Konstruktiv kritik av #prataomdet

27 december 2010, av Pelle Billing

Tidigare har jag känt mig relativt ensam i min konstruktiva kritik av #prataomdet. Min upplevelse har varit att de flesta antingen är väldigt positiva eller väldigt negativa mot fenomenet. Idag skriver dock Sakine Madon en ledare i Expressen, där hon vågar kritisera #prataomdet utan att för den sakens skull såga det. Hon är helt enkelt inne på liknande tankegångar som dem jag tagit upp i tidigare blogginlägg (1 2) och i Debatt.

Hon börjar med att erkänna att det är väldigt nyttigt att lyfta på locket:

Att det ska krävas att några journalister på internet talar ut för att somliga ska våga prata om sex är sorgligt, men visst är det bra att det pratas.
Det borde finnas fler ”prata om det”. För dem som levt i missbrukar- eller misshandelsfamiljer, fattigdom eller varför inte för dem som lider av prestationsångest.
Att lyfta lock är nyttigt.

Vi behöver ett samhällsklimat som gör att vi vågar prata om svåra upplevelser, även om såklart varje individ noggrant får överväga om man vill prata i lugn och ro med en terapeut, eller om man är redo att tala ut i media och bli en förebild för unga killar och tjejer.

Sedan kommer Madon in på det som jag betonade i Debatt, nämligen att hur välmenande sådana här initiativ än är, så går det inte att bortse ifrån att de uppstår i en viss kontext – och den svenska kontexten är att vi har en statsfeminism i vår politik och en stark närvaro av radikalfeminism i media:

Men trots att många av de aktuella sexberättelserna har något intressant att säga, befinner de sig inom strikt konsensus. Ingen avviker eller säger något kontroversiellt. Alla ska tycka ”rätt”, ingen får problematisera för mycket. Och som alltid när sex kommer på tal dyker den kvinnliga offerrollen genast upp.

Att våga problematisera är viktigt. Och det är viktigt att våga vara ifrågasättande om någon pratar om sex på ett sätt så att gränsen mellan övergrepp och icke-övergrepp blir suddig. Det är en sak att man inne i sig själv ville avbryta ett samlag men inte gjorde det, och en helt annan sak om man säger nej till sex men att partnern ändå tvingar sig på en.

Gränser suddas ut och allvarliga trakasserier beblandas med anekdoter om slemmiga mediechefer som ”tror att de kan få sex när de vill”. Visst finns de, men det stämmer inte att det ger status eller är riskfritt att kladda på människor hur som helst. Speciellt inte för män.

Förutom Madons ledare i Expressen, skriver DN Insidan idag om #prataomdet, och Anders Kilander och Gustav Almestad berättar om sina upplevelser. Jag tycker att det är väldigt positivt att även män är med och pratar om sina sexuella erfarenheter, och bägge dessa män berättar om ett tema som är centralt i #prataomdet.

Anders Kilander:

”Anders, jag skulle faktiskt kunna säga att du utsatte mig för ett övergrepp.’ Hennes ord vräker en flodvåg av iskall ångest över mig. Vi ligger ju i samma säng som vi gjorde kvällen innan. Sängen vi sovit i, efteråt. Den säng där vi för bara tio timmar sedan hade haft vad jag trodde var frivilligt sex. Det hade inte förekommit något nej.

Men nu får jag veta att det var precis tvärtom. Hon ville inte alls, säger hon. Jag är nu i fullt utblommad panik. Jag undrar varför hon inte sa något, varför hon inte ens med kroppen visat att hon inte ville. Hon säger att det inte är så lätt. Hon säger att jag borde kunnat lista ut det ändå, hur lite hon än sa eller visade. Jag kan inte beskriva hur fullständigt hjälplös jag kände mig i det ögonblicket.

Gustav Almestad:

Nu är vi hos mig i min säng och vi har hånglat länge och kondomen har kommit fram och allt det där. Jag är inne i henne när hon ber mig vänta lite.

Och jag stannar upp, väntar och hon säger ingenting mer. Jag antar att det är något som kanske gör ont så jag håller mig bara där, stilla.

Vet inte hur länge, inte så länge tror jag – fastän det känns så. Jag kanske råkar röra mig lite, så blir hon upprörd och jag märker att det är något väldigt mer fel. Jag flyttar mig helt och lägger mig intill henne och hon berättar att det för en kort stund påmint henne om en av gångerna hon våldtagits, och att jag borde förstått att flytta mig helt på en gång.

Det bägge två berättar om är att kvinnor sagt till dem som män att de borde insett att kvinnorna inte ville ha sex, trots de inte visade det, och därmed har männen gjort något fel (kanske t o m begått ett övergrepp). Men detta sätt att resonera är inte bara felaktigt, utan det är farligt, eftersom det tänjer på gränserna för vad som är ett övergrepp, och gör övergrepp till något helt subjektivt istället för något mer objektivt. Hur ska en man veta att en kvinna inte vill ha sex om hon frivilligt deltar i sexakten? Är det rimligt att en kvinna ska kunna säga att det förekommit ett övergrepp utan att hon nekat till sex eller bett mannen att sluta?

Anders Kihlander berättar i sin text att även han ställt upp på sex trots att han inte ville, eller trots att han ville avbryta. Skillnaden som framträder är att han som man inte anklagar sin parter för ett luddigt övergrepp, utan att han själv tar ansvar för det han gjort. Det finns en tydlig könsskillnad i #prataomdet-berättelserna, och vissa kvinnor som är uppvuxna med svensk stats- och radikalfeminism tror att det kan vara ett övergrepp även om man inte sagt nej till sex (trots att de var vid fullt medvetande).

Här efterlyser jag en långt tydligare distinktion från de ledande personerna i #prataomdet. Ett övergrepp är ett övergrepp, och ska anmälas till polisen. Sedan finns det en uppsjö av jobbiga sexuella erfarenheter som inte är övergrepp, även om man på insidan känner sig kränkt, ledsen och besviken. Lösningen här är inte att springa till polisen eller att anklaga sin partner för att ha gjort fel, utan att stärka sina sexuella gränser och att våga ge ett tydligt ja eller tydligt nej till det som pågår.

 

25 kommentarer på “Konstruktiv kritik av #prataomdet”

  1. Access skriver:

    Det är intressant, den där företeelsen, att män tar ansvar både för sin egen sexualitet och den gemensamma, medan så många kvinnor tenderar att inte ta ansvar för den gemensamma sexualiteten och knappt ens för sin egen.

    Konsekvensen blir naturligtvis att männen tar eget ansvar för sitt känsloliv, medan många kvinnor verkar anse att männen också ska ta ansvar för kvinnornas.

    Att frånhända sig ansvar för sitt eget välmående är att frånhända sig makten över detsamma. Inte konstigt om dessa kvinnor mår dåligt.

  2. Sascharv skriver:

    Jag tycker att det är sorgligt att du väljer att se detta ur perspektivet att kvinnorna lägger ansvaret på männen. Jag har läst väldigt många bloggar om #prataomdet och jag, som kvinna som själv gjort ett inlägg i flödet; fäster mig vid helt andra saker. Den insikt som debatten och tweeten gett mig (och många av mina vänner) är i första hand att vi som kvinnor måste bli tydligare med vad vi vill.

    Vi gillar att ha sex och oavsett om våra partners är män eller kvinnor så vill vi verkligen inte utsätta dem, eller utsätta oss själva, för att vara den som utför sexuella handlingar med någon som inte riktigt är med på det. Det är inte ok.

    En annan sak som inte är OK är att få folk att känna att dom är radikalfeminister om dom vill #prataomdet. Jag är inte radikalfeminist, jag är inte ens feminist. Jag är en liberal humanist och jag anser att alla har ansvar för sina egna hanlingar och att alla har rätt att göra som dom vill så länge det inte inkräktar på någon annan. (Givetvis ska man följa lagar)

    Så jag skulle önska att vi kan prata om det utan att utse någon ond eller god, förövare eller offer… Vi är människor och vi har gjort bra och dåliga saker allihop, låt oss lära oss av våra och andras misstag istället.

  3. Andreas Nurbo skriver:

    Pelle: Du glömde ju bort att kommentera JKs uttalande.
    http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/jk-iden-om-att-man-ska-ta-for-sig-leder-ofta-in-i-grazonsbeteendet
    Hon lägger (nästan) allt ansvar på killar.

    Själv tycker jag det är intressant att ansvaret läggs på män och män sen får skuldkänslor för att de inte förstått att de hade ansvaret för motpartens agerande.
    Det hela är väldigt motsägelsefullt. Jag har inte läst någon kille som problematiserar att de förväntas ha ansvaret för motparten. De ger uttryck för skuld för att inte agerat i enlighet med detta ansvar.
    Har läst om tjejer som säger sig agerat i gråzonen men ingen har som killarna varit så utlämnade. De skriver inte om några skuldkänslor, att partnern uttalar sig om att de skulle förstå att partner inte ville osv.

  4. Sirre skriver:

    Att ”ge ett tydligt ja eller nej till det som pågår” är det som är det centrala samtalsämnet för mig inom #prataomdet. Det är alltså det vi ska prata om! För vågar man inte bryta mot de dumma tabun som finns inom sex och samlevnad kommer såna här gråzonsfall fortsätta.
    Jag tycker att du skriver bra, förutom att jag blir lite brydd över ditt användande av uttryck som ”statsfeminism” respektive ”radikalfeminism”. I mina ögon ser de en smula rättshaveristiska ut, men det kanske bara är jag.

  5. Olle skriver:

    Ganska typiskt att när feminister plötsligt en dag får en uppenbarelse och vill prata sex med hela världen, då är det obehaglig sex det ska handla om. För skön och fin sex finns ju inte i deras värld.

  6. [...] This post was mentioned on Twitter by Lisa, Pelle Billing. Pelle Billing said: Konstruktiv kritik av #prataomdet : http://bit.ly/i18sg5 @prataomdet @pappaA @GrovtInitiativ @sakine [...]

  7. Jon skriver:

    Vi de flesta om vi sattsade utbildningsmässigt lika lite på vår yrkesutbildning som vi sattsar på konsten att älska en annan människa å dela sexualitet. Så skulle det i yrkeslivet vara vardag med olyckor kränkningar o misserabla arbetsvilkor. Vi sattsar långt mer på yrkeslivet än på ett fungerande sammspel av mellanmänskliga känslor. Ändå kräver vi å ställer slentrianmässigt högre krav på vad kärleken/sexualiteten ska klara av att bära än vad vi kräver av yrkeslivet. Så vad är det för blind förväntan vi går runt med. Tacka tusan för att det går fel när vi är så respektlöst ointresserade för naturen å miljön inom oss själva där konsten att älska är endel av vår inre miljö. Det är ytterst få som äger sin egen sexualitet just därför att det är en sida av oss som människor som kräver samma intresse som allt annat i livet. Utan medvetenhet är det svårt att veta vad man vill.

  8. Jens skriver:

    Jag håller med om att begrepp som radikalfeminism och statsfeminism inte hör hemma i jämställdhetsdebatten. Det är slarviga uttryck som används av värsta sortens debattörer (oftast långt) till höger om mitten, och speciellt den här diskussionen som rör både mäns och kvinnors sexualitet och ansvar för denna skall inte kletas ned med sånt politiskt föraktfullt snömos.

    Det faktum att två män nu berättar om sina erfarenheter i DN visar hur diskussionen faktiskt breddats och blivit alltmer allmängiltig alldeles utan hjälp av vulgärpolitiska gaphalsar. Det är väldigt bra.

  9. Konstnärsbaren skriver:

    Sirre och Jens,

    På vilket sätt skulle det vara fel att använda begrepp som radikal- och statsfeminism?

    Jag påstår tvärtom att de är viktiga distinktioner – om man fortfarande vill använda uttrycket ”feminism” i andra sammanhang och med detta fortfarande menar en ideologi som arbetar för jämställdhet.

    Det är en oerhörd skillnad mellan politisk, extrem (eller radikal) feminism – och den ”traditionella feminismen”.

    Inom radikalfeminismen finns till exempel teorier om att varje penetrerande samlag skall ses som en slags ”våldtäkt”, något som en traditionell feminist skulle avfärda som nonsens.

    Menar ni att detta är helt irrelevant i samband med det som diskuteras på #prataomdet?

  10. Magnus skriver:

    Tror ett mycket stort problem är att tjejerna faktiskt ”förväntar” sig att killar ska ta för sig för att känna sig attraherade.

    Som kille gör du ju både fel om du är aktiv och passiv. Tjejen och andra sidan har inget ansvar, utan hon är antingen utnyttjad eller uttråkad.

  11. Access skriver:

    Sirre och Jens:
    Nej, uttryck som ”statsfeminism” och ”radikalfeminism” är högst relevanta begrepp i sammanhanget, även om ni kanske inte känner till innebörden av dem.

    Ska man tolka er så att ni inte tycker att begreppet ”feminism” inte heller är ett relevant begrepp att använda i jämställdhetsdebatten, eftersom det är betydligt luddigare begrepp än de två specialiseringarna stats- och radikal-?

    Till saken hör ju att när man kritiserar feminismen i allmänhet så får man i stort sett alltid svaret ”-Vilken typ av feminism är det du kritiserar? MIN feminism är inte sån …”.
    Fenomenet brukar kallas för humpty-dumpty-feminism (se länk nedan).
    Nu kritiserar ni att Pelle specificerar vilken typ av feminism han kritiserar.
    Damned if you do, damned if you don’t …

    http://skepticwiki.org/index.php/Humpty_Dumpty

  12. Medborgare X skriver:

    Pelle!

    Ett mycket bra inlägg i #prataomdet debatten! Jag kan även rekommendera MarieLouise Samuelssons artikel i dagens Sydsvenskan som tar upp ungefär samma saker som du och Sakine Modan, dock från en lite annan vinkel:

    http://www.sydsvenskan.se/opinion/brannpunkt/marielouisesamuelsson/article1337986/Inte-alls-enkelt-att-ta-ett-nej.html

  13. Tryggve skriver:

    Det var en krönika i SvDdär #prataomdet utmålades till en protest till hjälp för de två kvinnorna som anmält Assange. Där har vi den typiska radikalfeminismen i ett nötskal. Det privata måste till varje pris vara politik så finns det ingenting mitt i mellan, och Koljonens önska om att belysa gråzonerna blir ”att man på det här sättet kan delta i den internationella debatten och löjliggörandet av den svenska lagstiftningen av våldtäkt. Det är en intressant protest.” (Anu Koivunen) http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/nu-pratar-hela-varlden-om-det_5824683.svd

    Anu Koivunen specialises in questions of national cinema and television history, popular culture, feminist media studies and queer theory.

    Lina Kalmteg (journalisten) verkar vara av det radikalfeministiska slaget också.

  14. Anders skriver:

    Jon: utan att egentligen veta känner jag mig ganska säker med att säga i 90% av prataomdet-fallen handlar det om tillfällig sex, inte om kärlek. Sex och kärlek hör inte ihop vet du väl ;-) .

    Nåja, fortfarande finns det nog ganska många människor som bara har sex med människor de känner och litar på, ja till och med älskar, men de råkar nog också tämligen sällan ut för prataomdet-gråzoner, och om det händer så blir det inte så stor grej av det.

    Själv tycker jag att ha tillfällig sex är lite som att syssla med en extremsport, det finns risker, man måste veta vad man håller på med, och förstå att sätta gränser.

  15. Anders skriver:

    Ojdå, rätt upp i ansiktet ser jag ju nu att exemplet Anders Kilander var i en stadig relation… jaja inte 90% då, jag sänker till 75% :-)

  16. JD skriver:

    Finns det inga homopiller som man kan ta eller kan man kanske vänja sig vid homosex om man verkligen försöker?
    Det känns ju lite som att Kvinnor anser att dom kan ändra på reglerna lite som dom vill bara för att Killen alltid skall vara syndabocken…

    Om en kvinna blir missförstådd, är det då alltid mannens fel, att han har tolkat henne fel eller kan även kvinnor vara otydliga eller missvisande?
    Är det kanske så att Kvinnor har svårare att prata om sex och känslor än vad Killar har eller tror dagens Kvinnor verkligen att Män Klärvoajanta?

    Ingenting känns självklart utan det kan bara bli fel…

  17. Olle skriver:

    Det enda rätta är väl att man inför lite mer praktiska råd angående möjliga konsekvenser av samlag i sexualundervisningen.

    ”Det finns två huvudsakliga risker med samlag,

    1. kvinnan blir gravid
    2. mannen blir utpekad som våldtäcktsman.

    Följande kan minska risken för att ovanstående händer:

    1.Kvinnan insisterar att mannen använder kondom, alternativt att hon använder p-piller. Eftersom risken först och främst föreligger kvinnan, så måste hon även ta ansvaret för detta.

    2.Mannen utför sexualakten på ett sådant sätt att kvinnan inte känner sig besvärad varken före, under eller efter samlaget. Viktigt att påpeka att hur kvinnan känner sig efter samlaget har minst lika stor betydelse som under och innan.

    Därför undvik att ha sex när du eller hon är kraftigt berusad, det kan minska din förmåga att tolka hennes signaler huruvida hon verkligen njuter av samlaget eller inte, dessutom kan hon bli väldigt skamsen för att samlaget har ägt rum överhuvudtaget. Undvik att sätta henne i en situation där hon känner sig tvingad av sociala tabun att förneka att hon velat ha sex med dig. Skryt t.ex. inte inför dina kamrater att du har haft sex med henne. Brist i aktsamhet till ovanstående rekommendationer kan leda till att du blir utpekad för våldtäckt. Eftersom risken föreligger mannen, så måste han även ta hela ansvaret för detta.

  18. Roger skriver:

    Jag tycker ändå att ovanligt mycket sunt förnuft har fått komma till tals i frågan i ”hyperrealiteten”, dvs den offentliga media som gör anspråk på att forma (ett ofta falskt) medvetande om vad ”alla andra” tycker och om vad som är norm. Jag syftar på kvällstidnignar, dagstidningar, TV, radio etc, och inte nymedia som privata bloggare etc.

    Här kan vi def. se ett paradigmskifte, som jag tror beror på att gammelmedia äntligen börjar inse att de har tappat stort i kredibilitet under hela 2000-talet (inte minst pga internet och möjligheten att dubbelkontrollera) och att de nu ofta är mer försiktiga med att pådyvla oss, mediekonsumenter, onyanserad och uppenbart falsk information.

    Men det innebär också att de har blivit mer försåtliga och svårare att genomskåda; de kan ”vikta” information genom vilka ”experter” och debattörer de använder, vilka problemformuleringar de gör, vilka avgränsningar och teorier de utgår ifrån etc.

    Men allmänhetens mediekritiska medvetande är väckt och jag tror att gammelmedia kommer att fasas ut som informationskälla om de inte hyffsar upp sig än mer i framtiden. Vi får se.

  19. nisse skriver:

    #prataomdet kampanjen är ett led i att bereda väg för en samtyckeslagstiftning.
    I diskussioner kring en eventuell samtyckeslagstiftning brukar olika för och nackdelar för kvinnor vägas emot varandra. män nämns överhuvudtaget inte som intressenter. vidare är det ju uppenbart om man browsar inläggen i #prataomdet att många tycker att kvinnor är mer utsatta pga muskelstyrka, vikt , självförtroende you name it, och behöver skyddas av samhället.detta kommer naturligtvis att speglas i hur domstolar tillämpar en eventuell samtyckeslagstiftning.

  20. Gustav skriver:

    Mer utförlig kommentar på detta kommer, men ska påpekas att jag inte håller med om att det blir en konstig övergreppssyn om man problematiserar via tex min historia. Man kan faktiskt hålla isär moraliskt fel, klantfel som ändå sårar samt juridiska fel och för min del var det främst fail på mittenalternativet där.

    @Andreas Nurbo:

    JK:s uttalande var besvärande eftersom hon motsäger sig själv. Ena stunden ska män sluta betraktas som de som måste driva på och kvinnor måste försvara, andra stunden skriver hon just att män måste respektera gränser och kvinnor sätta dem. Skrev just inlägg om detta (blogglänk i namn).

  21. [...] Ironically, the “talk-about-it” debate unintentionally reinforce an old gender-stereotype, that of women not clearly stating their opinions while concomitantly expecting their partner to perform some sort of “mindreading”. I do not in any way belittle the severity of the problem of rape. But the real problem with the argument for the validity of silent-dissent being rape or abuse is, in accordance to many commenters, that it downplays “real” rape, as most people would understand it. [...]

  22. [...] män som Pelle Billing och en och annan foliehatt fritolkar min DN-text och sätter upp problemet som att män betraktas [...]

  23. Lisa skriver:

    ”gör DET inte” borde debatten vara istället för ”prata om DET”
    Först göra misstaget att samlag fast man inte vill och sedan känna sig illamående av det, kan inte göras ogjort för att man pratar om det. Man ska lära unga tjejer att inte göra något de inte vill elller inte är intresserade av.
    Unga tjejer tror att de måste ha sex för att samhället säjer det , men de är grundlurade. De känner sig lurade att göra något de inte vill därför att de är lurade. Man ger killen skulden elller ta på sig den själv. men det är svenska samhället som lurat dem genom undervisningen i skolan som bara förespåkar sex + sexhetsen i media som ger självutnämnda sexologer lön.

  24. [...] kommenterade #prataomdet på bloggen och deltog även i SVT Debatt:s diskussion om [...]

  25. [...] att kvinnor övervägande var offer, och män övervägande förövare. Både jag och Sakine Madon kritiserade [...]

Google