En avgörande skillnad i jämställdhetsdebatten är huruvida man förespråkar kvantitativ eller kvalitativ jämställdhet. Grovt uttryckt innebär kvantitativt jämställdhet att man vill jämna ut alla skillnader mellan gruppen män och gruppen kvinnor, medan kvalitativ jämställdhet innebär att man vill att varje individ ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter (dvs lika spelregler). Dessa två målsättningar är omöjliga att kombinera, eftersom kvantitativ jämställdhet endast kan uppnås med kvoter och tvång som går stick i stäv med att varje individ ska vara fri att välja och ha sina rättigheter intakta.

De som tror på kvantitativ jämställdhet hävdar ofta att detta samhällstillstånd skulle infinna sig helt naturligt om vi inte uppfostrade könen olika, och därmed är kvoter och tvång bara ett litet hjälpmedel på vägen mot jämställdhetsutopia. Enda problemet med dessa resonemang är att ju mer ett samhälle utvecklas ekonomiskt, desto mer olika yrkesval gör könen – trots att moderna samhällen är betydligt mer flexibla i könsrollerna än traditionella samhällen.

I Norge har man gått längre i sin strävan efter kvantitativ jämställdhet än Sverige och infört kvotering till bolagsstyrelser. Redan tidigare har det visat sig att denna kvotering haft en tveksam effekt på hur företagen sköts, och nu visar det sig även att många norska företag börjar göra uppror mot lagen. Bloggaren Matte Matik, SvD och norska Aftenposten (ursprungskällan) rapporterar att flera norska företag väljer en företagsform som innebär att de slipper rätta sig efter lagen (genom att inte vara börsnoterade).

Enligt Aftenposten finns det två olika anledningar till att företagen vill slippa lagen:

Hele 31 prosent svarer at kvoteringsloven er årsaken. Av disse oppgir 12 selskaper at årsaken var at det var vanskelig å finne kompetente kvinner.

Mange selskaper sier også at de selv ønsker å bestemme hvem de vil ha i styret og vil ikke la seg diktere av en kvoteringslov.

Personligen har jag full förståelse för att företag vill slå vakt om sin kompetens och sitt självbestämmande, och det är fascinerande att man i en marknadsekonomi har infört en lag som har så långtgående effekter på stora företags styrelsesammansättning. Poängen med en marknadsekonomi är ju att om man är missnöjd med rådande företag så kan man undvika att vara kund hos dem, alternativt starta eget företag där man själv bestämmer vem som sitter i styrelsen – men detta är uppenbarligen otillräckliga mekanismer för de som tror på den kvantitativa jämställdheten.

I en kulturartikel i Sydsvenskan (Jämställdhet i ultrarapid) frågar sig Åsa Anderberg följande:

Varför går det så förbannat långsamt om vi ändå vill samma sak? Eller vill vi inte samma sak?

Svaret på hennes fråga är givetvis att vi inte vill samma sak. Vissa vill ha kollektiv jämställdhet och andra vill ha individuell jämställdhet, och vi måste alla göra ett val om individens eller kollektivets rättigheter ska komma först.

Tips 1: Kom på pubträff i Malmö, Stockholm eller Göteborg!

Tips 2: Tusentals pojkar kan tvingas göra om omskärelsen eftersom de fått behålla en del av sin förhud.

Tips 3: Enligt Aftonbladet är det bara män som är otrogna. Hur väl tror ni det stämmer med verkligheten?

Tips 4: Om man ska säga något negativt om sitt parti så är det gubbigt och inte gummigt.

Tips 5: Följ mig på Twitter!

 

39 kommentarer på “Kvantitativ jämställdhet är en kamp mot väderkvarnarna”

  1. Andreas Nurbo skriver:

    Underligt det där med kvotering. Männen anses kvoteras in och för att motverka det ska man kvotera in kvinnor.

    Och Åsa Anderberg verkar leva i en värld där ens egna erfarenhet trumfar andras. Mina anekdoter är mer riktiga än dina för dina stämmer inte med mina så du måste ha fel.

  2. Ulf Andersson skriver:

    ”Tips 3: Enligt Aftonbladet är det bara män som är otrogna. Hur väl tror ni det stämmer med verkligheten?”

    Aftobladet:
    Nu är kvinnor lika otrogna
    http://www.pappamanualen.se/dokument/af_otrogna.pdf

  3. Mia skriver:

    Tänkte just länka till samma artikel UA. För nu var det ju inte det Aftonbladet hävdade utan att detta var 10 i topp. För liksom det står kvinnor fritt att söka till styrelser så står det väl män (hoppas jag iaf) fritt att delta i nätundersökningar ;)

    Fö övrigt tror jag visst att man kan ha målsättiningen både kvantitativ som kvalitativ jämställdhet. Om än inte 50/50 eller omgående i alla sammanhang. För det borde väl vara logiskt eftersom könsroller är såväl biologi som miljö?

  4. Gonzo skriver:

    Jag utgår i från att ICAs nya reklam är kvinnorförnedrande och kvinnofientlig (precis som det alltid är).
    Men är den inte lite förnedrande mot oss män också? Bara lite i alla fall?

    http://www.youtube.com/watch?v=BCeaKAMbC4U

    Tydligen ska man skratta åt det där, men frågan är om man skrattat lika mycket om det hade gällt kvinnor.

  5. Åsa Anderberg skriver:

    Tack Pelle Billing för din kommentar, jag kommer gärna på er pubkväll i Sthlm.Till Andreas Nurbo: Jag förstår inte din ilska här. Har jag sagt att dina anekdoter är fel? Var har jag i så fall hört dem och hur trumfar jag med mina erfarenheter?

  6. Andreas Nurbo skriver:

    Åsa Anderborg: Ilska? Snarare uppgivenhet. Jag pratar inte om mina anekdoter. Men kontentan av din krönika såsom jag uppfattade den var ”Mina anekdoter är mer riktiga än dina för dina stämmer inte med mina så du måste ha fel.”.
    Hela din frågeställning verkar ha grund i ett sådant tänkande.
    Du skriver om ”döttrar” som ”förtrycks” utan något konkret exempel. Ignorerar (eller är helt okunnig om) de otaliga exempel som faktiskt finns på att tjejer inte är förtrykta i skolan, att tjejer inte är förfödelade osv.
    Vet inte vilket som är värst att ignorera fakta som motsäger ens ”bild av hur det är” eller uttala sig självsäkert om saker man inte har en susning om.

  7. Jocke skriver:

    Ett av de riktigt stora problemen med feministerna är att de felaktigt inbillat sig att de har den stora massan med sig, att deras syn är den rätta, den moraliskt korrekta, med mera.

    Detta har såklart blivit möjligt eftersom etablissemanget i form av massmedier, politiker och tyckare aldrig har vågar ifrågasätta och ännu mindre säga emot feministerna. Något som har gjort att inte heller den vanlige medborgaren har vågat protestera, och då allra minst vi män av rädsla för att bli betraktade som jämställdhetsmotståndare, bakåtsträvare, mansgrisar, och så vidare.

    Därför har även privatpersoner med en feministisk ideologi fått sitta oemotsagda och basunera ut sina irrläror och åsikter i fikarummen ute på våra arbetsplatser, i sociala sammanhang, bland vänner och liknande. Ingen har vågat säga emot på allvar heller i dessa sammanhang av rädsla att betraktas som kufar.

    Men något har faktiskt hänt. Fler börjar protestera på allvar. Den radikalfeministiska tyckareliten har inte längre det givna formuleringsprivilegiet. Och det är faktiskt ganska rolig att se hur många feminister så totalt förlorar fattningen och havererar när deras givna ”sanningar plötsligt raseras av människor med andra åsikter och erfarenheter.

  8. Rickard skriver:

    Vore det inte hög tid att sluta använda ordet jämställdhet till förmån för ordet jämlikhet? Jämställdhet har ju för länge sedan upphört att betyda mäns och kvinnors lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Ordet är numera helt och hållet en del av den socialistiska problemformuleringen och innefattar utfallet, helt oavsett insatsen! Kvinnor skall ha styrelseposter NU, utan att gå den långa vägen som män. Kvinnor skall ha lika lön för liknande arbete NU, det utan att slå sig fram i den privata sektorn som män. O.s.v., o.s.v,, o.s.v. Jämställdhet är det du kallar ”kvalitativ jämställdhet”, från början till slut.

    För övrigt, angående Åsa Anderbergs artikel, så har jag bara ett råd till dessa kvinnorna ifråga – ge fasen i att plocka upp efter männen om ni inte trivs med det! Det går att leva med lite skit, tro mig! Min, förvisso begränsade, erfarenhet är att män bryr sig betydligt mindre om ordning och reda i hemmet och det är inte något en rabiatfeminist kan göra ett dugg åt genom att ‘uppfostra ‘ männen på ett annat vis!

    /Rickard

  9. Jocke skriver:

    Hej Åsa Anderberg! Kul att du ger dig in i debatten. Eftersom du är här tar jag tillfället i akt att kommentera din krönika.

    För det första blir jag bara så förbannad över dina generaliseringar och enögdheten i ditt resonemang. Du sitter på ett café och lyssnar när några tjejer snackar skit om sina pojkvänner. Utifrån det drar du sedan dina klassiskt feministiska slutsatser som du sedan sprider i en av landets största lokaltidningar.

    Tre frågor dyker upp i mitt huvud:

    1. Har du hela bilden klar för dig? Svaret är såklart nej. Du vet inget i sak. Det du lyssnar på är hörsägen, några unga tjejer som snackar ner sina pojkvänner. Och förresten, vad har deras pojkvänner att säga om sina flickvänner? Vet du det? Nej, såklart inte. Men det kan ju vara så att dessa damer själva inte är guds bästa änglar. Eller hur?

    Med andra ord tar du ställning utan att ha hela bilden klar för dig. Därefter drar du slutsatser utifrån dina egna fördomar och unken feminism. Det är rätt stötande faktiskt.

    2. Den andra frågan som uppstår handlar om vad som är viktigt här i livet. Ja, för säg om det är så att jorden inte går under för några kvarlämnade pizzakartonger. Det vill säga att vi killar/män har andra prioriteringar. Vems prioriteringar är då viktigast och mest rätt? Du utgår uppenbarligen ifrån att det är tjejernas syn som är den korrekta – det vill säga inga kvarlämnade pizzakartonger.

    Men kanske ägnar dessa pojkvänner sin tid åt saker som faktiskt är viktigare enligt dem själva. De kanske startar nästa Skype, eller Googles medan deras flickvänner sitter på ett café och gnäller. Tja, är då inte tjejernas gnäll ganska fånigt egentligen? Vad kommer de själva att bidra med mer än gnäll?

    3. Slutligen. I hela mitt snart fyrtioåriga liv har det varit jag som fått städa upp efter mina flickvänner och sambos. När jag var singel brukade folk som hälsade på mig häpna över hur rent, välstädat och fint jag hade det. Jag har flera manliga vänner som är likadana. De skulle aldrig låta en pizzakartong stå framme och de får ständigt plocka undan efter sina nedskräpande kvinnor.

    Alltså uppstår frågan; vems bild är den mest sanna? Din eller min?

    Slutligen, det resterande tramset du skriver om hur flickor trycks ner i skolan orkar jag inte ens kommentera. Speciellt inte när verkligheten talar om något helt annat. Det är bara okunnigt feministiskt svammel som grundar sig på pojkförakt.

  10. JD skriver:

    Åsa:
    Det som upprör folk är att feminism som särartsideologi alltid försöker finna skillnader mellan män och kvinnor.
    Orsaken till att man söker skillnader trots att man säger motsatsen är att feminism är en kamp som utgår från kvinnans rättigheter och mäns skyldigheter.
    Det enda sättet att kunna motivera en sådan ojämlik utgångspunkt i den feministiska ideologin är att hela tiden lyfta fram exempel på hur skyldiga män är i olika situationer.
    Det som har hänt är att denna urskiljning har övergått i en desperat smutskastningskampanj inom media mot just män där varje feminist med aktning nästan måste skriva en raljerande, fördömande och förlöjligande artikel om hur ansvarslösa och usla män och barn av manligt kön är.
    I denna Könsnazism behöver man inte heller bry sig om fakta, statistik eller verklighet eller enskilda individer av man eller pojkkön. Det är så fel…

  11. Roger skriver:

    Åsa Anderberg:
    ”Alla dessa fina och coola förebilder [flickor] i barn- och ungdomskulturen”

    Varför får inte pojkar vara fina och coola i feministisk diskurs? Varför beskrivs de alltid som smutsiga, äckliga miljöbovar (som i din artikel), när de allra flesta är känsliga, härliga och underbara? (precis som tjejer).

    Varför tar man inte betygsdiskrimineringen av pojkar på allvar? Gång på gång visar man att pojkar har samma kunskapsnivå som tjejer men ändå får lägre betyg. Vad säger den feministiska jämställdhetssynen om det? Jo, att tjejer i själva verket är diskriminerade eftersom lärarna oftare skäller på pojkarna (så kallad uppmärksamhet).

    Var finns filmerna som handlar om hur pojkar blir diskriminerade i skolan? Var finns krönikörerna som kämpar för pojkars rätt att få en lika bra start på livet som flickor? Vem är det som har makt och inte makt i jämställdhetsdiksussionen egentligen? Svar: Feminismen har tolknings- och problemformulerings privilegiet. Hur använde de den makten? Svar; korrumperat, gynocentriskt och självcenterat och inte till allas bästa eller för att stärka äkta jämställdhet; utan för att göra karriär, utmärka sig som [oftast rabiata] kolumnister, och smeka sitt otroligt stora ego med offeronani

    Det är ett så fruktansvärt hyckleri att det inte går att uttrycka i ord.

  12. Åsa Anderberg skriver:

    Men Jocke, tar inte du ställning nu utan att ha hela bilden klar? Unken feminism? Trams? Pojkförakt? Jag skriver ju att det är trist att tjejerna sitter där och gnäller, att de borde kunna prata om intressanta grejer istället och att alla parter vinner på jämställhet.
    Jag håller verkligen med dig i sak vad det gäller illojalitet/städning. Det är mer dina generaliseringar och snabba slutsatser som jag reagerar emot här. Och jag tänker att din bild är sann, att alla människors bilder är lika sanna. Alltid.

    Självklart kunde jag skrivit om alla pojkar/män som stöps i värdelösa mallar och förtrycks i skolvärlden och samhället idag, jag sörjer tusen sådana exempel vad det gäller min son och min man, men nu handlade just den här texten om en aktuell ungdomsfilm som handlar om unga tjejernas problematik när det gäller ojämställhet och jag har bara 2500 tecken att röra mig med…

  13. Jocke skriver:

    Åsa: Du kunde ha tänkt till, men det gjorde du inte. Du kunde ha skrivit något som faktisk bevisade att du förstod båda sidor, men det gjorde du inte. Istället blev det den vanliga feministiska agitationen.

    Vi är trötta på den! Förstår du det? Det är dags att personer som du använder era 2 500 tecken till något bättre.

  14. JD skriver:

    @ Åsa
    Men varför då skriva feministisk smörja då du kan skriva på ett djupare plan utan generaliseringar och politiskt korrekta fördömanden av män?
    Att skylla på att du endast hade 2500 tecken att röra dig med är väl ingen ursäkt.
    Du är säkert en duktig journalist som klarar av att stå utanför den ytliga, säljande och simpla feministjournalistiken för att tjäna in brödfödan.

  15. Musse Pig skriver:

    Åsa, vad i herrans namn menar du med att pojkar/män stöps i värdelösa mallar???? Förstår du vad du skriver? Värdelös kan du vara själv!

  16. JD skriver:

    Musse Pig

    Jag tolkar mallarna som att Åsa menar att det är fel att pojkar/män generaliseras.
    Och det är det ju likaväl som att någon annan inom en grupp stämplas.
    Tror du var lite snabb att kritisera där Musse..

  17. Musse Pig skriver:

    JD, nej det skriver hon inte. Hon skriver inte att män och pojkar mäts/jämförs med värdelösa mallar utan att de är uppfostrade/formade efter värdelösa mallar. Och det är ju så radikalfeminister ser på saken.

  18. barfota skriver:

    @Jocke

    Håller med dig. Jag har också 40 års erfarenhet lite drygt och jag har fått lära mina partners både att laga mat och att ta hand om sina prylar. Har också varit den som ständigt städat skiten efter dem, påmint dem om viktiga möten, mobiltelefoner, busskort, tvättider, BVC o.s.v.

    Om nu feminismen har gjort någonting bra så är det att den har fått oss män att vakna upp och sluta serva lata kvinnor. Nu kan de ta hand om sitt skit själva.

  19. Roger skriver:

    Det här med anekdotisk bevisning är intressant.

    Man skulle kunna använda precis samma exempel som ovan men istället diskutera kvinnors och flickors skitsnackskultur, hur de är ”stöpta i mallar” att peka finger och snacka skit istället för att agera.

    Det som provocerade mig var uttrycket att tjejer ”behöver” sitta där och snacka skit när de i själva verket ”skulle kunna ha intressanta diskussioner”. Och att det skulle vara ett jämställdhetsproblem till tjejers nackdel. Faktum är ju att tjejer inte ”behöver” leva upp till sin skitsnacks-norm, utan med fördel för hela samhället faktiskt skulle kunna sluta med det och ta ansvar för sina egna liv istället. Där har de något positivt de kan lära sig av killarna.

  20. JD skriver:

    Musse Ja den synen är ju inte unik bland radikalfeminister trots att den saknar all verklighetsförankring. Ett synsätt som ser ner på att pojkar själva oftast väljer att leka med bilar istället för att leka med dockor.
    Att föräldrar eller dagispersonal skulle forma små pojkar till att se ned på flickor/kvinnor är ren galematias, det är snarare så att feminister lär flickor att pojkar är sämre.
    Helt klart särartsideologins värsta exempel på hur även små pojkar anses vara ”felskapta”

  21. Musse Pig skriver:

    Först nu har jag läst Åsa Anderbergs artikel. Vilket indoktrinerat, kvinnochauvinistiskt struntprat!

  22. Pelle Billing skriver:

    @Åsa Anderberg
    ”Tack Pelle Billing för din kommentar, jag kommer gärna på er pubkväll i Sthlm.”

    Varsågod. Själv kommer jag att vara på Malmö-träffen men det kommer helt säkert att vara fullt hus uppe i Stockholm. Du är välkommen dit!

  23. VF skriver:

    PB du skriver ”Jag har länge varit en förespråkare för att kvinnor som vill göra karriär och ha barn ska skaffa barnen tidigt – så att de sedan kan bygga upp sin karriär utan avbrott. Dagens tendens med att skjuta upp barnafödande verkar vara kontraproduktivt då både arbetsgivare och eventuella investerare (om man är entreprenör) då ser en som en tickande babybomb.”

    Hur är detta lika spelregler? Varför ska kvinnor tvingar skaffa barn tidigt för att inte ses som babybomber? Skulle det inte vara bättre för både män och kvinnor om arbetsmarknaden inte diskriminerade utifrån huruvuda och när människor vill skaffa barn eller inte.

    För övrigt tycker jag du är precis som det du kritiserar. Det måste få finnas utrymme för riktig jämställdhet där man inte bara diskuterar utifrån mannen eller kvinnans rättigheter.

  24. Musse Pig skriver:

    VF, kvinnor får väl försöka skafa barn när de vill. Notera dock att det handlar inte bara om karriärplanering. Rent biologiskt så blir det mycket svårare att lyckas bli gravid när man passerat 33-35 år. Även här skymmer den feministiska vulgärprogandan viktiga aspekter av verkligheten.

  25. JD skriver:

    Nu är Wendla igång igen.
    Dagens krönikör Åsa Erlandsson fullkomligt öser förakt och cynism över små spädbarn som råkar ha fötts till pojkar.
    Det är fel att berömma och gulla med små bebispojkar eftersom dom inte klarar av mer än att hålla i en bitring som dom ändå bara tappar gång på gång eller att han sprutkissar över skötbordet.
    Det är hemskt när väl betalda journalister så totalt tappar förnuft och sans och börjar kritisera att vi inte ser på små pojkar och flickor som könlösa tingestar utan som prinsessor, kungar och generaler.

    Feminismen har verkligen blivit desperat då man även börjar ge sig på små spädbarn.

    Artikel här: http://www.aftonbladet.se/wendela/article7962014.ab

  26. Pelle Billing skriver:

    @VF

    Det finns biologiska fakta som varken du eller jag råder över. Kvinnor är de som blir gravida. Det tar 9 månader varje gång och mot slutet av den perioden orkar man sällan lika mycket som när man inte är gravid. När man sedan fött barnen kan man också behöva återhämta sig och nästan alla kvinnor vill vara föräldralediga medan de ammar.
    Dessutom visar undersökning efter undersökning att både kvinnor och män är ovilliga att dela lika på föräldraledigheten – vilket ytterligare förstärker tendensen att arbetsgivare ser fertila kvinnor utan barn som en större ”risk”.

    I ett utopiskt samhälle skulle arbetsgivarna inte bry sig. I ett utopiskt samhälle skulle man kunna ställa sitt eget företag på ”paus” i ett år. Men så fungerar inte verkligheten.

  27. Musse Pig skriver:

    Åsa Anderberg, vad i all världen menar du med att alla bilder är lika sanna? Alltid? Det här kan bli riktigt skojigt…..

  28. Jakob skriver:

    @VF

    ”Varför ska kvinnor tvingar skaffa barn tidigt för att inte ses som babybomber?”

    Om du har ett företag där du vill anställa en person för något. Skulle du själv vilja att den personen plötsligt vill vara borta i ett år?

    Om jag hade ett företag skulle jag svara nej på den frågan lite beroende på vad personen har för funktion. Säg att företaget är ganska litet och plötsligt vill en av kanske två säljare vara barnledig, då har du plötsligt blivit av med hälften av din säljsstyrka och måste då lära upp en ny person som kanske inte kan ditt sortiment, kanske inte är lika bra som den förra, kanske slutar och så vidare.

    Vi kan stifta vilka lagar som helst och på pappret låter det jättebra att alla ska få vara barnlediga, men har du ett företag med få anställda personer kan sådana lagar skapa enorma praktiska och ekonomiska problem. Så vad tror du en företagare gör? Gissningsvis tänker smart och anställer en person som har fött sina barn och som förmodligen kan satsa på jobbet.

    Att det sedan rent biologiskt är smart att föda sina barn tidigt är inget man får diskutera. Vi kommer i puberteten i tidiga tonåren, men vi väljer att skaffa barn 25 år senare. Jag tror inte naturen tänkte ut det så.

  29. [...] Pelle Billings blogg hittar jag en artikel i norska Aftenposten som behandlar den kraftiga minskningen av norska [...]

  30. [...] inlägg av Pelle Billing och Matte Matik så hittade jag denna artikel i Boston.com. Dess budskap är fascinerande i all sin [...]

  31. Åsa Erlandson skriver:

    JD: Din kommentar var på skämt va? Om inte, tackar jag för att du länkar till min krönika så att folk kan läsa själva.

  32. Roger skriver:

    Åsa:
    Jag har ”roat” mig med att sammanfatta ditt budskap i krönikan;
    Redan i bebisåldern så gör folk varandra medvetna med olika koder vilket kön det är på barnet. – Det tycker du är fel.
    En studie har visat att mammor är den viktigaste faktorn för hur deras döttrar mår när de växer upp – Det tycker du är fel att säga högt eftersom det är skuldbeläggande.
    Du anser att film och litteratur som visar hur pappor beter sig illa mot sina barn borde ha lika stor inverkan på pojkar. – Det har du inga problem med att hävda trots att det är skuldbeläggande av pappor.

    Det ironiska är att inget av detta hade varit överdrivet provocerande, mest bara dumt. Men du klär det med en mängd värdeladdade ord som har taggarna riktade mot alla som inte tycker som du, det finns ingen tolerans, ingen öppenhet, bara en fullständig inskränkthet och egocentrering. Det blir provocerande.

    Det är inte ditt budskap som är problemet, även om jag personligen tycker att en studie (om mammors socialiserande verkan på sina döttrar) väger tyngre än din anekdotiska bevisning, ”en gång såg jag en film om en pappa som var dum mot sitt barn, och varför är inte alla pojkar känslomässiga vrak isf?”, det är hur du levererar det.

    Det finns ett gammalt ordspråk, som du frågar får du svar, och eftersom kolumnister och krönikörer håller ungefär samma nivå som nätmobbare så får de också motsvarande respons. Sedan att de ofta offerförklarar sig själva och kalla alla som kritiserar dem för näthatare säger väl mer om deras egna, sköra egon, och därför deras relation till sina mammor, än något annat.

  33. Åsa Erlandson skriver:

    Roger – då tar vi det från början. Jag guidar dig:
    ”Redan i bebisåldern så gör folk varandra medvetna med olika koder vilket kön det är på barnet. – Det tycker du är fel.”
    Nej, jag pekar på skillnaden mellan ambitionerna och verkligheten. Min generation pekar å ena sidan finger åt våra mossiga föräldrar som växte upp i en könsuppdelade värld där far ror och mor är rar. Samtidigt är det uppenbart att vi själva bär omkring på och upprepar många av deras mönster. Jag ifrågasätter också varför en spädbarnspojke som kissar är ”duktig”, medan en flicka som gör likadant är… kissnödig.

    ”En studie har visat att mammor är den viktigaste faktorn för hur deras döttrar mår när de växer upp – Det tycker du är fel att säga högt eftersom det är skuldbeläggande.”
    Nej, det finns ingen sådan studie. Inte i min krönika och den artikel på Wendela som krönikan byggde på iallafall. Det du tror är en studie är – om du läser texten – en nätenkät där mammor uppger att de är hårdare mot sina döttrar. Sedan säger en intervjuperson att hon tror att det kan vara en av förklaringarna till att många flickor blir så självkritiska.

    ”Du anser att film och litteratur som visar hur pappor beter sig illa mot sina barn borde ha lika stor inverkan på pojkar. – Det har du inga problem med att hävda trots att det är skuldbeläggande av pappor.”
    Nej, jag uttalar mig överhuvudtaget inte om filmers eventuella påverkan på vare sig flickor eller pojkar. Jag använder ”Ondskan” som ett exempel på att det finns pappor som är rätt hårda mot sina söner också. Som parallell till ”mammor är hårda mot sina döttrar”-resonemanget.

    ”Det ironiska är att inget av detta hade varit överdrivet provocerande, mest bara dumt. Men du klär det med en mängd värdeladdade ord som har taggarna riktade mot alla som inte tycker som du, det finns ingen tolerans, ingen öppenhet, bara en fullständig inskränkthet och egocentrering. Det blir provocerande.”
    Jag vet inte vilket språk du är van vid, men själv tycker jag inte att texten innehåller så många värdeladdade ord att du borde behöva bli chockad. Angående taggarna riktade mot alla – texten hänger ingen utan diskuterar ett fenomen.

    ”Det är inte ditt budskap som är problemet, även om jag personligen tycker att en studie (om mammors socialiserande verkan på sina döttrar) väger tyngre än din anekdotiska bevisning, “en gång såg jag en film om en pappa som var dum mot sitt barn, och varför är inte alla pojkar känslomässiga vrak isf?”, det är hur du levererar det.”
    Nej, det finns – åter igen – ingen studie här. Och som jag redan skrivit ovan har du helt missuppfattat raderna om filmer. Jag ställer mig inte frågan om varför alla pojkar inte är känslomässiga vrak, det vet jag inte vart du har fått ifrån.

    ”Det finns ett gammalt ordspråk, som du frågar får du svar, och eftersom kolumnister och krönikörer håller ungefär samma nivå som nätmobbare så får de också motsvarande respons. Sedan att de ofta offerförklarar sig själva och kalla alla som kritiserar dem för näthatare säger väl mer om deras egna, sköra egon, och därför deras relation till sina mammor, än något annat.”
    Texten innehåller ingen mobbing. Det är du som på outgrundliga vägar läser in det. Vilka kolumnister tycker du ägnar sig åt mobbing? Jag vet många som sticker ut hakan, men få etablerade medier skulle låta sina skribenter ägna sig åt nätmobbing. Jag offerförklarar mig verkligen inte, har ingen anledning, men blir mycket förvånad när människor läser en text och gör tolkningar tagna ur rymden.

  34. Roger skriver:

    Åsa:
    Jag har nu läst din förklaring, och den stora frågan är; Varför skrev du inte DET istället för den smörja som blev publicerad? Istället väljer du att använda ett oerhört färgat språk; ett tolerant och öppet språk hade varit något i stil med:
    ”Nyligen kom det en nätundersökning som visar på att mammor har den störst socialiserande verkan på sina barn. Enligt min erfarenhet så är det inte nödvändigtvis så utan man skulle kunna se det så här.. ” Etc.

    And. studie; hur man än vänder och vrider på det, oavsett om man vill kalla en nätundersökning för studie eller ej; så har den större underlag och därför större trovärdighet än din anekdotiska bevisning.

    Ang. mobbning: Jag skriver inte att DU är mobbare. Din artikel följer däremot traditionen att misstänkliggöra allt som kastar någon form av skugga på kvinnor eller på något sätt avkräver dem ansvar för något som helst som är negativt i samhället; och samtidigt gör det omvända mot män: dvs avkräva ansvar av män för allt som är negativt i samhället. En slags subliminerad, om än inte uttalad, teori om könsmaktsordning.

    Om det inte var ditt syfte så se min första paragraf; varför uttrycka dig på det sätt du gör, särskilt med tanke på den mediala radikalfeministiska kontext som jag precis nämnt, när det finns så många andra vis att föra fram ditt budskap? Du har gjort ett medvetet val att uttrycka dig som du gör.

    Ang. chock: Det enda som är chockerande är att så många kvinnliga kolumnister och krönikörer är ”omedvetna” om den radikalfeministiska kontext de verkar inom och hur normaliserat mansförakt har blivit.

    Utan att syfta på just din text, så uttalar man sig om män på ett vis som man inte skulle komma undan mot någon annan grupp i samhället, om det så vore kvinnor, invandrare eller muslimer. För att skapa drama i dessa texter behövs en syndabock, och eftersom minoritetsgrupperna (+ kvinnor) är skyddade så återstår bara män.

    Ett sätt att åskådliggöra detta är byta ut allt som rör män i en text och ersätta det med kvinnor och då kan ingen annan än dem mest förhärdade se att det rör sig om rent, men normaliserat, mansförakt.

    Jag kan återkomma med länkar till ett antal mansföraktande artiklar i AB.

  35. Roger skriver:

    Åsa:

    Jag hittade det här från dig:

    ”Det viktigaste är att kvinnor och män som gör lika bra ifrån sig på jobbet ska ha samma lön.

    Att allas kroppsdelar är privata och bara till för inbjudna.

    Och att mammor och pappor är lika bra föräldrar till sina barn.”

    Och kan konstatera att vi har samma värdegrund. Så det borde finnas utrymme för en bra diskussion.

  36. Åsa Erlandson skriver:

    Roger: Tack för ditt svar. Jag vill förtydliga ännu en gång – upprinnelsen var att mammor i en nätundersökning uppgav att de var hårdare mot sina döttrar än mot sina pojkar. När tex en pojke som rev ner blomvaserna (ungefärligt exempel) kallade de honom ”busig”. När deras dotter gjorde samma sak, var hon ”bråkig, jobbig, olydig”. Hänger du med? Enkäten berör överhuvudtaget inte vilken av föräldrarna, mamman eller pappan, som har högst socialiserande inverkan på sina söner och döttrar. Men en intervjuperson säger att hon tror att mammornas tendens att vara mer dömande mot sina döttrar kan vara en av förklaringarna till att många flickor blir så självkritiska.
    Sedan diskuterar jag detta fenomen (att mammor dömer döttrar hårdare). Jag ställer mig också frågan om varför papporna inte verkar räknas som en fullvärdig förälder i sammanhanget – en engagerad pappa är väl precis lika bra som en mamma på att boosta sin dotters självförtroende. Det är iallafall jag övertygad om. Försök att ha det i bakhuvudet när du funderar över om min krönika ingår i en tradition av att anklaga män för allt som negativt i samhället.

    Ja, jag gör ett medvetet val att uttrycka mig som jag gör. Jag har ingen spökskrivare. Och jag är beredd på reaktioner höga som låga. Men den här gången kunde jag faktiskt inte drömma om att någon skulle tolka texten så upp och ned. Men jag tar med mig det och har i åtanke nästa gång jag skriver – man kan aldrig vara nog övertydlig.

    Slutligen: fint att du hittade en av mina andra krönikor och tyckte att det budskapet var tydligare.

  37. Roger skriver:

    ”Ja, jag gör ett medvetet val att uttrycka mig som jag gör. Jag har ingen spökskrivare. Och jag är beredd på reaktioner höga som låga. Men den här gången kunde jag faktiskt inte drömma om att någon skulle tolka texten så upp och ned. Men jag tar med mig det och har i åtanke nästa gång jag skriver – man kan aldrig vara nog övertydlig.”

    Bra. Och om du också tar med dig en medvetenhet om att du verkar inom en radikalfeministisk kontext och därför bör undvika den slentrianmässiga vinklingen av ”kvinnor offer/män förövare” som präglar mycket av ABs krönikor och kolumner om du vill slippa ”tolkningar” av dina texter så vore det jättebra.

    Om du i ditt medvetna val dessutom tar beslutet att i ditt uttryck skriva öppet, tolerant, kärleksfullt, medmänskligt, empatiskt och nyfiket så skulle du bidra med något fullständigt unikt till AB och du skulle få en stor fan i mig och säkerligen många andra.

    Tack för diskussionen.

  38. Pelle Billing skriver:

    @Åsa Erlandson

    I din krönika är udden riktad mot pojkar och pappor, inte mot flickor och mammor. Detta kunde såklart vara en slump och inget att bry sig om. Men problemet är att det sedan länge är systematiserat att pojkar och män framställs i negativ dager så fort det talas kön och jämställdhet. Scenarier som skulle kunna vinklas åt två olika håll vinklas i princip alltid som att män borde göra bättre ifrån sig och att kvinnor är offer.

    Om du inte ser detta, och inser att det är ett stort problem i vårt samhälle, då finns det enligt mig anledning till eftertanke.

    Du är inte en av dem som har skapat detta samhällsklimat, och du är inte en av dem som häller olja på elden, men din krönika som diskuteras här faller väl in i mainstream-fållan när det gäller könsperspektiv. ”Par for the course” – som man skulle sagt i USA.

  39. [...] är de män och kvinnor som på olika sätt har relationer med varandra. Jämställdhet, d.v.s. kvalitativ/individuell jämställdhet, skapas hemma i soffan! Jämstyrdhet, d.v.s. kvantitativ/kollektiv jämställdhet, skapas av [...]

Google