Mustaschkampen och Rosa Bandet

26 april 2010, av Pelle Billing

rosa-bandet

mustaschkampen

Prostatacancer är den vanligaste cancerformen bland män (och den vanligaste cancern alla kategorier i Sverige), och leder årligen till 50 procent fler dödsfall än för bröstcancer. Ändå har det det alltid varit en lågstatussjukdom som har haft svårt att få forskningsanslag och anslag för att bedriva en högkvalitativ sjukvård. Bröstcancer, som är den vanligaste cancern bland kvinnor, har däremot av tradition haft högre status och därmed lyckats få mer forskningspengar och bättre sjukvårdskvalitet.

Denna skillnad i status har också återspeglat sig ute i samhället där Rosa Bandet varit en enormt framgångsrik kampanj, medan Mustaschkampen fört en tynande tillvaro. Men nu finns det faktiskt en positiv nyhet vad gäller Mustaschkampen och insamlingen till prostatacancerforskning: Prins Carl Philip har blivit officiell beskyddare, vilket säkert kan ge en del draghjälp.

Däremot så finns det fortfarande mycket jobb att göra innan man kommer ikapp Rosa Bandet-maskineriet, som numera nästan är självgående.

Det som är viktigt att betona här är att det inte är något negativt att Rosa Bandet är framgångsrikt, utan det som är viktigt är att lyfta medvetenheten kring prostatacancern så att även den forskningen och sjukvården kan få det stöd som behövs. Däremot är det intressant att noteras att det inte görs några jämställdhetsanalyser kring varför sjukdomarna har olika status och får olika stöd i befolkningen. Frågan är hur debatten sett ut om prostataforskningen i alla år fått större forskningsanslag och långt mycket mer uppmärksamhet i media? Troligen skulle vi då kunnat läsa mer än en gång att detta var en del av könsmaktsordningen och det högre värde som vi tillskriver mäns liv och hälsa.

 

Könsmaktsordning på behandlingshem

25 april 2010, av Pelle Billing

Fick detta mejl från en läsare, och tyckte att det gav en intressant bild av vad som pågår ute i verkligheten, varför jag publicerar det här som en insändare:

Hej, ja många jag diskuterar detta med är väldigt upprörda över dem som förordar könsmaktordningen som orsak till mäns våld mot kvinnor. Något har gått snett och det är olyckligt.

Jag var på en föreläsning av det här behandlingshemmet där socialtjänst, polis, mfl var inbjudna och där fick en fd klient berätta om hur män från börjat till slut hade orsakat hennes missbruk och även alla andra konsekvenser hon fått i sitt liv.

Resonemanget fråntog henne ansvaret för sina egna val helt och hållet och gjorde henne till ett offer. De som applåderade högst var den nuvarande klientgruppen som satt till allmänt beskådande längst fram… det var fruktansvärt.

[...]

Jag arbetar själv inom kriminalvården med narkotikafrågor på häktet och träffar dagligen män som under hela sin uppväxt varit utsatta för övergrepp av olika slag och är helt övertygad om att våld, från vem det än är, absolut inte har att göra med vilket kön vi har.

Unga kvinnliga våldsverkare är på uppgång och där ingår allt oftare ett dopingmissbruk.

Insändaren är skriven av en kvinna. Jag blir bara mer och mer övertygad om att det är lika många kvinnor som män som är trötta på den urspårade jämställdhetsdebatt vi har i samhället.

 

Elva arbetare omkom

24 april 2010, av Pelle Billing

DN rapporterar:

Minst 11 personer saknas efter en omfattande explosion på en oljeplattform i havet utanför Louisiana.

Men rapporteringen stämmer inte riktigt. DN får ett till försök:

Den oljerigg i Mexikanska golfen som fattade eld i tisdags sjönk på torsdagen ner i havet. Elva oljearbetare saknas fortfarande.

Men det stämmer fortfarande inte.

Korrekt rapportering är:

Elva män saknas fortfarande efter en omfattande explosion på en oljeplattform utanför Louisiana. Samtliga befaras ha omkommit.

Av någon anledning rapporteras inte könet, när män dör p g a sin könsroll. Om det istället handlade om elva stycken män som var och en begått en våldtäkt, så skulle det definitivt rapporterats i varje enskilt fall om att det handlade om en man, som arresterats för våldtäkt.

Men dessa män dog just p g a att de var män, och för att de var redo att ge sitt liv för att försörja sin familj och för att samhällets hjul ska fortsätta snurra. Om media endast rapporterar manligt kön i samband med brott och tråkigheter, men undgår att göra könsanalyser när det gäller arbetsplatsolyckor och krig, så får vi en väldigt negativ bild av män.

 

Victorias bröllop ojämställt?

23 april 2010, av Pelle Billing

daniel_victoria

Det är väl knappast någon som missat att kronprinsessan Victoria ska gifta sig med Daniel Westling i sommar. Än så länge har det varit ett arrangemang som lyckats hålla sig utanför jämställdhetsdebatten, men i längden var sannolikheten stor att någon skulle hitta något att klaga på.

Det man fastnat för är att Victoria vill bli överlämnad av kungen under bröllopet. Hon bryter därmed med den svenska traditionen att gå in tillsammans och anammar det förfarande som är vanligt i amerikanska filmer. Om detta kan man ju ha olika åsikter, men det är inte här skon klämmer för dem som engagerar sig i könsroller. Problemet är att en överlämning av pappan anses representera en patriarkal ordning, och en återgång till ”unkna” könsroller.

Jag håller med om analysen att detta förfarande innebär en återgång till mer gammeldags könsroller, och igen: det kan man få ha olika åsikter om. Frågan är däremot om Victoria ska ha rätt att själv bestämma hur hon vill gifta sig, eller om det är skribenter med ”rätt” åsikt i jämställdhetsfrågan som ska avgöra vad som passar? För det är väl ingen som för ett ögonblick tror att det är Daniel Westling eller kungen som bestämmer hur bröllopet ska gå till? Alla som någon gång varit med om ett bröllop vet att det är bruden som är chef och som fattar de avgörande besluten (vilket de flesta män tycker är helt OK, men det är kanske dags att göra det till en jämställdhetsfråga, för att belysa de fördelar som finns åt bägge hållen).

Frågan är då varför Victoria vill bli överlämnad? En av hennes kritiker har en mycket rimlig förklaring:

Men varför vill moderna kvinnor med utbildning och frihet leka med den typ av symbolik som brudöverlämning uttrycker?

En del säger att de vill att den blivande maken verkligen ska se dem, se hur vackra de är. Och visst vill man vara vacker denna stora dag. Det gäller väl för såväl kvinnor som män.

Jag tror att det mycket väl kan ha att göra med att kvinnan vill bli sedd, och att hennes utstrålning och klänning ska stå i centrum. Och nej, jag tror inte att det är lika viktigt (i genomsnitt) för män att ha den upplevelsen. Det finns genomsnittliga skillnader mellan könen, även om man knappt får säga det högt.

I mitt stilla sinne undrar jag också hur populärt det skulle varit bland kvinnor att göra bröllop ”jämställda” – enligt den definition på jämställdhet som numera råder. I så fall skulle mannen fatta hälften av alla beslut kring bröllopet, paret skulle givetvis gå in tillsammans i kyrkan (om nu inte mannen valt en bowlinghall att gifta sig i) och hälften av tärnorna skulle vara män (i klädsel och färger som mannen bestämt). Troligen skulle det vara väldigt impopulärt hos kvinnor att fullt ut applicera en maktdelning och ”jämställdhet” när det gäller besluten inför ett bröllop – men jag förväntar mig inte få se några artiklar om detta den närmaste tiden.

För övrigt undrar jag varför det inte är en större debatt kring att Daniel Westling aldrig kommer att bli kung? Silvia blev ju drottning genom att gifta in sig, så varför kan inte en man bli kung på samma vis?

DN, AB1, AB2, AB3, AB4

 

Insändare i Corren

23 april 2010, av Pelle Billing

Idag publiceras en insändare i Corren som kommentar till den intervju med mig som publicerades för snart en vecka sedan:

Jag, som både kvinna och mamma till pojkar, vill tacka för Carina Glennings intervju med Pelle Billing i Lördagens tidning. Jag tycker det är oerhört viktigt att vi…[läs mer]

(Tack för länken, Carl D)

 

Jämställdhetsdebatten får underkänt

22 april 2010, av Pelle Billing

fallande-graf

SOM-institutet har undersökt hur många av svenskarna som rankar jämställdheten som en av de viktigaste samhällsfrågorna. Och det visar sig häpnadsväckande nog att endast två procent tycker att jämställdheten är viktig.

”Jämställdheten” i detta fall betyder alltså den jämställdhetsdebatt vi har i media, med könsmaktsordning, kvinnliga offer och 50/50-fördelning av män och kvinnor på alla arbetsplatser. Tyvärr är det så att ordet jämställdhet i samhällsdebatten blivit synonymt med denna typ av retorik.

Så vad kan vi lära oss av SOM-institutets undersökning? Jo, att människor fått nog av rådande jämställdhetsdebatt, och att ingen kommer att bry sig om könsfrågorna förräns det kommer in fräscha perspektiv i debatten. Vi har nått en återvändsgränd, och frågan är när politiker och media ska inse detta?

(Tack för tipset, Erik).

 

Krig, kön och att välja princip

21 april 2010, av Pelle Billing

I en pressinbjudan läser jag att Försvarsdepartementet bjuder in till ett seminarium om kvinnor, fred och säkerhet den 21 april. Det är idag alltså, och pågår t o m medan jag sitter här och skriver (se skärmdump nedan från direktsändningen).

seminarium-forsvarsdepartementet

Visst är det behjärtansvärt att man vill skydda kvinnor och barn i fred; finns det egentligen någon som vill utsätta människor för krig eller skada? Så från det perspektivet är seminariet harmlöst och okontroversiellt. Men under ytan, så är detta seminarium ett av de bästa uttryck jag sett för vad som är fel med dagens jämställdhetsdebatt.

I pressinbjudan skrivs det:

Det är viktigt att kunna skydda kvinnor och barn i konflikter och även stärka kvinnors inflytande i återuppbyggnad och fredsprocesser

Det här låter bra, eller hur? Att skydda kvinnor och barn känns instinktivt rätt, och att stärka kvinnors inflytande har vi i decennier fått lära oss är viktigt. Men när man analyserar påståendet så visar det på en oerhört skev syn på könen.

Det man hävdar är att kvinnor bör skyddas i konflikter, precis som barn givetvis ska skyddas, men man nämner inte något om att skydda män. Principen om att kvinnor ska betraktas som barn är en gammeldags, konservativ princip – som hänger ihop med att männen bestämmer i samhället. I traditionella samhällen har alltså män och kvinnor olika fördelar: kvinnor har överlevnadsmakten och relationsmakten (till barnen), och männen har den ekonomiska makten ute i samhället.

I moderna samhällen hävdar dock många att vi ska reformera könsrollerna, och ge kvinnor samma makt och inflytande i samhället som män. Detta hävdas även i citatet ovan. Problemet är att man fortfarande vill låta kvinnorna ha kvar överlevnadsmakten och relationsmakten! Kvinnor ska fortfarande få samma skydd som barnen, och vara närmast barnen, samtidigt som de ska ha samma inflytande i samhället som männen.

Detta är ett klassiskt fall av att vilja ha kakan och äta upp den, och tyvärr är detta synsätt oerhört vanligt i svensk och internationell jämställdhetsdebatt. T o m Försvarsdepartementet har nu anammat detta bakvända resonemang, och FN har klubbat resolution 1325.

Ett synsätt som istället ser lika mycket till bägge könens behov, leder till slutsatsen att man får välja mellan det gamla och det nya. Om man som kvinna vill ha extra skydd så får man nöja sig med mindre makt, precis som det är i traditionella samhällen. Om det istället ska delas lika mellan könen får man i så fall dela på riskerna och makten rakt av.

Både män och kvinnor får således ta ställning till vilken typ av roll de vill ha, och inse att det finns för- och nackdelar med olika roller. Äkta jämställdhet betyder att varje individ är fri att välja sin roll, väl medveten om vilka konsekvenser valet innebär.

 

Surrogatmödraskap del av jämställdheten

21 april 2010, av Pelle Billing

surrogatmamma

Surrogatmödraskap innebär att en individ eller ett par betalar en fertil kvinna för att hon ska bära deras barn. I nuläget är det lagligt i en del olika länder (bl a flera stater i USA), men inte i Sverige.

Surrogatmödraskap kan vara en kontroversiell fråga, även bland dem som vill komma med nya perspektiv på jämställdhet och som vill belysa bägge könens situation. De som är motståndare till fenomenet är troligen emot att en ensam individ ska få möjlighet att bli förälder, och vill istället att det ska finnas två föräldrar med i bilden för att ta hand om barnet.

Medan detta är ett argument som jag har förståelse för, är min ståndpunkt ändå att surrogatmödraskap bör legaliseras både för par och individer. Precis som att adoptivföräldrar är bland de mest förberedda och motiverade föräldrarna, är de som väljer (eller snarare är tvungna att använda) surrogatmödraskap oerhört seriösa i sitt föräldraskap. Och för ett barn är bland det viktigaste som finns att man är önskad och att det finns välförberedda och motiverade föräldrar som väntar på en.

Från ett könsfrågeperspektiv är det också en viktig jämställdhetsfråga att legalisera surrogatmammor (även om detta är sekundärt till att barnen ska ha det bra). Inseminering är redan tillåten i Sverige – i nuläget för par och snart även för singelkvinnor – och surrogatmödraskap bygger på exakt samma princip, om än med en större biologisk process.

Felix König från RFSL Ungdom tar idag upp frågan till debatt i Aftonbladet. Vad tycker du om surrogatmödraskap, och varför?

 

Nu finns Corren-intervjun på nätet!

19 april 2010, av Pelle Billing

I lördags publicerades en intervju med mig i Corren och NT:s helgbilaga Paus. Intervjun har nu lagts ut på nätet som PDF. Dessutom finns ett intro här, och du kan även diskutera och kommentera artikeln här.

Journalisten som har gjort intervjun är Carina Glenning, som även gjorde den välkända Fars Dagsbilagan i november förra året.

Maria Soomro på Corren skriver bl a följande i sin krönika om intervjun:

Är män våra nya kvinnor?

Vilka är de viktigaste mansproblemen i samhället, tycker du? Konstig fråga, eller hur? Partierna överträffar just nu varandra i feministiska utspel, men ingen pratar om männen.

Jag bugar för kvinnokampen, många viktiga landvinningar har gjorts, men vi får inte glömma männen. Den enda mansdiskussion jag minns på senare tid är ”Män är djur”.

Debattören Pelle Billing vill reformera jämställdheten. Problemet i dag är att man knappt vågar diskutera jämställdhet, det är lätt att få stämpeln som kvinnofientlig om man vill prata om mäns villkor. Visst borde vi klara att fokusera på bägge könen samtidigt?

Läs intervjun på sidan 10 med öppet sinne och våga ompröva självklara ”sanningar”.

Låt mig veta vad ni tycker i kommentarerna nedan, och lämna gärna en kommentar även på Corren.se (här eller här).

 

Alla är jämlika…

19 april 2010, av Pelle Billing

..men vissa är mer jämlika än andra. Detta bevingade citat kommer från George Orwells bok Djurfarmen, och tyvärr är det mer aktuellt än någonsin i dagens Sverige, när det gäller könsfrågorna.

DN rapporterar att utländska kvinnor som kommer till Sverige för att ha ett förhållande med en svensk man ska få stöd om de misshandlas eller dumpas. Däremot inte ett ord om att män som kommer till Sverige, eller asylsökande män som har relationer med svenska kvinnor (vilket är vanligt), ska få något stöd om de misshandlas. Dessutom kan man fundera över ordvalet ”misshandlas eller dumpas”, då dessa två företeelser är väldigt olika till sin natur. Givetvis ska man få stöd om man har misshandlats, oberoende av kön, men att bli dumpad är en del av livet och knappast något som ska jämföras med misshandel.

foraldrar-och-barn

Ett annat område där jämställdheten släpar efter är föräldraskapet. Förutom att det kvarstår pappadiskriminering i lagen, riktar sig reklam och information för nyblivna föräldrar in sig på mamman. En pappa i nordvästra Skåna har nu anmält till DO att facktidningen Föräldrar och Barn – som vänder sig till både mammor och pappor – riktar sitt utskick till endast mammorna. DO har nu ställt en fråga till tidningen om varför de endast vänder sig till mammorna. Själv kan jag tycka att företag får vända sig till precis vem de vill, då de själva har rätt att definiera sin målgrupp. Däremot skulle DO behöva se över barnbidragen (som mamman alltid får) och avsaknad av gemensam vårdnad för män utanför äktenskap. Samma förändring som skett för kvinnor vad gäller tillgång till arbetsmarknanden, behöver nu ske på hemmaplan vad gäller mäns tillgång till föräldraskapet.

 
Google