Det är OK att vara man

18 maj 2010, av Pelle Billing

Ibland får jag frågan hur det kommer sig att jag sysslar med mansfrågor. Vad är egentligen min drivkraft? Det lite mer formella svaret som jag ibland ger är att jag vill förändra jämställdhetsdebatten i grunden, då jag inte ser nuvarande debatt som konstruktiv och människovänlig. Och det svaret är helt sant. Men på en mer instinktiv nivå drivs mitt arbete helt enkelt av att jag inte kan med den mobbing som pojkar och män utsätts för i dagens Sverige. Ingen individ ska behöva skämmas för att de är födda med ett visst kön, och min drivkraft är att vi en dag ska börja uppmuntra pojkar och män att vara stolta över att de är just pojkar och män, istället för att de lite halvt ska gå och skämmas och be om ursäkt för sig själva.

Den kända författarinnan och Nobelpristagerskan Doris Lessing, sammanfattade kärnan i problemet redan 2001. Jag översätter här från engelska:

”Jag blir alltmer chockad över det ogenomtänkta och automatiska baktalandet av män som numera sitter så djupt i vår kultur att det knappt ens märks,” sa den 81-åriga persisk-födda författarinnan igår.

”Stora förändringar har skapats via feminismen. Vi har nu mer eller mindre lika lön och lika möjligheter på arbetsmarknaden, medan nästan inget har gjort vad gäller barnpassningen, den stora frigörelsen.

”Vi har många underbara, smarta, kraftfulla kvinnor överallt, men vad händer med männen? Varför var detta tvunget att hända på männens bekostnad?

”Jag var i ett klassrum med nio- och tioåringar, flickor och pojkar, medan en ung kvinna höll på att berätta för barnen att anledningen till att vi har krig är mäns våldsamma natur.

”Man kunde se de små flickorna, uppblåsta av självgodhet och självbelåtenhet, medan de små pojkarna satt där ihopsjunkna och närmast bad om ursäkt för sin existens, i tron att detta skulle bli ett återkommande mönster i deras liv.”

Lessing sa att lärarinna försökte ”fånga min blick, i tron att jag skulle gilla det här tramset”.

Hon la till: ”Den här typen av händelse pågår i skolor överallt och ingen säger något.

”Det har blivit en typ av religion som du inte kan kritisera för då är du en förrädare av den stora saken, vilket jag inte är.

”Det är dags att vi börjar fråga oss vilka dessa kvinnor är, kvinnorna som hela tiden baktalar män. Den mest ointelligenta, outbildade och otrevliga kvinna kan attackera den mest trevliga, vänliga och intelligenta man och ingen protesterar.

”Män verkar vara så kuvade att de inte kan försvara sig, men det är dags att de började göra det.”

Jag önskar att jag kunde säga att Doris Lessing har fel, men det kan jag inte. Jag skulle själv inte vilja vara en pojke som växer upp i dagens Sverige, och bli undervisad i genusfrågor i skolan (dvs män förtrycker kvinnor) och att läsa det som ständigt står i tidningarna om män.

Att skambelägga pojkar och män är en oerhört destruktiv kraft, som gör att pojkar och män inte når sin fulla potential, och samhället behöver verkligen många goda män som når sin fulla potential, både på arbetsmarknaden och i hemmet.

Ronnie Sandahl tar i en krönika upp problemet med att det i första hand är män som brukar dödligt våld i samhället. Och det är ett viktigt problem. Men är det någon som egentligen tror att ett skambeläggande av unga pojkar och män skapar färre män som blir grova brottslingar? Är det någon som tror att det hjälper att utmåla manlig auktoritet som destruktiv, när det är just frånvaron av goda pappor och sund gränssättning som ofta präglat dem som mördar?

En mansrörelse värd namnet kan inte blunda för att det finns problem att ta tag i när det gäller pojkar och unga män. Men det första steget av lösningen är att den misandri (förakt för män) som genomsyrar samhället upphör. Först då kommer det att finnas utrymme att jobba konstruktivt med pojkar och unga män, och hjälpa dem att bygga upp en positiv identitet där de får lära sig att allt är möjligt att uppnå via hårt jobb, och gärna med rätt stöd från vuxenvärlden.

 

17 kommentarer på “Det är OK att vara man”

  1. Rick skriver:

    Jag kan inte låta bli att uppmärksamma era andra på den här artikeln i Hufvudstadsbladet (Helsingfors). Det är inte bara i Sverige problemet förekommer.

    http://www.hbl.fi/text/inrikes/2010/5/18/w47109.php

  2. Roger skriver:

    Jag minns när jag läste Lessings uttalande första gången, efter att hon blivit omnämnd den ”kvinnliga epikens” mästare eller något liknande och omtalad som en feministisk förgrundfigur. Jag var helt inställd på att få läsa något av de vanliga svadan; och så gör hon den mest klockrena formuleringen av vad jag själv upplever är problemet med den feministiska diskursen som jag någonsin hört en feminist göra. Det var ögonblicket jag fick tillbaka hoppet om att en dialog är möjlig, alla feminister är inte religiösa fundamentalister, en del vill faktiskt förändra samhället och de är intresserade av dialog.

    Jag tycker att du har fångat väl känslan av mobbning som jag också upplever drabbar män och pojkar i den offentliga sfären, och känslan av sorg/rädsla/ilska över att unga pojkar som växer upp idag skall behöva uppleva detta; som om de är samhällets strykhundar. Och vad det får för konsekvenser för dem som individer i framtiden. Det känns så oerhört viktigt att få ut informationen som media förnekar oss; den som kan lindra skuldbördan för dessa pojkar; den som visar på att allt i samhället är en dynamisk process där både kvinnor och män är lika delaktiga och att de INTE skall acceptera att vara hackkycklingar och offerlamm.

    Det är samma motiv som engagerar mig i frågan, och det präglar också hur jag förhåller mig till ämnet; många av kvinnofrågorna är inte problematiska för att de är osanna, de kan mycket väl lika mycket sanning i dem, de är problematiska för att de använder dem som ursäkt för att ge utlopp för sin misandri och kvinnochauvunnism istället för att se sin egen del i processen. För många feminister verkar det ha blivit viktigare med just mobbningen av män och ansvarsbefriande av kvinnor än att försöka åtgärda problemet till att börja med.

    Bra fångat PB.

  3. Sofia skriver:

    Vetenskapsspalten i söndagens DN handlade om en studie man har gjort där man undersökte hur vi tror att testosteron verkar och hur det verkligen verkar. En grupp kvinnor fick delta i ett spel som krävde sinne för fair play. En grupp som trodde de fick testosteron men fick placebo blev mer aggressiva . En grupp som fick riktigt testosteron, men inte visste det, visade mer sinne för fair play än kontrollgruppen.
    Detta visar väl på vilka fördomar som finns djupt rotat om testosteronets negativa effekter och där med om män.
    Jag kan inte hitta artikeln på DNs hemsida men denna artikel handlar om samma sak.

    http://uk.reuters.com/article/idUKTRE5B73RZ20091208

  4. KimhZa Bremer skriver:

    Fantastiskt bra formulerat, Pelle!

  5. AV skriver:

    Om man läser lite i Bibeln och tolkningar som gjorts av de män som tolkat den finns det massor av exempel på hur kvinnan skall skambeläggas för att hon är just kvinna. Det var ju trots allt Eva (hon) som lät sig duperas av ormen (satan) och i sin tur lurade Adam (han) så de blev förvisade ut paradiset. Denna skam skall sedan drabba alla kvinnor efter det. Arvsynden är lite högre hos kvinnor.

    Som tur är har de flesta av oss lämnat detta skitsnack bakom oss, ja förutom en del fanatiker. Jag tror inte ens de flesta kristna i Sverige håller med varken GT, Paulus eller Luther på denna punkt. Då är det konstigt att vi i vårt sekulariserade samhälle glider över i det andra diket och gör om samma misstag igen, fast mot män som grupp!

    Människans dumhet överträffas endast av dennes historielöshet och självupptagenhet. Kan vi göra om samma misstag en gång till så gör vi det och JAG JAG JAG är utgångspunkt för allt i världen.

  6. sara skriver:

    Jag håller helt med ditt inlägg men samtidigt känner jag mig så trött på hela debatten. Borde inte den enda vägen ur alla dessa problem vara att sluta definiera människor genom deras könstillhörighet och istället övergå till att se alla som individer. Det all jämställdhet slåss för är ju det fria valet att vara den man vill (med lika rättigheter och skyldigheter). Om detta sedan är en hemmamamma/-pappa eller en karriärs individ, maskulin- eller femininutstålning borde inte ha någonting att göra med kön. Den ständiga uppdelningen av ”vems” jämställdhets man kämpar för tror jag bara skadar mer än hjälper, för återigen delar det upp människor i läger. Låt män och kvinnor vara maskulina, fjolliga, feminina och flummiga allt efter egen smak och sluta försöka generalisera dessa grupper till en homogen klump.

  7. johan,karlskrona skriver:

    Jag håller med sara, att definiera vad som är manligt eller kvinnligt är bara korkat.
    Samtidigt som det kan tramsas om genus idag så måste alla flickor ha på sig rosa uniformer. Varför är de här disneykönsrollerna alternativet?

  8. AV skriver:

    sara: Precis. Jämställdhet handlar om fria val med lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter. Det håller de allra flesta med om, och de chauvinister åt båda hållen, som inte gör det borde förpassas till historiens skräphög.

    Problemet är att man inte respekterar folks fria val. De väljer ju fel!
    Först definierar man att de val män generellt eller historiskt har gjort är överordnat de val kvinnor generellt gör. (Ja, att generalisera utifrån så diversa grupper som män och kvinnor är ganska trubbigt). Man ser de fördelarna som de ”manliga” valen innebär som makt, men man förminskar kostnaderna med dessa. Alla val har för- och nackdelar. Samtidigt förminskar man den makt som de ”kvinnliga” valen innebär och fokuserar på deras kostnader. Klart bilden av valen blir lite sned. Den man som jobbar övertid för att få in kulor att frun kan jobba deltid och vara mera hemma, tar inte sitt föräldraransvar. Den kvinna som väljer att vara hemma mera (t ex får pappan att skriva över dagar) är förtryckt och låst i sin roll. Ett offer för strukturer. Ingen banning av henne för att hon inte tar sitt försörjningsansvar.

    När sedan många män och kvinnor envisas med att göra sina traditionella val måste det ju vara något fel? Felet kan ju inte vara att man bedömer andras livsval utifrån sin egen situation, den så vanliga egocentriska världsbilden. (Jämför med den geocentriska och heliocentriska världsbilden).”Eftersom JAG är en kvinna i karriären och redaktör i media vill jag givetvis tillbaka till jobbet så fort som möjligt. Nåde den karl som inte går hem och tar hand om barnen. Då borde alla kvinnor göra samma val oavsett yrke!”
    För ingen undersköterska kan ju tänka: ”Å vad skönt att få extra lång kontakt med mitt barn och få nästan lika mycket betalt för att byta 4 blöjor per dag istället för 20. Nåde den karl som inte låter mig få detta efter min graviditet.”
    Visst finns det män som anser att barnpassning och hemarbete är ”kärringgöra”, men en man som hellre jobbar övertid kan göra det av kärlek till sin fru också. Och det finns män som definitivt skall ha ut sina föräldradager. Det finns så många olika sätt att tänka och välja, men eftersom feminister beskriver ett val som bättre än andra är de i själva verket med att cementera de könsroller de säger sig vilja bryta ner. Man har frihet att välja, bara man väljer ”rätt”.

    Att jag valt att ha mina barn halvtid efter separation (hade dem mer än halvtid före) beror inte på att jag minsann vill vara duktig och ”ta ansvar”, vill lätta ”bördan av barnpassning” från min x-frus tyngda axlar eller vill vara någon modern politiskt korrekt man. Det beror på att den merkostnad det innebär över underhåll är ett mycket litet pris för den livsglädje det innebär att se sina barn växa upp och kunna påverka dem att bli självständiga vuxna. En spontan kram av sina barn kan inte mätas i övertidstimmar. Men det valet innebär också att jag inte sitter på en chefspost med 50% mera i lön efter att ha slagit mig framåt, uppåt. Jag respekterar de som gör det valet, men skulle inte vilja betala priset själv. Eftersom feminismen (med könsmaktsdefinition) är lika blind inför det priset som den är inför att det finns områden där män är förfördelade, t ex rätten till den där kramen, gör att vi får hitta på något annat att kalla oss.

  9. JD skriver:

    Dagens ledare i LT (Östersund) kör samma sak idag.
    http://ltz.se/ledaredebatt/ledare/1.2033385-stoppa-dessa-man?articleRenderMode=article_full_discussion

    Ledarskribenter som ofta inte har en aning om hur bakgrunden eller fakta ser ut och inte heller bryr sig nämnvärt bara dom har en artikel att skriva som de tror gynnar tidningen ur ett publicistiskt perspektiv.
    Ämnet är viktigt men det är väldigt lätt att tro att tidningarna ofta väljer sina offerbilder utifrån vad som är ekonomiskt mest fördelaktigt för tidningen eller journalisten själv.

  10. JD skriver:

    Tar mig friheten att lyfta upp Ricks inlägg om artikeln ”Tar du på käften av en kvinna?” http://www.hbl.fi/text/inrikes/2010/5/18/w47109.php

    Viktigt att även sånt här får fokus!
    Vad säger t.ex Fredrik Reinfeldt eller Schyman om problemet att män sällan vågar anmäla?

  11. Andreas Dahlin skriver:

    Mycket intressant och rörande. Det är en tydlig parallell till arvsynden som vissa religioner försöker tvinga pa oss.
    Jag blir ocksa ännu mer imponerad av Doris Lessing. Jag maste läsa henne nagon gang.
    Och jag har ett tyskt tangetbord för tillfället…

  12. Ola Normann skriver:

    Flott artikkel!
    Det er utrolig viktig at dette kommer tydelig fram. Det finnes lover som skal hindre diskriminerende uttalelser mot minoriteter og andre grupper. Men for gutter og menn ser det ikke ut til å være noen som helst grense for hva som samfunnet tolererer. Dette blir galt, og ingen kan vel innerst inne tro at det gjør gutter og menn bedre. Og det gjør jo også at en del kvinner får et helt feil syn på gutter og menn. Nedenfor er et skrekkens eksempel på hvor galt det kan bli:

    ”Who on EARTH would want to be a heterosexual male?
    The rest of us pity you. As most of you are pitiful.
    Heterosexual ”men” boost their fragile egos at the expense of fellow human beings and care not who they hurt in order to do so.
    Indeed, the heterosexual male is responsible for nearly every crime
    against humanity ever committed.
    We tolerate you. Because we need your seeds to procreate.
    But we really don’t care for you or your little boy blue fragile egos and
    fake macho B.S all that much. It tends to destroy everything in it’s path.
    But thanks for the sperm. I love my baby!

    Jill Jones April 14th 2010 at 4:02 pm
    Death + Taxes online magazine comment”

    Man kan jo lure på hvilket liv denne kvinnen ser for seg at hennes sønner vil få om kvinner flest skulle ha samme innstilling som henne.
    Eller bryr hun seg ikke om dem heller?

    Det er mye som tyder på at vi i vesten står ovenfor vanskelige tider, med utfordringer som eldrebølgen, galopperende utgifter til helsevesenet, fedmeepidemien, miljø/klimatrusselen, konkurranse fra Kina ol. For å ha noen som helst sjanse til å klare oss gjennom dette, trenger vi mange oppegående menn.

    Det er på høy tid at vi alle sier klart og tydelig i fra at dette aksepterer vi ikke lenger!.

  13. Eivind skriver:

    Takk for en god artikkel, Pelle.

    Kan vi anta at den undervisningen som Doris Lessing beskriver også finner sted i Sverige og Norge? Lærer unge skandinaviske gutter på skolen i dag at alle problemer i verdenshistorien skyldes den maskuliniteten de nå er på vei inn i?

    Eivind

  14. Pelle Billing skriver:

    Eivind,

    Statsfeminismen finns helt klart närvarande i skolan, och det är illa nog. Om sedan lärarna beter sig som i citatet ovan är svårt att veta.

  15. Magnus J. skriver:

    Bra text.

    Får mig att tänka på Christina Hoff Sommers bok ”The War Against Boys: How Misguided Feminism Is Harming Our Young Men”. Jag har förvisso inte haft tillfälle att läsa den ännu, men uppskattade mycket hennes föregående bok ”Who stole feminism?”

    (http://www.amazon.com/War-Against-Boys-Misguided-Feminism/dp/B001O9CFEU/ref=sr_1_1?ie=UTF8&s=books&qid=1274540336&sr=8-1)

  16. hampus skriver:

    Sofia,

    tack för infon. Det var en värdefull pusselbit för mig.

    Tack.

  17. [...] män har trängt djupt in i det svenska samhället, och syns nu i familjer (som i exemplet ovan), i skolan, i politiken och i media. I detta läge är det högst förståeligt att män inte vill engagera [...]

Google