Skolministeriet om genuspedagogik

17 mars 2010, av Pelle Billing

Igår kväll handlade Skolministeriet i P1 om genuspedagogiken i förskolor och skolor. Jag hade hoppats på att mina fördomar om genuspedagogiken skulle komma på skam, men tyvärr visade det sig att de uppfyllde alla mina farhågor.

Officiellt vill man framhålla bilden av att genuspedagogik handlar om att ge alla barn större valmöjligheter, vilket jag själv tycker är en bra tanke. Om vi som vuxna blir rädda eller spända när vi ser en pojke klä ut sig till kvinna, eller när vi märker att en flicka helst av allt vill spela fotboll, så ligger problemet hos oss – inte hos barnen. Om det endast var detta perspektiv som genuspedagogerna ville lära ut så skulle allt vara frid och fröjd. Både flickor och pojkar mår bra av att få kontakt med sina ”hårda” och ”mjuka” sidor.

lekande-barn

Men tyvärr så visar det sig under programmets gång att det är helt andra värderingar och en helt annan agenda som ligger bakom genuspedagogernas arbete. Trots att det handlar om små barn så drar man sig inte för att prata om makt och våld hos pojkarna. Små barn ska alltså betraktas som blivande patriarker, och därmed skuldbeläggas för att de är födda med ett visst kön. Vill vi att människor som har en så negativ syn på pojkar ska tillåtas sprida sina budskap runt om i Sverige (c:a hälften av alla kommuner har anställt en genuspedagog)?

Om genuspedagogiken någonsin ska kunna bli konstruktiv, så behöver man en helt annan förståelse av kön och könsroller. Dels behöver man inse att det finns medfödda skillnader mellan könen, och även om man ger barnen nya valmöjligheter kommer man inte lyckas likrikta könen. Om man har slutmålet att pojkar och flickor ska likriktas så riskerar man att skada barnen, och göra våld på deras personligheter. Dessutom är det viktigt att förstå att de könsroller som fortfarande lever kvar i samhället inte bygger på makt, utan på funktionalitet. Pojkar har traditionellt fostrats på ett visst sätt för att bli användbara män för samhället (män som kan arbeta, riskera livet, försörja en familj), och flickor har fostrats på ett annat vis för att bli användbara kvinnor för samhället (kvinnor som kan föda barn, uppfostra barn, jobba hårt i hemmet).

Således finns det ingen anledning att skambelägga vare sig pojkar, flickor, män eller kvinnor för de traditionella könsrollerna som finns ingrodda i vårt samhälle. De uppstod för att de fungerade bra på sin tid, och i ett modernt samhälle finns det lyckligtvis nog utrymme för långt större flexibilitet i rollerna. Denna flexibilitet är dock ofta mindre hos små barn än hos vuxna, eftersom barnen påverkas starkt av sin medfödda biologi. Det är först när barnen växer upp, blir äldre och utvecklar sin kognitiva förmåga som flexibiliteten blir större. Sedan ska vi givetvis komma ihåg att vissa pojkar har en mer ”kvinnlig” hjärna och vissa flickor har en mer ”manlig hjärna”. Men oberoende vilka medfödda egenskaper vi har så präglas vi starkt av dessa under vår barndom, och det är med åren som vi blir mer flexibla i vårt beteende.

Att bemöta barn på ett konstruktivt sätt handlar därmed om att våga se vilken personlighet varje individuellt barn ger uttryck för, och att med detta som utgångspunkt stödja barnet i sin fortsatta utveckling. Barn vet vad de är intresserade av, och får de en trygg miljö kommer de att ge uttryck för detta – helt utan välmenade genuspedagoger som dinglar med dockor framför pojkarna och bilar framför flickorna.

 

7 kommentarer på “Skolministeriet om genuspedagogik”

  1. [...] ett par inlägg där effekterna av att folk tycker politiskt korrekt framgår tydligare. Genusnytt, Pelle Billing, Tanja Bergkvist har alla uppmärksammat relevanta [...]

  2. Musse Pig skriver:

    Den ohämmade skolningen av genusvetare ger en kader av ideologiskt skolade feminister som kommer att vilja tjäna pengar på sina färdigheter. Det finns i grund och botten bara en uppgift som de är lämpliga för och det är som ”politruk”, dvs ”politisk instruktör”/”politisk handledare”, inom olika sektorer av samhället. Det är vad genusmaffian gör just nu. De utbildar en enorm kader av ”genuspolitruker” som behöver få möjlighet att agera politisk instruktör och handledare för oss alla, från förskolan och genom hela livet, för att tjäna sitt levebröd. De har ett starkt behov av att hävda och förstärka feminismens ställning och flytta fram det genusstatliga inflytandet i våra liv tills vi är omyndigförklarade i praktiken.

  3. Sofia skriver:

    Så rätt Pelle och egentligen så självklart. Jag tror att väldigt många egentligen tänker ungefär så. Synd att inte politiker och andra med mycket inflytande gör det….

  4. Urban skriver:

    jag kan mycket väl tänka mig att nästa steg i denna genusoffensiv är att pedagogerna börjar samarbeta med sociala myndigheter om små pojkar visar upp ett alltför (traditionellt) pojkigt eller grabbigt beteende och att deras familjer blir föremål för utredning.

    det skulle verkligen inte förvåna mig det minsta..

  5. Musse Pig skriver:

    Med efterföljande placering i genuscertifierade fosterhem….

  6. Urban skriver:

    jadå familjehemsplacerade, åtminstone för en tid tills barnet avprogrammerats.

  7. Lasse skriver:

    Det jag blir mest förbannad på är hur mycket pengar dem lägger på detta trams, när sjukvården, äldrevård, arbetslösa, utförsäkrade sjuka går på knäna.

    Vi har aldrig haft som mycket socialbidragstagare som det är nu.

    Lägg pengarna på dem som har det svårt i stället och man kan ju börja med alla hemlösa. Gör om kvinnorjourerna så dem kan ta emot hemlösa och utsatta av alla kön.

Google