Idealmannen

12 juni 2010, av Pelle Billing

De senaste dagarna har det pågått en aktiv diskussion här på bloggen om män, kvinnor och sexualitet utifrån inlägget Mäns sexualitet i feminismens rike. Många verkar känna igen sig i resonemanget om att starka feministiska tongångar i ett land kan påverka en som man, när det gäller sexualitet och relationer.

Häromdagen hade Aftonbladet en intressant artikel som är ytterst relevant för just detta ämne. Enligt en forskningsrapport från USA är det så att tuffa killar går hem hos tjejer. Detta är väl knappast någon chock för den som vågar tänka själv och göra sina egna iakttagelser, och inte rakt av köper det som sägs i dagens Sverige (typ ”män ska vara jämställda, ta mindre plats och släppa fram kvinnorna – för det är detta kvinnor vill ha”).

Forskningsresultaten tolkas på följande vis:

De ödmjuka männen ansågs vara svaga och sakna så väl självförtroende som ambitioner.

– Män förväntas fortfarande upprätthålla maskulina ideal som kräver ständiga uppvisningar i styrka. De väntas var framgångsrika, mäktiga och dominanta, inte visa några svagheter eller sprickor i rustningen, säger Laurie Rudman enligt Daily Mail.

Jag vet inte om jag rakt av köper den tolkningen. Visst är de närmare sanningen än det förvirrade budskap som dagens unga män möts av, men det är ändå något som saknas. Min egen erfarenhet är iallafall inte att kvinnor nödvändigtvis måste ha en man som inte vissar några sprickor i rustningen och inte är ödmjuk. Som jag ser det handlar det om att kvinnor dras till män med stark självkänsla och som vågar ta ut sin egen rikning i livet. Att vara ödmjuk är OK, så länge man inte är feg. Att visa sprickor och vara sårbar är också OK, om det är äkta i stunden och inte en allmän gnällighet som aldrig tar slut.

Vad är din erfarenhet av detta? Vad dras kvinnor till egentligen, bortom de feministiska idealen? Och vad dras män till, för den delen? Och blir det någon skillnad för homosexuella? Låt oss veta i kommentarerna.

 

Spännande ny sajt på gång

10 juni 2010, av Pelle Billing

Senare i år kommer det att lanseras en helt ny sajt om könsfrågor. För första gången kommer idén om varför mansfrågor är viktiga att presenteras på ett sammanhängande och lättöverskådligt sätt på nätet.

I nuläget finns det flera bra sajter som handlar om nya tankar om könsfrågor, och som vågar ta upp mansfrågor. Men de flesta av dessa sajter (inklusive den du är på just nu) är i första hand bloggar och erbjuder därför inte någon lättöverskådlig och lättillgänglig översikt om vad den nya jämställdhetsrörelsen handlar om.

De som inte vet något om mansfrågor, och som inte har en aning om att det behövs nytänkande i jämställdhetsdebatten, kan i nuläget inte hänvisas till en sajt där de på två minuter kan få sig en ögonöppnare. Därmed har mansfrågorna ett stort behov av att få en hemvist på nätet.

Mansnätverket, som i nuläget har nära 600 supportrar på Facebook, har därför tagit på sig att skapa just en sådan hemvist för mansfrågorna. Vi tror att det verkligen behövs en sådan närvaro av mansfrågorna på nätet, och dessutom tror vi att det är en styrka att det är flera människor – och i förlängningen ett helt nätverk – som står bakom sajten.

Förutom att sajten kommer att innehålla översikter och artiklar om könsfrågor och mansfrågor, kommer man att kunna bli medlem i Mansnätverket ”på riktigt”, och därmed bli en del av den rörelse som kräver en förändring i jämställdhetsdebatten.

I nuläget är vi en trio som jobbar hårt med att göra denna sajt till verklighet, samt ett par personer till som kommer att bidra till sajten längre fram. Vi gör det alla på vår fritid, utan betalning, då vi brinner för dessa frågor. Att jobba gratis är helt OK då de flesta nya rörelser som påverkar samhället startas på det viset.

Däremot har vi nu insett att det finns en del utgifter på vägen, och där vill vi allra ödmjukast be om din hjälp. Innan hemsidan kan lanseras måste vi bl a varumärkesskydda logon, vilket kostar en del. Dessutom tillkommer webbhotell och andra avgifter för att kunna driva ett sådant här projekt. Så om du tycker mansfrågor känns viktiga och borde få mer uppmärksamhet i media och i politiken, så stöd gärna detta arbete genom att bidra med en summa.

Genom att klicka på knappen nedan, kan du på ett enkelt sätt bidra med pengar via ett valfritt kreditkort (VISA, Mastercard, osv). Det är Paypal som hanterar betalningen, men man behöver inte vara medlem hos Paypal för att kunna donera.


Hjälp oss att sätta igång med förändringen!

Tips: För dig som bor i Malmö/Lund/Skåne kommer vi att ha en träff nu på måndag kl 18.00 på The Bishop’s Arms (i Malmö)! Så om du är intresserad av mansfrågor och nya perspektiv på könsfrågor, är du varmt välkommen att komma dit. Adressen är Norra Vallgatan 62, och jag kommer själv att vara där.

 

Mäns sexualitet i feminismens rike

08 juni 2010, av Pelle Billing

Hur påverkas pojkar och unga män av att växa upp i ett land där feminismen är stark och ständigt närvarande? Går det att uppnå en sund och stabil identitet som man när själva ordet man är synonymt med något negativt?

En av huvudanledningarna till att jag jobbar med könsfrågor och mansfrågor är att jag är djupt oroad över hur dagens negativa syn på män ska komma att påverka kommande generationer av pojkar och män. Jag vet redan att min egen generation har påverkats negativt av att växa upp med feminismen, och tyvärr tror jag bara det blivit värre för de yngre generationerna.

Ett par olika artiklar uppmärksammar nu hur mäns sexualitet och självförtroende kan hämmas av att försöka passa in i ett samhälle som är allt annat än mansvänligt. I slutet av maj hade Aftonbladet en intervju med dejtingkonsulten Marie Hagberg, där man redan i ingressen började med att konstatera:

Men varför är vi svenskar så svårflörtade?
Inget land i Europa har fler singlar.
Svar: kvinnor är för kräsna, män är för blyga.

Män är alltså för blyga. Varför då? Kan det finnas en koppling till feminismen? Marie Hagberg säger:

Marie Hagberg säger att hon är feminist och alltid har varit det. Ändå tror hon att femininsmen har snöpt männen lite.
– De vet inte längre hur de ska bete sig, utan tror att de ska uppföra sig som kvinnor för att få en.

En dejtingkonsult som själv är feminist säger alltså att feminismen har snöpt männen. Detta är en ganska allvarlig anklagelse, men något som jag till fullo instämmer i. För mig är det uppenbart att de rådande budskapen till män får sådana effekter. Som man idag får du lära dig att:

  • Du förtrycker kvinnor.
  • Du är en potentiell våldsverkare.
  • Du är en potentiell förövare.
  • Du borde ta mindre plats och släppa fram kvinnorna.

Är  det egentligen så konstigt att män blir blyga och snöpta? Egentligen är det bara en helt naturlig konsekvens av de budskap vi sänder till pojkar och män.

Marie Hagberg har även en ytterligare förklaring till att svenska män är blyga:

En ytterligare förklaring är att blyghet är en del av folksjälen.

– Svenska män är inte världsberömda för att vara utåtriktade. De var lika blyga för 50 år sedan, men i takt med internationaliseringen har kvinnor upptäckt att det finns andra typer av män i andra länder som beter sig på ett annat sätt.

Och visst kan det vara så att svenskar inte varit kända för att vara utåtriktade (vare sig män eller kvinnor). Men ifall vi sluppit alla negativa budskap om män tror jag att unga män hade haft precis lika lätt som unga kvinnor att anpassa sig till en ny, mer internationaliserad vardag.

I en insändare till DN ger en ung man (23 år gammal) en mycket smärtsam beskrivelse av hurpass snöpt och hämmad han blivit av sin feministiska uppväxt:

Problemet är att jag fylls av det största obehag när mitt oskyldiga och enbart vänskapligt menade agerande mot tjejer tolkas som att jag ”raggar”. Jag fylls av ett vidrigt självförakt och ser mig själv som en inkräktare på personens integritet och sexualitet, och den känslan övergår fort i en slags svindel när jag inser att jag alltid måste förbli ensam och på avstånd för att inte känna detta självförakt.

Han fortsätter sedan:

Jag tror snarast att det beror på min feministiska uppfostran med tre äldre systrar och en mor, som gjort att jag har ”för” stor respekt för kvinnor, och vägrar att folk ska se mig som en potentiell förövare…

Den kvinnliga psykologen som svarar på insändaren bemöter inte med ett ord kopplingen till feminismen, utan hänvisar den unge mannen till RFSU – som numera har starka radikalfeministiska influenser. Något säger mig att det inte är mer av den varan han behöver…

Mitt arbete om könsfrågor handlar i första hand om att förändra debatten och paradigmet på samhällsnivå. Men en tydlig driftkraft för mig är att jag vet att ett sådant förändrat samhällsklimat skulle vara oerhört positivt för kommande generationer av pojkar och män, och att en fortsättning av det rådande klimatet skulle vara en katatstrof.

Vad är din egen erfarenhet av att växa upp med feminismen, eller att senare under livet ha fått ta ställning till dess framväxt? Vare sig du är man eller kvinna skulle det vara intressant att höra din kommentar nedan.

 

Bojkotta Action Aid

07 juni 2010, av Pelle Billing

actionaid

actionaid2

Hur vet de detta? Har de forskning och statistik på alla världens fattiga?

Action Aids kampanj är och förblir ett av de mest flagranta exempel på den misandri (systematiserat förakt mot pojkar och män) som drabbat västvärlden.

Barnsoldater är alltid pojkar. Barnarbete drabbar pojkar hårdare. Varför nämns inte detta av Action Aid?

Och varför alls sätta igång att jämföra pojkar och flickors situation? Varför inte bara hjälpa alla barn som svälter eller på annat sätt är utsatta?

Sist men inte minst: Vet flickan på bilden om att hennes ansikte används som slagträ i det svenska könskriget? Eller tror hon att hon bara gör en insats för att hjälpa andra barn? Jag undrar om Action Aid har berättat för henne att de inte är intresserade av att hjälpa hennes bror.

Uppdatering: Sprid gärna detta inlägg vidare (via Facebook, Twitter, mejl, osv), så att fler personer får upp ögonen för denna snedvridna kampanj. Du kan även mejla Action Aid direkt via info@actionaid.se.

 

Brittisk toppolitiker erkänner mansfrågorna

05 juni 2010, av Pelle Billing

För ganska så exakt en månad sedan – den 6 maj – var det parlamentsval i Storbritannien. Valet fick stor uppmärksamhet i media, men det var en viktig detalj som aldrig nådde upp till ytan, vare sig i Sverige eller Storbritannien.

Nick Clegg, ledare för liberaldemokraterna, fick stor uppmärksamhet i valrörelsen då han som första partiledare för sitt parti fick delta i de TV-sända valdebatterna. Han gjorde mycket bra ifrån sig där och ansågs vara en frisk fläkt i den tidvis något stela brittiska politiken.

Det visar sig även att det inte bara är på ytan som Nick Clegg kommer med fräscha idéer, utan han vågar även tänka nytt när det gäller ett såpass viktigt område som könsfrågorna. Under hans ledarskap har ett dokument med titeln Liberal Democrat policies for men (Liberaldemokratisk politik för män) producerats, med ett förord av Clegg själv.

liberaldemokraterna

Clegg skriver:

Men are often a forgotten group in political debates. But the ongoing challenge of securing equality for women mustn’t blind us to the problems specifically faced by men, especially when it comes to juggling work and family.

I’m a working father with three young boys. I know how hard it can be to get the balance right. And I know that there are many men who want more flexibility at work so that they can play a more hands-on role at home. That’s not just good for men – it helps women and, most importantly, it’s good for children too.

Liberal Democrats want to build a society where men can share the responsibilities of family life if that’s what suits them and their partner. We will make parental leave interchangeable between mothers and fathers and introduce policies to help keep fathers involved in their children’s lives, even if they separate from their partner. We will promote flexible working so everyone has the opportunity to balance work with the other parts of their life.

Liberal Democrats will also help close the gap that sees too many boys fall behind girls at school, and we’ll make it easier for men to get the healthcare they need.

Here we outline our key policies to deliver a fairer Britain for men:
• Shared parenting
• Equal parenting
• Cutting Income tax
• More flexible working
• Better education for boys
• Better access to health services

Om någon har tid och kunnande så översätt gärna detta till svenska i kommentarerna!

Clegg belyser alltså att män ska ses som fullvärdiga föräldrar, och att män ska ha tillgång till sina barn även efter en separation. Dessutom belyser han problemet med pojkars dåliga skolresultat och att män behöver god tillgång till sjukvård. Om man läser hela PDF-dokumentet så får man fler detaljer, t ex om föräldraskap efter en separation:

When parents separate, it can sometimes be too easy for the father to be left out of his child’s life. We will work to create a less adversarial family courts system. Liberal Democrats will introduce a Default Contact Arrangement, (if there is no threat to the safety of the child), which would divide the child’s time between the two parents. We will encourage mediation wherever possible and create a less adversarial system, introducing measures to make the courts more informal and approachable. We will also ensure schools and colleges communicate equally with both parents.

Här tar Liberaldemokraterna alltså upp det som samtliga pappagrupper i Sverige och i resten av världen kämpar för! Efter en separation ska fokuset vara på medling, och standardutfallet ska vara att barnet har god tillgång till bägge sina föräldrar, om inte någon av dem är direkt olämplig.

Sammanfattningsvis är alltså dokumentet ett starkt erkännande av mansfrågorna i allmänhet, och av pappafrågorna i synnerhet.

Om man ska rikta någon kritik mot dokumentet så är det att det är relativt kort och bara innehåller en bråkdel av de viktiga mansfrågorna. Men detta är en parentes i sammanhanget som jag ser det. Det stora genombrottet är att mansfrågorna erkänns på högsta politiska nivå i Storbritannien (Liberaldemokraterna sitter nu i regeringsställning), och detta innebär att en viktig kil slagits in, som bara kan leda till bra saker i framtiden. Nu kan vi fråga våra svenska politiker ifall de har någon politik för män, på samma vis som Liberaldemokraterna i Storbritannien har!

Källa: Glenn Sacks.

 

Vill du göra en insats?

05 juni 2010, av Pelle Billing

Som du kanske vet så genomför minpappa.nu granskningar av hur det döms i vårdnadstvister i olika delar av landet. De behöver nu en handfull personer som kan hjälpa dem med en enkel uppgift som tar 5-10 minuter. Kan du tänka dig att vara en av dem som hjälper till? Skicka då ett mejl till info@minpappa.nu och hälsa från mig.

Om du någon gång stört dig på orättvisorna vad gäller vårdnadstvister, så har du här en chans att stödja förändringsarbetet.

 

Får Victoria bestämma själv?

03 juni 2010, av Pelle Billing

Carina Glenning, som tidigare intervjuat mig och skrivit en bilaga om pappor i Corren, har nu skrivit en krönika om det stundande bröllopet mellan Victoria och Daniel. Jag kan inte annat än instämma i det hon skriver! Läs själv och berätta vad du tycker i kommentarerna.

 

Surrogatmammor i Sverige?

02 juni 2010, av Pelle Billing

Bara ett kort inlägg för att uppmärksamma er på den debatt  om surrogatmödraskap som pågått i SvD de senaste dagarna. Det är Urban Johansson och Sten Holmström från Moderatmännen som kräver att surrogatmödraskap ska legaliseras, medan Carina Hägg från Socialdemokraterna anser att detta utgör en form av människohandel.

Här är Moderatmännens slutkläm i sista artikeln:

Men vi inser samtidigt att Carina Hägg och vi i Moderatmännen har väsensskilda agendor då vår utgångspunkt är klassiskt liberala värden om människans rätt att själv bestämma över sitt liv och sin kropp.

Däri ligger den fundamentala skillnaden mellan oss män och kvinnor i Moderatmännen och vänsterfeminister av Carina Häggs slag.

 

Rapport från verkligheten

02 juni 2010, av Pelle Billing

Förra veckan var jag i Örkelljunga och höll en utbildningsdag i ”Könsmedvetet handläggningsarbete”, tillsammans med mina kollegor Michael Högberg och Lena Widding Hedin. C:a 30 stycken anställda från individ- och familjeomsorgsenheten (dvs socialtjänsten) deltog.

Som ni säkert kan gissa är vår utbildning lite annorlunda uppbyggd än de flesta andra utbildningar om kön och könsroller. Vi utgår från bägge könens situation, och pratar hellre om jämställdhet än om feminism. Jag drog t ex hela berättelsen om hur könsrollerna uppstod och vilka konsekvenser detta får för såväl män som kvinnor. Lena tog upp oväntade fakta om våld i familjen, och Michael illustrerade skillnader och likheter i konflikthantering hos kvinnor och män. Givetvis hann vi med långt mycket mer, inklusive flera praktiska övningar där man konkret fick träna sitt handläggningsarbete, men detta är ett axplock.

utbildningsdag

Hur togs då detta emot, blev det uppror i salen? Inte alls. Det hela togs väl emot. Eftersom vi uppenbarligen tittade på bägge könens situation, och presenterade ett material som var sammanhängande och uppbackat av fakta, så var folk redo att utmana sina egna föreställningar. Dessutom hade vi en öppen dialog med deltagarna hela vägen, och bjöd mycket på oss själva, vilket hjälper när man kommer med en del nya tankesätt. De flesta människor vill ju väl, och får de bara bra modeller och bra berättelser som inspirerar till nya sätt att tänka vad gäller jämställdhet, så kan man åstadkomma en förändring.

Lästips från nyhetsflödet:

  • Skippa tredje statusbarnet. Ana Udovic uppmanar Sveriges föräldrar att välja karriär framför ett tredje barn. Varför då? Tja, för att hon vet bäst antar jag.
  • Hot och våld ökar på ungdomshem. Om du fortfarande tror att våld är knutet till kön, och inte till person, så kommer här ytterligare bevis på att så inte är fallet. ”Flickor i åldern 14—17 år är överrepresenterade i statistiken jämfört med pojkar.”
  • Jurist sågar socialtjänsten. Lena Celander-Jörgensen, som företräder både män och kvinnor i vårdnadstvister, tar bladet från mun och påpekar att familjerätterna i Sverige diskriminerar pappor.
 
Google