Mustaschkampen och Rosa Bandet

26 april 2010, av Pelle Billing

rosa-bandet

mustaschkampen

Prostatacancer är den vanligaste cancerformen bland män (och den vanligaste cancern alla kategorier i Sverige), och leder årligen till 50 procent fler dödsfall än för bröstcancer. Ändå har det det alltid varit en lågstatussjukdom som har haft svårt att få forskningsanslag och anslag för att bedriva en högkvalitativ sjukvård. Bröstcancer, som är den vanligaste cancern bland kvinnor, har däremot av tradition haft högre status och därmed lyckats få mer forskningspengar och bättre sjukvårdskvalitet.

Denna skillnad i status har också återspeglat sig ute i samhället där Rosa Bandet varit en enormt framgångsrik kampanj, medan Mustaschkampen fört en tynande tillvaro. Men nu finns det faktiskt en positiv nyhet vad gäller Mustaschkampen och insamlingen till prostatacancerforskning: Prins Carl Philip har blivit officiell beskyddare, vilket säkert kan ge en del draghjälp.

Däremot så finns det fortfarande mycket jobb att göra innan man kommer ikapp Rosa Bandet-maskineriet, som numera nästan är självgående.

Det som är viktigt att betona här är att det inte är något negativt att Rosa Bandet är framgångsrikt, utan det som är viktigt är att lyfta medvetenheten kring prostatacancern så att även den forskningen och sjukvården kan få det stöd som behövs. Däremot är det intressant att noteras att det inte görs några jämställdhetsanalyser kring varför sjukdomarna har olika status och får olika stöd i befolkningen. Frågan är hur debatten sett ut om prostataforskningen i alla år fått större forskningsanslag och långt mycket mer uppmärksamhet i media? Troligen skulle vi då kunnat läsa mer än en gång att detta var en del av könsmaktsordningen och det högre värde som vi tillskriver mäns liv och hälsa.

 

6 kommentarer på “Mustaschkampen och Rosa Bandet”

  1. Hanna Fridén skriver:

    Det här kan jag förklara för dig. Kvinnor är överrepresenterade vad gäller välgörenhet. De ägnar sig mycket mer åt ideellt arbete än män och bidrar med mer pengar till välgörenhetsprojekt än vad män gör. Att dessa pengar huvudsakligen går till frågor som rör kvinnor och barn är inte jättekonstigt.

    Det krävs ett engagemang för att göra män delaktiga i välgörande verksamhet. Vi har en stor del av befolkningen som inte ägnar sig åt det alls, och det är problematiskt. Jag tror att många kvinnor känner att det är svårt att motivera sig till att skänka ytterligare pengar till en organisation när de redan ger till flera andra när de frågar sig var männen är.

    Män är inte dåliga på PR, det vet ju både du och jag. Men i dagsläget drivs män mer av ekonomiskt intresse än vad kvinnor gör. En problematik för båda kön, skulle jag vilja påstå, och något som man förhoppningsvis kan ändra med en uppfostran som betonar vikten av båda saker för både kvinnor och män. Att det fortfarande finns så många föräldrar som absolut inte vill låta sina söner leka med barndockan, eller de som absolut måste fråga sig om deras dotter har ADHD för att hon klättrar så mycket i träd är väl ett rätt typiskt exempel.

    För visst är mansfrågor jätteviktigt, men det är svårt att peka på en grupp som ägnat sig åt välgörenhet i hela deras liv, slitit skiten ur sig, och fråga sig varför de DESSUTOM inte har tagit upp det här problemet? Vi alla måste bidra, inte bara kvinnorna. Det är knappast en slump att jämställdhetsdebatten domineras av kvinnosaksfrågor då de flesta som överhuvudtaget engagerar sig inom de här frågorna är just kvinnor. Det behövs fler män!

  2. [...] skrev jag om prostatacancer och Mustaschkampen, och det faktum att alla stödjer Rosa Bandet medan Mustaschkampen knappt uppmärksammas [...]

  3. Orion skriver:

    Hanna Fridén: Stämmer det att kvinnor skänker mera? Betvivlar dig inte, skulle bara vara intressant att få veta hur stora skillnaderna är och sådant, om det finns någon statistik på sådant.

  4. Roger skriver:

    Så poängen du gör Hanna är att kvinnor skänker till kvinnor; inte till de mest behövande? Att kvinnors selektiva empati gör att t.ex. actionaid får mer pengar när de riktar in sig på att hjälpa utsatta flickor istället för utsatta barn i allmänhet?

    ”Att dessa pengar huvudsakligen går till frågor som rör kvinnor och barn är inte jättekonstigt.”

    Tvärtom, och vilket kanske framgår, jag tycker att det är jättekonstigt. Jag trodde att bistånd syftade till att hjälpa de mest utsatta; jag skulle tycka det var rent obehagligt att som Carola välja att hjälpa ett barn med det mindre viktiga ”doftproblem ”genom att skicka parfym, istället för att hjälpa andra barn med deras mastproblem; bara för att t.ex. det förstnämda barnet för exemplets skull var med i livets ord.

    Dvs när man inriktar sitt bistånd på en grupp som inte har det sämst och samtidigt utesluter den grupp som har det sämst, där man har kön istället för behov som utgångspunkt, så är det inte bistånd alls utan könspolitisk strategi på bekostnad av de svaga och utsatta. Som sagt, jag tycker att det är en obehaglig människosyn.

  5. Zu-Yon Han skriver:

    Hej!

    Vi på Cancerfonden vill tacka för att du uppmärksammat Mustaschkampen i din blogg. Det är oerhört viktigt att fler börjar tala om prostatacancer, som är Sveriges vanligaste cancerform. En man i timmen drabbas!

    Vi skulle gärna komma i kontakt med dig. Har du någon mailadress vi kan nå dig på?

    Mvh Cancerfonden
    Zu-Yon Han
    zu-yon.han@cancerfonden.se

  6. Erik skriver:

    Hanna Friden:

    ”Det här kan jag förklara för dig. Kvinnor är överrepresenterade vad gäller välgörenhet.”

    Javisst, konstigt nog har den grupp som är överrepresenterade både hos de försörjda av nån annan och hos de som arbetar mindre timmar mer tid att ägna sig åt välgörenhet.

    ”De ägnar sig mycket mer åt ideellt arbete än män och bidrar med mer pengar till välgörenhetsprojekt än vad män gör.”

    Bidrar med vems pengar?

    ”Att dessa pengar huvudsakligen går till frågor som rör kvinnor och barn är inte jättekonstigt.”

    Det beror på om man sysslar med välgörenhet till de bäst behövande eller ekonomisk identitetspolitik. Ditt argument verkar vara att kvinnor hjälper kvinnor och intresserar sig bara för kvinnor.

    ”Det krävs ett engagemang för att göra män delaktiga i välgörande verksamhet.”

    Nej, det krävs att fler män är försörjda av kvinnor så de har tid och råd att ägna sig åt välgörenhet.

    ”Vi har en stor del av befolkningen som inte ägnar sig åt det alls”

    Saken är den att välgörenhet är en del av vår ekonomi. Man måste ha någonting för att kunna skänka bort nånting.

    ”Jag tror att många kvinnor känner att det är svårt att motivera sig till att skänka ytterligare pengar till en organisation när de redan ger till flera andra när de frågar sig var männen är.”

    Var är deras egen man någonstans? Vågar jag gissa att han först är på jobbet och sedan kanske med ungarna på fotbollsträning?

    ”Män är inte dåliga på PR, det vet ju både du och jag. Men i dagsläget drivs män mer av ekonomiskt intresse än vad kvinnor gör.”

    Och annars hade inte kvinnor haft några pengar att lägga på välgörenhet heller. Om svenska män gjorde Sverige till ett U-land skulle det inte finnas mer pengar till välgörenhet.

    ”En problematik för båda kön, skulle jag vilja påstå, och något som man förhoppningsvis kan ändra med en uppfostran som betonar vikten av båda saker för både kvinnor och män.”

    Uppfostrar du din dotter att gifta ner sig och försörja sin man? Ja/Nej?

    ”Att det fortfarande finns så många föräldrar som absolut inte vill låta sina söner leka med barndockan, eller de som absolut måste fråga sig om deras dotter har ADHD för att hon klättrar så mycket i träd är väl ett rätt typiskt exempel.”

    Nej, och det är dessutom inte på något sätt bevisat det har ett dugg med saken att göra. Baron-Cohens studier på Cambridge-labbet tyder på att pojkar och flickor föds med olika preferenser.

    ”För visst är mansfrågor jätteviktigt, men det är svårt att peka på en grupp som ägnat sig åt välgörenhet i hela deras liv, slitit skiten ur sig, och fråga sig varför de DESSUTOM inte har tagit upp det här problemet?”

    Nej, inte det minsta. Det är däremot svårt att ta en grupp som jobbat häcken av sig hela livet och fråga varför de dessutom inte haft mer tid till välgörenhet. Särskilt om gruppen i så låg grad kan använda nån annans pengar. Kvinnnor har både skattepengar och uppvaktningspengar.

    ”Vi alla måste bidra, inte bara kvinnorna. Det är knappast en slump att jämställdhetsdebatten domineras av kvinnosaksfrågor då de flesta som överhuvudtaget engagerar sig inom de här frågorna är just kvinnor.”

    Engagerar sig Claes Borgström i mansfrågor enligt dig? Var får du allt ifrån Hanna Friden? Seriöst ser du ingenting, inte det minsta konstigt med ditt resonemang? Finns det verkligen inte en gnutta objektivitet i dig du kan tänka dig använda när du diskuterar ämnet?

    Jag vet att du inte behöver, men känns det verkligen bra att vara så enormt enformig i resonemangen? Menar du allvar att när en hemmafru sysslar med välgörenhet så har hennes arbetande man ingen del i det?

    Menar du allvar att om du är rik nog att kunna bidra till andra så har det inte ett dugg att göra med de vars arbete gjorde landet du hade turen att födas till rikt?

    Man bara undrar om du kan logiskt rättfärdiga sånt här eller om du helt enkelts struntar i det för att du inte VILL?

Google