Strukturer kan inte ignoreras

09 mars 2010, av Pelle Billing

styrelserum

Det verkar inte finnas någon ände på kvoteringsdebatten för närvarande. Under rubriken Kvotering leder till klansamhälle skriver fem kvinnor om problematiken kring kvotering:

Samtliga kvoteringsidéer härstammar från grundanalysen att resultatet av människors fria val är problematisk. Det verkar helt enkelt som att medborgarna inte alls väljer och agerar så som många politiker och debattörer anser att de borde och kvotering blir då nödvändig.

Detta är en viktig insikt, och debattartikeln som helhet är klok. Rättigheter är individuella och i samma ögonblick som gruppers rättigheter går före individers rättigheter (vilket kvotering innebär), så är vi inne på en farlig väg. Första steget på denna väg är diskriminering av individer, och nästa steg är att fler och fler individuella rättigheter sätts ur spel för att uppnå kollektiv rättvisa mellan olika grupper.

I en ledare i HD tycker man istället att det är Dags för kvotering. Precis som de flesta kvoteringsivrare, så hänvisar man här till orättfärdiga strukturer som måste bekämpas via lagar som främjar kollektiv rättvisa:

Män i näringslivet känner andra män i näringslivet och rekryterar bland dem. Med andra ord, kön har redan i dag en avgörande betydelse.

Eftersom vår kultur och våra samhällsstrukturer främjar män, så ska vi alltså lagstifta till kvinnornas förmån. Ungefär så går argumentationen.

Hur bemöter man då denna ”strukturargumentation”? Det vanliga sättet att göra detta är att hänvisa till individuella rättigheter samt att icke-diskriminering är det överordnade värdet. Vi får inte införa nya orättvisor för att bekämpa gamla orättvisor.

Även om dessa argument är nödvändiga och korrekta, så räcker de inte hela vägen fram. Om ena sidan i debatten är redo att prata både om individer och strukturer, och andra sidan bara vill prata om individer, då blir den som undviker strukturerna överkörd. De som lyssnar på debatten antar helt enkelt att de som undviker att prata om strukturer gör detta då de inte har något bra att komma med. Den strukturella analysen som ”vinner” blir således den radikalfeministiska, för den får gå oemotsagd.

Vad behöver man då göra istället? Är det möjligt att utmana den bild att samhällsstrukturer och kulturella mönster som radikalfeminister utmålar? Jag tror att det både är möjligt och nödvändigt, och några idéer kring hur man kan göra detta är följande:

  • Hur vet vi egentligen att kvinnor förbigås till ledande poster i näringslivet idag? Varför kräver vi inte bevis för detta? Den troligaste hypotesen är väl rimligen att vi får färre kvinnor på toppen eftersom färre kvinnor siktar mot toppen. Det är upp till dem som kräver kvotering att bevisa att det är svårare för en kvinna att nå hela vägen upp.
  • Idag har vi en stark opinion för att kvinnor ska synas på ledande positioner. De som äger debatten om jämställdhet i media låtsas att de själva inte har någon påverkan på strukturerna. I verkligheten har de en stark påverkan, och i förlängningen kan detta t o m leda till en gräddfil för de kvinnor som vill upp till toppen.
  • Vi lever fortfarande i en illusion om att det bara är den kvinnliga könsrollen som varit utsatt, medan männen alltid haft en gräddfil. I verkligheten är det mer komplicerat. Männen har alltid betalat ett högt pris för sin makt i näringslivet. Arbetsveckor på 80 timmar och att inte få se sina barn växa upp är ett tufft pris att betala, men inte ovanligt för männen på toppen.
  • Det faktum att viktiga kvinnofrågor är välbelysta, medan nästan ingen känner till viktiga mansfrågor, leder till en hätsk stämning mot de män som finns uppe på samhällstoppen. Om vi skulle kartlagt både mans- och kvinnofrågorna lika väl, så skulle debatten bli mer nyanserad och sansad.

Om de som motsätter sig kvotering ska ha någon framgång i debatten (för i nuläget går det riktigt dåligt och troligen får vi kvotering efter valet), så måste man våga börjar ge sig in på ”strukturområdet”, och ifrågasätta det som idag tas för en allmän sanning. Det finns ingen anledning att acceptera grumliga påståenden om hur strukturerna verkar. Kräv att dessa påståenden valideras, och lägg till obekväma sanningar enligt punkterna ovan.

Att sedan män på ledande poster som kämpat sig till sin framgång stödjer kvotering är något av ett mysterium. Kanske borde de dra lärdom från Piratpartiet:

Faktum är att de män som jobbat för att driva igenom förändringen [dvs kvoteringen], i vissa fall har fått maka på sig till förmån för kvinnor.

Hur var det nu? Som man bäddar får man ligga…

Se även: Släpp kvinnorna loss

 

14 kommentarer på “Strukturer kan inte ignoreras”

  1. Anaïs skriver:

    Det som skedde i (PP) var på sätt och vis komiskt. Och ingen ”som man bäddar får man ligga”-situation. Efter en ursinnig och för alla inblandade sårande debatt om nödvändigheten av kvotering, visade det sig att fler kvinnor än män röstades in. Även av männen – så systemet, och den uppslitande debatten, visade sig helt överflödigt. Det behövdes, i viss mån, endast för att kvotera in män. Orsak: Kvinnorna i (PP) är mycket synliga, helt av egen kraft. De har drivande och färgstarka personligheter. Män och kvinnor röstar på dem (frivilligt och utan tvång).

  2. Christina Nauckhoff skriver:

    Pelle!
    Detta blir i all hast. På din fråga: hur vet vi att kvinnor förbigås i dag, rekommenderar jag läsning av Lars E Engströms bok ”En sexists bekännelser” Lars E har jobbat som chef o headhunter. http://www.bokus.com/b/9170053014.html?pt=search_result

    Ang arbetsveckor på 80 timmar. Jag minns när jag hörde Bertil Strutz, Ledarinstitutet, berätta på ett seminarium, om sina chefskurser. det första han brukade fråga var: Hur lång arbetsvecka har ni? Och fick svaren 60, 70 osv timmar. När han frågade : varför? , blev det tyst.

    Männen har alltid betalat ett högt pris för sin makt i näringslivet, skriver du : bl a förlust av kontakten med familjen. Varför väljer man så? Och priset betalas väl inte av mannen ensam?
    Kanske såg du den korta intervjun med professor Lars Olsson, (Karolinska), på Nobelfesten? Han är hjärnforskare, med beroende som en specialitet. Du får en länk- visserligen om alkohol – han är intressant . http://svtplay.se/v/1707109/alkohol_kidnappar_hjarnan_-_lars_olsson_professor_i_neurobiologi
    På Nobelfesten talade han om pristagarna, om forskningens kickar, att det kan skapa beroenden, arbetsdagarna blir långa – arbetsnarkomani. Det finns nog kickar också i näringslivet.

    Till sist – 80-timmarsveckor har nog många i landet utan att få miljonlöner. Lantbrukare och andra egenföretagare – de som ska ”rädda Sverige ur krisen”.

  3. Musse Pig skriver:

    Christina Nauckhoff, vad vill du säga? Att det är bra med könskvotering?

  4. Christina Nauckhoff skriver:

    Musse Pig, jag försöker i all enkelhet kommentera de påståenden som Pelle punktat upp ovan. Om det är så som Lars E Engström beskriver det i sin bok (länk ovan) lär det ta evigheter innan kvinnor får tillträde till höga poster. Kanske är det så enkelt att man ska börja välja ” the best person for the job?”
    Har också svårt att köpa bilden av martyrerna bland näringslivets toppar – det är allt.

  5. AV skriver:

    Det finns ju många grupper i samhället som är underrepresenterade i bolagsstyrelser. Eftersom den typiska styrelsemedlemmen är en medelålders vit heterosexuell man, uppväxt i övre medelklass eller överklass i tätort och gått på handels (liknande utbildningar) och röstar blått, varför skall vi då bara kvotera in gruppen kvinnor. Följande (förutom kvinnor) grupper borde då också få inkvoteringspoäng:

    Arbetarbakgrund
    Homosexuella
    Invandrare
    Läst på liten högskola ut i landet.
    Bönder
    Olika kompetenser (t ex genusvetenskap)
    Ungdomar under 35
    Vänsterfolk

    Det bästa vore att hitta en 25årig lesbisk somalisk kvinna, socionom från Södertörn högskola, uppväxt i Bortommyra och aktiv i Syndikalisterna. Bara att kvotera in. Att bara kvotera in några moderattanter med knytblus gör knappast någon skillnad. Ta steget fullt ut eller hitta en bättre metod utan diskriminering.

    Visst är styrelser ofta en klubb för inbördes beundran, men kvinnor är knappast de enda som inte kommer in. Om det är den största jämställdhetsfrågan i Sverige har vi det faktiskt ganska bra. Ett överklass-ilandsproblem.

    Dessutom finns det en mycket bättre metod att lösa problemet. Konsumentmakt. Sätt era pensionspengar i företag som har fler kvinnor i styrelsen. Ungefär som etiska fonder. Om ni vågar satsa pengar på ideologin? Money talks!

  6. Lavazza skriver:

    CN: Ditt resonemang bygger på att marknadsekonomin (billigt och bra föredras framför dyrt och bra) inte funkar just vad gäller rekrytering till de högsta posterna samt att männen på de högsta posterna skickligt har lyckats lura alla andra män och i stort sett alla kvinnor att lönen inte är värd besväret (med undantag för de som konkurrerar på samma nivå men inte lyckas), när det i själva verket är så att besväret är mycket mindre än vad som sägs. Samt slutligen att de som har förstått det (som du) ändå inte är intresserade av att göra den lilla ansträngning som behövs för att nå till toppen, alternativt har gjort den lilla ansträngningen men inte fått utdelning för det, för att ni är diskriminerade (vilket som sagt förutsätter att marknadsekonomiska överväganden inte längre gäller).

  7. Christina Nauckhoff skriver:

    Hej, Pelle och alla övriga.
    Som sagt, jag försökte kommentera Pelles punkter ovan.
    Du säger:
    ”•Hur vet vi egentligen att kvinnor förbigås till ledande poster i näringslivet idag? Varför kräver vi inte bevis för detta? Den troligaste hypotesen är väl rimligen att vi får färre kvinnor på toppen eftersom färre kvinnor siktar mot toppen. ”

    Lars E Engström – den f d sexisten http://www.bokus.com/b/9170053014.html?pt=search_result beskriver att åtminstone han medverkat till att ett 100-tal kvinnor missat chefsposter. Hans påstående säger dels att kvinnor söker sådana poster, dels att de väljs bort.

    Här kommer en kommentar till , ett citat ur P1:s morgoneko. Det handlar inte om näringslivet, utan om kulturbranschen , men det kanske duger ändå?
    Lyssna på den utmärkte Gunnar Bohlin – Kvinnor lämnas utanför filmfabriken.
    http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=3498018

    När det gäller kvotering eller ej, har jag inte tänkt färdigt än. Jag tar nog ett par varv till. Känns som hur vi än gör blir det fel, lika fel som det är nu.

  8. Christina Nauckhoff skriver:

    PS. Dagens utrikeskrönika i P1 av Herman Melzer om en oerhört mobbad kvinna i EU:S topp, Catherine Ashton.

    http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=db&Id=2249278&BroadcastDate=&IsBlock=

  9. Christina Nauckhoff skriver:

    PS 2.
    AV
    Härligt att få skratta.
    Vet du, jag har hoppat av Vattenfall som kund och talat om för dem att jag inte gillar deras könsfördelning i styrelse och ledning. Inte hjälpte det :) Dessutom fick jag veta att ”energibranschen traditionellt varit en manlig bransch”. Jaha. Vilka branscher har inte det?

  10. Pelle Billing skriver:

    Christina,

    Det är 18% kvinnor i svenska bolagsstyrelser. Är det fler kvinnor än så som siktar mot toppen i förhållande till antalet män? Finns det några siffror på att det är fler kvinnor än så?

  11. Christina Nauckhoff skriver:

    Pelle!
    Min lilla bok ”På tal om kvinnor och män” SCB 2008 (kommer ut vartannat år)
    säger att i börsnoterade företag utgör kvinnor 18% av styrelseplatserna.
    Jag talade med en man på Svenskt Näringsliv, Tommy Björk. Statistik över hur valberedningar arbetat finns inte, men däremot finns underlagen kvar i protokoll från bolagsstämmor.
    Jag frågade om han med sin erfarenhet trodde, att anledningen till att det är som ovan, är att kvinnor inte vill nå toppen. Han brast ut i skratt och svarade : ”Nej, det är nog inte hela sanningen ”

  12. hampus skriver:

    Det kanske inte är behövligt, men jag anser ett viktigt ställningstagande vara att inse skillnaden mellan ”strukturer” som man gärna åsyftar, först ivrigt använt av strukturalister innan den filosofiska grenen avlivades högst effektivt, men bara för att ses komma igen som ”postmodernister”.

    De ”strukturer” man gärna benämner något så svårgripligt som vårt storsociala spel i mångmiljonssamhällen, brukar vanligen bara åsyfta till sist till ”populära uppfattningars vinning i politisk kraft”, vilket inte alls handlar om statiska strukturer, utan pudelns kärna alltid vara allmänhetens medvetenhet ioch upplysning.

    Därav tankar om demokrati, mera förfinas av renässansfilosofer om upplysta dispoter trygga kunnig vägledning så småbönderna kan skörda sin gröda ostörda, till skvallermedias självpåtagna roll som demokratins försvarare, misslyckas i opinionsbildningarna och förutsägbart antagomnisera bloggosfären, bara den högtravande rollen som demokratins försvarare knäcka media såpass redan att de åtminstone länkar till även genuskritiker.

    Så jag hoppas vi kan undgå begå samma misstag som t ex feminismen genom att prata om strukturella förtryck. Jag håller klart med om de kortsiktiga vinsterna, men i ett längre perspektiv vore det fruktsamt för både kvinnor och män om könsrollerna belystes till de ojämställda grunderna man invänder sig mot, istället för svepande beskrivningar, hur sanna de ändå månde vara.

    Det kan vi män kosta på oss, redan så negligerade som vi är.

    hampus

  13. [...] Strukturer kan inte ignoreras [...]

  14. Erik skriver:

    Christina Nauckhoff:

    Ditt resonemang har ett stort hål. Du använder ”En sexists bekännelser” som bevis på att kvinnor orättvist inte fått jobb. Men den boken säger ingenting om alla män som orättvist inte fått jobb eller hur? Antagandet som görs är att medan kvinnors anställning är trasig så är mäns konstigt nog helt perfekt ingen man har isåfall nånsin förvägrats chefstjänst. Bara en man anställs spelar det ingen roll vem det var eller?

    Men om både män och kvinnor ofta förvägras chefstjänst av olika anledningar då blir det bara en sak som avgör och det är mängden kandidater. Det här säger inte Engström nåt om av den enkla anledningen att den karriär han nu gör inte skulle tjäna på det. Låt säga att överordnade tycker illa om 40 bästa manliga och 30 bästa kvinnliga kandidater. Vad skulle det innebära rent praktiskt? Det säger Engström inget om i en sexists bekännelser eller hur? Antagandet/gissningen är att männen behandlas HELT rättvist,

    Ingen bryr sig ens om att titta om en man förbigåtts av en annan man precis som i debatten ”mäns våld mot kvinnor” där man menar kvinnor är mest utsatta för kvinnor brukar i teorin inte lika mycket våld mot män. Men åter blir precis alla män som blivit utsatta för våld av en ANNAN man ignorerade för om man räknar dem är det inte kvinnor som är värst utsatta utan män. Detta gäller alla kategorier helt utan undantag.

    Antagandet som görs är inte att kvinnor är värre behandlade för att kvinnor behandlas sämre än män. Istället räknar man bara när folk blir behandlade illa av VISSA anledningar och struntar i de andra. Detta innebär såklart att de flesta personer som blir diskriminerade såväl på riktigt som i debatten är män. De blir dubbelt diskriminerade eftersom debatten struntar i dem då de diskriminerades till förmån för en individ som också var man.

    Men kvinnorna är inte ett dugg sämre behandlade. De har bara fått just sina orsaker särbehandlade i debatten trots ett mycket mindre antal offer. Det är så kvinnolobbyn funkar. Den påpekar kvinnor utsatts för nåt 20 gånger, att män utsätts för samma sak 60 gånger asnes inte viktigt.

    Och de enda jag sett som ens märker detta är mammor som har söner i den åldern där män bevisligen så så överlägset mer drabbade att det är omöjligt för en människa med vettet i behåll att tro kvinnor har det värst som individer. Och individer är ju det enda som räknas. För en man som förbigås spelar det ingen roll om det var en annan man eller annan kvinna som kvoterades in.

    Men en himla massa människor pratar som om det faktiskt magiskt gjorde det och det är problemet.

Google