Pelle Billing

Igår kväll och idag syns det två mycket intressanta och kontroversiella artiklar på Newsmills framsida.

Den första är skriven av Mats Olsson, förskollärare som numera undervisar på Malmö högskola. Han ställer frågan: Får män kritisera en kvinnodominerad skola? Många viktiga poänger görs i artikeln, och jag kan gissa att den rör om i grytan ganska rejält, bland de som engagerar sig i skoldebatten. Själv är jag emot alla former av kvotering i samhället, dock kan jag tycka att det är konstigt att man inte gör mer för att uppmuntra män att bli lärare, på samma vis som man t ex uppmuntrat kvinnor att bli poliser. Sedan är det en annan femma att kvinnor smygkvoterats in till Polishögskolan – det stödjer jag definitivt inte.

En om möjligt ännu större bomb i vår statsfeministiska sörgårdsidyll – denna dag då Melodifestivalen ska avgöras – är att Pia Larsson skriver om hur hon via falskt vittnesmål fått sin sambo dömd till 15 månaders fängelse, trots att hon var den som misshandlade! Detta är ett välbehövligt komplement till Sara Vargas politiskt korrekta låt Spring för livet, som vad jag förstår deltar i kvällens övningar.

Här är några nyckelcitat från Pia Larssons artikel, de talar för sig själv:

Plötsligt stod vi där, två fyllskallar som drog och slet i varandras kläder. Efter dessa sammandrabbningar vaknade vi upp med blåmärken på våra kroppar.

Man får det när man drabbar samman i en trång hall, min sambo hade fler blåmärken. Blåmärken som inte uppkommit pga av bråk i en trång hall, det var blåmärken som uppkommit genom våld från mig.

Här kan man ställa sig frågan varför min sambo blivit dömd av Tingsrätten när det uppenbarligen var jag som tillfogat honom våld?

Polis anländer, förutsätter att min sambo misshandlat mig och anhåller honom.

Jag blir hörd, berättar snyftande om hur dum och elak han är mot mig. Jag berättar om alla bråk, om alla knuffar och om alla slag. Jag överdriver när jag berättar. Jag nämner inte det faktum att jag varit den som slagit.

Nej, här kan jag få sympati, det märker jag direkt!

Mina tankar går till de män som i dag går igenom det jag utsatt min sambo för. Jag tänker på alla män som sitter oskyldigt dömda och som har fått sina liv förstörda. Jag tänker på alla män som inte har en sambo med ryggrad, som vågar erkänna att hon gjort fel.

Den totala avsaknaden av rättssäkerhet för män som blir anklagade för kvinnomisshandel är skrämmande!

Jag är medveten om att det finns män som slår sina kvinnor!

Givetvis skall dessa män, efter opartisk rättegång dömas till kännbart straff.

Men det är det där med opartisk.

Återigen, jag uppmanar Justitiekanslern och regeringen att utreda samt förändra de rutiner man idag använder sig av när det gäller relationsvåld.

Det måste till en förändring!

Jag tar mitt ansvar, jag går ut och blottar mina felsteg i hopp om att Justitiekanslern och Regeringen ska blotta sina fel och agera kring detta.

Klockan tickar på, hur många män ska dömas under 2011?

15 Kommentarer »

Fredrik Sandberg – skribent hos Mansnätverket – publiceras idag i Borås Tidning. Debattartikeln är en replik på vänsterpartisten Ida Legnemarks inlägg om att samhället ursäktar mäns övergrepp. Fredrik visar med all önskvärd tydlighet att samhället ser mer allvarligt på mäns övergrepp och brottslighet, än på kvinnors, vilket motsäger Legnemarks tes. Dessutom tar han upp att bägge könen är ansvariga för sin sexualitet, inte bara männen. Det kanske bästa med artikeln är att Fredrik visar sig vara den sansade parten, och den som vill inkludera bägge könens problem.

En ny studie från University of Illinois (USA) visar att bland tvååringar är det pojkarna som är extra känsliga för att föräldrarna inte klarar av att bemöta deras negativa känslor på ett bra sätt. Vare sig barnets känslor blir förlöjligade eller straffade så är det pojkarna som påverkas mest av detta. Med tanke på dessa resultat kan man fråga sig hur bra det är för små pojkar att mötas av en värld där de inte ska visa känslor och där de ska tränas till att vara förbrukningsbara. Läs om studien här och se översikt här.

I fallet Julian Assange börjar svenska pressen nu skriva om sådant som varit känt en längre tid via bloggar och Flashback. Expressen berättar att den poliskvinna som förhörde den yngre kvinnan var god vän och partikamrat med den äldre kvinnan. Poliskvinnan har även kommenterat den pågående utredningen på ett olämpligt sätt på sin Facebook-sida. Vad gäller den äldre kvinnans status som stark feminist så bekräftas det av detta citat: “Och som sagt, märkligt att vita män alltid måste försvara rätten att använda kränkande ord. Sen förnekar de förstås att just dessa ord är en del i det system som håller deras grupp kvar på toppen av samhällsstrukturen.”

Det finns även fler frågetecken i utredningen, som gammelmedia ännu inte bitit tag i. Varför spelades förhören med kvinnorna inte in, trots att detta ska vara rutin? Var det så att den äldre kvinnan satt i rummet när den yngre förhördes (vilket är mot alla regler)? Vi kan inte veta om Julian Assange är skydlig eller inte, men det vi definitivt kan kräva är att rättssystemet granskas, och att media vågar skriva om alla felaktigheter som gjorts.

För övrigt så fortsätter miljonerna att flöda för att uppnå 50-50-fördelning av kvinnor och män på samhällets alla områden. Den här gången är det kulturen som får 17,5 miljoner kronor. Tydligen är vi i Sverige redo att göra nästan vad som helst för att få till denna 50/50-fördelning, även om befolkningen inte är intresserad av att det ska vara så. Don Quixote kämpade mot väderkvarnarna, och i Sverige år 2011 kämpar vi mot människors drivkraft och intressen.

Uppdatering: Mer svidande kritik mot poliskvinnan i Assange-fallet.

6 Kommentarer »

Idag publiceras en artikel av mig i en amerikansk nättidning för män, The Good Men Project Magazine.

Min artikel är del av ett större tema de har för närvarande om mansfrågor, dvs det som kallas för Men’s Rights Activism i USA.

Syftet med min artikel är att besvara en del av de farhågor som män och kvinnor kan ha inför att män ställer krav på att mansfrågorna ska integreras i jämställdhetspolitiken. Jag ger även en översikt av de tre stora grenarna i den internationella mansrörelsen.

Passa på att läs Paul Elams korta text om misandri, och titta på Youtube-klippet som ingår. Skrämmande.

Allt material är som sagt på engelska, och jag vet att alla inte känner sig bekväma med att läsa på det språket. Om någon vill skriva en översättning (eller en sammanfattande översättning) i kommentarerna, så är det fritt fram!

Uppdatering: Läs även denna klockrena ledare i Corren från idag.

13 Kommentarer »

Visst är det intressant att misandriska feminister* så ofta pratar om mäns könsorgan?

Se t ex detta citat från Malin Wollin i Aftonbladet:

Men så fort jag som kvinna försöker sätta ljuset på vad jag nu ser, som jag alltså inte såg förut, så blir det ett sabla kackel bland tupparna i hönsgården där de sprätter och försöker se malliga ut trots att de inte har mer penis än vilken pulla som helst.

Det är närmast något freudianskt över det. Vill de själva ha en penis? Eller får de bara ge uttryck för sin fascination inför penisar genom att gå till attack mot dem?

På Newsmill tar Petra Hjortensjö den penisfokuserade misandrin till nya höjder:

för att de fortfarande ska känna sig trygga och ohotade på sina kungliga högsäten i könsmaktsordningens peniselitistiska verklighet.

Så nej, jag tänker inte ta på mig korsetten och köra upp tungan i era gubbsnuskiga tolvfingertarmar

men tydligen har vi inte kommit längre i vår fallosfixerade världsordning

Vem är det egentligen som är fallosfixerad här? I en kort text lyckas Hjortensjö tala om mäns könsorgan två gånger, och tydligen går hon även runt med fantasier om att köra upp sin tunga där solen inte skiner.

Jag kan inte undgå att föreställa mig att om tjugo år kommer tonåringar att skicka länkar till varandra med dessa citat, och fascineras över det samhällsklimat som paradoxalt nog producerade misandri och penisfascination samtidigt.

* Misandriska feminister är feminister som ger uttryck för mansförakt eller manshat, dvs det är en specifik subgrupp av feminister.

19 Kommentarer »

Idag är det internationella kvinnodagen, så grattis alla kvinnor!

Märk väl att dagen inte heter internationella feministdagen, utan det är en dag för kvinnor, varken mer eller mindre.

Den överväldigande majoriteten kvinnor i Sverige identifierar sig för övrigt inte som feminister, men det är precis lika mycket deras dag.

I Danmark föreslår jämställdhetsministern Lykke Friis att man ska slopa kvinnodagen (Politiken, Aftonbladet).

– Istället för att ha ännu en kvinnornas internationella kampdag så ska det vara en kampdag för mäns och kvinnors lika möjligheter, säger Lykke Friis till den danska tidningen Politiken.

Hon jämför dagens jämställdhetsdebatt med ett ghetto.

– Idag är det bara kvinnor som diskuterar med kvinnor.

För att råda bot på detta ska hon tillsätta en manspanel som ska fundera på hur män ska kunna engagera sig i jämställdhetsfrågorna.

Det känns inte som att vi kommer att få höra någon svensk jämställdhetsminister säga något liknande den närmaste tiden!

Jag tycker inte att vi behöver slopa kvinnodagen, utan vi kan uppgradera mansdagen till samma status istället.

Däremot ska Lykke Friis ha en stor eloge för att hon vågar stå för lika möjligheter mellan könen (och inte lika utfall), samt att hon vågar säga ett ord som “ghetto” för att röra om lite i grytan. Och tanken på en manspanel är bara så att man vill ge henne en stor puss – på kinden alltså

Även i USA finns det tankar på en manspanel, men inget är spikat ännu.

Uppdatering: Läs även Correns artikel om Amazonia. Delta gärna i diskussionen nedanför artikeln!

14 Kommentarer »

Nu är det dags igen. Efter ett par veckor med mer sansade inslag om män i media så drar mansföraktet igång igen.

Gunnar Bergdahl går till full attack mot det manliga släktet (som han själv tillhör) i HD, genom att skriva att det är dags för en mansskatt:

I nästa vecka infaller den internationella kvinnodagen. Årets ritualkampanj i ojämlikhetens rike.

Sverige är ojämlikhetens rike? Verkligen? Påståendet är fel på så många olika nivåer att jag knappt ids kommentera det. Dels är det väldigt udda att skriva så när World Economic Forum år efter år säger att Sverige tillhör topp 5 vad gäller kvinnofrågorna. Dels anger det en total okunskap om mansfrågor, vilket är lite pinsamt för en skribent år 2011.

För att inte tala om de verkliga mörkermännen på den sverigedemokratiska kanten. Där ska kvinnan stå vid spisen och alla former av genusvetenskap förbjudas!

Sverigedemokraterna är kända för kollektiva omdömen om olika grupper. Bergdahl vill bestraffa män som kollektiv med en extra skatt, vilket är en typ av kollektivt tänkande som SD skulle vara stolta över.

Jag har aldrig träffat på en man som tycker att vårt kön automatiskt bör ge högre lön.

Inte jag heller. Men numera känner jag till en manlig skribent som vill att vårt kön automatiskt ska betala högre skatt. Det är väl ungefär lika illa.

Till och med i bolagsstyrelserna har den kvinnliga andelen ökat från sex procent till 16, direktörsandelen har gått från 16 till 29 procent. År 2000 var 24 procent av chefredaktörerna kvinnor, nu är siffran 39 och andelen redaktionschefer har ökat från 30 till 58 procent.

Bland mina kollegor kulturchefer och -redaktörer är förändringen riktigt dramatisk. Från 34 procent till 69!

Eh, OK… Kvinnorna stormar fram på arbetsmarknaden och du vill därför… höja skatten för män?

Ständigt denna löneskillnad. Decennium efter decennium. Den statistiken ljuger inte. Skam över oss alla!

Om du vill skämmas är det helt OK, men dra inte in oss andra. Många av oss känner nämligen till att det inte längre finns någon direkt lönediskriminering i Sverige. Dvs vi har redan lika lön för lika arbete. Däremot uppkommer det löneskillnader utifrån att män och kvinnor har olika yrken, befattningar, arbetsuppgifter, arbetstider, osv. Inte ens f d JÄMO kunde hitta mer än drygt en procentenhet av kvinnorna som eventuell hade en för låg lön men då räknade man även på likvärdiga arbeten, inte bara på lika arbeten.

Det är därför dags att på allvar diskutera en mansskatt. Beskattning är vårt redskap för att utjämna och fördela frukterna av vårt gemensamma arbete. Den som tjänar mycket ska avstå mer än den som tjänar lite. Jag skulle därför mer än gärna betala en mansskatt som kompenserar detta sakernas orimliga tillstånd.

Igen så finns det en liten detalj här som du missar, Gunnar. Bara för att du tjänar mycket pengar så betyder det inte att alla män gör det! Och eftersom många män vet att de har den lön de förtjänar, och sliter för varje krona, så är det lätt absurt att föreslå att just män ska dela med sig.

I ett längre perspektiv skulle den, likt andra epokbundna skatter och pålagor, kunna plana ut och helt försvinna när orättvisan väl är upphävd.

Vilken orättvisa?? Var god presentera forskningsrapporter som stödjer ditt tal om orättvisor. För det kan väl inte vara så att du utgår ifrån hörsägen och diffusa påståenden om lönediskriminering som aldrig backats upp av seriös forskning?

Dessutom är vi män som kollektiv fullständigt överrepresenterade i brottstatistiken, det är vi som våldtar och misshandlar, kör rattfulla och beter oss. Så ser mansrollen ut. Allt till stora kostnader för samhället.

Ja, så är det. Samtidigt har män byggt upp vår civilisation, genom att offra sin hälsa, sin kontakt med sina familjer och sina kroppar. Men det räknas kanske inte när män är överrepresenterade på ett postitivt sätt?

Att säga att män orsakar stora kostnader för samhället, utan att faktorerar in de enorma värden som män producerar, är absurt. Skulle det bli en nettovinst eller nettoförlust för samhället om männen försvann över en natt?

41 Kommentarer »

Jag fick ett tips (tack Leif!) om hur synen på män och jämställdhet var i slutet på 80-talet, via en länk till en proposition om jämställdhetspolitiken inför 90-talet. Det relevanta stycket citeras i sin helhet nedan.

Notera hur tonen mot män fortfarande är betydligt mer vänligt och inriktad på samarbete, jämfört med slutet på 90-talet och första hälften av 00-talet. Detta var innan “könsmaktsordningen”, “mäns våld mot kvinnor” och “män är djur”.

Nu börjar vi äntligen komma varvet runt och mansfrågor börjar ånyo bli intressant för samhället. Hoppas att vi kan ta tillvara på denna impuls på ett bättre sätt idag, än för två decennier sedan. Vi har ju redan testat könskriget, och det funkade väl sådär.

5.3.3 Idéprogrammet Mannen i förändring

Min bedömning: Opinionsbildningen för jämställdhet i samhället bör i ökad utsträckning rikta sig till män. Idégruppen om mansrollsfrå­gor har här en viktig uppgift. Fortsatt projektverksamhet inom om­rådet kommer att initieras.

Skälen för min bedömning: Som jag inledningsvis konstaterat innebär utvecklingen från ett enförsörjarsamhälle till ett tvåförsörjarsamhälle av­sevärda förändringar inte bara för kvinnorna utan också för männen. Jämställdhetsdebatten i Sverige liksom i andra länder har framför allt förts utifrån den utgångspunkten att kvinnornas villkor i arbetsliv, familj och samhälle behöver förbättras. Detta är enligt min mening en rimlig utgångs­punkt. Generellt sett har kvinnan haft en svagare ställning än mannen och trots avsevärda förbättringar under senare år råder fortfarande bristande jämställdhet inom många områden.

Samtidigt har utvecklingen mot mer jämställda förhållanden i kanske framför allt familjen och i arbetslivet inneburit väsentliga förändringar och ibland även påfrestningar för männen. Jämställda förhållanden mellan kvinnor och män förutsätter emellertid att såväl kvinnor som män är beredda att ändra på invanda traditioner, attityder och roller. Mot denna bakgmnd tillsatte dåvarande jämställdhetsministern år 1983 en arbets-

58

grupp (A I983:B) om männens roll i jämställdhetsarbetet. Arbetsgruppen Prop. 1987/88:105 avlämnade år 1985 idéprogrammet Mannen i förändring.

Idéprogrammet sändes ut för synpunkter till ett stort antal myndigheter och organisationer. Reaktionerna på arbetsgruppens förslag var överlag positiva i de 40-tal svar som kom in. En sammanställning av synpunkterna har upprättats inom arbetsmarknadsdepartementet (J 4725/85).

I idéprogrammet föreslogs bl. a. åtgärder ägnade att stärka den enskilde mannens fadersroll. Föräldraförsäkringen skulle förbättras så att föräldrar som utnyttjar minst tre månader var av föräldraledigheten skulle få rätt till ersättning med sjukpenningbelopp under tolv månader istället för som f. n. nio månader. Vid en utbyggnad av föräldraförsäkringen utöver vad som gäller i dag, skulle den tillkommande tiden fördelas lika mellan föräldrarna utan möjlighet att överlåta dagar. Samtliga remissinstanser ställde sig bakom förslaget om en utbyggnad av föräldraförsäkringen. Dock var hälf­ten emot den del av förslaget som kunde innebära att många familjer skulle gå miste om den högre ersättningen om inte föräldrarna delade ledigheten.

Arbetsgruppen föreslog att kretsen av personer som skulle kunna kom­ma ifråga för rätt till ledighet med ersättning i form av tillfällig föräldrapen­ning skulle vidgas till nära anhörig, som t. ex. farfar och morfar. Mer än hälften av de som yttrade sig tillstyrkte detta förslag.

Vidare framhöll arbetsgmppen vikten av information för att stimulera fler män att vara föräldralediga. Samtliga remissinstanser som yttrade sig anslöt sig till förslaget.

I idéprogrammet framfördes att mödra- och barnhälsovården också skul­le uppmärksamma papporna och deras behov av föräldraförberedelse. Arbetsgruppen ansåg att mera manlig personal inom dessa områden var viktig.

Arbetsgruppen föreslog vidare att män borde ha möjlighet till bättre stöd i olika former av personliga krissituationer. Familjerådgivning med ökat inslag av manlig personal, krisjourer och behandlingsprogram i samband med fängelsestraff var några av de åtgärder som föreslogs. Arbetsgruppens utgångspunkt i dessa sammanhang var att män i kris många gånger kan vara särskilt motiverade att förändra traditionella beteendemönster. Reak­tionerna på arbetsgruppens förslag i dessa avseenden var överlag positiva. Bristen på terapiresurser framhölls.

Idéprogrammet innehöll också förslag till insatser i skolan för att uppnå en attitydpåverkan på pojkar. I programmet framhölls dessutom vikten av insatser i traditionellt manliga miljöer som inom t. ex. idrottsrörelsen och under värnplikttjänstgöringen.

Jag anser liksom arbetsgruppen om mansrollen att opinionsbildande
arbete är ett viktigt inslag i ett fortsatt arbete för jämställdhet i samhället.
Opinionsbildningen bör i ökad utsträckning riktas till män både i deras
egenskap av beslutsfattare i dagens samhälle och i deras egenskap av
samhällsmedborgare. Liksom arbetsgruppen anser jag att diskussion i
enkönade grupper t. ex. i samband med värnpliktstjänstgöring kan vara
ändamålsenlig. Viss försöksverksamhet med denna inriktning har prövats
inom ramen för arbetsmarknadsdepartementets projektverksamhet. Jag
avser att ta ytterligare initiativ i denna fråga. 59

Jag vill i detta sammanhang även nämna att den tidigare arbetsgmppen Prop. 1987/88:105 sedan februari 1987 är knuten till jämställdhetsrådet (A 1982: A), som en idégmpp (A 1987: A) om mansrollsfrågor med uppgift att bl. a. stimulera till debatt och främja opinionsbildningen i dessa frågor.

Jag vill här också ta upp en annan fråga som aktualiserades av arbets­gruppen nämligen männens villkor i samband med skilsmässor och separa-fioner. En skilsmässa eller en separation innebär ofta en synnerligen på- • frestande situafion för alla inblandade parter inte minst för eventuella barn. Enligt arbetsgmppens rapport känner sig män ofta förfördelade i samband med skilsmässor bl. a. därför att kvinnorna i de flesta fall får vårdnaden om barnen.

Kvinnorna har som tidigare påpekats fortfarande huvudansvaret för hem och barn. Detta är oftast anledning till varför kvinnorna får vårdnaden om barnen. Det kan emellertid finnas anledning att se över vissa av de mtiner som frän myndigheters sida tillämpas vid skilsmässor. Sålunda är det enligt min mening viktigt med män inom familjerådgivningsverksamheten och som familjeterapeuter. Det bör också prövas att i samband med vårdnads­utredningar i större utsträckning än idag utnyttja arbetsteam med såväl kvinnlig som manlig personal. Ett sådant arbetssätt kan bidra till en mer allsidig belysning i utredningen.

I idéprogrammet föreslogs också ytterligare forskning angående sam­hällsutvecklingens konsekvenser för mannen i familj och samhälle. Med anledning av detta förslag gav dåvarande jämställdhetsministern våren 1987 delegafionen (A 1983:01) för jämställdhetsforskning (JÄMFO) i upp­drag att utarbeta ett forskningsprogram på området. Delegationen har under hösten 1987 redovisat forskningsprogrammet Om maskulinitet. Jag noterar med tillfredsställelse att delegationen fortsättningsvis kommer att ägna detta forskningsområde särskild uppmärksamhet.

10 Kommentarer »

Det har skapats en ny sajt för våldsutsatta män. Läs insändaren nedan från initiativtagare Tove Öberg, som publiceras med hennes tillstånd:

Hej Pelle,

För några veckor sen var du en pärla och besvarade ett mail till mej med länkar till sidor
som berör våld mot män i nära relationer. Vill tacka dig för länkarna! Jag har själv sökt mycket information både innan och efter, och tänkte att du kanske hade insyn i någon sida som jag hade missat.

Jag är initiativtagare till sajten www.utsattman.se som jag nu driver tillsammans med Veronica Hanzén. Veronica och jag genomförde hösten 2010 en studie om män som blir utsatta för våld av kvinnor i nära relationer. Under studiens gång blev vår upplevelse att det saknas ett forum dit män kan vända sig för stöd utan att riskera bli misstänkliggjorda för att vara de som utövar våldet. Vi vill att utsattman.se ska vara en given plats att vända sig till om man upplever eller har upplevt våld i sin relation. Syftet är också att skapa ökad debatt om mäns utsatthet för relationsvåld och med det öka språkmedvetenheten kring problemet. Vad vi såg i vår studie, definierar sig inte män som våldsutsatta till stor del på grund av att män inte “kan bli” utsatta för relationsvåld. Därför är det viktigt att öka medvetenheten om problemets förekomst.

Kika gärna in på hemsidan! Förhoppningsvis tycker du att den är nåt att ha – tipsa gärna om den om så är fallet. På sidan hittar du också länken till vår C-uppsats, “Berättelser som inte finns – en studie om män som blir utsatta för våld i en nära relation”.

Hör av dig om du vill veta något mer! Kan hända att jag hör av mig igen, har kollat på Mansnätverket och tycker det verkar vara en mycket bra sida och idé!

Mvh
Tove Öberg
Göteborg

Jag tycker att detta verkar vara ett strålande initativ, och sprid gärna kunskapen om denna nya resurs! Vi kommer att lägga upp en länk hos Mansnätverket.

Tove och Veronica är dagens hjältar. Om du gillar deras initiativ så beröm dem i kommentarerna!

Uppdatering: Metro skriver om det här.

14 Kommentarer »

Jag tänker aldrig låta mig kvoteras, skriver Jessica Rosencrantz (M), och jag förstår henne. Vem vill uppnå sin position via fiffel och båg? Grunden för ett schysst samhälle är att vi får de positioner vi förtjänar utifrån meriter och kompetens.

Rosencrantz skriver:

Jag har uppnått mina mandat i politiken utan särbehandling och bemöts därför med respekt. Om jag och andra kvinnor endast skulle betraktas som inkvoterade skulle vi kunna förringas på grund av det. Det gäller lika mycket i näringslivet som i politiken.

Just så. Det är bara att se till dig själv. Vem respekterar du mest: en inkvoterad person eller någon som nått dit på egen förmåga?

Ibland sägs det att (en viss grupp) män kvoteras in i bolagsstyrelser. Män som gått på rätt skolor och som känner varandra sedan barnsben. Kanske stämmer det, kanske stämmer det inte. Ingen har kunnat visa mig någon forskning som stödjer att det är så.

Men även om vi antar att det skulle vara sant, så är det väl knappast en ursäkt för att införa mer kvotering?! Ska vi bekämpa alkoholism genom att göra fler människor till alkoholister? Eller diskriminering genom att diskriminera fler personer?

Det låter absurt, men “ont ska med ont bedrivas” verkar vara en populär lösning i kvoteringssammanhang. Själv kan jag tycka att en mer transparent rekryteringsprocess vore en bättre lösning, så att man ser att det inte handlar om svågerpolitik.

Ebba Busch och Christian Carlsson från KDU pratar också klartext om kvotering i en debattartikel i SvD:

Försvarsmakten använder sig av positiv särbehandling av kvinnor men blundar helt för det faktum att det alltid innebär negativ särbehandling och diskriminering av någon annan.

Det är för oss helt oacceptabelt att bättre lämpade personer sorteras bort enbart på grund av kön.

Jag kunde inte sagt det bättre själv. Det är oacceptabelt att bättre lämpade personer sorteras bort enbart på grund av kön, vilket kvotering per definition gör.

13 Kommentarer »