Blandad kompott

02 december 2010, av Pelle Billing

Idag har jag flera viktiga ämnen att berätta om, så jag listar dem helt enkelt i ett och samma inlägg:

  • I Radiopsykologen i P1 berättar en ung kvinna (Elli) om hur svårt hon har det i sin relation. Hon klarar inte av att berätta för sin partner vad hon vill och vad som är viktigt för henne. Allting landar i att hon levt utan sin pappa sedan sex års ålder, och inte haft någon relation att tala om med sin styvfar, vilket leder till att hon är livrädd att förlora sin partner. Hur många barn finns det idag i Sverige blivit avskilda från sin pappa, och därmed likt Elli kommer att få problem i sina liv som vuxna?
  • Tomas Wetterberg, ordförande för Män för Jämställdhet, kallar mig antifeminist på sin blogg. Tydligen är han oinformerad och slentrianmässig när han skriver om andra människor. Jag är som bekant inte feminist, men det är inte samma sak som att vara ”anti-feminist”. Är Jan Björklund ”anti-vänsterpartist”, eller är han folkpartist? Wetterberg har väl fått upp ögonen för mig sedan jag skrev en lugn och sansad kommentar om internationella mansdagen som gjorde att det blev full storm på svenska genuslistan. Uppenbarligen betyder genus kvinna och inte man.
  • En DN-artikel från 2006 tar upp Maria Nycanders briljanta rapport om hur pojkar behandlas i skolan. Betygsdiskriminering är vardagsmat, och Nycander har t o m fått bekräftat av de som gör de nationella proven att när flickor får sämre resultat så ändrar man proven tills de är ikapp, men ingen sådan justering görs när pojkar får sämre resultat. Även i Smålandsposten funderar man kring varför pojkar får sämre betyg.
  • UNT rapporterar att en friande dom i ett våldtäktsmål överklagas. Man skriver ”Offrets karaktär, privatliv och sexuella intressen ska inte vägas in när man avgör om hon har varit utsatt för en våldtäkt eller inte.” Detta resonemang ses idag som helt naturligt, men egentligen är det bizarrt. När man är anklagad för ett brott, så måste man rimligen få försvara sig med alla de medel som normalt sett är tillåtna i en domstol. Varför ska man bakbinda händerna på någon som är anklagad för just våldtäkt? I första hand ska rättvisa skipas i en domstol; prioritet nummer ett kan aldrig vara att man ska vara snäll mot en person som har det jobbigt – även om man utanför det juridiska kan prioritera att hjälpa den som har det svårt.
  • Wendela lovar att berätta för alla kvinnor om hur män tänker om sex. Rubriken är Tjejer – så tänker din man om sex! Mitt eget tips till Wendela är att svenska män skulle förmodligen bli mer glada, harmoniska och intresserade av sex ifall ni slutade att attackera män i diverse radikalfeministiska artiklar. Så varför inte göra svenska kvinnor en tjänst och bli lite mer mansvänliga i era reportage?
  • Amerikanska klädkedjan Abercrombie & Fitch ska öppna butik i Sverige. Deras signum är att deras manliga anställda kallas modeller och jobbar med bar överkropp. DN uttrycker det så här: ”Det hajpade klädmärket har skapat en image med bilder på nakna muskulösa, manliga överkroppar, hög housemusik och stark parfymdoft i butikerna. Expediterna kallas internt för ”modeller”.” Om det var kvinnors kroppar som visades upp på det viset är en försiktig gissning att vi fått läsa mer om det än en notis i DN.
 

12 kommentarer på “Blandad kompott”

  1. Sanjo Rajalin skriver:

    Som alltid, Pelle, viktiga och angelägna reflektioner.

    Jag undrar allt oftare vad det är som gör att män som Tomas Wetterberg drivs mot att bli radikalfeminister. Säkert finns det ju bland vissa en ekonomisk vinning med i spelet. Feminism och genus är big business, även i liten skala. Se t ex hur radikalfeministen Ulrik Wemmenhed marknadsför sitt kortspel ”Kvinnofrågor” genom den emaillista som Nationella Sekretariatet för Genusforskning har upprättat. Och andra som säljer genuskorrekta prylar och böcker där och på andra platser. Men de stora pengarna ligger givetvis i att hitta på något att forska kring.

    Men kanske finns det också en självutplånande dimension som ibland gränsar till självhat, bland dessa män?

    Självklart tänker jag på Göran Lindberg, ännu en i raden av män som dyrkades för sin feminism och förmåga att avsky sig själv – som man, som människa. Jag blir givetvis misstänksam mot dessa män – det menar jag att alla borde vara.

    Jag har sett Claes Borgström hyllas bland extremister på Fi’s och Bangs galor och evenemang – jag har sett hur han närmast ser berusad ut, av all denna uppmärksamhet och bekräftelse. ”Jag är minsann en sådan man som är bra – en sådan ni gillar – en sådan som egentligen föraktar sig själv” Och applåderna vill liksom aldrig ta slut…

    Jag har sett Uppsalaforskaren Fredrik Bondestam hyllas som en frälsare ute på universiteten, där han självsäkert och engagerande lägger ut texterna om den manlighet – men också detta ”att vara man” – som är roten till all ondska i världen. Ja, egentligen borde ju följden av hans resonemang innebära att någon radikalfeminst var vänlig nog att på rasten snabbt avsluta hans och andras lidande… Men icke. Tvärtom möts han av dundrande applåder. Härliga, uppmuntrande blickar av horder av kvinnor, som älskar honom för hans förmåga att hata – sig själv.

    Dessa män betraktas säkert av en del radikalfeminister som snälla idioter. Viktiga medlöpare som revolutionen har användning för. Andra missförstår säkert självkritik med självförakt och tror att dessa män ger uttryck för en sund manlighet.

    Min känsla är att ingenting kunde vara mer fel. Detta kan aldrig vara tecken på en sund manlighet.

    Det krävs någonting riktigt allvarligt i en människas självuppfattning och historia – för att göra sig en karriär i att vilja utplåna sig själv.

    Men om man är drillad i åratal av vanföreställningar om maktstrukturer, ändlösa fördjupningar i postmodern strukturalism, marxistisk teoribildning och svensk genusundervisning, kanske är det inte så konstigt då att kontakten med verkligheten till slut förlorar sin innebörd. Har man sedan växt upp med en frånvarande pappa, sällan mött en manlig lärare under hela studietiden, tagit åt sig av den misandri som präglar stora delar av medieutbytet – och slutligen lärt sig tro på den anti-humanistiska och dualistiska vanföreställningen att vissa människor föds till förövare, andra till offer – ja, då ligger kanske förklaringen närmare?

    Jag vet inte. Men jag förbryllas.

    Att vara man – och kunna älska andra män och kvinnor. Att vara kvinna – och kunna älska andra kvinnor och män.

    Ja, det är ju faktiskt detta som står på spel.

    Den svenska, politiska feminismen (den som också kallas radikalfeminismen) har blivit en extremistisk, misandrisk rörelse, därom råder ingen tvekan. Nu måste vi fråga oss – vad är det som får dessa män att ansluta sig till hatkampanjen? Och vi måste kunna ställa frågorna direkt – är detta något personligt eller är det genuint politiskt? Och är det politiskt – hur ser agendan egentligen ut?

  2. Joel Bergqvist skriver:

    Jag är väldigt misstänksam mot Tomas Wetterberg, han argumenterar aldrig utan attackerar enbart. Han kan inte svara på frågor eller använda sig utav fakta utan rapar enbart upp feministiska floskler.
    Och nu tillåter han inte ens att någon säger emot honom. Jag får en väldigt konstig känsla av allt det.

  3. Jax skriver:

    Hej Pelle.
    Jag kommenterade Tomas blogg men gissar att den rensas bort. Bifogar den nedan om någon är intresserad.
    Hälsningar.
    Jax

    Hej Tomas.
    Du får nog börja fundera på vad som egentligen driver dig i ditt arbete för feminismen. Du är man, känner du igen dig i feminismens beskrivning av män? Eller är du den ”gode” medan alla vi andra är de ”onda”?

    Grunden för feminismen är ideologisk, inte faktisk eller belagd på något sätt. Den ideologiska grunden är att ”könet är en social konstruktion”, det vill säga att det inte finns några väsentliga skillnader mellan män och kvinnor samt att kvinnor är offer och män förövare i alla kulturer sedan mänsklighetens uppkomst.

    Jag ser feminismen som en sekt. Den hävdar att den representerar den enda sanningen, den är repressiv mot oliktänkande, den har ambitionen att skapa ”den nya människan” och den ser som barnen ett verktyg för att driva igenom sin ideologi.

    Det samhälle och den människa du är med om att försöka skapa har aldrig funnits någonstans i någon känd kultur, nutida eller historisk, på jordens yta.

    Kan du inte för en kort stund tillåta dig att reflektera över detta och över att du inte vet ett dugg om eventuella skillnader mellan män och kvinnor (huruvida könet verkligen bara är en social konstruktion). Vad har du för skäl att tro att det samhälle du arbetar för är bättre för oss människor att bo i än det vi har nu? Kan det inte vara så att du och feminismen håller på att skapa ett onaturligt helvete för oss alla?

    Hälsningar
    Jax

  4. Tuggmotstånd skriver:

    Nja, nu har du nog läst slarvigt eller har fördomar ang. Abercrombie & Fitch. Dom arbetar inte alls med bar överkropp, däremot utmärker dom sig och profilerar sig med affischering och kampanjer med män med muskulösa och bara överkroppar. En markant skillnad däremellan. Dessutom tycker jag inte det är så märkligt att dom kallar sina butiksanställda för modeller, de flesta klädkedjor och specifikt inriktade mot ungdomar/unga vuxna/trendmedvetna använder sina anställda som levande reklampelare och har ofta personal som ser bra ut och som är representativ för butiken/kläderna.

  5. Gunnar skriver:

    Brandmännen i Malmö anser att det är ett arbetsmiljöproblem vid rökdykning att brandmän inte är tillräckligt vältränade och starka!
    Skyddsombudet Håkan Ask säger till Kvällsposten att problemen beror på brist på muskelstyrka och kondition.
    Tidigare har brandmännen i Malmö och deras fack protesterat mot att de fysiska kraven för brandmän har sänkts för att det ska bli lättare att rekrytera kvinnor till yrket.
    Om inte brandmännen blir starkare vill de att arbetsmiljöverket förbjuder rökdykning!
    Är inte lätt det här med genus, kvantitativ jämställdhet vs muskelstyrka i detta yrket ;-)
    Och hur är det nu med att “könet är en social konstruktion” vid situationen med rökdykning?
    http://www.nt.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=6461873

  6. Pelle Billing skriver:

    Tuggmotstånd,

    Några kommentarer från Yelp:
    ”We were greeted by half-naked young men at the door”
    ”Why are there 2 shirtless guys greeting?”
    ”G/f said Abercrombie without bare-chested greeters just wouldn’t be Abercrombie, so here they were, a black guy when we stepped in, a white guy on our way out. ”

    Men visst, inte *alla* anställda har bar överkropp, men deras inkastare har det.

    Dessutom är killarna som ses med bar överkropp på foton anställda, och inte professionella modeller.

  7. Pelle Billing skriver:

    Jax,

    Bra att du kommenterar hos Wetterberg! Men tyvärr har han nog stängt av alla kommentarer, tror han nämnde det i samma inlägg som han skrev om mig.

  8. Pelle Billing skriver:

    Intressant länk Gunnar!

  9. [...] Pelle Billing försöker värja sig mot beskyllningarna om antifeminism. Jag tror att Tomas Wetterberg behöver antifeminismen som begrepp för att fortsätta kunna beskriva sig själv som moraliskt överlägsen. Han sörjer den gamla fina tiden innan ROKS kritiserades i teve och Margareta Winberg delade ut pengar till alla som delade hennes åsikter om män. Jag är osäker på om Wetterberg menar allvar – tror han att den tiden kommer tillbaka? [...]

  10. JD skriver:

    Wetterberg skriver ju också att Kapten Klänning är som vilken annan man som helst.
    Om han utgår från sina egna värderingar då han skriver detta framgår dock inte.
    För min del så är Wetterbergs åsikter och vad han skriver lika vettiga och relevanta som om det skulle ha handlat om Fred Phelps memoarer.

  11. Anders Hammarlind skriver:

    Uttrycket lika spelregler håller, tack o lov, på att förändra innehållet i begreppet jämställdhet. Och varmt tack för det. För jämställdhet har i mångt och mycket blivit detsamma som hårdför radikal-feminism. Manligheten är sinnessjuk i stort, som i smått, och dessutom är manligheten rent djurisk. Detta håller naturligtvis inte ens i verklighetens lilla bleka ljusstråle. Men håller fortfarande till 100% inom de akademiska Genussfärerna. Men inte bland vanligt folk. Så det är nu äntligen dags för att säga adjö till radikalfeminismen och låta oss tala förnuftigt, klokt, moget och utan att tugga marxistiskakönsrollsteser. Adjö till Genus-DDR.

    Kvinnor är förstås inte enbart offer medan män av samma självklarhet inte är illasinnade Talibaner som förvägrar flickor gå i skola eller låta sångerna ljuda. Eller ens låta kvinnor gå ut i solljuset. Ja, visst, det finns enklaver i vissa områden där detta kan råda, ja i vårt land också. Nidbilderna som frodats de senaste 15 åren har verkligen varit en lång harang av nidvisor. Kvinnor i vårt land har inte varit utsatta som de i Kabul – trots Gudrun Schymans ”visdoms” ord på just detta – utan har man läst på sin historia vet vi att balansen mellan män och kvinnor har inte varit ett nattsvart helvete. Kvinnan har alltid haft en stor roll och välkommen uppgift i våra skandinaviska samhällen och de har oftast jobbat lika hårt som männen. Men visst hade mannen alltid lagen på sin sida förr i tiden. Den tiden är helt och hållet förbi. Numer får inte mannen slå varken hustru, barn eller tjänstefolket. Ja i Kabul förstås men inte här. Den skillnaden har radikalfeminismen aldrig brytt sig om, Kabul är detsamma som Stockholm menar man.

    Vi har en genuin skandinavisk folktanke om ett hyfsat bra lika värde människor mellan. Och vi kan ju blicka tillbaks på några decenniers aktuell framgångsrik samhällspolitik som lyft fram könsrollernas betydelse och att kvinnokampen lönade sig, men i samarbete med män. Innan Genusradikalerna tog över – 15/20 år tillbaks – kunde vi diskutera och finna vägar tillsammans. De senaste 15 åren har könskriget rått vilket inneburit låsningar och skyttegravskrig. Ja, männen har i stort sett sagt ingenting och i denna stora tystnad (ja alla män har fått veta att du ska hålla käften) – har tystnat – och under denna kanonad där vilken schyst man som helst blivit en mix av Tyson, Hitler, Idi Amin. Och varje man har blivit detsamma som att vara sjuk i huvudet, manligheten är sinnesjuk skrev en författare. Äntligen börjar denna galenskap lätta trots all statlig inblandning.

    Peter Dalle som gör helt ljuvligt bra svenska filmer vann pris för repliken ja men hur fan ska man vara då? Och det handlade förstås om hur vi ska vara som man och kvinna för vi har i vårt land en stor förvirring kring vad som är manligt och kvinnligt. Men Genus-DDR har fått många att bli väldigt, väldigt osäkra. Och just så.

    Herregud det har verkligen hänt mycket under de senaste 50 åren – vilket är mitt äldre perspektiv – och vi är verkligen på rätt väg även om taktpinnen varit DDR-ockuperad. När hela vänstervågen alá 1968 tog slut sadlade alla rödmuppar om från vetenskaplig socialism till vetenskaplig feminism. Klass mot klass ersattes av kön mot kön och oresonligheten, hatet, frodades och fortsatte enligt samma gamla kommunistiska slagord. Men nu äntligen är vi mer och mer kvitt från detta, ifrån den vetenskapliga feminismen.

    Aktuella TV-serien om de fyra männen – våra vänners liv – är en utmärkt illustration över hur fel diskussionen och genuspolitiken lett oss under de senaste decennierna. Här har vi fyra män som inte är ett dugg är detsamma som en Taliban. Utan mjukvara, schyssta, rekorderliga, månar, varmas själar och vill väl, om ett bra liv och vill väl. Mil från de akademiska föreläsningarnas erbarmliga tjat om att män alltid förtrycker och är ruttna Talibaner. Och mil från Sky-man. Gud, jag har hört så många förläsningar av denna undermånliga kaliber att jag baxnar. Eller åhört sakkunniga som talat om detta som om de hade sant, ens i det minsta.

    Genustalibanerna har verkligen förgiftat vår tillvaro. Och de har haft statligt stöd ända sedan Margareta Winbergs(S) satte ut kursen mot helvetet och Gudrun Schyman och hennes Genuspoliser skrämde skiten ur alla varje dag, varje vecka, varje månad och varje år. Så hela officiella Sverige stod upp och sa att alla män är sinnesjuka och på den vägen blev det. Men nu äntligen börjar vi frigöra oss även från denna feministiska kommunistboja.

    Idag är vi väldigt medvetna om könsrollsproblematiken. Vi kan se mönster och förstå strukturer. Och vi borde kunna erkänna vår osäkerhet om vad som förväntas av oss. Könsrollsdiskussionen har tack vare Genus-Talibanerna fått oss dock att gå vilse. Folk i Sverige vill väl, oftast. Och i balans mellan man och kvinna. Undantag finns men det är alltid fråga om undantag från de stora talen. Idag är det tjejerna som dominerar på Universiteten. 2/3 som går där är unga kvinnor. Detta kommer givetvis slå igenom i hela samhället på varje nivå. Pappor är på undantag när det gäller vårdnadstvister. Många män slås ut på arbetsmarknaden och är också basen för Sverigedemokraterna. Det enda parti – tragiskt nog – som tagit upp förlorarna på sin agenda. Kvinnor tjänar fortfarande mindre än män men det är något som är borta om några år. Kvinnorna kommer ta över samhället har några få jämställdhets förkunnare sagt rätt länge nu. Och på den vägen är det. Mannen är inte, alls, given som försörjare utan kvinnorna seglar upp i jämnhöjd. Vilket borde ex. glädja feminismen pionjärer.

    Anders Hammarlind

Google