Helgläsning

17 september 2010, av Pelle Billing

Det ska bli två nya pianister i ”Så ska det låta”. Marika Willstedt och Angelica Alm är de som blivit utvalda att axla rollen som musiker. Personligen vet jag inget om dessa två pianister, men det är fullt möjligt att de är ypperligt kompetenta och lämpliga för jobbet. Det jag däremot inte förstår är varför man avskedar två uppskattade pianister endast för att de är män, och sedan anställer två kvinnor just för att de är kvinnor. Var det detta som menades när Mary Wollstonecraft en gång i tiden började tala om lika rättigheter mellan kvinnor och män?

I England har man också gett sig på en alldeles egen tolkning av vad jämställdhet betyder. Enligt denna nytolkning ska kvinnor behandlar mildare av domstolar än män, just eftersom de är kvinnor. Exakt varför denna särbehandling ska finnas förtäljer inte historien, men tydligen är det så att lika spelregler mellan könen inte är jämställt: ”It is now well recognised that a misplaced conception of equality has resulted in some very unequal treatment for women and girls.” Jämställdhet är alltså ojämställt… Är det någon som kan förklara detta för mig för jag förstår verkligen inte.

I Uppsala har det kommit in en välbehövlig insändare i UNT efter det underliga kraftpaket som lanserades häromdagen. I detta fall handlar det om att kvantitativ jämställdhet ska bevakas från kvinnors perspektiv, men bara från kvinnors perspektiv. Återigen är det svårt att greppa hur jämställdhet bara kan innefatta ena könet när själva begreppet i sig beskriver förhållandet mellan två olika kön.

Några mer positiva nyheter är att man här och var i media vågar att tala om män som människor, med mänskliga behov. Bland annat betonas att våldsamma män kan behandlas på ett framgånsrikt sätt, och att staten bör satsa pengar på detta. Jag kan inte annat än instämma, med tillägget att även våldsamma kvinnor bör få en professionell behandling. Svenska Dagbladet har för närvarande ett flertal artiklar om manlig sexualitet, och man vågar där belysa svåra ämnen såsom impotens efter prostataoperation, och manlig prostitution (1, 2). Artiklarna är inte perfekta på något vis, men bara det faktum att man belyser dessa ämnen får ses som positivt för alla som vill vidareutveckla vår nuvarande syn på kön och könsroller.

Ytterligare en intressant artikel är denna om kvinnlig avund. I vanliga fall handlar jämställdhetsdiskussionen om hur män ska kunna utvecklas och förändra sig, samt hur kvinnor ska kunna bli varse om hur de faller offer för sin könsroll. Därmed är artiklar som sätter ljuset på hur kvinnor kan behöva förändra sig och utvecklas av oerhört stort värde, dels för kvinnor själva och dels för jämställdhetsdebatten som helhet. Sanningen är ju att både män och kvinnor är begränsade av sin historiska könsroll, och bägge könen kan må bra av att utvecklas så att man kan välja sin roll på ett friare sätt.

 

8 kommentarer på “Helgläsning”

  1. Leif Nilsson skriver:

    Även i Sverige så får kvinnor lägre straff för amma brott, det finns en kvinnorabatt i rättsystemet, det finns flertalet undersökningar som visar på detta.

    Gällande avund så går det en fakta serie som tar upp de ”7 dödsynderna” varav avund är 1. Det var en kille som hade blivigt omskuren som barn, (könstympad) och han försökte restaurera sin förhud. Det skulle tydligen ses som avund och som att han var lite knäpp. En könstympad kvinna hade aldrig framställts på sådant sätt om hon försökte restaurera sitt kön efter samma övergrepp.

  2. Ola Normann skriver:

    Ang. pianister,- hva ville ha hendt om det hadde vært to kvinnelige pianister fra starten av; ville disse ha blitt byttet ut etter x år med to mannlige? Nå har man satt en standard, så etter x år må de to kvinnelige pianistene byttes ut uansett hvor populære de måtte bli. Dette synes jeg er fullstendig misforstått likestilling. Hvor lenge kan feks Fredrik Skavlan holde på før han må erstattes av en kvinne?

  3. Empatisten skriver:

    Feminismens dilemman
    Dilemma 1: Ilskan skapar motkrafter och motreaktioner
    Här gäller Newtons lag om kraft och motkraft. Jag är verkligen ledsen över den enorma ilska som särskilt radikalfeministerna uttrycker mot män som grupp. Jag förstår att många människor känner ilska och vanmakt mot de missförhållanden som råder mellan kvinnor och män avseende exempelvis löneskillnader och andra ekonomiska och sociala skillnader inom flera områden (pensioner, brist på kvinnor i styrelser och ledningsgrupper, utsattheten för våld, föräldraförsäkringens struktur, m.m.)

    Ilska kan i många fall vara bra som drivkraft, men när en kollektiv ilska riktas mot mannen som stereotyp, eller männen som grupp, istället för på sakfrågan och problemet, uppstår omedelbart en stark rakt motriktad kraft från en stor del av dem som blir direkt utsatta för ilskan. Många konflikter och missförstånd är svårlösta och blir långvariga just för att personangreppen fungerar som hinder i konfliktlösningen. FI och radikalfeministerna skulle enligt min mening vinna otroligt mycket på att vara mer empatiska, konstruktiva, lyssnande och mindre kamplystna.

    Dilemma 2: Genom att skuldbelägga män som ett kollektiv ökar klyftorna
    Jag är starkt emot principen att skuldbelägga män som grupp. Jag är starkt emot principen att skuldbelägga någon över huvud taget. Jag anser att varje individ som är mentalt frisk, ansvarar för sina egna handlingar oavsett kön och sexuell läggning. Så fort vi skyller en orättvisa eller ett förtryck på en annan människa eller grupp i samhället, gör vi oss till offer, samtidigt som vi skuldbelägger och dömer andra.

    Offermentaliteten fritar skenbart offret från sin del av ansvaret för att situationen är som den är. Klyftorna ökar mellan de som ser sig som offer och de som blir dömda och klandrade av offren. Varje individ behöver få klarhet och insikt om att denne inte kan skylla en enda omständighet denne inte är nöjd med på andra, sålänge denne inte själv i hjärta och handling i varje sammanhang dygnet runt lever så som hon eller han vill att samhället ska se ut.

    Om du ofta anser att andra behöver ändra sitt beteende, men inte du, så är du en av dem som genom din brist på insikt om ditt eget ansvar och din egen påverkan, också bromsar eller t.o.m. hindrar utvecklingen mot ett mer jämställt, empatiskt och rättvist samhälle.

    Dilemma 3: Språket, kompromisslösheten och etiketterna skapar avstånd
    Jag känner vämjelse när jag tänker på hur vanliga människor i nazityskland hjärntvättades av Hitler och hans anhang. Nazisterna använde judarna som syndabockar och införde ett särskilt språk och speciella etiketter, ceremonier och symboler för att förstärka och utöva sin kompromisslösa makt. Tyvärr ligger radikalfeminismen väldigt nära att använda sig av samma metodik. Istället för judarna är det de heterosexuella männen som är orsaken till allt elände i världen.

    Radikalfeminismen präglas av total kompromisslöshet. Ord som könsmaktsordning och patriarkatet genomsyrar feminismens språk. Dessa två ord är redan på väg att bli etablerade även utanför feminismen. Feminismens språkliga kopplingar till marxismen är svåra att förneka. Feminismen är också entydig i sitt sätt att i alla sammanhang betrakta kvinnor och män som kollektiv. Jag är övertygad om att feminismens koppling till marxismen, feminismens språk och kollektivismen skapar rädslor och avståndstagande inte enbart bland männen.

    Istället för feminism behöver vi mer hjärta, tolerans och modern humanism. Med modern humanism menar jag en tro på de mänskliga rättigheterna och respekt för alla människors lika värde. Bort med alla dömanden, etiketter och anklagelser. Jag önskar att det fanns plats för mer kärleksfullhet och respekt för andra människor och deras åsikter.

    Dilemma 4: Bristen på empati skapar en ständigt pågående konflikt
    Alla kan få insikt om att vi är fria att välja hur vi ska förhålla oss till vår kulturella prägling. Vi behöver lära oss att ta eget och större individuellt ansvar för våra känslor, attityder och handlingar. Vi behöver lära oss uttrycka och känna empati, förståelse och ärlighet. Vi behöver bli modigare. Vi kan alla anstränga oss mer att försöka förstå varandras verkliga behov och beteenden, och möta varandras åsiktsskillnader med empati istället för med dömanden, klander och skuldbelägganden.

    Om vi ersätter feminismen med humanism, och skapar ett humanistiskt initiativ kommer otroligt många fler människor att bli engagerade och aktivt verka för ökad jämställdhet, medmänsklighet och tolerans UTAN att behöva bli vänsterorienterade antingen inom Fi eller de rödgröna. Jag kommer att berätta mer om hur detta i detalj kan genomföras i nästa inlägg.

    Dilemma 5: Oklart vad som gäller om pornografi
    Feminismen är emot pornografi och det är jag också. Det som förvånar mig är att vissa HBT-människors porrighet på något vis är ”godkänd” av feministerna vilket bl.a. märks på Pridefestivaler och liknande där många feminister är aktiva. Här är jag förvirrad. Vad tycker egentligen feministerna om pornografi eller objektifieringen av mans- eller kvinnokroppen om den skapas eller utövas av HBT-människor eller exempelvis manliga strippor?

    Empatisten

  4. Obstinat skriver:

    Jag tänker mig ett exempel:

    En man iklädd en supertajt topp, vita mönstrade halvgenomskinliga strumpbyxor, high heels och en lång tee-shirt går runt i Kista centrum med ett präktigt stånd putande under de tajta klädesplaggen.

    Kommer han att klara sig undan en anmälan om förargelseväckande beteende?

    Och om personen istället vore en kåt kvinna, allt annat lika?

  5. Obstinat skriver:

    min poäng är att en lång tee förstör allt….

    och att det är lättare att glida runt kåt offentligt som kvinna

    jag gillar inte att klä mig i kvinnokläder, jag är en homo sapiens hanne fullt ut

    men jag gillar ett visa upp mig och klä mig i kläder som typ bara nätt och jämt liknar ett tunt lager body paint

    men jag blir konstant anmäld för blottare/förargelseväckande beteende

    (av kvinnor…)

  6. Obstinat skriver:

    skall jag i jämställdhetens namn börja anmäla alla kvinnor i liknande klädsel?

    som äckliga snuskkvinnor?

Google