Morgonpasset helg talar om mansfrågor

27 februari 2011, av Pelle Billing

I morse talade tydligen Morgonpasset helg om mansfrågor (tack till er som tipsade i kommentarerna!).

Ni kan lyssna på inslaget här, från c:a 15:35-28:00.

De tar upp tre olika debattörer:

Beskrivningarna av respektive person är väl inte helt korrekt – särskilt inte av mig – men som helhet är det ändå en hyggligt balanserad bild av mansfrågor som förs fram.

Är detta ett tecken i tiden? Håller mansfrågorna på att bli mainstream? Det finns en del som talar för det, även om det sker i makligt tempo.

Senare i programmet intervjuas jämställdhetsexperten Ingemar Gens. Det inslaget startar vid 1.57:30 och fortsätter ändå till 2.39:00. Hans synsätt är att vi ska vidga könsrollerna så mycket som möjligt och få vara hela människor.

Jag kan sympatisera med att vi ska få vara hela människor som inte låses av könsroller, men samtidigt ser jag inget motsättning mot detta och att det finns medfödda skillnader som påverkar oss. Även om vi får välja precis vad vi vill så påverkas våra val av genomsnittliga skillnader mellan könen.

Gens får möjlighet att kommentera ett exempel som jag gav i SVT Debatt för ett par veckor sedan. Han sågar först det jag säger och sedan pratar han själv om att det är kvinnor som väljer partner, och inte männen. Dvs han säger samma sak själv, men det är bara rätt när orden kommer ur hans egen mun.

Gens berättar även en saga om att män och kvinnor är identiska hormonellt. Herr Gens, om du inte har kunskap så uttala dig inte. Män har 10 gånger så mycket testosteron i genomsnitt, och det finns ingen överlappning alls mellan könen inom standardavvikelserna.

Morgonpasset, nästa gång ni vill tala om mitt arbete så är det bara att slå en signal så ska jag berätta för er. Jag lovar att svaren blir mer intressanta än de ni får av Ingemar Gens.

 

Även Lars Lindström kraschlandar i Assange-fallet

25 februari 2011, av Pelle Billing

En efter en rycker nu de svenska journalisterna ut till försvar av den svenska rättsstaten, och till försvar för att Sverige inte gjort något fel i Assange-fallet.

Att de gör detta är inte fel i sig, utan det som är illa är att de inte gör någon som helst form av grävande journalistik. De slår sig helt sonika för bröstet och säger att Sverige är minsann jättebra – för det fick jag lära mig i skolan (typ). Precis som Reinfeldt gjorde – även han utan någon djupare kunskap om vad som pågår i våra domstolar.

Den värsta arrogansen hittills uppvisar dock Lars Lindström när han skriver att Assange har missförstått hela grejen. Han tilltalar Julian Assange som om han vore en 7-åring, vilket knappast är värdigt en av Sveriges största tidningar.

Allt handlar inte om Julian Assange.
Han har missförstått hela grejen.
Det handlar om att två kvinnor har rätt att få sin anmälan om sexbrott prövad av rättssystemet.

Med all respekt, Lars Lindström, så tror jag att Julian Assange vet att man har rätt att få en anmälan om sexbrott prövad av rättssystemet. Allt handlar inte om Sveriges fina system – du har nog missförstått hela grejen, för att travestera dina egna ord.

Vi diskuterar ett rättsfall där en svensk åklagare vid ett tillfälle fattade beslut om att Assange inte behövde höras och att misstankarna mot honom skulle avskrivas. Vi talar om ett rättsfall där en annan svensk åklagare bekräftade Assange namn för världspressen, stick i stäv med vår praxis. Vi talar om ett rättsfall där målsägande själv inte ansåg sig våldtagen när hon gick till polisen.

Visst har man rätt att få sin anmälan om sexbrott prövad av rättssystemet (och om man själv inte anser sig våldtagen har rättssystemet rätt att pröva ändå). Men rättssystemet har också ett ansvar att sköta anmälan på ett snyggt och korrekt sätt. Pressen, i sin tur, har ett ansvar att bevaka fallet på ett neutralt och allsidigt sätt. Statsministern, å sin sida, har i uppgift att vara tyst och inte uttala sig om det som pågår.

Jag vet inte om Julian Assange är skyldig till något brott; jag är varken domare, åklagare eller advokat. Det jag vet är att han förefaller vara en typ som jag inte skulle vilja dela säng med.

Men detta fråntar inte vårt rättssystem, vår presskår eller vår statsminister sitt ansvar att göra sitt jobb – vilket just nu inte sker. Det är detta du borde skriva om Lars Lindström, som ett bidrag till en mer allsidig rapportering om vad som pågår.

 

Katastrofen i Christchurch

24 februari 2011, av Pelle Billing

Christchurch i Nya Zealand har genomgått en hemsk jordbävning med många döda. Tankarna går till alla dem som omkommit och deras familjer.

Räddningsarbetet pågår fortfarande, vilket kan ses på bilderna nedan.

Inga respektlösa kommentarer tack! Jag kommer att moderera stenhårt. Detta är bara ett tyst konstaterande av att män är bra att ha i ett samhälle, just för att de är män.

chr1

chr2

chr3

chr4

chr5

chr7

 

Kjöller kraschlandar i Assange-affären

22 februari 2011, av Pelle Billing

Hanne Kjöller, DN:s ledarskribent som ibland skriver riktigt bra, gör idag en rejäl logisk kullerbytta när hon ska analysera anklagelserna mot Julian Assange.

Låt oss se vad hon skriver:

Om kvinnan tidigare under kvällen signalerat att ja, jag vill ha sex med dig men med kondom, och om mannen sedan när kvinnan sover tränger in i henne utan kondom – ja, då är det i lagens mening våldtäkt.

Detta är ett förvirrat påstående där två helt olika variabler blandas samman:

  1. Vad kvinnan har sagt tidigare under kvällen är helt ointressant! Det är detta vi kämpat i decennier för att uppnå i det svenska rättssystemet. Dvs att kl 22 kan kvinnan samtycka till sex med kondom, kl 23 kan hon samtycka till kyssar och inget annat och kl 23.30 kan hon samtycka till gruppsex med sju olika män utan kondom. Det Hanne Kjöller skriver kan alltså tolkas som kvinnofientligt, och tveklöst signalerar det en dålig förståelse för vad som gäller vid våldtäktsanklagelser.
  2. Att påbörja sex med en person som är medvetslös eller sovande är ett brott, här har Kjöller rätt. Men man kan inte som seriös journalist berätta en historia av vad som hänt endast utifrån kvinnans berättelse! Ändå gör Kjöller just detta i hela sin text. Det finns mannens berättelse att ta lika stor hänsyn till (då Kjöller knappast är i en position att bedöma trovärdigheten i vittnesmålen), och det finns dessutom en tredje version från kvinnan själv som hon delgett sina vänner i meddelanden efter sexakten.

Kjöller skriver även följande enögda mening angående den andra kvinnan och den trasiga/förstörda kondomen:

Men jag tycker att det är besynnerligt om det inte finns något riktigt lagrum för att mot en kvinnas vilja uppsåtligen utsätta henne för risken att bli gravid eller att smittas av en könssjukdom.

Hur många män har inte blivit gravida mot sin vilja för att kvinnan lurat dem? Pelle Filipsson skrev t o m en hel bok om detta trauma och hur det förändrade hans liv. Så jag skulle gärna vilja höra Kjöller resonera om ”ett lagrum” för alla de män som blivit ofrivilliga pappor! Om hon nu instämmer i att vi ska ha samma rättsprinciper för bägge könen, vilket jag såklart inte vet något om.

Texten från Kjöller är förvirrad, tendensiös och på sina ställen kvinnofientlig då den ifrågasätter de landvinningar som gjorts i vårt synsätt på väldtäkt. Därför förvånar det mig att den sprids på Twitter som en nyanserad och resonerande artikel:

picture-15

picture-31

Jag ska tipsa dessa personer om blogginlägget så får de själva chansen att ge sin syn på saken.

Vad tycker du? Gör din röst hörd nedan.

Uppdatering: Ivan Johnson drar sin kritik långt mycket längre än mig, så läs gärna hans synpunkter också, för att få ytterligare perspektiv på situationen.

 

Kommentar i TCO-tidningen

21 februari 2011, av Pelle Billing

Häromdagen kom jag på att jag blivit inbjuden att kommentera en intervju med Yvonne Hirdman i TCO-tidningen. Och mycket riktigt, efter lite googlande så hittade jag den här.

Hirdmans åsikter är intressanta. Hon har bland annat följande funderingar om jämställdhet och feminism:

Men det var inte jämställdhet som först lockade Yvonne Hirdman, utan feminism. När begreppet jämställdhet lanserades betraktade hon det snarast med misstro och tyckte det tonade ner feminismens effekt. I dag är hon av en annan åsikt.

Hirdman är den som lanserade begreppet ”genussystem” i Sverige, där hon talar om könens isärhållande och den manliga normens primat (dvs mäns överordning). Hennes teori är helt grundläggande för svensk jämställdhetspolitik och för genusvetenskaplig teori.

Samma kvinna har alltså länge haft som utgångspunkt att jämställdheten tonar ner feminismens effekt. Inte undra på att svenska jämställdhetspolitik är förvirrad.

Min officiella kommentar blev följande:

Hirdman är bra på att beskriva mäns makt och kvinnors utsatthet, men inte vice versa. Det nämns inte att män dominerar självmordsstatistiken, hemlösheten och ensamheten samt dör i förtid. Det är sant att den ekonomiska och politiska makten av tradition tillhör män. Samtidigt ska vi komma ihåg att överlevnadsmakten tillhör kvinnor, då män är ålagda att utföra farliga yrken och sysslor. Kvinnor har även relationsmakten, då de initierar skilsmässor och vinner vårdnadstvister.

World Economic Forum mäter faktiskt inte jämställdhet, de mäter bara kvinnors svårigheter.

Könsfrågor ska handla om bägge könen, och jag hoppas att samhället kan börja inkludera männens perspektiv.

Inte lätt att få något vettigt sagt med så få tecken, men det är iallafall glädjande att redaktionen på TCO-tidningen är öppen för att vidga debatten.

Uppdatering: Se även Mats Lind, nybliven ordförande för Uppsala Mansjour, när han blir intervjuad av TV4 Uppsala. Plötsligt rörs det om rejält i grytan i Uppsala, en stad som av tradition har en stark radikalfeministisk närvaro på bl a universitetet.

 

Helgläsning

18 februari 2011, av Pelle Billing

Tanja Suhinina, som inte sällan har kloka tankar om sex, har skrivit ett inlägg om den vite mannens privilegier. Mer specifikt den vite, heterosexuelle, icke funktionshindrade medelklassmannen. Hon förefaller utgå ifrån att denna kategori män inte ser sina privilegier, vilket i sig är ett spännande antagande. Hursomhelst. Jag kan (chockerande nog?) erkänna fördelarna med många av de variabler som beskrivs, faktiskt alla utom variabeln ”man”.

Vari ligger den stora fördelen att vara förbrukningsbar, att dö i förtid (en timme per dygn försvinner), att ha trippel risk att bli hemlös, att betygsdiskrimineras i skolan, att inte ha rätt till hjälp vid misshandel från partner, att bli kalla urindroppande/Viagraknaprande av en fullt legitim samhällsdebattör i TV, osv osv? Kan det vara så att Tanja Suhinina själv är blind för sina privilegier som kvinna, vilket leder henne till att anta att det manliga könet är privilegierat?

Min egen ståndpunkt är som bekant att bägge könen har sina problem att hantera, och det finns ingen större poäng i att försöka mäta vem som har det värst, utan det viktiga är att vi kan jobba med både kvinno- och mansfrågor.

Som Sofia Nerbrand skriver i SvD så kan inte allt dyrbart mätas i pengar. Inte heller alla typer av makt kan mätas i pengar eller i formellt inflytande. Dessa insikter är nyckeln till att förstå mansfrågor.

I Expressen skriver Gunilla Brodrej om Hannars helveten, och liksom Nerbrand utgår hon ifrån Fokus-artikeln om mäns problem. Brodrej uppvisar däremot med pinsam tydlighet sin okunnighet om ”genusanalys 2.0″. En grundbult i en sådan analys är att den gängse bilden av mäns ensidiga makt kommer sig av att man tittar på framgångsrika män, och ignorerar misslyckade män. Vad gör då Brodrej? Jo, hon avfärdar Fokus-artikelns insikter om mäns utsatthet genom att prata om en räcka framgångsrika och kända män. Ridå.

Andreas Carlgren (C) har hamnat i blåsväder sedan han burit en skinnjacka i riksdagen. Ett par olika kvinnor från oppositionen tycker att sådan klädsel är oacceptabel. Tydligen är det stötande när en man bryter mot den manliga normen. Riksdagen har t o m regler som specificerar hur gruppen män ska få klä sig. För kvinnor är däremot kreativiteten total, så länge man är vårdad.

Maud Olofsson fortsätta att hälla pengar på kvinnors företagande. Hon motiverar det med diffust prat om jämställdhet. Men är det jämställt att tro att kvinnor behöver särskilt stöd för att lyckas lika bra som män?

I NSD skrivs det en upprörd krönika om att damlaget inte får ett eget omklädningsrum i ishallen. Vadav denna diskriminering? Tja, det enkla svaret fås från en av kommentarerna:

Eget omklädningsrum, har inget att göra med kön! Det har helt enkelt att göra med hur många timmar dessa lag spenderar på ishallen. J-18 och J-20 gör fortfarande ofantligt mer i träningstimmar än damlaget. Finns det bara ett begränsat antal fasta omklädningsrum, så går dessa till de lag som tränar mest.

Läs även Magnus Falkmans artikel i UNT om våldsutsatta män, och Johan Hakelius krönika i Affärsvärlden om sexlobbyns makalösa makt.

 

Kvällsöppet och debattartikel i Aftonbladet

17 februari 2011, av Pelle Billing

Igår kväll var det debatt i TV4 Kvällsöppet om fruimport, våld i nära relationer och huruvida män är urindroppande Viagra-knaprare. Typ.

Min ingångsvinkel var att lyfta att våld i nära relationer drabbar bägge könen, och att bägge könen kan använda maktmissbruk mot utländska partners som inte har uppehållstillstånd.

Å ena sidan har jag ofta ett underläge när jag vill lyfta mina frågor eftersom titeln på debatten nästan alltid utgår ifrån en statsfeministisk grundsyn. Igår kväll innebar detta att en rapport från ROKS fick slå an tonen.

Å andra sidan börjar något hända i debattklimatet. ROKS-ordföraren Angela Beausang var lugn och sansad i programmet, och trevlig mot mig utanför kamerorna. Flera i debatten pratade om ”en avgränsad grupp män” och inte att alla män slår eller är förkastliga när de gifter sig med en thailändska.

Min gissning är att det börjar märkas att det nu finns nya strömningar i jämställdhetsdebatten, och man kan inte ge uttryck för mansförakt (som Unni Drougge gjorde igår kväll), utan att minst en person påpekar hur illa det är.

Samtidigt är det här bara krusningar på ytan än så länge, och under ytan går pengarna och lagändringarna i samma riktning som innan. Så det finns anledning att vara försiktigt positiv, utan att för den sakens skull tro att man kan sluta prata om lika spelregler för könen och ett samhälle som tar lika hårt på mansförakt som kvinnoförakt.

För övrigt har Aftonbladet publicerat en debattartikel av mig idag, som är en replik på EU-parlamentariken Eva-Britt Svensson artikel om Kanye Wests musikvideo.

 

TV4 Kvällsöppet imorgon

15 februari 2011, av Pelle Billing

Jag har blivit inbjuden att delta i Kvällsöppet imorgon kväll (kl 22.40 i TV4). Programmet ligger lite sent på kvällen, men det ska bli kul.

Temat är relaterat till mitt blogginlägg Bägge könen kan förtrycka och utnyttja. Så troligen handlar det om kvinnor från Thailand och liknande länder som far illa efter att de kommit till Sverige.

Länka gärna till exakt programbeskrivning i kommentarsfältet när den släpps.

Uppdatering: Mer om kvällens tema här och här.

 

Positiv reklam – upplaga 3

14 februari 2011, av Pelle Billing

I slutet av förra året körde jag ett par inlägg om positiv reklam:

Med positiv reklam menas helt enkelt reklam där män inte ses som töntar, fåniga eller allmänt jobbiga – och helst att män porträtteras på ett sätt som är livsbejakande och som ser män som subjekt.

Anledningen till att sådan reklam kan behöva uppmärksammas är att det finns så många negativa strömningar om män i dagens populärkultur.

Dagens exempel kommer på tips från David Holman:

Visst är det härligt att få se pojkars lekbeteende i positiv dager, och inte som något problematiskt som ska tvättas bort på ett genusdagis?

Och om du tycker att reklamen är heteronormativ ska du nog granska dig själv. Om man upplever att det är en form av lek som många tjejer uppskattar så kan man ju lika gärna se det som att det gömmer sig en flicka bakom masken.

 

En pappa och hans dotter

13 februari 2011, av Pelle Billing

Titta på denna fantastiska Youtube-video där 24-åriga Jorge Narvaez sjunger med sin 6-åriga dotter Alexa:

Till saken hör att de sjunger inte bara för att det är kul, eller för att bägge är grymt begåvade. De började sjunga tillsammans som ett sätt för Alexa att hantera skilsmässan mellan sina föräldrar.

In the meantime in Sweden: Lagförslag om att en förälder som är vårdnadshavare (läs pappan) ska kunna uteslutas från viktiga beslut avseende barnet.

Uppdatering: Ivar Arpi, som tipsade om filmen ovan på Twitter, har bloggat om behovet av en mansrörelse.

 
Google