Diskussioner, sex och könsroller

04 oktober 2010, av Pelle Billing

Det händer en hel del i blogosfären för närvarande:

  • Pär Ström har startat sajten Genusklubben, som komplement till bloggen Genusnytt som han redan driver. Genusklubben är ett diskussionsforum ”om den obelysta halvan av jämställdheten”.
  • Nu börjar sanningen om BDSM-målet komma upp till ytan. Medborgare X gör en god sammanfattning här, och Erik på Aktivarum ger oss hela bilden i fyra olika inlägg.
  • När vi ändå är inne på män som dras till domstol utan anledning, så kan jag rekommendera Thérèse Juels nya bok Fällda för sexövergrepp – om rättsfall i Sverige som getts ut på ICA Bokförlag. Hon tar där upp det faktum att män döms till långa fängelsestraff även när ord står mot ord, vilket är en katastrof från rättssäkerhetssynpunkt.
  • Tanja Bergkvist kommenterar senast numret av Axess som ifrågasätter socialkonstruktivismen som allenarådande förklaringsmodell när det gäller kön, konst och människan i allmänhet. Ett välbehövligt perspektiv i svensk debatt, och alltså högst applicerbart när det gäller könsfrågor.

Aftonbladet rapporterar att 7 av 10 kvinnor gärna skulle vara hemmafruar och bli försörjda, och ännu fler än så bland 80-talisterna som är uppvuxna med svensk statsfeminism. Den här typen av nätundersökningar ska man ta med en nypa salt men siffrorna är ändå närmast chockerande. Tydligen finns det en högst politisk inkorrekt längtan under ytan hos många kvinnor, som inte precis kommer upp till diskussion när jämställdheten ska debatteras. Om många kvinnor på någon nivå vill ha gott om tid för barn och hem, är det då sannolikt att vi kommer att få en 50-50-fördelning av män och kvinnor i bolagstyrelser? (Enligt vissa är lösningen att Unga kvinnor måste fan ta sig samman.)

För övrigt kan jag inte hålla mig från att citera en ”expert” som får kommentera Aftonbladets undersökning:

- [...] Många par tror att deras situation är unik, att ”det här fungerar för oss”, men när majoriteten gör likadant förstår vi sociologer att förklaringen är en annan, säger Halleröd.

Inget fel på självförtroendet här inte. Jag rekommenterar Halleröd att ta en titt på senast numret av Axess för att få en lektion i att en människa skapas i samklang mellan ett komplext, nedärvt biologiskt system och en komplex, föränderlig, omgivande kultur. Den som tror sig sitta inne med enkla svar har med all sannolikhet blundat för stora delar av verkligheten.

Att många kvinnor vill bli hemmafruar (eller åtminstone ha mer tid hemma) kan för övrigt ha en delförklaring i det som tas upp i denna avhandling. Dagens svenska familjer är genomstressade och beskriver sin situation som ”ett vardagsliv ur balans”. Inte så konstigt att man då drömmer om en rollfördelning där ena parten fokuserar mer på hemmet och den andra mer på förvärvsarbetandet. Normen för en barnfamilj idag är som bekant:

  • Pappan ska jobba heltid.
  • Mamman ska jobba heltid.
  • Man ska ha tid för sina barn.
  • Man ska ha en aktiv fritid.
  • Barnen ska ha en aktiv fritid.
  • Man ska ha tid för släkt, vänner och bekanta.
  • Man ska åka på semester.
  • Man ska gärna göra om eller bygga till i sin bostad.

Är det konstigt att resultatet blir ”ett vardagsliv ur balans”? Värsta boven i dramat här är jämställdhetsidealet som säger att bägge föräldrarna ska jobba heltid. Rollfördelning är förbjudet och även att bägge två jobbar deltid faller utanför normen. Hur länge dröjer det till upproret kommer?

 

5 kommentarer på “Diskussioner, sex och könsroller”

  1. Mia skriver:

    Ja det beror ju på vilket uppror man tror på. Jag hoppas på ett med krav på ett humanare arbetsliv, som förändrar normen, så man får mer balans mellan arbete och barn, både för män och kvinnor. Och vad jag förstår så sker det redan på många håll. Föräldrar med växelvis boende måste ju t ex hitta balansen, båda två.

  2. Mia skriver:

    Funderar på detta med kvinnnors rätt till sina kroppar, men bara ibland tydligen.

    Abort ska man (eller rättare sagt kvinna, och det tycker jag) få bestämma trots att det är förknippat med fysiska och psykiska komplikationer men inte surrogatmödraskap?

    Och drog verkligen på smilbanden när jag såg agenda igår ang surrogatmödrar.

    -Ska vi tillåta surrogatmammor i Sverge?
    -Njae MEN det är hemskt att vi exploaterar fattiga kvinnor i Indien…?!!

    Man kan ju bara jämföra med t ex njurtransplantationer.

    -Ska vi förbjuda anhöriga att donera i Sverige?
    -Ja kanske för det är ju hemskt att rika i väst köper dessa organ från fattiga i Indien.

    Eller tänker jag fel?

    ca 21.15 in i programmet

    http://svtplay.se/v/2173982/agenda/del_6_av_18?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1,f,-1/pl,v,,2173982/sb,p103431,1,f,-1

  3. Pelle Billing skriver:

    Bra poäng, Mia!

    Att kvinnor ska få bestämma över sina kroppar är självklart för mig, vare sig det gäller abort eller surrogatmödraskap. Det enda jag funderar över med vissa typer av surrogatmödraskap är barnens rätt att få växa upp med bägge sina föräldrar, så långt detta är möjligt. Om surrogatmamman även är biologisk mamma så separeras ju barnet från sin ena förälder och det är något jag fortfarande inte tagit ställning till vad jag ska tycka.

  4. Mia skriver:

    PB

    Men då skulle man ju även ha samma invändning till spermadonation?

    Men jag tror jag förstår din tanke. Och som jag sagt förut skulle jag själv kunna tänka mig att vara surrogatmamma men då med ett donerat ägg. Och det tycker jag även bör vara den form av surrogatmödraskap som ska diskuteras om man ska göra det lagligt. Det barnlösa parets egna ägg och sperma, donerat ägg (ej surrogatmammans) och egen sperma eller både donerat ägg och sperma.

    För även om man kan jämställa ett ägg med en spermie (barnet kommer som sagt att växa upp utan minst en av sina biologiska föräldrar) så är det skillnad på att donera celler och att ”adoptera bort” sitt barn vid födseln.

  5. Pelle Billing skriver:

    Ja, det är exakt samma frågeställning med insemination och surrogatmödraskap, vad gäller barnets rätt att så långt det är möjligt få växa upp med sina biologiska föräldrar. Jag har ännu inget bra svar på frågan, men vilken princip vi än bestämmer oss för i Sverige så bör den gälla för bägge procedurerna.

    Att en kvinna har rätt att vara surrogatmamma när de blivande föräldrarna levererar ett befruktat ägg ser jag som en självklarhet, så i det scenariot ser jag själv inga svåra etiska frågeställningar. Inte heller betalning ser jag som problematiskt här.

Google