Pelle Billing

DN har ett par olika artiklar (1, 2) om hur vi ser på moderskapet, och hur jobbigt det är för kvinnor som ger pappan huvudansvaret för barnen efter en skilsmässa.

I Sydkorea har ett spädbarn avlidit p g a sina föräldrars datorberoende och vanvård. Djupt tragiskt, givetvis. Bägge föräldrarna har dömts till två års fängelse men kvinnan benådas för att hon är gravid. Rätt eller fel?

Skolverket har frågat några lärare hur de uppmärksammade den Internationella Kvinnodagen. Följande svar fås av en lärarinna: “Mitt bästa tips är att alltid ta upp jämställdhet när det går i undervisningen. Om man hela tiden talar om frågan så öppnas elevernas ögon, de ser den ojämställda strukturen och förstår att det är en viktig fråga.” Det är uttalanden såsom detta som gör mig djupt oroad för pojkars tillvaro och vad de får lära sig om män och manlighet i skolan.

I USA talar ibland radikalfeministerna om “rape culture”, och man menar då att den manliga kulturen i sig skapar och stödjer fenomenet våldtäkt. Själv hävdar jag istället att våldtäkt är något som fördöms och knappast anses manligt bland män. T o m i fängelsen har ju sexualbrottslingar lägst status av alla. Ytterligare ett exempel på hur hårt män kan fördöma våldtäkt, och vilja försvara kvinnor, ges i denna artikel.

Helena Trus på Aftonbladet vill att det ska anses än mer naturligt och självklart att kvinnor bjuds på drinkar för hundratals kronor när de är på krogen. Frågan är om hon då också vill inför olika lön för lika jobb, så att alla män har råd med denna utgift? Läs hennes förvirrade krönika här. Alla män borde inse att ens chanser hos en kvinna snarast minskar om man börjar bjuda på drinkar, för då framstår man som en person som inte tror sig ha någon chans om man inte tar till mutor.

16 Kommentarer »

Birgitta Ohlsson, folkpartist och EU-minister, upplyser oss i Aftonbladet om att kvinnorna i “Sex and the City” är feministiska förebilder för dagens kvinnor. I sin debattartikel så sammanfattar hon många av de principer som är problematiska med vulgärfeminismen, och som tyvärr fått en djup spridning i folkmedvetandet.

Låt oss se vad vår EU-minister har att säga:

Sex and the city har framförallt visat att dagens kvinnor vill ha allt och inte nöjer sig med mindre. Karriär, familj, jämställda partners och intressanta liv.
[...]
Vi vill ha det som män alltid kunnat få, men som våra mormödrar inte ens kunnat drömma om i Hollywood-filmer.

Nu vet jag inte vilket planet Ohlsson kommer ifrån, men på planeten jorden så har mäns livsvillkor sett ut så att man alltid haft det absoluta försörjningsansvaret för fru och barn, och detta oberoende av om det finns några “trevliga” jobb tillgängliga. Under bondesamhällets tid slet männen ute på åkern och när industrialiseringen kom blev det istället vanligt med industrijobb, byggjobb, vägarbete och jobb inom försvarsmakten - knappast någon dans på rosor alltså.

Myten om det som “män alltid kunnat få” är alltså just en myt, men tyvärr också ett av vulgärfeminismens vanligaste uttryck. Inte ens medelklassmän har genom historien kunnat få karriär, familj, jämställda partners och intressanta liv, då karriären alltid skulle gå före familjen och då det inte fanns någon garanti att jobbet var intressant eller stimulerande. Det förefaller som att Ohlsson lever i en fantasivärld där alla kan få alla sina önskningar uppfyllda, men så har det aldrig varit för män eller kvinnor - varken förr eller idag.

Ohlsson fortsätter sedan med följande uttalande:

I tv-serien yppades feministiska självklarheter för första gången utan plattityder. Det är inte onormalt att vara kvinna, 30 eller 40+, singel och leva ett roligt liv.

Nej, det är inte onormalt att vara singel hela sitt liv; vi är alla fria att leva som vi vill, män såväl som kvinnor! Däremot så minskar chanserna radikalt att bli gravid för varje år som går efter 35 års ålder, vilket är något som vulgärfeminismen i alla år underlåtit att informera kvinnor om. Vi är alla fria att göra egna val, men valen bör vara så välinformerade som möjligt.

Det är inga problem att säga ja till sex och njuta – men på dina egna villkor.

Skulle Ohlsson rikta samma uppmaning till unga män? Det är inga problem att säga ja till sex och njuta - men på dina egna villkor. Sex på kvinnors villkor anses i vår kultur vara något fint, men sex på mäns villkor får oss att börja tänka på utnyttjande eller t o m våldtäkt. Det är dessa stereotyper om män och kvinnor som ger Ohlsson möjlighet och frihet att rikta sin uppmaning till unga kvinnor.

För övrigt så är en av de starkaste myterna om kön och könsroller att mannens sexualitet alltid varit fri och oproblematisk. Det har den inte. Fråga en blyg ung man hur fri han känner sig i sin sexualitet, och du får som svar att han inte har någon större förhoppning att ens få ha sex de närmaste åren. Som jag ser det kan myten om mannens fria sexualitet endast tolkas som att kvinnor är precis lika dåliga på att förstå sig på män, som män är att förstå sig på kvinnor.

Det är okej för kvinnor att få tillåtas ha starka egon, skippa jantelag och ruttna könsroller. Att få prioritera sig själv framför unkna karlar.

Igen, skulle Ohlsson säga samma sak till unga män? Det är OK att prioritera sig själv framför unkna fruntimmer. Eller är det möjligtvis sexistiskt att prata om unkna fruntimmer?

Men framför allt är historien om de fyra väninnorna en hyllning till den fria kvinnan.

Avklädd, men aldrig bimbo. Sexuell, men aldrig herrtidningsoffer. Raffinerad, men aldrig fixad för någon annans skull.

Jag är ledsen men de flesta av oss skulle nog kalla Samantha för en bimbo, och troligen Carrie också. Och om kvinnorna i Sex and the City inte är fixade för någon annans skull, varför är de då alls fixade?

Kvinnor är heller inga offer om de är med i en herrtidning. En populär devis inom feminismen, som jag själv instämmer i, är att kvinnor har rätt till sin egen kropp. Varför blir man då plötsligt ett offer om man använder sin kropp för att tjäna pengar i en herrtidning?

Sammanfattningsvis framstår Birgitta Ohlssons artikel som en övervintrad relik från en svunnen era. För några år sedan var det fritt fram att med hjälp av ogenomtänkta resonemang jämföra kvinnans frigörelse med mannens påstådda glamorösa liv. Men verkligheten har kommit ikapp de vulgärfeministiska fraserna, och år 2010 framstår de mest som en udda blandning av sorglig okunskap och omedveten sexism.

Jag kräver mer av min EU-minister. Till att börja med så kan hon sluta med att kalla män för unkna, och sedan kan hon börja sätta sig in i männens livsvillkor - då männen utgör c:a halva befolkningen av den nation hon företräder.

66 Kommentarer »

Ibland behövs det forskning för att sätta ord på det självklara. En ny forskningsrapport av Maria Eriksson Baaz och Maria Stern, visar svart på vitt att även män utsätts för våld och övergrepp under krig.

I flera år nu har Sverige och västvärlden uppmärksammat att kvinnor utsätts för våldtäkt i inbördeskrig och oroshärdar, t ex i Afrika. Medan det är viktigt och bra att lyfta denna sakfråga, har retoriken tyvärr förts under radikalfeministisk flagg, och man har uteslutande lyft kvinnors situation medan mäns utsatthet i krig ignorerats.

Även när konflikten i forna Jugolavien pågick fanns det en tendens att framför allt skriva om kvinnornas utsatta situation när de fördrevs från sina byar. Att samtliga män och äldre pojkar hade skjutits innan kvinnorna skickades iväg, skrev man däremot mindre om.

Den nya rapport som nu presenteras om det våld och de övergrepp som pågår i Kongo, är därför en befriande beskrivning av verkligheten. I sitt SIDA-finansierade projekt vågar Maria Eriksson Baaz och Maria Stern ta upp helheten av det som pågår, och inte bara kvinnornas situation, vilket är praxis när forskningsrapporter och mediarapportering görs inom det radikalfeministiska ramverket.

Rapporten har fått genomslag ända upp till riksmedia, och SvD skriver följande om pojkar och mäns situation i Kongo:

Men även män och pojkar har våldtagits, de har tvingats ha sex med familjemedlemmar, tvingats titta på när släktingar våldtas, tvingats utföra våldsamma och förödmjukande sexuella handlingar.

Det är som sagt mer eller mindre uppenbart att övergrepp i krigstider inte pågår med någon klinisk precision, och av detta följer att bägge könen kommer att drabbas. Men det är trots allt befriande att få det bekräftat av utbildade personer som dessutom varit på plats för att inhämta kunskap.

Det finns även fler bortglömda aktiviteter som pågår i Kongo, och dessa drabbar primärt män och pojkar:

Men omvärldens fokus på könsrelaterat våld mot kvinnor innebär att annat våld i Kongo har kommit i skymundan: massmord, avrättningar, tortyr, tvångsrekrytering, tvångsarbete, barnsoldater.

Vad är värst, våldtäkt eller tortyr? Våldtäkt, barnsoldater eller avrättningar? Det finns inga lätta svar här, och det är inte saker vi behöver svara på heller. Kontentan är att kriget i Kongo innebär ett ofattbart stort lidande för alla som kommer i dess väg, och att försöka vinkla det till att kriget framför allt drabbar kvinnor är både orättfärdigt och ointelligent.

Vad säger då vår biståndsminister Gunilla Carlsson när denna rapport presenteras för henne?

Biståndsminister Gunilla Carlsson, som deltog vid presentationen, påpekar att hela frågan om sexuellt våld har kommit att ”feminiseras”.

–Se bara hur få män det är runt bordet här, sade hon. Jag tror att reaktionen hade varit starkare om det hade rört sig om systematiska övergrepp mot män.

Goddag, yxskaft. Tyvärr verkar vår minister ha svårt att ta till sig ny information. Rapporten visar just att det handlar om systematiskt våld mot bägge könen, så det är inte någon avsaknad av systematiska övergrepp mot män som gör att det mest är kvinnor som engagerar sig. Däremot kan man misstänka att den vinklade och på gränsen till lögnaktiga rapporteringen bidrar till att inte fler män engagerar sig. Är det egentligen någon människa som tror att en man med självrespekt ska skriva under på radikalfeministiska principer?

Lästips: Reinfeldt säger att män måste ta mer ansvar för barnen. Har han tänkt på att man lika gärna kan hävda att kvinnor är de som måste ta mer ansvar för försörjningen? Om man nu inte är så radikal och frihetssträvande att man anser att människor själva ska få organisera sina liv, och inte kräver att vare sig män eller kvinnor ska ändra om sina liv för att tillfredsställa politikernas strävan efter kvantitativ jämställdhet. Nathan Shachar skriver för övrigt på Newsmill om hur Moderaterna blivit ett “genustaliban-parti”, och även om jag inte skulle använda samma ord, så finns det en viktigt iakttagelse där.

76 Kommentarer »

Som läsare har du säkert märkt att jag bloggat en hel del de senaste månaderna. Det har säkert blivit 8-10 inlägg i veckan i genomsnitt, alltså mer än ett inlägg per dag. Det är fantastiskt kul att blogga så mycket, och läsarskaran på bloggen växer ständigt.

Trots detta har jag bestämt mig för att blogga lite mindre den närmaste tiden. Det jag siktar på är ungefär hälften så mycket, alltså 3-5 inlägg i veckan. Detta betyder inte att jag kommer att lägga mindre fokus på könsfrågorna och mansfrågorna, utan jag kommer tvårtom att fokusera mer än någonsin på att förändra samhällsdebatten kring kön och jämställdhet. Däremot så är det flera andra projekt som pockar på min uppmärksamhet och kräver min tid, bland annat dessa:

• Jag skriver på en bok, och den uttalade målsättningen är att manuskriptet ska vara klart under 2010. Boken kommer att fokusera på könsfrågor och mansfrågor, men mer än så avslöjar jag inte i nuläget.
• Vi är en trio som jobbar med att skapa en sajt åt Mansnätverket. Detta kräver min uppmärksamhet på flera olika sätt, och sajten ska även fyllas upp med innehåll.
• Jag gör fler och fler föreläsningar och framträdanden. Nu på torsdag ska jag tillsammans med två kollegor utbilda en skånsk kommun i “Könsmedvetet handläggningsarbete”.
• Bakom kulisserna har vi börjat planera för något spännande inför hösten. Mer info kommer gradvis att släppas här på bloggen.

Dessutom har jag fått feedback av flera bloggläsare att det inte gynnar diskussionerna i kommentarsfälten när det hela tiden kommer nya blogginlägg. Så jag tror att en fördel med lite färre inlägg är att de intressanta diskussioner som med jämna mellanrum uppstår får lite mer till på sig att utvecklas och tränga på djupet, innan nästa blogginlägg och nästa diskussion tar fart.

Jag får ständigt mer tips om vad jag kan blogga om och vilka artiklar som är intressanta att titta på. Jag uppskattar verkligen dessa tips, och hoppas att ni alla fortsätter att skicka in dem. Däremot så har det nått en punkt att jag inte alltid hinner tacka för tipsen eller hålla reda på vem som tipsade om vad när jag sedan ska blogga om det. Så ni som skickar in tips får ha överseende med detta.

Något jag gärna skulle se mer av bland inskickade mejl är berättelser från verkligheten. Hur är det egentligen att vara man, och att vara kvinna, ute i Sverige idag? Har du hört något om hur det går till på dina barns skola eller förskola? Har ni haft en genusexpert på ditt jobb? Har du varit med om vissa krav eller förväntningar i en relation? Jag vill väldigt gärna ta del av era berättelser, och sedan publicera utvalda insändare här på bloggen (helt anonymt såklart, och först efter ditt godkännande). Du kan helt enkelt hjälpa mig att skapa en bättre blogg.

8 Kommentarer »

Fick följande insändare av en bloggläsare, som jag tyckte var så pass positiv och överraskande att jag vill dela med mig av den till alla:

Jag printade ut artikeln från Corren/NT 2010-04-17 [denna artikel - min anmärkning] och tog hem. Min fru blev förvånad inför fakta. MEN min 16-åriga dotter (går i nian) visste att kvinnor slår män i samma utsträckning som män slår kvinnor. Det har hon lärt sig i skolan. Jag har två döttrar till som får lära sig detsamma… Heja skolan!

Det trodde jag verkligen inte om svenska skolan. Börjar korrekta fakta sprida sig? Är det någon som jobbar inom skolan eller har egna barn som kan ge ytterligare input?

När man läser i tidningarna är ju bilden lite dystrare:

• Exempel 1: En man i Finland som fått fly till ett skyddat boende med sina barn, p g a en våldsam fru, blev ånyo överfallen av hustrun när han skulle hämta några grejor i hemmet. När han då ringer 112 så möts han av ett föraktfullt: “Får du på käften av din fru?” (DN, HBL).
• Exempel 2: Två kvinnor försökte använda sig av samhällets bild av män som ständiga förövare, för att sätta dit en oskyldig man för misshandel. Detta är ingen ovanligt beteende vid vårdnadstvister i dagens Sverige, och det man får höra från en del advokater är skrämmande, även om de inte vågar gå ut i media. Även detta fall gällde en vårdnadstvist, men för en gångs skull - hör och häpna - så åtalas kvinnorna för falsk angivelse. Förhoppningsvis kan detta förfarande bli praxis så att alla förstår att det inte är OK att missbruka lagen, bara för att synen på jämställdhet i Sverige blivit snedvriden. Dessa kvinnor hade gått så långt som att själv åsamka sig själva skador, för att få berättelsen att framstå som trovärdig.

12 Kommentarer »

Alliansens jämställdhetspolitiska arbetsgrupp har släppt sin rapport, och det är ett dokument som skulle göra vilken radikalfeminist som helst stolt.

Den bistra sanningen inför valet är att inget av de två blocken bryr sig om mansfrågor, utan jämställdhet betyder helt och hållet kvinnofrågor i deras ögon.

(Tack för länken, Noger.)

12 Kommentarer »

Här ser vi ett tydligt exempel på hur sexuella trakasserier kan se ut:

Den 45-åriga mannen kallade in kvinnan på sitt kontor för att ha sex med henne. Han beordrade henne att omedelbart komma in på rummet och utföra sexuella övningar. När hon inte ville hotade han med att hennes nekande skulle få allvarliga konsekvenser.

Kvinnan är en underställd kollega till mannen.

Hon vägrade att gå med på hans sexförslag och hans trakasserier fortsatte.

Vid ett tillfälle ringde han hem till henne för att prata sex. En annan gång ringde han upp henne mitt under en konferens för att prata sex. Eftersom han var hennes chef tyckte han att hon skulle göra som han ville.

Arbetsförmedlingen, där de båda arbetat, har nu sett till att trakasserierna fått ett stopp.

– Mycket ovanligt personalärende och oacceptabelt beteende i chefsposition, säger chefsjurist Catarina Soide på Arbetsförmedlingen, till Metro.

Mannen har blivit varnad av Arbetsförmedlingens personalansvarsnämnd och blir också omplacerad.

Är det någon som tycker att straffet verkar lite lågt? Borde man inte få sparken när man missköter sitt jobb som chef så grovt? Själv tycker jag att straffet är alltför milt.

Kanske beror det milda straffet på att i verkligheten var chefen en kvinna och den trakasserade var en man. Vad tror du, hade straffet blivit lika milt om en manlig chef trakasserat en kvinnlig anställd på detta vis?

(Tack för länken, MP!)

11 Kommentarer »

DN rapporterar idag om en oerhört spännande forskningsrapport om brott och straff. Det gäller en avhandling vid Stockholms Universitet (psykologiska institutionen) av Angela S Ahola, där hon undersökt om åtalade döms annorlunda beroende på kön:

Bland annat visade det sig att gruppen domare och nämndemän både bedömde och dömde åtalade personer av samma kön som de själva hårdare än åtalade av det motsatta könet. Samtidigt så bedömde gruppen åklagare, advokater, poliser och juridikstudenter, oavsett eget kön, de manliga åtalade hårdare än de kvinnliga. [min markering]

Även ögonvittnen påverkas av könet på den misstänkte:

Avhandlingen menar också att det inte enbart är personer inom rättsväsendet som påverkas. I en studie där ögonvittnen får ta ställning till fingerat våldsbrott blir utslaget olika beroende på om den fingerade gärningsmannen är man eller kvinna. En manlig gärningsman bedöms hårdare jämfört med den lika våldsamma kvinnliga gärningsmannen. Då ett par veckor får passera efter bevittnandet av brottet kommer könet att spela en än större roll. Mannen bedöms då ännu hårdare än kvinnan.

Totalt sett innebär detta att hela vårt rättssystem är riggat på ett sådant sätt att män döms till hårdare straff än kvinnor för identiska brott, något som är problematiskt i en rättsstat. Dessa rön är inte på något sätt nya, då den amerikanske författaren Warren Farrell tagit upp detta fenomen mer än en gång, och i Sverige har vi boken Gärningsmannen är en kvinna. Dock så är det betydelsefullt att en helt fräsch avhandling har undersökt detta i detalj, så att det finns solid svensk forskning att hänvisa till när man hävdar att män och kvinnor inte är lika inför lagen. Något som tas upp i “Gärningsmannen är en kvinna” och som också belyses i Aholas avhandling är att vi ofta betraktar kvinnliga brottslingar som offer för omständigheter och/eller sjuka:

– Det finns internationell psykologisk forskning på detta som talar om mäns våldshandlingar är “bad and normal” medan kvinnors våldshandlingar är “mad and abnormal”. Alltså att kvinnors våldshandlingar bedöms som sjuka i större utsträckning.

Att män och kvinnor ska vara lika inför lagen är en enormt viktigt jämställdhetsfråga. Det är orättfärdigt för män att dömas till längre straff än kvinnor, och det tyder på en skev kvinnosyn att inte kunna hålla kvinnor fullt ut ansvariga för sina handlingar. Således är det viktigt för bägge könen att domstolarna börjar jobba aktivt med att se till att domar inte påverkas av kön.

(Tack för bra länk, Per!)

31 Kommentarer »

Aftonbladet rapporterar (utifrån en artikel från BBC) att även män kan drabbas av depression efter en förlossning. C:a var tionde pappa är deprimerad 3-6 månader efter en förlossning.

Själv hade jag ingen aning om dessa siffror, så det är bra att detta fenomen belyses. Överhuvudtaget är det bra att det belyses att det även kan vara jobbigt och stressigt för män att bli föräldrar. Denna iakttagelse i sig höjer faderskapets status.

5 Kommentarer »

Jämställd sjukvård är ett ämne som för närvarande diskuteras på Newsmill. Jag har skrivit ett inlägg i debatten, som tar upp att mansfrågorna sällan synliggörs.

Man kan bara hoppas att dessa fyra kvinnor läser artikeln.

9 Kommentarer »