Artikel i The Good Men Project Magazine

09 mars 2011, av Pelle Billing

Idag publiceras en artikel av mig i en amerikansk nättidning för män, The Good Men Project Magazine.

Min artikel är del av ett större tema de har för närvarande om mansfrågor, dvs det som kallas för Men’s Rights Activism i USA.

Syftet med min artikel är att besvara en del av de farhågor som män och kvinnor kan ha inför att män ställer krav på att mansfrågorna ska integreras i jämställdhetspolitiken. Jag ger även en översikt av de tre stora grenarna i den internationella mansrörelsen.

Passa på att läs Paul Elams korta text om misandri, och titta på Youtube-klippet som ingår. Skrämmande.

Allt material är som sagt på engelska, och jag vet att alla inte känner sig bekväma med att läsa på det språket. Om någon vill skriva en översättning (eller en sammanfattande översättning) i kommentarerna, så är det fritt fram!

Uppdatering: Läs även denna klockrena ledare i Corren från idag.

 

13 kommentarer på “Artikel i The Good Men Project Magazine”

  1. Mia skriver:

    Läste din artikel. Men jag ser en annan anledning också till att män inte pratar om sina ”svårigheter”. Det att de förlöjligas när de gör det. Inte för att de är svaga och omanliga, utan för att de anses så priviligerade att de bara ska hålla k… . Som nu tex vid internationella kvinnodagen. Man vet inte vilken dag som är mansdag men menar att årets resterande 364 dagar är det hur som. Lite som det börjar bli för den svenska kvinnan. Jämställdhet är uppnådd så nu har svenska kvinnor inget att klaga på längre.

    Sen en annan fundering ang nånannanmentalitet. Vi har lika rättigheter (nästan) och möjligheter så då återstår bara det fria individuella valet, gräva där man står som det stod i Corren (?). Om kvinnor inte vill ta omvårdnaden så får de lämna hem och barn till pappan och ”gå ut i världen”, men även omvänt. Om män inte vill ”offra” sig och relationsmakten så kan de lämna över mer av försörjningsbördan på kvinnan och bli mer hemma/med barnen, eller? Men inte alltid lika enkelt i praktiken som i teorin. T ex vet jag pappor som inte vill ha växelvis efter separation för att det inte är förenligt med deras arbetstider. Mamman förväntas däremot stå stand by och vara flexibel. Märker att detta leder till en ”stötesten” i jämställdhetsdiskussionen. Rätten till barnen men inte alltid den självklar skyldigheten. Hmmm knepigt

  2. Pelle Billing skriver:

    Mia,

    Bra kompletterande tankar.

    Om man lägger ihop min artikel med Correns ledare så tror jag att svaret finns där! Dvs vi måste alla lära oss att ta det goda med det onda när vi gör våra val, och vi måste inse både för- och nackdelar med respektive traditionella könsroll.

  3. Roger skriver:

    Corren imponerar gång på gång genom att vara klartänkt och verklighetsförankrad istället för politiskt korrekt. Jag undrar vad det är som gör att den tidningen skiljer sig från så många andra?

  4. Andreas skriver:

    Mia,
    kanske är det just formen ”växelvis” som är problemet snarare än att mamman ska stå standby och vara flexibel. Dvs växelvis är kanske en form som gynnar kvinnor just för att deras arbeten ofta tillåter eller är mer förlåtande, det förväntas helt enkelt inte så mycket flexibilitet i arbetet. Dvs ska man diskutera rättigheter och skyldigheter med avseende på barn mm. så är det olämpligt att göra det utifrån nuvarande oftast kvinnligt styrda lösningar.
    Jag väntar med spänning på den dagen då kvinnor t.ex. förväntas fokusera mer på sitt arbete så att de kan upprätthålla samma försörjningsnivå för barnet som män förväntas bidra med i form av underhåll. Det är många rättigheter och skyldigheter som inte är symmetriska.

  5. Tomac Barin Jansson skriver:

    Partiet under ”Who Understands Whom?” var ruskigt intressant, Pelle; hoppas någon tar sig tid till att översätta så att så många som möjligt kan ta del av texten.

    Och jag är böjd att hålla med Mia; det är sällan ordet ”mansfrågor” möts med någonting annat än skratt eller sarkastiska grimaser, vilket säkerligen medför att många väljer att undvika diskursen.

  6. Mia skriver:

    Andreas

    Eller att arbetstider anpassas (eller val av arbete under småbarnsåren) så att det passar att vara omvårdande. Jag kan då inte se att jag skulle stå stand by och anpassa mig efter pappans abetstider efter separation. Lika lite som jag skulle förvänta mig att han ska anpassa sig efter mina. Jag menar det var kanske bl a därför man skilde sig från början.

    Det där med underhåll är jag inte så bevandrad i Men om en har barnen mer (och tänk nu inte automatiskt mamman utan man kan roa sig med att tänka omvänt) och arbetar mindre så är det väl logiskt att den som arbetar och kan arbeta mer betalar underhåll. Liksom det är självklart att inget underhåll ska betalas och barnbidrag splittas om man delar på omvårdnaden.

  7. Mia skriver:

    Pelle

    Ja och de sanaste dagarna har jag även stiftat bekantskap med en annan härskarteknik i diskussionerna. Nämligen att man säger att män minsann ska delta i och ta ansvar i jämställdhetsdebatten (i detta fall relationsvåld), men att det som sagt visar sig komma med villkoret att man hyser ”rätt” åsikter eller annars kan ”citat, sticka och brinna. slut citat”. Damned if you do and damned if you don´t, även kallat dubbel bestraffning.

  8. Andreas skriver:

    Mia,
    tyvärr är väl det här ”Jag kan då inte se att jag skulle stå stand by och anpassa mig efter pappans abetstider efter separation.” lite av en grej också, dvs att ställa krav som man vet ställer till problem för partnern just för att man kan komma undan med det. Det handlar egentligen inte om att mamman ska anpassa sig till pappan, utan att pappan ska tvingas anpassa sig till mamman, inte för att hennes jobb kräver en sådan anpassning utan för att hon tycker att det är enkelt och smidigt för henne. Att pappan då ska tvingas byta jobb ses inte som något problem, det har blivit en självklarhet att ”det mamman säger är bäst för barnet”, inte en fråga om att båda ska anpassa sig för att det ska fungera för barnet.
    En annan anledning till skilsmässa är kanske att mannen tvingas stå ”stand by och vara flexibel” med försörjningen (indirekt för mamman), men dessutom ska han tvingas dela på hemarbete/omvårdnad trots att han har mycket mindre tid kvar att utföra det på. Mammor som vill ha exakt ”rättvist” delad omvårdnad och delat hemarbete bör nog börja med att jämställa sin inkomst, innan de skaffar barn.

    Principen för underhåll är väl ungefär att barnet ska få ta del av båda föräldrarnas välstånd, men det finns ingen skyldighet att bidra lika mycket till det välståndet, t.ex. genom val av arbete och prioritering av arbete.

  9. Mia skriver:

    Andreas

    Ja det är lite av en grej, ganska stor ibland. Är man ömsesidigt överrens efter en separation och ens tider inte krockar tex så löser det sig nog. Där det kör ihop sig är nog när så inte är fallet (och kanske som sagt en av orsakerna till separationen). Dvs när sas relationsmakt och ekonomisk makt ”krockar”. Ibland är det kanske krav som man vet att man kommer undan med och t o m ekonomisk och/eller känslomässig utpressning. Men ibland för att man faktiskt ser olika på saken och prioriterar olika. Och i de fall där man inte kommer överrens så kan jag inte se någon annan lösning än att man får ha fasta ramar som var och en kan och får ”hålla sig till”. Och då får nog arbetet (tiderna/valet) anpassas efter barnen, men även mun efter matsäck. Dvs man kan inte ställa krav på den andra att fixa relationsmaktsbiten åt en eller ställa krav på den andra att fixa ekonomiskmaktbiten åt en.

  10. Doepfer skriver:

    Jag borde väl också påpeka att din artikel var bra (men så håller jag ju med det mesta du säger annars).

    Den där frågan vad som egentligen definierar en ”riktig” man är intressant. Jag själv har länge varit av uppfattningen att maskulinitet är det som ger dig sex, förhållanden och barn. Alltså det kvinnor vill ha. Och eftersom kvinnor har en större möjlighet att välja män än män har att välja kvinnor, så innebär det att kvinnor har mer makt över formandet av mansrollen än tvärtom. Så när feminister klagar på mansrollen och kräver att män ska göra upp med den, så tänker jag ofta att de nog borde ta en närmare titt på vilka signaler deras systrar sänder ut. För oavsett vad det är så kommer männen att ändra sig för att passa in. Man har ju hört det här med att ifall du vill ändra ett samhälle så ska du rikta in dig på kvinnorna. Männen kommer att bli tvungna att följa efter.

    För kvinnor sitter på makten över reproduktionen och det anser jag vara den primära makten. Alla andra maktformer formar sig sen som en svans efter denna makt. Om status, framgång och pengar är något som gör en man mer attraktiv än det gör en kvinna, så kommer samhället bli ett sk ”patriarkat” där männen i genomsnitt sitter på mer status och pengar. Ändrar man denna balans utan att ändra kvinnans preferenser, så tror jag att det på sikt får till följd att födelsetalen sjunker och könshatet från båda sidor ökar.

    Så kvinnor har genom KSM och reproduktionsmakten ”makt” över män. Och jag tycker mig ha märkt att när män ignorerar den här maktutövningen så blir feminister och kvinnor lite oroliga. En man som inte bryr sig om något, och som inte går att styra känns inte tryggt. Men det intressanta är att en man som är helt självständig, och som inte bryr sig, nog är attraktivare än den man som anpassar sig och som lätt går att styra. Så bara för att du säger ifrån så blir du inte mindre attraktiv för det. Jag tror att det är när det är tydligt att du formar dig efter andra som du börjar få problem på den fronten.

    Sen såg jag nu att det kommit upp en hel del till ytan i och med den här artikelserien i GMPM. Nu verkar en del vara av meningen att GMPM är ett feministiskt försök att ta över MRM. Så det hela verkar sluta i ännu större motsättningar och misstro. Själv så pinglade mitt spindelsinne så fort jag hörde namnet. ”Good Men”? Det får en att tänka på de feministiska männen som försöker nå framgång genom att framställa sig som den ”bra” killen (till skillnad mot alla andra som är dåliga). Jag antar att det är någon form av reproduktiv strategi. För det är nog inte ovanligt att män försöker synas genom att nedvärdera andra män.

  11. Pelle Billing skriver:

    ”Men det intressanta är att en man som är helt självständig, och som inte bryr sig, nog är attraktivare än den man som anpassar sig och som lätt går att styra. Så bara för att du säger ifrån så blir du inte mindre attraktiv för det. Jag tror att det är när det är tydligt att du formar dig efter andra som du börjar få problem på den fronten.”

    Ja, detta är också en viktig iakttagelse.

  12. Hamstrn skriver:

    (Översättaren har tagit vissa friheter i översättningen av texten. I stor del gällande formulering och ordval. Har du som läsare kritik gällande budskapet i texten bör du som läsare iakta att texten är en översättning och kan i vissa fall missat att representerade den ståndpunkt, budskap eller argumentation som författaren velat förmedla.)

    Att Låsa Upp Mäns Rättigheter av Pelle Billing

    Män måste vara tillräckligt starka och tillräckligt sårbara för att vara mansrättsaktivister i vardagen.

    1792 skrev Mary Wollstonecraft ’A Vindication of the Rights of Woman’ som sedermera blev startskottet för kvinnorörelsen. Över tid kom Kvinnorörelsen att påverka allt från politisk till social reform till förhållanden och att kvinnor hittade sin egen röst i samhället.

    Männens motsvarighet däremot var anmärkningsvärt saknad tills det tidiga 90-talet då den nästan mytisktpoetiska rörelsen sågs av allmänheten för första gången. Efter det har uppmärksamheten om mansfrågor vuxit sakta men säkert. Männen börjar vakna och under 2011 har vi åtminstone tre olika grenar som sammanfaller inom mansrörelsen:

    1. Lära sig hur man träffar kvinnor. Det här är hela PUA(PickUpArtist)(Raggningstrollkarl) rörelsen. Den har verkligen många omogna delar dock har den lett till mogna och välgrundade initiativ som t.ex. Authentic Man Program (Den Autentiske Mannen)

    2. Vad menas det med att vara en man? Det verkar som både överdriven macho-ism och ryggradslösa New Age vibbar håller på att bli omoderna. Istället blir fler män nyfikna på manlig identitet, djup maskulinitet och manliga stereotyper. Nya hemsidor som Masculinity Movies (Maskulinitets Filmer) är på fronten när det gäller att utforska vad det menas med att vara man i framtiden och i nutid.

    3. Men’s rights activism(MRA)(Mansrättsaktivism, Mansrättsaktivister). Kan man godtroget generalisera när man säger att män är förtryckande bestar som slår och misshandlar kvinnor och lever priviligerade liv. Hur kommer det sig då att män är de som offrar sina liv för samhället? Mansrättsaktivister har börjat fråga dessa frågor mer ingående och samtidigt vänt upochner på vad vi tror om könsfrågor.

    Vissa män är intresserade av alla dessa domäner. Jag vet att jag är. Eftersom, som man, har du ditt egna djup och identitet, kärleksfulla relationer och din plats i kulturen och samhället.

    Problemet är att dessa förgreningar ibland verkar vara oberoende exklusiva eller rent av motsägelsefulla. T.ex. Men’s Rights Movement(Mansrättsaktivism) jämfört med de andra två. Är det verkligen sexigt och maskulint att kräva av din fru att hon ska stå för hälften av de fysiska riskerna så att du kan vara mer säker? Känner du dig manlig när du klagar om att 4 av 5 hemlösa är män?

    ”It’s easy to make the call that to explore your manhood and be successful with women, you’d better man up and forget about any men’s rights.” –Svåröversatt

    It’s easy to make the call that to…//… för att utforska din manlighet och vara framgångsrik med kvinnor, bör du vara en riktig man och glömma mansrätt(Mansfrågor??). //…?
    (Kommentar av översättaren: Hade svårt att hitta en meningsstruktur som jag kände representerade det Pelle Billing ville förmedla.)

    För att förstå detta dilemma bättre och förhoppningsvis komma förbi det, behöver vi förstå varför mansfrågor är en så marginaliserad del av samhället jämfört med feminismen.

    Vilka förstår vilka, vem förstår vem?

    Under det tidiga nittiotalet gjordes en väldigt intressant doktorsavhandling som heter ”His and Her Childlessness”, som publicerades i Sverige. Den underliggande frågeställningen för forskningen var att undersöka hur män och kvinnor i barnlösa(ofrivilligt) par kommunicerade och hur väl de förstod varandra. Gammal visdom säger oss att mannen är mer eller mindre ovetande om hur kvinnan i förhållandet mår samtidigt som kvinnan har i stor del koll på hur mannen känner och mår.

    Resultaten var dock smått chockerande. Vad doktorsavhandlingen kom fram till var att kvinnor pratade hela tiden om hur de mådde ooch kände sig, vilket betydde att deras partner förstod hur de mådde och kände sig. Männen, å andra sidan, var tysta och talade inte om sina känslor eller hur de mådde. Männen märkte att deras partner blev upprörd och emotionell av att tala om ämnet, så de ville och valde att skydda henne genom att undvika frågan/ämnet.
    Kvinnan, som inte fick reda på hur hennes partner mådde och kände, tyckte sig vara säker på att hon förstod hur han kände och mådde genom att avläsa hans ansiktsuttryck. I verkligheten var hennes gissningar till större del felaktiga, vilket ledde till den uppseendeväckande slutsatsen att männen visste mer om hur kvinnorna mådde och kände än vad kvinnorna visste om hur männen mådde och kände!

    Så vad kan vi lära oss från denna korta historia och forskning? Män vill inte öppna upp för att de vill inte belamra kvinnorna, männen vill beskydda kvinnorna. Män vill inte heller ses som svaga eller omanliga av vare sig män eller kvinnor. Genom historien har manlighet varit synonymt med att prestera, beskydda och förse. I ingen av dessa åtaganden hjälper det att vara svag. Kvinnor gillar inte svaga män för att historiskt sett kunde en svag man inte klara ovanstående åtaganden, och det är inte ett vinnande recept för en mor som ska ta fostra barn.

    Den här dynamiken förklarar varför mansfrågor är så marginaliserade jämfört med feminism. Kvinnor är vana att berätta för män hur de mår, känner och är fria att beklaga sin vardag. I denna kontext är feminismen en naturlig vidareutveckling för kvinnor att diskutera en stram kvinnlig könsroll.

    Männen, å andra sidan, är fast i ett moment-22. Såfort du börjar tala om att män är en förbrukningsvara eller om hur stram den manliga könsrollen är, riskerar du att ses om svag och oattraktiv för kvinnor och exakt samtidigt, känna dig så själv.

    Ett förslag till lösning.

    Så hur kan vi navigera runt denna vägg?

    • Förhandla istället för att vägra. Du behöver inte vägra att beskydda din fru eller vägra att vara en brandman som en konsekvens av mansrättsfrågor. Du behöver bara helt enkelt bestämma ett värde för det. Om du är en brandman borde du få en fet riskbonus för ditt arbete. Om du skyddar din fru och gör allt tungt arbete runt huset, är det inte konstigt att ni då ska dela allt hushållsarbete 50/50? Vi män måste lära oss att förhandla och inte ta vår uppoffring för givet.

    • Var känslig/sårbar inte svag. Du kan säga till din kvinna, och andra män, hur du känner och vad du behöver. Gör det det bara på ditt sätt. De flesta män är inte intresserade i det nästan oändliga delandet och bekräftandet av känslor som kvinnor finner så rikt. Dock, kan du våga att vara sårbar. Att vara sårbar är en paradoxal ställning som bryter alla möjliga sorts barriärer. Istället för att öppna upp och delade med sig oavbrutet av sina känslor på ett New Age sättm handlar det mera om att vara äkta och transparent om hur du känner och mår. Att våga vara sårbar kan liknas vid att vara en inre krigare.

    Vi tenderar att tro att kvinnor är mer empatiska än män och det kan mycket väl vara sant. Dock kan du inte vara empatisk utan förståelse. Kvinnor har inte fått kvalitativ respons gällande mannens könsroll eller mannens inre frågor därav har kvinnor och feminism gjort sina egna tolkningar om hur det är att vara en man.

    För att förändra detta behöver vi män som är starka nog och sårbara nog för att förespråka mansfrågor i deras vardagliga liv.

    Slutligen. Det finns inga konflikter mellan att utforska din manliga identitet, träffa kvinnor och stå upp för mansfrågor. Framtidens man är en man som kan tala sin egen sanning och göra det i de tillfällen som presenterar sig. Att tala om den sanningen är tecken av styrka, oberoende om den sanningen innehåller hur mycket du uppskattar kvinnan framför dig eller om du är bekymrad om avsaknaden av mansfrågor inom den politiska agendan och samhällsdenatten.

    -Pelle Billing

    Översättning: Hamstrn

  13. [...] jag bloggade om min artikel i The Good Men Project Magazine, så bjöd jag in er läsare att översätta den, [...]

Google