Jämställdheten i slutet på 80-talet

03 mars 2011, av Pelle Billing

Jag fick ett tips (tack Leif!) om hur synen på män och jämställdhet var i slutet på 80-talet, via en länk till en proposition om jämställdhetspolitiken inför 90-talet. Det relevanta stycket citeras i sin helhet nedan.

Notera hur tonen mot män fortfarande är betydligt mer vänligt och inriktad på samarbete, jämfört med slutet på 90-talet och första hälften av 00-talet. Detta var innan ”könsmaktsordningen”, ”mäns våld mot kvinnor” och ”män är djur”.

Nu börjar vi äntligen komma varvet runt och mansfrågor börjar ånyo bli intressant för samhället. Hoppas att vi kan ta tillvara på denna impuls på ett bättre sätt idag, än för två decennier sedan. Vi har ju redan testat könskriget, och det funkade väl sådär.

5.3.3 Idéprogrammet Mannen i förändring

Min bedömning: Opinionsbildningen för jämställdhet i samhället bör i ökad utsträckning rikta sig till män. Idégruppen om mansrollsfrå­gor har här en viktig uppgift. Fortsatt projektverksamhet inom om­rådet kommer att initieras.

Skälen för min bedömning: Som jag inledningsvis konstaterat innebär utvecklingen från ett enförsörjarsamhälle till ett tvåförsörjarsamhälle av­sevärda förändringar inte bara för kvinnorna utan också för männen. Jämställdhetsdebatten i Sverige liksom i andra länder har framför allt förts utifrån den utgångspunkten att kvinnornas villkor i arbetsliv, familj och samhälle behöver förbättras. Detta är enligt min mening en rimlig utgångs­punkt. Generellt sett har kvinnan haft en svagare ställning än mannen och trots avsevärda förbättringar under senare år råder fortfarande bristande jämställdhet inom många områden.

Samtidigt har utvecklingen mot mer jämställda förhållanden i kanske framför allt familjen och i arbetslivet inneburit väsentliga förändringar och ibland även påfrestningar för männen. Jämställda förhållanden mellan kvinnor och män förutsätter emellertid att såväl kvinnor som män är beredda att ändra på invanda traditioner, attityder och roller. Mot denna bakgmnd tillsatte dåvarande jämställdhetsministern år 1983 en arbets-

58

grupp (A I983:B) om männens roll i jämställdhetsarbetet. Arbetsgruppen Prop. 1987/88:105 avlämnade år 1985 idéprogrammet Mannen i förändring.

Idéprogrammet sändes ut för synpunkter till ett stort antal myndigheter och organisationer. Reaktionerna på arbetsgruppens förslag var överlag positiva i de 40-tal svar som kom in. En sammanställning av synpunkterna har upprättats inom arbetsmarknadsdepartementet (J 4725/85).

I idéprogrammet föreslogs bl. a. åtgärder ägnade att stärka den enskilde mannens fadersroll. Föräldraförsäkringen skulle förbättras så att föräldrar som utnyttjar minst tre månader var av föräldraledigheten skulle få rätt till ersättning med sjukpenningbelopp under tolv månader istället för som f. n. nio månader. Vid en utbyggnad av föräldraförsäkringen utöver vad som gäller i dag, skulle den tillkommande tiden fördelas lika mellan föräldrarna utan möjlighet att överlåta dagar. Samtliga remissinstanser ställde sig bakom förslaget om en utbyggnad av föräldraförsäkringen. Dock var hälf­ten emot den del av förslaget som kunde innebära att många familjer skulle gå miste om den högre ersättningen om inte föräldrarna delade ledigheten.

Arbetsgruppen föreslog att kretsen av personer som skulle kunna kom­ma ifråga för rätt till ledighet med ersättning i form av tillfällig föräldrapen­ning skulle vidgas till nära anhörig, som t. ex. farfar och morfar. Mer än hälften av de som yttrade sig tillstyrkte detta förslag.

Vidare framhöll arbetsgmppen vikten av information för att stimulera fler män att vara föräldralediga. Samtliga remissinstanser som yttrade sig anslöt sig till förslaget.

I idéprogrammet framfördes att mödra- och barnhälsovården också skul­le uppmärksamma papporna och deras behov av föräldraförberedelse. Arbetsgruppen ansåg att mera manlig personal inom dessa områden var viktig.

Arbetsgruppen föreslog vidare att män borde ha möjlighet till bättre stöd i olika former av personliga krissituationer. Familjerådgivning med ökat inslag av manlig personal, krisjourer och behandlingsprogram i samband med fängelsestraff var några av de åtgärder som föreslogs. Arbetsgruppens utgångspunkt i dessa sammanhang var att män i kris många gånger kan vara särskilt motiverade att förändra traditionella beteendemönster. Reak­tionerna på arbetsgruppens förslag i dessa avseenden var överlag positiva. Bristen på terapiresurser framhölls.

Idéprogrammet innehöll också förslag till insatser i skolan för att uppnå en attitydpåverkan på pojkar. I programmet framhölls dessutom vikten av insatser i traditionellt manliga miljöer som inom t. ex. idrottsrörelsen och under värnplikttjänstgöringen.

Jag anser liksom arbetsgruppen om mansrollen att opinionsbildande
arbete är ett viktigt inslag i ett fortsatt arbete för jämställdhet i samhället.
Opinionsbildningen bör i ökad utsträckning riktas till män både i deras
egenskap av beslutsfattare i dagens samhälle och i deras egenskap av
samhällsmedborgare. Liksom arbetsgruppen anser jag att diskussion i
enkönade grupper t. ex. i samband med värnpliktstjänstgöring kan vara
ändamålsenlig. Viss försöksverksamhet med denna inriktning har prövats
inom ramen för arbetsmarknadsdepartementets projektverksamhet. Jag
avser att ta ytterligare initiativ i denna fråga. 59

Jag vill i detta sammanhang även nämna att den tidigare arbetsgmppen Prop. 1987/88:105 sedan februari 1987 är knuten till jämställdhetsrådet (A 1982: A), som en idégmpp (A 1987: A) om mansrollsfrågor med uppgift att bl. a. stimulera till debatt och främja opinionsbildningen i dessa frågor.

Jag vill här också ta upp en annan fråga som aktualiserades av arbets­gruppen nämligen männens villkor i samband med skilsmässor och separa-fioner. En skilsmässa eller en separation innebär ofta en synnerligen på- • frestande situafion för alla inblandade parter inte minst för eventuella barn. Enligt arbetsgmppens rapport känner sig män ofta förfördelade i samband med skilsmässor bl. a. därför att kvinnorna i de flesta fall får vårdnaden om barnen.

Kvinnorna har som tidigare påpekats fortfarande huvudansvaret för hem och barn. Detta är oftast anledning till varför kvinnorna får vårdnaden om barnen. Det kan emellertid finnas anledning att se över vissa av de mtiner som frän myndigheters sida tillämpas vid skilsmässor. Sålunda är det enligt min mening viktigt med män inom familjerådgivningsverksamheten och som familjeterapeuter. Det bör också prövas att i samband med vårdnads­utredningar i större utsträckning än idag utnyttja arbetsteam med såväl kvinnlig som manlig personal. Ett sådant arbetssätt kan bidra till en mer allsidig belysning i utredningen.

I idéprogrammet föreslogs också ytterligare forskning angående sam­hällsutvecklingens konsekvenser för mannen i familj och samhälle. Med anledning av detta förslag gav dåvarande jämställdhetsministern våren 1987 delegafionen (A 1983:01) för jämställdhetsforskning (JÄMFO) i upp­drag att utarbeta ett forskningsprogram på området. Delegationen har under hösten 1987 redovisat forskningsprogrammet Om maskulinitet. Jag noterar med tillfredsställelse att delegationen fortsättningsvis kommer att ägna detta forskningsområde särskild uppmärksamhet.

 

10 kommentarer på “Jämställdheten i slutet på 80-talet”

  1. Matte Matik skriver:

    Sålunda är det enligt min mening viktigt med män inom familjerådgivningsverksamheten och som familjeterapeuter. Det bör också prövas att i samband med vårdnads­utredningar i större utsträckning än idag utnyttja arbetsteam med såväl kvinnlig som manlig personal. Ett sådant arbetssätt kan bidra till en mer allsidig belysning i utredningen.

    Man tror knappt att det man läser är sant. Hur kunde det gå så snett sen?

  2. Rutger Stjernström skriver:

    Extremt intressant länk och tankegångar! Detta skrivs alltså samtidigt som propotionen Varannan Damernas kom med en tydlig feministisk ideologi och retorik. Detta är också under den tid som den av Ingvar Carlsson tillsatta Maktutredningen med Yvonne Hirdman arbetar som bäst och tre år senare presenterar genussystemet. Frågan är ju vad som gick så fel och varför är vi längre bak i utvecklingen så här 24 år senare? Suck.

  3. SR skriver:

    Intressant!

    Ja, det har var sannerligen innan den radikala feminismen hade segrat, där sedan allt intresse för mansfrågor snabbt trycktes ner.

  4. Erik skriver:

    Vad som gick snett?

    Berlinmuren och Sovjetsystemet föll och tusentals arbetslösa radikala akademiker som i åratal aggressivt attackerat allt västvärlden stod för behövde ett nytt projekt att lägga sin ångest på.

    Det blev två projekt, Feminismen (manskritik) och Mångkulturalismen (vithetskritik)

  5. anders skriver:

    ??? otroligt jmf vad som är.

  6. JD skriver:

    Jag tycker att ett krig mot feminismen är berättigat så länge som feminister själva accepterar att den rådande feministiska ideologin förstör alla förutsättningar till ett framtida jämställt samhälle.
    Jag har försökt att ha förståelse och överseende med enskilda övergrepp så som t.ex det från Roks eller enskilda politiker som i sin okunskap gör uttalanden som inte alls stämmer med verkligheten men det som har fått mig att svänga totalt är den totala bristen på självrannsakan och upprensning bland de som själva kallar sig feminister och genusforskare!,
    Orsaken till att feminism har spårat ur från att ha fokus på jämställdhet till att istället handla om könsseparatism, skuldbeläggande arvssynd och enögdhet är att vanliga feminister har tillåtit radikalister utforma och förändra ideologin utan att ifrågasätta förändringen.
    Feminister skulle ha mycket att lära av Sverigedemokraterna då det gäller självrannsakan och att inte låta de mest radikala och hatfyllda utforma dess ideologi. (Trots att SD för mig är ännu känns som ett oseriöst och separatistiskt parti) Feminister måste tillåta varandra att ifrågasätta sin egen ideologis framtida utveckling för att kunna återknyta vanliga människor som tror på verklig jämställdhet!
    Feminismen är idag utom all kontroll och det enda som gör att den ännu inte hamnat i en obskyr utkant av ideologier tillsammans med nationalsocialistisk front och andra extremiteter är bristen på öppenhet och ett belöningssystem i att hålla käften om man tycker något är fel.
    Detta kommer dock att rasa och då kan vi som tror på jämställdhet börja om på nytt utifrån det läge vi hade på 80-talet.

  7. Pether skriver:

    ”Jag tycker att ett krig mot feminismen är berättigat så länge som feminister själva accepterar att den rådande feministiska ideologin förstör alla förutsättningar till ett framtida jämställt samhälle.”

    Feminismen förstör inte alla förutsättningen för ett framtida jämställt samhälle.
    Feminism förstör alla förutsättningar för ett framtida samhälle.

  8. Mia skriver:

    Spontant gillar jag inte ordet krig i dessa sammanhang. Strid lockar till motstånd och att man sluter sig samman i leden, och kanske t o m reflexmässigt backar i försvar. Jag går helst mer på Gandistuket. Lugnt och metodiskt (med fakta) visa på en annan alternativ väg och sas locka sympatisörer till den egna idéen. Jag är t ex en sådan som inte var svår att övertyga. Jag har alltid varit ”jämställdist” men insåg först för ett tag sedan att det just är vad man måste kalla sig isf, och inte feminist. Dvs styra tillbaka till det som bl a presenteras här ovan och som jag faktiskt tror är vad en majoritet som vill ha jämställdhet faktiskt också vill ha.

  9. Anders Hammarlind skriver:

    Helt rätt Pelle, man kan säga att minst 20-25 år har käpprakt gått åt skogen. Förr var samarbetet mellan jämställda kvinnor och jämställda män det som bar frukt. Sen blev män fiender överlag och vi alla blev en liten Taliban. Samma struktur i Kabul som i Stockholm och man skulle inte umgås/sova med fienden. Och nu äntligen har könsmaktensordning fått se sitt skepp gå på grund. Det som blev känt för en bred publik i könskriget var vardagsmat inom radikalfeminismen. Alla män äro skit och främst manifisterat i deras Mein Kampf, alltså Solanas galna böcker som hyllats. Men nu har de gått på grund och i allt fler samtal och diskussioner bryr man sig inte om dem längre. Och hela det här gänget kom från det röda klasskriget – klass mot klass – och när den vetenskapliga socialismen, ja det hette så, kapsejsade helt bytte de fokus. Från klasskamp till könskamp. Schyman, Winberg, Hirdman. Men nu har vi kommit (nästan)varvet runt, helt rätt Pelle. Samarbete är det enda som är möjligt, könsmaktskriget brukar få under 1% i valen(tack o lov) och nu får vi kasta 20 år på sophögen och fortsätta på den nya bansträckningen.

  10. Gunnar skriver:

    Detta ger ju lite intressanta historiska perspektiv!
    Könskrig kan aldrig fungera som något bra, anser jag!
    Om det ska vara något ”krig” ska det så ifall vara mot radikala extrema krafter / inriktningar oavsett vilka…
    Spelar ingen roll om det är mot män, muslimer, invandrare, vita, västvärlden, naturen, växthuseffekten eller vad fanken som helst, tycker jag!

    Lite annat intressant:
    Börjar hända lite mer inom motstånd mot omskärelse av pojkar:
    ”Upprop mot omskärelse väcker vrede”
    Lloyd Schofield leder en namninsamling för folkomröstning om förbud mot omskärelse av pojkar i Kalifornien.
    Läs mer:
    http://www.svd.se/nyheter/utrikes/upprop-mot-omskarelse-vacker-vrede_5985691.svd
    http://www.sfgate.com/cgi-bin/blogs/cityinsider/detail?entry_id=77266
    http://www.sfmgmbill.org/Site/Home.html
    http://mgmbill.org/
    http://nocirc.org/

    Motståndarna mot en lag mot omskärelse förklarar:
    ”att den vore skadlig, kränkande och diskriminerande.” ???

Google