Kjöller fortsätter sitt viktiga korståg

17 januari 2011, av Pelle Billing

Förra veckan tog Hanne Kjöller bladet från mun och bad om ett visst mått av rationalitet och ”leva som man lär” i jämställdhetsdebatten:

Kvinnor är alltså inte bara offer i den vänsterfeministiska tolkningen. De är också totalt ologiska. De beskriver kärnfamiljen som ett helvete, men gifter sig i vit klänning lik förbaskat.

Är inte det att ta sina egna feministiska ståndpunkter på ungefär lika stort allvar som en vegan i minkpäls.

Dock kunde inte Katarina Wennstam acceptera denna uppmaning till rationalitet, eller Kjöllers sakliga kritik mot Maria Svelands sätt att resonera. Wennstam gjorde då det enda man kan göra när man saknar argument:

  • Hon gick till attack mot Kjöller som person istället för Kjöllers idéer.
  • Hon ljög om vad Kjöller skrivit och kritiserade sedan dessa halmgubbar.

Idag exponerar Kjöller dessa taktiker från Wennstam på ett närmast pinsamt tydligt vis:

Min person och mina avsikter misstänkliggörs, förlöjligas och förminskas. Se där ännu ett praktexempel på vänsterfeministernas intolerans och härskarteknik. Antingen tycker du som vi eller så är det något fel i huvudet på dig.

Detta med att jag skulle fått Sveland på hjärnan är ett besynnerligt påstående eftersom jag bara skrivit om henne vid ett tidigare tillfälle.

Det jag ifrågasatt är rationaliteten. Om man skriver en bok om hur jävligt det är med barn, om man beskriver barnet som en ockupationsmakt, är det då inte konstigt att man efter ett antal hundra sidor i detta eländesträsk berättar hur man ämnar göra om alltihop en gång till. En ny ockupationsmakt bjuds in, en ny resa mot det mest ”bitterfittebidragande”.

Jag ser kvinnor som handlingskraftiga subjekt, inte som passiva objekt – offer för en rad omständigheter.

Det är detta offerfeminister som Wennstam inte tål.

Hur kan då denna offerfeminism ha uppstått? Och varför tillåts den få så mycket mediautrymme, när det finns feminister som är långt mycket mer kontruktiva och inte ser kvinnor som ständiga och automatiska offer (Petra Östergren, osv)?

Offerfeminismen, som jag ser det, är helt enkelt ett sätt att kunna få fortsätta klaga i all oändlighet, oberoende av hur man själv väljer att leva sitt eget liv. Man sprider en bizarr ideologi att man som vuxen kvinna ska ha rätt att göra sina egna val, utan att hållas ansvarig för sina val. Det som glöms bort är att om man inte hålls ansvarig för sina val, så ser man inte heller hur stor makt man har över sitt eget liv. Därmed känner man sig maktlös och upplever att ens offerfeministiska ideologi är än mer korrekt.

Snacka om en ond cirkel.

Effekten av offerfeminismen är att kvinnor skolas in i ett hopplöshetstänkande (vad du än gör så sitter du fast), och män skolas in i ett skambeläggande (allt som är fel är i förlängningen ditt fel).

Att släppa offerfeminismen är således av högsta prioritet för såväl kvinnor som män, och något som borde kunna ena människor med de mest skilda åsikter i jämställdhetsdebatten. Vi har alla rätt att klaga, samt att peka ut problem i samhället, men att ha klagandet och offerstatusen som ideologisk ledstjärna är något helt annat.

 

40 kommentarer på “Kjöller fortsätter sitt viktiga korståg”

  1. Matte Matik skriver:

    Det är kul att bli positivt överraskad. Tycker Kjöller har skrivit en del otrevliga saker tidigare (dock har hon aldrig varit i närheten av Wennstams svartvita världsbild), så jag blev väldigt förvånad över detta. Wennstams replik förvånar mig däremot inte alls.

    Visste du/ni att Katarina Wennstams till och med har lyckats få in en helsida ur en av sina böcker i DEJAs slutrapport?

  2. klas skriver:

    Offerfeminismen: Jag tror att en massa kvinnor (flickor då) läste Nina Björks ”Under det rosa täcket” på 90-talet och kände, ja precis så är det. Jag är offer för en massa strukturer – läs patriarkatet. Och sedan är deras identitet, deras självbild präglad av offeridentifikation. Det har blivit en identitet. Ett sätt att definiera sig själv.

  3. Cuben skriver:

    Jag delar inte alltid Kjöllers synpunkter heller. Däremot så står ju hennes integritet i en helt annan klass än många av hennes belackare. Ett uttryck för denna integritet är ju att hon försvarar sig själv, istället för att skicka in en ”ryggkliare”.

    Sedan är det härligt när liberala debattörer, de var ju faktiskt de som i min värld var de första feministerna, tar för sig i debatten, från just ett liberalt perspektiv.

    Wennstams replik är inte överraskande med tanke på hennes värdemässiga bakgrund.

  4. Kenneth skriver:

    Offerfeminismens framgångar förklaras till stor del också av att den är synnerligen väl anpassad till massmedielogiken som förutsätter konflikter och skarpa åsiktsskillnader för att kunna fungera.

    Med sina osakliga utspel så har offerfeministerna skapat många braskande rubriker som lett till att deras agenda har varit den enda som tillåtits komma fram i debatten.

    Men nu verkar till och med feministen Hanne Kjöller ha tröttnat på den ensidiga rapporteringen. Tyvärr så har hon själv bidragit till den genom sina många offerfeministiska krönikor.

  5. [...] Kjöller stod då inte ut med hyckleriet längre utan påpekade det helt uppenbara. ”Om man skriver en bok om hur jävligt det är med barn, om man beskriver barnet som en [...]

  6. Lövet skriver:

    Jag har dock lite svårt att förlåta henne för hennes balanserade krönika om allmänhetens åkning där hon menade att männen krävde ”Lebensraum” på isen… http://genusnytt.wordpress.com/2009/02/05/dn-tar-till-lebensraum-i-konskriget/

    Krönikan är borta från DN, men det hjälper liksom inte.

    Jag medger att hennes analys avseende Sveland (och hennes förkläde Wennstam) är helt korrekt, men jag betraktar det som ett utfall av ”Även en blind höna hittar ett korn” (OBS – det är en könlös höna i detta fall!)

  7. [...] This post was mentioned on Twitter by Medborgare X. Medborgare X said: RT @pellebilling: Mha Hanne Kjöller och Katarina Wennstam ringar jag in den sk offerfeminismen: http://bit.ly/i2jhiq #femdeb [...]

  8. Emma skriver:

    Hej!

    Har ögnat igenom några inlägg än så länge men ville bara fråga:

    Anser du att det finns ett kvinnoförtryck i Sverige? Om inte hur förklarar du att män har mer makt i samhället?

    För övrigt. Bra att belysa och diskutera kring hur män faller offer för könsnormerna och vad konsekvenserna blir.

  9. Pelle Billing skriver:

    Hej Emma!

    Som jag ser det har män och kvinnor av tradition tillgång till olika former av makt. Män har tillgång till ekonomisk och politiska makt, och kvinnor har tillgång till överlevnadsmakt och relationsmakt (kontakt med barn, sociala nätverk, osv). Tyvärr belyses inte denna helhetsbild så ofta, utan man talar bara om männens makt – kanske för att den varit mer synlig.

    Vem är då förtryckt i detta system? Jag skulle säga båda. Olika typer av utsatthet och begränsningar, men dock utsatthet och begränsningar för bägge könen. De flesta utgår ifrån att kvinnors roll varit värre, och det kanske stämmer. Samtidigt är det ingen som fått korrekt info om mansfrågor, eller hur könsrollerna uppstod, så människor gör den bedömningen utifrån otillräcklig information.

    Vad gäller ordet kvinnoförtryck så implicerar det att män dikterat könsrollerna och själv plockat russinen ur kakan, men detta tror jag inte alls stämmer. Om män hade dikterat könsrollerna på egen hand hade vi skickat ut er kvinnor i krig, ner i gruvorna, sett till att vi fick mer tid med våra barn, osv.

    Som exempel kan man titta på slavägarna i Nordamerika. Gick de ut på fältet och slet i sitt anletes svett för att försörja de kvinnliga slavarna? Inte precis… Men det har män gjort för kvinnor – alltså är det svårt att tala om ett ensidigt förtryck, utan män och kvinnor har använt varandra på olika sätt.

  10. [...] sin DN-artikel låter Wennstam angreppen hagla över Kjöller. Som Pelle Billing påpekar är det en salig röra av halmgubbar och personangrepp. Även Hanne Kjöller lägger märke till [...]

  11. Mammas pojke skriver:

    Det finns ingen motsättning mellan att vilja ha barn och vilja leva med den man älskar – och bli trött och förbannad på den snedfördelade arbetsbördan och de ojämlikt fördelade förväntningarna i hemmet och dessutom reagera på det genom att skriva en ROMAN! Förlossningsdepression och svårighet att inledningsvis anknyta till sina barn är exempel på när en kvinna inte alltid är den ”perfekta Modern” som står pall vad som helst. Att inte orka med ojämställdhet är ett annat exempel

    ÄVen män som lever i dåliga relationer stannar ofta kvar för att kämpa på för att det ska bli bättre!!!! Vill Kjöller och hennes stödtrupper lägga kyskhetsbälte på rätten att klaga på ojämställdhet? Får inte en mamma och uttalad feminist klaga utan att bli anklagad för hyckleri?

    Det är rationellt att stanna kvar i en relation därför att många människor kan ändra sig och ta större del i ansvaret för barn och hem. Människor bevisar hela tiden att de kan ändra mycket värre beteenden än så. Kjöller borde inse att det är inte bara kvinnor som är kompetenta och rationella – det är även männen och det vet kvinnor i allmänhet. Detta gör det rationellt att ge ett ojämställt förhållande ännu en chans. Så tänker som sagt även många män som väljer att stanna kvar i dåliga relationer. så har även jag och flera manliga kompisar gjort. Det lönade sig, ska ni veta. man måste arbeta för att få fungerande relationer.

    Men det verkar inte Kjöller anse. Kjöllers råd när ens partner inte vill diska och hämta barnen och när ungarna har kolik och vrålar – Stick då! Är det seriöst, tycker ni?

    Att fly är ett sätt att förändra sin situation. Men om man inte vill eller behöver fly för att rädda sitt liv är klagandet ett mycket vanligt sätt för att starta en förändring även bland föraktfullt stockkonservativa DN- liberaler med dille på nedstättande epitet på meningsmotståndare.

  12. Emma skriver:

    Kvinnoförtrycket är ett förtryck som inte riktigt kan jämföras med andra förtryck. Vi måste leva med varandra för att kunna fortplanta oss, dessutom handlar det om ett förtryck mot lite mer än halva befolkningen på jorden.

    Lite erfarenheter upplevda av undertecknad: När jag gick på träslöjdslektionerna på högstadiet vågade jag inte gå och hämta vissa arbetsredskap som fanns på motsatt sida av klassrummet där jag hade min plats. Jag planerade lektionerna som så att jag smög ut på toaletten så ofta det gick för att tiden skulle gå. Detta för att jag inte kunde gå utan att ha majoriteten av alla killars ögon på mig. Vi var endast två tjejer i klassen. Ibland gjorde de närmanden och ibland hånade de mig.

    I samma veva kritiserade en manlig lärare tjejernas klädsel då hans vänner inte kunde förstå hur han klarade av att jobba som lärare på högstadiet när de såg hur tjejerna där klädde sig. Det var med andra ord vi tjejer, på 14 år, som skulle ansvara för vuxna mäns sexualitet och inskränka på vad jag skulle säga en mänsklig rättighet, att kunna klä sig hur man vill.

    Samtidigt har jag flera vänner från olika umgängeskretsar som blivit våldtagna och misshandlade av män.

    Jag har även blivit diskriminerad på mitt första jobb. Då jag fick städa, skura och mata djuren medan killarna fick bygga staket och andra lätta saker som behövde byggas.

    Författaren Engström som suttit i ett flertal styrelser har skrivit i, En sexists bekännelser, om den kvinnoförtryckande stämning som snarare var regel än undantag på de företag han har arbetat i.

    I Svenska språket finns en form av kvinnoförtryck, orden ”man”, ”fotboll och damfotboll”, ”kärringarack”, ”kärringastopp”, ”han” som används som pronomen för individen, ”människan” ”du spelar som en tjej” m.m.m.m

    I alla dessa exempel, utom det sista, har det varit män som aktivt gett sig på kvinnor på ett eller annat sätt. Jag ser inte att kvinnor på samma sätt aktivt förtrycker män. Mer än att kvinnor har svårt att acceptera en man som går utanför normen för manligheten. Men det är lika många män som har svårt att ha en fördomsfri syn på en individ så jag kan inte koppla det till en form av kvinnans ”användande av mannen” för att citera dig. På vilka sätt använder kvinnor mannen? På vilket sätt förtrycker kvinnan aktivt mannen? Och den viktiga frågan: om kvinnan gör det. Genom en enkel ekvation; tar de två aktiva förtrycken ut varandra? Om kvinnans användande av mannen existerar så är väl feminister verkligen en grupp som inte vill ha denna världsbild utan kämpar för en radikal förändring. Inte sant?

    Ett argument jag får höra ofta är att jag har haft otur och att det lika gärna kunde varit en tjej som gjorde allt detta mot en kille. Men… ska jag verkligen tro på det? Självklart finns det tjejer som gör allt detta jag skrivit men det viktiga är ju hur fördelningen ser ut.

    Sen ska man ju som tjej och feminist inte köra offerfeminismen, offerrollen. Hur ska jag tänka? Med mina erfarenheter är det svårt att acceptera att jag enbart har haft otur. Men du menar att jag borde det? Jag skulle kunna tänka mig att göra ett försök men då måste det finnas en vettigare förklaring om vad det är som pågår ute i skolor, i hemmen, och på arbetsplatserna, och för den delen alla andra ställen ute i vårt samhälle.

    Jag förstod inte vad du menade med överlevnadsmakt, det första som dök upp i mitt huvud var att vi kvinnor har klarat av att leva trots de svåra motgångar vi möter p.g.a. kvinnoförtrycket men antagligen inte det du menade.

    Det här blev en lång kommentar så länge leve yttrandefriheten! Lev lyckligt och ta hand om era nära och kära, vill jag flika in också :o )

  13. Frida skriver:

    offer-antifeministerna talar om offerfeminister.. jisses!

  14. marie skriver:

    Pfft, allt detta från mannen som gör karriär på att tala om män som offer för ”kvinnoväldet”…

  15. Pelle Billing skriver:

    @Mammas pojke
    Håller med om att man kan stanna i en relation och jobba på den, och att detta är rationellt, men det var inte det debatten mellan Kjöller och Wennstam handlade om.

    @Emma
    Överlevnadsmakt är att kvinnor i alla tider har sluppit utföra sådant som leder till en för tidig död: krig, farliga yrken, farliga sysslor i vardagen, att beskydda familjen, osv.

    @Frida
    Vem talar du om?

    @marie
    Nämn en gång jag talat om ”kvinnoväldet”. Jag är inte kräsen – en enda gång. Va? Kan du inte nämna ett enda tillfälle? Det kanske beror på att du fantiserar om vem jag är och vad jag skriver. Läs innan du uttalar dig, du är bara pinsam i nuläget.

  16. Mammas lilla pluttis skriver:

    Jo, pelle, det gör det visst och titta för all del på det jag säger i första stycket.

    Nina Björk i dagens DN
    http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/nina-bjork-malet-for-kvinnororelsen-maste-vara-att-kampa-for-politisk–inte-personlig–forandring#fbc-recommend-ancor

    ”Kjöller skriver i ett andra inlägg att hon ser kvinnor som ”kompetenta och rationella” och inte som ”passiva objekt – offer för en rad omständigheter”. För mig blir då frågan: varför är man mer kompetent och rationell om man väljer en personlig lösning på vad Kjöller också erkänner som strukturella problem framför försök till en politisk lösning?”

    Björk inte är emot personlig förändring i sig, bara att kvinnorörelsen om den vill förändra strukturer inte får stanna i det personliga. Det personliga ska vara en utgångspunkt. Jag håller med. Men det personliga förändrandet kan också bidra till politisk förändring om tillräcklig många gör personlig förändring trots att de inte gör det samordnat eller ens har den minsta tanke på att vara politiska och försöka ändra på samhället eller andra kollektiv. Det personliga måste inte alltid organiseras, på det sätt jag misstänker att Björk menar. Men jag vet inte säkert hur hon menar.

    @Emma
    ”Överlevnadsmakt är att kvinnor i alla tider har sluppit utföra sådant som leder till en för tidig död: krig, farliga yrken, farliga sysslor i vardagen, att beskydda familjen, osv.”

    Kvinnor har inte tillåtits ge sig ut i krig på det sätt män gjort. När män dragit ut i krig har kvinnor stannat kvar och vid attacker från fiendemilitärer och kriminella rövarband försvarat barn och gamlingar, utan de militära resurser som givits män när de gått ut i krig. Kvinnorna har ofta varit utelämnade åt sig själva och sina jordbruksverktyg att försvara sig med. Kvinnor har också följt med arméerna som kokerskor, tvättare, prostituterade och inte getts vapen att försvara sig med när deras armé förlorat.

    När Pelle pratar om överlevnadsmakt måste man komma ihåg att kvinnor inte alltid haft makt över om och när de ska föda barn. Att föda barn har fram till ganska nyligen, historiskt sett, varit en livsfara för kvinnor.

  17. Mammas lilla pluttis skriver:

    Men idag får också kvinnor delta i stridande förband i många länders arméer. Det är något som kvinnor själva har kämpat för att få göra. Till många manliga soldaters stora förtret, därför att kvinnor ansågs förr, och även bland många män idag, degradera den ”manliga” sysslan att föra krig.

  18. Pelle Billing skriver:

    @Mammas lilla pluttis / Mammas pojke / Pappas lilla drake

    Du och Nina Björk måste vara mer specifika. Vad är det strukturella du/ni vill förändra?

    Vad gäller krig så är det idag, och har alltid varit, stark majoritet av män som fått sätta livet till. Precis som att kvinnor inte har haft valet att dra ut i krig, har män inte haft valet att avstå. Det har varit mäns uppgift, oberoende om de velat eller inte. Med detta inte sagt att kvinnor inte kunnat fara illa i krig. Alla far illa i krig, och även kvinnor och barn dör.

  19. AV skriver:

    Mammas lilla pojke etc.: Jag har ingen aning vad varken du eller Maria S har haft för förhållanden, kanske var/är era män lata jävlar. Ved vet jag. Men de flesta män som blir pappor tar ett större ansvar än ni tror. De gör bara andra saker som ni tar för givet. Jobbar för att ha råd med de där barnprylarna magasinen lurat föräldrar att man måste ha (barnvagn för 7000), de inreder barnrum etc. Ett hems sysslor är mer än de traditionellt kvinnliga. Om båda parter har ungefär lika mycket fritid/ledig tid är ingen diskriminerad. Sedan får man snällt komma överens om hur sysslorna fördelas. Men om man rent krasst skulle räkna nerlagda timmar totalt, så skulle det inte bli lättare för kvinnor generellt. Fundera på vad din karl gör när du diskar. Visst, latar han sig är det en sak, men ofta gör han nog något du missat.

    Debatten om MS handlar om hennes diskrepans mellan det hon rekommenderar för andra och vad hon gör själv. Put your money where your mouth is, är ett bra engelskt uttryck!

    Jag tror att mycket bitterhet beror på att många i 70-talistgenerationen känner sig lurade. De växte upp med att världen ligger öppen, jag har rätt till allt, förverkliga mig själv, jag jag jag. Barndomen under 80-talet var ljus. Materiellt fick vi massor av leksaker. Många av våra föräldrar (inte just mina) köpte oss materiellt vad vi inte fick mentalt. Så läser man alla glättiga mammamagasin där moderskapet beskrivs som en dröm på rosa moln. Klart jag vill ha en drömunge och ett romantiskt superbröllop.
    Men småbarnsåren, så korta de är, är ingen dans på rosor. I så fall barfota! Plötsligt spelar man inte förstafiol längre i sitt liv. Man känner att barnet ockuperar ens vilja. Sin självillusion om att JAG står i mitten krossas och man har inga verktyg att hantera det. Då blir man lätt bitter. Man har ju blivit lurad. Och att ta ut det på barnen kan man inte, då står karln närmast. Jag förnekar inte att det finns lata killar, men det handlar nog mest om att man inte har gått i den andras skor eller ens kan föreställa sig hur det känns.

    Och visst får kvinnor göra militärtjänst, fast det knappast har varit kvinnorörelsens hörnsten, men i krig är det fortfarande männen som sparkar in dörrar och dör, medan kvinnor kör bil och sköter trossen. Kolla USAs dödsstatistik från Irak.

  20. Mammas lilla pluttis skriver:

    (jag har bara använt de fåniga mammas lilla-nicken, inte pappas drake. Det är någon annan)

    ”Du och Nina Björk måste vara mer specifika. Vad är det strukturella du/ni vill förändra?”

    Nina Björk om Sveland: ”Hon upptäckte att förväntningarna inför och kraven på ett gott föräldraskap såg olika ut för män och kvinnor.”

    K Wennstam: ”…. kritik av fördelningen av föräldraledighet, ifrågasättandet av rådande normer….”

    Wennstam : ”Att vi förlorar i status, pensionspoäng och livsutrymme.”

    Hanne Kjöller i första artikeln: ”Jag ser också patriarkatet och de strukturer som krymper friheten för både kvinnor och män.”

    Kjöller: ”Det finns absolut roller och samhälle­liga förväntningar på moderskapet. Men att kvinnan exempelvis förväntas ta ut huvuddelen eller hälften av föräldraledigheten behöver inte betyda att den inte går att dela på något annat sätt.”

    Ulrika Milles om Bitterfittan
    http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/maria-sveland-bitterfittan

    Björk och Kjöller har skrivit mer specifikt om det här i andra artiklar i DN.

    Förväntningar på individer är ju en form av strukturer, likt normer. Sen hävdar många som du säkert vet att lägre löner för kvinnor och föräldraförsäkringar skapar incitament som gör att män arbetar mer och är mindre med barnen och att detta sen ger lägre pensioner för kvinnor. Det är ju ekonomiskt rationellt att den som tjänar mindre stannar hemma mer. Vi kan vara helt oense om att det råder ojämlikhet men jag tycker nog att det är ganska tydligt vilka strukturer det pratas om.

  21. Emma skriver:

    hur beskriver ni överlevnadsmakten i dagens svenska samhälle?

  22. Mars skriver:

    Lilla bitterprinsessan ”Pluttis”

    Det finns inga kvinnolöner (och *poff* borta är alla de ”strukturer” som du tycker dig se). Kvinnor gör andra livsval, och möjligheten till alternativa livsval (som män saknar) gör att kvinnor kan välja annat än att tjäna pengar.

    Den enda faktiska orsaken till att kvinnor tjänar mindre när de kommer till barnalstring är att mannen är att mannen är äldre (och därför tjänar mer). Absolut ett incitament, det kan jag hålla med om. Men jag har aldrig sett feminister ens nämna den frågan som ett problem. Varför inte? Kanske därför att kvinnor tjänar på att leva med en man med större resurser, eftersom det gör de gemensamma resurserna blir så mycket större.

  23. Pelle Billing skriver:

    @Mammas lilla pluttis
    Vad har kvinnor för eget ansvar för att dela på föräldraförsäkringen och att gifta sig med en man som inte är äldre och har hunnit längre i karriären? Det är vi individer tillsammans som skapar alla strukturer, och därmed är det bara en individ i taget som kan förändra dem.

    @Emma
    Läs under ”Mansfrågor” hos Mn.
    Dessutom: Att 16 kvinnor dödas av män per år brukar framhållas som ett stort problem. Men att minst tre gånger så många män dör på sitt arbete framhålls inte som ett jämställdhetsproblem. Så uppenbarligen har mäns överlevnad lägre status.

  24. Emma skriver:

    Det är väl knappast så att män dödas av kvinnor utan att de dör av diverse olyckor. Det är en stor skillnad som du inte verkar vilja kännas vid.

    Jag kan säga att det är ojämställt att kvinnor våldtas och måste vara rädda för att våldtas vilket begränsar deras rörelsefirhet. Dessutom kan jag säga att det är synd att män begår mer självmord än kvinnor men det blir ju pannkaka av att jämföra dessa två tillsammans…

  25. Jakob skriver:

    ”Jag kan säga att det är ojämställt att kvinnor våldtas och måste vara rädda för att våldtas vilket begränsar deras rörelsefirhet.”

    Men herregud, att kvinnor är rädda för att våldtas är helt knasigt. Det är ju unga killar som ska vara mest rädda eftersom de löper störst risk att åka på stryk (även om de inte våldtas). Det begränsar deras rörelsefrihet.

    Men som vanligt gäller ju att det är dumt att förstöra en god historia med fakta.

  26. Joel Bergqvist skriver:

    Ja Emma, det är en stor skillnad. Fler män än kvinnor dör och ingen bryr sig. Stor skillnad alltså.
    En kvinnas liv värdesätts högre än en mans liv, det kan du aldrig neka till.

  27. Calle skriver:

    @Emma

    Rätt, man ska jämföra samma storheter, och vad jag förstår så dödas i snitt 4 män per år av kvinnor. Detta faktum gör att begreppet ”mäns våld mot kvinnor” bör förkastas och erstättas med begreppet ”våld i nära relationer” när man diskuterar problemet. Då får man en saklig och rättvis utgångspunkt i dikussionen och man slipper att debatten med en gång hamnar i ett skyttegravskrig där man tävlar om vilket kön som har det värst.

  28. Pelle Billing skriver:

    @Emma
    ”Det är väl knappast så att män dödas av kvinnor utan att de dör av diverse olyckor. Det är en stor skillnad som du inte verkar vilja kännas vid. ”

    Vari ligger den stora skillnaden? Män jobbar i farliga yrken för att de är just män. Tack vare att män gjort det i tusentals år har idag alla (inklusive kvinnor) en helt annan levnadsstandard än annars. Att du Emma har det så bra idag beror på att massa män har offrat livet för din levnadsstandard. Hur kan detta inte vara ett jämställdhetsproblem??

  29. Emma skriver:

    Men det är två olika jämställdhetsproblem. Att det är män som genom sitt handlande dödar en kvinna är inte samma sak som en man dör i sitt arbete. det borde väl inte vara så svårt att förstå? Skillnaden ligger ju i det aktiva våld som kvinnan möts av, av mannen.

    Sen jobbar ju särskilt feminister för att få bort dessa mansroller som gör att män hamnar i dessa farliga yrken. Men i det senaste inlägget tycker du ju att man inte ska ”kvotera in kvinnor” på t.ex. polisutbildningar, ett yrke som är mkt farligt att utöva. Utan att det ska gå på att man klarar av de olika testen, vilka, vid styrka, män kommer att generellet sett vara bättre på än kvinnor. Så varför beskriva ett problem som du inte ens verkar vill ha en lösning på? Känns mest som du klagar för klagandets skull.

  30. Emma skriver:

    Jakob, jag vill verkligen att unga tjejer ska få rätt information och att det inte ska behöva vara rädda men då jag är tjej och även gjort undersökningar på skolan så är det så det ser ut.

    Killar tror jag inte är rädda när de går ut på kvällen men det kanske du vet bättre om, i vart fall har jag aldrig hört att de är det, Det var endast ett konstaterande jag sa inte att jag tyckte det var bra så snälla sluta lägg ord i min mun bara för att du blir upprörd av något du själv fantiserar ihop.

  31. Emma skriver:

    Joel. vad menar du att det kan jag aldrig neka till? Vi har alla lika mycket värde.
    Jag menar att det är ett jämställdhetsproblem att män aktivt utnyttjar/dödar/ kvinnor. Ett problem som skiljer sig från andra jämställdhetsproblem som Billing tar upp.

  32. Emma skriver:

    För övrigt är det nog inte endast männen jag har att tacka för att jag har rösträtt, rätt till abort (därav skydd mot död vid barnafödande), får komma in i kyrkan när jag har menstruation, rätt att få min man dömd när han om han våldtar mig, rätt att delta i den politiska debatten, osv.

    Det är tack vare kvinnorna som samhället fungerade överhuvudtaget när världens länder var i krig. Tänk om alla hade dragit ut i krig då hade ingen kunnat ta hand om skörden, barnen osv. Då kanske människan hade utrotats helt. Ärligt jag förstår resonemangen men det blir en aning… konstigt och långsökt, att beskriva nutida jämställhetsproblem utifrån ett detta perspektiv..

  33. Erik skriver:

    Emma:

    Det är väl knappast så att män dödas av kvinnor utan att de dör av diverse olyckor. Det är en stor skillnad som du inte verkar vilja kännas vid.

    Det är inte alls så stor skillnad som du påstår. De flesta mord på kvinnor är relationsmord och de flesta relationsmord är rena olyckor. Skillnaden är att kvinnorna dör i emotionella olyckor medan männen dör i mekaniska olyckor. Män är ibland ovarsamma när de hanterar maskiner för att tjäna pengar, kvinnor är ibland ovarsamma när de hanterar mänskliga relationer för att skaffa resurser/gener

    Då män inte slipper hantera relationer så dör även en minoritet män av relationsvåld. Då kvinnor om de inte vill aldrig behöver riskera livet på ett järnverk så är andelen kvinnor som dör på mäns normalposition mycket mindre än andelen män som dör på kvinnors normalposition. Lägg till detta mäns överrepresentation i självmord och det är solklart så att samhället tycker ett kvinnoliv är värt fler tusenlappar än ett mansliv.

    Hade samhället haft en jämställd syn på män och kvinnor är det precis som jag skrev ovan som vetenskapen på området hade sett ut. Då hade man konstaterat män har det värre än kvinnor . PUNKT!

    ”Jag kan säga att det är ojämställt att kvinnor våldtas och måste vara rädda för att våldtas vilket begränsar deras rörelsefirhet.”

    Inte mer än om de hade varit män. Kvinnors rörelsefrihet begränsas av deras utseende men mäns rörelsefrihet begränsas av deras pengar. Då det är fler offer för grov misshandel, rån och rånmord än det är för samtliga sexbrott så har kvinnor i praktiken mycket mindre rörelsehinder än män.

    En man är procentuellt mycket mer sannolik att utsättas för våld pga dennes kön. Vilket du hade vetat om inte feminister var lögnhalsar som letar ursäkter att följa sin biologi tillbaka till jägar-samlar tidens förutsättningar.

    ”Dessutom kan jag säga att det är synd att män begår mer självmord än kvinnor”

    Nämen är det SYND…. tack så mycket.

    ”men det blir ju pannkaka av att jämföra dessa två tillsammans…”

    Helt rätt, det blir pannkaka av feminismen av att jämföra dessa två tillsammans. För feminismen ljuger och säger att kvinnor har det värst när en blind apa kan bedöma objektivt män har det värre på VARENDA PUNKT!

  34. Emma skriver:

    Erik

    du menar alltså att det är kvinnans fel om hon blir misshandlad eller våldtagen av sin partner pg.a. att hon medvetet har valt detta?

  35. Emma skriver:

    ps. jag börjar ana att du är ett troll som smyger omkring i vissa kommentarsfält så jag ska något ändra inställning till dig.

  36. Pelle Billing skriver:

    @Emma

    ”Men det är två olika jämställdhetsproblem. Att det är män som genom sitt handlande dödar en kvinna är inte samma sak som en man dör i sitt arbete. det borde väl inte vara så svårt att förstå? Skillnaden ligger ju i det aktiva våld som kvinnan möts av, av mannen.”

    Av de män som mördar sin partner är 80 procent psykiskt sjuka, 60 procent brottslingar sedan tidigare och nära hälften är alkholberoende. Siffran bland ”normala” män vad gäller partnermord är nära noll alltså.

    De män som dör på sitt arbete är helt vanliga män, som tar ett farligt jobb för att kunna försörja sin familj och för att samhället har behov av män som är redo att riskera sitt liv.

    Därmed är arbetsplatsolyckor ett betydligt större jämställdhetsproblem än relationsmord.

    ”Sen jobbar ju särskilt feminister för att få bort dessa mansroller som gör att män hamnar i dessa farliga yrken.”

    Varför jobbar man för att få bort mansrollerna? Det är väl snarare kvinnorollen som är det stora problemet. Män gör massa farliga jobb för sin familj och för samhället, och kvinnor gör det inte. Var ligger problemet? Uppenbarligen ligger det hos kvinnor som inte gör sin del.

    ”Men i det senaste inlägget tycker du ju att man inte ska ”kvotera in kvinnor” på t.ex. polisutbildningar, ett yrke som är mkt farligt att utöva. Utan att det ska gå på att man klarar av de olika testen, vilka, vid styrka, män kommer att generellet sett vara bättre på än kvinnor. Så varför beskriva ett problem som du inte ens verkar vill ha en lösning på?”

    Om man kvoterar in kvinnor (eller män för den delen) som inte klarar kraven, så blir yrket långt mycket farligare. Om man inte kan lita på sin partner när det hettar till, då kan risken för skada eller död skjuta i höjden.

    Jag är emot ett system där riskerna för våra poliser ökar. Där håller jag människoliv som det högsta värdet (dvs minimera dödsfallen och skadorna), hellre än att man ska uppnå millimeterrättvisa mellan könen.

  37. Ola Normann skriver:

    @Emma:

    I noen tilfeller av drap på kvinner skjer det etter et samlivsbrudd. Noen ganger tar mannen også sitt eget liv i tillegg. Vi vet at mødre og fedre ikke blir behandlet likt ved feks. barnefordelinger. Vi vet også at noen mødre kommer med falske mishandlingsbeskyldninger mot eks-mannen. Kanskje noen drap kunne vært unngått om samfunnet hadde vært mer likestilt på dette området og hadde hatt et hjelpeapparat for utsatt menn. Hvorfor forventer samfunnet at menn skal tåle nesten ubegrensede psykiske påkjenninger?

    Her er et tankevekkende innlegg fra en kvinne:
    http://www.arachne.no/?p=491

  38. [...] till Maria Svelands försvar och visar med all tydlighet att Hanne Kjöller har helt rätt i att offerfeministerna inte tål att bli ifrågasatta. Allra minst tål de att deras eget heliga moderskap [...]

Google