Ogenomtänkt mansförakt

30 april 2010, av Pelle Billing

vag-stockholm

Två politiker från Grön Ungdom vill skuldbelägga männen för den biltrafik vi har i samhället. Detta är ju en tacksam vinkling då män är den sista gruppen i samhället som det är tillåtet att angripa utan att det kallas sexism eller hets mot folkgrupp.

Tyvärr är deras resonemang väldigt kortsynta och ogenomtänkta. Givetvis kör män mer bil, och det har sina naturliga förklaringar:

  • Män väljer oftare jobb som innebär pendling elller att man kör bil på arbetstid. Kvinnor väljer oftare jobb som ligger närmare hemmet. Mäns val grundar sig på att man gör det som krävs för att försörja familjen och kvinnors val grundar sig på att man gör det som krävs för att hinna med hem och barn.
  • Det är i första hand män som kör taxi, buss och lastbil som yrke. Alla dessa transportformer behövs i samhället.
  • Det är ofta männen som är ansvariga för att köpa, underhålla och köra familjens bil. Därmed drar även kvinnor och barn nytta av mäns bilkörande.

Det är alltså inget annat än mansförakt när man försöker insinuera att män kör bil bara för skojs skull eller bara för egen vinnings skull. I första hand kör män bil för att de är tvungna att försörja och transportera sin familj, och för att mäns bilkörande behövs för att samhällets hjul ska snurra.

Eftersom män och kvinnor ofta lever tillsammans i familjer, som samarbetspartners och inte som konkurrenter, är det för det mesta rena dumheter att ställa män och kvinnor emot varandra. Grön Ungdoms artikel är inget undantag.

 

Få vill ha kvoterad föräldraförsäkring

30 april 2010, av Pelle Billing

En av de avgörande skillnaderna i jämställdhetsdebatten är om man anser att jämställdhet handlar om lika spelregler för alla, eller om det handlar om att vi ska ha ett identisk utfall mellan män och kvinnor. Med andra ord: räcker det med att vi har samma spelregler för alla individer vad gäller tillgång till utbildning och arbetsmarknad. eller ska vi tvinga fram en situation där vi har en jämn fördelning av män och kvinnor på alla utbildningar och arbetsplatser?

Min egen ståndpunkt är som bekant att det är lika spelregler som är det avgörande och det vi alltid ska försvara, medan många andra i debatten numera avser identiskt utfall mellan könen när de pratar jämställdhet. På detta vis har det skett en glidning i defintionen på jämställdhet, där den ursprungliga definitionen (lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter för alla) har ersatts av en ny definition (50/50-fördelning av män och kvinnor på alla positioner i samhället).

Denna nya definition på jämställdhet yttrar sig bl a när det gäller förslaget om kvotering till bolagsstyrelser och förslaget om kvoterad föräldraförsäkring. Dessa politiska förslag grundar sig på synsättet att det är oacceptabelt att kvinnor och män själva väljer hur de ska leva sina liv, utan det är upp till den sociala ingenjörskonsten att se till att människorna inordnar sig som kuggar i det nya jämställdhetsmaskineriet (ett maskineri som inte har någonting alls att göra med den ursprungliga, korrekta definitionen på jämställdhet).

Tyvärr, för dem som vill att alla andra ska inordna sig efter deras ideal, gör svenska folket motstånd och hävdar sin rätt att själva få välja livsstil. Tidigare har det framkommit att förslaget om att lagstifta om kvotering till bolagsstyrelser har svagt stöd i befolkningen, och nu har det kommit en ny opinionsundersökning från SIFO, som visar att hela 85 procent är motståndare till att kvotera fler månader i föräldraförsäkringen. Undersökningen är beställd av Kristdemokraterna, och därmed är det Världen Idag och tidningen Kristdemokraten som rapporterar om resultatet. Men undersökningen är utförd av SIFO som är neutrala och professionella i sitt förhållningssätt.

Det framstår alltså onekligen som att svenska folket inte alls är intresserade av den ”nya” typen av jämställdhet, där staten ska avgöra hur män och kvinnor ska leva sina liv. Det verkar helt enkelt som att svenskarna är fräcka nog att själva vilja ha kvar makten över hur länge de ska vara föräldralediga, vad de ska utbilda sig till och vad de ska arbeta med.

Det jag skulle vilja höra, är en företrädare för det ”nya” jämställdhetsbegreppet (t ex Claes Borgström, Gudrun Schyman eller Per Schlingmann) som kan förklara varför man anser sig ha rätt att underkänna andra individers personliga val. Anser man helt enkelt att man själv vet bättre, medan den oupplysta pöbeln gör felaktiga val? Tror man att befolkningen i allmänhet är blinda för samhällsstrukturer som man själv har genomskådat? Det är svårt att bekänna sig till den ”nya” synen på jämställdhet utan att samtidigt ge uttryck för sitt förakt inför hur människor väljer att leva sina liv.

kalle-strokirk

 

Dags för föräldravårdscentral

29 april 2010, av Pelle Billing

Centerkvinnorna vill byta ut namnet mödravårdscentral (MVC) till föräldravårdscentral (FVC?), för att betona att bägge föräldrarna är viktiga när ett barn ska komma till världen. Jag tycker det är ett utmärkt förslag.

Centerkvinnorna betonar att även papporna ska ta ansvar:

– Vi vill markera att båda föräldrarna ska vara involverade i processen. När ett barn kommer till världen är det inte bara mammans ansvar, säger Julia Färjhage, jämställdhetspolitisk sakkunnig på Centerkvinnorna.

Själv vill jag lägga till att papporna ska ha samma rättigheter och möjligheter till information och delaktighet som mamman. Enligt lagen har bägge föräldrarna samma skyldigheter, och därmed ska de också ha samma rättigheter.

Daniel Pernikliski sammanfattar pappornas nuvarande situation på mödravårdscentralerna på ett bra sätt:

Väl inne på mottagningen vänder sig många barnmorskor nästan bara till mamman.

Då och då kastar de en blick åt pappans håll som säger ”ja, just det, du är ju också med, det var ju kul. Bussigt att du kom och kul att du intresserar dig för din flickväns barn”.

Kanske säger de saker som ”du är också viktig”, precis som en tränare för ett fotbollslag säger till de barn som alltid får sitta på avbytarbänken.

Låt oss därför hoppas att detta förslag kan bli verklighet. Sedan av bara farten så kan vi förhoppningsvis lagstifta om delat barnbidrag och automatisk rätt till vårdnad när ett faderskap har fastställts.

(Tack för länken, Håkan.)

Uppdatering: Barnmorskemottagning är ett annat bra namn som redan finns på många ställen (läs kommentarerna). Möjligen är detta det bästa namnet, då det tydliggör vad som pågår där.

 

Nyamko Sabuni på besök

29 april 2010, av Pelle Billing
Foto: Denny Lorentzen

Foto: Denny Lorentzen

Igår kväll var integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni på besök i Lund och höll ett öppet möte. Efter ett kort anförande av Sabuni var det en timmes frågestund, som dominerades av integrationsfrågor. Endast två frågor rörde jämställdheten. Den första kom från en medelålders man som frågade om Sabuni ansåg att mäns kortare medellivslängd var en jämställdhetsfråga, eller om det skulle varit det om rollerna var ombytta. Detta möttes av skratt från publiken och från Sabuni. Inget bra svar gavs.

Andra frågan om jämställdhet ställdes av mig. Jag berättade att jag är läkare och föreläser om jämställdhet, samt att jag grundat Mansnätverket för att lyfta mansfrågorna. Nu var det plötsligt knäpptyst i rummet och inga skratt. Jag berättade att Mansnätverket tycker det är bra att samhället engagerar sig i viktiga kvinnofrågor, men att vi vill lägga till mansfrågorna. Sedan berättade jag om 6-7 viktiga mansfrågor och frågade Sabuni om hon kunde tänka sig att föra upp dessa frågor på politisk nivå.

Hennes första svar var positivt. Visst kunde hon tänka sig det och hon var jämställdhetsminister för alla. Men sedan uttryckte hon skepsis inför forskningen om våld i nära relationer, och att hon allmänt sätt trodde att jämställdhetspolitiken även i fortsättningen huvudsakligen skulle handla om kvinnor, p g a att kvinnors situation alltid varit mer utsatt. Hon försökte sedan komma undan med påståendet att även mansjourer får bidrag för att hjälpa våldsutsatta män. Men här satt jag inne med förstahandsinformation från mina kontakter på olika mansjourer och kunde informera henne och publiken att mansjourer aldrig fått igenom någon sådan ansökan, utan bidrag fås endast för att hjälpa våldsutsatta våldsutövande män. Sabunis svar blev att alla enligt svensk lag har rätt att få hjälp, eller något luddigt i den stilen.

Mitt intryck av Sabuni var blandat. Hon är tuff som avstår från att kalla sig feminist (jag berömde henne för att hon vågar skilja på jämställdhet och feminism), och att hon har en viss öppenhet för mansfrågorna. Däremot är hon djupt indoktrinerad i den allmänna samhällssynen på hur könsrollerna sett ut, och vilka åtgärder som krävs. Precis som de flesta i vårt samhälle är hon helt enkel blind för mäns uppoffringar och svårigheter, som kommer sig just av att vi är män. Detta är egentligen inte Sabunis fel, utan det är ett pedagogiskt problem för oss i mansrörelsen, och för alla som bryr sig om äkta jämställdhet. De flesta människor är bra personer och får de bara upp ögonen för mansfrågorna kommer de att bry sig även om dessa, precis som att människor bryr sig om kvinnofrågorna.

Tips: Läs även om hur motståndet mot omskärelser fortsätter inom läkarkåren.

Uppdatering: Eva Lundgren sågar Nyamko Sabuni på Newsmill, och passar även på att attackera det norska TV-programmet Hjernevask för att det har mage att belysa all den nya forskning som finns kring medfödda könsskillnader.

 

Saker förändras

28 april 2010, av Pelle Billing

Skulle man sett denna bild för 10-20 år sedan?

(klicka på bilden för att se en större version)

lekpark

 

En samling skolexempel…

28 april 2010, av Pelle Billing

…på vad som är fel i jämställdhetsdebatten. Tyvärr är det så att diskussionen om jämställdhet hamnat så snett att rena självklarheter satts ur spel, och ointelligenta och osammanhängande påståenden får gå oemotsagda. Här kommer ett axplock med exempel:

  1. Det anses helt OK att stipulera att den skeva könsfördelningen av högre posititioner inom högskolevärlden har att göra med en av två faktorer: antingen ett glastak, eller att det helt enkelt krävs mer tid tills kvinnomajoriteten på lägre nivåer hunnit slå igenom på högre nivåer. Man bortser glatt ifrån att man faktiskt inte har någon aning om det finns någon skillnad mellan könen vad gäller strävan att nå till toppen. Att ignorera en såpass viktig frågeställning är elementärt, men gångbart när det gäller jämställdhetsområdet.
  2. Man kan hävda att kvinnliga självmordsbombare endast är männens redskap, något som fråntar dem allt eget ansvar, och samtidigt skuldbelägger halva befolkningen.
  3. Fler kvinnor än män anmäler till HSAN (Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämd) att de varit utsatta för fel i vården, vilket i Aftonbladet tas som intäkt för att kvinnor får sämre vård. Man glömmer att undersöka huruvida kvinnor söker sig till sjukvården oftare – vilket de gör – och därmed sker det fler interaktioner som kan gå fel. Man har heller inte kontrollerat hur benägna män respektive kvinnor är att anmäla en felaktig behandling.
  4. I en ”jämställdhetsfolder” riktad till invandrare skriver man att kvinnor är diskriminerade på arbetsmarknaden. Vad har man egentligen för forskning som backar upp detta påstående?
  5. Det är fullt möjligt för en känd kvinna att säga att en känd man har ”en doft av övergrepp” omkring sig när han gör intervjuer i TV (AB 1 2). Att koppla ihop en person med övergrepp är en allvarlig anklagelse, men tydligen är det tillåtet när det gäller män. Flera års prat om ”mäns våld mot kvinnor” och ”mäns kollektiva ansvar för våldtäkter” har gjort att det är fritt fram att attackera män, utan risk för några större repressalier.

Om 30 år kommer dagens artiklar om män, kvinnor och jämställdhet att betraktas som lika konstiga som 70-talets dröm om en marxistisk revolution. Barnen kommer att fråga: varför hatade man män förr i tiden? Och föräldrarna får hitta något bra svar, på det vis som föräldrar alltid gör.

 

Våld mot män fortfarande OK

27 april 2010, av Pelle Billing

ann-s

Säga vad man vill om Ann Söderlund, men hon är åtminstone konsekvent. Så här skriver hon på Aftonbladet Debatt:

[jag kan inte] låta bli att dra paralleller till Elin och Tiger-historien som jag skrev om här på Debatt för bara några månader sedan.

Blond, smart tjej med rik pojkvän blir bedragen. Blond smart tjej bestämmer sig för att inte ta skit utan att stå upp för sig själv och sina moderna ideal.

Prinsessan Madeleine tog förvisso ingen golfklubba och drämde i huvudet på Jonas, men hon gjorde ett tydligt val och det är vi inte bortskämda med i de här kretsarna.

Det är alltså önskvärt att en kvinna som står upp för sig själv även misshandlar en annan människa för att göra sin poäng tydligare? Hur ska man annars kunna tolka det Söderlund skriver?

Extra tydligt att misshandel är tillåtet eller t o m önskvärt när det gäller kvinnor som står upp för sig själva blir det när man läser Söderlunds artikel från i december förra året:

Och nu, med risk för att få spö nästa gång jag går ut, så tänker jag avsluta med att citera Jesper Parnevik: ”Jag hoppas att hon använder en driver nästa gång i stället för en järntrea.”

Det är väldigt liten risk för att du får spö nästa gång du går ut, Ann Söderlund, eftersom du är kvinna. Frågan är däremot vilken typ av människosyn du har där det är OK att överfalla män med golfklubbor? Ett förtydligande skulle vara önskvärt.

Som kändis är du automatiskt en förebild för många unga människor. Vill du att unga män och kvinnor ska lära sig att stå upp för sig själva utan att använda våld, eller med en rejäl dos våld inbakad? I nuläget förespråkar du tyvärr det senare alternativet.

 

En sak i taget, Rojas

27 april 2010, av Pelle Billing

pappa-son

Carlos Rojas tycker att pappor ska ta ut halva föräldraledigheten. Han tycker det så mycket att han pratar om det både i DN och i Aftonbladet.

Och visst kan det vara härligt att stå för något nytt på ett självklart sätt, och klandra de andra män som inte uppnår samma ideal som en själv. Resonemanget verkar vara att ”om vi bara kan ta ut halva föräldraledigheten var så är jämställdheten fixad”.

Tyvärr glömmer Rojas bort att det inte råder lika spelregler mellan män och kvinnor när man blir förälder. Utanför ett äktenskap kan mannen inte få vårdnaden om sitt eget barn, om inte mamman godkänner det. Här kan man snacka om strukturell underordning, för att använda ett populärt jämställdhetsbegrepp. Hur lätt är det för en man att förhandla till sig halva makten på hemmaplan under sådana omständigheter?

Om det sedan blir en separation och vårdnadstvist är oddsen överväldigande att barnet kommer att bo hos mamman, och även om man når en överenskommelse om delat växelvis boende kommer hela barnbidraget att tillfalla mamman.

Rojas, jag tycker det är härligt att du vill inspirera pappor till att kräva både ansvar och makt i hemmet. Men borde vi inte börja med att se till att de lagliga förutsättningarna är rättvisa?

Dessutom bör vi akta oss för att utfärda pekpinnar om den exakta uppdelningen av föräldraledigheten. Människor är inte maskiner i en jämställdhetsfabrik, utan de är individer med behov av flexibilitet i sin vardag.

Läs även: Matte Matiks kommentar till Rojas åsikter.

Mer om pappor: DN 1 2 3 4 5

 

Mammorna bestämmer om föräldraledighet

26 april 2010, av Pelle Billing

Det pratas mycket om makt i jämställdhetsdebatten, och det är då männens materiella och ekonomiska makt som åsyftas. Själv brukar jag komplettera detta perspektiv med att säga att kvinnorna har överlevnadsmakten (eftersom männen sköter det som är farligt) och relationsmakten (eftersom kvinnorna bestämmer över barn och hem i de flesta fall).

studio-ett

Att kvinnorna bestämmer över barnen är något som kommer att tas upp i Studio Ett senare idag:

Det är fortfarande mammorna som bestämmer om papporna ska få vara föräldralediga och pappor är inte beredda att slåss för sin rätt att vara hemma. Det visar ny forskning som Anna-Lena Almqvist, lektor i socialt arbete vid Mälardalens högskola har gjort.

Mycket intressant att det görs sådan forskning och att den uppmärksammas i radio. I förlängningen är det oundvikligt att även den obelysta sidan av jämställdheten belyses, och det är den processen som håller på att bli mer och mer påtaglig i samhället.

Uppdatering: Läs även i DN.

 

Vems könsorgan ska skyddas?

26 april 2010, av Pelle Billing

cortegen

I Göteborg är man upprörd över att elever på Chalmers ritat skämtteckningar inför den s k cortègen, skämtteckningar som innehåller bilder på manliga och kvinnliga könsorgan. Detta beteende tyder enligt Chalmers jämställdhetssamordnare på att man tagit ett rejält steg tillbaka vad gäller kvinnosynen. Uppenbarligen innebär teckningar på både manliga och kvinnliga könsorgan att man har en dåligt kvinnosyn?!

Det som gör situationen än mer intressant är att det är övervägande kvinnliga studenter som skapat dessa teckningar:

Kårens ordförande påpekar dessutom att majoriteten av dem som har ritat och skrivit i programmet är kvinnor.

Jämställdhetssamordnare Johanna Andersson tycker att de ansvariga studenterna inte riktigt har tagit till sig problemet.

– De gömmer sig lite bakom att det finns några tjejer med i CCC, som blir ett slags gisslan, säger hon.

Här kan man snacka om en skev kvinnosyn. När kvinnor ritar satiriska teckningar då gör de det alltså inte för att de är begåvade, kreativa eller tycker om att vara unga och upproriska – utan de är ett slags gisslan hos… ja, hos vad? Gisslan hos patriarkatet? Gisslan hos Chalmer? Det är svårt att förstå vad som menas när så kryptiska uttryck får användas utan vidare förklaring.

Frågan är också varför bilder på könsorgan endast tyder på en skev kvinnosyn? Varför inte även på en skev manssyn? Här ges ingen förklaring alls. Kan det vara så att det är viktigare att skydda kvinnors sexuella integritet? Det finns juridiska exempel på att det kan vara så.

Även DN uppmärksammar kontroversen på Chalmers och tydligen har högskolans agerande väckt en het debatt.

 
Google