Vem vill ha en kvinnodag?

08 mars 2010, av Pelle Billing

Idag är det den 8 mars. Internationella kvinnodagen firar 100 år och för det feministiska och politiska etablissemanget i Sverige (som till stor del sammanfaller), är det en stor och viktig dag där man tävlar i att vara mest kvinnovänlig.

Men hur känner s k vanligt folk inför denna dag? Vilket stöd har Internationella kvinnodagen ute i befolkningen? Något säkert svar kan vi inte få, men dessa två skärmdumpar från Aftonbladets pågående webbundersökning ger oss en ledtråd:

ab-kvinnor

ab-man

Bland de drygt 6000 individer som röstat på Aftonbladet.se finns det alltså en stark majoritet för att Internationella kvinnodagen inte behövs. Frågan är då varför det är så? Har folk inte vett att inse att kvinnor är förtryckta och utsatta?

Även om mansfrågorna fortfarande är relativt okända i befolkningen, så tror jag att de flesta rent intuitivt känner av att det inte är bättre att vara man än kvinna i dagens samhälle. Därmed har man svårt att se behovet av en kvinnodag. Om folk dessutom kände till viktiga mansfrågor, skulle motståndet mot kvinnodagen troligen vara än större.

Vad är då viktiga mansfrågor? Här är ett urval:

  • Hemlöshet – 75 procent män.
  • Självmord – mer än dubbelt så vanligt bland män och vanligaste dödsorsaken bland unga män.
  • Utbildning – 91 procent fler kvinnor tar ut en examen från universitet och högskola.
  • Sjukvård – varje år läggs det 50 miljarder kronor mer på kvinnors sjuklighet än på männens.
  • Vårdnadstvister – mer än 90 procen av enskild vårdnad tillfaller mamman.
  • Farliga jobb – 90 procent av dödsfallen på arbetsplatser är män.
  • Krig – värnplikten gäller bara män, och även när den tas bort är det männens uppgift enligt våra könsroller att försvara landet.
  • Livslängd – män dör 4,6 år tidigare än kvinnor.
  • Omskärelse – det är tillåtet att skära av förhuden på små pojkar, medan flickors och kvinnors kroppsliga integritet har skyddats i lagen i tre decennier.
  • Statsbidrag – det finns lagstiftat om särskilda statsbidrag till kvinnors organisering, men inte för mäns organisering. Vidare läggs 100-tals miljoner kronor på att bekämpa våld mot kvinnor, men inga pengar alls på att bekämpa våld mot män i nära relationer.

Om dessa frågor varit omvända, dvs att kvinnorna var de utsatta, skulle det skrivits spaltmeter om det. Hur hade socialtjänsten ställts till svars om det var 75 procent kvinnor som var hemlösa, och att det nästan alltid var männen som fick vårdnaden om barnen? Hur hade sjukvården ställts till svars för att män var de som fick utnyttja mer resurser i form av vård och sjukskrivningar? Om kvinnor var de som dog en för tidig död via självmord, farliga jobb och krig – skulle inte detta då tydligt framförts som en kvinnofråga?

Om mansfrågorna fick sin rättmätiga uppmärksamhet, då skulle Internationella mansdagen fått lika mycket uppmärksamhet som kvinnodagen.

Men så länge vi lever i en vanföreställning om att det bara är den kvinnliga könsrollen som är problematiskt, medan män surfar på en räckmacka, kommer troligen det ensidiga fokuset på kvinnofrågor att fortsätta.

Min fråga till alla som kallar sig feminister är: Hur ställer du dig till mansfrågoran ovan? Erkänner du dessa frågor som mansfrågor? Hur passar de in i din världsbild där kvinnor är mer förtryckta och utsatta än män?

Om man har ett äkta engagemang för sina medmänniskor, så bör man bry sig lika mycket om mansfrågor och kvinnofrågor. Om man bidrar till osynliggörandet av mansfrågorna genom att endast prata om kvinnofrågor, så har man en hel del att förklara om sin människosyn.

AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, AB6, AB7, AB8, AB9, AB10, SvD1, DN1, DN2.

16 kommentarer på “Vem vill ha en kvinnodag?”

  1. Clabbe skriver:

    Jag har ytterligare en punkt:

    Ingen kvinna i Sverige behöver bli mamma mot sin vilja. Hon kan göra abort hur många gånger som helst, dessutom gratis (det vill säga skattebetalarna står för kostnaden). Och om hon föder och sedan ångrar sig, så kan hon adoptera bort barnet.

    Som man riskerar du däremot att i 18 års tid behöva betala underhåll till mamman till ditt oönskade barn.

    Lösning: Inför möjligheten till ”juridisk abort” för män.

  2. Anders skriver:

    Citat ”Olyckligt kalla manlig omskärelse för könsstympning. Går inte att jämföra med det som rör kvinnor.” -Göran Hägglund (KD)

    Han verkar tycka att barnkonventionen kan man strunta i för den är inte viktig att följa.

  3. Christina Nauckhoff skriver:

    Pelle!
    Först och främst: jag är feminist, maskulinist, humanist – om du vill!
    Är fruktansvärt ointresserad av etiketter. Tillhör ingen grupp som tycker att ”alla andra” har ”fel” och vi har ”rätt”
    Mycket av det du beskriver är ju en konsekvens av vad ”makten” beslutat. De makthavande har väl sett vissa frågor som viktiga, andra inte. Och vi lever med konsekvenserna av det.
    Din lista av mansfrågor tycker jag är jätteviktig.
    Jag skulle ändå vilja veta var du får dina siffror ifrån – den enorma skillnaden mellan kvinnors och mäns tillgång till sjukvård? Och när det gäller våld i nära relationer ser dina siffror inte alls ut som mina : BRÅ : misshandel inkl. grov inomhus mot kvinnor över 18, preliminärt under 2009 – 11485, Misshandel, inkl grov mot män över 18 inomhus preliminärt under 2009 – 2864.
    Detta gäller anmälda brott. Inte dödligt våld. Inte våldtäkt. Mörkertal finns för båda könen.

    När det gäller för tidig död, olyckor i arbetet tror jag att det mycket handlar om attityd – en man går inte till doktorn , förrän det är för sent. En man struntar alldeles för ofta i livlinor, säkerhetsföreskrifter etc. Min sjukgymnast berättade att det var kvinnor som bokade tid för män hos henne och hennes kolleger – mammor,hustrur,flickvänner.

    Här citat om ett farligt jobb. LKAB:
    Ann Sofie Dagbro deltog i LKAB:s förändringsprojekt ”Framtidens gruvkultur – på lika villkor” som genomfördes 2006 till 2007. Under två års tid träffades 21 gruvarbetare, 16 män och 5 kvinnor, och diskuterade arbetsplatskultur, kön och säkerhet. Berith Nilsson, som var chef för personalplaneringen med ansvar för jämställdhetsarbetet när projektet drogs igång, berättar om bakgrunden:

    Berith Nilsson, LKAB – Forskning har visat att 90 procent av arbetsplatsolyckorna beror på felaktigt beteende. Vi ville ha färre olyckor och ökad trivsel. Därför behövde vi utveckla ett strukturerat sätt att diskutera attityder och beteenden. Tanken var att få gruvarbetarna att bry sig mer om sig själva och sin egen kropp och att därmed även skulle bry sig om den som står bredvid.”
    Det är bara att kämpa på!

  4. Ljuramannen skriver:

    Fin statistik, Pelle!

    Skulle dock vilja lägga till 50 000 personer med underhållsskulder hos Kronofogden, de flesta män. Detta oftast på grund av Försäkringskassans stelbenta regelverk, inte mäns ovilja att betala eller göra rätt för sig. Försäkringskassans ovilja till anstånd och avbetalningsplaner underlättar inte heller utan gör många män till livstidsgäldenärer.

  5. Mia skriver:

    Och om man bidrar till att underblåsa könskriget så gagnar man inte saken tror jag. Såhär skriver IC i en kommentar på sin blogg.

    ”Först när pendeln svängt, först när kvinnor fullt ut får ta ansvar för sin kriminalitet och sitt sätt att roffa åt sig barnen vid en skilsmässa, först då kan vi uppnå fullständig jämställdhet och sluta titta så mycket på kön.”

    Min fråga blev (ironiska spegling) hur skiljer sig detta från uttalanden från…

    ”Först när pendeln svängt, först när män fullt ut får ta ansvar för sin kriminalitet och sitt sätt att vara hustyranner, först då kan vi uppnå fullständig jämställdhet och sluta titta så mycket på kön.”

    Är i skrivandets stund milt uttryckt trött på könskriget. När ska man sluta gå på myten om ett könskrig och i detta sammanhang börja se att…

    ”Först när pendeln svängt och könskriget upphör, och först när kriminella (störda) individer fullt ut får ta ansvar för sin kriminalitet och sitt sätt att hota, falskanklaga, umgängessabotera, misshandla, förfölja och roffa åt sig barnen vid en skilsmässa, först då kan vi uppnå en så bra situation som möjligt för de som drabbas.”

  6. Mia skriver:

    Jag menar behövs det en mansdag? Kan man inte angripa problem som du räknar upp gemensamt och låta så många infallsvinklar som möjligt komma med i diskussionen. Ta tex frågan om självmord. Unga som begår självmord ska väl inte ställas mot gamla som gör det. Och invandrare som begår självmord ska väl inte ställas mot infödningar. Men ja kanske behövs det en mansdag och mansgrupper som särskilt tar tillvara mäns intressen i allmänmänskliga frågor. Jag hoppas dock att de gör samma misstag och luras att tror att det rör sig om ett krig, utan just om särintressen bland många andra särintressen sas.

  7. Mia skriver:

    En freudiansk felsägning…?

    ”Jag hoppas dock att de INTE gör samma misstag…” skulle det naturligtvis vara.

  8. Erik skriver:

    Mia:

    Så här ser skillnaden ut.

    Det krävs inte två sidor för ett krig. Den enda orsaken vi skulle behöva en mansdag är för att uppväga kriget som kvinnodagen och dess ideologiska bagage skapat i åratal.

    Poängen är att den helt enkelt inte gjort vad den var till för. Makten har stigit kvinnorörelsen åt huvudet och den har blivit precis vad den varit till för att bekämpa.

    Jag håller med om att mansrörelsen (om det blir nån, svårt när samtliga institutioner och ekonomiska mekanismer vägrar stöd) inte skall göra samma misstag.

  9. Lasse skriver:

    Könskriget är skapat genom (stats)feminismen framfart senaste 10 åren. Ivrigt påhejad av journalistkåren som tyvärr är den största maktfaktorn i Sverige idag.

    Att försöka skapa jämlikhet genom att göra saker omjämlika är fullständigt absurt. Är som att kasta sten i glashus och kommer att slå tillbaka mot feminismen förr eller senare.

    Det vanligaste argumentet man hör när man t.e.x. påpekar ojämlikhet ur mannens synvinkel. Är att nu är det minsann kvinnas tur .t.e.x. när man propagerar för 50/50 fördelning, men i sina egna organisationer är den nästan uteslutande kvinnor.

    Kvinnors makthunger gör dem totalt förblindade och man får dålig smak i munnen när dem försöker maskera denna makthunger bakom ”feministideologin”. Dem vill åka gräddfil till något som andra får kämpa ett halvt liv för.

    Mansrörelsen kommer att ta fart, är jag helt övertygad om. Män är lite sega i starten men när saninngen väl börjar gå upp för gemene man kommer det hända saker.

  10. Anaïs skriver:

    Det finns inte något könskrig. De flesta människor avskyr inte folk av motsatt kön. Billing gör det definitivt inte! Eller är intelligent nog att dölja det. ;) IC, som Mia nämner, är däremot en kvinnohatare av rang och förmår inte ens dölja det. En kvinna som hatar kvinnor, särskilt i deras roll som mödrar. Skulle vara intressant för Freud.

  11. Lasse skriver:

    Vad är könskrig ?

    Hela min bekantskapskrets (både män och kvinnor) är vansinnigt trötta på ”statsfeminsmens” framfart och tycker att det gått alldeles för långt. Själv har jag har diskuterat många ggr vad man kan göra åt det. Det har alltså skapats en motsättning/motpol till det som pågår, precis som denna blogg.

    Sen vilka former denna motsättning urartar i återstår att se eftersom den är i sin vagga, Vad gör man när ena parten utfärdar krigförklaring genom ojämlikhet, lögner, facistiska idelogier och propaganda. Tyvärr enligt min mening enda sättet är att sänka sig till deras nivå och besvara med samma mynt för att man överhuvudtaget skall få någon uppmärksamhet,

    Eller för att citera Pablo Roberto…..”senaste 10 åren har jag gått från feminist till militant antifeminist”.

  12. Anaïs skriver:

    Jodå, jag förstår vad Roberto menar, och jag gillar honom dessutom. Men jag tror att ”sänka sig till deras nivå och besvara med samma mynt” är en förluststrategi. Vissa saker kan man inte säga och göra om man inte bara vill bli bortdefinierad från debatten – och stärka det läger man uppfattar som sin motståndare. All frustrerad aggressivitet mot radikalfeminister – eller ännu värre, mot ”kvinnor” – vänds emot den som uttrycker det. Och i fallet ”kvinnor” med full rätt!

    Makt utövas på olika sätt i samhället. Det sociologiska verktyget ”intersektionalitet” är betydligt mer intressant än ”könsmaktsordning” för att beskriva det, och därför tror jag det sistnämnda begreppet kommer förlora i betydelse. Som jag ser det är det på väg ut.
    Citat från Wikipediaartikeln om intersektionalitet:
    ”Exempelvis ses kvinnor aldrig enbart som kvinnor eftersom könsmaktsordningen – lika lite som etnicitet, sexualitet eller klasstillhörighet – inte räcker för att förklara hur ojämlikhet uppstår och hur makt utövas. Maktordningar kan inte rangordnas, ingen maktordning står över någon annan och det finns maktordningar inom varje maktordning. Klassförtrycket ses alltså inte som viktigare eller mer grundläggande än könsförtryck eller rasism, t.ex.” Bättre i så fall, att kontra med detta.
    http://sv.wikipedia.org/wiki/Intersektionalitet

  13. Adam Weisshaupt skriver:

    Intersektionalitet är en nyfeministisk teori som i praktiken menar Oprah Winfrey och President Obama är förtryckta, vi får väl hoppas på att pest inte byts ut mot kolera.

    Anais,
    Ursäkta min tidigare syrliga kommentar, förklaringen är att en förhandling om mina barn skall äga rum snart (Golgata för män) och att medan jag kommenterade hos Pelle så skrev jag också mina argument för att man inte ska få rymma med barnen och kalla det ”barnens bästa”.
    Kort o gott; Staten är inte min bästa vän kan man säga och du fick agera syndabock för detta genom min kommentar som egentligen bara var frustration över framtida överkörningar av barn och pappor med statlig hjälp.
    Sorry :-)

  14. Anaïs skriver:

    Adam; det är lugnt, som sagt. :) Jag beklagar att du har en sådan jobbig sak framför dig, och jag kan bara önska dig kraft att uthärda det.
    (Och eftersom jag är liberal ut i fingerspetsarna så är ”staten” och dess makt över individen inte direkt min grej heller.)

    Beträffande intersektionalitet så uppfattar jag det som att man inte ser något uttryck för makt som allomfattande, och att man inte rangordnar dessa så att något dominerar över de andra – dvs. man är inte AUTOMATISKT förtryckt för att man är ”svart” och inte heller automatiskt ett offer för könsmaktsordningen för att man är ”kvinna”.

  15. Adam Weisshaupt skriver:

    Tack, det kändes skönt Anais!

    Vill be om respit angående min syn på intersektionalitet då jag är upptagen men kort kan sägas att samma strukturmänniskor kommer att få problematiseringsförmånen samt att det i botten är en riktigt sunkig tro på människors förmågor. Som sagt är min tid i dagarna som kommer lite knapp.

  16. Lasse skriver:

    Med all respekt för dina åsikter Anais

    Men att bemöta feministerna med rimlig logik, korrekt verbal och analytiska åsikter, räcker inte.

    Man måste röra om i grytan på dem områden där mannen är diskriminerad. Vi måste synas på ett helt annat sätt för att kunna väcka våra slumrande kollegor. Kanske inte någon manlig Gudrun Schyman men något åt det hållet, en manlig rebell.

Google