Kommentar i TCO-tidningen

21 februari 2011, av Pelle Billing

Häromdagen kom jag på att jag blivit inbjuden att kommentera en intervju med Yvonne Hirdman i TCO-tidningen. Och mycket riktigt, efter lite googlande så hittade jag den här.

Hirdmans åsikter är intressanta. Hon har bland annat följande funderingar om jämställdhet och feminism:

Men det var inte jämställdhet som först lockade Yvonne Hirdman, utan feminism. När begreppet jämställdhet lanserades betraktade hon det snarast med misstro och tyckte det tonade ner feminismens effekt. I dag är hon av en annan åsikt.

Hirdman är den som lanserade begreppet ”genussystem” i Sverige, där hon talar om könens isärhållande och den manliga normens primat (dvs mäns överordning). Hennes teori är helt grundläggande för svensk jämställdhetspolitik och för genusvetenskaplig teori.

Samma kvinna har alltså länge haft som utgångspunkt att jämställdheten tonar ner feminismens effekt. Inte undra på att svenska jämställdhetspolitik är förvirrad.

Min officiella kommentar blev följande:

Hirdman är bra på att beskriva mäns makt och kvinnors utsatthet, men inte vice versa. Det nämns inte att män dominerar självmordsstatistiken, hemlösheten och ensamheten samt dör i förtid. Det är sant att den ekonomiska och politiska makten av tradition tillhör män. Samtidigt ska vi komma ihåg att överlevnadsmakten tillhör kvinnor, då män är ålagda att utföra farliga yrken och sysslor. Kvinnor har även relationsmakten, då de initierar skilsmässor och vinner vårdnadstvister.

World Economic Forum mäter faktiskt inte jämställdhet, de mäter bara kvinnors svårigheter.

Könsfrågor ska handla om bägge könen, och jag hoppas att samhället kan börja inkludera männens perspektiv.

Inte lätt att få något vettigt sagt med så få tecken, men det är iallafall glädjande att redaktionen på TCO-tidningen är öppen för att vidga debatten.

Uppdatering: Se även Mats Lind, nybliven ordförande för Uppsala Mansjour, när han blir intervjuad av TV4 Uppsala. Plötsligt rörs det om rejält i grytan i Uppsala, en stad som av tradition har en stark radikalfeministisk närvaro på bl a universitetet.

 

21 kommentarer på “Kommentar i TCO-tidningen”

  1. Mars skriver:

    Pelle:

    Jag tycker det är märkligt att prata om mäns och kvinnors resurser enbart i medel de tjänar. Kvinnors partner tjänar oftast mer än de själva, är äldre och har kommit längre. Det betyder ju att kvinnor har en starkare ekonomisk ställning än vad deras lön ger vid handen, och tvärtom för män.

    Dessutom, är det inte så att ensamstående kvinnor (utan barn) har högre lön än motsvarande män?

    För övrigt, en mycket bra och avmätt kommentar.

  2. Access skriver:

    Pelle skriver:
    ”World Economic Forum mäter faktiskt inte jämställdhet, de mäter bara kvinnors svårigheter.”

    Den där formuleringen var klockren!

  3. Clabbe skriver:

    Jag tycker att du fick ihop din kommentar riktigt bra. Snyggt jobbat. Pelle!

  4. martin skriver:

    Läste artikeln och skrattade till när jag såg följande:

    Vad tycker du om att kvotera till högskoleutbildningar för att få jämnare könsfördelning?
    – Man ska helst undvika det. För det kan ju bli så där att det slår över åt andra hållet. Som det blev på veterinärutbildningen i Uppsala

    Hon tycker alltså att kvotering är bra om det kan hjälpa kvinnor. Men inte när det ”slår över åt andra hållet” och hjälper män. Kan det bli mer feministiskt än så?

  5. Mattias skriver:

    Jag vet inte om jag kan länka på rakt arm till en sådan undersökning men jag har för mig jag läst flera gånger att det ofta är kvinnan i ett förhållande som bestämmer hur majoriteten av pengarna skall användas. Bil, barn, kläder och hus är typiska områden där kvinnor har mer att säga till om än mannen hur hushållets pengar används.

    Jag tycker det är en bortglömd del av diskussionen och man pratade mycket om kvinnans ekonomiska makt över hur pengar används för några år sedan. Antar det är obekväma sanningar för feministerna dock så det har kanske försvunnit. Någon som har länk till det här eller minns mer om det? Ca 5-10 år sedan har jag för mig.

  6. Chattanoga skriver:

    @Mattias
    Du tänker kanske på den här, gjord av Allers (!)

    ”Kvinnor bestämmer ofta över stora inköp”
    http://www.dn.se/ekonomi/kvinnor-bestammer-ofta-over-stora-inkop

    http://www.idg.se/2.1085/1.151182

  7. Mattias skriver:

    Chattanoga,

    tackar! Precis de! Så jag tycker Pelle även kan utmana påståendet att männen har all ekonomisk makt.

  8. Nils D skriver:

    Såg TV4-inslaget, och Uppsala kvinnojours svar.
    Ungefär:
    ”Mäns våld mot kvinnor är strukturellt, kvinnors våld mot män sker på individnivå. Därför ska det ges mycket större resurser till utsatta kvinnor.”
    …???
    Menar Uppsala kvinnojour att männen bara ska bita ihop, och ta det som en man?

  9. Gunnar skriver:

    Pelle B:
    Tycker din kommentar i stort är bra!
    Jag gillar dock inte din del:
    ”Det är sant att den ekonomiska och politiska makten av tradition tillhör män.”

    Jag skulle gärna se att du tydliggör att det bara är en liten minoritet män som av tradition haft ekonomisk och politisk makt!
    Jag har som man aldrig haft det och jag är övertygad om att de flesta män känner så…

    Sedan så är jag också inne på, som några andra här i kommentarerna, att (av tradition) har ofta kvinnorna haft den ekonomiska makten inom familjen och ofta är de som styr vad familjens samlade resurser ska läggas på…
    Om jag inte är fel på det, så bestämde kvinnorna oftast över familjeekonomin redan i det gamla bondesamhället (och en del påstår att det var så även under vikingatiden).

    Även den delen att kvinnors partners ofta kommit längre i karriären och kvinnor då ofta får ta del av vad det ger betydligt tidigare i livet än männen…

    Se om kvinnor på vikingatiden:
    http://www.historiska.se/historia/jarnaldern/vikingar/kvinnor/
    ”Den vikingatida kvinnans ställning som husfru innebar att hon var gårdens och hushållets självklara chef.”

  10. Doepfer skriver:

    Haha, när jag sätter mig ner och knappar på tangenterna så är det väldigt lätt att det blir något raljerande och generaliserande om feminister. Jag kan helt enkelt inte låta bli. Men jag kan väl lägga in en liten disclaimer. Det som står nedan gäller inte alla feminister, men det är attityder och tankesätt som återfinns hos just feminister. Det är något man kommit att förknippa med feminismen (genom erfarenhet). Det är sen inte mitt fel att feminismen är så plastisk och föränderlig så att i stort sett vad som helst kan kallas feminism.

    Många feminister säger ju att feminism är lika med jämställdhet. Många andra säger att det är uppenbart att så inte är fallet. Men frågan är ifall feministerna inte har rätt.

    För jämställdhetsbegreppet är nämligen vad man gör det till. Jag har sett feminister säga att när feminister talar om jämställdhet så är det jämställdhet enligt feminismen. Så överallt där ni ser feminister prata om jämställdhet, så ska ni nog ta för givet att allt utgår från hur de värderar makt.

    Och dessvärre är det så att många feminister verkar ha en tendens att helt bortse från den makt de själva besitter, och istället titta på högstatusmän med makt och pengar. Så de män som har status och pengar (en liten minoritet) får sen representera alla män, och jämställdhet blir en kamp för att ge kvinnor möjlighet att få del av dessa mäns makt. När man inte ser minst (viktigt) en 50/50-fördelningen där uppe så talar man om glastak. Vad exakt det är som gör att vi inte har en 50/50-fördelning verkar dessvärre inte vara så viktigt att ta reda på. För enligt många feminister verkar ju alla kvinnors stora dröm vara att bli VD för ett stort företag. Att sen inga män omkring dem har den drömmen skiter de i.

    Om glastak är något verkligt eller något feltolkat och uppförstorat debatteras ju, men att det kanske även finns ett glasgolv under vilken en grupp män sitter fångna diskuteras väldigt sällan.

    Jämställdhetsbegreppet är idag ett verktyg för feminister att få det de vill ha. Så man ska vara införstådd med att det är just ett verktyg. Det är deras heliga svärd som är näst intill oförstörbart eftersom så mycket pk-kraft har gjutits in i det. För få kan väl idag vara emot jämställdhet. Men det luriga är förstås att man går andras ärenden och får vågskålen att tippa över. Sen är jag i och för sig en av dem som inte tycker att det varit så mycket ojämnvikt förut till mäns fördel. Vi har fått för oss det för det är bara den ena sidan som fått beskriva sin verklighet, medan den andra har varit tvungna att hålla käft för deras könsroll kräver det av dem. En annan orsak till att män har setts ha så stora fördelar är för att feminister tenderar att bara se männen på toppen.

    Sen håller jag med Gunnar. Vi vanliga män har inte av tradition haft en massa ekonomisk och politisk makt. Det gäller att inte gå i samma fälla som feministerna.

  11. Linnea skriver:

    Nåväl…
    Men att ex. kvinnor oftare initierar skilsmässor kan tolkas på fler sätt än att överlevnadsmakten ligger hos kvinnor. Som exempelvis de undersökningar, som bl.a. DN refererade till för ett par månader sedan, som visar att män i långa förhållanden, såsom giftemål, lever längre och har bättre psykisk såväl som fysisk hälsa i jämförelse med ensamstående män, medan statisiken för kvinnor var den rakt motsatta. (Samtidigt har det ofta påpekats att jämställda förhållande har större chans att hålla än traditionella förhållanden.)
    Kanske kan man där inflika att det finns en anledning till att kvinnor oftare initierar skilsmässor – för att de, åtminstone statistiskt sätt, är de uppenbara ”förlorarna” vad gäller fysiskt och psykiskt välbefinnande i äktenskap.
    Ofta, men inte alltid, kan kvinnors ageranden (och även syn på män i allmähet) förklaras av deras faktiska livssituationer.

  12. Linnea skriver:

    P.S. ”statistiskt sett” skall det givetvis vara, ber om ursäkt för detta.

  13. Doepfer skriver:

    …och mäns syn på kvinnor kanske också kan förklaras av deras faktiska livsituationer?

    Men om nu kvinnor är förlorare statistiskt sett så innebär det ju att de sitter på makt. Den generella mannen har helt enkelt svårare att möta kraven kvinnan ställer än tvärtom. I USA så har man även en förklaringsmodell till det här och det är att kvinnors och mäns sexualitet och partnerpreferenser skiljer sig. Det vet ju alla att de gör, men feminister vill ju alltid låtsats som att det inte är någon skillnad på män och kvinnor, vilket gör att många män inte vet vad som krävs av dem.

    Kvinnors sexualitet sägs bygga på hypergami. De har alltså en tendens till att vilja byta upp sig, medan män ofta är nöjda med vad de har. Mannen måste alltså fortsätta vara framåt och visa att han konkurrerar ut andra män för att gnistan ska bestå. Han måste vara på väg någonstans. Beter han sig som sin partner så finns det en risk att hon ledsnar. Alla kvinnor har inte de här kraven, men här talar vi om relativa skillnader mellan könen och då syns en tendens.

    I USA är det ju extremt ofördelaktigt för män att gifta sig eftersom lagarna ser ut som de gör, och där har fler och fler röster höjts för att bojkotta den institutionen. Det räcker tydligen med filmer som Eat Pray Love för att en massa kvinnor ska få för sig att gräset är grönare på andra sidan och initiera skilsmässa. Det har fått så stora proportioner att det kallas för ett syndrom. I den filmen så är det heller inget egentligt fel med mannen, utan det är kvinnan som vill ut och flyga. Vissa män bekämpar det här med att helt enkelt börja använda Game i förhållandet för att stabilisera upp det, och det värsta är att det verkar funka.

    Sen kan man ställa sig frågan om män borde vara mer selektiva när de väljer partner så att de inte går i den här fällan. De borde nog ta reda på mer om kvinnans bakgrund och hur hon valt att göra i olika situationer och vad hon har för preferenser. Om mannen ska lägga ner sin tid och sina känslor så måste han veta vad han får. Män måste helt enkelt ta tillbaka relationsmakt.

  14. Pelle Billing skriver:

    Gunnar,

    Håller med om att många män inte hade särskilt stor politisk eller eknomisk makt förr. Men däremot var det mannen som tjänade pengarna i familjen, och det var en form av formell makt, oberoende av vem som hade den informella makten. Jag talar ofta om kvinnors osynliga makt, men detta är inte en ursäkt för att dölja att män hade synlig makt förr. Vi får inte bli som extremfeministerna fast åt andra hållet.

    Sedan är det helt klart så att den ekonomiska makten mellan könen förändras i rask takt i västvärlden och även detta har jag rapporterat om, samt att kvinnorna ofta bestämmer över fler viktiga inköp.

    Jag förstår din irritation över att den nyanserade bilden inte kommer fram, därför måste vi fortsätta föra fram den nyanserade bilden och inte hänfalla till förenklingar.

  15. Linnea skriver:

    Till Doepfer. Det är mycket möjligt att det går åt samma andra hållet också, det vet du bättre än jag.

    Måste ändå först och främst säga att jag avskyr termen ”relationsmakt” – den som ger sig in i maktstrider och annan form av konkurrerande/manipulation i ett förhållande är helt enkelt inte lämpad att ha en relation alls. Det är fruktansvärt kränkande för partnern och kan knappast sluta väl – i värsta fall med våld.

    Men jag håller med om att både män och kvinnor bör bara försiktiga och reflektiva när de går in i en relation, åtminstone om man är seriös. Partnerns tidigare beteende är i högsta grad intressant, även för mig som kvinna.

    I övrigt vet jag inte vad ”Eat Pray Love” eller ”Game” är för något, men det låter inte särskilt trevligt. Jag har heller aldrig hört talas om teorierna om hypergami, däremot har jag flera gånger hört att inom djurarter som lever i monogama förhållande är honorna oftare otrogna än hanarna. Honorna letar helt enkelt efter två sorters hanar; en som är en bra och pålitlig familjefar (som hon är i ”förhållandet” med och en som har starka gener att sprida vidare (som hon är otrogen med). Huruvida det stämmer även för människor, vet jag inte, men både den typen av beteende samt hypergami låter avskyvärt.

    Det finns många som älskar att lägga fokus på biologiska skillnader och instinkter mellan könen, men för min del är det i praktiken – för människor – av mindre relevans. Människor, till skillnad från djur, skall helt enkelt kunna hållas ansvariga för sina handlingar samt ha förmågan att kunna tänka framåt och se konsekvenser av ett beteende. Inte minst också ha förmågan att känna empati med andra, och därför inte blint följa sina lustar. Det gäller både män och kvinnor.

  16. Linnea skriver:

    I övrigt tror jag nog att kvinnans idé om att ”gå ut och flyga” även kan ha andra förklaringar. Det tycks vara en tendens idag att kvinnor väljer singellivet i större utsträckning än män (män ex är i majoritet på de flesta dejtingsajter och även rent empiriskt tycker jag mig ha sett de tendenserna). Dels har kvinnor idag helt enkelt möjligheten, men dels är frihet ingenting som kvinnor tar för givet på samma sätt som kanske män tenderar att göra. Det är spekulationer, men jag ser på hur jag och mina vänner ser på saken. Det finns en latent tacksamhet hos kvinnor att leva i västvärlden och därför njuter vi gärna lite extra av de möjligheter som det ger innan man går in i en relation (därmed inte sagt att man ska bete sig hänsynslöst när man väl går in i en relation).

    Dessutom, även om detta är mindre politiskt korrekt att yppa, så har många kvinnor antingen egna dåliga erfarenheter eller har sett avskräckande exempel på nära håll. Såsom jag och många i min närhet.

    Vi får heller inte glömma att statistisk som visar att ex. våldtäkter är mycket vanligare i relationer i jämförelse med överfallsvåldtäkter (och mycket svårare att få rättslig upprättelse) de facto HAR en avskräckande effekt. Vi kvinnor är medvetna om detta, och det sitter i bakhuvudet. För män kan det tyckas vara irrationellt (jag antar att män sällan haft anledning att tänka på en sådan aspekt), men för kvinnor högst reellt!!
    Att föra psyskiskt illa är en risk för både män och kvinnor, men för kvinnor är rädslan för sexuella övergrepp helt klart övervägande.

  17. Doepfer skriver:

    @Linnea

    Jo, det sker nog alltid slitningar mellan könen eftersom könen ingår förhållanden med varandra. Och i den processen finns komponenter som spel, dissningar och dumpningar vilket naturligtvis kan göra vissa desillussionerade och bittra.

    Nej, ordet makt kanske får en att associera fel. Att någon har mer möjligheter, är mer priviligerad, har mer status osv. kan man lite slarvigt kalla makt. Det betyder dock inte att man förtrycker någon.

    När det gäller att vara selektiv så är det ju så i dagsläget att kvinnor kan vara mycket säkrare på att få ett förhållande. Det är ju bara att se hur det ser ut på dejtingsidor. Men det här innebär ju att män kanske tar det som bjuds och att det som bjuds är en kvinna som inte alls är lämplig som partner eller som en bra mor till hans barn. Sen verkar det ju också finnas ett tryck på män att de ska acceptera kvinnor hur de än kommer. Man säger att allt gammalt ska vara glömt och att det är här och nu som gäller.

    Sen blev jag lite förvånad att du inte hört talas om Game. Det är ju hela det här fenomenet där män lär sig hur de ska öka på sitt självförtroende, ta initiativ, och ge dem insikter i hur kvinnor fungerar, för att kunna ragga och få tillgång till sex och förhållanden. Sen är Eat Pray Love en film. Du kanske vet att män tenderar att ogilla SATC, och de ser nog på den här filmen som lite i den andan. Jag har inte sett den själv, men läst vad många män på amerikanska forum och bloggar tycker. De verkar vara väldigt kritiska till den. Här är en sådan man när han gör en spegling av den för att visa hur illa det låter.

    http://www.youtube.com/watch?v=loE6b7-NJhg

    När det gäller att flyga, så beror det nog att singellivet är värt något för kvinnor. En singelman har helt enkelt inte samma möjligheter. De har mycket svårare att få tillgång till sex och det ligger på dem att ta alla initiativ och motta dissningar. Det är därför material som Game existerar. Det är helt enkelt ett sätt för män att få en plats i singelsamhället.

    När det gäller det här med biologi så tror jag att de som älskar att lägga fokus på det gör det för att andra försökt gömma undan det helt. Det är helt enkelt en motreaktion.

    Sen när det gäller våldtäkter i relationer så förekommer det och det är en av de vanligaste formerna. Men jag tror nog att ifall man vill undvika det helt så ska man titta lite närmare på mannens personlighet. Jag kan då se på mina kompisar att de inte våldtar i relationer. Det hör helt enkelt inte till deras personlighetstyp. Men vill man ha en machotyp som dricker, så ökar naturligtvis chansen betydligt. Jag tror många vanliga tråkiga gråa män som hänger på dejtingsidor inte är den typen som våldtar.

  18. Gunnar skriver:

    Pelle B:
    Ditt svar 22 februari 2011 kl 18:27 gör mig lite förvirrar / konfunderad!

    Jag kommenterade enbart ditt inlägg här, om din officiella kommentar på en intervju med Yvonne Hirdman i TCO-tidningen. (Även om jag blandade in ett historiskt perspektiv för att förstärka bilden.)
    Och då speciellt din mening:
    ”Det är sant att den ekonomiska och politiska makten av tradition tillhör män.”

    Du använder här tempus ”tillhör”, vilket är presens / nutid och det jag reagerade starkast på. Jag tycker du i och med det följer extremfeministernas vokabulär där man låter den makt (politiskt och ekonomiskt) som en liten minoritet män står för idag, påförs alla män som kollektiv.
    Jag tycker det är viktigt att vi inte faller i fällan och tar upp extremfeministernas starkt vinklade och helt missvisande bild av männens makt som kollektiv i dagens samhälle. Där hade jag gärna sett att du var tydligare och mer distinkt med dina formulering kring just detta.
    Jag har reagerat på det tidigare att du då och då har en benägenhet att prata om mäns generella / kollektiva makt idag, utan att tydliggöra att det bara gäller en minoritet.
    Jag tycker du lite då och då hänfaller till förenklingar här när du debatterar, som
    då påför män idag som kollektiv en ekonomisk och politisk makt, och det tycker jag blir väldigt fel!

    Jag vet att du i andra sammanhang har belyst detta väldigt tydligt om att de är ett fåtal män som har denna makten, och jag vet att du rapporterat om hur den ekonomiska makten snabbt förändras mellan könen.
    Men det var inte detta jag kommenterade! Alla som läser en sådan kommentar du nu gjort om TCO-tidningens artikel kan ju inte vara insatta i vad du tidigare uttryckt för något.

    Jag håller med om att vi inte skall ta upp extremfeministernas retorik och förvrängande av fakta, utan klart och tydligt kunna stå för även det som historiskt (och i nutid) är negativa / ojämlika aspeker inom mansrollen / manskollektivet.

    Missförstå mig inte, i det hela stora tycker jag du gör ett enormt bra jobb och formulerar dig väldigt bra nyanserat och eftertänksamt. Är bara vissa sådana här små detaljer jag tycker kunde finslipas och göras tydligare i dina formuleringar i debatter. Men är ju klart färgat av mina upplevelser av livet…

  19. Pelle Billing skriver:

    Ja, det man skriver kan tolkas olika. För mig betyder uttrycket ”av tradition” att det inte helt och hållet är så längre.

    Samtidigt så kan vi ju inte förneka att den disponibla inkomsten i genomsnitt är högre för män, än idag. Samtidigt som detta förändras snabbt, jag vet.

    Korta kommentarer och blogginlägg kan aldrig ge hela bilden. Du får vänta på min bok för det ;)

  20. Gunnar skriver:

    Pelle B:
    Är det bara jag som tolkar just denna detaljen i din formulering olika så är det ju inget direkt problem ;-)
    Jag väntar gärna på din bok :-)

Google