Viktiga kvinnofrågor

27 september 2010, av Pelle Billing

På gårdagens DN Debatt får Eva Nordmark, ordförande för Fackförbundet SKTF, komma till tals under rubriken ”Statlig kommission krävs att få upp kvinnolöner”. Oväntat nog så erkänner Nordmark att vi inte längre har någon direkt lönediskriminering i Sverige:

Det innebär att kvinnors lägre lön i regel inte är ett utslag av diskriminering från enskilda personer eller arbetsplatser, utan av de könsnormer och makförhållanden som genomsyrar samhället och arbetsmarknaden.

I sektorer där de flesta är kvinnor tjänar alla, inklusive männen, lägre.

Detta erkännande är en mindre bomb, med tanke på att alla svenska feminister som jag hört uttala sig i lönefrågan hävdar att det fortfarande finns en direkt lönediskriminering.

Resten av Nordmarks artikel är däremot ett lysande exempel på allt som är fel med dagens feministiska rörelse. Hon föreslår nämligen att staten på ett marxistiskt, kollektivistiskt manér ska frisera lönerna i olika sektorer så att att kvinnodominerade sådana får en högre lön. Förutom det osmakliga i att presentera ett närmast kommunistiskt förslag, är det i grunden djupt kränkande mot kvinnor. Om hon sagt att det behövs en statlig kommission för att få upp lönerna för Samhall hade det varit en sak, men det hon lobbar för är att statens ska hjälpa en befolkningsgrupp som inte är i minoritet och som inte på något vis är handikappade eller i behov av särskilt stöd.

Just eftersom dagens feminism är en salig blandning av marxism, radikalfeminism och en ovilja att se kvinnors potential och styrka, upplever jag att det finns behov av en seriös debatt om vilka de egentliga kvinnofrågorna är i dagens samhälle. Om vi stryker den förvirrade ideologin i jämställdhetsdebatten, vilka är de viktiga frågorna som påverkar kvinnor i dagens Sverige?

Här är början på en lista, och sedan uppmanar jag alla att komma med förslag på ytterligare viktiga kvinnofrågor i kommentarerna:

  1. Våld i nära relationer. Mest okunskap finns om våld mot män, men kvinnor blir oftare utsatta för upprepat våld. Det är också kvinnor som oftast blir skadade och rädda i samband med våld i en nära relation.
  2. Våldtäkt.
  3. Invandrade kvinnor från vissa kulturer saknar den frihet som övriga kvinnor i samhället har.
  4. Det finns fortfarande ett sjukligt fokus på kvinnors utseende i vår kultur. Detta bidrar till förekomsten av anorexi och gör även att man lägger orimligt mycket tid på kläder, skor, smink, osv.
  5. Radikalfeminismens myter skadar kvinnor. Om man tror att alla män är livsfarliga och att det finns ett orubbligt glastak i arbetslivet så ser man inte längre alla möjligheter som finns till att göra karriär och hitta en bra partner.
  6. Ökad alkohol- och tobakskonsumption hos kvinnor. Män leder fortfarande denna kategori men det är oroande att kvinnor är såpass bra på att komma ikapp. Det är även så att kvinnors kroppar tål förhållandevis mindre alkohol, men det finns ingen god medvetenhet om detta.
  7. Mobbing är vanligast på kvinnliga arbetsplatser.
  8. Flickor har ofta prestationsångest i skolan och mår dåligt av detta.
  9. Kvinnors ekonomi efter en skilsmässa kan ofta försämras (men inte alltid: om hon får barnen så får hon barnbidrag och ev även bostadsbidrag).

Vilka frågor kan du lägga till? Låt oss separera kvinnofrågorna från radikalfeministisk ideologi!

 

43 kommentarer på “Viktiga kvinnofrågor”

  1. Janne Runsvik skriver:

    Faktum är ju att även jämställdhet i föräldraskapet ären kvinnofråga. Om synen att kvinnan ska ha barnen finns kvar kommer kvinnan att även fortsättningsvis ha svårare att klara sig på sin egen lön och göra karriär, att ta hand om barn är ett heltidsjobb och då kan det vara jobbigt att jobba heltid eller satsa på karriären.
    Könsneutrala lagar och incitament att båda föräldrarna ska vara närvarande ger kvinnan större möjligheter eftersom mannen då får ge avkall för att ta hand om sin ”avkomma”.
    Att det är bäst för barnen finns inget tvivel om.

  2. AV skriver:

    Janne: I så fall handlar det i stort om att ändra attityden hos kvinnor. När man undersökt hur män och kvinnor är nöjda med dagens fördelning. Fler kvinnor än män är nöjda och många kvinnor anser det vara ”sina dagar” trots att vi idag ger hälften var till varje förälder. Lagarna om FL är helt könsneutrala idag. Alla vet idag vad deltid och lång FL gör för pension och inkomst. Trots det väljer många kvinnor det. 75% av de som jobbar deltid är nöjda med det. Värt att begrunda. Jag säger inte att det inte finns en massa män som gott kunde engagera sig mera, men de flesta jag känner är mycket engagerade i sina barn. Ojämn fördelning av FL är inte ett enbart ”manligt” problem.

    Personligen jobbar jag heltid, studerar kvartstid och har barnen exakt halva tiden. Det går alldeles utmärkt och ser man föräldraskapet som en börda, kanske man inte skall ha barn alls.

  3. Janne Runsvik skriver:

    Jag vet att det främst är attityden hos kvinnor som behöver ändras! Men även hos män, vi är alldeles för dåliga att ta för oss av barnen. Vid en separation finner sig de flesta män bara i att kvinnan tar barnen (o bidragen).
    Men det börjar iofs märkas en förändring, fler unga kvinnor ”släpper” barnen vid en separation men det är inte heller bra, då kommer vi i framtiden få ”varannanhelgsmamma” istället för varannanhelgspappa” :(

    Barnen är en tillgång som gör att man orkar mer, åtminstone när det gäller män. Min erfarenhet säger att det oftast är kvinnor som klagar på att det är jobbigt med barn. Är de hemma med barnen hinner de ofta inget annat än att sköta dem så pappa får ta hand om hushållet när han kommer hem från en hård dags arbete…

    Men jag tror vi är ganska överens AV.

  4. Pether skriver:

    1. Det fysiska våldet är inte det man ska fokusera på, ett blåmärke läker. Det är istället det psykiska som är det farliga. Där är det lugnt att säga att män skadas mest. De blir även psykiskt nedbrutna av samhället.

    2. Våldtäkt är inte så allvarligt som samhället idag vill få det till att vara. Leder väldigt sällan till fysiska men, den psykologiska biten är till stor del samhällets fel.

    3. Även invandrande män möter samma problem.

    4. Även män har stora krav på sig. Kvinnor kan underlätta mycket i livet genom att puta med läpparna o visa lite skinn, en man kan aldrig göra något liknande.

    5. De skadar alla.

    6. Finns väldigt hög medvetenhet om att kvinnor tål mindre alkohol än män. Det är även män som skadas mest socialt vid missbruk, alcoholism o sedan hemlöshet.

    Att säga att det är kvinnofrågor är så otroligt fel. Det är samhällsfrågor.

  5. Janne Runsvik skriver:

    Håller med dig till fullo Pether. Det är ett samhällsproblem.

    Ett problem är att psykiskt misshandel är svår att bevisa och skyfflas ibland under mattan, det vanligaste fallen rör påverkan av barn och det är ju ivrigt påhejat av feministerna…
    Sedan kan man ju undra om inte ”kampanjen” män slår är hets mot folkgrupp och psykisk misshandel…

    Det finns så mycket fördommar i detta och fokus måste läggas på att titta på individen, inte kön, ålder, religion eller ursprung

  6. Träd skriver:

    Pether,

    1) Tror du helt ärligt att fysiskt våld bara genererar fysiska blåmärken? Tror nämligen att det genererar psykiska blåmärken också.

    2) Men man kan inte säga så i och med att det är individuellt hur mycket det påverkar

    3) Sant, fast… kan nog inte jämföra det med sjöltvång och sånt…

  7. Gunnar skriver:

    Om vi nu ska se på just specifika möjliga kvinnofrågor:
    Den kvinnliga offerrollskulturen, den manliga ridderligheten och kvinnors straffrabatt i olika sammanhang försvagar kvinnor och gör att de inte tar tillräckligt ansvar för sin situation och driver sina liv så aktivt som de skulle kunna göra för att fullt jämställt ta sin plats i samhället, anser jag!
    (Vilket som resultat leder till krav på inkvotering och annan stöttning här och där istället för att av egen kraft ta plats.)

    Tips till Pelle B:
    Har du sett att i Oktober lanseras en ny feministisk webbaserad nyhetstidning – ”Feministiskt Perspektiv”:
    http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/feministisk-nyhetstidning-startar-pa-natet-i-oktober-1.1175704
    Hur ska vi matcha det?
    Och finns det behov av att män aktivt matchar den på något sätt?

  8. Roger skriver:

    Som en vän till mig påpekade (hon röstade förövrigt på F! men jag håller med henne och det är hoppingivande) de flesta frågor som går under ”jämställdhets”-etikett idag är i själv verket snarare rättvisefrågor.

    Det som behövs är att alla kollektivistiska analyser underkänns (för de kräver undantagslöst att man kategoriserar människor i allt för trubbiga grupper där individer kommer i kläm) och fokuserar på det som verkligen är problemet i varje given fråga.

  9. Jocke skriver:

    Jag tror personligen att kvinnors barnafödande är den enda knäckfrågan i sammanhanget. För hur vi än vrider och vänder på det kommer enbart kvinnor att kunna föda barn under överskådlig tid.

    Det innebär att kvinnor som föder barn aldrig kan komma undan det avbräck i arbetslivet som det innebär att bli mamma. Personligen är jag också 100 procent övertygad om att kvinnor på ett biologiskt plan ”ställer om sig” och blir mycket mer familjeorienterande än män när de fått barn. Och det är just därför så många kvinnor väljer mindre krävande jobb och även går ner i deltid. Sedan finns det självklart undantag, som det alltid gör.

    I övrigt håller jag med flera av ovanstående inlägg, det vill säga att övriga påståenden egentligen handlar om allmänmänskliga rättvisefrågor.

  10. anonymännu skriver:

    Flickors prestations-ångest i skolan. Flickorna känner en enorm press på sig att lyckas i skolan. De är intalade att de är potentiella offer, världen utanför är farlig, och för att lyckas måste man vara perfekt, och i det ingår att lyckas till 100% i skolan – och de verkar inte veta riktigt varför heller. Det är direkt, påtagligt och flickorna mår verkligen inte bra. Trycket verkar främst komma från dem själva.

    Pojkars problem är att de inte bryr sig, och halkar efter i skolarbetet på grund av det, och dålig självkänsla som följd – och det har tagits upp åtminstone på denna sida tidigare. Men det är ett annat problem, med långsiktiga negativa följder.

  11. Jag fick en idé om föräldraledigheten. I stället för att kvotera kan man väl införa en lag som ger båda föräldrarna ovillkorlig RÄTT till halva ledigheten. Om man sedan vill kan man föra över dagar till varann, men den pappa som mamman försöker mota bort kan alltså hävda att han har rätt till hälften av tiden och givetvis får han då också ha barnet boende hos sig.
    Vad tror ni om det?!

  12. B K Andersson skriver:

    Eva Nordmark har i sin fackliga roll visat stort förakt för de fråga som de alla flesta arbetstagare angivit som viktigast. Nämligen arbetsmiljön. Detta har varken hon eller någon annan facklig företrädare tagit någon helst notis om. Istället har man från fackligt håll tjatat om jämställda löner och kvinnors behov av att klättra på karriärstegen. Kunde detta ha att göra med att socialdemokraterna tillsammans med näringslivet och fackförbundens högsta ledningar slöt fredsavtal sk samverkansavtal med varandra inför Göran Perssons ekonomiska sparplan för offentlig sektor. Man var fullt införstådd med att budgetsaneringen skulle tära på verksamheterna med missförhållanden och konflikter som följd? Därför begravde man arbetsmiljöfrågan så att de sk svaga kunde sorteras ut. Därför steg sjukfrånvaron denna period till oanade höjder och därför fick så få med arbetsrelaterade sjukdomar någon rehabilitering. De var helt enkelt inte välkomna tillbaka. Alla etablerade partier var mer el. mindre involverade i den offentliga budgetsaneringen så det är därför locket lagts på. Alla fackförbund visste vad som gällde och valde att svika sina medlemmar. Arbetsgivarna fick friheten att göra sig av med vilka anställda de ville och på vilket sätt som helst. Tusentals anmälningar om mobbning och kränkande särbehandling lades i malpåse för varken FK el. Arbetsmiljöverket agerade i sina resp. roller.Rättsssäkerhten var helt satt ur spel. När ska sanningen komma fram? Den unga oerfarna Eva Nordmark som sossarna handplockade för att vara en lojal ordf. för SKTF fortsätter sin vana trogen att bara prata rappakalja för att förtiga sanningen. Hur länge ska det dröja innan bubblan spricker?

  13. Access skriver:

    Jag vill lägga till ”Mobbing från kvinna till kvinna”.
    Att en del kvinnor utsätts för våld från en del män – och tvärtom – är redan välbekant. Detsamma gäller män som utsätts för våld från andra män.
    Men kvinnor som begår övergrepp mot kvinnor talas det sällan om, och då menar jag inte i samkönade relationer. Sociala övergrepp och mobbing mellan kvinnor är en företeelse som det sällan talas om, men vad jag förstått så är det något många kvinnor kan vittna om.

  14. Access skriver:

    Ingrid Carlqvist, jag håller helt med dig.
    Fördela gärna föräldraledigheten jämnt mellan mamman och pappan, men ge dem samtidigt rätt att överlåta hela eller delar av den till annan part (mamman eller annan närstående). På så sätt löser vi även den diskriminering mot regnbågsfamiljer som en 2/3-fördelad (mamma 1/3, pappa 1/3, mamma eller pappa 1/3) och icke-överlåtbar föräldraförsäkring innebär.

  15. Mia skriver:

    Ingrid

    Vet inte riktigt hur du menar men jag tror inte att barn mår bra av att först bo hos en förälder i ca 6-8 månader och sen hos en annan i ca 6-8 månader. Barnet måste nog liksom bo hos båda från början, träffa båda regelbundet. Sen är amningen ett ”hinder”. De flesta har dock slutat med amning vid 6-8 månaders ålder och då finns det ju inget som hindrar att pappan är föräldraledig och att barnet även sover där varannan var tredje natt, men att kontakten med den första anknytningspersonen (oftast mamman) inte drastiskt förändras. Dvs att barnet fortsätter sova hos den första anknytningspersonen (oftast mamman) minst varannan natt och på helger (eller när man nu är ledig från sitt arbete).

    Att däremot använda anknytningsperson som ett ”vapen” om ”umgänge” inte kommit till stånd i början pga tvist så är det inget som är statiskt. Kan man skola in barn på dagis så kan man ”skola in” en ny anknytningsperson (oftast pappan) relativt snabbt också är min övertygelse.

  16. Pelle Billing skriver:

    @Gunnar
    Ja, jag har sett att ”Feministiskt Perspektiv” ska lanseras. Visst behövs det en motkraft och det jag jobbar med är fortfarande att Mansnätverket ska ha en egen hemsida med viktiga artiklar om mansfrågor.

    @Ingrid och Access
    I nuläget har väl respektive förälder rätt till halva föräldraledigheten var, och sedan kan man föra över dagar till varandra? Om man är vårdnadshavare borde ingen kunna ta ens dagar ifrån en om jag har förstått det hela rätt. Sen är det ju ett problem att inte alla pappor är vårdnadshavare om de inte är gifta.

  17. Jack skriver:

    Bra initiativ detta.

    Några fler kvinnoproblem:

    Kvinnors dubbelarbete (fortfarande mindre än män men iaf mer än tidigare i historien)

    Mansfobi (rädsla för män)

    Allmän paranoia (eller en allt för begränsande rädsla att utsättas för något när som helst)

    Att det blir allt svårare för kvinnor att hitta partners som fått lika gott stöd av samhället som de själva i fråga om utbildning, lön osv.

    Att kvinnor i mest fertil ålder känner press på karriär istället för att kunna skaffa barn

    Att kvinnor har svårt att hitta vettiga män som vill ha längre lagskyddade relationer (vettiga män tenderar att inte vilja ha ensidigt förpliktigande)

    Att kvinnor ses som det oskyldiga könet gör hälften av befolkningen mer kriminella vilket är dåligt för dem själva och andra kvinnor

  18. Håkan skriver:

    @Ingrid

    Idén är bra men tror du inte att kvinnor (eller män för den delen) kan tvings sin partner till att överföra dagar.

    Personligen skulle jag se att man ersätter upp till 90% av den gemensamma inkomsten men då får varje förälder ta ut max 50% av ledigheten. Om någon av de tar ut mer minskas ersättningen så att det till slut i praktiken inte utgår någon ersättning.

    Därmed har man en stor ekonomisk morot till att dela lika och en ekonomisk piska om man inte gör det. Sedan får föräldrarna själva bestämma när piskan svider för mycket.

  19. Cecilia Hoff skriver:

    Att använda pappan som ”hot” i uppfostringsmetod…

    ”Vänta du bara tills pappa kommer hem”.
    ”Vänta tills pappa får höra vad du gjort”.

    Vilken bild speglar det barnen om männen genom livet?!?

  20. null skriver:

    ”Vilken bild speglar det barnen om männen genom livet?!?”

    Att mamman är en feg filur som låter andra genomföra hennes hot?

  21. Kerstin Martinson skriver:

    Sanningen är inte vad folk säger – utan vad de VISAR
    Nu visar pelle upp sig med åtminstone delvis sitt närmaste entourage. Och man
    talar så lågmält och klokt på måndag. Är det en baksmälla? Ni har nog sett hur han jagat katter i helgen. Och censurerat och censurerat och raderat och skrivit
    DITT INLÄGG VÄNTAR PÅ ATT BLI GODKÄNT. Sen har inlägget åkt in och åkt ut igen. Men ni sov väl hela helgen – va? Från fredag till söndagkväll. Nu ställer ni upp
    som Pelles vänner och är Såå fina i mun. Ett spel för gallerierna. Seriöst i dag.. Nu efter helgen. Men Pelle är tydligen orolig. Och det bör han vara.

    Till var och en av er en liten dikt/gruk av Piet Hein. Det var han som uppfann
    superelipsen som är den plaskdamm där den numera lysande glasskulpturen
    (somliga kallar den ”glasstaken”) står planterad.

    Gå uden vaklen
    livets krav imöde!
    Vi får kun éngang tilbudt
    verdens gröde.

    Og vi kan sove ud,
    når vi är döde.

    Förutom poet var Piet Hein arkitekt.

  22. Janne Runsvik skriver:

    @null,o Cecilia, i mina ögon visar det att mamman inte ska bo ensam med barnen!
    Det talar om för mig att den mamman (de var ganska vanliga) bara skriker och hotar men kommer inte att göra något och det vet barnen. Som tur var så var det sällan det blev något när pappa kom hem eftersom det som var orsaken till hotet ofta var en skitsak och det såg pappan.
    Vad gäller föräldraledighet o.a. finns mycket att göra. Ändra lagar behövs men framför allt synsättet, pappor ska inte bara snällt släppa ”sina” dagar utan för barnets bästa hävda ”sin” rätt.

  23. Jakob skriver:

    @Kerstin Martinsson

    Ursäkta, men vad pratar du om? Billing har tagit bort en kommentar från Katten och det är du sur över?

  24. AV skriver:

    @Kerstin Martinsson: Den katten du pratar om har visat ett ganska mångalet beteende med personliga påhopp och klassisk härskarteknik. Upp till ett flertalet gånger här.

    Man kan säga att hon själv knöt in sig i säcken och hoppade i ån. Vilket är ganska imponerande på denna frispråkiga blogg.

    Hennes beteende kan beskrivas med följande Piet Hein-gruk:

    Folk körer ad helved te
    midt i vejen,
    skönt de godt kan se
    at dér körer jeg!

  25. Pether skriver:

    Kerstin: Om det är Katten du pratar om så är det ett troll. Sådana skall tas bort då de inte tillför diskussionen ett dyft. Sådana tas bort överallt på nätet. Katten har blivit motbevisad hundratalet gånger tidigare, men fortsätter att säga samma saker. Hon har helt slutat att försöka argumentera utan kör endast med personangrepp.

    Om du klagar på att bloggar raderar troll, varför klagar du inte på era feministiska bloggar som raderar rent faktabaserade inlägg?

  26. Musse Pig skriver:

    Kerstin och katten är nog samma person.

  27. Lavazza skriver:

    Kvinnojobb är jobb som finns överallt och som många kan utföra. Många män har någon gång arbetat i typiska kvinnojobb och skulle kunna tänka sig dessa jobb om lönen blev högre. Samma sak gäller inte typiska mansjobb. Om mansjobben inte kan avvecklas eller outsourceas, så kommer lönen i typiska mansjobb alltid att vara betydligt högre.

  28. [...] Med samma logik är det alltså enligt denna teoretiska räddning fortfarande mansnormen det handlar om när flickor kastar bomber på Israeliska tanks bara det är fler pojkar än flickor som gör det. Det är alltså enligt samma logik mansnorm att dricka när massor av flickor gör det bara det råkar vara fler pojkar som gör det. Detta även när flickorna är på väg ikapp. [...]

  29. Janne Runsvik skriver:

    Lavazza@
    Den vanligaste skillnaden mellan typiska kvinnojobb och typiska mansjobb är ofta att manjobben är farliga för liv och lem samt dessutom fysiskt tunga….

    Kan nog tycka att lite betalt ska vi ha för att vi riskerar hälsan. De kvinnor som har förutsättningar att klara ett mansjobb får samma lön som männen, den kvinna som kommer in utan att egentligen klara det får ochså samma lön…

    Jämställdhet (eller rättvisa) kan vi diskutera hur länge som helst och ändå hela tiden hitta nya saker. Det kommer aldrig att bli perfekt men självklarheter borde gå att få bort iaf.

  30. JoF skriver:

    Pether,

    hur kan du säga att våldtäkt inte är ett stort problem? Att det inte lämnar fysiska men är ju olika från fall till fall och dessutom sa du ju själv att det är de psykiska som är värst (ang. våld i relation) då borde det ju vara samma kring våldtäkt och jag kan lova dig att de psykiska problemen är stora.
    Jag antar att du inte blivit utsatt för en våldtäkt eftersom du påstår att det knappt ger några psykiska problem och att det isåfall är samhällets fel, hur menar du då?
    Det är inte konstigt att man ser er alla som kvinnohatare när ni lägger sådana kommentarer.
    Blev själv våldtagen som 14 är nu över 20 och mår fortfarande dåligt över det vissa dagar. Kom inte och berätta för mig att det inte är ett stort problem när det har gjort en enorm inverkan (negativ) på mitt liv och fått mig att må piss. Jag kände inte de personeran som våldtog mig så ni får fan ursäkta om jag är lite rädd när jag går hem sent om kvällen! Det skulle ni också vara det kan jag lova.
    Fan vad ledsen man blir av att läsa sådana kommentarer alltså!
    Ingen empati eller medkänsla alls.
    Bara för att ni kämpar för mäns rättigheter så behöver ni inte förminska saker som tjejer (och killar för den delen) blir utsatta för.
    Undrar om du skulle känna samma sak om du blev utsatt för en anal våldtäkt som 14 åring av vuxna män?

  31. Jack skriver:

    JoF
    Tycker det låter som hemskt det du varit med om. Jag tror att när någon använder ordet våldtäkt här så avser det ofta något annat, dvs den lagliga definitionen. Att milda och grova övergrepp får gemensamt namn i lagen, ”våldtäkt”, kan jag tänka känns jobbigt för dig och det ska du skylla på feministerna för för det är deras idé att utvidga begreppet våldtäkt.

    Jämför även med män som fått sina liv förstörda genom det militära slaveriet i Sverige. Sen kommer någon jävel och säger att det ju är en utbildning bara och att han ska vara glad att ha fått gå den. Faktum är att man sa samma sak till slavar från afrika för 500 år sedan, att de skulle få utbildning i jordbruk, träffa nya människor och se nya platser. Och gissa vad, en del slavar hade skoj, sjöng sånger och träffade kompisar. På samma sätt kan man ju säga att våldtäkt bara är sex. Men inget av det där stämmer ju, det psykiska är jätteviktigt. Och där spelar miljö in men man är ju inte själv ansvarig för sin miljö och miljöns orsaksroll förmildrar inte skadorna på nåt sätt.

  32. Pether skriver:

    JoF: Hur lämnar det psykiska men om någon trycker in ett finger i dig när du sover utan att du vet om det?

    Våldtäkt i juridisk mening idag är så otroligt långt ifrån samhällets bild av det.
    När man säger våldtäkt så tänker folk på något som misshandlar någon och sedan har sex med den personen.

    En person som blir misshandlad på gatan, får käken insparkad, får men för livet, tvingas matas med sond, sitta i rullstol osv osv, är mindre värd, än personen som fick ett finger intryckt i sig.

    En våldtäkt är värre än att bli mördad i krig. Kvinnor är mer värda än man.

    Du är inte ensam om att vara rädd när du är ute och går på natten, finns faktiskt inte många som INTE är det. Är inget speciellt för våldtäktsoffer.

    Bara för att du är feminist behöver du inte förstora saker som tjejer blir utsatta för. Våldtäkt är inte värre än misshandel, så är det. Men feminister har förstört rättssystemet i världen.

  33. K.s skriver:

    Pether,
    ”Hur lämnar det psykiska men om någon trycker in ett finger i dig när du sover utan att du vet om det?”
    Gör de det mer okej då eller? Dessutom lär man vakna av det. och om de då är någon som har sitt finger i dig lär det definitivt skapa psykiska men. Om du får ett finger uppkört i en torr fitta så TRO mig, du vaknar.
    Du tycker alltså att göra så mot någon är inte ett brott eller att man inte bör straffas för det?

    ”En person som blir misshandlad på gatan, får käken insparkad, får men för livet, tvingas matas med sond, sitta i rullstol osv osv, är mindre värd, än personen som fick ett finger intryckt i sig.”

    Vem säger det och varför ens jämföra brott? Våldtäkt är fruktansvärt för den som blir utsatt jkag vet själv av egna erfarenheter och misshandel är också fruktansvärt för den utsatte och det vet jag för att en vän till mig har blivit det. Varöfr jämföra vilket som är värst? Om du blir misshandlad men näsbenet läker eller blir våldtagen men du kan inte hålla tätt för att din anal blivit skadad, vilket är värst då?

    ”Du är inte ensam om att vara rädd när du är ute och går på natten, finns faktiskt inte många som INTE är det. Är inget speciellt för våldtäktsoffer.”

    Har inte påstått att det är spec. för våldtäksoffer, svarade bara på en kommentar där det stod att tjejer är paranoida och rädda för män-tacka fan för det om man blivit utsatt. Samma om man blir misshandlad av ett gäng killar på stan som kille så är man kanske mer rädd för stora killgäng efter det, vad vet jag?

    Har för det första inte sagt att jag är feminist och att jag skriver att jag fortfarande lider av psykiska men efter min våldtäkt som skedde för flera, flera år sen är väl knappast att förstora upp det? Jag vet väl hur jag känner? Att förminska problemet genom att påstå att det inte lämnar psykiska men är ju bara elakt och man förstår att du inte har sympati för någon.
    Frågar igen hur du tror att du hade mått om du hade blivit penetrerad ot din vilja av två män i analen?
    Hur kan du veta vilket brott som är värst? Vad grundrar du det på? Det enda man kan jämföra är fysiska skador inte hur man mår i själen efteråt. Det är väl dessutom olika från person till person hur man mår och hämtar sig efter en våldtäkt respektive misshandel.

    Hur har feministerna förstört rättsväsendet?

  34. Jack skriver:

    K.s,

    ”svarade bara på en kommentar där det stod att tjejer är paranoida och rädda för män-tacka fan för det om man blivit utsatt.”

    Du har inte svarat mig och jag är den enda som sagt något om paranoia. Du verkar likt många feminister har bristande verklighetsförankring.

    Du förespeglar att det vore hävdat onaturligt att vara rädd om man utsatts för misshandel eller dylikt. Även detta är en fullkomlig lögn från din sida, K.s. Faktum kvarstår att män utsätts för mer våld medan kvinnor är räddare även utan att ha utsatts för våld och trots att de löper mångfalt mindre risk. Denna rädsla är ett problem som måste nämnas när kvinnoproblem listas.

    Jag får be dig hålla reda på vilka du talat med och sluta hitta på saker, OK?

  35. Pelle Billing skriver:

    @JoF/K:s
    ”Bara för att ni kämpar för mäns rättigheter så behöver ni inte förminska saker som tjejer (och killar för den delen) blir utsatta för.”

    Detta instämmer jag i till fullo. Jag ser ibland tendenser i mansrörelsen att folk blir alltför extrema – precis som många feminister – och det ser jag som problematiskt.
    Vare sig man pratar om våldtäkt eller misshandel med någon som blivit utsatt så kan ett visst mått av varsamhet vara på sin plats. Varje sekund av dagen måste i bestå av politisk aktivism.

    Det är viktigt att komma ihåg att många kvinnor stödjer en mer neutral syn på könsfrågor, och inte alls sympatiserar med radikalfeminismen. Alla kvinnor som berättar om en våldtäkt eller skriver på en blogg är inte feminister.

    Många av mina största fans är för övrigt kvinnor, och har väldigt lite till övers för statsfeminismen.

    ”Om du blir misshandlad men näsbenet läker eller blir våldtagen men du kan inte hålla tätt för att din anal blivit skadad, vilket är värst då?”

    Här tycker jag att du själv gör en onödig jämförelse. Det finns ingen anledning av förminska vad du varit med om, men heller ingen anledning att förminska det som andra varit med om. Att försöka jämföra lidande är knappast produktivt.

  36. K.s skriver:

    Min jämförelse var inte menat seriöst, jag tycker inte man kan jämföra brott. Vem kan avgöra vad som är värst? Behöver vi ens försöka få fram det? Vad spelar det för roll?
    Och liet varsamhet håller jag med dig om Pelle!

    Sen varför tjejer är räddare än män är kanske för att vi inte tror (eller kan) att vi kan försvara oss om en kille skulle överfalla oss. Sen även om det är ovanligt med överfallsvåldtäkter så sker det ju och då blir man ju rädd.
    Men det är väl bra att vara vaksam? Synd att man ska behöva känna sig rädd men faktum kvarstår att det finns onda människor även om de inte är många tack och lov.
    Dessutom sa jag inte att det skulle vara onaturligt att vara rädd om man blivit utsatt för misshandel, tvärtom?
    Har inte hittat på någonting?

  37. Roger skriver:

    Jag upplever att det har skett en proportionalitetsförskjutning.

    Risken för män att bli utsatta för våld är så oerhört mycket större än för kvinnor, ändå är det kvinnor som är rädda. Den rädslan står inte i proportion till risken, och det måste förklaras.

    Varför är kvinnor så rädda när risken är så liten?

    Det finns många försök att förklara det; K.s. är inne på att kvinnor upplever en maktlöshet som förstärker känslan av utsatthet; vilket inte alls låter som en orimlig delförklaring. Även om jag kan tycka att denna upplevda maktlöshet i sin tur kan kräva en förklaring.

    Själv anser jag att det offentliga rummet (dvs media mm) knappt gör något annat än ägnar sig åt att skrämma upp kvinnor genom att blåsa upp små saker till stora, den journalistiska ”vinkeln” är nästan alltid att kvinna är ett maktlöst offer och mannen en bestialisk förövare.

    Vad detta får för konsekvenser för masspsyket är ju rätt uppenbart; kvinnor känner sig mer otrygga, män känner sig orättvis anklagade och mindre benägna att ta kvinnors rädsla på allvar.

    Sedan finns det feminister som ägnar sig åt samma ”vinkling” som media, dels för att feminismen lever på upprörda, rädda, ilskna kvinnor och rörelsen alltså blir starkare om kvinnor upplever sig mer otrygga; dels mår troligtvis enskilda feminister inte så bra och vill gärna projicera sin egen världsbild på andra och på så sätt få känna sig ”normal” själv. Bland annat.

    Sedan finns det också ett kommersiellt intresse i att människor mår dåligt, då kan man sälja otrygghet, lycka och så vidare till dem. När andra krafter redan arbetar på att kvinnor ska må dåligt, då hänger kapitalismen på, det är dessutom en köpstark målgrupp som står för 80% av inköpen. (även när mannen tjänar majoriteten av pengarna är det kvinnan som spenderar dem).

    För att nämna några möjliga mekanismer som förklarar varför kvinnor känner sig mer otrygga i samhället än vad de borde. Vilket är ett stort demokratiproblem, inte bara ett jämställdhetsproblem, kvinnor (liksom män) måste känna sig trygga nog att delta fullvärdigt i samhällets alla delar.

  38. Pether skriver:

    K: Du verkar ha läsnings och tolkningsproblem.

    ”Gör de det mer okej då eller?”

    Nej. *suck*
    Men det är så in i helvetes långt ifrån att slå ner en tjej med en hammare och sedan våldta henne i flera dagar. Men feminister vill likställa de båda.

    ”Vem säger det..”

    Feminister, och då deras extrema ideologi genomsyrar rättsapparaten, även domare, åklagare, advokater, nämndemän. Samt politiker.

    ”..och varför ens jämföra brott?”

    Jag jämför inte brott, ty, det är samma brott.
    Misshandel och våldtäkt är samma. Men i feministsverige och i den större delen av världen, är våldtäkt värre.

    Och du tror inte att kvinnor blir paranoida när det dag ut och dag in matas av feministmedia att varenda man där ute är en potentiell våldtäksman, är du ensam med en man så kommer du att bli våldtaget, det är inte om, det handlar om när. Alla män är sammanlänkade mentalt och samarbetar för att kunna våldta just dig. De hostar upp bullshit om hur nästan varenda tjej blivit våldtagen, nu är det bara du kvar.

    Tjejer är skrämda, de är paranoida.

    ”Sen även om det är ovanligt med överfallsvåldtäkter så sker det ju och då blir man ju rädd.”

    Och då ska du veta att majoriteten av överfallsvåldtäkterna är påhittade. Och uppemot hälften av alla våldtäktsanmälningar är falska. O du borde veta att våldtäktsbenämningen är så extremt luddig idag så vad fan som helst kan klassas som våldtäkt.

  39. Roger skriver:

    ”Vilka frågor kan du lägga till? Låt oss separera kvinnofrågorna från radikalfeministisk ideologi!”

    I princip alla frågor som radikalfeminismen pekar på, men utan den radikalfeministiska förklaringsmodellen.

    Det ÄR ett demokratiproblem att kvinnor som grupp tjänar mindre än män som grupp. Det är en konsekvens av skillnad mellan manliga och kvinnliga livsval; och det är ett problem för både män och kvinnor på olika vis. (mindre pengar för kvinnor, mindre emotionell egenmakt för män). Det blir ett problem eftersom det är något naivt att ignorera att det pågår en socialisering och att våra ”fria” val inte alltid är så fria; däremot är det alltid vårt eget ansvar att göra något åt det; helt enkelt genom att medvetet välja annorlunda i vetskap om att slutresultatet då blir annorlunda.

    Det är ett problem att samma socialisering som ovan bli en extra tröskel för kvinnor att överkomma för att göra karriär istället för att bli hemmamamma, precis som det omvända är ett problem för män; det är svårt att tillåtas vara hemmapappa istället för att göra karriär. Det är inte diskriminering, utan kontentan av våra könsroller; könsroller som vi håller på att bryta oss ur. Återigen är det vårt eget ansvar att ta medvetna beslut; socialisering har bara makt över oss när vi är omedveten om den. (åtminstone rationellt om än inte emotionellt).

    Kvinnors otrygghet i samhället är problem, där har framförallt alla undergångspredikare såsom Katarina Wennstam m.fl. ansvar att sluta måla upp en dystopi som hela tiden spär på kvinnors otrygghet; trots att de (och vi män) aldrig någonsin har haft det bättre. Media, feminism, komersialism är de stora drivkrafterna till kvinnors otrygghet och det borde regleras strängare kring hur mycket man får laborera med sanningen.

    Sexuellt våld mot kvinnor är ett stort problem. Det är svåråtkomligt och oerhört frustrerande.
    Vi kan inte sätta rättsäkerheten i spel, att ändra på lagstiftning, prejudikat, tolkingspraxis etc löser inga problem utan är bara billig populism som dessutom skapar nya problem. Sexualbrott måste behandlas efter precis samma rättsäkra principer som övriga brott.
    Mer resurser till objektiv forskning till orsakssammanhang, resurser till förebyggande åtgärder, folkbildning, bygg ut psykvården (många visar tidigt tecken men får ingen eller otillräcklig vård), bättre vård av offer (oavsett anmälan går till åtal el. ej, finns en önskan om vård skall den fås oavsett), SLUTA STIGMATISERA våldtäktsoffer genom att beskriva det som världens undergång, att de är förbrukat gods och aldrig kan bli hela fullvärdiga kvinnor igen, utan stötta dem kärlekfullt, ingiv dem förtroende att lita på andra och samhället igen, precis som med grov mobbning så är det inte bara våld (går alltså inte att jämföra våldtäkt med misshandel) utan det finns också element av intigritetskränkning som kan sätta djupa emotionella spår; men precis som med grov mobbning så kan man faktiskt ta sig på fötter igen och leva ett ett bra liv. Men bara om de får positivt stöd med fokus på deras individuella behov och inte istället utnyttjas som ideologiska schackpjäser i politiskt syfte [dvs stigmatiseringen jag pratar om ovan].

  40. Pether skriver:

    ”Det ÄR ett demokratiproblem att kvinnor som grupp tjänar mindre än män som grupp.”

    Män och Kvinnor tjänar precis lika mycket ifall de kriterier som alla vill en lön ska baseras på har räknats in. Trots att flera studier gjorts på miljontals jobb, har man inte hittat ens ett litet spår av denna så kallade lönediskriminering.

    ”(går alltså inte att jämföra våldtäkt med misshandel)”

    Vilket är precis det man kan.
    Att jämföra våldtäkt med mobbning är dock helt uppåt väggarna.

    Alla brott innehåller element av integritetskränkningar…

  41. Roger skriver:

    ”Män och Kvinnor tjänar precis lika mycket ifall de kriterier som alla vill en lön ska baseras på har räknats in. Trots att flera studier gjorts på miljontals jobb, har man inte hittat ens ett litet spår av denna så kallade lönediskriminering.”

    Om du läser igen så ser du att jag inte överhuvudtaget pratar om lönediskriminering. Jag talar om livsstilsval.

    ”“(går alltså inte att jämföra våldtäkt med misshandel)”

    Vilket är precis det man kan.
    Att jämföra våldtäkt med mobbning är dock helt uppåt väggarna.”

    Jag jämför inte våldtäkt med mobbning som helhet, utan två viktiga principer som figurerar inom bägge; Fysiskt våld, och psykologiskt våld. Tanken var att tydliggöra resten av resonemanget men jag misslyckades tydligen med det. :/

  42. k.s skriver:

    ”Och då ska du veta att majoriteten av överfallsvåldtäkterna är påhittade. Och uppemot hälften av alla våldtäktsanmälningar är falska. O du borde veta att våldtäktsbenämningen är så extremt luddig idag så vad fan som helst kan klassas som våldtäkt.”

    Vart hittar du den statistiken? HUR vet du att majoriteten är påhittat? Statistik jag läst säger något helt annat även när jag talade med en åklagare så fick man helt andra uppgifter. Dessutom tycker jag att det är våldtäkt att kära in sina fingrar/hand i en kvinnas vagina eller anus eller en mans anus.
    Dessutom spelar det ingen roll hur många överfallsvåldtäkter som sker, har du som jag blivit våldtagen, är mörkrädd och går hem ensam sent så är du rädd och jag tycker inte det är så jättekonstigt…?

Google