Översatt artikel

17 mars 2011, av Pelle Billing

När jag bloggade om min artikel i The Good Men Project Magazine, så bjöd jag in er läsare att översätta den, och nu har Hamstrn varit god nog och gjort detta!

Jag publicerar översättningen nedan, där jag själv också har gjort en del förändringar – men det stora jobbet är som sagt gjort av Hamstrn!

Att Låsa Upp Mäns Rättigheter

av Pelle Billing

Män måste vara tillräckligt starka och tillräckligt sårbara för att vara mansrättsaktivister i vardagen.

1792 skrev Mary Wollstonecraft ’A Vindication of the Rights of Woman’, som sedermera blev startskottet för kvinnorörelsen. Med tiden kom kvinnorörelsen att påverka allt från politisk och social reform till förhållanden och att kvinnor hittade sin egen röst i samhället.

Männens motsvarighet lyste däremot med sin frånvaro tills det tidiga 90-talet, då den ”mytopoetiska” rörelsen nådde allmänhetens ögon (i USA) för första gången. Efter det har medvetenheten om mansfrågor vuxit sakta men säkert. Männen börjar vakna till liv och nu år 2011 har vi åtminstone tre olika grenar inom mansrörelsen:

  1. Att lära sig hur man träffar kvinnor. Det här är hela PickUpArtist- rörelsen (”raggningstrollkarl”). Den har förvisso många omogna grupper och idéer, dock har den även lett till mogna och människovänliga initiativ som t ex The Authentic Man Program (Den Autentiske Mannen).
  2. Vad betyder det att vara man? Det verkar som både överdriven macho-inställning och ryggradslösa New Age-vibbar håller på att bli omoderna. Istället blir fler män nyfikna på manlig identitet, djup maskulinitet och manliga arketyper. Nya hemsidor som Masculinity Movies (Maskulinitetsfilmer) är i framkant när det gäller att utforska vad det menas med att vara man i framtiden och i nutid.
  3. Men’s Rights Activism – MRA (Mansrättsaktivism). Är det en rättvis generalisering att säga att män är förtryckande bestar som slår och misshandlar kvinnor och lever privilegierade liv? Hur kommer det sig då att män är de som offrar sina liv för samhället? Mansrättsaktivister har börjat ställa dessa frågor mer ingående och samtidigt vänt upochner på vad vi tror om könsfrågor.

Vissa män är intresserade av alla dessa grenar. Jag vet att jag är det. Som man har du trots allt din inre identitet, dina romantiska relationer och din plats i kulturen och samhället.

Problemet är att dessa förgreningar ibland verkar omöjliga att förena, eller åtminstone vara motsägelsefulla. Särskilt mansrättsaktivism och de andra två. Är det verkligen sexigt eller manligt att kräva av din fru att hon ska stå för hälften av de fysiska riskerna så att du kan vara mer säker? Känner du dig manlig när du klagar på att 4 av 5 hemlösa är män? Det är lätt att bestämma sig för att om du vill utforska din manlighet och ha någon typ av framgång med kvinnor, så måste du vara en ”riktig man” och glömma allt om mansrättsaktivism.

För att förstå detta dilemma bättre och förhoppningsvis komma förbi det, behöver vi förstå varför mansfrågor är en så marginaliserad del av samhället jämfört med feminismen.

Vilka förstår vilka, vem förstår vem?

Under det tidiga nittiotalet gjordes en väldigt intressant doktorsavhandling med titeln ”His and Her Childlessness”, som publicerades i Sverige. Den underliggande frågeställningen för forskningen var att undersöka hur män och kvinnor i (ofrivilligt) barnlösa par kommunicerade och hur väl de förstod varandra. Traditionell visdom säger oss att mannen är mer eller mindre ovetande om hur kvinnan i förhållandet mår samtidigt som kvinnan till stor del har koll på hur mannen känner  och mår.

Resultaten var dock smått chockerande. Vad doktorsavhandlingen kom fram till var att kvinnor pratade på om hur de mådde och kände sig, vilket betydde att deras partner förstod hur de mådde och kände sig. Männen, å sin sida, var tysta och talade inte om sina känslor eller hur de mådde. Männen märkte att deras partner blev upprörd och emotionell av att tala om ämnet, så de ville och valde att skydda henne genom att undvika frågan/ämnet.

Kvinnan, som inte fick reda på hur hennes partner mådde och kände, trodde sig förstå hur han kände och mådde genom att avläsa hans ansiktsuttryck. I verkligheten var hennes gissningar till större del felaktiga, vilket ledde till den uppseendeväckande slutsatsen att männen visste mer om hur kvinnorna mådde och kände än vad kvinnorna visste om hur männen mådde och kände!

Så vad kan vi lära oss från denna korta historia och forskning? Män vill inte öppna sig eftersom de inte vill belasta kvinnorna, männen vill beskydda kvinnorna. Män vill inte heller ses som svaga eller omanliga av vare sig män eller kvinnor. Genom historien har manlighet varit synonymt med att prestera, beskydda och förse. Att vara svag hjälper inte i något av dessa åtaganden. Kvinnor gillar inte svaga män för att historiskt sett kunde en svag man inte klara ovanstående åtaganden, och en sådan situation är inte ett vinnande recept för en mamma som ska ta hand om barn.

Den här dynamiken förklarar varför mansfrågor är så marginaliserade jämfört med feminism. Kvinnor är vana att berätta för män hur de mår, känner och är fria att beklaga sin vardag. Feminismen är därmed en naturlig konsekvens av att kvinnor talar ut om sin strama könsroll, precis som att man är van att tala ut om saker.

Männen, å andra sidan, är fast i ett moment-22. Såfort du börjar tala om att män är en förbrukningsvara eller om hur stram den manliga könsrollen är, riskerar du att ses om svag och oattraktiv för kvinnor –  och känna exakt likadant själv.

Ett förslag till lösning

Så hur kan vi navigera runt denna vägg?

  • Förhandla istället för att vägra. Du behöver inte vägra att beskydda din fru eller vägra att vara en brandman som en konsekvens av mansrättsfrågor. Du behöver bara sätta ett värde på det. Om du är brandman borde du få en rejäl riskbonus för ditt arbete. Om du skyddar din fru och gör allt tungt arbete runt huset, så är det orimligt att ni ska dela på resten av hushållsarbetet 50/50? Vi män måste lära oss förhandla och inte ta våra uppoffringar för givet.
  • Var sårbar, inte svag. Du kan säga till din kvinna, och andra män, hur du känner och vad du behöver. Gör det det bara på ditt sätt. De flesta män är inte intresserade i det närmast oändliga delandet och bekräftandet av känslor som kvinnor finner så rikt. Dock, kan du våga att vara sårbar. Att vara sårbar är en paradoxal inställning som bryter alla möjliga sorts barriärer. Istället för att öppna upp och dela med sig av alla små känslor på ett New Age-sätt, handlar det mer om att vara äkta och transparent om hur du känner och mår. Att våga vara sårbar kan liknas vid att vara en inre krigare.

Vi tenderar att tro att kvinnor är mer empatiska än män och det kan mycket väl vara sant. Dock kan du inte vara empatisk utan någon input. Kvinnor har inte fått någon bra input från män om mansrollen, eller om männens inre liv, och därmed har kvinnor och feminismen gjort sina egna tolkningar om hur det är att vara man.

För att förändra detta behöver vi män som är starka nog och sårbara nog för att ta upp mansfrågor i sin vardag.

Till syvende och sist finns det inga konflikter mellan att utforska din manliga identitet, träffa kvinnor och stå upp för mansfrågor. Framtidens man är en man som vågar ge uttryck för sin egen sanning, även i stridens hetta. Att göra detta är ett tecken på styrka, oberoende om innehållet i den sanningen är hur mycket du uppskattar kvinnan framför dig eller hur bekymrad du är över avsaknaden av mansfrågor på den politiska agendan.

-Pelle Billing

Översättning: Hamstrn / Pelle Billing

 

3 kommentarer på “Översatt artikel”

  1. D Nordell skriver:

    Vackert. Bara vackert.

  2. Hamstrn skriver:

    Bugar och bockar. :)

  3. Vildsvinet skriver:

    Väldigt bra!

    Sårbar är inte svaghet. ALLA är sårbara. Svaghet är svaghet.

    Att inbilla sig att man är osårbar är svaghet.

Google