”Antifeminister”

13 december 2010, av Pelle Billing

Det talas mer och mer om antifeminister. Till exempel nämner Maria Sveland ordet i sin kulturdebattartikel i DN idag. Ordet har uppenbarligen blivit ett bekvämt sätt att gruppera alla dem som uttalar sig om könsfrågor utan att acceptera en förbestämd ideologi, samt ett bekvämt sätt att hålla all kritik på en armlängds avstånd. Tyvärr är benämningen lika ointelligent som att kalla alla politiker som inte är kommunister för anti-kommunister. Fredrik Reinfeldt, antikommunist. Mona Sahlin, antikommunist. Eller är de kanske moderat respektive socialdemokrat?

Själv jobbar jag med könsfrågor och mansfrågor, och kan inte förstå vad det har att göra med antifeminism. Givetvis kritiserar jag feminismen, precis som att jag kritiserar alla ideologier som låser sig fast i vissa grundantaganden som inte kan eller får omprövas. Därmed inte sagt att det inte finns bra saker att lära sig av feminismen, särskilt den tidiga fasen av feminismen som jobbade för lika rättigheter och att belysa att kön och könsroll inte behöver vara sammansmält.

Sveland ställer sig följande fråga i sin artikel:

Jag har länge undrat över mäns bristande förmåga och ointresse att analysera mansrollen, förvissad om att enda möjligheten att åstadkomma en jämställdhetsrevolution är om män själva, på allvar börjar analysera och problematisera mansrollen.

Sveland undrar alltså varför män inte är mer intresserade av att attackera sig själva enligt de grundantaganden som feminismen ställt upp. Tja, kanske för att det räcker med den dagliga dos attacker som riktas mot män i svensk media. Många män är intresserade av att bredda sin könsroll och att utveckla sig som människor – men på sina egna villkor – inte på de villkor som Sveland ställt upp i förväg.

Det finns även en levande debatt om den manliga könsrollen, på denna blogg och på flera andra ställen i bloggosfären. Däremot så kommer vi inte fram till de slutsatser som Sveland och co skulle önska, utan vi hittar en mängd fakta och upplevelser som påvisar hur utsatt man är i den manliga könsrollen, och att mansfrågorna därmed måste lyftas till samma politiska nivå som kvinnofrågorna.

Ifall man skulle sluta attackera män i olika sammanhang, samt ta mansfrågorna på allvar, är jag övertygad om att vi skulle få se betydligt fler män än nu som engagerade sig i könsfrågor på olika vis. Men att bjuda in män med armbågen fungerar dåligt, det borde de flesta kunna inse, istället för att låtsas vara förvånade.

Lästips: Redan på medeltiden skyddades kvinnors kroppar i lagstiftningen. Givetvis ska både kvinnor och mäns kroppsliga integritet vara skyddad, men om någon tror att radikalfeminismens fokus på att skydda kvinnors kroppar är progressivt, så tror de fel. Att skydda kvinnors kroppar är en av grundbultarna i de traditionella kvinnliga och manliga könsrollerna.

Lästips 2: Kraven för att bli brandman har sänkts, för att möjliggöra för kvinnor att komma in på utbildningen. Nu leder detta till att brandmännen hotar med att sluta rökdyka, eftersom det medför ökade risker att rökdyka med personer (av bägge könen) som egentligen inte uppfyller kraven. Detta är ett tydligt exempel på att jämställdhet borde handla om lika spelregler, och inte att alla professioner tvunget ska ha en god mix av båda könen. När någon har mage att tala om säkerhetsfrågan så tystas de ner snabbt och effektivt. Och så undrar folk varför män inte ger sig in i jämställdhetsdebatten.

 

69 kommentarer på “”Antifeminister””

  1. Leif Nilsson skriver:

    Lästips

    Gärningsmannen är en kvinna. Den beskriver bra hur kvinnor och män behandlas olika i media och i rättsalen. Hur man försöker hitta ursäkter för kvinnors kriminalitet och våld.

    Att den kvinnliga författaren sedan kommer fram till att det är synd om kvinnorna för att de ses som offer och får lägre straff än män är en annan historia. Om män fick straffrabatt pga av kön så skulle det kallas kvinnodiskriminering.

  2. Ericson skriver:

    Jag har alltid tyckt att det är märkligt med manliga feminister, om jag vore man skulle jag sannerligen inte vara feminist! Precis som du skriver så har jag också tänkt, varför skulle män problematisera mansrollen utifrån feministernas perspektiv? När män analyserar och problematiserar mansrollen blir det ju naturligtvis ur männens eget perspektiv som sannolikt har lite gemensamt med feministernas perspektiv. Jag förstår inte hur man kan förvänta sig något annat!

  3. Jan Marensius Johansen skriver:

    Den opprinnelige feministkampen er i hovedsak borte. Det feministene i dag gjør er å holde liv i gamle myter, for enhver pris. Dette er til hinder for gjensidig likestillingutvikling! Men det er jo ikke DET mange feminister er opptatt av heller. På en liknende måte som politikerne har malt seg opp i et hjørne i narkotikapolitikken, har feministene malt seg opp i et idelogisk hjørne hvor de tviholder på holdninger de har brukt tiår på å etablere i almennhetens forestillinger.

    Man kan jo undres hva dagens ytterliggående feminister ville legge i det om menn kalte seg ”maskulinister”…?

  4. rgsson skriver:

    Bra skrivet, Pelle!

    Tack för att du sätter ord på mina tankar. Jag läste debattartikeln flera gånger och tyckte det var något som inte stod rätt till, men det fanns liksom ingenting att greppa tag om. Inga konkreta exempel. Kanske typisk feministisk text?

  5. Magnus skriver:

    Very good! Jag läste också artikeln två gånger imorse och en gång till nätet nyss. Blir inte klokare. Det känns som hon faller på eget grepp flera gånger om…

  6. [...] Pelle Billing funderar vidare över vad som menas med anti-feminism. [...]

  7. Gabriel skriver:

    I artikeln använder Sveland ordet ”antifeminism” som ett indirekt citat av Jens Liljestrand.

    ”Jens Liljestrand undrar förvånat i sin text hur det kommer sig att serien inte blivit mer kritiserad av antifeminister”.

    Hon använder alltså ordet på samma sätt som du gör i ditt blogginlägg här.I ditt inlägg ovan vinklar du det tyvärr som om det är Sveland som står bakom ordet. ISMer är kategoriseringar/generaliseringar och måste också förstås och användas som sådana. Att de används olämpligt, som du uttrycker det ”ointelligent” i vissa sammanhang kan jag hålla med om. Dessvärre gör du dig skyldig till samma sak med din använding av ordet feminism. Har du definierat de olika faser av feminism som du refererar till någonstans i din blogg? Det du kallar ”den tidiga fasen av feminism” är vad jag anser att feminismen, i den mån jag uppfattar den, vill åstadkomma också idag.

  8. Anders skriver:

    Det är ganska ofta man får höra att svensk feminism (i huvudsak radikalfeminism) är till för både kvinnor och män och strävar efter sann god jämställdhet. Jag trodde på det själv en lång tid. Men retorik och handling visar ju om och om igen att ju bara bullshit.

    Verklighetsuppfattningen är ensidig och ja rentav felaktig i många avseenden, och det verkar inte finnas något som helst utrymme för omvärdering. Namnet ”feminism” säger väl iofs rätt tydligt vad det är, att det bara går ut på att betrakta från kvinnors synvinkel och bara jobba för kvinnors rättigheter.

    När ”mansfrågor” tas upp inom det feministiska ramverket är *alltid* något som är negativt om män, eller något positivt vänds till något negativt (att män är framgångsrika företagare i större utsträckning t ex måste förstås bero på att män diskriminerar kvinnor, inte att männen gjort uppoffringar pga de förväntningar som finns på dem), och det är klart den radikalfeministiska verklighetsuppfattningen är ju som så att det finns inga andra mansfrågor.

    Så nä tack, släng feminismen på historiens sophög. Det är helt okej att specialisera sig och jobba med enbart kvinnofrågor, men man måste ju ha förståelse för att det finns andra perspektiv också.

  9. Access skriver:

    Jag gick för en gångs skull in på en blogglänk på ett svar här ovan, nämligen nr 6, och kunde där läsa följande kloka ord:

    ”Den av kvinnor självpåtagna uppgiften ‘att både vara de som formulerar problemet OCH komma med lösningen’ tror jag är en del av själva problemet.”

    Bra skrivet.

  10. Jag är för jämlikhet mellan könen, alltså är jag anti-feminist.

  11. Lövet skriver:

    @Access: Om de åtminstone k o m med nån lösning:

    Svaret till varför männen lyser med sin frånvaro här står väl att finna i nyckelordet ”problematisera”.

    Vi män är inte särskilt intresserade av att leta efter problem som inte uppenbart finns där från början. Vi följer hellre maximen ”If it aint broke, don’t fix it”. Där vi ändå finner ett problem så löser vi det vanligtvis, hellre än att ”fördjupa analysen”, ”söka underliggande strukturer” eller leta efter ”intesektionella beroenden”…

    Att ”lösa problemen” är naturligtvis raka motsatsen till den radikala akademiska feminsimen som enbart riktar in sig på att ”problematisera”. Ja ett utslag av typiskt patriarkal beskäftighet helt enkelt.

    Faktum är att feminismen, sett ur alla praktiska aspekter, har fastnat där i sitt ältande (”problematiserande”).

    De identifierar problemen (som vanligtvis består av ”män”) och sedan beklagar de sig över dem, eller över ”mansrollen”, ”den patriarkala strukturen”, ”Mannen som norm” eller andra abstrakta omskrivningar för mansförakt (-hat?).

    Det ges få konkreta förslag på konstruktiva förändringar, mer än att man skall ”dekonstruera mansrollen*”, ”låta män ta sitt kollektiva ansvar” mm rent snömos…

    …som enbart har till effekt att fördjupa klyftan mellan feminster och män i allmänhet, liksom mellan feminsiter och verkligt jämställda kvinnor

  12. Pelle Billing skriver:

    @Gabriel

    I artikeln använder Sveland ordet “antifeminism” som ett indirekt citat av Jens Liljestrand.

    Hon använder det som ett självklart ord som inte behöver förklaras eller problematiseras. Därmed får hon stå för sin användning av ordet.

    Hon använder alltså ordet på samma sätt som du gör i ditt blogginlägg här.

    Nej, det gör hon verkligen inte. Jag ifrågasätter ordets existensberättigande, hon förstärker ordets legitimitet genom att använda det som ett självklart begrepp. Om du inte kan se den skillnaden är det anmärkningsvärt.

    Vad gäller ordet feminism så är det ett accepterad ord, i synnerhet bland dem som ställer sig bakom -ismen. Beroende på hur djup och specifik man är i sin analys så ökar behovet av att specificera vilken gren och tidsepok av feminismen som man talar om. I detta blogginlägg fanns inte mer behov av specificitet, i andra blogginlägg kan jag tala om ”feminismens första fas i anglosaxisk litteratur” elller ”radikalfeminism i Sverige år 2010″. Därmed håller inte din parallell mellan min användning av ordet feminism och Svelands användning av antifeminism.

  13. Per Hagman skriver:

    För visst finns det inga norska kvinnliga pedofiler med sado macho läggning.
    För det finns ju dessutom ….verkligen…. ingen brottsstatistik över dessa förövare.
    Sant sant sant.
    Men . ändå…som sjuksköterska har jag träffat ett större antal av dessa o dömda förbrytare,
    Riktiga förbrytare.Inte ens på Hollywood film … beskrivna förbrytare.
    Per Hagman

  14. Ola Normann skriver:

    Jeg skjønner godt at de fleste menn ikke er interessert i å jobbe med kjønnsspørsmål og likestilling på feministenes premisser. Det frister i hvertfall ikke meg. Og det er det jo heller ikke noe stort behov for. Det er mye viktigere at menn jobber med disse spørsmålene ut i fra sitt eget ståsted, og får fram et sårt tiltrengt og forsømt perspektiv. Jeg er klar over at det selvfølgelig finnes mange kvinner som kaller seg feminist og er opptatt av reell likestilling. Men desverre er altfor mange av feministene som har makt og får plass i media, mer opptatt av maktkamp og kvinners privilegier, enn reell likestilling. Samt å gi mannen skylden for alt som er galt. Da blir feminismen destruktiv. Etter min mening er dagens feminisme faktisk det største hinderet for å oppnå reell likestilling. Den bidrar heller til å øke avstanden mellom kvinner og menn, enn til et konstruktivt samarbeid. Det virker som mange feminister og feministorganisasjoner går på tomgang, og leter med kikkert og forstørrelsesglass etter en eller annen liten ting de kan definere som kvinneundertrykkende. Og finner de ikke noe, kan de jo alltids omdefinere et begrep slik at kvinner kommer dårligere ut. Hvis ikke kan de vel risikere at de ikke får statsstøtte neste år.

    Jeg oppdaget en ny mannsside fra Sveits i går. De kaller seg anti-feminister, og argumenterer ganske grundig for hvorfor og hva de mener med det.
    http://www.antifeminismus.ch/english/about-us/index.php

  15. Jocke skriver:

    Ordet antifeminist är bara ännu ett maktmedel som feminister använder för att förringa, nedvärdera och misstänkliggöra personer som kritiserar den ihåliga feminismen. Ungefär som vissa slänger ordet rasist omkring sig när de hör något de inte gillar om invandrare.

    Vi får väl börja kalla dessa kvinnor för antijämställdister, eller något.

  16. marie skriver:

    Ja, men det var ju trevligt för dig att du skulle vilja problematisera mansroleln ”i din egen takt” vilken takt är det då? För mig låter det misstänkt likt de där människorna som tror att samhället kommer bli jämställt/jämlik av sig själv, bara feministerna slutar bråka. Det i sin tur låter misstänkt likt tonåringen som fräser att hen(OMG sååå PK) visst ska göra det hen blir tillsagd att göra, bara du slutar tjata(och tillägger att ”guuud, vad du är jobbig”), eller tioåringen som förkunnar att hen hade tänkat att göra så, men nu inte längre vill, därför att ”du har förstört det”.

    Hur många gånger slutar det scenariot i produktivitet? Kvinnor ”attackerar” män (guud vad ni är jobbiga!) därför att det bara är män som kan få igenom en förädring, eftersom de sitter på makten. Så enkelt är det. Och nej, det är inte roligt att rannsaka sig själv, lika lite som det är roligt att sortera tvätten eller göra läxorna. Men ni är fanimig vuxna nu, inte ett gäng tonåringar som kan hoppas på att mamma(dumma dumma feminister som ska förstöra för oss!) kommer göra allt det här åt er. Att sitta och sura på det här viset skulle vara rent ynkligt ifall det inte stympade möjligheterna för den andra halvan av befolkningen. Skärpning, säger mamma!

  17. Nils D skriver:

    Sveland skriver:

    ”En vän sa en gång till mig att som man känner man aldrig att man har makt, det är därför män blir så provocerade när feminister försöker påtala orättvisor.”

    Gäller inte det där också för kvinnor, eller närmare bestämt för feminister, att de anser att de inte har någon makt? Och att det är därför blir så oerhört provocerade när det påstås att de också har makt?

  18. Jonas skriver:

    Lövet,
    Är detta din tes:
    Feminister problematiserar och överlåter lösningen till männen. Och männen anser att det inte finns några problem med ojämställdhet (”If it aint broke, dont fix it”) ?
    Är inte det en rätt konstig uppfattning i så fall? Jag som man ser i alla fall ojämnställdhet jäkligt ofta.

    Klart det går att gå mer diplomatiskt fram. Det är svårt att ta till sig attacker.

    Lösningen som många feminister presenterar är att vi män (och kvinnor!) måste uppmärksamma mönster och tekniker som systematiskt höjer män och sänker kvinnor. För många agerar enligt dessa mönster och tekniker omedvetet.
    Utan att för det vara onda män eller förrädande systrar.

  19. Medborgare X skriver:

    Tänk att feminister, som säger sig arbeta för jämställdhet, ständigt fastnar i detta analyserande och problematiserande av ”mansrollen”. När ska de överhuvudtaget börja granska ”kvinnorollen”? Den om något behöver ju problematiseras!

    Mansrollen har trots allt gett oss det moderna demokratiska samhället och ett aldrig tidigare skådat välstånd. Men vad har kvinnorollen någonsin gett oss?

  20. Anders skriver:

    marie: män som grupp har makten? Det stämmer ju inte. Det finns en maktelit och många av dem är män, men extremt få män tillhör den eliten. Ett feministiskt grepp är att kritisera manlig elit (behöver inte nödvändigtvis vara makt, eliten är olika beroende på vilket område man väljer) och låta påskina att det gäller män generellt vilket inte är sant. Det är precis samma sätt som invandrarfientliga och rasister angriper invandrare.

    Dessutom kör feminister på med lögnen att endast män kan ändra mäns situation och att kvinnor är helt oskyldiga till att mansrollen ser ut som den gör. Som exempel – män hittar inte kärleken gratis, de måste förtjäna den, uppfylla de krav som kvinnor ställer på dem. De kraven har inte ändrats.

  21. Anders skriver:

    Medborgare X: inte särskilt konstruktivt öht att ställa män-mot-kvinnor och tävla om vilka som är bäst eller mest synd om, onödigt att gå i samma fälla som feminismen. Många gillar se saker som svart och vitt, men verkligheten är en grå sörja där allting hänger ihop.

  22. Lövet skriver:

    @Jonas: För det första: Du utelämnar hälften av vad jag skrev, nämligen:

    Där vi ändå finner ett problem så löser vi det vanligtvis, hellre än att ”fördjupa analysen”, ”söka underliggande strukturer” eller leta efter ”intesektionella beroenden”…

    Vi kan ta ett exempel från en mig mycket närliggande verklighet. En mellanchef noterar att det av en för honom(!) ougrundlig anledning är så att kvinnorna på avdelningen har lägre löner än killarna. Utan att slå på någon trumma (obs), kommer han och hans underställda chefer överens om att höja dessa tjejers löner lite mer än för killar med motsvarande prestation – allt för att utjämna.

    Ett annat exempel inträffar när samma avdelning i IT-bubblans efterdyningar tvingas krympa. På sluttampen skall ytterligare en eprson bort för att komma ner i budgeterad bemanning. Det väger LAS-mässigt exakt jämt mellan en tjej och en kille (de började samma dag). Chefen funderar och känner efter -sedan bestämmer han sig i all tysthet för att välja att ha kvar tjejen. Båda presterar bra, men i just detta fall väljer han tjejen därför att 1) Hon har de facto ett sätt som passar bättre in i laget, men bidragande är också att hon som tjej är kraftigt underrepresenterad på avdelningen.

    Det som skiljer mellan denna tillämpning och t ex ”feministisk kvotering” är framför allt att denna avdömning görs av chefen, som har mandatet att göra sådana bedömningar. Och att det inte kommuniceras ut som en dogm, som tydligt skriker ut – ”Killar, gör er inte besvär.”
    …men den stora skillnaden mellan detta ”manliga” sätt att lösa problemet, är just att vi löser det sitället för att prata om det, prata om det, prata om….

    För det andra skriver du:

    Lösningen som många feminister presenterar är att vi män (och kvinnor!) måste uppmärksamma mönster och tekniker som systematiskt höjer män och sänker kvinnor.

    …att leta upp problem överallt är som sagt ingen lösning. Exempelvis blir det inte mer jämställdhet bara för att vi förbjuder Lucia: http://www.nt.se/bloggar/bloggentry.aspx?blogg=6209505&entry=6499253
    …eller gör henne till drag queen.

  23. @Marie

    Din kommentar är en god illustration av vad jag säger på en annan blog om samma tema:

    En stor del av problemet ligger troligen i att feminister och genusforskare inte bara kräver en analys—de vill även ha ett visst specifikt resultat. (I den grova riktningen att den ”klassiska” mansrollen är förlegad, att manligt beteende är ett problem, att mansrollen i sig är kvinnoförtryckande, …) Om man som man inte kommer till denna slutsats eller analyserar andra aspekter, tja, då räknas det inte.

    I övrigt kastar du sten i glashus.

  24. Leif skriver:

    @Marie
    Stackars Marie! Du har det inte lätt. T o m pronomen enligt vedertaget språkbruk plågar dig. Pappa tycker synd om dig.

  25. Maria skriver:

    Medborgare X:
    Alla människor är av en kvinna född, det är ”kvinnorollens” viktigaste bidrag till mänskligheten. Sedan kan man också spekulera i att drivkraften bakom alla landvinningar som till största delen gjorts av män är att tillfredsställa och sörja för kvinnor och avkomma. Inte skulle en man bygga eller köpa ett hus åt sig själv enbart? I ”kvinnorollen” har det sedan legat att göra detta hus så trivsamt som möjligt.

  26. Anders skriver:

    Det finns också en annan metod att försvara sig mot kritik som ofta används i debatten, nämligen att enbart bemöta uppenbart galen kritik, och indirekt mena att alla kritiker och all kritik är av den sorten. Ett populärt grepp är att använda de värsta hat- och bitterhetsosande inläggen från kommentatorsfälten på webben.

    Men, man kan nog faktiskt påstå att tidigare har den mesta feministkritiken även från mer professionellt håll varit tämligen oslipad och därför lätt att avfärda. Det ser mycket bättre ut idag dock, tycker Pelle B gör en god insats.

    (Vill också instämma i Marias inlägg ovan, detta med att man inte kan se mansrollen och kvinnorollen isolerat var för sig. De samverkar och påverkar varandra.)

  27. Gunnar skriver:

    Lite off topic, men har du sett domen om fängelse för omskärelse av pojkar Pelle B?
    http://www.nt.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=6504109

    Du har ju skrivit mycket om detta absurda om omskärelse av pojkar.

  28. gustav skriver:

    Nej antifeminism är att tro feminismen är grund till ojämställdhet och det är ganska uppenbart att denna blogg såväl som många andra liknande har det synsättet. Inte alltid, men pinsamt ofta i fokus.

    Dock att ”Att skydda kvinnors kroppar är en av grundbultarna i de traditionella kvinnliga och manliga könsrollerna.” var det mest klarsynta jag läst här. Det är ju typ det som mansaktivism med lite analys fattar och inte lägger feminismen i fatet..

  29. Pelle Billing skriver:

    @Gunnar
    Tack för tipset

    @gustav
    Poängen är att radikalfeminismen och svensk statsfeminism gladeligen gör gemensam sak med traditionalister när det passar, och kritiserar normer när det passar. Allt utifrån vad som gynnar kvinnor.

  30. gustav skriver:

    eh ja det var typ det jag sa. den tron är exakt vad jag menar karaktäriserar antifeminsm.

  31. Lövet skriver:

    @Pelle:

    @gustav
    Poängen är att radikalfeminismen och svensk statsfeminism gladeligen gör gemensam sak med traditionalister när det passar, och kritiserar normer när det passar. Allt utifrån vad som gynnar kvinnor.

    Jag tycker du har fel Pelle. Statsfeminsimens utövare utgår inte från vad som gynnar kvinnor, de utgår vad som gynnar deras politiska agenda. Som i de flesta stycken handlar om att bibehålla och öka sin egen makt och inflytande som ideologisk gruppering.

    Detta kommer till uttryck i ett konsekvent användande av perspektivförskjutningar, målbildsväxlingar, mm, mm rent propagandistiska manövrer.

    Till sitt resultat så ägnas det åt att stärka bilden av en föregiven könsmaktsordning. Inget större engagemang ägnas åt att bryta den – mer än på Tittmyran kanske (man kan ju alltid tjäna billig cred på att låta pojkar klä sig i rosa) och i skolan (mer problembaserat lärande och grupparbete nån, ?)

    En hel del av beteende framstår som du mycket riktigt påpekar som helt inkonsekvent, m e n det är det inte. Statsfeminismens utövare behöver en bestående ”patriarkal struktur”, aggressiva ”manliga förövare”, ett ständigt pågående ”objektifierande av kvinnan”.

    …vad skall de annars leva av?

  32. Carl Henrik skriver:

    ”Mansbejakare” är kanske ett bra ord. Då blir feministerna mansförnekarna, men de är ju också kvinnorförnekare (hurdå? – de förnekar t ex kvinnors val och förmåga genom att ljuga om diskriminering och kräva specialbehandling).

    ”Därmed inte sagt att det inte finns bra saker att lära sig av feminismen, särskilt den tidiga fasen av feminismen som jobbade för lika rättigheter och att belysa att kön och könsroll inte behöver vara sammansmält.”

    Den tidiga kvinnorörelsen får ofta cred men de var galna de med, för
    om de faktiskt jobbat för lika rättigheter som de säger sig skulle de ha jobbat för männens rätt att slippa såväl värnplikt som krig, det har de aldrig gjort istället tvärtom. Det kan tyckas som en bagatell förvisso men dessa företeelser har i fall där män överhuvudtaget överlevt lett till söndrade människor och självmord. Kvinnorörelsen har endast lagt fram detta tvång som ytterligare en fördel män har. Detta med värnplikt och krig verkar vara lite som delgivande av att kvinnor misshandlar män, något som går in genom ena örat och ut genom det andra.

    Jag prata med en kille som hade fått åka hem från lumpen efter någon dag. De hade tagit in för många eller dylikt. Detta vara några år efter lumpen men han sa att få slippa var det bästa som hänt honom i hans liv.

    Här är där det börjar bli intressant. För denne man hade nämligen gjort en hel del annat i sitt liv. Han var iaf 21 år eller så och hade således tillochmed haft några år extra sedan lumpen. Inget av vad han erfarit vägde dock upp mot att få slippa lumpen. Särskillt intressant är det om man uppmärksammar att 21 är mer än 18 och att man vid 18 får rösträtt. Mannen hade alltså fått rösträtt men detta var ingenting i jämförelse med att slippa lumpen.

    Detta kan kontrasteras. Feministerna än idag spelar bl a på genuskurser på universitet sitt trumfkort för studenterna att kvinnor inte fick rösta för 150 år sen och att de därför ska fortsätta kompenseras idag och att män minsann ska få jobba innan de får sin frigörelse för det har kvinnor fått göra. Synandet av feministiska trumfkortet – att inte ha fått rösta för 150 år sen – har dock skett på många sätt däribland visande på att det är en halvlögn, att samhället var baserat på en familjeenhet, att även män vägrades rösträtt och att kvinnor i Sverige hade allmän rösträtt före män.

    Personligen ser jag dock gärna synandet i form av kontrasteringen mot att det manliga slaveriet, värnplikt, som i många fall helt uppenbart är ett oerhört mycket grövre övergrepp än att inte ha rösträtt, har fortgått fram till i år! Men detta har gått in genom ena örat och ut genom det andra med en axelryckning hos feminister. Precis som kvinnors våld mot män. Precis som kvinnohatet mot män. Precis som självmord av män (Hallå är samhället anpassat för män när motsvarande en mindre stad av män begår självmord varje år?). Mäns uppoffringar.In genom det ena ut genom det andra, feminism.

    Den tidiga kvinnorörelsen får ofta cred men kanske de bara ska ha mindre skit för även de missade att vara mansbejakare.

  33. marie skriver:

    Få se, vad hade vi nu.. Det var Anders, som inte tror att grupper existerar. Då får jag fråga varför det är okej att tala om feminister som en homogen grupp? Vi har Michael, som verkar tro att feminismen kunde överleva sekler och världsvidd spridning utan att få någon som helst inbördes variation, och till sist Leif som inte har något annat att komma med än ren grammatikkoll ( eller vad sjutton du nu ville ha sagt). Tonårsmentaliteten sitter fast, ser jag.

  34. @marie

    Din tolkning av mina åsikter är falsk. Det är inte heller uppenbart för mig hur du kommer till denna tolkning.

    I övrigt har feminismen i ens en halvmodern betydelse och omfattning inte överlevt sekler. (Beroende på definitioner kanske ett till ett-och-ett-halv sekel.) Den moderna svenska feminismen mäts i decennier, inte sekel. (Det specifika årtalet 1968 förekommer ofta.) Även den världsvidda spridningen är ett relativt nytt fenomen.

  35. Hamstrn skriver:

    Alltid kul att könsmaktsordningen inte går att bevisa och ändå används den som en självklarhet. Ad populum argument.

  36. antifetminism skriver:

    Jag förstår inte alls vad du menar med det där eller väldigt lite.

    Först skriver du att du är emot feminism och sen beskriver du hur dåligt det är med antifeminism? Man kan vara antifeminism och samtidigt vara för jämnställdhet vilket feministerna tyvärr inte står för.

  37. Micke skriver:

    @ #16 Marie

    Jag försöker förstå vad det egentligen är du skriver (utöver de rätt barnsliga parentesinläggen där du tror dig ha god inblick i hur vi/män tänker, reagerar och orsaken därtill).

    Jag har till att börja med rätt svårt att förstå vilken orättfärdig makt jag sitter på som man och person/individ. Jag kan nog påstås ha en viss (men ändock rätt begränsad) ekonomisk makt då jag har en hyggligt god inkomst. Sen kanske jag har någon form av makt eftersom jag sitter i ett par styrelser? Jag blev ju trots allt invald i demokratisk ordning tack vare mina personliga egenskaper (engagemang framförallt).

    Nu kan man ju undra hur det kunde bli så här! Vilka är de största påverkansfaktorerna? Att jag är född man/pojke? Möjligen kan man resonera så om man förlikar sig med idén att grupperna kvinnor kontra män genomsnittligt skiljer sig åt egenskapsmässigt. I övrigt kan jag inte se något annat än att jag faktiskt har kämpat (en hel del i motvind) för det jag har idag. Eller vad tror du? Visst har jag haft det lätt för mig inom vissa områden, men jag kan inte se något spår av positiv särbehandling av mig som individ pga mitt kön när jag tittar tillbaka.

    För att komma till det viktiga:
    Att se sig själv som offer för omständigheter och maktlös att förändra sin situation skapar mycket dåliga förutsättningar för positiv utveckling!! Den dagen man kommer till insikt med att det i första hand är en själv som påverkar sitt eget liv är en viktig språngbräda mot målet man vill nå (vilket så klart är högst individuellt). Mycket handlar om tanke och inställning.

    Jag blir lite beklämd när du skriver ”Män sitter på makten. Så enkelt är det.” och gömmer dig själv (och feminismen) någonstans i offerträsket. Om du dessutom använder detta i ett större perspektiv och menar att feminismen är avgörande beroende av män så blir det ju en riktigt dålig prognos… Och visst sjutton är det kul att rannsaka sig själv!! Kanske inte bara kul förresten… utan väldigt intressant, utmanande och lärorikt också.

    Min slutfråga till dig blir: Har du rannsakat dig själv och förstått varför du är där du är i livet?

  38. Leif skriver:

    @Marie
    Mitt korta inlägg var en spegel. Om du besvärar dig att titta i denna spegel kan du kanske förstå vilket intryck ditt inlägg gör på den du riktat dig till. Hoppas kan m*n alltid!

  39. Bitterkuk skriver:

    ”men jag kan inte se något spår av positiv särbehandling av mig som individ pga mitt kön när jag tittar tillbaka”

    Åh herregud, hur kan man skriva något sådant utan att få ett stort PLING i huvudet? Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst men om man seriöst tänker på det viset så har man nog inte intelligens på en nivå där man överhuvudtaget kan kommunicera. (Hur så många bokstäver föll på plats i en ordning som bildade ord vet jag inte, måste ha varit ett Guds mirakel!)

  40. marie skriver:

    Michael: Det märks när man inte har gjort läxan. Runt ’68 fanns det tre mycket olika grenar av feminsm i det svenska samhället, varav kanske en möjligen skulle kunna dateras till tidigt 60-tal. Den andra byggde vidare på texter av Engels, och den tredje kan spåras till upplysningen och författare som Wollenstonecraft(1700-tal, med andra ord). I övrigt baseras mycket utav den svenska jämställdhetspolitiken på Det andra könet (utgavs 1949) och sedan dess har en ny gren kommit till i form av queerfeminism. Vad gäller den geografiska spridningen, har de allra flesta länder en kvinnokamp nu för tiden, och en av de vanligaste diskussionerna inom feminismen är hur mycket den västerländska definitionen dominerar (kolla upp Gyatri Spivak till exempel).

    Micke: det bitterkuk sa, och jag kan tillägga att du inte har någon aning om hur att maktfördelningen fungerar enligt moderna feminister. Kolla upp Yvonne Hirdman, hon förklarar det bra, och du kommer inte hitta något ”manshat” såvida du inte övertolkar.

    Leif: Nästan alla kommentarer på den här sidan bara osar självömkan, förenklingar och hat mot feminister och alla dess försvarare. Människorna bakom hatar mig oavsett hur jag formlerar mig. Med andra ord: Jag ger blanka fan i om en hatisk person anser att jag är ohyfsad.

  41. @marie Nu börjar du bli tröttsam. Ditt inlägg innehåller inget nytt, men missar återigen vad jag faktiskt säger. I god feministisk stil använder du dessutom härskartekniker som förlöjligande.

    o En större feministisk rörelse har det inte funnits längre än sedan 1800-talet—beroende på definition kanske ännu kortar. Att det har funnits mindre feministiska eller kvinnorättsrörelse tidigare är inte ett motsägning. (”Wollstonecraft” skrivs för övrigt utan ett ”en”.) Inte heller är det klart om bör räkna äldre kvinnorättsrörelser som feminism över huvudtaget. Wikipedia säger tex:

    Other historians assert that the term [``feminism''] should be limited to the modern feminist movement and its descendants. Those historians use the label ”protofeminist” to describe earlier movements.

    (http://en.wikipedia.org/wiki/History_of_feminism )

    o Om man tittar på utveckling av varje teori, ideologi, …, har de haft föregångare av olika slag. Detta innebär dock inte att dessa teorier, ideologier, …, fanns vid tidigare tillfällen—ännu mindre att de var etablerade.

    o De variationer som finns inom den svenska feminism i politiken, i genus-”vetenskapen”, och i blogosfären domineras av en relativt uniform ideologi som i mycket går tillbaka på marxistiska och psykoanalytiska ideer. Denna ideologi räknas typiskt från 1968 och framåt, med en stor blomstring på 1970-talet.

    Att märka är att denna ideologi är väsensskild från det tidiga kvinnorättstänkandet, till del även från feminismen fram till 1960-talet.

    (”Kvinnan på gatan” som kallar sig feminist utan att ha informerat sig är däremot typiskt mer i riktningen jämställdet och lika rättigheter.)

    o Den geografiska spridningen må bestå idag, men som jag uttryckliger säger är detta ett nytt läge.

    o Det är potentiellt missvisande att blanda samman begreppen kvinnorättskamp, jämställdhetsarbete, och feminism.

    o Du försöker här bevisa att feminism har en mångfald, men har fortfarande inte berättat varför du felaktigt tror att jag förnekar detta.

  42. Marie skriver:

    Michael: 1.Att kalla någon för tröttsam och säga att de inte kommer med något nytt är alltså inte en härskarteknik?

    2: du talar om feminism enligt din egen, och för del delen mycket inkonsekventa desninition. Det man brukar tala om när det gäller feminister gäller personer som anser att det råder en maktmässig obalans mellan könen, och att detta bör ändras. Med tanke på att ordet sträcker sig tillbaka till tidigt 1900-tal blir alla andra indelningar godtyckliga.

    3: i ett stycke säger du att det finns en feministisk stil, en annan att genusvetare och feministiska bloggare har en uniform ideologi (vilken du beskriver som ihopklumpande av två väldigt olika inriktningar, medan du glatt utelämnar den allt populärare queergrenen) och i ett tredje att jag misstar mig när jag säger att du drar feminister över en kam. Ursäkta om jag inte är övertygad.

  43. Lavazza skriver:

    Marie: ”Det man brukar tala om när det gäller feminister gäller personer som anser att det råder en maktmässig obalans mellan könen, och att detta bör ändras.”

    Ehhh, vad är det för feminister som vill minska kvinnors makt på områden där kvinnor har mer makt än män? Vad är det för metoder de förespråkar för att minska kvinnors makt på dessa områden? Skiljer de sig från de metoder som förespråkas för att minska mäns makt på områden där män har mer makt?

    Länka gärna.

  44. Marie skriver:

    Lavazza: Kan du ge mig exempel på områden där A: antifeminuster erkänner att män har makten och B: områden där kvinnor har makten?

  45. Lövet skriver:

    Kan ”Marie” även heta ”Malin”? Hon är otroligt svårtuggad…

  46. Lavazza skriver:

    Marie: Jag har ställt en fråga om ett av dina påståenden. Säg att du inte vill/kan svara på frågan, om det är så.

  47. @marie 42

    1. I det här fallet var det en ärlig meningsutryttning. Ordet ”teknik” förutsätter att man gör något medvetet. Dock är detta irrelevant, då poängen var att du använde en härskarteknik. Detta blir inte mindre sant av att någon annan också skulle göra det. Därutöver består en principiell skillnad mellan attack och mot-attack. Min artikel om mansplaining kan förövrigt i mycket översättas till Sverige och härskartekniker.

    2. Jag ser inget inkonsekvent i min definition. Inte heller är den begränsad till mig. Inte heller är det egentligen en definition, utan en observation om var dagens svenska feminism står där den har inflytande. Att hänvisa till tidigare definitioner är här missvisande, då de meningar och mål som företräds av (självidentifierande) feminster har ändrat sig. Tvärtom ger användandet av den föråldrade definition feminismen en orättvis retorisk fördel.

    3. Du misstolkar vad jag säger (igen). Jag säger att en viss ideologi är dominerande i vissa grupper. Det betyder vare sig att denna ideologi är den enda i dessa grupper eller att andra grupper har samma ideologi.
    Jag nämner tom ett direkt motexempel (”kvinnan på gatan”).

    I övrigt verkar du försöka blåsa upp skillnaderna till att vara större än de är: Att ett piano och en flygel är olika saker innebär inte att de är så olika att man alltid måste skilja på dem. Framförallt torde det i regelfall löna sig att gruppera pianot och flygel för en jämförelse med en orgel, en säckpipa, eller en gitarr.

    @marie 44

    Det är missvisande att säga att en grupp ”har makten”. Frågan är vilka som ”mer makt”—och att det finns områden där män i någon mening har mer makt än kvinnor tror jag inte att många anti-feminster förnekar. De vill istället påvisa att feministerna ignorerar de områden där kvinnorna har mer makt, eller att det finns områden där det felaktigt hävdas att män skulle ha mer makt. (Personligen skulle jag dock använda en annan formulering än Lavazza, kanske ”fördelar”, då ordet ”makt” är för specifikt.)

  48. marie skriver:

    Lavazza: mina frågor är lika relevanta som dina. Det enda feminister har gemensamt är att de vill åtgärda en maktobalans. Åt vilket håll den lutar eller vad vad som är slutmålet är inte den gemensamma nämnaren.

    Men jag missttänker att din poäng var att antifeminister är bättre än feminister, eller hur? Om de då ska jämföras, är det lika bra att jämföra dem med samma kriterier. Undrar du om feminister har brytt sig om männens problem (svar ja förresten, det är de svenska mainstreamfeministerna som har drivit fram pappamånaderna och fortsätter pusha för lika delad föräldraledighet), måste du samtidigt fråga dig hur mycket antifeminister gör för att förbättra situationen (observera, inte hylla det som redan gjorts) för att förbättra förhållandena för kvinnor. Om de verkligen står för jämställdhet mer än feministerna gör, borde båda könen vara mer jämlikt representerade i deras frågor, eller hur?

  49. marie skriver:

    Michael: tack, jag är väl bekant med härskartekniker. En jag minns väldigt väl är den om handlar om att angripa någon utifrån ton eller språkbruk istället för att se på deras argument. Varenda en av dina inlägg har varit skriva i ond tro, och helt och hållet uppbyggda runt en schablonbild av feminsten som du försöker fösa in mig i. Resten är backtrackande, presenterande av perspektiv som sanningar, ännu mera fördomar, projektioner, och fullständigt ignorererande av sånt som inte styrker din ståndpunkt.

    kommer du säga att jag är likadan nu? Naturligtvis kommer du det. Jag må vara satan själv om du tycker det, men jag har i alla fall vett nog att ignorera dig om det här tramset fortsätter.

  50. @marie

    Och än en gång har du din högst privata och felaktiga tolkning av vad jag säger.

    I övrigt hänvisar jag http://michaeleriksson.wordpress.com/2010/12/05/reversing-the-accusation/ för vilken din sista kommentar utgör ett bra exempel.

  51. Leif skriver:

    @Marie
    ”Varenda en av dina inlägg har varit skriva i ond tro, och helt och hållet uppbyggda runt en schablonbild av feminsten som du försöker fösa in mig i.”

    Ur ditt första inlägg under detta ämne:
    ”Men ni är fanimig vuxna nu, inte ett gäng tonåringar som kan hoppas på att mamma(dumma dumma feminister som ska förstöra för oss!) kommer göra allt det här åt er. ”

    Vem är du att ta till brösttoner?

  52. Lövet skriver:

    @Leif: Väl sammanfattat, man kan säga att hon fick full bricka i trollbingo redan med sitt första inlägg.

  53. Micke skriver:

    @Bitterkuk

    Tråkigt att dialogen blir så begränsad att det är min komplexa, ogenomtänkta meningsbyggnad och kommateringsbrister (?) som du retar dig på. Du kanske skulle försöka svara något konstruktivt istället? Kan också upplysa att det inte är något större fel på min intelligensnivå.

    @Marie

    Jag skrev lite ur ett individualistiskt perspektiv eftersom jag tycker det är den allra största saknaden i feministiskt resonemang! Jag är väl medveten om att vi människor använder gruppnivå eftersom det blir alldeles för svårt och komplext för oss att förstå och greppa annars. Det i sak motsäger dock inte det faktum att grupper består av just individer. Det är oerhört svårt för mig att se varför jag klumpas ihop med halva befolkningen och beskrivs ha makt i någon form bara utifrån att jag råkar vara man. Dessutom åläggs jag ett ansvar för att omfördela den makten jag påstås ha… Inser du hur snurrigt det blir?

    Sen kan jag tycka att det är synd att du istället för att bemöta min argumentation (möjligen förstod du den inte, men jag ger dig här en ny chans) hänvisar till någon feminist som skrivit något. Det är väl mer intressant att diskutera verkligheten och hur vi uppfattar den utifrån våra olika perspektiv än att visa på att jag inte råkar vara påläst beträffande viss feministisk teori. Jag hävdar med en dåres envishet att vi måste lyfta fram individpersektivet om vi ska komma framåt.

    Det som jag ser återkommer hela tiden, nästan oavsett var jag läser någonstans, är hänvisning till olika utfall på GRUPPnivå och att det dras långtgående slutsatser därav. Jag menar att analysen måste gå mycket längre och kanske ifrågasättas lite mer än att bara tycka det är ”för djävligt”. Personligen tror jag inte att gruppen kvinnor i genomsnitt har samma personliga egenskaper och förutsättningar som gruppen män. Jag lägger ingen värdering i det, men inser (rätt enkelt faktiskt) att om min tes stämmer så blir det så klart olika utfall vid identiska yttre förutsättningar.

    Till ovanstående kan vi förstås börja ställa oss frågor huruvida vi förstärker eventuella skillnader (medvetet eller omedvetet) och varför vi tycker att evetuella skillnader (både positiva och negativa i båda riktningar) måste motverkas och bekämpas på individnivå. Vore det inte klokare att alla individer utgår från sina unika förutsättningar och utvecklas på bästa sätt utifrån det?

    Det vore intressant att få lite mer konstruktivt resonemang runt detta eftersom det genuint intresserar mig! Jag hoppas att sandlådan tar lite semester.

    Med vänlig hälsning

  54. Leif skriver:

    Jag tycker liksom du Micke att det är tråkigt att diskussionen blir så här. När Marie skriver ”Människorna bakom hatar mig oavsett hur jag formlerar mig.” blir jag beklämd.
    Så Marie:
    Jag känner inte något hat mot dig. Varför skulle jag göra det? Tvärtom skulle jag önska att du accepterade att föra en förutsättningslös diskussion för jag är säker på att du har intressanta synpunkter. Jag önskar att du kunde kliva ur ditt testuggande om olika feministiska strömningar. De intresserar inte mig ett dugg. Man kan faktiskt diskutera förhållandet mella könen utan att slå den andra parten med Hirdman (eller någon annan guru) i huvudet.
    Så kom igen, Marie!

  55. marie skriver:

    Tala med mig, inte om mig, tack.

    Leif: vaddå för diskussion? ditt första svar var … vad det nu var, och resten har bara varit gnäll. Har du något att sätta emot så gör det, annars får du låta mig vara.

    Micke:Jag tror tvärt emot dig att det är väldigt lätt att se till individnivån när det gäller sig själv, just därför att man inte vill se sig själv som en del i ett mönster. man+man+man+man+man+kvinna+man blir en kvinna och ett helt gäng män, oavsett hur individuellt du tycker dig ha valt dem. För gruppigt fortfarande? Det är därför vi har intersektionelitet. Vi tittar på samma grupp och ser vit+vit+vit+vit+vit+vit+svart och ser att ett gäng vita människor blev valda. Vi tittar på dem igen och ser hetero+hetero+homo+hetero+hetero+homo+hetero, och ser att vi har valt in ett gäng heteromänniskor. Nästa gång blir det rik+rik+rik+rik+rik+rik+rik+rik, och vi inser att inte heller detta motsvarar verkligheten. Var snäll och använd inte ordet ”missförstått” i din post den här gången. Jag har förstått dig utmärkt, jag tycker bara att du har helt fel.

  56. Erik skriver:

    marie:

    ”just därför att man inte vill se sig själv som en del i ett mönster.”

    Det handlar inte om vilja, det handlar om att mönster inte är något annat än individer, eller som Professor Rothstein beskrev det – aktörer.

    ”man+man+man+man+man+kvinna+man blir en kvinna och ett helt gäng män, oavsett hur individuellt du tycker dig ha valt dem.”

    Tycker? Om valet är individuellt så är valet individuellt, det finns ingenting som säger en kvinna måste rösta på en kvinna – identitetspolitik (eros) är helt och hållet påhittad. Om alla röstar på Zlatan betyder det inte att valet i sig inte var individuellt.

    ”För gruppigt fortfarande? Det är därför vi har intersektionelitet. Vi tittar på samma grupp och ser vit+vit+vit+vit+vit+vit+svart och ser att ett gäng vita människor blev valda.”

    Ok, och hur såg sammansättningen ut vid uppbyggnaden av vad de nu blev valda för? Vem tog riskerna? Vem stod för insatsen? Analyserar ni det också ur rättviseperspektiv?

    ”Vi tittar på dem igen och ser hetero+hetero+homo+hetero+hetero+homo+hetero, och ser att vi har valt in ett gäng heteromänniskor.”

    Heteromän faktiskt, och det är ingen nyhet med det. Heteromän motiveras av att imponera på kvinnor så de gör det mesta prestationsarbetet. Det här är välkänt, ni väljer bara att titta åt andra hållet när det är bekvämt.

    ”Nästa gång blir det rik+rik+rik+rik+rik+rik+rik+rik, och vi inser att inte heller detta motsvarar verkligheten.”

    Tvärtom, de flesta ledande/vinnande personer är rätt rika. Så om vi pratar om att välja ledare så motsvarar det definitivt verkligheten.

    Samma mönster ser vi hos heterosexuella kvinnors sexualpreferenser. De föredrar män som har ledar/vinnaregenskaper (när hörde du senast kvinnor tycka drömprinsen är en loser?) och föga förvånande innebär det också de automatiskt föredrar män med större mängd pengar.

    Se Henry Laasanen – Kvinnans sexuella makt.

    PS: Denna tendens minskar inte när kvinnan själv har mycket egna pengar. Tvärtom så ökar den då en kvinna som själv är en vinnare vill inte nöja sig med en rörmokare. Möjligen en egen företagare…. föga förvånande har även de mer pengar än genomsnittet.

  57. Leif skriver:

    @Marie
    Vadå för diskussion, undrar du.
    Jag tycker inte att sådant ska behöva förklaras. En sak är säker. När någon avslutar sitt första inlägg med bl a orden ”Men ni är fanimig vuxna nu” och ”Skärpning, säger mamma!” eller ”Tonårsmentaliteten sitter fast, ser jag.” då har den personen inte skapat ett bra klimat för diskussion. Testuggandet gör inte saken bättre.
    Vad är egentligen ditt problem, Marie? Bär vi inte ut soporna? Matar vi inte katten? Diskar vi inte varannan gång? Bäddar vi inte sängarna?
    Kort sagt: I vilket avseende stympar vi möjligheterna för den andra halvan av befolkningen?

  58. Marie skriver:

    Det här urvalet gäller befodran i princip alla situationer i arbetslivet, möjligen med undantag för rena vårdyrken. Behöver jag ens nämna att resultatet blir att minoriteter missar chanser till avancemang mycket oftare än de som råkar passa i normen? Och du tycker att man verkligen kan välja individuellt? Titta bara på bad du skre under sexualitetskategorierna-skulle homosexuella inte vilja imponera på folk av samma kön, särskilt när det i för det medta knappt finns några kvinnor att impa på på högre nivåer? Det är inget annat än rationalisering.

    För övrigt under din sista poäng mitt resonemang. Om kvinnor inte kan bortse från den ekonomiska faktorn när de väljer partner, varför ska män vara bättre i arbetslivet? Dessutom kan man med samma vetenskapliga precision som din författare har konstatera att män har en klar tendens att gå på utseende i val av
    partner, med andra ord något som man saknar kontroll över. Att man råkar se ut på rätt sätt för att bli vald ofta betyder INTE att alla av samma kön har makt över dem som väljer.

  59. marie skriver:

    Leif: Du anser det alltså vara moget att tro att rättvisa kommer av sig själv och sätta fingrarna i öronen så fort någon säger något annat?

    Än värre: du anser alltså att man tar fullt ansvar om man i sitt eget hem diskar varannan gång, tar ut soporna och bäddar sängen? Bor du fortfarande hos föräldrarna, eller löser sig allt annat som behöver göras av sig självt på något magiskt vis? Kan det kanske vara så att det blir sambon som får ta det ansvaret utöver sitt eget jobb?

  60. Leif skriver:

    @Marie
    ”tro att rättvisa kommer av sig självt” Vilken rättvisa? Din rättvisa kanske inte är min rättvisa, kan du fatta det? Varför ska jag eller andra stoppa fingrarna i öronen bara för att du skriker och domderar?
    På vilket sätt angår det dig var jag bor eller hur min sambo (jag är faktiskt gift) och jag fördelar ansvar i vårt förhållande? Låt du människorna runtomkring dig leva sina liv och lösa sina förhållanden som de vill! Samtidigt känner jag fullt fötroende att du på samma sätt kan ordna ditt liv så att det i alla avseenden blir trivsamt för dig.

  61. marie skriver:

    Leif: Så nu har du alltså både glömt bort vad tråden handlade om från början och vad dina egna argument var. (Hint: du kan inte säga att du inte stympar din frus möjligheter till att till exempel koncentrera sig på karriären ifall hon samtidigt ska ta hand om allt i hemmet utom soporna och katten.) Om du inte har något annat att komma med än gnäll, är det ingen idé att föröka resonera med dig.

  62. Micke skriver:

    @Marie

    Det var i alla fall lite bättre ton i ditt svar nu. Ett framsteg!
    Tyvärr hittar jag inte tillstymmelse till analys eller svar på vad du inte håller med mig om (förutom att du av någon anledning dissar individnivån, vilket jag inte alls förstår). Vad är din förklaring till att mönstret inte blir ett resultat av perfekt slumpning? Tror du på någon form av könsskillnader överhuvudtaget? Eller är vi kanske alla lika?

    Så jag undrar fortfarande över dina slutsatser och hur du kommer fram till dem. Du tycker jag har fel? I vad? Och varför? Och vad säger att den grupp du har plockat ihop är fel? Utifrån vad och varför? Jag har svårt att förstå varför du tycker som du gör när du inte ens redovisar ett resonemang. Kan man inte föra ett resonemang är det knappast värt att ha en åsikt ens eftersom den då inte grundar sig i något.

    @Leif
    Jag tycker också att rättvisebegreppet är väldigt intressant. Vem bestämmer vad rättvisa är? Finns ens någon bra definition på rättvisa? Det är oerhört svårt att se rättvisebegreppet ur ett helt objektivt perspektiv.

  63. Tom Hedkvist, rektor skriver:

    Den homosexuella mannen syns mer och mer i media (snubbebögen alltså, som en hetro inte fattar är bög) då blir bögig stil norm för hur en framgångsrik man ska föra sig, det som syns i media påverkar nämligen er mediekonsumenter så. Den hetrosexuelle mannen som fattar hur man gör karriär i media antar helt enkelt bögig stil annars kan hända att ehrm… någon annan får jobbet.

  64. Leif skriver:

    @Marie
    Jag har inte glömt någonting. Så här var det:
    1. Jag var överraskad av det tonläge du anla redan i ditt första inlägg.
    2. Jag försökte med enkla medel få dig att förstå att en diskussion blev ganska meningslös när man uppträder på ett sådant sätt som du gjorde och gör.
    3. Jag kan nu konstatera att jag i det avseendet hyste ogrundade förhoppningar.
    Ditt senaste inlägg med löjliga spekulationer om mina förhållanden bekräftar bara den bild du redan i ditt första inlägg gav. Tyvärr. Dina fördomar är dessvärre monumentala.

  65. Pelle Billing skriver:

    Tom,

    Problemet är inte att en bögig stil är tillåtet, utan detta är bra! Problemet är att det blivit tabu med traditionellt manliga egenskaper, och detta är oacceptabelt.

  66. JockeH skriver:

    Ok, kanske detta är OT men jag måste ändå få detta sagt. Jag verkar vara rätt så inne på (aktivarum) Eriks spår angående att normer inte påverkar oss. Rätta mig Erik OM jag har fel. Det vore jättesnällt! Hursomhelst så verkar det vara väldigt PK i Sverige att hata normen. Särskilt ifall normen förknippas med saker som t.ex MAKT.

  67. Lövet skriver:

    @Marie:

    Tala med mig, inte om mig, tack.

    Det är till att vilja styra andras inlägg… Eller kallar du det ”kontrollera diskursen” eller nåt annat konstruerat begrepp från genuskollektivet?
    …oavsett vilket så förbehåller jag mig rätten att just analysera dina inlägg och reflektera över dem tillsammans med andra härinne. Diskutera med dig är ju uppenbart meningslöst.

    @Leif: Jag såg också hennes påståenden om hur ni delade på jobben hemma.
    …och hennes (händelsevisa) utelämnanden av aktiviteter som fönsterputsning, takränneränsning, snöskottning, däcksbyten, renoveringsarbeten, läxläsning med barnen, matlagning, tvätt…

    …ja sådant som män gör. (Inget hon vet nåt om eftersom hon av allt att döma inte träffar några utan bara pratar skit om dem på genusinstitutionens fikarum.

    Rena d..a trollinläggen – och hon upprepar dem!

  68. marie skriver:

    Lövet: om du inte vill att jag ska upprepa mig, pocka inte då på min upppmärksamhet. Men jag mäste ändå tillstå att det var ett fachinerande inlägg. Jag visste inte att man putsade fönster och bytte däck på daglig basis!

  69. Leif skriver:

    @Lövet
    Du hade rätt från första början (52). Tyvärr.

Google