En manlig kramklubb

26 april 2011, av Pelle Billing

Intressant artikel i Aftonbladet, om vad Bob Hansson, Leif Eriksson och Martin Svensson har skapat. De förespråkar att män ska kramas mer, gärna en kvart i taget, som ett sätt att utmana mansrollen. I boken ”Dingo Dingo” beskriver de hur en sådan kramklubb uppstår.

Hur kom de då på idén med en kramklubb?

Idén med kramarna kom efter att de varit på massage under en resa ihop. De insåg att många män saknar kravlös beröring och bestämde sig för att prova att krama varandra. En kvart i taget blev det.

Män som kramar varandra i en kvart kan lugnt sägas vara en rejäl utmaning till den rådande bilden av män, och hur män förväntas uppföra sig. Genom att öva sig i att krama kunde de tre männen öppna upp sig för varandra, och bland annat följande kom fram:

– Jag har själv fått feta smällar av tjejer jag varit ihop med, avslöjar Martin. Det är verkligen förnedrande.

– Vi män måste börja finnas där för varandra. Alldeles för ofta sätter vi fruar, barn och jobb först, och så behöver vi tyvärr ett korplag och ett klockslag för att träffas.

– Bara en sådan sak som att jag inte är händig och inte intresserad av bilar. Får jag motorstopp tappar jag ansiktet direkt, säger Leif.

Kanske är det fler som känner igen sig i dessa bekännelser?

De tre männen berättar även att de ofta stöter på patrull när de försöker utmana sin mansroll. På ytan kanske man får stöd för en förändringsprocess, men när det kommer till kritan ser det annorlunda ut:

– I relationer har jag alltid känt att det inte finns utrymme för mig att bryta ihop, då skulle det bli problem. Det är som om kvinnor har ensamrätt på det, säger Martin.

– Men att blotta svaghet är tabu. När man börjar gråta är det inget tjejer uppskattar precis, vad de än sagt innan.

Det sitter djupt rotat i oss alla att män ska vara starka och stoiska och skydda samhället. Därmed tabubeläggs manliga beteenden som signalerar svaghet, osäkerhet och liknande.

Att skambelägga kvinnor eller män för att mansrollen ser ut som den gör är däremot meningslöst, och med all sannolikhet felaktigt. Vi kommer närmare sanningen genom att konstatera att rollen uppstod i en tid där den tyste, starke mannen var oundgänglig för vår överlevnad. Idag är vi däremot fria att börja luckra upp denna stela roll, och själva välja hur vi vill leva våra liv.

Vad tycker då jag om manligt kramande? Själv har jag inget problem med att krama andra män, fast då handlar det snarare om ett par sekunder och inte om en kvart! Jag har heller inga problem att dansa med andra män (jag undervisar i argentinsk tango).

Det viktiga som jag ser det är att män känner sig fria att utforska sin framtida roll. Huruvida denna roll ska innefatta långa kramsessioner eller inte får väl var och en bestämma själv. Det jag däremot ser som livsviktigt och oundvikligt är att män blir bättre på att knyta vänskapliga band – band som inte bara har att göra med arbete eller organisationer. Det som inte sällan tar livet av män är självmord, alkoholism och hemlöshet – och dessa fenomen har ofta sin grund i ensamhet.

 

29 kommentarer på “En manlig kramklubb”

  1. Jessica skriver:

    Jag klappade händerna tills jag insåg att kramklubben var till för män som kramade män. Finns det inte tillräckligt med sällskap för enbart män? I Härnösand svämmar de över. W6, RT, Tempelriddarna, osv, osv. Vidrigt fenomen! Kanske inte så mycket kramande där i och för sig, men vad vet jag? Jag får ju inte vara med för min kropp ser annorlunda ut.

    Könsoberoende kravlöst kramande, ja tack!

  2. Pelle Billing skriver:

    Jessica,

    Du får vara med! Såg på Bob Hanssons Facebook-uppdatering att de bjuder in alla, oberoende kön, till kramsession.

    Däremot kan jag inte alls instämma i att manliga klubbar är vidriga! Tvärtom. Män behöver få träffa varandra, precis som att kvinnor har massa nätverk och organisationer nuförtiden.

  3. AV skriver:

    Jessica: Folk får väl skapa vilka klubbar de vill? Om någon vill göra en klubb för rödhåriga är de väl välkomna, för min del. Vill någon göra en speciellt för män eller kvinnor är det ok för min del, men jag kan tycka det är ganska löjligt att dela in människor efter utseende. Tycker det är betydligt värre med alla tjejsatsningar med skattepengar, där killar minsann får klara sig själva (de är ju starka aktiva subjekt gubevars). Ett exempel: tjejdag för de som vill starta band med bara kvinnliga artister. Varför inte ha en öppen dag för alla ungdomar som funderar på musik och ha både manliga och kvinnliga förebilder. Så får de komma som vill.

    Sen behövs det att visa på manliga problem och att män inte behöver vara hårda tysta och klara allt. Om just denna kramklubb är svaret låter jag vara osagt, men något forum där mäns innersta tankar tas på allvar. Tycker det är anmärkningsvärt att de som oftast pratar om mansroll är kvinnliga feminister som själva definierar manligt som typiskt macho och sedan kritiserar den mansrollen utan att ens bry sig om vad män egentligen känner. När sedan vissa påpekar att jämställdhet går åt båda hållen, att det finns viktiga mansfrågor där män inte bara glider fram på en räkmacka, då dyker det upp de som kallar sig feminister kör med härskartekniker och kallar dessa män för små pojkar, gnälliga mm. Dvs de odlar just den traditionella mansrollen att vara tyst, bita ihop, klara sig själv osv. När de som t o m påstår sig vilja byta mansroll själva odlar densamma, visar det att en annan rörelse behövs.

  4. Lövet skriver:

    Jag försöker en gång tilll…
    …Nej, jag kan inte känna något annat än intensiv PK-allergi för detta.

    Fanns det inget annat de kunde göra för verklig jämställdhet än att starta en ”kramklubb”?

    …men det kanske är bättre än ”Män för jämställdhet” som skall åka omkring och tala om för småpojkar att de alla anses vara våldsverkare.

    Nej som sagt, jag är ledsen, men det betyder inget för mig som individ om det är ”utmanande” eller inte att kramas. Jag kramar min fru och mina barn ofta och gärna, jag kramar ibland minna vänner när de (eller konvenansen) förväntar sig det. Jag är kort sagt ingen masskramare, men det har inget med normer att göra. Jag tycker kramar är en stark kärleksbetygelse och den ger jag bara till de som gjort sig förtjänta av den. Och det blir man inte genom att lösa medlemskap i nån klubb!

    …Men visst – låt dem starta klubb, låt dem kramas på utskottsmötenaa, hångla på styrelsemötena, låt valberedningen flirta – Låt dem ha ormgrop på årsmötena!

    …men skippa PK-artiklarna!!!

  5. Roger skriver:

    Bob hansson har haft en del att säga om jämställdhetsdebatten, och han är vis.

    http://www.aftonbladet.se/debatt/article308936.ab

    Jag kommer ihåg när jag läste det där första gången att jag tänkte, ”Ja, precis så BORDE det få vara”. Men jag blev nedstämd över hur långt ifrån verkligheten det var, en värld där mäns känslor och upplevelser tas på samma allvar som kvinnors i jämställdhetsdebatten.

    Dingo Dingo eller vad boken hetter kommer att vara ett givet köp för mig.

  6. Jack skriver:

    ”Män som kramar varandra i en kvart kan lugnt sägas vara en rejäl utmaning till den rådande bilden av män, och hur män förväntas uppföra sig”

    Man kan hålla på med kampsporter som pojke/man för liknande doser kroppskontakt. Ta brottare till exempel, de kramas jättehårt under lång tid och har dessutom misstänkt lite och tajta kläder när de gör det.

    Vad jag tycker mig ha jag märkt på senare år i Stockholm är att kramandet bland män verkar ha ökat iaf bland bekanta men jag kan ha fel.

    ”Det viktiga som jag ser det är att män känner sig fria att utforska sin framtida roll”

    Vad gäller mäns roll så läste jag på universitet och fick där lära mig, alltså vetenskapligt tror jag eftersom det är på universitet, att ”mäns roll är att tjäna kvinnor”.

  7. Man skriver:

    Jessica,
    Kramar en man en kvinna under en lägre tid får han med stor sannolikhet stånd, kramar han en man händer oftast något annat. ibland är det skönt att låta sexualiteten vila och låta denna starka kraft inte ta över hela ens system. Du skulle bara veta hur det är att vara berusad på testosteron! Men eftersom Bobo tydligen bjuder in båda könen faller hela mitt resonemang…nästan!

    Lövet,
    Hur blir man värdig dig? Vilken fundamentalist du är, en fundamentalist precis som alla andra sådana, som delar upp värden i värdig och ovärdig. Jag föreslår att du kramar någon du anser vara ovärdig, stannar upp, andas djupt och slappnar av i diafragman, upplever dig själv och vad som händer i dig… sakta, efter ca: 10 minuter, kommer du med all sannolikhet att uppleva att det inte bara är du som blir kramad, också du blir omfamnad, och i den du nyss ansett vara ovärdig kommer nytt djup att upptäckas, han/hon kommer att ha oändligt mycket mer komplexitet. Han/hon liksom du är ett svin, en skit, en arrogant jävel, MEN likaså är ni båda människor som gör vad de kan med de förutsättningar ni har, ni är båda storartade, vackra, sårbara människor som andas samma luft, som är byggda av samma byggstenar, samma atomer samma molekyler. Ta lite fågelperspektiv på dina åsikter vett jag!

    Roger,
    Ja, en jäkligt bra artikel! Bob är jäkligt vis!

  8. antikythera skriver:

    Intressant tycker jag. Jag måste säga att jag aldrig känt något krav, plikt att vara man. Jag känner mig inte mindre man när jag inte är bra på typiska manliga saker. Så för mig är en manlig könsroll något främmande. Jag har alltid varit som jag vill vara och trivs med det. Jag skulle inte några problem med att dra på mig en kjol och måla mina naglar rosa, men jag vill inte, det är ju ingen manlig könsroll att inte vilja vara mer feminin. Något behov av att krama andra män har jag inte, då jag tycker en kram är väldigt intimt som jag enbart vill göra med kvinnor. Inte heller det någon manlig könsroll.

    Så när andra börjar prata om manliga könsroller protesterar jag högljutt eftersom jag inte tycker att män har några större könsroller. Utan i min mening är det bara kvinnor som har en könsroll, en superfeminin och från deras perspektiv så är alla män macho, som i själva verket är utan en roll.

    Om man tänker efter, vilka är det som uppfostras till att bli vad? Att män uppfostras till att bli macho, hårda och tåliga är sant på ett sätt, då pojkar oftast gör som dom vill, lär sig på egen hand, lär sig genom att göra fel osv. Det skapar en tålig och hårdare människa som kan ta hand om sig själv. Raka motsatsen är det för tjejer som påtvingas en superfeminin roll av sin mamma. Det ska sminkas, det ska vara perfekta kläder och hår. Det ska vara fina naglar, fint beteende, och man ska också gilla det mamma gillar att göra. Pojkar väljer vad dom vill göra, därav är det större variation på män i samhället än kvinnor.
    Hur ofta ser man tex en manlig kvinna? Nästan aldrig, men feminina män finns överallt och ingen bryr sig.

    Jag kan sträcka mig så långt att säga att en roll vi män har är att inte prata om problem, speciellt när det involverar kvinnor. Tex våld i relationer. Tydligen är det vanligare för kvinnor och slå män, vilket samhället inte vet om ännu.

    Lite OT kanske.

  9. Jack skriver:

    antikythera,

    ”Det skapar en tålig och hårdare människa som kan ta hand om sig själv.”
    Det skapar också barn som begår självmord och dör oftare, det skapar tidigare utslitna och ensamma människor som säger att allt är bra, som använder de uttryck du gör, som säger sig vara tåligare och hårdare, trots att det i verkligheten oftare går sämre för dem. Och själv kanske han inte känner till detta då det går emot allt som sägs och för att annars blir det också kalla handen helt och hållet, vilket förmodligen är anledningen till att det sägs. Pratet är snarare en efterkonstruktion i idévärlden men också en källa till hopp och driv, liknande hoppet på att kanske har man en superkraft och inte bara en sämre lott. Det sagt så har män en del styrkor men dessa är inte psykisk tålighet och hårdhet. Där vinner snarare kvinnor och det för att de har så mycket stöd från omgivningen. Skulle män ha samma stöd och situation, ja då vore vi kanske hårdare och tåligare. Faktum är att dock att de män som strävar efter att visa sig hårda och tåliga förmodligen snabbare än någon annan sliter ut sig och blir svagast av alla även om vi gärna säger precis tvärtom.

    ”Pojkar väljer vad dom vill göra, därav är det större variation på män i samhället än kvinnor”
    Visst, men flickor väljer mer, så förklaringen till mäns större variation är faktiskt en annan, snarare den motsatta. Kvinnor presenteras genom sin sociosexuella attraktion fler alternativ och har således lättare att inte fastna i en viss riktning och har också lättare att förhandla sig till och hitta en naturlig medelväg. Pojkar och män blir istället kvar i större utsträckning i de spår de gått. Det gör att de sticker längre åt det håll de sticker och kanske också att de sticker i håll som de annars inte stuckit åt om de haft lika mycket alternativ som kvinnor. Variationen bildas därmed alltså genom tendensen för män att stanna i samma spår, motsägelsefullt som det låter. Det är också det som gör att män är bäst på det mesta. Orsakat av bristen på alternativ alltså, och orsakat av bristen på inneboende social attraktion.

  10. klas skriver:

    Krama på. Och Jessica, välkommen in i kramklubben.

    Men Jessica, gör även detta: Utgå från känslan du hade när du läste om kramklubben och du vet du hur det känns att vara man 2011.

  11. Lorem Ipsum skriver:

    @Jessica, Du tycker att sammanslutningar som enbart är öppna för män är en vidrig företeelse. Varför är det en vidrig företeelse?

    Vad jag personligen tror är att många hänger upp sig på att man inte bara betalar in medlemsavgiften och sedan är man med.

    En loge måste man bli rekommenderad till. Exakt samma förfarande har man i många andra sammanhang också i svenskt föreningsliv.

    Detta av en enkel anledning, det är för att man ska kunna försäkra sig om att medlemmarna delar någorlunda samma grundläggande värderingar.

    Citat ur Odd Fellows FAQ:

    ”Ordens syftar till att fördjupa medlemmarnas medmänskliga egenskaper och utveckla den mänskliga karaktären.

    Odd Fellow Orden bedriver dessutom en stor humanitär verksamhet i form av olika biståndsprojekt.

    Genom en djup social gemenskap, som bygger på uppriktig vänskap, kan medlemmarna få en ny dimension och mening med sitt liv.

    Vi kallar ibland Orden för en ‘högskola för den mänskliga karaktären’.

    Vi skall uppfylla vår ordens budord: Besöka de sjuka, Hjälpa de nödställda, Begrava de döda och Uppfostra de föräldralösa.”

    Jag vet inte men det tycker jag låter som något att sträva efter. Så här ser det ut i dom flesta logerna av olika slag runt om i Sverige.

  12. Andreas skriver:

    Man kan väl kramas om man känner för det, men jag förstår inte varför kramandet ska göras till norm och ett måste. Varför skulle det vara något fel på de traditionella manliga sätten att bete sig? Är det inte bättre att acceptera sidor från båda könsrollerna än att försöka skapa en ny roll som är ännu smalare än de traditionella könsrollerna.
    Nu verkar det mer som om alla måste bete sig som någon sorts bästis-tonårstjejer med tvångsmässigt kramande hela tiden oavsett om det finns en anledning eller inte. Jag kramar gärna andra män och kvinnor när jag tycker att det finns en mening med det, som när jag vill visa mitt stöd eller någon är ledsen, men jag har ingen lust att urvattna kramarna till slentrianbeteende som inte betyder något och ännu mindre göra dem till teater för andra. En lätt omfamning duger gott för mig i de allra flesta fall.

  13. Jessica skriver:

    Så dumt. Jag femminuterskramar män hela tiden. Utan att varken de, eller jag blir kåta. Hur kunde jag glömma det!? Det kallas dans det jag pysslar med. Och ja, det händer att män gnussar (gnuggar näsan med) andra män. Det är så fint att jag får tårar i ögonen när jag ser det. Ok, vissa måste spexa till det så att ingen misstolkar det som att de är kääära. Men det finns de som är så trygga att det bara slappnar av och njuter av en bra dans.

    Att tjejer gosdansar med andra tjejer har vi sett ett bra tag. Men killar som dansar med killar är relativt nytt.

  14. Hamstrn skriver:

    Du glömmer visst individen Jessica?

  15. Jessica skriver:

    Vilken individ pratar vi om nu?

  16. Jocke S skriver:

    Män i andra länder kramas och pussar på kind, även i t.ex. Ryssland. I muslimska länder förekommer att pojkar går hand i hand, (har dock ej sett det själv). Och i fotboll kramas ju män. Tycker kvinnor kramas lite för mycket, och män kan nog kramas lite mer. Men inga överdrifter, då blir det bara yta!
    Den stoiska mansrollen sitter hårt, jag möter den hela tiden när jag debatterar på sourze. Men kvinnor ligger också bakom en del, som nämnts här. Knepigt problem!

  17. Jack skriver:

    Jocke S,

    Vad tror du det beror på om den är starkare här än i t ex Ryssland?

  18. Lövet skriver:

    @Man: Ja det är det som är skillnaden på dig och mig:
    Jag, en dålig människa – en arrogant djävel, ett svin och en skit;
    Du är en sådan där fin människa, det såg man – ja man kände det – direkt!

    …men en sak begrep jag inte (beror enbart på min ”arrogans” antagligen)?

    ”Värdig”? Jag talade om kärleksbetygelser. Men Jo, kärlek h a r ett ”värde” för mig. Jag delar inte ut mer av det än jag har täckning för, jag devalverar den inte.

    Visst jag skulle kunna springa omkring och kramas med allt och alla bara för att, men då betyder det ju inget. Det blir en amerikansk ”Ha en trevlig dag”, en fransk handpuss eller en östermalmsk kindpuss…
    …Kärleksbeviset depricierat till en PK-symbol, som ett ”Make-Love-Not-War-märke”…
    …blott en statusmarkör helt enkelt.

    …men visst – nu är ju jag en sådan där dålig människa (eller var det ”svin” och ”skit” du skrev?)

  19. ica i rutan skriver:

    Allt låter awesome. jag älskar när min pojkvän gråter inte att han är ledsen utan att han vågar det inför mig. tycker det är vackert.

    Keep up the good work!

  20. Man skriver:

    @Lövet: Jag är lika arrogant och full skit som dig, men du missar ju poängen helt å hållet! Gillar du att missa poänger?

  21. Lövet skriver:

    @Man:

    ”@Lövet: Jag är lika arrogant och full skit som dig, men du missar ju poängen helt å hållet! Gillar du att missa poänger”

    Jag dina poänger ser jag ett egenvärde i att missa!

  22. antikythera skriver:

    @jack
    fast det stämmer ju inte, nu är ju 99% av alla män uppfostrade på det sättet. Och den gigantiska majoriteten mår bra. Det är ett fåtal som mår dåligt och ännu mindre som tar självmord att skylla det på en struktur att män oftast uppfostrar sig själva är fel, ett sådant sätt som gjorts troligen sen tidernas början. Även då jag inte gillar att dra paralleller till djurriket så gör även dom det. Det sjuka i våran uppfostran måste ju ändå vara kvinnors könsroller som hämmar dem och som inte är naturlig på långa vägar. Varför män mår sämre är den större pressen dom har på sig, det är svårare att vara män än kvinna idag av många många orsaker. Alltid varit kommer nog alltid att vara också.

    Jag håller med om att män skulle må bättre med en omgivning där det är tillåtet att prata känslor osv, men jag vill inte heller skylla det på den manliga könsrollen, utan snarare en struktur i samhället där mestadels kvinnor ser män som macho. Inne på GN och jag tror även här inne hos pelle har vi sett en del artiklar där män diskrimineras då dom har problem, i skolor framförallt. Inte samma stöd läggs på män som kvinnor, gamla som unga.

    Jag tycker också att män har mera alternativ i samhället än kvinnor, jag vet inte vad du menar med vad du säger heller. Men män har alltid kunnat välja på mera jobb än kvinnor, detta börjar ändra på sig när det gäller kivnnor vilket är bra, men det rubbas inte ens när det kommer till män.

  23. Jack skriver:

    antikythera,

    Skall inte svara nu, men det du håller med om är inget jag sagt ville jag bara inflika.

  24. Jack skriver:

    antikythera,

    Lite, lite mer svar. Känns som du drog upp mycket så jag hugger en punkt.

    ”Det sjuka i våran uppfostran måste ju ändå vara kvinnors könsroller som hämmar dem och som inte är naturlig på långa vägar”

    Är du säker på att vi i historien ens haft en uppfostran som hämmat kvinnor mer än män? Negativa kontakter och bestraffningar har alltid delats ut mest till pojkar. Det kan snarare vara så att kvinnor/flickor får sina behov tillgodosedda i så hög grad utan egen aktivitet att de blir och kan vara och kan verka hämmade, när de själva verkat har det de behöver i tillräcklig grad för att inte byta strategi. Alla varelser är energieffektiva. Pojkar kan vara mer hämmade trots att de är högljuddare än flickor därför att de vore ännu mer högljudda annars. Flickor kanske också har mer glittriga, svajande och bjärta kläder å andra sidan för att få uppmärksamhet. Akustisk högljuddhet är inte den enda, kvinnobröst i dekolletage är en annan vlisuell högljuddhet osv. Analysen börjar dock i fel ända om vi utgår från kvinnors passivitet om vi istället är ute efter den stora bilde. Alltid måste analysen då börja i livslängd, reproduktion och livskvalitet, och där vinner kvinnor stort och har så gjort i alla tider. Den som tror att kvinnor varit förtryckta har helt enkelt lurats av sin biologi och kultur (andra människor som också lurats av biologi). Först genom mansrörelsen har vi gjort denna vetenskapliga upptäckt. Tack vare män kunde vi se det våra sinnen inte gjorde, dvs att jorden är rund, och nu att kvinnorörelsen till stor del är en kollektiv psykos. Frågan är vad denna nyvunna insikt innebär för framtiden.

  25. Ville skriver:

    Många här tycks missa det som jag tyckte var intressantast. Jag är helt övertygad om att män har en instinkt för att hålla tillbaka känslor. Lite som en snooze-knapp för känslor. Visst kan kvinnor också skjuta upp känslor, men jag tror att det hos kvinnor är inlärt och hos män instinkt. Män behöver vissa omständigheter för att kunna prata om och visa känslor. Omständigheter som ”stänger av” dom specifika instinkter som gör att han utan att tänka på det trycker på snooze-knappen. En av anledningarna till att en man inte visar så mycket känslor är att han behöver, att andra i hans närhet, ”hans team” litar på honom. Litar på att han kommer klara det som han och gruppen ställs inför utan att bryta samman. Dessutom behöver han klättra i hierarkien och att då visa svaghet är inte bra eftersom andra kan tänkas utnyttja detta eller ses som mer tillförlitliga. Han behöver klättra i hierarkien för att han ska uppfattas som mer attraktiv och få tillgång till mer attraktiva kvinnor. Kvinnor har genom evolutionen fåtts att tycka att starka (psykologiskt) män är attraktiva. Genom att dessa har varit mer framgångsrika inom gruppen och därför ökat kvinnans och hennes barns överlevnadschanser. För att en man ska vara framgångsrik i livet (föra vidare sina gener) ska han således uppfattas både av den grupp han jagar/arbetar i och av kvinnor som stark. Det är enligt min mening inte alls konstigt om dessa faktorer gett män en stark instinkt att inte visa mycket känslor det handlar nämligen både om överlevnad och reproduktion.

    Så hur skulle man kunna ”stänga av” instinkten så att snooze-knappen inte automatiskt slås till? Tja att krama andra män tycks funka. Det var det jag tyckte var intressantast. Andra sammanhang skulle vara en grupp män som inte har något annat syfte än att träffas och prata och där man har så olika bakgrund och situation att ”grupptänket” inte går igång. Dom olika grupper av män i ordnar och liknande som finns tycks vara ett ställe där omständigheterna kan vara dom rätta. Dessvärre kommer inte kvinnor att kunna ingå i dessa grupper om syftet bla är att män ska kunna prata om sina känslor eftersom instinkten i det fallet inte går att stänga av med mindre än att en man uppfattar kvinnan mer som en mamma än en kvinna. Dels tror jag att få kvinnor vill uppfattas som mamma av vuxna män dels kommer männen att känna sig mer som pojkar och börja bete sig därefter något jag inte tror att dom vill.

    Kanske finns det fler tillfällen då män kan stänga av denna instinkt. Skulle vara intressant att höra några idéer Jag tror nämligen vi behöver kunna få göra det oftare. Jag misstänker att om man trycker på knappen för ofta kan den kanske ”haka upp sig”. Kanske många tillslut inte längre utan speciella omständigheter kan få kontakt med vad dom egentligen känner.

    Jessica, varför är det så hemskt att män har grupper där dom kan få vara sig själva? Skulle det alltid vara med några män på tjejmiddagar?

  26. Jack skriver:

    Ville,

    Kanske instinkt att döjla känslor men definitivt inlärt, inlärningen kan dock vara medfödd och beroende på medfödda attribut. En funktion av känslor är socialt signalerande om ens egna invidivid. Dvs att ge information till andra. När andra får information om dig blir de starkare gentemot dig på olika sätt. Som parallell kan nämnas att kvinnorörelsen har jobbat med denna metod att falskanmäla för att såleds få polis att bryta sig in hos män och tillgängliggöra sig information om dem som sedan passeras vidare till kvinnorörelsen. Detta skulle jag närmast likna terrorism eftersom goda och lagenliga svenska män behöver dras med rigorösa säkerhetrutiner för att skydda sin egen forskning, näringsverksamhet osv från polisiärt våld i femnistiska syften, vilket alltså låser ner samhället i någon grad kombinerat med den terror som kvinnorrörelsen sprider.

    Information är alltså vikigt, brott begås för att få den, och känslor är en sådan.

    Det svarar dock inte på varför män skulle hålla tillbaka känslor mer än kvinnor, det svaret hittar man i att information kan användas till ont och gott. Information om kvinnors tillstånd använder vi, män och kvinnor, till att göra det bättre för kvinnor, medan information om män används till att stjäla resurser från män och ytterligare försvaga i större utsträckning. Som manlig individ ses du som fienden per default och därför är det viktigare för män att hålla undan information än för kvinnor. Information om kvinnor leder snarare till att röda mattan skräddarsys. Detta sagt om män i relation till kvinnor som grupp. Alla sorters undantag finns såklart.

  27. Casper skriver:

    Den där Snooze knappen – jag gillar det… För det är så jag gör, stänger av känslorna i en mycket jobbig situation och försöker se vad för bra jag kan få ut av det så jag lär av det. Sen kan känslorna komma efteråt, och då kan jag tycka att jag kanske varit stenhård eller att jag varit dum osv – men ändå har den jobbiga situationen hunnit att gå förbi och jag har fått tid att bearbeta det. Så att det inte blir så igen en gång till – det kan jag tala ut om – men inte fan ska jag sluta med att stänga av mina känslor för då kommer jag ingen väg i livet.

    Ska jag hellre begå självmord för att jag inte klarar av hantera mina känslor? Ska jag hellre lägga mig in på sjukhus ? NEJ, människor behöver ibland distans från sina känslor för att förstå situationen bättre och kunna lösa det på bästa möjliga sätt och sen bearbeta det efteråt.

    Så ja, man blir stenhård av att gå sin egen väg och genomgå en massa misslyckanden , men även också många lyckade stundar som gör det värt att förtsätta :)

    JAg tycker det är intressant hur man diskuterar mann och kvinna, men hva med den här scenariot : ” 2 barn, hund , radhus , volvo och en lycklig familj ” – är inte den scenariot det ni flesta drömmar om – båda män opch kvinnor – och av den scenarioet kommer det mansroller och kvinnoroller som varje kön tror de måste uppfylla för att få en lyckligt liv… Förstör inte det också ?

  28. Casper skriver:

    :)

  29. [...] vidare läsning rekommenderas Therese Eriksson i HD, och, faktiskt, Pelle Billings kommentar på hans blogg som ändå känns ganska träffande – trots att han är mer positivt inställd än jag. Särskilt [...]

Google