Mansfrågornas resa mot allmän kännedom

04 april 2011, av Pelle Billing

För ett par veckor sedan bloggade jag om min nya sida på Facebook, samtidigt som jag bad om feedback på mitt arbete från er läsare.

Här är några av kommentarerna som kom in:

Gunnar: Jag tycker du har många intressant blogginlägg och att du ofta väljer ut intressanta ämnen och vinklingar.

Det jag saknar lite är tips på hur vi alla som intresserar oss för detta kan bli aktivare och gå vidare med mer reell påverkan och aktivitet.

David E: Jag instämmer helt med Gunnar.

Det är intressant med analyser av mansrollen och diskussioner om hur vi ska uppnå jämställdhet utifrån vårt perspektiv. Speciellt tips på vad vi vanliga dödliga kan göra.

Eric: Video vore utmärkt!

Kom på en sak till. Inom ramen för mansnätverket borde vi kunna föreslå och i demokratisk ordning kunna rösta fram initiativ, skriva på petitioner, kontakta politiker och lobba för våra frågor mer konkret. Ett initiativ där hundratals mansnätverkare ligger bakom får helt enkelt större genomslag både medialt och resultatsmässigt.

Gunnar: Kanske skulle vi haft några engagerade satirtecknare och illustratörer med i arbetet, vilka kunde skapa lättillgängliga och tankeväckande bilder för det budskap och den fakta vi för fram och argumenterar för.

Det tydliga budskapet som framträder är att fler vill engagera sig! Och jag tror att just detta är nästa steg på vägen för mansfrågornas vandring till det politiska och mediala finrummet. I nuläget finns enstaka bloggare som lyfter mansfrågor på olika sätt, men i längden behövs det något mer. Det behövs en rörelse.

Mansnätverket växte fram ur just den impulsen – impulsen mot en bredare rörelse för mansfrågor. Ni som är Mn-medlemmar och fick senaste nyhetsbrevet, vet att första versionen av sajten (den nuvarande) är till för information och opinionsbildning, men den tillåter ingen interaktivitet. Nästa version av sajten ska dock bli mer interaktiv på flera olika vis – vilket förhoppningsvis ska möjliggöra fler samarbeten och bredare engagemang.

Redan nu vill jag dock göra tydligt att om du har en idé om ett projekt som du vill driva under Mansnätverkets namn, så är det bara att kontakta mig! Mansnätverket kommer aldrig att syssla med långrandiga möten eller dylikt, utan de som är redo att engagera sig och redo att vara med att driva ett projekt är de som kommer att gå i täten.

Sedan finns det flera andra små sätt att förändra jämställdhetsdebatten:

  • Skicka en insändare till en tidning, såsom Josefin Utas gjorde till DN (se bild längst ner).
  • Ge ekonomiskt stöd till dem som kämpar i motvind. Mansnätverket tar emot donationer här, och det finns några vardagshjältar som stödjer mitt opinionsbildande arbete genom att donera en månatlig summa. Kontakta mig om du också vill göra det. Även debattörer såsom Pär Ström och Tanja Bergkvist tar emot donationer.
  • Gräv där du står. Om du är politiker eller fackligt aktivt kan du lyfta de perspektiv som idag saknas i jämställdhetsdebatten. Även om du inte har en sådan roll, kan du ta upp precis samma frågor i fikarummet eller i en diskussion med vänner på fritiden. Allt behöver inte handla om könsfrågor, men när det väl kommer på tal finns det ingen anledning att hålla igen med sina egna insikter och kunskap.
  • Bidra med din specialkunskap. Om du är tecknare – som nämns ovan – är du mer än välkommen med humoristiska/satiriska teckningar över det här området. Om du kan programmera i WordPress är du mer än välkommen att höra av dig till Mansnätverket (mathias/at/mansnatverket/punkt/org). Om du är fotograf, designer eller liknande har du också värdefull specialkunskap, och är mer än välkommen att höra av dig till mig.

Jag har full förståelse för er som är arga på all idioti som sägs inom ramen för dagens synsätt på kvinnor och män. Jag har själv känt likadant många gånger. Fast i längden måste vi ta den ilskna energin och transformera den till något konstruktivt. Så min utmaning till dig idag är att du bestämmer dig för ett område där just du ska bidra till förändringen.

picture-2

P.S. Förslaget om video är utmärkt, och som ni märkt släpper jag och Pär Ström nu en samling videos steg för steg. Jag funderar på att använda mig av video mer regelbundet i framtiden.

 

32 kommentarer på “Mansfrågornas resa mot allmän kännedom”

  1. Hjalmar skriver:

    Ni kan nog glömma det där med satirtecknare. Högern har aldrig kunnat skapa konst och den kommer knappast någonsin att kunna göra det. Vill ni ändå uttrycka er i bildspråk kan jag rekomendera Munchs tavla ”Svartsjuka”, en ypperlig gestaltning av manlig bitterhet över att bli ratad för någon fräschare och virilare än en själv. Med andra ord har den potential skulle den kunna bli en huvudsymbol för de känslor som driver den nya mansrörelsen framåt.

    //Hjalmar.

  2. Sten Sture skriver:

    @Hjalmar
    Inte bara genusfrågor men Kalles elaka bildblogg är kul emellanåt:

    http://www.kallestrokirk.se/Kalles%20elaka%20bildblogg10.htm

    hemsidan:

    http://www.kallestrokirk.se/

    Vad som är humor är ju väldigt personligt så alla gillar säkert inte Kalles krumelurer.

    Själv tycker jag att Petra Mede eller ännu värre Nour nånting är sövande trista;-)

  3. Doepfer skriver:

    @Hjalmar

    Så för män som stödjer feminismen handlar det om att man är fräsch, kraftfullt manlig, stark, tuff och potent? Att det går dåligt för killar i skolan beror kanske på att de är mesiga och har små kukar? Att partnervåld där kvinnan är förövaren tystas ner och osynliggörs är okej, för män som råkar illa ut är omanliga och har misslyckats göra karriär? Att män har problem i vårdnadstvister beror alltså på att männen inte klär sig snyggt, är bra på att ragga eller har hårt stånd? Eller hur ska jag tolka dig?

    Jag vet nog hur jag ska tolka dig. Det är nämligen inte ovanligt att killar som har det förspänt rackar ner på andra män för att hålla undan konkurrens och för att höja sig själv. Driften att försöka ordna sitt eget lilla harem finns i en del män. Jag måste säga att det nog är en av manlighetens absolut sämsta sidor, och när det iklär sig feminismens skrud så kallas det machofeminism. Att det du beskriver är den stereotypa mansrollen, är något du inte ens tänker på, trots att feminismen hela tiden pratar om att den ska luckras upp. Antingen är du okunnig, eller så ljuger feminister om vad de egentligen tycker. Eller så är båda dessa sanna (det rätta svaret).

    Det man alltid ska göra när man har med feminister att göra är att försöka detektera projicering. Att du skriver det du skriver, beror nog på att du inte kan se någon annan anledning för män att engagera sig i mansfrågor. För i din värld så skiter man i andra män om man inte själv har problem.

    Sen kan jag berätta att när det gäller humor så har jag nog aldrig stött på någon sådan från feminister i debatten. Det är bara intelligensbefriade slag under bältet. Humor, snygga formuleringar, ironi, sarkasm – allt kommer från motståndarna. Det har sagts förut men det tål att sägas igen: feminismen är intellektuellt bankrupt.

    Sen finns det humor om feminism på nätet om man bara letar.

    http://www.youtube.com/watch?v=ADylz6XoeWg
    http://www.youtube.com/watch?v=ZZ-xKGC32ew
    http://www.youtube.com/watch?v=hTPzQKkK5dY
    http://www.youtube.com/watch?v=hMFGba7Ckx0
    http://www.youtube.com/watch?v=05ro6fcj6Ek

    Och sen kan jag även avslöja att jag har en gedigen vänsterbakgrund och håller på med konsthantverk som hobby, men jag är väldigt kritisk till feminismen likafullt.

  4. Hjalmar skriver:

    Precis. Kalle Storkirk. Kul att du tar upp honom. Två problem med Storkirk.

    För det första finns det en speciell sorts humor som enbart är rolig för dem som håller med i humorns politiska inriktning och de fördomar som den innehåller. Oftast är den inte ens rolig, den går ut på att betraktaren skrattar enbart för att hin håller med. Det finns vänstertecknare som bland annat kör med den typen av humor men de drar på oändligt mycket hårdare. Jämfört med proffs till vänster som Pontus Lundkvist är Storkirk en söndagsskolelärarinna på valium. Det faktum att du ens kallar honom för ”elak” visar hur svältfödda ni är på humor. Vilket kanske fungerar till Storkirks fördel, när man är hungrig äter man ju allt. Även skräp.

    För det andra så suger Storkirk rent tekniskt. Det syns genom skämtteckningarna att han inte skulle ha kunnat rita en anatomiskt korrekt människa om hans liv hängde på det. Jag skulle kunna rita bättre än han med hårtofsen i min högra armhåla. De flesta tioåriga killar som gillar att rita serier om glada, dreglande monster i racerbilar är mer tekniskt drivna än Kalle Storkirk. De flesta tolvåringar över lag fattar förmodligen att det inte är en acceptabel lösning att färglägga sina serier i med fillknappen i paint.

    Att ni framhåller en totalt inkompetent kratta som inte klarar av att gå och köpa en låda med vattenfärg för nybörjare (ritplatta till dator vore väl total överkurs…) som ert starkaste namn motsäger kort och gott inte min tes att det är skralt med konstnärer inom högern. Det visar snarare att det är totalt torrlagt.

  5. Mörker skriver:

    Är själv tecknare och tänker följa Pelles uppmaning.

    Förstår inte vad Hjalmar gör här. Detta forum är för män som har så pass goda kvalitéer att de attraherar kvinnor utan att vara fräscha mesar. Har man inget annat att komma med kan man ju alltid sälja sig som feminist, men det är kanske inget att skryta med direkt. ;-D ha ha vilken skruvad världsbild.

    Närå, det är näppeliga så att dessa frågor är exklusiva för högern. Snarare är det så att det finns en tyst överenskommelse inom all politik, från höger till vänster att inte sätta mansfrågor i större sammanhang. Ungefär som att vänstern liksom högern är nationalister, men vädrar det inte öppet.

    Finns flera ”vänster”-män vars serier behandlar mansfrågor. Tänker inte exemplifiera – de fungerar väl som ett litet lufthål i en annars kvävande diskurs. Eller så kanske man skulle outa dem och göra livet än sämre för vänsterfeministmännen, när de rensas ut. Grejen är ju att det här gäller er i samma utsträckning som andra män. Ni har bara vägrat fatta vad som kan göras mot er. Det handlar inte om att bli ratad, eller om män som vill bete sig illa mot kvinnor. Det handlar om vad som kan göras emot dig trots att du betett dig exemplariskt, bara för att du är man. Kanske för svårt för att fatta innan det är ett faktum för en själv.

  6. Mia skriver:

    Visserligen förra tråden men passar liksom bra här…

    ”The Issue’s Not the Issue, the Person-ality is the Issue ;)

  7. NisseNyfiken skriver:

    Jadu, Hjalmar.
    Jag förstår att provocera är något du gillar. Och då måste man naturligtvis hitta på saker som att Sten Sture kallat Kalle Strokirk för elak, trots att han bara hänvisat till en bildblogg som heter just ”Kalles elaka bildblogg” (jag sätter inom citationstecken så kanske det blir lättare för dig att förstå?).

    Sedan kan du såklart inte låta bli utan måste glida ytterligare (för att provocera lite mer) och påstå att ALLA som läser Pelles blogg och uppskattar den tycker samma sak. Och inte bara tycker samma sak utan att vi framhåller även alla Strokirk som vårt ”starkaste namn” i en påhittad tävling där du naturligtvis är självutnämnd expert och innehavare av den enda sanningen. Och så är vi alla såklart höger, ja.

    När vi ändå talar om skämt, Hjalmar, så ligger du ohotat i topp här. Grattis!

  8. Mörker skriver:

    ”Högern har aldrig kunnat skapa konst och den kommer knappast någonsin att kunna göra det.”

    Sakernas tillstånd torde snarast vara de motsatta, särskilt ur konsthistoriskt perspektiv. De som har resurserna (läs pengarna) att upphöja konst till viktig och fin är etablissemanget. De har sällan varit vänster, och aldrig på det märkliga sätt som läses in i ”vänster” i Sverige idag.

    Men är man vänster och i förnekelse om vad det innebär, är det lätt att tro att alla andra som man gillar och ser upp till är det också.

  9. Hjalmar skriver:

    Doepfer:

    Jag är inte feminist.

    Däremot är det ett känt fenomen på feministforum att det alltid inkommer extra mycket riktigt förvirrade antifeministiska inlägg på natten mellan fredag och lördag. Dvs den tidpunkt i veckan då ett antal män kommer hem från krogen och har fått rejält mycket innanför västen men inget fett på sylen.

    Jag minns mycket väl hur det var att gå i skolan och det finns inte nog med ord i det svenska språket för att övertyga mig om att killars taskiga betyg beror på ”diskriminiering. Det faktum att det går dåligt för killar i skolan beror troligtvis på att de skriker och kastar stolar omkrning sig när de borde plugga. Vilket beror på att de blivit uppfostrade sedan de hade blöjor enligt devisen att killar är besvärliga och att det är vad man kan vänta sig medan flickor ska hålla käften och vara lydiga. Vilket är ett faktum som är otroligt tydligt för den som någon gång arbetat på dagis, exemplevis för mig.

    Jag kan påminna er om att de som vill stoppa den här diskrimineringen av pojkar händelsevis är feministerna. Det är feministerna, kvinnorna ni hatar som vill ha dagis där pojkar får lika mycket språkträning som flickor där pojkar inte ses som medfött jobbigare än flickor, där pojkar inte får negativa förväntningar på sig enbart för att de är pojkar. Ni fattade rätt, negativa förväntningar på pojkar är något som är typiskt för dagis utan jämnstäldhetspolicy, inte för genusdagis.

    Feministerna, kvinnorna ni hatar, är de enda som har en konkret åtgärd för att uppväxande pojkar ska ha en rimlig chans att klara sig i det här samhället.
    Ni skriver spaltmeter om hur ondskefulla dessa kvinnor är. Samtidigt som ni klagar över att killarna inte fixar plugget. Det är därför jag inte har några skrupler om att racka ner på sådana som ni om jag får brudar för det. För att ni skiter i barnen. För att ni hellre skulle se era söner gå ut skolan som analfabeter än erkänna att en feminist kan ha rätt.

    Jag känner flera killar som har blivit slagna av sina tjejer. En av dem brukade bära in in flickvän i hennes sovrum och låsa in henne där när grälen spårade ur. Hur många kvinnor som blir misshandlade av sina manliga partners tror du kan bära in sina män i ett rum och låsa dörren om dem?

    Finns det någon statistik på att män verkligen blir sämre behandlade i vårdnadstvister i Sverige i dag än kvinnor? Jag vill gärna se den. Det finns nämligen människor som hävdar, på samma sorts anekdotiska bevis som ni framför, att mödrar döms mycket hårdare av socialtjänsten än fäder. Alla hävdar att de upplever sig som diskriminerade men ingen kan bevisa något. Det enda de bevisar är att deras klienter eller bekanta har varit med om en jobbig vårdnadstvist. Statistik please.

    Om det är att tillämpa en stereotyp mansroll att vara fräsch och viril kan jag bara beklaga. Det stämmer iofs att jag aldrig hört en feminist som vill kämpa för illaluktande, impotenta mäns rätt att ses som åtråvärda sexobjekt. Jag ska framföra detta missförhållande nästa gång jag dunkar på någon liten späd, 22-årig genusvetare med skrivkramp och toppiga bröst i hennes nystädade studentlägenhet. Jag ska ge henne en uppsträckning för att hon återskapar patriarkala strukturer när hon föredrar att bli påsatt av killar som duschar oftare än en gång i veckan. Diskriminering. Det är vad det är.

  10. Fredrick skriver:

    Hjalmar:
    Feminism handlar inte om män och pojkars rättigheter och frigörelse.
    Feminism är en återvändsgränd, en negativ och könsdiskriminerande ideologi.
    Punkt.

  11. Mörker skriver:

    @Hjalleballe

    Du var mig en knasig feminist, må jag säga. Att lägra genusvetare känns inte som någon större bedrift.

  12. Hjalmar skriver:

    Lyssna på Fredrick. Fredrick vet vad han pratar om. Han har full koll på vad feministerna sysslar med. Han är väl insatt i alla debatter som förts inom Sveriges feministiska organisationer och tidsskrifter under de närmaste tio åren. Han prenumererar på Bang för att kunna hålla sig uppdaterad om vad feministerna gör och säger, han har läst hyllvis med feministlitteratur.

    Han kan Faludi på sina fem fingrar och han har studerat beteendevetenskapliga avhandlingar om särbehandling av barn på dagis, konstruktion av könsroller och klassmarkörer bland flickor på gymnasiet, rubbet. Fredrick kan däremed med säkerhet konstatera att feminismen aldrig någonsin har behandlat de negativa aspekterna av den traditionella mansrollen, samt att den är oanvänbar för dekonstruktionen av denna.

  13. Mörker skriver:

    @hjalmar

    …men det är skillnad på teori och praktik.

  14. NisseNyfiken skriver:

    Hjalmar skriver:
    ”Däremot är det ett känt fenomen på feministforum att det alltid inkommer extra mycket riktigt förvirrade antifeministiska inlägg på natten mellan fredag och lördag. Dvs den tidpunkt i veckan då ett antal män kommer hem från krogen och har fått rejält mycket innanför västen men inget fett på sylen.”

    Tycker du kan göra ett studiebesök hos Pär Ström (GenusNytt) just den tidpunkten du hänvisar till. Det är nämligen ett känt fenomen att det dyker upp en massa förvirrade feminister med förvirrade feministiska inlägg just då (du vet, såna där innehållande en hel del grova ord och fula personliga påhopp). Förekommer även här hos Pelle (även måndagkvällar tydligen).

    ”Det faktum att det går dåligt för killar i skolan beror troligtvis på att de skriker och kastar stolar omkrning sig när de borde plugga.”

    Du kastade säkert stolar och skrek i skolan, det betvivlar jag inte en sekund. Jag gjorde det inte, men fick ändå se tjejer med sämre resultat få högre betyg.

    ”Jag kan påminna er om att de som vill stoppa den här diskrimineringen av pojkar händelsevis är feministerna.”

    Så det är därför de ger flickorna semlor och pojkarna knäckebröd? Eller skickar hem en pojke i spindelmannentröja bara för att han har fel (pojkiga) kläder på sig? Eller inte säger ett knyst när pojkarnas betyg sjunker i skolorna runt om i landet, men tillsätter stora satsningar i den ENDA skola där flickorna råkar ha något sämre betyg än pojkarna. Du får gärna peka på några konkreta fall där feminister försökt stoppa diskriminering av pojkar. Innan dess är det ingen som har anledning att tro dig.

    ”Feministerna, kvinnorna ni hatar, är de enda som har en konkret åtgärd för att uppväxande pojkar ska ha en rimlig chans att klara sig i det här samhället.”

    För det första är det ingen här som hatar kvinnor. Fult av dig att påstå något sådant, men ändå väntat. Och vad är den konkreta åtgärden som ska lösa pojkproblemet om man får fråga? Den slutgiltiga lösningen låter det som…

    Nä du Hjalmar, du är inte värd mer bemötande än så här. Du är ändå bara en liten opportunist, en blivande kapten klänning, som inte är intresserad av annat än feministfloskler, skitsnack och att dunka på 22-åriga genusvetare.

  15. Jocke skriver:

    Var ska man börja med dig Hjalmar? Du riddare på din vita springare! Ja, om du nu heter Hjalmar? Jag skulle snarare chansa på Ulla, Lena eller Anna. För det börjar bli ett vanligt fenomen här på jämställdhetsbloggarna. Det vill säga att det dyker upp en massa ”män” med rabiata feministiska värderingar.

    Det känns inte så jävla trovärdigt, om man säger så. Men vi säger väl att du heter Hjalmar för enkelhetens skull. För du kan ju vara undantaget och i så fall känner jag igen din typ. Du är nämligen killen har kommit till insikt, snubben som verkligen har förstått vad saken går ut på och som i motsats till alla andra ädelt ställer sig på feministernas sida. Ja, på KVINNORNAS sida!

    Jag hade några sådana kompisar förr i tiden under studenttiden. Fan vad de tyckte sig vara duktiga. De skulle också precis som du snacka de andra oupplysta grabbarna till rätta. Oj vad de växte när de fick möjligheten att göra det. Man såg hur det lös i ögonen och hur de kände sig extra manliga då. Ja, just det. De kände sig manliga när de iklädde sig rollen som kvinnornas försvarare.

    Så otroligt könsstereotypt, tycker inte du?

    Fast i slutändan var de precis lika patetiska och fåniga som du Hjalmar. För vem fan lyssnar på en raljant översittare? Just det – det gör ingen!

  16. Sten Sture skriver:

    Jallemannen:

    Kan inte minnas att jag karaktäriserat Kalles bildblogg som ”elak”?

    ”För det första finns det en speciell sorts humor som enbart är rolig för dem som håller med i humorns politiska inriktning och de fördomar som den innehåller.”

    Mmm, det var det jag exemplifierade.

    Vem tusan är Pontus Lundqvist?

    Det är helt ok för mig vad än som flyter din båt. Du däremot tycks bli oerhört provocerad av vad någon annan garvar åt eller inte garvar åt?

  17. Sten Sture skriver:

    Jalle säger:

    ”Jag är inte feminist.”
    och
    ”Jag kan påminna er om att de som vill stoppa den här diskrimineringen av pojkar händelsevis är feministerna. Det är feministerna, kvinnorna ni hatar som vill ha dagis där pojkar får lika mycket språkträning som flickor där pojkar inte ses som medfött jobbigare än flickor, där pojkar inte får negativa förväntningar på sig enbart för att de är pojkar.”

    Jalle vill inte stoppa diskrimineringen av pojkar.

    I övrigt, anekdoter, halmgubbar, ad hoc, halmgubbar osv… who cares?

  18. Hjalmar skriver:

    Fast i slutändan var de precis lika patetiska och fåniga som du Hjalmar. För vem fan lyssnar på en raljant översittare? Just det – det gör ingen!

    De var fåniga för att du inte höll med dem? Eller för att de också bad om statistik du inte kan hosta upp? Eller för att de fick… Ähum… ja, det där med små genusvetare du vet… oftare än du?

    En massa människor älskar raljanta översittare. Jan Guillou har blivit mångmiljonär på att vara en raljant översittare. Det finns internationella nätverk av män som utbildar andra män till att bli raljanta översittare för att de någon gång ska få chansen att fortplanta sig. Det är ett vinnande koncept helt enkelt.

    Ett tips. I en poltisk debatt är det bra att kunna motivera varför folk är fåniga. Det ger pluss i kanten.

    Så det är därför de ger flickorna semlor och pojkarna knäckebröd? Eller skickar hem en pojke i spindelmannentröja bara för att han har fel (pojkiga) kläder på sig? Eller inte säger ett knyst när pojkarnas betyg sjunker i skolorna runt om i landet, men tillsätter stora satsningar i den ENDA skola där flickorna råkar ha något sämre betyg än pojkarna. Du får gärna peka på några konkreta fall där feminister försökt stoppa diskriminering av pojkar. Innan dess är det ingen som har anledning att tro dig.

    De har sagt i flera decennier att pojkarna får lägre betyg men du har inte varit där och lyssnat när de sa det så du hörde det inte. Spindelmannentröjan och semlorna är enskiljda fall, genusdagis är ett sätt att driva en instutition som finns på ett flertal ställen antagligen kommer att bli vanligare eftersom efterfrågan är stor. Ett fel vid ett tillfälle, spindelmannentröjan (semlorna hade vad jag vet inget med dagisens värdegrund att göra) gör inte att hela konceptet är fel.

    Tycker du att genuspedagogik är dålig på grund av att en unge blivit hemskickad av fel skäl undrar jag vad du tycker om alla dagis utan genuspedagogik där små killar i princip inte får höra något annat än ”nej Kevin, sluta Kevin, låt bli det där Kevin, jag blir galen Kevin,” åtta timmar om dagen medan tjejerna får sitta i frökens knä och läsa sagor? Var är upprördheten?

  19. Hjalmar skriver:

    Pontus Lundkvist. Jag råkade stava det med q. Förlåt mig.

    Fucking Google It.

  20. Sten Sture skriver:

    @Jalle

    ”Fucking Google It.”

    Varför? För att han har rätt politisq profil?

    eh, rättade stavning…

  21. Jocke skriver:

    Blablabla Hjalmar.

  22. J skriver:

    @Hjalmar
    Du etterspør statistikk. Det er et rettmessig spørsmål. Desverre er det slik at Feministene har blankofullmakt på å få gjennomført ”forskningsprosjekter” av ulik art. Gjennom statssubsidier ”forskes det” på kjønn og kjønnsroller ut fra et feministisk perspektiv og med basis i feministisk ideologi. Det foretas lite kontra forskning noe som gjør bildet svært lite nyansert. La meg illustrere med et eksempel jeg tidligere har sendt inn til Genus nytt:
    ZEBRA PRINSIPPET. ”Kunsten å skape et problem gjennom selektiv tilnærming”

    En innsender på genusnytt brukte et begrep han kalte for ZEBRA PRINSIPPET. Med det mente han at man ifm en problemstilling ofte bare belyser en side av problematikken til tross for at man påroper seg et såkalt ”genusperspektiv”. Med andre ord snakker vi ikke om et genusperspektiv i ordets rette forstand men egentlig om et ideologisk forankret feministisk perspektiv. Når man bare ser på de hvite stripene, så vil man ikke se at Zebraen faktisk er stripete og ikke ensfarget. Man ser ikke helheten. Videre tyr man ofte til meget tvilsomme metodologiske tilnærminger i forskningsprosessen.. Man har bestemt seg for restultatet før man ”forsker.” På denne måten kan man bygge opp en base med data, som i beste fall kun viser en del av virkeligheten, og ofte er dataene også av meget tvilsom kvalitet. En slik tilnærming vil raskt kunne bli ytterligere forsterket ved at det er få andre enn feminister og profeminister som ser seg tjent med å forske på mange av de forholdene som blir tatt opp. Hvilke bedrifter og tenketanker har interesse av å forske på ”kjønnsmaktperspektiver?” Ingen, i beste fall svært få. Kjønn er i seg selv, i de aller fleste tilfeller helt meningsløst som utgangspunkt for studier, med mindre man har en politisk agenda, eller en egeninteresse av å ”finne resultater.” Det meste av ”kjønnsforskning” og ”genusvitenskap” drives derfor med basis i statlige, eller overnasjonale organers (EU/FN) støtteordninger. Det bedrives som alle vet, svært lite kontra orientert forskning innenfor kjønns- og genusforskning og det stilles i liten grad spørsmål ved de etablerte paradigmene. Peer Review gir heller ikke mening, da de aller fleste som bedriver kjønnsforskning tilhører det samme ideologiske paradigmet, kjønnsmaktordning, menn har makt etc. Man får derfor i liten grad kritiske spørsmål i tidsskrift, ved disputaser etc. Dette hadde vært ufarlig dersom det ikke var slik at kjønns- og genusforskning var politisk i sin natur, noe det (desverre) er. Gjennom tildelinger av forskningsmidler fra sentrale myndigheter blir dessverre ofte ubalansen ytterligere forsterket. Dette kan illustreres med et EU prosjekt.

    ”The Daphne Programme (1997-2003) var et prosjekt som ble gjennomført av EU. Linken til sluttrapporten er her:

    http://ec.europa.eu/justice_home/daphnetoolkit/files/others/evaluation_reports/comm_pdf_com_2004_0824_f_acte_en.pdf
    og halvveisrapporten her:
    http://ec.europa.eu/justice_home/daphnetoolkit/files/others/evaluation_reports/daphne_mid_report_2000-2003_en.pdf

    Hensikten med programmet var:

    ”Daphne aims to address a widespread and growing concern at both public and political levels about the issue of violence. All types of violence against children, young people and women are covered, including domestic violence, violence in schools, violence towards minority groups such as homosexuals, handicapped people, ethnic minorities, etc.”

    Allerede her ser hva slags slagside prosjektet har. Vold mot menn er i utgangspunktet ikke en del av programmet. Menn blir kun inkludert, så fremt de faller inn under en av de andre undergruppene.

    Svært mange hadde lyst til å forske med basis i programmet og prosjektet fikk mange søknader.

    ”During their seven years of existence (1997-2003), the Daphne Initiative and the subsequent Programme met with a response far greater than could have been expected. More than 2200 proposals were received requesting around €195 million.”

    Mye penger ble delt ut. Bare frem til 2001 ble:
    ”€20 million (up to 2001), i.e. about €133,000 per project and €23,500 per participant”

    Hva ble så pengene brukt på?

    Det aller meste av pengene ble brukt på NGOr som gjennomførte konferanser, seminarer og Workshops (se side 34 her: http://ec.europa.eu/justice_home/daphnetoolkit/files/others/evaluation_reports/daphne_mid_report_2000-2003_en.pdf)

    I sluttrapporten skrytes det så av at 12 % av tiltakene førte til endringer i ”policy” dvs at de førte til endringer på politisk nivå.

    Jeg underslår på ingen måte viktigheten av å iverksette tiltak for å imøtegå vold mot kvinner og barn. Det jeg dog finner meget merkelig er at vold mot menn ikke blir vurdert. Se eksempelvis på side 9 i sluttrapporten fra den svenske delen av programmet som man finner her:

    http://redbarnet.dk/Admin/Public/DWSDownload.aspx?File=Files%2FFiler%2Fseksuelt_misbrug%2FDaphne_02-03.doc

    I rapporten kan man ikke engang krysse av for at programmet hjelper menn! INGEN ser altså på menns side av saken. I beste fall blir det et biresultat av de ulike prosjektene.

    Det er selvsagt en mulighet for at det finnes andre programmer som fokuserer på vold mot menn i EU systemet, men jeg har ikke funnet noen slike når jeg har søkt. Jeg tviler på at EU eller FN avsetter mye penger per år til å forske på kvinners vold mot menn, eller tiltak for å minske menns vold mot menn i seg selv.

    Det er også viktig å merke seg at mye av midlene har gått til NGOr. Dvs organisasjoner som ROKS og Män for jämsteldhet.

    Dette er Zebraprinsippet i praksis, dvs kunsten å skape et problem og nye feministiske myter ved kun å se på en side av saken. SVÆRT bekymringsverdig, men dessverre nok MEGET illustrerende.

    Så her Hjalmar, har du nok mye av svaret på hvorfor det i liten grad finnes alternativ statistikk på enkelte av områdene.

  23. Hjalmar skriver:

    Samanfattningsvis, ni har ingen aning om män verkligen är diskriminerade i vårdnadstvister men det är feministernas fel att ni inte har en aning. Det kan vara sant. Men ni vet likförbannat inte.

  24. Hjalmar skriver:

    Män har oerhört svårt efter en separation. Mer än 90 procent av all enskild vårdnad tillfaller modern [8]. Av de fall som går till domstol bedöms dubbelt så många män som kvinnor vara olämpliga som föräldrar [9]. Är det rimligt att tro att män är såpass mycket sämre på att vara föräldrar?

    Precis. Män har det svårt efter separationer.
    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=132&artikel=1125465
    Enligt det här radioprogrammet så finns det ingen större skillnad i livslängd mellan frånskiljda och gifta kvinnor. Frånskiljda män kolar däremot av i förtid i betydligt större utsträckning än gifta män. Detta sägs bero på att skiljda män blir betydligt mer självdestruktiva än gifta, de formulerar det inte så men det är innebörden. De super mer, äter sämre och blir deprimerade och ensamma. Där har ni något för mansrörelsen att bita i; Hur lära män klara sig själva?

    Det innebär alltså att om man tittar på varje enskiljd individ så kommer man hitta fler män som tappat greppet efter skiljsmässan. För övrigt så är det vad jag vet allmänt känt att män super mer, knarkar mer, slåss mer, oftare riktar aggressioner utåt vid depressioner och oftare tar självmord än kvinnor. Det låter som att det kanske är rimligt att det finns en något högre frekvens av kassa föräldrar i gruppen män än gruppen kvinnor. Det är också rimligt att just dessa kassa föräldrar återfinns i den allmänt stökiga grupp människor som är benägna att hamna i vårdnadstvister.

    Så nej. Jag ser inte kvinnors överrepresentation som ”vinnare” av vårdnadstvister som ett entydigt bevis för att män är diskriminerade. Det kan möjligtvis indikera att så är fallet men det kan även ha andra förklaringar.

  25. Maria skriver:

    Hjalmar: Lär dig stava till
    frånskilda
    skilda
    enskild
    skilsmässan, samt att det heter
    begår självmord

    I övrigt är ditt resonemang lika korkat som empatilöst.

  26. Juicy Fruit skriver:

    Hjalmar. Du visar på ett tydligt sätt vilken motvind som män behöver kämpa i, ”hur lära män klara sig själva?”…

    Inga, varken män eller kvinnor, anser att när kvinnor mår dåligt är den krassa lösningen ”lära dem klara sig själva”. Varför ska det vara så för män då? Män är lika lite som kvinnor egna små enheter som lever utan kontakt med omvärlden. De lever också i den omgivning som vi, alla tillsammans, skapar.

    När man på samma ödmjuka och empatiska sätt tänker sig in i både mäns och kvinnors situationer, då kan vi börja tala om att det råder jämställdhet. Inte förr.

  27. oi skriver:

    Ok, Hjalmar du har några högskolepoäng, får knulla söta genusvetare, lyssnar på pop och klär dig bra. Du ser dig även som ett smärre intellektuellt orakel och har ingen större empati för män som du ser som misslyckade.

    Att det inte finns några undersökningar om män diskrimineras eller ej av domstolar och socialtjänst vid vårdnadstvister är bara det ganska talande. Gjorde en snabb sökning och hittade bara en doktorsavhandling (Annika Rejmer ”Vårdnadstvister: En rättssociologisk studie av tingsrätts funktion vid handläggning av vårdnadskonflikter med utgångspunkt från barnets bästa”) och författaren har i intervjuer sagt ”- Papporna är i underläge redan från början, särskilt invandrarmännen. De passar sällan in i den standardlösning som domstolen oftast bestämmer sig för. ”.

    Hursomhaver, din universallösning på att pojkarna halkar efter verkar vara genusdagis. Kan du peka på några undersökningar som visar på att pojkar som gått på genusdagis klarar sig bättre i skolan än pojkar som inte gjort det (givetvis med hänsyn till socioekonomiska faktorer, har en känsla av att det är främst medie- och kulturmänniskor på söder som aktivt letar genusdagis)?

    Eller tänker du bara på dig själv och de genusvetare du knullar? Ni måste ju ha jobb när ni tagit er examen och oj så många verksamheter som måste granskas med ”genusglasögon”.

  28. Merkurius skriver:

    @Hjalmar

    Ska du ut och ragga 22-åringar idag. Du ursäktar kanske att jag inte följer med. Har en flickvän och ett barn att fredagsmysa med. Ha det så trevligt och hälsa genusvetarna något de inte redan vet… eller vänta, du vet ju inget som inte genusvetarna redan vet. Ni måste var själsfränder. Helt magiskt!

  29. Ch. skriver:

    Så vi har vunnit över Josefin Utas till jämställdist sidan. Jag minns henne som ”motståndare” från den stora debatten i Svenska Dagbladet efter Tanja Bergkvists artikel. Fantastiskt. Tyckte väl att hon verkade trevlig fast hon hade fel åsikter!

  30. Josefin Utas skriver:

    Ch: du ”minns” mig som ”motståndare”. Men _var_ jag det verkligen?

    Visserligen omprövar jag och utvecklar mina åsikter hela tiden vartefter jag får ny information, nya infallsvinklar och erfarenheter. Men mina grundvärderingar består. Och målen.

    Att jag försöker bidra med det jag tycker saknas i olika situationer gör att många tenderar att ställa mig på ”andra sidan” och kalla mig motståndare. Det är tråkigt eftersom det innebär ett slöseri med tid och energi som kunde använts mer konstruktivt för att åstadkomma något bra. Samtidigt förstår jag mycket väl de mänskliga mekanismerna som ligger bakom.

    Att du kunde ompröva din syn på mig tackar jag för!

  31. Maria D skriver:

    Jag upplever könsroller framförallt som något possitivt. Att båda könen vet vilka uppgifter som förväntas av dem. Mindre disussion om småsaker – mer samanhållning och en större MENING med att vara just FRU och MAN.
    Jag växte upp i mitt hemland till väldigt mycke tydligare könsroller än i Sverige – något jag är enormt glad för, och uppfostrar mina barne enligt de principerna… Enligt er könsvetare så är alltså mina barn lika “olyckliga” som alla andra barn som växer upp i latinamerika?

Google