En helt vanlig krönika

03 november 2010, av Pelle Billing

dn.se kan man ibland se länkar till krönikor och kåserier längst upp på sidan. Idag fanns det en länk till Hanna Hellquist, som jag klickade på. Hellquist är inte bara skribent utan även radiopratare och författarinna – dvs en väletablerad kugge i det svenska mediaetablissemanget. Och som sådan vet hon att hon har rätt att gå till attack mot män:

De karlar jag träffar gör oftast allt de kan för att inte tappa ansiktet och då ryker det så klart vid minsta motstånd och då står jag där bredvid mannen och skäms å hans vägnar och ser hur pytteliten han egentligen är när allt kommer omkring. Det är så jävla avtändande. Män som ska hålla på sin manlighet.

Hellquist är så förblindad av sin ilska att hon inte klarar av att tänka en enda logisk tanke. Ifall männen hon träffar kämpar för att inte tappa ansiktet, så kanske det beror på att de har en utsatt situation i samhället? Skulle Hellquist varit lika föraktfull om hon såg svaghet och misslyckande hos kvinnor omkring sig? Mansrollen är inte så lätt nuförtiden, då man samtidigt ska vara tuff, orädd, mjuk och känslig. Och det blir definitivt inte lättare när man står brevid en kvinna som har en manssyn som Hellquist.

I mitt stilla sinne undrar jag också varför Hellquist ständig väljer en sådan typ av man? För det säger mer om henne än om män i allmänhet att hon alltid dras till en viss typ av man.

Det som kallas manlighet i hennes text är egentligen en nidbild av manlighet. Är manlighet när man försöker hålla masken? Är manlighet när man försöker vara någon annan än sig själv? Knappast. Bara en förvirrad person som Hellquist kan tro något sådant. Manlighet är det som uppstår när en man helt enkelt landar i sig själv och är sig själv. Om en man stapplar runt och försöker förställa sig, är det snarare ett tecken på att han tappat kontakten med sin egen manlighet – något som är lätt hänt i statsfeministiska Sverige där journalister som Hellquist går till attack mot män morgon och kväll.

Krönikan fortsätter sedan:

Därför har jag inte haft någon riktigt bra manlig förebild.

Förrän nu. Det finns en kille som under den tid jag har känt honom aldrig har snavat och trillat på ett sådant där pinsamt sätt som gör det omöjligt att bara borsta av sig och gå vidare. Han har inget manligt pokeransikte. Han har ingen konstig inlärd prestige. Han har tillräckligt med självförtroende att gå på känsla och då trillar man aldrig.

Fan vad roligt det är! Hur ofta hittar man någon som man både vill hålla i handen och ligga med?

Kul för dig Hanna att du hittat någon. Du har lyckats hitta en man som bevarat sin naturliga manlighet och sitt naturliga självförtroende, trots att han bor i ett land som har en negativ inställning till män.

Hoppas denna erfarenhet kan få din mansbild att börja förändras.

Tips: Läs även denna konstruktiva motion om vårdnad av barn efter separation.

Tips 2: Se denna artikel i Norra Skåne (PDF) om Michael Högberg, en samarbetspartner till mig. Som synes i artikeln har han anammat många av mina idéer och även min slogan ”Lika spelregler”. Budskapet sprider sig!

 

13 kommentarer på “En helt vanlig krönika”

  1. JD skriver:

    Både redaktionschefen och den biträdande kulturchefen på DN heter Åsa.
    hmmmmmm. Hoppas att hon syftar på någon annan Åsa eftersom sex med överordnade inte är att rekommendera.

  2. jesus skriver:

    Jag håller mig på avstånd från galenpannor som hellqvist, bara namnet antyder en hel del om denna människa..huvva
    Tacka vet jag, vanliga, snälla och rara kvinnor som man kan dela allt med, även de innersta känslorna!
    Glad över att ni finns, och som inte faller för Hellqvist liknande agendor, utan istället skakar på huvet, och tänker efter!

    /Jesus

  3. jesus skriver:

    Sjukt bra kommentar till Hellqvist:

    Din liknelse vid att trilla och att det är omöjligt borsta av sig och gå vidare…..om din manliga förebild aldrig har hamnat i en sådan situation, hur kan du då veta hur han skulle reagera? Underligt rata manlig stolthet, men samtidigt lovorda något som du aldrig erfarit………tåls att tänka på…lite mer till nästa gång kanske. Håller med om att det kan vara irriterande, men samtidigt så har inte jag skaffat mig förebilder under den delen av livet som jag varit kåt? Dom flesta (troligtvis alla) förebilder jag skaffade mig var innan tonåren.
    av Daniel Andersson 14:50, 3 november 2010

    All heder till Daniel =) BRAVOOOO =)

  4. Sanjo Rajalin skriver:

    Vi ser samma saker, Pelle. Jag läste Hellquists krönika och fick en matt känsla av trötthet och undran i mig… Urspårade feminister finns ju överallt, i alla medier, men detta sammanfattade på något vis det innerliga sammanbrott som många aktiva feminister själva måste leva i. Hur motsägelse efter motsägelse radas upp och den både känslomässiga och intellektuella analysen har ersatts av en förvirrad, känslomässig och ideologisk kollaps.

    Precis som du skriver får man också en känsla av att Hellquist har förstått att det är rumsrent (och rent av uppmuntrat) att skriva den här typen av slappt mansfientliga texter. Ja, att så länge de har ett visst mått av förlöjligande eller fördömande av män i sig, så kan man räkna med en klapp på axeln till nästa uppdrag.

    Jag bekymrar mig nu mest över att Bengt Ohlsson inte vågar sig på en analys av krönikekollegans absurda utspel…

  5. Gonzo skriver:

    Det är inte bara män som har ”ett ansikte” som man är rädd att tappa. Det har vi alla och är tyvärr mänskligt.
    Dom flesta människor hatar att känna sig bortgjorda och löjlga.

    Många kvinnor och feminister tycks tro att män lever i en annan dimension än dom själva, fritt från kvinlig påverkan. Dessutom påverkar alltit männen kvinnorna och alltid negativt.

    Tänk om det är så att vi lever i samma dimension både män och kvinnor?
    Tänk om män påverkas av kvinnor och kvinnor val, beslut, tankar, känslor och åsikter?
    Bara en tanke alltså?

    Män är dåliga på att visa känslor:
    Tänk om det är så att kvinnor faktiskt ratar män som visar sina riktiga känslor. Att generationer av män har lärt sig att hålla inne med vad dom egentligen känner för att bli populär bland kvinnor?

    Män gråter inte:
    Tänk om män inte törs gråta för att dom vet att det går ”fet bort” hos kvinnor. Kvinnor vill ha riktiga karlar.

    Män har ett manligt pokeransikte, en konstig inlärd prestige:
    Tänk om det är ett sätt att bli accepterad bland kvinnor och att tillslut få en kvinna? Tänk om det är så att kvinnor vill ha män som är ”manliga”.

    Tänk om kvinnors val och manssyn påverkar hur vi män är?
    Tänk om även vi män söker kärlek och acceptas hos det motsatta könet precis som kvinnor gör?

    Som man ropar får man svar.

  6. Gonzo skriver:

    ”Hellquist är så förblindad av sin ilska att hon inte klarar av att tänka en enda logisk tanke. Ifall männen hon träffar kämpar för att inte tappa ansiktet, så kanske det beror på att de har en utsatt situation i samhället? Skulle Hellquist varit lika föraktfull om hon såg svaghet och misslyckande hos kvinnor omkring sig? ”

    Om det vore kvinnor som kämpade för att hålla masken så skulle det bero på att samhället har hårdare krav på kvinnor och att kvinnor som misslyckas döms hårdare än män. Kvinnor är helt enkelt tvungna att ”bära masken” medan män slipper och kan vara sig själva.
    Kvinnor fängslas av kvinnorollen

  7. Olle skriver:

    Tänk om det vore en man som skrev en nedsättande krönika om sina ex-partners ”kvinnlighet” och att de är oförlåtligt avtändande när de beter sig på ett visst sätt? I DN dessutom.

    Föreställ er vilket ramaskri det skulle bli. Om han inte blev nerskriven av protester eller rentav fick sparken, skulle han åtminstone bli avfärdad som äcklig mansgris och hamna på etablisemangets ignore-lista för decennier framöver.

  8. JD skriver:

    Svaret på Hellqvists vrede mot män kan mycket väl att ha att göra med att hon kände sig övergiven som liten av sin Pappa? Tror det är i Newsglobe som hon intervjuas om sin bok om/kanskle mot honom.
    Jag har svårt att förstå henne där då man läser hennes intervjun som hennes pappa gett ang, boken. Det finna många flickor och pojkar som har lidit mycket värre pga sin pappa (eller mamma). Men känslor är ju alltid en personlig uppfattning så…
    Just därför borde hon kanske respektera även mäns känlor mer?
    Jag vet inget om henne personligen och dömer henne inte alls. Jag förstår henne bara inte.

  9. (M)askulism skriver:

    Låter som en kvinna med enormt mycket självförakt,dålig själkänsla och undertryckt ångest av att vara kvinna.

  10. Hamstrn skriver:

    Det känns som om din skrift balanserar lite på anständighet Pelle. Även om HHs världssyn är så skev som jag får uppfattningen av så är det den man bör ifrågasätta och in henne själv. Så om hon förtjänar en viss man eller inte bör vi lämna åt skvallertidningarna. Låt oss fokusera på själva krönikan och DN istället.

    I övrigt hade jag väldigt svårt att förstå hennes krönika, väldigt svårt. Jag har läst den ett flertal gånger och har nog fortfarande inte greppat vad hon vill få fram. All kritik mot hennes förmedlande av budskap. Får mig att tänka på vad Erik på Aktivarum skrev som svamlet i avhandlingar från genuskomplexet i den akademiska världen.

    Annars tycker jag att du gör ett mycket bra jobb för att belysa mäns och killar del av jämställdhetsdebatten! Keep up the good work!

  11. Pelle Billing skriver:

    @Hamstrn

    Du har helt rätt. Jag svarade HH med lite ”samma mynt” och det var onödigt. Därför har jag redigerat slutet på inlägget ovan så att jag fullt ut kan stå för det.

  12. ConZor skriver:

    Angående motionen du tipsade om kan jag bara ställa mig upp och applådera Emma Carlsson Löfdahl (FP) för hennes förståelse att båda föräldrarna ska ha rätt till sitt barns live efter en separation.

  13. Fredrick skriver:

    Det är uppfriskande att läsa din blogg, tack för en bra analys!

Google