En pappa och hans dotter

13 februari 2011, av Pelle Billing

Titta på denna fantastiska Youtube-video där 24-åriga Jorge Narvaez sjunger med sin 6-åriga dotter Alexa:

Till saken hör att de sjunger inte bara för att det är kul, eller för att bägge är grymt begåvade. De började sjunga tillsammans som ett sätt för Alexa att hantera skilsmässan mellan sina föräldrar.

In the meantime in Sweden: Lagförslag om att en förälder som är vårdnadshavare (läs pappan) ska kunna uteslutas från viktiga beslut avseende barnet.

Uppdatering: Ivar Arpi, som tipsade om filmen ovan på Twitter, har bloggat om behovet av en mansrörelse.

 

30 kommentarer på “En pappa och hans dotter”

  1. Mia skriver:

    Ang lagförslaget

    Problemet är att vissa föräldrar använder barnen i sitt ”krig” mot den andra föräldern, antingen genom att neka barnet vård eller propsa på det sas.

    Frågan är hur man ska lösa dylika samarbetssvårigheter.

    Om en förälder vill vaccinera för svininfluensa och den andra inte vill…?

    Om en förälder vill att barnet ska äta medicin för sin ADHD för att klara betygen i grundskolan men den andra föräldern inte vill…?

    Om en förälder vill att barnet ska få bearbeta känslor kring missbruk och våld i familjen och den andra föräldern inte vill…?

  2. SR skriver:

    Mia:

    Lagen handlar ju om att flytta över vårdnadsansvaret på den förälder som har barnet mantalskriven hos sig (nästan alltid mamman). Ändå beskrivs det könsneutralt (även du skriver ”föräldern”, inte ”mamman”).

    Det är det ena.

    Sen kan jag visserligen hålla med dig om att när det gäller just att barnet måste få tillgång till rätt vård, så kan det uppstå problem i några extrema fall (jag skulle tro att detta trots allt är ganska ovanligt – finns det redovisning på hur ofta dessa allvarliga fall är?). Exempelvis kan en förälder vara emot vaccin eller en viss typ av sjukhusvård, av religiösa eller andra skäl.

    Det andra är att man flyttar fram positionerna för att göra begreppet ”gemensam vårdnad” symboliskt (och utan faktisk betydelse – det är i slutändan mamman som skall bestämma vad som är bäst). Det här kommer att skapa mycket mer problem och lidande för barn – än de få fall som lagändringen korrigerar.

    Dessutom ligger andra förändringar och lurar i vassen. T ex att mamman i fortsättningen inte heller behöver stanna där barnen (och pappan) finns. Hon kan flytta med barnen till nya pojkvänner i andra delar av landet utan att den andre vårdnadshavaren (pappan) längre kan säga ifrån.

    I den meningen är lagändringen skapad för att sätta kvinnan och mammans behov i centrum – inte barnets (som man försöker få det att låta). Pappor är redan idag marginaliserade i sina möjligheter att få ta ansvar över det delade föräldraskapet (när mamman inte är intresserad av detta). Detta lagförslag hjälper mamman i att stöta bort pappan.

    Det är stats- och radikalfeministiska lobbygrupper som ligger bakom ändringarna, nu precis som 2006, då man drev kampanjer om att pappor var potentiella förövare och våldsverkare.

  3. Gunnar skriver:

    Pelle B:
    Jag skulle gå in och titta på Mansnätverkets hemsida och tänkte att den självklara platsen att hitta en länk dit skulle vara din blogg här!
    Men jag hittar ingen länk här, vad jag kan se…

    Vore det inte ide att inkludera det under din Länkar-kategori här?

  4. Gunnar skriver:

    SR:
    Jag håller med dig helt i det du skriver!

    Jag är helt övertygad om att en sådan lag kommer drabba väldigt många fler barn negativt, än vad antalet är som den sägs vara till för!
    Som skild pappa känner jag att en sådan lag gör min föräldraroll ytterligare ännu svagare, trots att den redan idag är mycket svag när mamman är boendeförälder…
    Vad blir det kvar av en gemensam vårdnad om en sådan lag införs?
    Jag tycker man känner en sorts uppgivenhet som pappa, som vill vara engagerad och kämpa för en nära relation med sina barn… när stödet från samhället genom sådana här lagar bara görs sämre…

  5. Mia skriver:

    SR

    Jag diskuterade redan för flera flera månader sedan hur detta lagförslag mycket riktigt drabbar umgängesföräldern på Kimhza Bremers blogg. Det jag frågar mig nu är hur löser man problemet?

    Drar man det inför tinget och konstaterar att samarbetssvårigheterna är så svåra att gemensam vårdnad inte är barnets bästa? Och vem får då hela bestämmanderätten/vårdnaden? Den samarbetsvillige eller enligt kontinuitetsprincipen boendeföräldern? (ibland sammanfaller de men som vi vet ibland inte).

    Om man är mot något så kan det vara bra att samtidigt ha ett bättre förslag att presentera tänker jag.

  6. Jocke skriver:

    Feminister talar ständigt om den manliga maktsfären och hur viktigt det är för kvinnor att få tillgång till den. Kvinnor ska kunna jobba på samma villkor som män, bli chefer i samma utsträckning, och så vidare.

    Det är i grunden inget fel med det, men problemet är att feministerna aldrig talar om kvinnors oerhörda makt när det kommer till barnen och familjen. Istället motarbetas män som börjar ställa samma krav som kvinnorna när det kommer till barnen.

    Detta är ett bevis för att även kvinnor har en maktsfär som de skyddar. Många kvinnor vill helt enkelt inte förlora denna oerhörda makt och stretar emot med näbbar och klor.

    Men, bollen är i rullning. Fler och fler män ställer sig upp och kräver sin självklara rätt att vara delaktiga i sina barns liv. Jag tror inte feministerna riktigt hade räknat med detta. Så långt tänkte de helt enkelt inte.De ville bara ha manlig makt, men inte förlora sin egen.

  7. Eva skriver:

    Precis, Jocke. Ett modigare lagförslag vore att införa positiv särbehandling av underrepresenterat kön bland dem som tilldöms vårdnad och boende i tingsrätten. Om båda föräldrarna är lika lämpliga och gemensam vårdnad inte är ett alternativ så går vårdnaden alltså till pappan. DÅ kan vi plötsligt med rätta ställa krav på papporna, men knappast nu.

  8. SR skriver:

    Gunnar:

    Jag förstår den känsla du har.

    För att förstå det som är på väg att hända så tror jag att man måste se krafterna bakom – och vilka agendor som finns där.

    Rädda Barnen genomsyras numera av radikalfeminism och kvinnojourerna är ju några av de mest misandriska grupper som finns i landet. Läs gärna ROKS tidning ”Kvinnotryck” för att förstå vilken pappasyn som redovisas här. Samtidigt har vi Beatrice Ask, som verkar tillhöra de moralkonservativa, gammelfeministerna.

    Några avfärdar pappor för att de är ”potentiella förövare” – andra för att de menar att ”mammorna ändå vet barnens bästa”.

    Denna växelverkan mellan radikalfeministiska (ofta vänsterassocierade) och särartsfeministiska (inte sällan borgerliga), krafter, är ett framgångskoncept i ambitionen att inte släppa in pappor i ”familjemakten”.

    Samtidigt hör man till leda om detta att ”pappor inte tar ut sin föräldraledighet”. Att ”kvinnor tvingas vara hemma med barnen”. Här utgår man från en föreställning om samhället som inte längre gäller (60- och 70-tal), och man tar inte med i beräkningen hur många pappor som gärna skulle ha varit föräldralediga mer, men som ger upp detta för att gå mammornas önskan om att vara hemma till mötes.

    Du har helt rätt. Efter lagändringen blir det som idag heter ”gemensam vårdnad” bara en symbolisk status. Man kan säga att det som idag kallas ”enskild vårdnad” i princip blir likställt med att vara ”boendeförälder”. M a o, mamman behöver inte längre söka samarbete med pappan kring gemensamma beslut.

    Jag misstänker att det finns en ytterligare dimension i detta, vilket inte minst Ask kommer att försöka plocka politiska poäng genom. När sedan begreppet ”gemensam vårdnad” har förlorat sin innebörd, så kan man ju också vara mer generös i att låta pappor få just ”gemensam vårdnad”. Därmed kan man framställa sig som mer jämställd än vad man är, ge intrycket av att man släpper in fler pappor i jämställda och delade föräldraskap – när sanningen egentligen är den motsatta.

    Det spelar ingen roll om 1000 pappor är hyggliga, härliga, älskade och behövda. Den politiska feminismen kommer (genom media, opinion och lobbying) lyfta fram 1 pappa som är ansvarslös och kriminell – och sedan bygga ett case kring detta där han får representera män som grupp.

  9. Mia skriver:

    SR

    Så hur ser lösningen ut?

    Barnet har ADHD och både skolan och den ena föräldern tror att medicinering skulle hjälpa för att säkra betygen och att komma in på den utbildning som barnet önskar. Den andra föräldern motsätter sig dock medicinering. Vad göra?

  10. SR skriver:

    Mia:

    Jag vill minnas att jag vet ungefär hur du står i den här frågan…

    Jag tror inte att det finns lagar som kan täcka upp för alla tänkbara fall och alltid fungera smärtfritt. Inte minst sexualbrottslagstiftningen är ju ett exempel på detta.

    Ja, samhället måste kunna agera starkt och effektivt mot våldtäkter och sexualiserat våld. Men idag ser vi effekterna av ett synsätt som har tillåtits bli affekterat, politiserat och moralistiskt. Där priset man har varit beredd att betala exempelvis är fler oskyldigt dömda.

    Samhällets och lagarnas uppgift måste vara att minimera antalet fall där fel begås – och maximera antalet fall där rättvisa kan skipas.

    När det gäller vårdnadslagarna tycker jag att Jens Orbachs och ”Pappagruppens” lagändringar 1998 var ett bra steg i rätt riktning.

    2006 års radikalfeministiska lagändring var resultatet av en arrangerad skrämselkampanj (bland andra orkestrerade av ROKS), där det ökända fallet med en Tingsrätt som gav en kriminell, våldsam pappa gemensam vårdnad länge slogs upp stort också i kvällspressen.

    Vi vet ju att Hovrätten sedan omedelbart rev upp denna dom (det skrevs det dock ingenting om), vilket visar att Orbachs lagar faktiskt fungerade.

    Dock var det feministiska politiska trycket för hårt och med hjälp av massmedia fick man med sig opinionen.

    Resultat? Jo, visst blev det svårare för kriminella, våldsamma pappor att få gemensam vårdnad (det var redan innan omöjligt). Men man skapade också denna juridiska galenskap där en olämplig mamma fick ett bättre stöd från samhället om hon ville få bort pappan. Där alltså samarbetssaboterande mammor får ”belöning” genom att till slut tilldelas enskild vårdnad, om de bara saboterar tillräckligt.

    Så är det idag. Men genom denna nya lagändring går man till roten av ”problemet”. Man får bort pappornas inflytande redan från början – så blir det aldrig någon konflikt.

    Genialt.

  11. SR skriver:

    Mia:

    Man kan alltid hitta enskilda fall som är svåra att bedöma. Ditt ADHD-exempel är intressant.

    Lika bra som det låter att en förälder vill ”ge sitt barn vård”, lika bra låter det ju att den andra föräldern motsätter sig att ”ge sitt barn amfetamin varje dag”.

    Jag har som du förstår ingen lösning på detta. Jag kan tycka saker själv, men det är ju ointressant.

    Jag antar att du fiskar efter att det hade varit bättre om mamman då bara kunde få ge denna medicin (så att barnet får bättre betyg och kommer in på en bra utbildning…? Här undrar jag såklart om du menar att pappan då vill att barnet får dåliga betyg och inte kommer in på någon bra utbildning…?)?

    Om detta exempel (och andra liknande) skall ligga till grund för en lagändring som innebär att mängder av andra barn blir separerade från sina pappor, vilket ju blir effekten, så menar jag att priset är alldeles för högt.

  12. Mia skriver:

    SR

    För mig är du ”ny” och jag har aldrig diskuterat detta utifrån sexbrott och dyl utan utifrån det jag kallar samarbetsvilliga och samarbetsovilliga föräldrar, oavsett kön alltså.

    Jag fiskar inte efter något utan undrar hur man gör i dessa fall. Och ja jag skriver föräldrar eftersom jag är av uppfattningen att detta inte är en könsfråga som sagt. Men låt oss göra fallet könsbestämt. Om pappan vill att sonen ska medicinera i tron om att detta kan hjälpa sonen att komma in på den utbildning han önskar men mamman motsätter sig det så…. ja vadå? Mamman motsätter sig också att komma på samarbetssamtal då dessa är frivilliga. Att starta en vårdnadstvist är lönlöst eftersom sonen hinner sluta grundskolan innan den är avgjord.

    Hur kan man mycket riktigt lösa frågan med samarbetsproblem utan att en massa samarbetsvilliga föräldrar (mammor som pappor) och deras barn kommer i kläm?

  13. Mia skriver:

    SR

    ”2006 års radikalfeministiska lagändring var resultatet av en arrangerad skrämselkampanj (bland andra orkestrerade av ROKS), där det ökända fallet med en Tingsrätt som gav en kriminell, våldsam pappa gemensam vårdnad länge slogs upp stort också i kvällspressen.”

    Det skiljer sig vad jag förstår inte mellan 1998 års lag och 2006 års lag vad gäller våld. Det som skiljer sig är ”klausulen” samarabetssvårigheter.

    6 kap.

    1998
    2a § …Vid bedömning av vad som är bäst för barnet ska det fästas avseende särskilt vid barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Risken för att barnet utsätts för övergrepp, olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa ska beaktas. (1998:319)

    2006
    2 § …Vid bedömning av vad som är bäst för barnet skall det fästas avseende särskilt vid – risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp, olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa, och – barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna….(2006:458)

    1998
    5 § Står barnet under vårdnaden av båda föräldrarna eller en av dem och vill någon av dem få ändring av vårdnaden, skall rätten efter vad som är bäst för barnet förorda att vårdnaden skall vara gemensam eller anförtro vårdnaden åt en av föräldrarna.

    2006
    5 § Står barnet under vårdnaden av båda föräldrarna eller en av dem och vill någon av dem få ändring av vårdnaden, skall rätten efter vad som är bäst för barnet förorda att vårdnaden skall vara gemensam eller anförtro vårdnaden åt en av föräldrarna.

    Vid bedömning om vårdnaden skall vara gemensam eller anförtros åt en av föräldrarna skall rätten fästa avseende särskilt vid föräldrarnas förmåga att samarbeta i frågor som rör barnet….(2006:458)

  14. Pelle Billing skriver:

    @Gunnar
    Har lagt till två sätt att hitta till Mn nu! Bra påpekande.

    @Alla
    Jag förstår inte lagförslaget. Om två föräldrar träter om huruvida behandling är bra eller lämpligt, varför ska den ena få bestämma? Rimligen blir väl detta ett fall för soc i så fall, utan att någon speciell lagstiftning behövs. Soc har ju redan idag makt att gå in om ett barn far illa – t o m när föräldrarna är gifta och överens om allt.

  15. Pelle Billing skriver:

    För övrigt hade jag sett fram emot kommentarer om själva videon, men jag får väl skylla mig själv när jag lägger in en provocerande kommentar om lagförslaget ;)

  16. Tomac Barin skriver:

    Adorable.

    När vi ändå diskuterar klipp skulle jag vilja slå ett slag för den här hjärtskärande inspelningen:
    http://www.break.com/index/worlds-most-polite-robbery-2000987
    Som jag skrev på Facebook: Det är intressant hur den där inspelningen bryter mot i princip alla nutida konnotationer adresserade män; deras våldsamma natur, deras brist på empati, deras egoism samt deras sadistiska läggning.

    Avslutningsvis skulle jag vilja slå ett slag för den underskattade thrillern Le serpent (Eric Barbier, 2006), som behandlar flera intressanta element; bland annat kvinnors maktutövning i vårdnadstvister (samt även vad jag tolkar som PAS, om än i subtil form), men kanske främst vilket oerhört effektivt vapen falska våldtäktsanklagelser har blivit då man är i behov av att skada mäns anseende.
    Att sådana här känsliga frågor problematiseras i populärkulturen ser jag som ett mycket positivt tecken.

  17. SR skriver:

    Mia:

    Jag tog upp parallellen med sexualbrottslagstiftningen därför att jag menar att de går att jämföra. Det är till stor del samma krafter som ligger bakom dessa lagändringar (läs: politiserad feminism).

    Du skriver att detta inte är en könsfråga. Jag menar att det i allra högsta grad är en könsfråga. I realiteten innebär detta att det är pappor – och inte mammor – som fråntas inflytande i sina föräldraskap. Det handlar inte om barnets behov – utan i första hand om mammans behov.

    Tvivlar man på att detta skulle ha att göra med synen på kön, är det bara att sätta sig in i vad organisationer som ROKS och på senare tid även Rädda Barnen har för åsikter och vilka ideologier som driver dem.

    Jag antar att du också vet att om två ogifta föräldrar får barn, så skrivs barnet automatiskt hos mamman, oavsett om mamman går med på att ge pappan ”gemensam vårdnad” eller inte. Bor föräldrarna ihop först men separerar efter ett tag så följer barnets mantalsskrivning den adress dit mamman flyttar.

    Hur du kan få detta till att inte ha något med kön att göra menar jag är förbryllande.

    Sedan finns det ju alltid udda undantag.

    Du frågar mig hur man gör i dessa fall – och mitt svar är detsamma som tidigare. Man måste se till helheten och väga det ena mot det andra.

    Att föreställa sig en stat som alltid har rätt och alltid är god och kan lagstifta bort alla problem och mänskliga konflikter är naivt.

    Däremot bör staten och samhället sträva efter att skapa underlag för ett mesta möjliga gott. Och en mesta möjliga rättvisa och jämlikhet.

    Ett första steg i rätt riktning nu är att avslöja och dekonstruera den politiska dualism och antihumanism som nu har fått fotfäste i Sverige, där en viss typ av människor får beskrivas som lämpligare än en annan typ.

  18. Omar skriver:

    lagförslaget i sig är bra.. Jag är för förslaget MEN mot att soc ska få besluta om barnet ska få vård eller inte.. I praktiken lär det bli katastrof för papporna.. Pappa-Barn Stockholm är för förslaget men emot att soc ska ha sista ordet för det kommer missgynna pappor och deras barn som behöver hjälp..

  19. SR skriver:

    Pelle:

    Underbar video!

    Mia:

    Nej, precis. Eftersom det redan i enlighet med 1998 års skrivning egentligen var helt fel att döma ut gemensam vård i ett fall där pappan var våldsam (så som Tingsrätten gjorde – men Hovrätten ändrade).

    Ändå användes detta fall för opinionsbildning där man lyckades få igenom en omskrivning.

    Det är ju inte svårt att förstå att organisationer som ROKS hade perspektivet att om en mamma inte vill samarbeta med en pappa så finns det en anledning till detta (exempelvis våld), och då skall hon inte heller behöva samarbeta (med en hotfull och våldsam pappa).

    Så såg retoriken ut. Problemet med olämpliga mammor och barn som berövas sina pappor var inte frågor som de här lobbygrupperna vare sig intresserade sig för eller ens ville lyssna till.

    Och så ser det ju fortfarande ut. Det är därför man måste förstå att könsperspektivet är centralt i den politik som ligger bakom lagändringarna. Och detta har givetvis utnyttjats av de mammor som idag faktiskt inte är intresserade av något samarbete kring barnen.

    Just detta att man som mamma kan sabotera ett samarbete (avtalade överlämningstider, strunta i att dyka upp med barnen osv), och sedan, när konflikten hamnar i domstol, tilldelas enskild vårdnad (därför att barnen ju spenderat mer tid med mamman trots allt), är det centrala i hur denna skrivning tolkas:

    ”Vid bedömning om vårdnaden skall vara gemensam eller anförtros åt en av föräldrarna skall rätten fästa avseende särskilt vid föräldrarnas förmåga att samarbeta i frågor som rör barnet….”

  20. Gunnar skriver:

    Pelle,
    videon är jättefin!
    Visar bara så som många av oss pappor är, dvs fint engagerade och omtänksamma om våra barn och verkligen vill deras bästa!
    Som frånskild pappa tycker jag inte videon egentligen behöver några direkta kommentarer. Visar bara ett sunt trevligt engagemang som jag känner igen från de flesta pappor jag känner…

  21. Markus skriver:

    Videon var så skön att jag lade upp den på PM ”samhälle”.
    http://www.pappamanualen.se/samhalle/index.html

    Tack Pelle för att du även lyfter upp den fina och speciella relation de flesta pappor har med sina barn ;-)

    PS. Jag missade att du bakade in det i ”lagförslag”… DS.

    //Markus
    Pappamanualen.se

  22. Mia skriver:

    PB

    ”Jag förstår inte lagförslaget. Om två föräldrar träter om huruvida behandling är bra eller lämpligt, varför ska den ena få bestämma? Rimligen blir väl detta ett fall för soc i så fall, utan att någon speciell lagstiftning behövs.”

    Men det är ju just det som är lagförslaget. Vad jag förstår så kan inte vården och soc gå in i dag utan båda föräldrarna måste ge sitt samtycke.

    ”–Skälet är att den ene vårdnadshavaren säger nej. Vårdpersonal och socialtjänst står maktlösa, och en domstolsprocess kan ta lång tid….

    Står barnet under vårdnad av två vårdnadshavare, får socialnämnden besluta att en åtgärd får vidtas trots att endast en av dem samtycker, om den krävs med hänsyn till barnets bästa”, lyder förslaget till ny paragraf i föräldrabalken. Socialnämndens utredning ska inledas ”utan dröjsmål

    Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 2012, och ska, enligt regeringen, gälla följande insatser:

    •Psykiatrisk eller psykologisk utredning eller behandling enligt hälso- och sjukvårdslagen.

    •Behandling i öppna former inom socialtjänsten eller utseende av en kontaktperson.

    •Stöd enligt LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.”

  23. Pelle Billing skriver:

    @Mia

    ”Men det är ju just det som är lagförslaget. Vad jag förstår så kan inte vården och soc gå in i dag utan båda föräldrarna måste ge sitt samtycke. ”

    Jo, det kan den. Om soc får en anmälan om barn som far illa är de skyldiga att utreda och föräldrarna är tvungna att samarbeta. Som läkare är man även skyldig att anmäla till soc om man misstänker att barn far illa.
    Ena föräldern kan således anmäla till soc att man misstänker att barnet far illa (t ex genom att nekas en typ av sjukvård eller hjälp som barnet är i skriande behov av). Och i så fall är soc enligt lag skyldiga att utreda. Om soc då kommer fram till att barnet far illa kan man helt enkelt säga det till bägge vårdnadshavare, och om någon då fortfarande nekar att barnet ska få hjälp så kan man upplysa den personen om att detta gör honom/henne till en olämplig vårdnadshavare och att hon/han kan komma att förlora vårdnaden om sitt barn.

    Möjligen behövs det ännu smidigare sätt att skydda barn. Men varför i så fall utgå ifrån att ena föräldern ska samtycka? Antingen behöver barnet hjälp eller inte. Det spelar väl ingen roll om ena eller bägge av föräldrarna sätter sig på tvären. Är det akut så är det akut, och då får man hjälpa barnet oberoenda av vad föräldrarna säger. Inom sjukvården kör man över föräldrar som inte vill att deras barn ska få blodtransfusion. Barns liv räddas, trots att bägge föräldrarna motsätter sig.

    Att skriva om ena förälderns samtycke, osv, är bara ett sätt att marginalisera fadern. I verkligheten ska man utgå från barnet, och om läget är nog allvarligt så kvittar det om man kör över en, två, tre eller tio föräldrar.

    Lagförslaget är politiserat och riktat mot en nidbild av män. precis som 2006 år förändringar i föräldrabalken. Det är inte utformat för barnets bästa, även om de är bra på att få det att låta på det viset.

  24. anders skriver:

    Soc kan gå in och har ett ansvar från vaggan till graven för alla i hemkommunen.

    Lite mer soc den enskilde tjänstemannen ansvarar för vad en utredning innehåller i vårdnads, umgänges o barnavårdsutredningar. Klagar man på utredningen hos tex socialstyrelsen, jo är det tjänstemannen som utformar svar till dessa ev med delegationsansvarig sektionschef som då nämnden avger som svar. Sedan finns en del beslut man kan klaga på i länsrätt, kammar rätt.

    Om en vårdnadstvist sedan fortsätter i rätten ska yttrande inhämtas hos socnämnd. Vid huvudförhandling sitter sedan parterna ev ombud, ev vittnen kallas (kan vara soc tjänstemänn) två tjänstemänn från rätten (dommare, notarie) två-tre nämndemänn förtroendevalda politiker från kommunen.
    Man kan då fundera över om nämndemännen i rätten kan gå emot den egna kommunen(politiker) i sina bedömningar?

    I hovrätt är fler jurister och två-tre nämndemänn förtroendevalda politiker av landstinget. Hovrätt är svårare att få omprövning i numera.

    Om nya lagen, troligen blir det lika illa med den som med ändringen av FB om lika lite krav ställs på att sakligt, bevisligt undersöka att någon av parterna begår fel som får alvarliga konsekvenser för barnet/barnen. Ev kan sexköplagen hammna i samma kategori, samtliga är troligen starkt lobbade bla.

    Filmen bra, kan ev göra gott mentalt.

  25. anders skriver:

    Ja Pelle du skriver ung detsamma som jag om soc rättigheter skyldigheter även om jag använder endast en mening om det.
    Däremot gör jag lite utlägg om soc i övrigt samt rättsväsendet vid vårdnadstvister rörande nämndemänn, tycker det finns lite att fundera över där?

  26. Pelle Billing skriver:

    Att politiker är nämndemän/kvinnor är galet.

    Ifall det stämmer, som du skriver, att soc.styrelsen har så dåliga möjligheter att reglera soc.tjänsten är det beklagligt.

  27. In the meantime in Sweden: Lagförslag om att en förälder som är vårdnadshavare (läs pappan) ska kunna uteslutas från viktiga beslut avseende barnet.

    Vad händer om en Pappa går till Socialtjänsten och vill söka stöd hjälp vid gemensam vårdnad om att Mamma PAS:ar barnet. Barnet visar beteenden på aversion och störningar med ord som inte kommer från ett barns mun? Fungerar det? Håller Socialtjänsten för att men man en pappa vänder sig dit? Skulle inte tro det. Det borde göra det i praktiken med detta förslag men tilltron till Socialtjänsten med alltför många feminister som socialtjänsts handläggare,
    och för många fall av brist på objektivitet, godtycklighet och förakt mot män och pappor gör att tilltron till rättssäkerheten för socialtjänst och tingsrätter är ett Samhällsproblem som ska tas på allvar. kritiken är befogad,
    Det är tragiskt att det är en generations problematik och ett Samhällsproblem som inte fått lyftas i det offentliga rummet pga ”media locket” i Sverige. Barnen växer upp och när sanningen kommer fram. Problematiken skrev redan August ”kvinnohataren” Strindberg *ironi om i Pelikanen. Och i Moderskärlek hur arvet av PAS och manshat går igen.

  28. [...] – Genusnytt – Pelle Billing – Tanja Bergkvist – [...]

  29. Mia skriver:

    PB

    ”Om soc får en anmälan om barn som far illa är de skyldiga att utreda och föräldrarna är tvungna att samarbeta. Som läkare är man även skyldig att anmäla till soc om man misstänker att barn far illa.”

    Ja och så även som personal inom förskola/skola. Men då är ju lagförslaget ingen försämring sas utan bara ett förtydligande vad gäller ”far illa” vad jag förstår? Frågan är om fallet med tex ADHD idag faller under definitionen ”far illa”?

    Det jag tror mig se nu är att man blandat ihop detta lagförslag med SOU 2007:52 (som mycket riktigt var käpprätt åt…) I detta ”nya?” lagförslag står det inte att det är boendeföräldern som ensam ska få besluta (kanske har man fått och tagit till sig av kritik?).

    Vad gäller PAS så hoppas och tror jag också att kunskapen är på frammarsch. Även om det ser ut som om man kommer att använda andra definitioner som tex alienation.

    http://www.sfsr.se/index.php?special=articles&id=32

    http://www.sfsr.se/index.php?special=articles&id=33

  30. Mia skriver:

    ”I betänkandet Beslutanderätt vid gemensam vårdnad m.m. (SOU 2007:52) föreslogs att domstol skulle kunna besluta att en av vårdnadshavarna ges självständig bestämmanderätt inom vissa områden, bl.a hälso- och sjukvård och socialtjänst…Regeringen ansåg dock att betänkandets förslag inte på ett effektivt sätt kommer åt problemet.”

    http://www.sweden.gov.se/content/1/c6/16/05/60/421ba9f7.pdf

    Och det var ju för väl då det mycket riktigt också skulle kunna vara den som inte fick den beslutanderätten som behöver få hjälp med vård och insatser till sitt/sina barn.

    Vad hände med detta att boendeföräldern föreslogs få besluta var i landet den och barnet/nen ska bo? Förhoppningsvis insåg man att även detta inte var ett bra sätt att komma åt ”problemet” (utan skulle skapa ett för många andra).

Lämna en kommentar

Google