Pelle Billing

När Ekots undersökning om sexuella trakasserier bland Teaterförbundets medlemmar släpptes fick den ett enormt genomslag. Alla stora medier skrev om den utan att kritiskt granska det statistiska förfarande som använts. Istället fokuserades all kraft på att ställa männen inom teatervärlden till ansvar för de horribla siffrorna.

Själv intog jag en mer försiktig och skeptisk hållning, och frågade mig huruvida man kunde lita på undersökningens kvalitet:

Ekots undersökning om sexuella trakasserier består av 4000 enkäter som skickats ut, men där mindre än hälften kommit tillbaka ifyllda. Bara detta gör att man kan ifrågasätta kvaliteten. Vad är det för urval av personer som skickar tillbaka sina svar? De som har blivit drabbade eller de som aldrig blivit det? Sedan är definitionen på trakasserier och hur frågorna ställts oerhört viktiga. Om man inkluderar saker som att ens kollegar flörtar med en eller att man fått en kommentar om hur man är klädd, då kan siffrorna snabbt skjuta i höjden. Men detta är knappast av samma dignitet som att ens kollega plötsligt tafsar på en, utan förvarning.

I nuläget är det svårt att dra några slutsatser alls om sexuella trakasserier. Det som skulle behövas är istället en stor, seriös studie av Arbetsmiljöverket där man använder validerade forskningsverktyg för att få siffror på hur det ser ut med de sexuella trakasserierna i svenskt arbetsliv.

Nu har det framkommit i radioprogammet Medierna, att Ekots undersökning mycket riktigt är av undermålig kvalitet. Enligt Claes Andersson på Statistiska Centralbyrån är det “en undersökning utan värde”, vilket får anses vara mycket hårda ord från en såpass seriös instutition som SCB. Jan Stridh från journalistutbildningen i Göteborg tycker att det är oförskämt att utan grund ge en bild av att det är något skumt med konstnärskollektivet.

Kanske är det dags för medierna att börja kontrollera sina källor även när det gäller könsfrågor?

(Tack för tipset, Stefan.)

Uppdatering: Nu skriver även DN om Ekots fadäs.

34 Kommentarer »

Idag publiceras en flersidig intervju med mig i Östgöta Correspondenten (Corren), som gjorts av Carina Glenning. Intervjun handlar om mitt arbete om mansfrågor och mitt synsätt på könsfrågor i allmänhet, som ju skiljer sig från de flesta andra debattörer inom jämställdhetsområdet.

Helgbilagan Paus, där intervjun finns, har en upplaga på c:a 100 000 och räckvidden är 241 000. Det är alltså en ganska stor skara människor som får se reportaget.

Det hör inte precis till vanligheterna att media uppmärksammar mansfrågorna på detta seriösa sätt, och låter personen som intervjuas tala till punkt. Det kan t o m vara så att det är första gången.

Så om du har möjlighet köp Corren idag!

Uppdatering: Det går även bra att köpa NT för att få bilagan Paus.

Uppdatering 2: Så här skriver NT på nätet om intervjun:

Vi träffar också Pelle Billing, läkare och debattör, som vill reformera jämställdhetsdebatten. Han är trött på att män ska bära det kollektiva ansvaret för de könsroller som finns i samhället. Dessutom finns det mansfrågor som helt har glömts bort, menar han. Den 4 maj föreläser han om detta i Norrköping.

12 Kommentarer »

Låt oss göra ett tankeexperiment för ett ögonblick. Tänk dig en värld där svenska pojkar år efter år får bättre betyg än flickorna, och därmed lägger beslag på långt fler högskoleplatser. Tendensen är att nästan dubbelt så många unga män tar ut en examen från högskolan jämfört med de unga kvinnorna, och denna trend har accelererat det senaste decenniet. Vilken förklaringsmodell skulle vara mest sannolik från ledande personer i jämställdhetsdebatten?

1. Det finns en strukturell underordning av kvinnor i samhället som gör att skolan och högskolan är manligt kodade domäner som missgynnar flickors inlärning och leder till en betygsdiskriminering i förhållande till deras kunskaper. Vår negativa förväntan på flickorna, och föräldrars prioritering av sönerna, förstärker flickornas systematiska utsatthet ytterligare. Vi måste därför genast vidta åtgärder i skolan och högskolan, och utbilda samtliga lärare i hur dessa områden kan göras mer välkomnande och tillgängliga för flickor och unga kvinnor.
2. Flickorna skapar sina dåliga studieresultat genom att de byggt upp en anti-pluggkultur där det anses coolt att inte plugga. Flickorna överskattar även sin egen förmåga och detta överdrivna självförtroende ligger dem till last. Det skulle vara bra om vi kunde påbörja ett samtal om könsnormer så att denna situation kan förändras på sikt.

Min gissning är att alternativ 1 känns mer välbekant när det gäller samhällsdebatten om kvinnofrågor. Anledningen till att vi instinktivt väljer detta alternativ är att det finns en tendens i samhället att beskriva flickor och kvinnors problem som orsakade av yttre faktorer (strukturell diskriminering, osv), medan pojkar och mäns problem ofta tillskrivs individernas inre egenskaper (anti-pluggkultur, osv).

När SACO:s ordförande Anna Ekström debatterar pojkars dåliga betyg i skolan, faller hon in i detta konservativa sätt att tänka, och skyller allt på pojkars s k antipluggkultur (punkt 2 ovan). Därmed förstärker hon våra fördomar om vad som påverkar pojkars respektive flickors beteende. Ett mer nyanserat sätt att analysera samhällsfrågor, vare sig de gäller män eller kvinnor, är att både titta på yttre och inre faktorer – för att få så bra helhetsbild som möjligt. Oberoende av om vi är kvinnor eller män, så har vi dels ett eget ansvar (inre faktorer) men påverkas såklart också av de spelregler som finns för oss i samhället (yttre faktorer).

En viktig faktor som också glöms bort i Ekströms artikel är att pojkars lägre betyg inte endast beror på underprestering, utan det handlar även om en betygsdiskriminering. När en pojke och en flicka skriver lika bra på ett nationellt prov, får flickan i genomsnitt bättre betyg.

Slutligen så kan jag undra vad poängen är att prata om en antipluggkultur bland killar? Är det inte föräldrarna som bestämmer hur mycket barn ska plugga tills den dag de fyller 18? Förutom de barn som har en utsatt hemsituation, borde man kunna lösa problemet med den s k antipluggkulturen genom att föräldrarna helt enkelt bestämmer att pojkarna inte får gå ut till sina kompisar förrän alla läxor är gjorda. Att uppgivet konstatera att det finns en antipluggkultur känns som ett övergivande av föräldraansvaret.

Uppdatering: Mer om Anna Ekströms åsikter här.

6 Kommentarer »

När det gäller HIV-epidemin i Afrika söder om Sahara får man ofta höra att det är män som sprider smittan genom att gå till prostituerade eller genom att vara otrogna. Denna bild nyanseras emellertid i (den starkt feministiska) tidningen Arbetaren:

Men det finns en risk med att fokusera på individuella mäns attityder och beteenden. Det leder lätt till ett upprätthållande av stereotypa bilder av både män och kvinnor, vilket kan få förödande konsekvenser.
– Ett belysande exempel är när man antar att det är män i heterosexuella förhållanden som smittar sin partner. I fyra av elva länder i Afrika söder om Sahara är det kvinnor som för med sig smittan in i relationen, säger Jerker Edström.

Lite förvånande att just Arbetaren skulle ta in detta citat, men icke desto mindre är det glädjande att korrekta fakta börjar spridas.

Inte nog med att man tar upp viktiga fakta, man antyder även att man inte kan dra negativa slutsatser om män som kollektiv, för att det finns enstaka män som beter sig på ett negativt sätt. Män är som bekant den sista gruppen i samhället som man får göra svepande generaliseringar om utifrån det ett fåtal individer gör, medan detta förfarande anses som diskriminering om man gör det om kvinnor eller specifika etniska grupper.

2 Kommentarer »

Ronneby har efter många års diskussion fått ett skyddat boende för vuxna och barn som är utsatt för fysiskt och psykiskt våld. Glädjande nog kommer denna resurs även att välkomna män, och inte bara kvinnor, som är standard i Sverige och övriga världen:

– Vi vänder oss till vuxna och barn som utsatts för fysiskt eller psykiskt våld. Vi kan alltså även ta emot utsatta män [min betoning] eftersom man har sin egen lägenhet och inte behöver dela på något. Men vi vänder oss även till personer som är utsatta för hedersrelaterad problematik och människohandel för sexuella ändamål, säger socionomen Mona Olausson som tillsammans med Marie Eliasson anställts av kommunen för att driva Sesam.

Detta visar hur lätt det kan vara att öppna upp tillgängliga resurser för män, och göra män till fullvärdiga medborgare som har rätt till samma hjälp som kvinnor och barn.

Tyvärr har man däremot en helt felaktig uppfattning om statistiken kring våld i nära relationer:

I 95 procent av fallen är det kvinnor som utsätts för våld i nära relationer.

Denna missuppfattning (som beror mer på okunskap än något annat) till trots, är det mycket glädjande att en kommun vågar vara föregångare. Tidigare är Karlstad den enda kommun jag hört talas om som inte utestänger utsatta män från sitt tillfälligt boende.

En eloge till Ronneby som vågar vara nytänkande!

1 Kommentar »

Ord som “patriarkat” och “könsmaktsordning” är vanliga i dagens jämställdhetsdebatt, och bägge orden ger uttryck för en övertygelse om att män som grupp har makt över kvinnor som grupp. Samtidigt är det fler och fler som börjar fråga sig om dessa begrepp beskriver verkligheten på ett korrekt sätt. Är det t o m så att begreppen är ihopfantiserade och helt saknar relevans i verkligheten?

Jag är själv skeptisk till begreppen “patriarkat” och “könsmaktsordning”, åtminstone som de används i dagens samhälle. Däremot så tror jag inte att begreppen är påhittade, utan jag tror de kommer sig av en samhällsanalys som är begränsad, och därmed leder till felaktiga slutsatser.

Visst är det så att männen genom historien har varit dem som jobbat ute i samhället – och som innehaft de högt uppsatta positionerna i samhället – kring detta finns det inga tvetydigheter. Men att utifrån denna banala insikt dra långtgående slutsatser om den manliga och kvinnliga könsrollen, för att inte tala om män och kvinnors levnadsvillkor, är en alldeles för grov förenkling av verkligheten.

Ett exempel, bland många, på hur mäns maktpositioner tillåts påverka hela vår syn på könsroller, kommer från ett pressmedelande från Stockholms universitet. Man talar här om en bok som beskriver svenskt näringsliv från 1890 till 1960:

Om den manliga hegemonin ska brytas inom näringslivets elit är det en mycket stark historisk tradition som måste utmanas, säger Therese Nordlund Edvinsson.

- I styrelserummet används ofta andra attribut för att förstärka manlig dominans. Genom exempelvis ryggdunkningar, fackspråk och osynliga koder kan kvinnor utestängas, säger Therese Nordlund Edvinsson.

Det som Edvinsson missförstår, tillsammans med de flesta genusvetare, är att koderna inte var till för att specifikt utesluta kvinnor. Koderna var till för att utesluta alla – män såväl som kvinnor – utom en viss exklusiv skara män från rätt familjer och status .

De kvinnor som var gifta med dessa framgångsrika män var troligen mycket nöjda med sin roll och position, och inte alls på jakt efter sina mäns jobb. Detta var på en tid då könsrollerna inte ifrågasattes, utan ansågs knutna till biologiskt kön.

Ett annat vanligt missförstånd är att man betonar att det handlar om män som hade maktpositioner, som om detta på något vis gynnade alla män. Men denna ytterst begränsade skara män som hade reell makt i samhället använde inte sitt inflytande till att gynna män i allmänhet. Tvärtom använde man gärna män till diverse farliga jobb i industrier och gruvor samt för att bemanna armén, för att stärka det samhälle som man styrde.

Därmed har det s k patriarkatet aldrig varit till för att gynna män som grupp, och den lilla skara män som faktiskt hade makt, hade alla en hustru som också fick tillgång till rikedomar och ett skönt liv. De föreställningar som finns i dagens samhälle om könsmaktsordning och patriarkat, bygger på ett synsätt där man extrapolerar rika mäns situation, och antar att det gäller för alla män. Man glömmer då att de rika männen helt enkelt använde sig av vanliga män för att utföra alla tunga och farliga jobb, medan kvinnorna förpassades till hemmen för att föda nya soldater och nya “baby-producenter”.

11 Kommentarer »

Om tre veckor kommer jag och Ingrid Carlqvist till Norrköping för att föreläsa. Jag ser fram emot att träffa bloggläsare från Norrköping/Linköping-regionen!

Vi jobbar även på att få till en föreläsningskväll i Stockholm innan sommaren. Mer info kommer här på bloggen.

Här är detaljerna om Norrköpings-kvällen:

Mamma – (pappa) – barn

Om det ojämställda föräldraskapet

Föredrag med INGRID CARLQVIST och PELLE BILLING på Arbetets Museum i
 Norrköping, Laxholmskällaren, tisdagen 4 maj kl 1800. Inträde 50:-, fika ingår.

Ingrid Carlqvist är journalist, författare och flitig bloggare i frågor som rör rättssäkerhetsfrågor i vårdnadstvister. Hon upptäckte redan i början av 1990-talet hur incestpaniken spred sig på socialförvaltningar och i domstolarna och skrev om flera av de fall som sedan ledde till resningar och friande domar. Ingrid kommer att ge en historisk tillbakablick som kan förklara hur vi hamnade i den situation som nu råder där pappor är utsatta för en strukturell diskriminering i vårdnadsfrågorna. Hon kommer dessutom tala om hur PAS, Parental Alienation Syndrome, drabbar barn i svåra vårdnadstvister.

Pelle Billing (leg läkare) skriver, utbildar, föreläser och bloggar om jämställdhet och mansfrågor. Syftet med hans arbete är att få upp mansfrågorna på den politiska agendan, jämsides med kvinnofrågorna. Pelle kommer att prata om det ojämställda föräldraskap som finns i dagens Sverige och belysa pappors betydelse för sina barn. Han kommer även att presentera oväntade data över våld i nära relationer. Slutligen kommer vår bild av könsroller att utmanas genom en spännande berättelse om hur könsrollerna uppstått och utvecklats.

Arrangemanget är ett samarbete mellan föreningen Pappa-Barn i Östergötland (pappabarn.se), Rädda Barnen i Norrköping och Arbetets Museum.

2 Kommentarer »

Det verkar som att Finland har en hårdare linje än Sverige vad gäller omskärelse av omyndiga pojkar, samtidigt som man har en något oklar lagstiftning.

En mamma i Finland har dömts till 40 dagsböter (500 euro) för omskärelse av sin 6 månader gamla son. Omskärelsen utfördes inte av läkare och enligt domstolen fanns det inte godtagbara skäl att utföra omskärelsen.

Högsta Domstolen i Finland har tidigare slagit fast att omskärelse av pojkar ska betraktas som misshandel. Samtidigt har det funnits en önskan från social- och hälsovårdsministeriet att tillåta rituell omskärelse av pojkar så länge den utförs av en legitimerad läkare. Men en sådan lag har inte kunnat genomföras då Läkarförbundet har kämpat emot.

– Rättsläget är ännu oklart kring manlig omskärelse i Finland, säger Janneke Johansson på Förbundet för mänskliga rättigheter.

Vad gäller mamman som dömts till dagsböter i Helsingborgs tingsrätt vill åklagaren att ärendet drivs vidare till hovrätten, eftersom hon anser att det rör sig om grov misshandel. I ett annat fall riskerar föräldrarna 1,5 års fängelse för grov misshandel.

Min egen åsikt är att endast medicinskt motiverad omskärelse ska vara tillåten. Pojkar har lika stor rätt som flickor till sin kroppsliga integritet, och därmed behövs det ny lagstiftning i Sverige.

7 Kommentarer »

I det senaste Högskoleprovet som gick av stapeln nu i lördags, fanns det ett avsnitt under läsförståelsen som handlade om “Undervisning om män och maskuliniteter”. I denna text skriver Helena Wahlström om den profeministiska undervisning om maskulinitetens konstruktion som bedrivs inom ramen för ämnet genusvetenskap.

Även om det är bra att det finns ett intresse för män och mäns situation, är det tråkigt att synen på män är så negativ:

De [dvs kurser om maskulinitet och män] kan även belysa återkommande inslag i manlighetens konstruktion, som till exempel självkontroll, kontroll över andra, våld, makthierarkier och känslor av berättigande, och ställa frågor om hur dessa aspekter av manligheten uppmuntras eller bestraff as inom olika kulturer.

Det är även tråkigt att denna endimensionella bild av män sprids till alla som skriver högskoleprovet. Uppenbarligen anses genusvetenskapen vara en auktoritet när det gäller att kunna uttala sig om män och maskulinitet.

Det talas inte om att det i manligheten alltid ingått att man ska offra sig för sin partner, sin familj och sitt land, eller att män byggt upp större delen av vår civilisation – ofta med livet som insats.

Det finns en fram- och en baksida med både manlighet och kvinnlighet, och det är synd att det inte finns något etablerat forskningsfält som vill undersöka detta med mer öppna ögon. Möjligen kan mansvetenskap vara ett steg i rätt riktning, och det som även skulle behövas är en mindre ideologisk kvinnovetenskap (än den som nu är invävd i genusvetenskapen).

Tack för tipset, Jonas.

19 Kommentarer »

Jag har tidigare berört Vänsterpartiets underliga inställning till jämställdhet. Å ena sidan vill man kvotera i både politiken och näringslivet, men när det gäller sin egen verksamhet verkar man stolt över att man rör sig mot en kvinnodominans.

Även SvD:s ledarblogg uppmärksammar detta idag. Vänsterpartiets nya styrelse föreslås till nästan två tredjedelar bestå av kvinnor, långt ifrån den 50-50-fördelning man annars talar sig så varm för – och man är t o m stolt över sin egen snedfördelning.

Finns det två uppsättningar regler för Vänsterpartiet? En som gäller andra politiska partier samt bolagsstyrelser, och en annan som gäller dem själva?

På en djupare nivå är denna dubbelmoral oroväckande. Om kvotering endast är till för att säkerställa kvinnors representation i politiken, vad är då den egentliga värdegrunden hos dem som förespråkar kvotering?

7 Kommentarer »