Motståndet mot kvotering växer

01 mars 2011, av Pelle Billing

Jag tänker aldrig låta mig kvoteras, skriver Jessica Rosencrantz (M), och jag förstår henne. Vem vill uppnå sin position via fiffel och båg? Grunden för ett schysst samhälle är att vi får de positioner vi förtjänar utifrån meriter och kompetens.

Rosencrantz skriver:

Jag har uppnått mina mandat i politiken utan särbehandling och bemöts därför med respekt. Om jag och andra kvinnor endast skulle betraktas som inkvoterade skulle vi kunna förringas på grund av det. Det gäller lika mycket i näringslivet som i politiken.

Just så. Det är bara att se till dig själv. Vem respekterar du mest: en inkvoterad person eller någon som nått dit på egen förmåga?

Ibland sägs det att (en viss grupp) män kvoteras in i bolagsstyrelser. Män som gått på rätt skolor och som känner varandra sedan barnsben. Kanske stämmer det, kanske stämmer det inte. Ingen har kunnat visa mig någon forskning som stödjer att det är så.

Men även om vi antar att det skulle vara sant, så är det väl knappast en ursäkt för att införa mer kvotering?! Ska vi bekämpa alkoholism genom att göra fler människor till alkoholister? Eller diskriminering genom att diskriminera fler personer?

Det låter absurt, men ”ont ska med ont bedrivas” verkar vara en populär lösning i kvoteringssammanhang. Själv kan jag tycka att en mer transparent rekryteringsprocess vore en bättre lösning, så att man ser att det inte handlar om svågerpolitik.

Ebba Busch och Christian Carlsson från KDU pratar också klartext om kvotering i en debattartikel i SvD:

Försvarsmakten använder sig av positiv särbehandling av kvinnor men blundar helt för det faktum att det alltid innebär negativ särbehandling och diskriminering av någon annan.

Det är för oss helt oacceptabelt att bättre lämpade personer sorteras bort enbart på grund av kön.

Jag kunde inte sagt det bättre själv. Det är oacceptabelt att bättre lämpade personer sorteras bort enbart på grund av kön, vilket kvotering per definition gör.

 

13 kommentarer på “Motståndet mot kvotering växer”

  1. Ivar Arpi skriver:

    Kvoteringstanken leder till att man enbart ser människor som representanter för sitt kön, sin etnicitet, sin religion. Det är raka motsatsen till rättvisa. Bekämpa ont med ont får aldrig vara lösningen.

  2. Tryggve skriver:

    någon sa att den yngre generationen har så mycket de vill göra att de inte kommer engagera sig i politiken före de kommer upp i 40-50 års åldern. jag kommer i alla fall inte engagera mig i politiken före de slutar diskriminera mig på grund av mitt kön som tex S-kvinnor gör… ;-j

  3. Tryggve skriver:

    Titta förresten hur det ser ut i Syd Afrika nu… http://www.svd.se/nyheter/utrikes/raslagar-kan-ge-massomflyttning_5970449.svd

    Som om deras tidigare diskriminerande lagar inte var nog….

  4. Andreas Nurbo skriver:

    Underligt att kalla Handelsexaminerade m.m som väljer in sina polare istället för att välja kompetenta för kvotering. Jag trodde det var svågerpolitik och att hålla varandra om ryggen. Sånt sysslar ju politiker med också. Nu senast DO.

  5. Siiri skriver:

    Här i Finland sa statsminister Mari Kiviniemi nyligen att en lag om könskvoter kan bli nödvändig. I Tyskland diskuteras saken också, enligt den finskspråkiga versionen av nyheten.
    http://www.vasabladet.fi/story/?linkid=142357

  6. Gunnar skriver:

    Bra att fler kvinnor själva nu börjar inse det dåliga med kvotering av kvinnor!

    Enligt ett nytt beslut i EU-domstolen kommer försäkringsbolag inte längre att kunna sätta olika premier baserat på vilket kön försäkringstagaren har!

    http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/kon-far-inte-langre-paverka-forsakringspremien_5976819.svd

    Känns bra, tycker jag.
    Jag är övertygad om att spridningen inom de individuella skillnaderna är betydligt större än skillnaderna mellan könen, vilket gjort premieskillnader baserat på kön ojämlikt tycker jag.
    Kanske sprider sig det här till fler områden…

  7. Adam Weisshaupt skriver:

    Nu kan man alltså offentligt gå ut med att man är emot diskriminering, vad var det han sa? ”A small step for man but a giant leap for mankind”

    Gunnar;
    Högerhänta är mer drabbade än män och kvinnor tillsammans av våld samt de kortvuxna (under 174 CM) tjänar mindre än vad både män och kvinnor gör tillsammans. Om vi fortsätter att sätta grupper emot varandra (identitetspolitik) så är materialet outtömmande ;-)

  8. Tommy Jonsson skriver:

    Kvoteringen bör skrotas men en individulisering av föräldraledigheten är nödvändig. Det handlar om att göra pappa med barn och mamma med ett arbete.

  9. Kenneth skriver:

    Jessica Rosencrantzs klarsynta åsikter om de befängda kraven på könskvotering bemöttes i SvD av studentpolitikern Elin Molin. Hon tycker att staten ska tvinga ägarna att kvotera in kvinnor i bolagsstyrelserna.

    ”Resultatet blir en bättre allokering då vi byter ut de sämre presterande männen mot de högre presterande kvinnorna”, påstår Elin Molin.

    Genialt! Det värsta är att hon faktiskt verkar tro på vad hon säger.

  10. vildsvinet skriver:

    Men vad som är lämpligt/dugligt/önskvärt är färgat av vilka förväntningar bedömarna har på kön, så det hela blir ett cirkelresonemang.

    Kvinnor/flickor anses fysiskt/känslomässigt svagare (och de kanske är svagare), därför är förväntningarna inte lika höga.

    Pojkar/män anses tåla mer och vara mindre sofistikerade känslomässigt (och de kanske är mindre sofistikerade), därför är förväntningarna högre/inte lika höga

    Att vi reagerar så på detta område är de flesta inte medvetna om, vilket gör det hela till en poäng för den förhatliga genusvetenskapen……..

  11. Lövet skriver:

    @Gunnar:

    ”Jag är övertygad om att spridningen inom de individuella skillnaderna är betydligt större än skillnaderna mellan könen,…”

    Det där är ju i sak felaktigt. Det är ju så att försäkringsbolagen räknar kallt på mäns lägre förväntade livslängd att göra, sannolikheten för att de dör före frugan ä r helt enkelt större*, baserat på försäkringsbolagens statistik. Och varför skulle den skilja sig från all annan statistik som vi ser (Hjärt-/kärlssjukdom, cancer, olycksfall, självmord etc). Mest tydligt visar det ju sig om männen är relativt unga när de tecknar försäkringen – i princip så exponeras de ju då för alla de manliga riskfaktorerna.

    Det är ju inte mer fel än att ha högre bilförsäkringspremier för förare under 25 (det finns inte heller något biologiskt som säger att de kör sämre), eller att en kvinna som betalat samma p-försäkringspremie som en man och väljer att ta ut den livsvarigt då får ut mindre per månad.

    F-bolagen är otroligt styrda av sina sannolikhetsberäkningar. Beslutet ovan kommer naturligtvis resultera i att även kvinnornas premie höjs – inget försäkringsbolag kommer att minska sina marginaler och öka sin riskexponering av jämställdhetsskäl.

    Det här är bara ett exempel på hur man silar mygg och sväljer kameler. Problemet är väl inte primärt att vi män betalar lite högre premie – för mig framstår det som mer bekymmersamt att jag kan väntas trilla av pinn långt före mina kvinnliga jämnåriga.

    D e t är ett problem att adressera – och inte genom att låtsas som att det inte finns med hänsyn till avsaknad av ”medicinska data” eller vad advokaten nu hävdade.

    *) Jo denna skillnad är så stor att den drabbar både på grupp och individnivå. Kolla närmaste äldreboende så kan du räkna hur många ensamstående kvinnor resp män som bor där.

  12. SR skriver:

    Jag tillhör ju dem som inte i sig själv har några problem med ”positiv särbehandling”, åtminstone när man alltså tvingas välja mellan två precis lika kapabla/meriterade aspiranter (varför inte sträva efter en blandad grupp?

    Problemet är bara att begreppet ”positiv särbehandling”, eller kvotering för den delen ALDRIG någonsin kommer att kunna användas när pojkar eller män är i mindretal.

    Det är ett feministiskt kapat tillvägagångssätt enkom tänkt att användas för kvinnor.

  13. Jack skriver:

    SR,

    ”lika kapabla/meriterade”

    Tyvärr, du har gått i fällan. Idékonstruktionen ”lika meriter” finns som en känsla av likhet men inte utanför känslolivet. Att 1 = 1 stämmer men styrelseuppdrag Y = hedersuppdrag X stämmer inte. Du kan se det både på bokstäverna i orden och om du tänker på att de gör olika saker med olika människor på olika platser i olika tider.

    Ungefärlig likhet i känsla dock går att uppnå ändå (!) för en person som tittar på sådana två olika saker och verkligen anstränger sig för att tycka de är lika!

    Problemet med det är dock att andra personer kan nå en annan form av semipsykos och därmed fälla dig som kriminell eftersom du inte uppfyllde dig med deras likhetskänslor i dig själv.

    Den icke existerande noggrannheten på måttstocken och repressalierna måste man ta hänsyn till t ex som arbetsgivare, vilket gör att man ofta kommer att tvingas att anställa eller avancera någon med sämre såväl kompetens som meriter för att vara på den säkra sidan! Det är illa bara det!

    Den som vistats i västvärlden vet dock också om att semipsykoserna inte är jämnt slumpartat fördelade, utan att känslor av likhet kommer att bedömas mycket hårt till kvinnors fördel rent statistiskt. Dvs en mindre meriterad kvinna kommer gå före medan en mindre meriterad man gör det inte när han är motsvarande situation. Denna könsdiskriminering tillsammans med de separata och inneboende ineffektiviteten (som uppstår genom repressaliehot och verklighetens beskaffenhet av onoggrannhet ) gör att kvoteringens följder är negativa.

Google