan resan vara lång:

Som ogift pappa måste du bekräfta för en faderskapshandläggare att du är far till ditt barn.

Så säger lagen som är från 1917. En snart 100 år gammal lag.

Faderskapshandläggningen kan ta flera veckor och tillvägagångssättet ser olika ut i olika kommuner.

Dessutom vill det till att mamman till ditt barn verkligen vill godkänna dig som gemensam vårdnadshavare:

Mammor måste godkänna att pappan får vara med på gemensam vårdnad och om hon inte vill kan han få strida i flera år.

Även du som pappa kan sätta käppar i hjulet för den föråldrade processen, om än inte lika effektivt:

Pappor å sin sida kan vägra att skriva på faderskapet ända tills han blir hämtad av polis.

Hur kan det ha blivit så här? Som Aftonbladet uppmärksammar är vi annars så hypereffektiva i Sverige med e-legitimation, personnummer och hemskickade blanketter.

Anledningen är att mansfrågorna ännu inte finns på den politiska agendan. Hade de funnits där hade samboende pappor redan idag haft samma rättigheter som gifta pappor.

Och om mansfrågorna haft samma status som kvinnofrågorna hade vi haft ett förfarande där vi helt enkelt utförde faderskapstester på BB, och när resultaten var klara blev mannen automatiskt juridisk far och gemensam vårdnadshavare. Moderskapet utgår ju från biologi så det naturliga är att göra samma med faderskapet, nu när teknologin är billig och beprövad sedan många år.

Hur skulle en sådan reform påverka barnet och mamman?

  • Barnet skulle veta säkert vem som var pappa, och därmed få den emotionella och ekonomiska trygghet som detta ofta innebär. Barnet skulle även slippa risken för att ett faderskapstest i 10-årsåldern visade att pappa inte alls är pappa, vilket är en emotionell katastrof.
  • Mamman skulle få en tydlig signal från samhället att det finns en till förälder som är lika viktig, vilket skulle göra det mer naturligt att bägge parter tar ut åtminstone en del av föräldraledigheten, och att bägge parter har ett delat ansvar för barnen. Man kan närmast kalla reformen för feministisk, om man nu vill det.

Även David Holman och Ann-Mari Maukonen skriver om detta.

 

Ström och Billing resonerar – del 3

08 april 2011, av Pelle Billing

Här kommer del 3 i dialogen mellan Pär Ström och mig! Håll till godo.

 

Assange-dokumentär missar det viktigaste

08 april 2011, av Pelle Billing

Igår kväll sände SVT en dokumentär om Julian Assange, och hur våldtäktsanklagelserna mot honom påverkat omvärldens syn på Sverige – i synnerhet vår rättssäkerhet.

Många olika delar av Assangefallet belyses, och på så vis kan dokumentären sägas var allsidig och ”neutral”. Dock så missar man det viktigaste av allt, nämligen att våga vara självkritisk mot det svenska rättssystemet i längre än 30 sekunder.

Om stora delar av omvärlden upplever vårt rättssystem som problematiskt, kanske vi inte ska utgå ifrån att de missförstått oss, det kan ju faktiskt vara så att vi har problem.

Sammantaget finns det minst fyra svagheter som Assange-fallet exponerar, som kan vara problematiska för rättssäkerheten i allmänhet och för sexualmål i synnerhet:

  1. Vi har nämndemän som tillsätts via de politiska partierna. Finns det en enda bra anledning till detta? Det är först när SD kommit in i riksdagen som man börjat se detta som ett problem (vilket nämndes i dokumentären, som den enda svenska självkritiken).
  2. Vi accepterar slutna rättegångar, och i sexualmål är det t o m vanligt med slutna rättegångar. Ett sådant förfarande minskar insynen i domstolens arbete, och kan leda till praxis som allmänheten tycker är helt galen. Vill vi att rättssystemet ska utveckla sin egen subkultur? Personligen vill jag ha insyn och öppenhet när det gäller en sådan maktfaktor som domstolsväsendet utgör.
  3. I Assange-fallet förhördes bägge kvinnorna utan att det filmades, spelades in eller transkriberades. Man skrev bara en sammanfattning som de sedan fick godkänna. Detta är en katastrof vad gäller rättssäkerheten, och går emot de direktiv som finns för polisen när det gäller misstanke om våldtäkt.
  4. Tillämpningen av den svenska våldtäktslagstiftningen ligger farligt nära att glida mot absurda situationer. Tänk dig en man och en kvinna som haft sex ett par gånger under en natt, och sedan börjar mannen initiera sex en tredje gång. Han tror att hon är vaken eftersom hon rör lite på sig och stöter ut några ljud när han gör det. Senare visade det sig att hon sov, och därmed döms han till våldtäkt. Känns detta rimligt?

Nu vet vi inte om kvinnan i Assange-fallet de facto sov, och om hon sov vet vi inte om Assange misstolkade hennes tillstånd – eller om han uppsåtligen påbörjade sex med en sovande person. Oberoende av detta så har vi glidit in på ett territorium där rättsväsendet ska ta upp sådant som aldrig går att bevisa, om man inte har film- och ljudupptagning av hög kvalitet i sovrummet.

Frågan är också hur långt denna sovande-klausul ska sträcka sig? Tänk dig ett heterosexuellt par som haft sex och sedan somnar på var sin sida av sängen. Under natten vaknar mannen till och omfamnar då kvinnan. När de vaknar på morgonen har han armen över hennes bröst. Är detta ett sexuellt ofredande?

Missförstå mig rätt nu. Jag tycker det är viktigt att sovande människor ska vara fredade, eftersom de då inte kan lämna samtycke till sex. Men samtidigt måste en sådan lagstiftning appliceras på ett rimligt sätt, och i första hand torde fall som tas upp handla om någon som tuppar av på en fest och sedan vaknar av att någon har sex med en.

När ”sex by surprise” händer i sovrummet, mellan två personer som är sexpartners, så kan det givetvis vara ett övergrepp – men hur i herrans namn ska man någonsin lyckas bevisa det? Allt kan inte lösas i domstol, hur gärna vi än skulle vilja det. Däremot är det en annan sak att vi vågar ha ett samtal i samhället om var gränserna går, och att det är en dålig idé att ha sex med en person som ligger och sover – hur ofta man än haft sex tidigare – om det nu inte är så att man kommit överens om att ett sådant beteende är OK.

Uppdatering: Även Hanne Kjöller kommenterar nu dokumentären.

 

Barn utan man – barn utan pappa

06 april 2011, av Pelle Billing

Sedan flera år tillbaka har experter på evolutionspsykologi förutspått att trenden med insemination och ensamstående mammor kommer att öka skarpt, och nu visar de sig få rätt. SvD har inlett en hel artikelserie om hur inseminationerna ökar, och att fler och fler kvinnor blir föräldrar på egen hand.

En av artiklarna intervjuar en professor i sociologi och kvinnostudier i USA (kvinnostudier är det ämne som i längden tenderar att byta namn till genusvetenskap). Hon får i uppdrag att förklara varför de s k frivilliga ensammammorna nu ökar – så låt oss ställa hennes förklaringar mot evolutionspsykologin.

– Dagens kvinnor har mycket större möjligheter än kvinnor i tidigare generationer att själva välja hur de ska leva sina liv, men moderskapet är fortfarande mer eller mindre obligatoriskt. Som kvinna förväntas man vilja bli mamma och de frivilligt ensamstående har tagit chansen medan det fortfarande var biologiskt möjligt, säger Rosanna Hertz.

Sant, men inte hela sanningen. Det finns förvisso press utifrån, men det finns också en instinkt och drivkraft hos många kvinnor att skaffa barn. Kvinnor styrs inte bara av yttre krav, kvinnor har också sina egna önskningar och målsättningar – att ignorera dessa är att förminska kvinnor.

Samtidigt har kvinnor av tradition gift sig med en man högre upp i samhällshierarkin. Deras makar har ofta haft högre eller åtminstone samma utbildnings- och lönenivå som de själva. Men i takt med att allt fler kvinnor skaffat sig längre utbildning och klättrat högre upp på karriärstegen, finns allt färre män tillgängliga som lever upp till dessa krav.

– Vissa män kan nog behöva fundera lite över sitt bidrag till familjelivet. Och det handlar inte bara om att matcha kvinnorna intellektuellt, utan också om att ta ett större ansvar för hem och barn, säger Rosanna Hertz.

Det evolutionspsykologin säger är att män och kvinnor tenderar att söka partner(s) som kan maximera chanserna att ens egna gener lever vidare. Krasst, måhända, men detta är utgångspunkten. Således sitter det djupt rotat i kvinnor att hitta en man med god status, som kan försörja och skydda avkomman på ett bra sätt.

Så det som händer när kvinnor och män blir jämställda, är att färre och färre män är attraktiva som partners! Sedan flera år tillbaka har vi en trend där kvinnor inte bara kommit ikapp män på universiteten, utan även sprungit om, så de kvinnor som är i barnafödande ålder har i genomsnitt högre utbildning än männen. Detta är något helt nytt i mänsklighetens historia – ett socialt experiment som aldrig tidigare genomförts. En av konsekvenserna är att inseminationerna skjuter i höjden, och de kommer att fortsätta öka i lika snabb takt.

Så här förklarar en kvinna hur hon tänker:

Jag kan inte heller tänka mig att ge upp för mycket av mitt gamla liv för en man, som kanske bara vill sitta hemma i soffan och spela tv-spel varje helg, säger hon och skrattar.

Översatt till ”evolutionsbiologiska”: Om det inte finns en man som matchar mig eller helst överträffar mig intellektuellt och i social status så är jag hellre singelmamma!

Finns det då några risker med att rationalisera bort pappan?

Förr kunde äktenskap och löftet om att hålla ihop ”tills döden skiljer oss åt”, ge en känsla av stabilitet i livet. Men när skilsmässorna blivit allt vanligare, känns relationen till en partner inte längre som tillvarons mest stabila fundament. Istället har föräldraskapet tagit över den funktionen: Medan relationen till en partner kan förgå, kommer bandet till ett barn alltid att bestå.

En relation till barnet som ersättning för en relation till en partner? Freud vrider på sig i sin grav. Men man behöver inte tro på Freud för att inse att det finns risker med att använda barnet som substitut för den relation man aldrig lyckats skapa – om det nu är så det har gått till.

I de flesta fall tror jag dock inte att barnet behöver bli ett substitut för en partner – tvärtom vill många mammor gärna träffa en partner längre fram, som de hoppas ska vilja ta på sig en papparoll för barnet.

Det som dock inte går att bortse ifrån är att man förnekar barnet en fadersrelation när man väljer insemination. Detta är ett stort ställningstagande, som (hittills) inte tas upp ordentligt i SvD:s artikelserie.

Jag tycker det är svårt att komma med något omdöme om vad som är rätt och fel här, men det jag skulle vilja se är ett erkännande av den psykologiska roll som pappan spelar för barnets utveckling och hälsa. Statistiken talar ju sitt tydliga språk.

Jag skulle även vilja att man vågar diskutera det växande problemet med ofrivilligt barnlösa män, som ofrånkomligen går hand i hand med att fler kvinnor väljer insemination.

Uppdatering: Malin Wollin skriver en krönika där hon förvånansvärt nog lyfter männens perspektiv:

Och alla ensamstående män som vill ha ett biologiskt barn, hur gör vi med dem?
För det ska väl vara rättvist? Då föreslår jag en ny riksdagsdebatt som slår fast att svenska singelmän ska få varsin statligt subventionerad surrogatmamma att så sina frön i.
Det är jämställt och det är det enda rimliga.

Vad tycker du? Är detta lösningen?

 
 

Pappor, pajasar och ansvariga män

05 april 2011, av Pelle Billing

Pappor är inga barnvakter de är föräldrar
Lite symptomatiskt att en sådan artikel behövs i dagens samhälle. Markus Ollikainens text är ett svar på Hanne Kjöllers misandriska ledare om sexövergrepp och pappor.

Mamma, pajas, barn
Passa på att se detta lilla teaterstycke om du bor i Göteborgsregionen! Pjäsen innehåller skarp kritik mot dagens jämställdhetsdiskurs.

Rektorn: Stoppa männens våld
I Örebro har en universitetsadjunkt och en utbytesstudent blivit mördade, och ansvarig för detta är det manliga delen av befolkningen, åtminstone enligt rektorn. Skulle man möjligen kunna kräva att en universitetsrektor kan tänka lite skarpare än så, och separera mördare från icke-mördare?

Halvgammal man missgynnas
Åldersdiskriminering är större än diskriminering p g a etnicitet, sexualitet och övervikt. Diskriminering p g a kön nämns inte ens. Ändå ska samhällets fokus vara könskvotering?

 

Mansfrågornas resa mot allmän kännedom

04 april 2011, av Pelle Billing

För ett par veckor sedan bloggade jag om min nya sida på Facebook, samtidigt som jag bad om feedback på mitt arbete från er läsare.

Här är några av kommentarerna som kom in:

Gunnar: Jag tycker du har många intressant blogginlägg och att du ofta väljer ut intressanta ämnen och vinklingar.

Det jag saknar lite är tips på hur vi alla som intresserar oss för detta kan bli aktivare och gå vidare med mer reell påverkan och aktivitet.

David E: Jag instämmer helt med Gunnar.

Det är intressant med analyser av mansrollen och diskussioner om hur vi ska uppnå jämställdhet utifrån vårt perspektiv. Speciellt tips på vad vi vanliga dödliga kan göra.

Eric: Video vore utmärkt!

Kom på en sak till. Inom ramen för mansnätverket borde vi kunna föreslå och i demokratisk ordning kunna rösta fram initiativ, skriva på petitioner, kontakta politiker och lobba för våra frågor mer konkret. Ett initiativ där hundratals mansnätverkare ligger bakom får helt enkelt större genomslag både medialt och resultatsmässigt.

Gunnar: Kanske skulle vi haft några engagerade satirtecknare och illustratörer med i arbetet, vilka kunde skapa lättillgängliga och tankeväckande bilder för det budskap och den fakta vi för fram och argumenterar för.

Det tydliga budskapet som framträder är att fler vill engagera sig! Och jag tror att just detta är nästa steg på vägen för mansfrågornas vandring till det politiska och mediala finrummet. I nuläget finns enstaka bloggare som lyfter mansfrågor på olika sätt, men i längden behövs det något mer. Det behövs en rörelse.

Mansnätverket växte fram ur just den impulsen – impulsen mot en bredare rörelse för mansfrågor. Ni som är Mn-medlemmar och fick senaste nyhetsbrevet, vet att första versionen av sajten (den nuvarande) är till för information och opinionsbildning, men den tillåter ingen interaktivitet. Nästa version av sajten ska dock bli mer interaktiv på flera olika vis – vilket förhoppningsvis ska möjliggöra fler samarbeten och bredare engagemang.

Redan nu vill jag dock göra tydligt att om du har en idé om ett projekt som du vill driva under Mansnätverkets namn, så är det bara att kontakta mig! Mansnätverket kommer aldrig att syssla med långrandiga möten eller dylikt, utan de som är redo att engagera sig och redo att vara med att driva ett projekt är de som kommer att gå i täten.

Sedan finns det flera andra små sätt att förändra jämställdhetsdebatten:

  • Skicka en insändare till en tidning, såsom Josefin Utas gjorde till DN (se bild längst ner).
  • Ge ekonomiskt stöd till dem som kämpar i motvind. Mansnätverket tar emot donationer här, och det finns några vardagshjältar som stödjer mitt opinionsbildande arbete genom att donera en månatlig summa. Kontakta mig om du också vill göra det. Även debattörer såsom Pär Ström och Tanja Bergkvist tar emot donationer.
  • Gräv där du står. Om du är politiker eller fackligt aktivt kan du lyfta de perspektiv som idag saknas i jämställdhetsdebatten. Även om du inte har en sådan roll, kan du ta upp precis samma frågor i fikarummet eller i en diskussion med vänner på fritiden. Allt behöver inte handla om könsfrågor, men när det väl kommer på tal finns det ingen anledning att hålla igen med sina egna insikter och kunskap.
  • Bidra med din specialkunskap. Om du är tecknare – som nämns ovan – är du mer än välkommen med humoristiska/satiriska teckningar över det här området. Om du kan programmera i WordPress är du mer än välkommen att höra av dig till Mansnätverket (mathias/at/mansnatverket/punkt/org). Om du är fotograf, designer eller liknande har du också värdefull specialkunskap, och är mer än välkommen att höra av dig till mig.

Jag har full förståelse för er som är arga på all idioti som sägs inom ramen för dagens synsätt på kvinnor och män. Jag har själv känt likadant många gånger. Fast i längden måste vi ta den ilskna energin och transformera den till något konstruktivt. Så min utmaning till dig idag är att du bestämmer dig för ett område där just du ska bidra till förändringen.

picture-2

P.S. Förslaget om video är utmärkt, och som ni märkt släpper jag och Pär Ström nu en samling videos steg för steg. Jag funderar på att använda mig av video mer regelbundet i framtiden.

 

Helgläsning

01 april 2011, av Pelle Billing

Stötta manligt företagande – Vi behöver fler genuskonsulter av det här slaget!

Lucka i lagen gör att Mollie bara har en förälder – Lesbiska kvinnor har föräldrarättigheter som liknar samboende mäns. Dvs dåliga.

Kvinnliga förövare kan vara svåra att upptäcka – Självfallet är det så, eftersom vi gjort upp med samhällets misogyni medan vi fortsätter att spä på misandrin.

Mänskliga könsroller påverkar forskning om djur – T o m biologiska forskare ser negativt på män. ”I litteraturen beskrivs hannen mer i termer av aktivitet för att främja sina egna intressen, medan honan beskrivs i mer passiva ordalag, som att hennes beteende endast är en reaktion på hannens. Detta trots att bägge könens beteende påverkar den andre negativt medan de egna intressena gynnas, säger Josefin Madjidian.”

 
Google