Hejdå könsmaktsordningen

11 maj 2010, av Pelle Billing

Det börjar knaka i fogarna när det gäller samhällets syn på våld i nära relationer. En längre tid har relationsvåld ansetts vara synonymt med ”mäns våld mot kvinnor” och förklaringsmodellen till hur våldet uppstår har varit den s k könsmaktsordningen – dvs mäns överordning och makt i förhållande till kvinnor.

En viktig faktor som gjort denna bild av våldet svår att upprätthålla är att bägge könen är ungefär lika benägna att ta till våld mot sin partner, vilket lämnar oss utan förklaringsmodell vad gäller kvinnornas våld. Stora nationella undersökningar i bl a Norge och Storbritannien har påvisat våldets könsmässiga fördelning, och detta i sig gör det svårt att använda könsmaktsordningen som förklaringsmodell.

utsatt-pojke

Dessutom finns det andra förklaringsmodeller till hur relationsvåld uppstår, som både har stöd i forskning och som tar hänsyn till att bägge könen faktiskt använder våld. Psykologen Eva Rusz skriver på Aftonbladet Debatt om hur djupt liggande psykologiska faktorer kan få män att slå kvinnor, faktorer som har att göra med anknytningen till föräldrarna tidigt i livet och de spår som en dålig anknytning kan sätta i s k gamla delar av hjärnan:

Barn som ständigt upplevt separation, hot och rädsla om vartannat kan som vuxna utveckla en stark ångest och ett intensivt hat mot andra vuxna – inte minst den partner de lever med.

Det är utmärkt att Rusz sätter fingret på en ”ny” förklaringsmodell till hur våld i nära relationer uppstår. En längre tid har det tyvärr varit tabu att prata om andra anledningar än den s k könsmaktsordningen.

Samtidigt är Rusz artikel inkomplett och hon missar två viktiga faktorer:

  1. Det finns inte bara manliga förövare utan även kvinnliga, och det finns all anledning att misstänka att dålig anknytning i tidiga år som satt spår i hjärnan även kan trigga våldsamt beteende hos kvinnor.
  2. Psykologiska faktorer är en viktig förklaring till varför våld uppstår, men det finns även sociala skäl såsom separation, små barn, fattigdom, arbetslöshet, sjukdom samt drog- och alkoholmissbruk.

Trots allt är Rusz artikel ett steg i rätt riktning då den öppnar för en mer konstruktiv diskussion kring relationsvåld – och då hon även för in psykologiska och biologiska parametrar – något som annars är lätt tabu i jämställdhetsdiskursen.

Läs även:

  • Nu när värnplikten är över ska det bli attraktivt att vara soldat. Inget fel i det, men var är artiklarna som gör jämställdhetsanalyser av att värnplikten fanns kvar ända in på 2010-talet?
  • Obama kommer att nominera ytterligare en kvinna till USA:s Högsta Domstol. Allt talar för att det är ett val som bygger på kompetens och politisk strategi, men i svensk rapportering ska man ändå göra en könsvinkling: ”Med tre kvinnor blir detta den minst ojämställda Högsta domstolen hittills.” När ska tidningarna lära sig att jämställdhet inte har något att göra med lika utfall, utan med lika spelregler?
  • I Helsingborgs Dagblad skriver man om dildons historia och konstaterar ”— Tänk att det skulle ta tusentals år innan vi uppfann sexleksaker som faktiskt uppmuntrar oss att ha nöje av våra funktioner.” Detta är halva sanningen. Den halva man glömmer är sexleksaker för män fortfarande är i sin linda och knappast skulle få en lång artikel i en seriös tidning.
 

27 kommentarer på “Hejdå könsmaktsordningen”

  1. Komplex skriver:

    Hej Pelle! Nog för att jag förstår din poäng, men att ”hitta” skillnader mellan män som har biologiska orsaker är väl inget nytt inom feminismen? För inte så länge sedan var det en feminist som fastslog att kvinnor var de enda som kan ta hand om barn, och pekade på ökade fadersinblandningen som enda synbara förändringen, när olyckor i hemmet med barn inblandat ökat.

    Rusz utgår från beskrivning av mannen som förövare och kvinnan som offer – speciellt nyanserat är det inte. Vidare utgår man från beskrivningen att det svartnade för ögonen – tillfällig sinnesförvirring. Männen (i slutändan alla män) ska därför fråntas ansvar och behandling av män är slöseri med resurser. Alla män är dessutom potentiella förövare eftersom ”vi kan inte begära att en kvinna ska kunna förstå vad hennes man har för känslomässig störning sedan barndomen”. Och ingen annan heller.

    Nästa steg är inte så svårt att gissa. Man pekar på alla dessa undersökningar som feminister producerat och som senast Pär Ström ifrågasatte i TV, nämligen alla de som visade att det enda samhällsproblem som existerar är mäns våld mot kvinnor. Det andra är inte ett problem, och det behöver inte utredas vidare.

    Undersökningar liknande norska och brittiska kommer inte göras på översiktlig tid i Sverige – vem skulle göra dem?

  2. Pelle Billing skriver:

    Hej Komplex!
    Brå håller just nu på att undersöka våld mot män. En del intervjuer med misshandlade män ligger redan ute på nätet. Så jag tror inte man ska ge upp hoppet om Sverige. Och undersökningar från Norge och England kan man hänvisa till i Sverige, då kulturerna ligger nära oss.

    Jag tolkar inte Rusz som att män inte kan behandlas. Tvärtom försöker hon zooma in på hur problemet uppstått, och just detta är ju förutsättningen för en effektiv behandling. Om man däremot kollektivt inordnar alla män som potentiella förövare i en könsmaktsordning så blir individuellt effektiv behandling oerhört svår.

  3. Mia skriver:

    Insikten att det handlar om psykologiska orsaker sprider sig tack och lov (även om många sakkunniga vetat länge). Rusz skriver inte (ut) här vad hon skrivit förr (och i sin bok). Men hon har mycket riktigt inte helt tagit till sig att det även finns kvinnliga förövare (för att hon inte mött någon?!)

    http://www.aftonbladet.se/wendela/relationer/article317318.ab

    eller kanske för att det tar sig lite annorlunda uttryck?

    http://www.salongk.se/artiklar/2009/12/03/90187544/index.xml?__xsl=/templates/print-layout.xsl

    I de fall där det finns sociala faktorer (droger, arbetslöshet, småbarn…) med så är det iofs inte något som motsäger att det ändock bottnar i psykologiska orsaker även där. Vissa störda självmedicinerar, är social marginaliserade eller ”visar sig” vid specifika situationer, tex vid separation eller när det kommer barn med i bilden.

    http://www.videojug.com/webvideo/how-to-deal-with-domestic-violence

  4. Mia skriver:

    Ps

    Ytterligare en intressant länk i sammanhanget som kullkastar könsmaktsordningen (mäns våld mot kvinnor) som förklaringsmodell vid relationsvåld.

    http://shrink4men.wordpress.com/2010/05/04/how-do-i-get-my-crazy-abusive-girlfriend-out-of-my-house-and-my-life/

  5. Micke skriver:

    Artikeln i AB känns lika ensidig som ”traditionen tillåter” och har den traditionsenliga feministiska vinklingen.

    Jag noterar att Eva lyckats använda det nu populära begreppet ”män som hatar kvinnor” (från Milleniumtriologin) i sin åtgärdslista. Personligen frågar jag mig snarare: Kan det verkligen vara ett genuint kvinnohat som utlöser just det våld hon pratar om? Känns inte det en smula naivt och enkelspårigt/trångsynt för att vara skrivet av en legitimerad psykolog? Är det inte mer sannolikt att det finns ett subjektivt ”självhat” som projiceras ut på partnern (som såklart finns nära till hands)?

    Jag skulle tro att en människa som är trygg och ”grundad” i sig själv, och har en positiv självbild, normalt brukar väldigt lite våld mot sin omgivning.

  6. [...] Hejdå könsmaktsordningen Maj 12 [...]

  7. Gonzo skriver:

    Herregud

    ”Då hon ska vara en psykoterapeut har hon GARANTERAT stött på kvinnor som slår sina män, men konstigt nog tas detta inte upp.”

    Det beror på att kvinnor anser sig ha rätt att slå män. Även om dom flesta kvinnor tar avstånd från det riktigt grova våldet så är det inte så ovanligt att kvinnor anser att ”lite stryk får en karl tåla”, ”Vad är det för en karl som gnäller över några slag från en kvinna?”

  8. Mia skriver:

    Nja det bästa är väl om män inte gnäller (eller generaliserar och drar alla över en kam som radikalfeministerna) utan i stället sakligt och balanserat informerar om att det även finns män som misshandlas av vissa kvinnor (eller män) i nära relationer, liksom det finns kvinnor som misshandlas av vissa män (eller kvinnor) i nära relationer.

    Och får jag chansen så skulle jag inte tveka om att lyfta ett finger för en som blir misshandlad, oavsett kön.

    Kommentarer som de ovan ser jag inte som stöd för det PB försöker åstadkomma utan snarare ger det vatten på kvarn för de som talar om maskulinister.

  9. Musse Pig skriver:

    Nejdu Mia, det bästa är om feminister som inte ser sig som radikalfeminister någon gång öppnar käften och också visar att de inte är det. Ni tar villigt och helt utan protester emot de orättfärdiga förmåner som de dominerande feminister skaffar er och ni säger inte ett pip när de sprider sina fullständigt förryckta budskap. Ni säger inte ett skit när de skaffar sig kontroll över undervisning och forskning genom att kräva genuscertifiering av universiteten. Ni sitter helt nöjda när de ger sig på att försöka programmera in sin ideologi i dagisbarn. Då och då kan någon av er känna att ni måste markera att ”så tycker iallafall inte jag, det är bara de där radikala” när sidor som denna avslöjar vad som pågår. Annars glider ni bara med och tar gärna emot både de förmåner som feministerna köper ert passiva stöd med och den rationaliserande propagandan som rättfärdigar det. Kom inte och tala om för oss vad som är ”bäst” för oss! Du kan ta ditt gnäll till dina feministkompisar och gnälla över hur svårt det är att vara ”offer” tills ni storknar.

  10. Mia skriver:

    Musse Pig

    Du verkar verkligen ha köpt myten om ett ”könskrig”. Vilket liksom illustrerar vad jag just försökte peka på.

  11. Pelle Billing skriver:

    Musse Pig,

    Jag tror att Mia är fel person att ta ut sin frustration på. Varför antar du att hon är feminist?

    Jag förstår ditt resonemang men Mia är inte rätt person att rikta kritiken mot.

  12. Sofia skriver:

    Herregud

    Radikalfeministerna tackar och bockar (eller niger?) för att du bekräftar deras verklighetsbeskrivning. Det är sådana uttalanden som dina som i mångas ögon ger feminismen ett fortsatt existensberättigande.

  13. Musse Pig skriver:

    Mia hade åsikter om kommentarerna som föregick hennes. Att hon drog alla de kommentarerna över en kam och underkände resonemangen är ganska typiskt om han tillhör motståndarsidan i en debatt. Jag tolkar hennes senaste kommentar som att hon refererade till något speciellt inlägg, kanske bara det närmast föregående? Huruvida Mia är feminist eller inte är ju inte uttalat, men jag antar att PB minns tidigare inlägg och anser att hon är konstruktiv och resonabel. Jag ska lägga det på minnet.
    Sofia, om du syftar på mig, på vilket sätt bekräftar jag deras verklighetsbeskrivning?

  14. Mia skriver:

    PB

    Här blir jag en gnällig offerfeminist och hos MA är jag förledd propagandistisk pappaaktivist, så det jämnar ut sig ;)

  15. Mia skriver:

    Musse Pig

    Jag framförde mina tankar och funderingar kring för tydligehetens skulle kommentarerna 7 och 8. Alltså inte någon talan för några vi mot några oss? Men jag är väl förtrogen med att man på ”båda sidor” ibland skjuter utan att fråga vem går där? ;)

  16. Musse Pig skriver:

    Mia, jag utgick bara från den kommentar som jag kommenterade. Mia är ett vanligt nick och jag har ingen som helst koll på vad du skrivit i övrigt. Jag beklagar om jag var orättvis mot dig, men det råkar jag ofta själv ut för på samma sätt, så även det jämnar ut sig. Om någon antar något felaktigt om en så är det ju bara att påtala det. Det är bra om man kan göra det utan att vara sarkastisk. Iallafall om man bara vill klara ut just det missförståndet och inte rent allmänt dela utan en smocka till personen i fråga.

  17. Musse Pig skriver:

    Mia, jag antar att du menar 7 och 8. Jag håller med dig där. De uttrycker aggressioner mot kvinnor som jag inte alls delar. Det är en utveckling som måste undvikas. Det spelar radikalfeministernas försök att polarisera debatten helt i händerna.

  18. Micke skriver:

    @Musse Pig

    Jag tror att Sofia syftade på kommentar #7 som kallar sig ”herregud” som sedan ordet ”du” i hennes inlägg syftar på. Delar av #7 är rätt tragiskt att läsa, tyvärr.

  19. Musse Pig skriver:

    Micke, det missade jag! Tack! En allmän kommentar till ovanstående diskussion: jag vet att jag använder ett språkbruk som är mer aggressivt än del andra gör och förväntar mig att en del som i sak är meningsfränder med mig kan bli irriterade över detta. Det finns dock en hel del som behöver uttalas och upprepas och gör jag det inklusive diverse känslomarkörer mm. Om jag skulle ge mig ut som en offentlig debattör skulle situationen naturligtvis vara lite annorlunda och jag skulle kanske ta mer hänsyn till att skapa förtroende för mig som person. Nu är jag bara en upprörd gräsrot som inte äskar att respresentera någon annan. Bara se till att vissa saker kommer på bordet. Dessutom så är jag ju anonym och då är det väl kanske lite för lätt att låta stundens känslor färga budskapet på ett överdrivet sätt.

  20. Pelle Billing skriver:

    Det som tidigare var kommentar nr 7 (skriven av ”herregud”) har raderats. Jag såg inte det sista stycket tidigare och sådana hatiska kommentarer är inte tillåtna här.

  21. Pelle Billing skriver:

    @Musse Pig
    Ja, jag vet vad Mia skrivit tidigare, och jag vet att hon inte drar sig för att benämna mansfrågorna (och kvinnofrågorna) vid sitt rätta namn.

  22. Musse Pig skriver:

    Jag vet inte om du syftar på ett uttryck som jag brukar använda när jag förklarar mitt språkbruk mot feminister, dvs att kalla saker ”vid deras rätta namn”. Jag anser inte alls att man måste trycka på vilka ruttna dumbommar de är hela tiden. Om man lyckas få en diskussion med en person som är öppen för andra åsikter och öppen för att pröva och motivera sina egna ställningstaganden så sabbar man ju hela samtalet med en aggressiv ton. Att någon så att säga inte drar sig för att benämna dessa frågor vid ”sina rätta namn” är ju ofta bra, men inget som jag kräver av mina medmänniskor. ”Sitt rätta namn” brukar innebära konfrontation och kanske aggressiva ordval. Jag beklagar om du uppfattar mig som en upprörd typ som sitter på sin kammare och kastar sig in i alla sammanhang för att se till att saker alltid kallas det som jag anser vara deras ”rätta namn”. Men det var kanske inte så som du menade?

  23. Pelle Billing skriver:

    Musse Pig,

    ???

    Läs vad jag skrev igen.

    Jag menar att Mia vågar prata om och belysa mansfrågor lika gärna som kvinnofrågor. Varken mer eller mindre.

    Jag uttalade mig inte alls om dig.

    Missförstånd är lätt på internet, särskilt när man bara skriver ett par korta meningar.

  24. Musse Pig skriver:

    Jag ville bara kolla eftersom jag tror att du var på väg att skriva ett inlägg en gång med anledning av en diskussion jag och några andra hade, där jag uttryckte mig lite fränt om feminister.Jag förväntade mig ett resonemang om hur man kan blocera ett samtal, ev med mina ordval som exempel. Du skrev aldrig artikeln så vitt jag vet. Jag försvarade mig då med att jag kallade feminister, deras metoder och deras agenda vid deras”rätta namn”. Eftersom jag kommenterat en hel del här ville jag kolla om du ville göra en poäng med ditt ordval. Det var väldigt långsökt och överkänsligt förstår jag. Jag är förkyld och äter lite för lite för att komma i form till sommarens löptävlingar. Det gör mig kitslig, jag vet.

  25. Musse Pig skriver:

    Jag ska vara tyst ett tag.

  26. Mia skriver:

    Musse Pig

    Krya på dig :)

  27. Sofia skriver:

    Musse Pigg,

    Jag syftade på signaturen ”herregud” och inte på dig.

Google