Morgonpasset helg talar om mansfrågor

27 februari 2011, av Pelle Billing

I morse talade tydligen Morgonpasset helg om mansfrågor (tack till er som tipsade i kommentarerna!).

Ni kan lyssna på inslaget här, från c:a 15:35-28:00.

De tar upp tre olika debattörer:

Beskrivningarna av respektive person är väl inte helt korrekt – särskilt inte av mig – men som helhet är det ändå en hyggligt balanserad bild av mansfrågor som förs fram.

Är detta ett tecken i tiden? Håller mansfrågorna på att bli mainstream? Det finns en del som talar för det, även om det sker i makligt tempo.

Senare i programmet intervjuas jämställdhetsexperten Ingemar Gens. Det inslaget startar vid 1.57:30 och fortsätter ändå till 2.39:00. Hans synsätt är att vi ska vidga könsrollerna så mycket som möjligt och få vara hela människor.

Jag kan sympatisera med att vi ska få vara hela människor som inte låses av könsroller, men samtidigt ser jag inget motsättning mot detta och att det finns medfödda skillnader som påverkar oss. Även om vi får välja precis vad vi vill så påverkas våra val av genomsnittliga skillnader mellan könen.

Gens får möjlighet att kommentera ett exempel som jag gav i SVT Debatt för ett par veckor sedan. Han sågar först det jag säger och sedan pratar han själv om att det är kvinnor som väljer partner, och inte männen. Dvs han säger samma sak själv, men det är bara rätt när orden kommer ur hans egen mun.

Gens berättar även en saga om att män och kvinnor är identiska hormonellt. Herr Gens, om du inte har kunskap så uttala dig inte. Män har 10 gånger så mycket testosteron i genomsnitt, och det finns ingen överlappning alls mellan könen inom standardavvikelserna.

Morgonpasset, nästa gång ni vill tala om mitt arbete så är det bara att slå en signal så ska jag berätta för er. Jag lovar att svaren blir mer intressanta än de ni får av Ingemar Gens.

 

28 kommentarer på “Morgonpasset helg talar om mansfrågor”

  1. David Holman skriver:

    Ypperlig kommentar. Jag bloggade också om hela grejen här och skrev ganska så utförligt om de saker de tog upp.

    När Gens säger att män och kvinnor har samma hormoner blev jag lite chockad men antog att han hade rätt i det, bra att jag gick hit och läste också. Att en ”expert” ska ta fel på något sådant som är så enkelt att kolla upp egenltigen!

  2. Ivar Arpi skriver:

    Jag tycker Soraya, som programledaren som tog upp frågan, fångar in det hela ganska bra, om än väldigt förenklat. Sen är det ju inte direkt så att du är med överallt som hon säger, utan först på senare tid bjudits in i debatter.

    Hoppas som du att detta är ett tecken på en öppning för diskussion om mansfrågorna.

  3. tryggve skriver:

    jag måste bara köra ett favoritcitat i repris:

    ”I feel more confident, expansive, cocky. It’s a pounding-on-the-chest kind of feeling, a swagger, a strut. Testosterone is an androgen, an up, pure raucous power. “Raw power!” as Iggy Pop sings. I’m beginning to understand certain things in waves of sharp relief. The adolescent boys who whip past me on skateboards–shouting, grinning, turnings wild tricks, jumping curbs, weaving in and out of traffic oblivious to skinned knees or passing cards. Men in groups–loud, boisterous, joking with maniacal enthusiasm. Gay men in Castro bars–sweating, stripped to the waist, dancing to throbbing, relentless music. It’s that energy–sizzling, pounding, surging, thrusting, a little loud or tight-eyed, paranoid around the edges, territorial, tense, on guard, expansive, cranked up. Testosterone is party energy. I’m finding it hard to contain. If I lie down, I beat off. If I get up, I feel like walking, walking, and walking. I wake up with a start in the mornings, charged. I wish I could channel it… On estrogen, I was more relaxed. I couldn’t have known it; I had no means of comparison. I felt submerged in a sweet, dense fog, like walking through liquid–slow, languid. (Valerio, 2006: 20)”

  4. tryggve skriver:

    vad kul saker rör på sig förresten!

  5. Tree skriver:

    Hmm, bevisar väl att genusvetenskap inte är så mycket vetenskap egentligen… om han har så pass fel när det gäller testosteron

  6. klas skriver:

    Man måste nog välja. Men att två unga mediefeminister så pass balanserat tar upp mansfrågorna är ett otroligt framsteg. Och det är mycket er förtjänst! Fortsätt så Pelle!

  7. Clabbe skriver:

    Vad är detta för korkade tjejer? Hur kan de`få betalt för att få sitta och prata ren strunt i radio?

  8. Matte Matik skriver:

    När jag började intressera mig för de här frågorna tyckte jag att Ingemar Gens verkade intressant. Jag förstod ganska snart att han verkar vara en sån här typisk ”mediaexpert” – någon som blir populär hos media genom att ha en passande bakgrund kombinerat med levererans av politiskt korrekta svar. På det viset kan media ge sken av att vara förmedlare av en opartisk syn med vetenskaplig grund – det är ju en ”expert” som uttalar sig – inte dom, samtidigt som dom får ut det budskap de själva vill förmedla. Sen anlitar man samma ”experter” om och om igen… Det här med hormonerna låter som ett typiskt Gens-uttalande.

    Och Pelle – du är på väg uppåt.

  9. HannaD skriver:

    Menade han inte tvärtom då? Att det är hormonerna som skiljer… Jag har hört många gånger att foster är identiska fram till de blir hormonduschade i någon fostervecka. Är det också en myt?

  10. Pelle Billing skriver:

    HannaD,

    Jag tror han menade det han sa, men om du hörde någon annan vinkel så är jag nyfiken.

    Det du säger om hormonduschar stämmer, åtminstone delvis. Hormonduscharna som foster, och även som litet barn och som tonåring är enormt viktiga för utvecklingen av kön. Men det är inte bara detta som styr har man lärt sig med tiden. Y-kromosomen i sig påverkar av män byggs till män, helt oberoende av testosteron.

  11. Matte Matik skriver:

    Apropå hormonduschar som foster har jag fattat det som att tvåäggstvillingar av olika kön blir påverkade av den andras hormoner. Vill också minnas att det finns teorier om dessa hormonduschar och homosexualitet. Har hört att det är vanligare att yngsta pojken i en syskonskara blir homosexuell än den första, och att det skulle hänga ihop med underskott av hormoner under fosterstadiet (då det är vanligare att det här fenomenet uppstår efter flera graviditeter). Nån fler som hört saker åt detta håll?

  12. Jonas M skriver:

    Kul att det börjar hända saker. Det här programmet i radion var väl en rätt stor grej. En fråga till dig Pelle. du skrev:
    ”Jag kan sympatisera med att vi ska få vara hela människor som inte låses av könsroller, men samtidigt ser jag inget motsättning mot detta och att det finns medfödda skillnader som påverkar oss. Även om vi får välja precis vad vi vill så påverkas våra val av genomsnittliga skillnader mellan könen.”

    Om detta nu stämmer, hur menar du att vi skulle göra då? Jag tänker på barnuppfostran. Tänker du att vi ska göra nån sorts sannolikhetsberäkning om vad lilltjejen eller killen rimligen borde leka med som små eller bli när de blir stora?

    Jag tänker att det viktigaste är att barnuppfostran aldrig blir för statisk och ensidig. Den ska vara så bred som möjligt. har svårt att se nåt annat alternativ. Oavsett vad vetenskapen kommer fram till rent statistiskt så är vi unika personer. inte ens vi själva vet vad vi har inom oss och vilken potential vi har. Vi får hela tiden nya pusselbitar till de vi är och vilka vi kan bli.Känns inte som läge då att sätta ner foten och säga att så här är det. Så här är du.

  13. Matte Matik skriver:

    @Jonas M: Det där är en väldigt bra fråga. Även om man vet att det finns skillnader överlag mellan pojkar och flickor – hur vet man hur ens eget barn ligger till i det här läget, och hur svarar man på det? Samtidigt är syskon av olika kön oftast olika, ibland väldigt olika, så det handlar om att se barn som individer oavsett kön. I mitt fall tycker jag att det gör det lättare för mig, då jag har barn av båda könen. Jag behöver inte tycka att det är något på tok då mina barn hittills har visat rätt könsstereotypa drag (sonen är intresserad av typiska pojkleksaker och i princip totalt ointresserad av flickleksaker – vilket dottern inte är).

    Hade jag trott att könet var en ”i allt väsentligt social konstruktion” hade jag förmodligen sett detta som problematiskt, och tyckt att jag borde kompensera på något sätt. Nu spelar det ingen roll – och det skulle det heller inte ha gjort om det var andra vägen om heller för den delen. Barn är individer – och kön är bara en variabel bland många. Jag har heller inte uppfattat Pelle som en som säger att alla av ett visst kön har ett visst beteende – bara att vissa egenskaper tenderar att vara vanligare bland respektive kön.

  14. Gunnar skriver:

    Det börjar röra på sig i snabbare takt nu inom detta fältet:

    JESSICA ROSENCRANTZ, Riksdagsledamot (M) och ordförande för Moderata ungdomsförbundet i Stockholm, skriver 27 Februari på Brännpunkt i SvD:

    ”Jag tänker aldrig låta mig kvoteras!”
    ”Som riksdagsledamot och ung kvinna kan jag lova att jag aldrig skulle stödja ett förslag om könskvotering – inte heller till bolagsstyrelser. Könskvotering är fel.”
    Och utvecklar varför det skulle vara väldigt negativt för henne samt varför tanken är fel…
    Bl.a.: ”Riktig jämställdhet handlar om likabehandling: att ha lika rättigheter och att bli bedömd som en person – inte som del av ett kollektiv. Kvotering innebär raka motsatsen.”

    Hon skriver även ”Det finns trots allt vissa skillnader hos män och kvinnor, fysiskt och mentalt”, även om hon sedan utvecklar det i lite konstig riktning…
    Läs artikeln:
    http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/jag-tanker-aldrig-lata-mig-kvoteras_5969257.svd

  15. Matte Matik skriver:

    Yep, 2011 blir året då Mansfrågor på allvar kommer med i samhällsdebatten. Dags för många som kallar sig feminister att bekänna färg och visa hur de ställer sig i viktiga frågor, t.ex. könsmaktsordning och könet som social konstruktion. Det kommer att blåsa ordentligt framöver – även om det är långt kvar.

  16. Torstensson skriver:

    Gens är en skojare. Riktigt oseriös och okunnig. Det ärhan som använder sin pappa som exempel på sina föreläsningar. Han baktalar sin egen far och reducerar honom till en korkad imbecill som inte kan kommunicera. Hans budskap är att tjejer är mycket bättre på att kommunicera. Vilket inte är sant. En praktjöns det där, men som antagligen tar bra betalt för att stå och prata massa ovetnskapligt strunt.

  17. Pelle Billing skriver:

    @Jonas M

    ”Om detta nu stämmer, hur menar du att vi skulle göra då? Jag tänker på barnuppfostran. Tänker du att vi ska göra nån sorts sannolikhetsberäkning om vad lilltjejen eller killen rimligen borde leka med som små eller bli när de blir stora?”

    Nej, vi behöver inte göra någon sannolikhetsberäkning alls. Vi behöver bara låta barnet få vara en individ, som utvecklas i sin egen riktning, och vi vuxna stöttar barnet så gott vi kan.

    ”Jag tänker att det viktigaste är att barnuppfostran aldrig blir för statisk och ensidig. Den ska vara så bred som möjligt. har svårt att se nåt annat alternativ.”

    Ja, uppfostran måste vara bred av många anledningar. Barnet ska lära sig hur samhället fungerar, var gränserna går, osv. Men även att det finns massa olika intressen och yrken man kan välja mellan, och att varje individ själv gör det valet.

    Poängen med att prata om genomsnittliga könsskillnader på gruppnivå är inte för att tvinga ett enda barn in i en viss mall. Poängen med att tala om detta är för att undvika politiska ambitioner om att vi måste nå 50/50-fördelning av kvinnor och män på samhällets alla områden.

    På samhällsnivå ska vi alltså inte vara förvånade över att män och kvinnor ibland väljer olika, även om vi uppfostrar generation efter generation så brett som möjligt.

    Idag utgår samhället ifrån att det finns noll skillnader mellan könen (eller 5% som drunknar i miljön, enligt Gens), och då kommer man ju att fortsätta vara upprörd i århundraden för att könen aldrig har vett att bli identiska.

  18. Lövet skriver:

    @Jonas M:

    ”Om detta nu stämmer, hur menar du att vi skulle göra då? Jag tänker på barnuppfostran. Tänker du att vi ska göra nån sorts sannolikhetsberäkning om vad lilltjejen eller killen rimligen borde leka med som små eller bli när de blir stora?”

    Det finns väl ett enkelt svar på detta. Låt grabben och tjejen leka och prova det som de vill prova så länge det är rimligt säkert och rimligt socialt accepterat, lagligt och moraliskt försvarbart.

    T ex ge killen en rosa tyllkjol om han vill leka princessa och/eller en Winchester i plast om han vill leka Cowboy, eller en M16 om han vill leka krig, eller en plastspis eller symaskin eller bilbana, ett pimplespö eller ett kastspö låt honom
    gå på kör, bild eller teater på kultorskolan om han vill, eller spela hockey eller fotboll…
    …och…
    Ge tjejen en Action Man om hon vill ha den, ge henne ett metsspö eller ett luftgevär om hon önskar sig ett, låt henne följa med på älgpasset om hon ber dig, ge henne en rosa tyllkjol om hon vill leka princessa, uppmuntra hennes ev intresse för att spela trummor eller elgitarr e l l e r att sjunga i kör, vill hon spela hockey så köp en trunk…
    …klart att tjejen skall få ha svarta jeans och skinnjacka…

    Dvs låt barnen välja inom rimliga gränser. Undvik konstruerade pekpinnar (som att föreskriva unisexkläder, avköna dem, ändra reglerna i bollsporter, byta kön på ”Sockerbagaren” etc, etc)

    Du kan möjligen visa på fler valmöjligheter än de som ungarna uppenbart verkar välja, men troligast är nog att de sannolikt tänker bredare än du. Ge ungarna credit för att vara kloka individer…

    …sannolikheten är mycket stor att de kommer att visa sig vara det!

  19. Jonas M skriver:

    Bra tankar,Pelle och Lövet, låter rimligt. Men seriöst är det inte så som föräldrar tänker mest? Exempel: Pelle skrev att Gens tycker bara 5% inte beror på miljö. Betyder det då att han tycker man ska bete sig helt tvärtemot vad ni tycker? Obs har inte lyssnat på klippet. Kan inte från datorn jag har.

  20. Lövet skriver:

    @Jonas M: Jag kan bara reflektera över att Ingemar Gens var en av de tongivande bakom genusdagisen Björntomten och Tittmyran där man just medvetet jobbade med att ”vidga barnens könsroller”.

    Jag avstår helt från att recensera vare sig genomrörande eller resultat av tittmyrepedagogiken, eftersom jag saknar detaljkunskap därom. De beskrivningar som finns av hur man jobbade domineras av beskrivningar från de som varit del av verksamheten och som – märkligt nog – enbart såg positiva effekter.

    Huruvida ”vidgandet” tilläts komma internt från barnen – ung såsom jag beskriver det ovan, att den rosa tyllkjolen tilläts och uppmuntrades – eller föreskrev externt från lärarna vet jag inte. Olika vittnesmål ger olika besked…

    Jag har dock lyssnat tillräckligt mycket på Ingemar G för att förstå att han är en sån där person som i jämställdhetens namn klassar pojkar som förlorare:

    Se t ex hans senaste boktitel: ”Myten om det motsatta könet : från förskolepedagogiken vid Tittmyran och Björntomten till det maskulina samhällets undergång”

    …är det freudianskt att han börjar vid Tittmyran och slutar vid undergången???

  21. Sune skriver:

    För det 1:a tycker jag allt prat om hormonduschar på fostret redan innan födseln är lite knasigt. Hormoner produceras hela tiden i kroppen och det är framför allt i puberteten det verkligen tar fart. De hormonskillnader som finns är alltså inget som är färdigt iom födseln.

    För det 2:a så så skriver du Pelle
    ”Ja, uppfostran måste vara bred av många anledningar. Barnet ska lära sig hur samhället fungerar, var gränserna går, osv. Men även att det finns massa olika intressen och yrken man kan välja mellan, och att varje individ själv gör det valet.”

    Ja, men då måste man ju börja med att förändra själva förskolan med genustankar. Som det är idag så präglas barnen enormt mycket av de olika förväntningarna vuxna har på pojkar och flickor. Flickorna förväntas vara i dockvrån samt läsa sagor som alla slutar ”… och gifte hon sig med prinsen och levde lyckliga i alla sina dagar.” Tips: LÄS tjejsagor, tjejtidninger och se tjejfilmer så förstår ni varför de måste bort.

    När pojklar slåss så reagerar knappt personalen ”Pojkar är ju pojkar” säger de och rycker på axlarna. Personalen pratar mindre med pojkar visar Gävleprojektet Tittmyran tex. osv.

    Om ni menar allvar med att alla oavsett om de är pojkar eller flickor ska få välja fritt sina liv måste man förändra både dagis och skolor från grunden. Vuxna måste se till att pojkar som vill leka med dockor inte blir retade och att flickor som vill vara med och spela boll får det.

  22. Pelle Billing skriver:

    @Jonas M
    ”Bra tankar,Pelle och Lövet, låter rimligt. Men seriöst är det inte så som föräldrar tänker mest?”

    Jag hoppas det!

    ”Exempel: Pelle skrev att Gens tycker bara 5% inte beror på miljö. Betyder det då att han tycker man ska bete sig helt tvärtemot vad ni tycker?”

    Jag vet inte exakt vad Gens tycker, men jag vet att projektet han startade på Björntomten och Tittmyran till viss del handlade om att medvetet jobba med pojkarna på ett visst sätt, och flickorna på ett annat sätt, för att de skulle bli mer lika varandra. Typ att pojkarna skulle sitta och tala om känslor och flickorna skulle lära sig ta plats. Min egen inställning är så klart att alla barnen – oberoende av kön – skulle fått delta i bägge övningarna! Det finns många känslosamma pojkar och vilda flickor, så att utgå ifrån stereotyper – som Gens verkar göra – känns helt fel.

  23. Pelle Billing skriver:

    @Sune,

    ”Vuxna måste se till att pojkar som vill leka med dockor inte blir retade och att flickor som vill vara med och spela boll får det.”

    Detta håller jag med dig om, men i övrigt så skulle jag inte uttrycka mig som du gör.

    ”För det 1:a tycker jag allt prat om hormonduschar på fostret redan innan födseln är lite knasigt. Hormoner produceras hela tiden i kroppen och det är framför allt i puberteten det verkligen tar fart. De hormonskillnader som finns är alltså inget som är färdigt iom födseln.”

    Det blir inte mindre sant bara för att du tycker det är knasigt. Men du har all rätt att tycka det är knasigt om det gör dig lycklig. Själv är jag intresserad av att förstå hur människokroppen fungerar.

  24. Jonas M skriver:

    @Lövet, du sa att han klassar pojkar som förlorare. Jag tänker att det väl inte är så konstigt sätt att se det. Det tycker väl alla om som exempelvis tycker Pelles arbete är viktigt. Annars fanns det ju liksom inge problem att lösa om inga drabbats. Viktigare borde vara om nån anser det vara acceptabelt att pojkar är förlorare eller om man vill göra något så det blir bättre. Gens är väl iaf som jag förstår inne på att göra det bättre för pojkar. Känns som en bra utgångsinställnings iaf även om sättet inte är det bästa.

  25. Ola Normann skriver:

    Jeg har to voksne barn,- en jente på 22 og en gutt på 25. Da de var små, gav jeg dokker til sønnen min og biler og tog til datteren min. Og selvfølgelig omvendt også. Men sønnen min viste ingen interesse for å leke med dokker. Datteren min lekte litt med tog, men mest med dokker. Så for meg er det ingen tvil om at det var en helt klar biologisk forskjell. Men hva så? Er ikke det flott? Vi har to kjønn for at vi skal komplettere og utfylle hverandre,- ikke for at vi skal være like.

  26. Lövet skriver:

    @Jonas M: Jag har ingen anledning att tro att Ingemar Gens har något annat än en god intention i sitt arbete.

    Mitt problem är att han utgår från vad han har definierat som ett problembeteende hos pojkar (deras tävlingsinriktning, risktagande, aggressivitet osv) och sedan jobbar på att ta bort just detta.

    Han utgår kort och gott från tanken att ”den fina flickans” beteende är det korrekta och bästa för alla pojkar. Dvs att pojkars ”naturliga”/”strukturellt betingade”/”vanliga”/”typiska”/”statistiskt normala” beteende är felaktigt och skall korrigeras.

    Samtidigt som han – eller en del av hans lärjungar i vart fall – verkar framföra att den ”framfusige grabbens” beteende är bra för alla flickor (vilket då framstår som paradoxalt).

    Jag är inte säker på att just han har det enda rätta svaret på hur de korrekta beteendet ser ut; på vilket beteende som gynnar samhälla o c h individer på bästa sätt.

    Det blir lite som om ”Jag vet bättre och förstår mer än resten av världen – än den samlade erfarenheten av 1 miljon års mänsklig utveckling och 5000 års samhällsutveckling…”

    …men det är ju å andra sidan just det som är grundtankarna bakom begrepp som ”patriarkat”, ”könsmaktsordning”, ”heteronorm”, ”kärnfamilj” mm…
    …några få elit- och övermännsikor ser och förstår vårt (och då menar de just v å r t inte deras) eget bästa mycket, mycket bättre än vi själva gör…

  27. Sune skriver:

    Lövet skrev:
    ”Mitt problem är att han utgår från vad han har definierat som ett problembeteende hos pojkar (deras tävlingsinriktning, risktagande, aggressivitet osv) och sedan jobbar på att ta bort just detta.”
    och
    ”Samtidigt som han – eller en del av hans lärjungar i vart fall – verkar framföra att den ”framfusige grabbens” beteende är bra för alla flickor (vilket då framstår som paradoxalt).”

    På en nivå håller jag med om att det är en paradox men samtidigt upplever jag att det kanske inte behöver vara det. Om man har en grupp pojkar och flickor som fostrats in i väldigt tydliga könsroller så kan det ju vara bra att bägge grupperna får testa på och känna av hur det är att bete sig som motsatta könet traditionellt alltid gjort. Detta behöver inte innebära att vi ska tvinga in pojkar respektive flickor i nya snäva roller utan bara att barnen ska få et större urval av vad som är ok.

  28. Lövet skriver:

    @Sune: Nyckelordet är ”problembeteende”. Om Gens och likasinnade verkligen såg det ömsesidiga vidgandet av könsrollerna som positivt så vore det ju väl.

    Men de utgår som sagt från diskursen ”de stökiga pojkarna” och då blir deras metoder inget annat än kritik och aktiv korrigering av pojkarnas beteende, med tillhörande ifrågasättande och kritik av deras identitet.

    Bortser man från att varje människa med ett minimum av empatisk förmåga inser att många pojkar tar illa vid sig av detta ständiga ifrågasättande, så kvarstår ändå en paradox i att det beteende som är så skadligt att det skall ”dekonstrueras” bort ur pojkarnas identitet, samtidigt är bra om de utövas av flickor ”You Go Girl”.

    Nej hela begreppet är en självmotsägelse som endast, endast, blir logiskt om man utgår från ett grundantagande om att ”det är pojkarna det är fel på, helt och hållet.”

    Jag tycker – som säkert har framgått – att det är ett felaktigt och i grunden avskyvärt antagande!

Google