Mäns uppoffringar tas för givet

02 maj 2010, av Pelle Billing
Pliktverket - dvs männens plikt.

Pliktverket - dvs männens plikt.

Tänk vad intressant språkbruket blir när manliga uppoffringar såsom värnplikten diskuteras. I SvD debatteras införandet av samhällstjänst (här och här), nu när värplikten snart ska upphöra, och det verkar inte finnas några gränser för hur mycket man kan ignorera att det är just män som riskerat liv och hälsa för allas vår säkerhet:

Det är bra för samhället och dem själva om alla 18 –19-åringar måste göra några månaders samhällstjänst – när de nu inte längre måste göra allmän värnplikt.

Det har aldrig varit så att alla 18-19-åringar har haft allmän värnplikt. Plikten har endast gällt män. T o m när man skulle göra försvaret mer jämställt och få in även kvinnor, så underlät man att ge kvinnor samma plikt som män. Att inte nämna att det handlar om just män är ett direkt osynliggörande.

Värnplikten fanns därför att den då ansågs vara det enda sättet att vidmakthålla en tillräckligt stark krigsmakt. Allt färre av varje årskull inkallades.

Allt färre av varje årskurs män inkallades.

I en segregerad samtid där föräldrar väljer barnens skolor och ingen alls behöver göra lumpen kan människor leva hela liv i stort sett utan att möta någon som inte de själva eller deras föräldrar har valt att möta.

Detta har väl alltid gällt för kvinnor? Varför få det att framstå som att det är en ny situation för ”unga människor i allmänhet”?

Det är anmärkningsvärt att två hela debattartiklar lyckas undvika att alls nämna att det endast är män som har haft den plikt som värnplikten medför.

Det är män som fått hörselskador, män som skadat knäna för livet, och män som vetat att det är deras liv som kommer att offras först om kriget kommer – medan de jämnåriga kvinnorna har kunnat vara au pair i Frankrike, eller läst ett par roliga kurser på högskolan innan man påbörjar sitt ”riktiga” program. Varför sticka under stol med att värnplikten var en stor manlig uppoffring under hela 1900-talet?

 

19 kommentarer på “Mäns uppoffringar tas för givet”

  1. Träd skriver:

    Någon som har lust att maila författarna och fråga hur de resonerar?

  2. Erik skriver:

    Jag såg just ”The Pacific” För första gången någonsin så berättar Hollywood om den av få människor kända landstigningen US Marinkår gjorde på Peleliu. Då händelserna på Peleliu var direkt bidragande om inte rentav ansvariga för atombombens fällande på Japan borde Peleliu höra till allmänbildningen.

    *Hur många kvinnor tror ni fanns på Peleliu?
    *Förresten när vi ändå frågar hur många kvinnor hade ni velat befann sig på Peleliu?
    *Hur många kvinnor tror ni politikerna själva hade velat befann sig på Peleliu?
    *Tror ni en större mängd kvinnor hade resulterat i minskade förluster vid striderna om Peleliu?

    Fakta om Peleliu: Det speciella med ön var de japanska försvararnas taktik. Istället för att som brukligt möta anfallarna vid stranden så koncentrerades försvaret till bunkrar i klipporna och grottbefästningar i öns bergsmassiv. Resultatet blev att anfallare fick slåss uppåt i troligen de mest fysiskt ansträngande strider som skedde under andra världskriget.

    Pga ett visst fotografi är Iwo Jima en mer känd plats men taktikerna som amerikanerna redan kunde vid Iwo Jima hade de kostsamt lärt sig på Peleliu.

  3. Gunnar skriver:

    Jag, och säkert många med mig, blev fysiskt skadade i lumpen för livet.
    Inte fick jag någon ersättning eller kompensation för det heller!
    Är inte bara i krig man skadas utan skaderisken i lumpen är betydligt högre än ute i vanliga civila livet. Och det har bara varit obligatoriskt för oss män att behöva ta den risken.
    Förutom lidandet så leder det till betydligt lägre inkomster under mitt liv, och därmed pension i slutänden också.
    Känns ju inte heller rimligt att bara ena könet i samhället har behövt ta den förlusten utan att själv kunna välja! Och tvingas stå för konsekvenserna själv för detta.
    Visst det var personligt utvecklande på ett sätt, men till ett högt pris för mig personligen.
    Jag tycker det är bra att denna sidan av männens roll / situation i samhället belyses och görs tydlig. Så jämställdhetsdebatten så småningom kan utgå ifrån att båda könen har sina fördelar och nackdelar i sina samhällsroller så som de ser ut idag.

  4. Pseudonymen LRB skriver:

    Instämmer helt
    Det är väldigt konstigt att kvinnor ofta har lägre lön och lägre pension
    pga att dom varit hemma med barn
    Lumpen ( namnet säger en del ) och repmöten talas det inte om då
    Idag behöver inte kvinnor vara hemma med barn längre än män
    det går att dela föräldra dar
    Men eftersom kvinnor alltid varit en utsatt grupp så får dom väl snart
    hitta på nåt annat som dom utsätts för
    Skulle inte förvåna mej om dom snart är mer utsatta för miljöförstöring
    än vad män är

  5. Pär Ström skriver:

    Detta är ju inget nytt men jag blir lika upprörd varje gång jag ser ett exempel på det. Fenomenet visar vilken avgrund som skiljer dagens samhällsklimat från ett klimat präglat av sann jämställdhet. En avgrund skiljer också genusproffsen och de politiskt korrekta politikerna och journalisterna från sunt förnuft.

  6. Jonas P skriver:

    Eftersom jag arbetar i psykiatrin så har jag ofta exempel därifrån. Vid våld- och hotsituationer är det överlägset mest män som tar ansvar för det och förväntas göra det. Samtidigt sitter det väldigt hårt inne för både kvinnor och män att erkänna det. Antingen erkänns det inte utan man hänvisar till att personal bara har olika roller och det är absolut inte könsbundet, eller så menar vissa på att det bara är naturligt eftersom män är starkare generellt.

    Båda analyserna är problematiska. Det är i teorin sant att rollerna på avdelningen kan fyllas av vilka som helst, men i praktiken är situationen någon helt annan eftersom det nästan enbart är män som får lösa svåra våldssituationer. Att istället säga att det är naturligt att män tar hand om dessa situationer är såklart sant om man syftar på att män generellt är starkare och historiskt sett har tagit ansvar för detta område, men igen så i praktiken behöver det inte alltid vara manlig majoritet vid våldssituationer eftersom exempelvis personalgruppen alltid är många fler än en enskild patient.

    Ett annat problem med att säga att det är naturligt, och detta knyter an till artiklarna in inlägget, är att män inte får något som helst erkännande för det. De får varken ett erkännande att det här är något farligt de i princip tvingas göra därför att de är män, eller uppmuntran för att de gång på gång tar ansvar för dessa våldssituationer. Männen förväntas helt enkelt göra det, och oftast erkänns det inte ens att det handlar om män som offrar sig. Men även när det erkänns så anses det bara vara naturligt, och feltänket som brukar gå ihop med det är som sagt att att eftersom det är naturligt så tenderar det att inte erkännas som en uppoffring. (Som vanligt så om vi vänder på det och istället utsätter kvinnor för ”naturlighetsargumentet” så skulle ingen acceptera det. Om vi exempelvis sade att bara den kvinnliga personalen på förskolan skulle byta blöjorna på barnen eftersom kvinnor historiskt har gjort detta, är mer flinka med fingrarna generellt och således är mer naturligt lämpade för det.)

    Vidare så är våldssituationer de mest extrema och går något fel får de män som är inblandade också ta ansvar för det. Skador och psykiskt lidande hos personalen är mycket vanligt vid våldssituationer och du riskerar också att bli anmäld för övervåld av patienter eller kollegor (samt eventuella hämndaktioner eller dylikt, patienten är ju generellt kvar på avdelningen efter händelsen).

    Det är otroligt hur vi fått en kultur som så effektivt döljer mäns uppoffringar och lidande i samhället, och när någon för dem på tal så ignoreras de eller möts av ett aktivt motstånd i allt från bortrationaliseringar till direkt hån och förlöjligande.

  7. JD skriver:

    Är det någon mer som har märkt att radikal feminismen är på väg att återvända?

    Jag tycker mig se att feminismen under det sista året, på sina håll är på väg att bli en ren separatistisk rörelse där män alltmer utesluts. En rörelse med starkt maktbaserad politisk anknytning.

    Allt fler feminister tar också öppet avstånd från ordet jämställdhet i sina feministiska ideologier i bloggar mm.

    Steget från att nå jämställdhet mellan könen är alltså på väg att passeras till ett slags Nazism-Islamistiskt separatism-tänk där kvinnan skall gå före mannen i alla situationer!
    En tydlig tendens idag är att den Västerländske mannen kopplas samman allt mer med begreppet hederskultur i och med att båda styrs genom ett påstått patriarkat.
    Tycker mig också se fler sammanträffanden och indicier..

    Mycket allvarligt om separatismen får fäste i samhället. Oavsett vad det går ut på!

  8. Jonas P skriver:

    Visst ja, kom på en sak till. I militären har man ju s.k. risktillägg som man ger till dem som utför de farliga uppdragen och tar stora risker. På vissa rättspsykiatriska avdelningar har de tydligen också ett risktillägg, och jag skulle gissa att fördelningen mellan män och kvinnor vid hot- och våldssituationer är ungefär densamma där som i allmänpsykiatrin där jag arbetar.

    Precis som Warren Farrell skrivit om när det kommer till den amerikanska militären så kan kvinnliga soldater ta samma tjänst som sin manliga kollegor, få samma lön och risktillägg (och eventuell betald utbildning), men till skillnad från sina manliga kollegor så är risken för att kvinnorna ska behöva riskera sitt liv många gånger mindre (om man ser till den kvinnliga dödsstatistiken i militären). Vi har antagligen ett liknande fenomen i rättspsykiatrin.

  9. Musse Pig skriver:

    Radikalfeminismen har väl varit den rådande och styrande feminismvarianten under minst hela 2000-talet. Denna ser ju samarbete med män och förståelse för mäns situation som ett misstag och har som mål att analogt med proletariatets diktatur införa matriarkatets diktatur tills alla har blivit radikalfeminister och tänker likadant. Carl Hamilton uppmärksammade detta i en artikel i AB redan 2004. Den handlade om en riksdagsmotion från VP 2001: http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/carlhamilton/article216005.ab

  10. David skriver:

    Det tog bara 7 kommentarer till det kom en nazistliknelse. Måste vara nytt rekord.

    Så lumpen var alltså en uppoffring för er. Jag såg det mer som en möjlighet att prova något nytt. Att skaffa sig värdefulla erfarenheter inför ens fortsatta liv, lära sig gruppdynamik , ledarskap. Lära sig var ens egna gränser gick för vad man orkade med. Men det är klart det fanns personer som tyckte att det var en uppoffring att göra lumpen. Det gemensamma för alla dem var att de hade något typ av socialt handikapp som gjorde det svårt att klara sig i den miljön.

    På samma sätt som alla förvirrade extremister vare sig det är politiska eller religösa så gör ni samma misstag här.
    Ni älskar att se allt i grupperingar. Det är därför, likt radikala-feminister ni alltid kommer att vara en lite grupp som ingen egentligen bryr sig om. Om ni hade varit seriösa så hade ni tagit upp båda sidorna av problemet. Men ingen här är egentligen intresserade av att ta tag i verkliga problem, ni lever av själva konflikten.
    ”Vi ser ofta flisan i vår grannes öga, men känner inte bjälken i vårt eget”

  11. Roger skriver:

    ”Mäns uppoffringar tas för givet” – Samhället är fullt av exempel på detta. Ovan exempel kanske inte är det bästa, det känns lite nitpicky jämfört med hur teorin om könsmaktsordning osynliggör mäns uppoffringar. Men varje liten del till pusslet bidrar ju.

  12. David skriver:

    Vi tar för givet att kvinnor ska göra uppoffringen att föda barn. Varför ska dem göra det. När det innebär att släpa runt på den tunga magen i 9 månader, sen va hemma 6 månader med dålig ersättning.

  13. Musse Pig skriver:

    David, det är ingen lagstadgad plikt att föda barn, särskilt inte med fängelsestraff som påföljd i fredstid och dödsstraff i krigstid.

  14. Musse Pig skriver:

    Den där David är ju faktiskt komisk…

  15. Jonas P skriver:

    David:

    Du säger att ”vi” gör misstaget att se allt i grupperingar. ”Vi” vill egentligen inte ta tag i vad du kallar verkliga problem, vad det nu är. Det du gör är ju exakt det du säger att ”vi” inte ska göra, klumpar ihop alla människor i en grupp och gör intetsägande svepande generaliseringar. Hur motiverar du det?

    Vidare så vad menar du att den andra sidan av problemet är som ”vi” inte tar upp? Vilka är de ”verkliga problemen” som bara du men ingen annan på forumet ser?

    Sedan är lumpen i sig är knappast problemet om du inte förstått det. Det är att män tvingas göra lumpen som är problemet. Det är såklart en massa saker som är nyttiga att lära sig. Vill du bli tvingad att lära dig dessa saker också?

    Förstår inte liknelsen med kvinnor och lumpen heller. Förväntningar och krav är inte samma sak. Lumpen har inte varit frivillig för män, den har varit ett krav – trots att kvinnor också kan bli soldater. Män kan inte föda barn, och om en kvinna vill det så är det hennes val (och hon sätts inte i fängelse om hon inte vill).

    Edit: Ser att jag var lite långsam. Jo, komisk nog att det är trollvarning, men man vet aldrig.

  16. Urban skriver:

    Personligen så är jag inte så bekymrad över radikalfeministers separatism då jag ser det som ett led i att spränga kollektvismen. Jag är själv klassiskt liberal och hårdnackad individualist och ser gärna obskyra små utbrytargrupper åt alla håll. Det viktiga är att män, som grupp, får upp ögonen för detta och vägrar sanktionera detta, t ex över skattesedeln. Män skulle må bra av lite separatism också än att sluta hålla på och jamsa runt efter kjolstyg samtidigt som man blir spottad på. För mig är det helt obegripligt att män står ut med detta.

  17. Lasse skriver:

    @David

    Du är rolig du, här kommer fler parareller till Nazismen.

    Vårt land är så hjärntvättat av feminismens ideologi att vissa verkar sakna egen fri vilja. Vi börjar närma oss tredje riket på ett skrämmande sätt.

    Det som är mest skrämmande är att indroktineringen är så genomgående.

    * Staten
    * Rättväsendet
    * Media / propagandaapparaten
    * Utbildning
    * Statliga företag

    Allt sker på ett så människor ej förstår det. Hitler förde hela sin befolkning bakom ljuset, precis samma sak sker i Sverige.

    Det som oroar mig mest är rättväsendet, skolan och dagis. Som ett exempel kan vi ta den genuscertifierng och hjärntvätt som sker av våra barn, där finns direkta likheter med ”hitlerjugend”.

  18. Lavazza skriver:

    Själv var jag så hjärntvättad i den åldern att jag var sur på andra killar som lyckades spela sig till en frisedel eller komma undan och få mer permission, enklare placeringar etc. utan att tänka en sekund på att tjejer slapp lumpen helt. Vid en middagskonversation hörde jag en kvinna prata om sitt au pair-år i Frankrike som ”tjejlumpen”. Om jag hade suttit vid den ändan, hade hon fått veta att hon levde. En kollega uppoffrade sig dock och angrepp hennes feministdravel på andra områden.

  19. [...] skrevs det en intressant kommentar från Jonas P, som arbetar inom psykiatrin, apropå att mäns uppoffringar tas för givet i samhället. Kommentaren var såpass illustrativ att jag lyfter upp den i ett eget blogginlägg: [...]

Google