Pojkar behöver få prata med män

28 oktober 2010, av Pelle Billing

För ett par veckor sedan dök det upp en debattartikel i Aftonbladet som såg fantastiskt lovande ut. Låt pojkar få vara mer än kåta snubbar proklamerar rubriken stolt, och jag kan inte annat än instämma. Det är lika förvånande som glädjande att hitta en rubrik som inkluderar män i en positiv människosyn. Början på artikeln är lika bra den:

Över 50. Så många tjejjourer har vi i landet. En. Så många killjourer har vi. Ordet killjour blir markerad med en röd felstavningsrand i mitt stavningsprogram. Tjejjour står orört.

Det är som att killars problem inte finns.

Fortsättningen är om möjligt ännu bättre:

Alla pratar med tjejerna. Vi får veta att vi kan klara allt vi vill, att det är okej att må skit och att vi äger vår sexualitet. Det är bra, det behövs.

Men vem pratar med killarna? ”De klarar sig, de är ju grabbar. Och grabbar är ju som de är”. Så jävla orättvist.

Tänk om denna typ av resonerande fick lite mer genomslag i tidningarna? Tänk om vi hade en kultur och ett samhälle som kunde bry sig om alla ungdomar? Kanske är vi på väg dit, eftersom det mer och mer börjar dyka upp artiklar som uppmärksammar hur pojkar och unga män mår. Det har närmast funnits en positiv trend den senaste tiden.

Fast när jag läser fortsättningen på Hannah Arnhögs debattartikel i Aftonbladet blir jag lite konfunderad:

Jag fick en historia berättad för mig av en 15-årig tjej i min tjejgrupp: Hon hade kjol på sig och en kille i matkön tog sig friheten att stoppa upp handen mellan hennes ben. Instinktivt vände hon sig om och gav honom en lavett. Vem tror ni fick problem med rektorn? Vem blev tillsagd att förändra sitt beteende? Inte han.

Kanske är det inte så enkelt som att räddar vi killarna så räddar vi världen. Men lyssnar vi på dem och talar med dem som vi gör med tjejerna så kommer det sexuella våldet och våld i allmänhet sjunka. De ojämlikheter mellan män och kvinnor som går att sudda ut kommer att försvinna.

Artikeln kollapsar tillbaka i en mansföraktande världsbild där killar bara behöver få samtala med någon eftersom de är förövare och ställer till problem för flickorna. Arnhögs egen bild av killar verkar vara att de inte bara är kåta snubbar, utan de är också sexualförbrytare redan i unga år!

Varför bara uppmärksamma den lilla klick av pojkar som behandlar flickor illa? Det finns en stor massa av helt vanliga pojkar och unga män som bara försöker klara vardagen, passa in, hitta en roll med sina kompisar, osv. Pojkar som kanske har problem på hemmaplan, i skolan eller som helt enkelt mår dåligt utan att veta varför.

Tjejer och unga kvinnor är omgivna av en kavalkad av vuxna kvinnor som är redo att prata med dem. Tjejjourer (i verkligheten och via telefon), ungdomsmottagningar, skolkuratorer, lärarinnor, förskollärarinnor, osv osv. De kan även gå med i en av Hannah Arnhögs tjejgrupper på Fryshuset.

Pojkar och unga män är däremot närmast isolerade från vuxna män vars uppgift det är att prata med dem. Har de tur finns det en bra fotbollstränare i närheten, men det finns inget systematiskt nätverk på det vis som flickorna har tillgång till. Och jag tänker sticka ut hakan och säga att pojkar behöver tillgång till just män. De kan inte ersättas av kvinnor i alla lägen – även om kvinnor ibland vill tro det (på samma vis kan flickors behov av vuxna kvinnor inte ersättas av män i alla lägen – men det är få män som tror det).

Samhället behöver fler mansjourer, killjourer, killgrupper. Vi behöver män som är redo att möta killarna. Och vi behöver en stat och ett samhälle som får tummen ur röven och ger lika mycket bidrag till personer med y-kromosom. Det är skam och skandal att det har fått gå så här långt, och om 50 år kommer man att förundras över alla misantropa politiker och skribenter som hade en sådan sned syn på unga män.

Tips 1: Det har talats mycket om förslaget om ny sexualbrottlag de senaste dagarna. Genusnytt skriver om det.

Tips 2: En 16-årig flicka har haft sex med två 13-åriga pojkar och åtalas nu för detta. Visst är det bra att lagen appliceras lika på bägge könen, men är tanken med lagen att relativt jämnåriga ungdomar ska åtalas? (läs mer här, här och här).

Tips 3: Om inte redan sett det så har man gripit 20 kvinnor i ett barnporrtillslag. Könet på förövaren spelar mindre roll för de drabbade barnen, men det är viktigt att samhället mer och mer börjar få upp ögonen för att personer av bägge könen begår brott mot barn (läs mer här och här).

 

Surrogatmödraskap – vad är debattens kärna?

25 oktober 2010, av Pelle Billing

Senaste tiden har surrogatmödraskap debatteras flitigt på olika håll, som en konsekvens av Kajsa Ekis Ekmans bok ”Varat och varan” som diskuterar just surrogatmödraskap och prostitution. Ekman är själv en stark motståndare till bägge fenomenen, vilket framgår tydligt i hennes uttalanden:

– Båda är uttryck för en extremt konservativ kvinnosyn där hon bara är ett redskap för andra, säger hon.

Ekman har full rätt till sina åsikter, men tyvärr blandar hon bort korten när hon säger att det är ett uttryck för en extremt konservativ kvinnosyn att vara för legalisering av prostitution och surrogatmödraskap – debatten är mer komplicerad än så. Men tyvärr är förenklingar vanliga inom det radikalfeministiska ramverket, och man vill där inte erkänna att man ofta har en bred samsyn med konservativa krafter (såsom den kristna högern i USA) när det gäller synen på kvinnokroppen – förutom när det gäller abort.

Aase Berg recenserar Ekmans bok i Expressen, och trots att hon tycker mycket om boken och dess idéer, så levererar hon detta träffande citat om författarinnan:

Ekis Ekman är en total bulldozer i sitt massivt strukturella, marxistiskt inspirerade tänkande.

En bättre beskrivning av en radikalfeminist har jag troligen aldrig sett tidigare, och det är intressant att denna insikt kan levereras utan att komma med någon egentlig kritik av idéerna som presenteras.

Vad är då debattens kärna när det gäller surrogatmödraskap? Jo, det finns två viktiga frågor som alla intresserade måste ta ställning till.

Fråga nr 1: Är det OK för en kvinna att låna ut sin livmoder till en annan person eller ett annat par? Ska det vara lagligt att göra detta?

Hur man svarar på denna fråga är starkt korrelerad till hur man ser på vuxna människors rätt att bestämma över sina egna kroppar. Har en kvinna rätt att sälja sexuella tjänster? Har en kvinna rätt att göra abort? Har en kvinna rätt att låna ut sin livmoder?

Frågorna om abort, prostitution och surrogatmödraskap har alla ett släktskap eftersom de just tvingar oss att ta ställning till hur vi ser på människans rätt att disponera sin egen kropp. Abortlagstiftningen i Sverige bygger på att vi tycker att kvinnan själv ska få bestämma över fostrets framtid så länge fostret inte kan överleva utanför livmodern (och därmed betraktas som en del av kvinnans kropp). Sexköpslagen i Sverige bygger på att kvinnor och män inte ska få disponera sina egna kroppar när det gäller sexuella tjänster, även om det bara är köparen som straffas. När det gäller surrogatmödraskap har vi ännu inte någon tydlig lagstiftning som reglerar fenomenet, bara gamla lagar som indirekt har en påverkan.

Det finns alltså en viss förvirring i hur vi ser på principen att själv få disponera sin kropp. Istället för någon form av intellektuell, filosofisk eller moralisk stringens – så är den röda tråden att kvinnor ska skyddas från de patriarkala maktstrukturer som radikalfeminismen anser dominera vårt samhälle. Därmed ses kvinnor som fullt kompetenta att ta ställning till abort, men totalt inkompetenta att ta ställning till sexarbete.

Min egen inställning är att kvinnor och män ska ha en långtgående frihet i att bestämma över sina egna kroppar, och därmed är jag för legal abort, legal prostitution och legalt surrogatmödraskap. Viktigt här är att komma ihåg att det finns en skillnad mellan vad man tycker om lagstiftning och vad man rent allmänt vill verka för i samhället och i sin omgivning. Om jag en dag skulle få en dotter skulle jag verkligen inte vilja att hon som vuxen sålde sexuella tjänster, och jag skulle uppfostra henne så väl jag kunde för att undvika detta. På samma vis skulle jag inte vilja att hon hamnar i en situation där hon känner sig tvungen att göra abort, och även här skulle jag vilja ge henne en uppfostran som både gav trygghet och kunskap som minimerar riskerna för oplanerat oskyddat sex. Surrogatmödraskap är däremot något som jag ser på med relativt neutrala ögon, och därmed skulle jag inte försöka påverka min fiktiva dotter i någon riktning när det gäller detta fenomen.

Vad man vill inspirera andra vuxna människor till att göra, och vad man med lagens hjälp vill tvinga andra vuxna människor att göra, är två helt skilda saker.

Fråga nr 2: Är det OK för en kvinna att vara surrogatmamma och sedan lämna bort ett barn som biologiskt sett är hennes?

Detta är en helt annan frågeställning än ovan. Denna fråga handlar om huruvida det är OK för en kvinna att vara äggdonator, vare sig hon är surrogatmamma eller inte. Frågeställningen är således en direkt parallell till huruvida det ska vara tillåtet för män att donera sperma, och kvinnor att bli inseminerade av donerad sperma.

Spontant sett tror jag många i Sverige skulle svara ja på frågan om detta ska vara tillåtet. Det verkar ju så oförargligt att donera några celler till andra människor som verkligen behöver dem. Men vad man än tycker i frågan vill jag hävda att det på många vis är ett svårare moraliskt ställningstagande än fråga 1 ovan. Att låna ut sin livmoder må ha sina risker, men det är trots allt en vuxen kvinna som själv fattar beslutet, och det är inte tillnärmelsevis lika farligt som att bestiga Mount Everest eller köra motorcykel – och dessa två aktiviteter är lagliga. När det däremot gäller ägg- eller spermiedonation handlar det istället om det ofödda barnets rättigheter. Har ett barn rätt till sina biologiska föräldrar under uppväxten? Eller snarare: Har vi rätt att planera och iscensätta en graviditet med det uttalade syftet att separera det kommande barnet från en eller bägge av dess biologiska föräldrar?

På denna fråga har jag inget bra svar, utan det enda jag kan säga i nuläget är att frågan är betydligt svårare än jag själv hade tänkt på ens för några månader sedan. Rent lagligt är jag inte för något förbud av vare sig ägg- eller spermiedonation, eftersom jag tror en sådan lagstiftning bara skulle leda till en stor svart marknad. Men vad jag ska tycka på ett djupare moraliskt plan är fortfarande en process som pågår inom mig.

Tyvärr mörkläggs dessa svåra moraliska övervägande när debatten i samhället får drivas av en bulldozer med massivt strukturellt och marxistiskt tänkande:

– Om ett gaypar träffar en kvinna som vill ha barn med dem, så är väl det bra. Men varför skulle inte kvinnan som burit barnet få vara med och uppfostra barnet?

Ekman klarar inte ens av att separera fråga 1 från fråga 2, vilket gör att all form av debatt blir totalt meningslös. Viktiga frågor kan inte diskuteras på ett ytligt och känslodrivet sätt, men tyvärr når debatten inte längre än så i nuläget.

Vad tycker du själv om dessa frågor? Säg ditt i kommentarerna, och berätta gärna varför du resonerar som du gör.

Tips: Läs även Petra Östergrens åsikter i ämnet. Tillsammans med Christina Hoff Sommers är Östergren min favoritfeminist – även om ingen av dem egentligen är feminister såsom begreppet har använts sedan mitten av 80-talet.

Uppdatering: Läs gärna AV:s insiktsfulla kommentar nedan.

 

På väg mot Amazonia?

21 oktober 2010, av Pelle Billing

Institutet för Framtidsstudier har i dagarna gett ut en mycket intressant skrift med titeln Amazonia – den framtida värld där kvinnor styr (kan laddas ner gratis som PDF). I skriften noteras att kvinnor inte bara har kommit ikapp männen på många områden utan allt tyder även på att  kvinnor håller även på att springa om männen. Dessutom finns det inbakad kritik mot kvantitativ jämställdhet och att alla jämställdhetsreformer utgår från att kvinnor ska gynnas.

Mina tankar om skriften är:

  • Att författarens Arne Jernelövs historiebeskrivning inte stämmer in med min egen, utan närmast har köpts rakt från feministiska tankegångar. Men man kanske inte ska förvänta sig att historien är expertområdet hos ett institut för framtidsstudier?
  • Att det är hög tid att politiker får upp ögonen för de trender som sker vad gäller män och kvinnor. Av någon anledning verkar många tro att ingenting har hänt de senaste 50 åren.
  • Att det finns vissa balanserade krafter till de trender författaren ser. Kvinnor är bättre på att utbilda sig men män är bättre på att starta företag – vilket är ett exempel.
  • Om vi inte förändrar den negativa synen på män och manlighet i samhället kommer generation efter generation av pojkar att bli mer och mer destruktiv och lågpresterande – eftersom som det inte finns några positiva mål att sträva mot.

Sammanfattnings vis är dock denna skrift – med sina fel och brister – ett dokument som beskriver viktiga trender och siffror som alla svenska makthavare skulle må bra av att ta del av.

Uppdatering: Även Expressen och Genusnytt skriver nu om detta.

 

Delad föräldraförsäkring

20 oktober 2010, av Pelle Billing

pubträffen i måndags kväll kom frågan upp om vad reglerna är i nuläget avseende föräldraförsäkringen. Själv brukar jag hävda att föräldraförsäkringen redan är individualiserad, med det undantaget att man frivilligt kan överlåta dagar åt den andra föräldern. Andra på träffen hade haft upplevelser som gjorde att de var benägna att tro att det egentligen bara var 60 dagar (de två s k pappamånaderna) som var fredade för pappan.

För att få Försäkringskassans åsikt om vad som gäller kontaktade jag dem idag. Valde att chatta istället för att ringa, så att det blev lite mer bloggvänligt. Här är den korta konversation vi hade nyss:

Hej, jag heter Inga. Vad har du för fråga till mig?
11:19 Hej, jag undrar vad som gäller om ena föräldern vill ta ut mer än halva föräldraförsäkringen. Måste andra föräldern godkänna det i så fall? Skriftligt?
11:19 Menar du att den ena föräldern tar ut mer än 240 dagar?
11:19 Ja, precis
11:20 Om den ena föräldern ska vara hemma mer än sina 240 dagar måste den andre föräldern avstå av sina dagar, och det måste ske skriftligt.
11:21 Ok, tack. Det var bara det jag ville veta.

Förhoppningsvis klarar detta upp vad det är som gäller. Om du har erfarenheter av att systemet inte fungerar som det ska får du gärna dela med dig i kommentarerna. Lugnt och sansat som vanligt :)

 

Mansvetenskapen fortsätter etablera sig

19 oktober 2010, av Pelle Billing

Se pressmeddelandet nedan (källa), samt min kommentar på slutet:

FOR IMMEDIATE RELEASE: FOUNDATION FOR MALE STUDIES

FOUNDATION  FOR MALE STUDIES APRIL 6  CONFERENCE TO FOCUS ON

DETERIORATING STATUS OF BOYS AND MEN.

NEW YORK: The Foundation for Male Studies will focus on the research and programs needed to reverse the downward spiral now effecting virtually all aspects of the lives and men and boys, at the Second Annual International Conference on Male studies, April 6, 2011.  Edward M. Stephens, M.D., FMS’s  founder and chair says that in addition to the conference’s solution geared presentations by leading authorities, the foundation is calling for papers from academics on how to best deal with increasing levels of male unemployment, depression, suicides, high school and college drop out rates and related problems.

Marianne Legato, MD and Tom Mortenson will co-chair the conference at the New York Academy of Medicine.  Dr. Legato, founder and  director of Columbia’s  College of Medicine  Partnership for Gender-Specific Medicine, edited the first text on gender medicine, and founded the journal, Gender Medicine. A widely acclaimed author of works on  men’s and women’s health, her  most current book is ”Why Men Die First.”  Mr. Mortenson  is senior scholar at the Pell Institute for the Study of Opportunity in Higher Education and the recipient of major national awards for contributions to educational research.

Others participating in the conference are Gordon Finley, PhD, professor of psychology at Florida International University, who will speak on the need for a national policy on fatherhood; Michael  Gilbert, a Senior Fellow at the University of Southern California Annenberg  School and author of  ”The Disposable Male,” on coping with the cascading loss of male jobs; Katherine Young, Ph.D., andPaul Nathanson, Ph.D.,  both of McGill University, authors of published studies on the origins and implications of misandry–the hatred of men. Scholars  seeking to submit papers at the conference may do so at http://www.malestudies.org/fms-10-15-10/events.html. by March 15. 2011.

CONTACT: Dick Elfenbein

elfenbein@aol.com or call 845-362-0893

Mansvetenskap, eller ”Male Studies”, är den första akademiska disciplinen som fokuserar på att forska på män och manlighet utan att vara låsta av ett visst ideologiskt ramverk. Således är det den akademiska disciplin som står bäst rustad att utforska mansfrågorna bättre samt hitta lösningar på de problem som män möter just för att de är män.

 

Pubträff ikväll!

18 oktober 2010, av Pelle Billing

Nu ikväll är det dags! För första gången samordnar vi pubträffar i Stockholm, Göteborg och Malmö för alla jämställdister och genusrebeller som vill diskutera könsfrågor på ett nytt sätt. Träffarna börjar alla kl 18 och går av stapeln på följande platser:

  • I Malmö sker träffen på Café le fil du Rasoir, på Norra Vallgatan 62. Här kommer jag själv att närvara.
  • I Göteborg sker träffen på The Dubliner på Östra Hamngatan 50 B.
  • I Stockholm sker träffen på puben Harry B James på Regeringsgatan 49. Här kommer Pär Ström att närvara.

Väl mött ikväll!

 

Anders Kilander vågar säga som det är

15 oktober 2010, av Pelle Billing

Det här är en av de bästa artiklarna i könsdebatten som jag någonsin läst:

Vi tiger ihjäl de knäckta killarna

Inte nödvändigtvis bäst vad gäller analysen eller innehållets originalitet. Men riktigt bra vad gäller det klarspråk han kommer med om könsrollerna:

  • Att de drabbar män lika hårt som kvinnor.
  • Att skenheliga radikalfeminister och genusvetarbrudar fördömer könsrollerna när det passar, och utnyttjar könsrollerna när det passar.

Citat nr 1:

Svaret är nog enkelt: män får inte vara svaga. Punkt. Det tycker varken män eller kvinnor, ung eller gammal, gubbslem eller radikalfeminist. Män får inte vara offer. Så när pojkar och karlar råkar bli just offer, för sin egen eller andras svaghet, så väljer vi att ignorera dem. Det är lättare om vi behåller uppdelningen. Trots att machomyten oftare skadar män än den skadar kvinnor.

Citat nr 2:

Men rädd?
Nej. Det får jag inte vara. Då får jag inte tjejer, då är jag en liten pojke. En man är inte svag. Det var därför jag aldrig anmälde den där exflickvännen som spräckte mitt revben heller. Hur skulle det sett ut?
Och du, om du nu får för dig att det här inte är ditt problem? Tänk om. Den här machoidén jag och mina medmän fortfarande släpar omkring på kommer inte bara från pappa eller fotbollslaget. Jag fick den från lärarinnor, skolpsykologer, genusvetarbrudar och hela tjocka släkten.

Citaten talar för sig själv och för en gångs skull känner jag inte något behov av att själv analysera texten.

Ytterligare en bra artikel i media just nu är Camilla Lindbergs artikel i Västerbottenskuriren om hur sexköpslagen slår mot sexarbetare. Vem är det egentligen som vinner på sexköpslagen? Jag har själv fortfarande svårt att förstå vem det skulle vara. Möjligen är det de professionella radikalfeministerna som mår bättre nu när de vet att deras privata moralövertygelse blivit lag, och att alla måsta följa denna lag trots all den skada den åsamkar.

Inför helgen lämnar jag er med ett intressant videoklipp (på c:a 5 minuter) som lär oss ett par olika saker:

Dels visar filmen att även kvinnor är sexturister, så sexköp är inte ett exklusivt manligt fenomen. Men samtidigt väcker filmen intressanta tankar om att det romantiska spelet mellan män och kvinnor har fått sig en rejäl törn i västvärlden, vilket kan bidra till ökad förekomst av både kvinnliga och manliga sexturister. Har radikalfeminismen gjort att det blivit tabu för kvinnor att vara feminina och män att vara maskulina? Det är en intressant diskussion. Själv tycker jag det är bra att vi brutit upp tabut om att alla män måste vara på ett visst sätt och att alla kvinnor måste vara på ett visst sätt. Men har vi samtidigt skapat en ny norm om hur könen ska vara, som skambelägger maskulina beteenden hos män och feminina beteenden hos kvinnor?

Uppdatering: Alternativ länk till Kilanders artikel.

 

En avgörande skillnad i jämställdhetsdebatten är huruvida man förespråkar kvantitativ eller kvalitativ jämställdhet. Grovt uttryckt innebär kvantitativt jämställdhet att man vill jämna ut alla skillnader mellan gruppen män och gruppen kvinnor, medan kvalitativ jämställdhet innebär att man vill att varje individ ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter (dvs lika spelregler). Dessa två målsättningar är omöjliga att kombinera, eftersom kvantitativ jämställdhet endast kan uppnås med kvoter och tvång som går stick i stäv med att varje individ ska vara fri att välja och ha sina rättigheter intakta.

De som tror på kvantitativ jämställdhet hävdar ofta att detta samhällstillstånd skulle infinna sig helt naturligt om vi inte uppfostrade könen olika, och därmed är kvoter och tvång bara ett litet hjälpmedel på vägen mot jämställdhetsutopia. Enda problemet med dessa resonemang är att ju mer ett samhälle utvecklas ekonomiskt, desto mer olika yrkesval gör könen – trots att moderna samhällen är betydligt mer flexibla i könsrollerna än traditionella samhällen.

I Norge har man gått längre i sin strävan efter kvantitativ jämställdhet än Sverige och infört kvotering till bolagsstyrelser. Redan tidigare har det visat sig att denna kvotering haft en tveksam effekt på hur företagen sköts, och nu visar det sig även att många norska företag börjar göra uppror mot lagen. Bloggaren Matte Matik, SvD och norska Aftenposten (ursprungskällan) rapporterar att flera norska företag väljer en företagsform som innebär att de slipper rätta sig efter lagen (genom att inte vara börsnoterade).

Enligt Aftenposten finns det två olika anledningar till att företagen vill slippa lagen:

Hele 31 prosent svarer at kvoteringsloven er årsaken. Av disse oppgir 12 selskaper at årsaken var at det var vanskelig å finne kompetente kvinner.

Mange selskaper sier også at de selv ønsker å bestemme hvem de vil ha i styret og vil ikke la seg diktere av en kvoteringslov.

Personligen har jag full förståelse för att företag vill slå vakt om sin kompetens och sitt självbestämmande, och det är fascinerande att man i en marknadsekonomi har infört en lag som har så långtgående effekter på stora företags styrelsesammansättning. Poängen med en marknadsekonomi är ju att om man är missnöjd med rådande företag så kan man undvika att vara kund hos dem, alternativt starta eget företag där man själv bestämmer vem som sitter i styrelsen – men detta är uppenbarligen otillräckliga mekanismer för de som tror på den kvantitativa jämställdheten.

I en kulturartikel i Sydsvenskan (Jämställdhet i ultrarapid) frågar sig Åsa Anderberg följande:

Varför går det så förbannat långsamt om vi ändå vill samma sak? Eller vill vi inte samma sak?

Svaret på hennes fråga är givetvis att vi inte vill samma sak. Vissa vill ha kollektiv jämställdhet och andra vill ha individuell jämställdhet, och vi måste alla göra ett val om individens eller kollektivets rättigheter ska komma först.

Tips 1: Kom på pubträff i Malmö, Stockholm eller Göteborg!

Tips 2: Tusentals pojkar kan tvingas göra om omskärelsen eftersom de fått behålla en del av sin förhud.

Tips 3: Enligt Aftonbladet är det bara män som är otrogna. Hur väl tror ni det stämmer med verkligheten?

Tips 4: Om man ska säga något negativt om sitt parti så är det gubbigt och inte gummigt.

Tips 5: Följ mig på Twitter!

 

Fler goda nyheter

12 oktober 2010, av Pelle Billing

Det är verkligen något som håller på att hända i jämställdhetsdebatten. Förr var det svårt att hitta positiva nyheter att skriva om, men den senaste tiden har det varit ganska lätt.

Den kanske mest chockerande artikeln av alla är Bitte Assarmos inlägg i SvD där hon skriver om Myten om den förtryckta skolflickan:

Samma mönster var lika tydligt under min sons skoltid trettio år senare. Flickorna höll låda i klassrummet. Flickorna fick mest uppmärksamhet av läraren. Flickorna fick genomgående bättre betyg – detta trots att de inte nödvändigtvis var mer begåvade eller hade gjort bättre ifrån sig på enskilda prov.

Snacka om att svära i den svenska genuskyrkan. Huruvida det är pojkar eller flickor som tar mest plats i klassrummet har jag inga fakta kring, men resten av hennes påståenden backas upp av svenska rapporter om betyg och amerikanska rapporter om vem läraren ger uppmärksamhet.

Assarmos artikel har gott sällskap av tre andra kvinnor som på Newsmill efterlyser en mer balanserad debatt kring könsfrågor (Stenman, Teodorescu, Linusson). Det finns alltså en tydlig trend att fler och fler kvinnor börjar få nog av offerfeminismen, och nu får de även utrymme i media för att meddela detta.

Samtidigt blir radikalfeministernas utspel allt mer absurda och desperata, såsom Germaine Greers förslag om att kvinnor bör hänga ut män på nätet för påstådda sexövergrepp:

– Vad jag föreslår är att kvinnor för en sorts dagbok på nätet. Om en man går för långt så skriver hon ut det. Andra kan då läsa det och undvika honom, säger Germaine Greer.

Detta skulle alltså inte handla om dömda män, utan det är en form av pöbelvälde som föreslås. Förslaget kommer inte från vem som helst, utan från en feministisk ikon som varit förebild för många:

Hon kallas ofta för en av de mest inflytelserika feministerna.

Förslaget fördöms mycket tydligt av Aftonbladets krönikör, även det ett tecken på att folk börjar tala ur skägget när det handlar om konstiga påhopp mot män, även om de kommer från kända feminister.

På Newsmill konstaterar Elise Claesson – konservativ könsfrågedebattör som ofta betonar könens särart – att jämställdheten blivit en B-fråga i nya regerings struktur. Jag kan hålla med Claesson så tillvida att det är positivt att den av radikalfeminism präglade jämställdhetspolitiken får en mer tillbakadragen roll, men däremot ser jag inga problem med att ha en levande jämställdhetspolitik som ser till bägge könens behov (och som motsätter sig kvotering) – den dag vi når dit. Men det är en intressant observation från Claesson, som stödjer spaningen att radikalfeminismen för första gången på länge är på tillbakagång i Sverige.

För övrigt kan jag inte hålla mig från att dela med mig av ännu en politiskt inkorrekt artikel från Tech Crunch, där en kvinnlig skribent och entreprenör helt sonika skriver: Women Don’t Want to Run Startups Because They’d Rather Have Children. Rätt eller fel? Avgör själv, men det är befriande att någon vågar säga det som många av oss observerat. Jag har länge varit en förespråkare för att kvinnor som vill göra karriär och ha barn ska skaffa barnen tidigt – så att de sedan kan bygga upp sin karriär utan avbrott. Dagens tendens med att skjuta upp barnafödande verkar vara kontraproduktivt då både arbetsgivare och eventuella investerare (om man är entreprenör) då ser en som en tickande babybomb.

Slutligen vill jag tipsa om att min samarbetspartner Michael Högbergs arbete med mansgrupper uppmärksammas av P4 Kristianstad. Läs om det här, och lyssna här.

 

Både i Stockholm och Malmö har tidigare anordnats pubträffar för oss som är intresserade av ett nytt synsätt på jämställdhet – ett synsätt som lägger till mansfrågorna. Pär Ström har nu annonserat ut en träff i Stockholm den 18 oktober, och i kommentarerna på Genusnytt väcktes idén om att hålla en träff samtidigt i Sveriges tre största städer: Stockholm, Göteborg och Malmö.

Att samordna träffar tycker både Pär och jag låter som en utmärkt idé, och därmed kommer detta att ske om en vecka, den 18 oktober kl 18.

  • I Malmö träffas vi på Café le fil du Rasoir, som ligger mittemot Centralen på Norra Vallgatan 62. Denna lokal är hyggligt stor, ligger nära tåg och bussar samt serverar alkohol, alkoholfritt och även tilltugg. Här kommer jag själv att närvara. Vi börjar kl 18 men det går bra att droppa in senare för de som inte kan komma när det börjar.
  • I Göteborg sker träffen på The Dubliner på Östra Hamngatan 50 B.
  • I Stockholm sker träffen på puben Harry B James på Regeringsgatan 49. Här kommer Pär Ström att närvara.

Tag chansen att träffa andra som vill tänka nytt i genusdebatten (s k genusrebeller ;) )!

 
Google