Mer genus åt folket

17 november 2010, av Pelle Billing

Lyssnade nyss på Tendens i P1 där man talade om yrkens olika status, och hur man blir osynliggjord i lågstatusyrken. Bägge de intervjuade med lågstatusyrken var kvinnor, vilket även sociologen från Göteborgs universitet var. Det kan ju såklart vara en slump, men slumpen faller sig nästan alltid åt det hållet numera i svensk media.

En snabb titt på Tendens hemsida visar att man hittills intervjuat tre kvinnor och en man med lågstatusyrken. Av någon anledning tog man inte upp perspektivet att de flesta lågstatusyrkena är manliga yrken. Däremot berättade man att män ofta gör arbetsuppgifter som har högre status inom ett visst yrke, såsom att manliga poliser åker på patrull medan kvinnliga står kvar i receptionen. Samtidigt glömmer man den lilla detaljen att de manliga poliserna då tar på sig de fysiska riskerna.

Ylva Ulfsdotter Eriksson, som gjort forskningen i fråga, har doktorerat under titeln ”Yrke, status och genus”. Eftersom genus ofta är ett kodord för att ”män har det bra, kvinnor har det dåligt”, är det knappast förvånande att reportaget blev vinklat.

Svidande kritik mot genusforskningen kommer för övrigt från Bitte Assarmo i en debattartikel i Världen Idag. Assarmo skriver:

Däremot kan genusforskningen, när den blir så överdriven som den blivit i Sverige, vara riktigt riskabel när den tar plats ute i samhället. Läs bara vad som står i de kommunala riktlinjerna för hur brandkåren ska omformas så att den tar större hänsyn till genus:
”Kvinnor har i viss mån andra fysiska förutsättningar än män. Generellt sett är kvinnor exempelvis kortare, har mindre händer och vanligtvis inte samma styrka i fingrar, armar och överkropp. Det är därför av yttersta vikt i fråga om trovärdighet att MSB [Myndigheten för samhällsskydd och beredskap] är en förebild när det gäller att anpassa den fysiska utbildningsmiljön och undervisningen vid verksamhetsställena utifrån denna vetskap.”

Så långt har alltså genusvansinnet gått att man nu avser att anpassa bränder efter kön. Det skulle vara skrattretande om det inte vore direkt livsfarligt.

Ja, vad ska man säga? Vem vill du själv se komma till undsättning när du är i ett brinnande hus: någon som är stor och stark eller någon som är liten och svag? Man kan förstå varför Tanja Bergkvist skrivit om ”genusvansinnet” i flera år.

På Orust ska gymnasieungdomarna få lära sig om genus, av självaste Gudrun Schyman. I ett pressmeddelande noteras att:

Gudrun Schymans föreläsning kommer att fokuseras till frågor som rör patriarkala samhällsstrukturer och jämställdhet

När Schyman bjuds in på en genusdag blir det närmast övertydligt att ”genus” inte handlar om att se bägge könsrollerna på ett korrekt sätt, utan det handlar om att måla upp en bild av män med fördelar och kvinnor med nackdelar. Det gör verkligen ont i mig när jag tänker på att alla unga män på detta gymnasium ska tvingas lyssna på detta ensidiga och mansföraktande budskap.

Jag vet inte om radikalfeminister såsom Schyman någonsin satt sig ner och funderat på hur pojkar och unga män påverkas av den kanonkad av mansnegativa budskap som trummas ut i samhället. Hur påverkas det manliga psyket? Hur mycket hämmar det utvecklingen hos pojkar och unga män? Hur pass mycket bitterhet byggs upp i den manliga delen av befolkningen – de män som kvinnorna sedan ska leva med?

Som man bäddar får man ligga, heter det som bekant. Tyvärr tror jag det uttrycket är mer sant än någon radikalfeminist kunnat föreställa sig.

Tips: Läs även Pär Ströms senast inlägg som handlar om genusforskning.

 

8 kommentarer på “Mer genus åt folket”

  1. Andreas skriver:

    Än mer intressant är det väl att

    ”de flesta lågstatusyrkena är manliga yrken”
    http://www.yakida.se/dn2.html

    och

    “Yrke, status och genus” av Ylva Ulfsdotter Eriksson http://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/16843/4/gupea_2077_16843_4.pdf

    uppenbarligen bygger på i stort sett samma material.

  2. Anders skriver:

    ”Som man bäddar får man ligga, heter det som bekant. Tyvärr tror jag det uttrycket är mer sant än någon radikalfeminist kunnat föreställa sig.”

    Kul kommentar :-) , men jag tror inte det föreligger någon större risk att kvinnor skulle få brist på män. I moderna samhällen är nog den hårda sanningen som så att det behövs inte lika många män, då det inte finns någon ekonomisk anledning att bilda par eller att hålla ihop när man väl bildat par. Istället ser vi nu tendenser till viss utslagning i kärlekslivet, kvinnor turas om att ha de ”bästa” männen, medan en allt större(?) minoritet män blir utan barn och tvåsamhet för att de inte klarar hävda sig i konkurrensen.

    Att man hämmar pojkars utveckling till män med självkänsla genom att pumpa dem fulla med mansnegativa budskap i skolåren kommer troligen göra denna minoritet större.

  3. Roger skriver:

    Enligt hennes egen studie är 10 av de 25 lägst rankade yrkena kvinnodominerade. Det innebär att 15 av dem är mansdominerade. Det är en och en halv så många låtstatusjobb som är mans dominerade.
    Med 40/60 fördelningsregeln försvinner två mansdominerade yrken då de ligger inom den frekvensen.
    2 yrken av dessa 25 saknar också statistik, sophämtare och gatuköksbiträde; en normativ gissning där är att en vardera kvinnlig/manlig.

    Kontentan skulle då bli;
    11 kvinnodominerade, 14 mansdominerade, och 2 ”jämn” fördelning.

  4. Steffo skriver:

    Inom snar framtid kommer männen totalt dominera lågstatusyrkena och kvinnorna dominera högstatusyrkena, då kvinnorna dominerar totalt på de utbildningarna. Men det hindrar ju inte tendens att måla ut kvinnor som offer. Igen.

  5. Obstinat skriver:

    ”Kvinnor har i viss mån andra fysiska förutsättningar än män. Generellt sett är kvinnor exempelvis kortare, har mindre händer och vanligtvis inte samma styrka i fingrar, armar och överkropp. Det är därför av yttersta vikt i fråga om trovärdighet att MSB [Myndigheten för samhällsskydd och beredskap] är en förebild när det gäller att anpassa den fysiska utbildningsmiljön och undervisningen vid verksamhetsställena utifrån denna vetskap.”

    Det KAN ju innebära att utrustning och arbetssätt anpassas efter ett genomsnitt som är lite kortare och svagare än en mönsterhanne…

    Jag menar, även en brandkår med enbart mönsterhannen måste anpassa utrustning och arbetssätt efter vad mönsterhannar klarar av, annars skulle brandslangar vara 2 meter i diameter och munstyckena väga 2 ton….

  6. Gunnar skriver:

    Läser man Isabella Löwengrips syn på vilka förutsättningar 90-talist tjejerna har så behövs ju verkligen mer genus(kvinno)forskning! OBS! Ironi!
    http://www.aftonbladet.se/wendela/article8107172.ab

    Lite skoj med kommentarerna där till artikeln – killar börjar svara för sig, typ:
    ”Vad trevligt att du säger ”typisk kommentar från en man”, lil77lan. Du tycker inte att du drar alla över en kam? Men å andra sidan, det kanske är ”ett typiskt kvinnligt drag” att alltid hacka ner på alla män, på en och samma gång. Vad vet jag? ”

  7. Maria skriver:

    Första gången jag hörde talas om kvinnliga brandmän var på en kurs på jobbet som handlade om lika rättigheter. Föreläsaren var britt så tydligen har de samma diskussion där. Jag opponerade mig givetvis men han menade på att det i vissa fall kunde vara fördel att vara kvinna som brandman, t.ex. att om man behöver komma in i trånga utrymmen. Jag fann det inte helt övertygande.

  8. Obstinat skriver:

    Maria: näe, det där lät lite väl stereotypt för att man skall köpa det. Det finns gott om långa och storväxta kvinnor, liksom gott om korta och tunna män.

Lämna en kommentar

Google