Misshandel och kön

05 april 2010, av Pelle Billing

Det är intressant att notera hur medierna rapporterar om kvinnor respektive män som blivit utsatta för våld av sin partner. När en kvinna blivit slagen av sin man, är det legio att skriva att hon blivit misshandlad, eller om man fokuserar på mannen beskrivs han som en hustrumisshandlare. Dessa termer är helt adekvata för att benämna det som föregår och jag hoppas medierna fortsätter kalla hustrumisshandel vid sitt rätt namn.

När en man blir misshandlad framställs det däremot på ett helt annat sätt. En man får stryk av sin flickvän, han blir inte misshandlad. Det senaste exemplet på detta är Rolling Stones-gitarristen Ron Wood, vars blåtira och fläskläpp inte var tillräckligt för att Aftonbladet skulle anse honom vara misshandlad. Även tidigare har mansmisshandel benämts på detta vis i Aftonbladet:

bonde-janne

Det som är intressant i artikeln med Ron Woods är att det anses helt legitimt för kvinnan att slå mannen:

- Han kallade henne alla möjliga saker för att hon försökte få honom att sluta dricka alkohol, säger källan.
Det hela ledde upp till ett par knytnävsslag mot Woods ansikte innan hon stormade ut ur hemmet.

Det återstår att se om han han rädda förhållandet med den eldiga brasilianskan.

Prova att byt ut könen i artikeln och se om den skulle fungera i media. Skulle man spekulerat i huruvida en misshandlad kvinna skulle klara av att rädda förhållandet med sin förövare?

(Tack för tipset, Plenty of Noise)

 

18 kommentarer på “Misshandel och kön”

  1. Patrik skriver:

    Det är sant. Jämställt? In my ass. Kvinnorna vill ta makten över samhället och över mannen.

  2. Per Hagman skriver:

    Transgenusmotorn finns nu i trimmad version, besök den på :

    http://transgenus.skivadlime.se/

  3. Roger skriver:

    Den här artikeln från aftonbladet är ju också intressant;

    http://www.aftonbladet.se/wendela/article420554.ab

    Hade det handlat om en man hade det varit en liten notis, ”Man misshandlade flickvän efter fylla på krogen”. Det är liksom självförklarande i den nuvarande statsfeministiska diskursen, det behövs inga orsakssammanhang.

    Att en kvinna gör det måste dock förklaras (ursäktas) grundligt. I artikeln beskrivs kvinnan som offret, med en fd alkoholiserad pappa och som offer för sin egen alkoholkonsumtion. Killen som blir slagen omnämns bara i andrahand, mest för att ge lite pikant bakgrund.

  4. Gonzo skriver:

    Roger

    ”Hade det handlat om en man hade det varit en liten notis, “Man misshandlade flickvän efter fylla på krogen”.”

    Precis! Vem är intresserad av hennes ”problem”. Hon slår och det är hennes fel punkt slut

  5. Roger skriver:

    Gonzo;
    Fast jag ÄR intresserad av orsakssammanhangen som ligger bakom. Problemet som jag ser det är att det aldrig rapporteras om detta när det handlar om en man; i så fall skulle varje fall bli unikt och det kan ju aldrig vara bra…

    Istället blir de identitetslösa män som slår; representanter för alla män ist. för individer med unika motiv och förutsättningar.

  6. Mia skriver:

    Roger

    Hade artikeln handlat om misshandel så hade det troligen även varit en notis. Som denna http://www.kuriren.nu/nyheter/artikel.aspx?articleid=5233052

    Men ja det vore väldigt bra om man fick liknande artiklar om män. Men då kan jag undra varför skrivs de inte, av män?

    Och notisen ovan om ”bonden” handlade ju inte heller om misshandel utan hur hans charm ställer till det för honom, nästan lite casanovavinklad, och med hans goda minne som det verkar.

    Men helt rätt med att våldet ses som legitimt. Och igen undrar jag, varför skrivs det inte reportage om misshandlade män där våldet inte framställs som legitimt, av män? Artkeln om Wood är skriven av en man, hur tänkte han och varför?

  7. Roger skriver:

    Det spelar ingen roll vilket kön det är på skribenten, de måste ändå förhålla sig till den rådande diskursen. (som är gynocentrisk). Det (radikal)feministiska perspektivet har blivit populistiskt, dvs, det är en karriärfördel att förmedla det oavsett ens personliga ståndpunkt.

    Det är inte bara en karriärsfördel, konsekvenserna av att INTE följa diskursen kan bli allvarlig. Ta t.ex. mannen som blev av med sitt jobb för att han inte höll med om att det fanns en könsmaktsordning.

    Att inte flyta med strömmen i jämställdhetsfrågan riskerar att förstöra din karriär, detta är särskilt sant i kultur och mediabranschen som är kvinnodominerad och där det definitivt är stigmatiserande att avvika från den feministiska jämställdhetssynen. Särskilt om du är man.

    Och eftersom den hegemoniska jämställdhetsdiskuren ser på kvinnor som offer och män som förövare så präglar det hur dessa brott rapporteras om i media.

    Det hela blir en självförstärkande cirkel, där media förstärker hegemonin, och ju starkare hegemonin blir ju svårare blir det för media att förhålla sig kritiskt till den.

  8. Mia skriver:

    Om det beror på att man som journalist måste förhålla sig till den rådande diskursen. Och om det isf innebär att man måste avsluta artikeln på det sättet vet jag inte. Men kanske kan det helt enkelt även bero på att inte heller män vill framstå eller framställa män som offer. Inte pga någon omvänd könsmaktsordning utan av tradition. Och att man faktiskt kan vara med och påverka normen genom att anmäla, träda fram, och rapportera. Vilket jag fö tycker du gör mkt bra som sagt PB. Inte antingen eller utan både och, och inte mot något utan för.

  9. Roger skriver:

    Mia:

    ”Men kanske kan det helt enkelt även bero på att inte heller män vill framstå eller framställa män som offer. Inte pga någon omvänd könsmaktsordning utan av tradition.”

    Dvs att medial feminism och ”könsrollstraditionalister” har samma agenda, med andra ord så stärker den här typen av ensidig feminism könsrollsmekaniker istället för att motarbeta dem NÄR det upplevs fördelaktigt för kvinnor; med andra ord är den hegemoniska feminismen ofta kontraproduktiv vad det gäller jämställdhet. Vilket är en viktig poäng jag ofta återkommer till.

  10. Mia skriver:

    Roger

    Många definitioner och ord som är oklara för mig och förstår inte riktigt hur/vad du menar. Men med ”av tradition” menade jag inte ”könsrollstraditionaliset” med någon aganda utan att man bara gör som man gjort utan att reflektera över det. Och att man som många, bl a jag själv, ser saker på ett annat sätt när man får nya ”glasögon”.

  11. Roger skriver:

    Mia;
    Du säger i inlägg #8 att det är ”tradition” att inte framställa män som offer. (implicit att det ÄR tradition att framställa kvinnor som offer). Jag håller med, det är en konsekvens av könsrollssamhället.
    Feminismen säger sig vilja motarbeta könsrollssamhället. Därför är det graverande när det visar sig att feminismen istället anammar vissa delar av det; de delar som är gynnsamma för feminismen; I det här fallet bilden av kvinnan som offer och mannen som förövare.

    Om man anser (som feminismen) att jämställdhet bara kan nås genom att könsrollerna suddas ut, så är detta alltså kontraproduktivt och hycklande. Man kan inte bara överge sina principer och ideal för egen vinning utan att tappa i kredibilitet.

    Hur skulle det se ut om Rädda Barnen sålde barnorgan i Rio de Janeiro med motiveringen att pengarna kan rädda barn i Uganda?

  12. Oh The Irony! skriver:

    Hela den här diskussionen är ju meningslös. Feminismen har ju en gång för alla bevisat att mannen är det skyldiga könet, varför det är självklart att det bara är män som slår.

    Det är ingen idé att vi ifrågasätter det; ett faktum är ju ett faktum och hur skall någon som inte läst Genusorienterad Social Konstruktionslära Med Inriktning Mot Omstörtande Av Det Patriarkala Förtryckarsamhället någonsin kunna tänka en egen tanke värd att bry sig om…?

    …eller hur var det nu igen?

    ROGER // Ditt sista exempel på felaktig logik vore ett utmärkt exempel, om det inte vore för det att de personer vars logik du ifrågasätter uppenbarligen ser just det exemplifierade sättet att tänka på som GOD logik. Oh the irony… :-)

  13. Mia skriver:

    Roger

    Ok då/nu förstår jag :)

    Och jag menar att det kanske inte beror på att de förlorar jobbet annars utan att även många män fortsätter i detta spår, inte för att de är tvingade till det av någon omvänd könsmaktsordning, utan ”av vana”.

    Allmänt

    Funderar ”vidare”. I Sverige har misshandeln av kvinnor i relationer minskat de senaste årtiondena om jag inte är felunderrättad, så kanske är det så att någon slags strukturell förändring trots allt har skett. Vilket vi kanske får tacka kvinnosakskämparna för. Om inte annat så förstår jag att deras kamp iaf har hjälpt till att sätta brottsoffrens intressen på kartan och det är mycket lättare att få hjälp. Men att man nu är redo att titta närmare på andra möjliga orsaker, samt att det även drabbar män.

    Vad jag menar är att man kanske inte ska säga ”ni hade fel, fel, fel” (och är onda och illasinnade kvinnor som vill krossa männen och ta över makten). Utan att tiden mycket riktigt nu helt enkelt är mogen att vidga jämställdhetsarbetet. Inte minst för att fler män verkar intresserade av dessa frågor. Men att det mycket riktigt inte låter sig göras under ordet feminism, eller maskulism. Men kanske är det så vi fungerar, motpoler som växeldrar.

  14. Roger skriver:

    Oh the irony;
    Ja, de anser att ”ändamålen helgar medlen”, vilket som av en händelse, ger dem moraliskt alibi att bete sig hur som helst så länge de på något sätt kan knyta det till att det är i kamp mot ”manssamhället”. Jag tänker på Nour El-Refai som tar en högvakt på snorren och som blottar sig i en fontän och motiverar det med att ”det var ett slag mot patriarkatet”.

  15. Roger skriver:

    Mia;
    Har du förresten hört talat om ”the lace curtain”? Strukturen som gör att mäns perspektiv i jämställdhetsfrågor systematiskt och medvetet trycks ner i media?

    Här är en redogörelse från Warren Farrell och hans fall från nåd när han som feminist ville utöka det feministiska perspektivet och komplettera det med mansfrågor:

    http://www.menweb.org/lacecur1.htm

    Det är tillräckligt för att göra en mörkrädd. (det finns en rubrik lite längre ner som handlar just om the lace curtain).

  16. Gonzo skriver:

    Fjärde generationens kvinna som fårr stryk
    http://noje.se.msn.com/nyheter/article.aspx?cp-documentid=152954001

    Jag tänker inte på något sätt förringa hennes problem men artikeln väcker ändå en del tankar hos mig.

    Hur mång generatinoer män får stryk?

    Skulle tro att det finns gott om familjer där generation efter generation med män får stryk på tex stan, krogen, marknader etc. Detta våld räknas inte eftersom det är män som är offer. Vidare så ska inte förövarna behöva känna sig omanliga och riskera att frysas ut, det är ju ingen kvinna som dom har slagit. Riktiga karlar tål våld. Ett förstört mans liv är inget att hänga upp sig på.

    Det förekommer säkert att flera generationer män råkar ut för agresiva kvinnor som gärna höjer handen och slår.
    Nu är det naturligtvis skillnad på en örfil och åratal av knytnävsslag och sparkar, men våld är våld. Åtminstonde när män utför det. En örfil på en kvinna räknas absolut som kvinnormisshandel.

    ”- De här männen har ingenting gemensamt”

    Alla brottslingar behöver inte ha ”något” gemensamt, det kan finnas orsaker hos varje individ som gör att dom begår brott.
    Utan att känna till något om hennes familj, så skulle jag kunna gissa (eftersom jag inte vet) att åtminstonde någon av dom misshandlande karlarna haft problem med flaskan. Men jag kan ha fel.
    Missbruk är ingen ursäkt, men väl en förklaring.

    Psykiska problem är en annan förklaring.
    Press, stress och ångest är inga ursäkter men väl förklaringar.

    Det kanske inte är männen som ”har något gemensamt”, det kanske är fyra generationer kvinnor som söker sig till en viss typ av män.
    Många kvinnor söker sig till ”häftiga” killar som gärna använder nävarna.
    Det går bra så länge nävarna placeras i ansiktet på en karl på krogen men inte hemma i söta frugans söta ansikte.

    ”Till slut fanns bara en förklaring kvar: Vi lever inte i ett jämställt samhälle. Mäns våld mot kvinnor handlar om maktmissbruk.”

    Vad betyder våld mot män? När män misshandlas på krogen, gatan, i skolan mm? Vad betyder det när kvinnor misshandlar sina män?
    Vad betyder det när kvinnor misshandlar andra kvinnor (vilket är ett växande problem)?

    Är det inte alltid ett maktmissbruk när någon oavsett kön använder våld annat än i självförsvar?

  17. Sven skriver:

    Ingen har reagerat på att det han säger legitimerar att män slafsar nära kvinnor bara männen är fulla. Sen var det ju bara det att han råkade ha en flickvän, vilket gjorde att han enligt sig själv ”förtjänade” stryk.

    Jag tycker man kan läsa in lite vad man vill i artikeln.

Google