Ris och ros för DO

18 mars 2010, av Pelle Billing

do

Diskrimineringsombudsmannen (DO) har drivit ett fall gällande vårdbidrag ända till domstol. Fallet gäller en pappa som tar hand om sin autistiske son varannan vecka, men ändå tillfaller hela vårdbidraget sonens mamma eftersom det är där pojken är skriven:

Föräldrarna är frånskilda och tar hand om sonen varannan vecka. Men medan mamman får 106 000 kronor om året i vårdbidrag, får pappan inte ett öre.

Det hör inte till vanligheterna att DO driver fall som handlar om mäns lika rättigheter, men det är glädjande att notera att DO inte är främmande för att göra detta. Tyvärr lyckades inte DO inte driva igenom sitt krav på skadestånd i domstol och troligen krävs det en lagändring för att förhindra liknande diskriminering i framtiden.

katri-linna

Men samtidigt som DO framstår som progressiva när de driver jämställdhetsfrågor även för män, kommer Katri Linna med svårförståeliga uttalande på Expressens debattsida:

Syftet med positiv särbehandling är att utjämna skillnader i villkor mellan olika grupper. För att ge enskilda lika möjligheter krävs det ibland att människor behandlas olika.

Det är alltså OK att behandla människor olika för att ge enskilda lika möjligheter? Så om jag själv tjänar ihop pengar för att köpa en bil så är det OK att staten skjuter till samma summa pengar till en person som inte jobbat ihop några pengar, för att han ska ha samma möjligheter att köpa sig en bil?

Katri Linnas resonemang är själva kärnan i det som är fel i resonemangen kring kvotering, och i jämställdhetsdebatten i allmänhet. Jämställdhet handlar om att samma spelregler ska gälla för alla individer, det handlar inte om att manipulera spelreglerna så att utfallet blir samma för olika grupper i samhället.

Även om hon inte säger det rakt ut så är det kollektiv rättvisa som Linna förespråkar. Individers rättigheter kan kränkas om det innebär en kollektiv rättvisa mellan olika grupper. Detta resonemang ligger även till grund för dem som förespråkar kvotering till bolagsstyrelser. Enligt kvoteringsivrarna ska det inte spela någon roll ifall det är 4, 5 eller 6 gånger fler män som siktar mot toppen i näringslivet – vi ska ändå manipulera spelreglerna på ett sätt så att det blir ungefär lika många män och kvinnor i slutändan.

Jämställdhetsdebatten är den arena där övervintrade marxister vädrar morgonluft. Än en gång är det OK att framhäva kollektivet först. Om det inte finns lika många kvinnor och män på en arbetsplats så ”är det inte jämställt”. Vilket såklart är ett befängt uttryck. Har ingen diskriminerats är det per definition jämställt oberoende av könsfördelningen.

Det är dags att sanera språkbruket i kvoterings- och jämställdhetsdebatten.

Tack för tipset, Fredrik och Sara!

 

3 kommentarer på “Ris och ros för DO”

  1. Onkel Kostja skriver:

    När kommer kraven på 50% manliga barnmorskor?

  2. AV skriver:

    Samma dag som kraven kommer på 50% kvinnliga takskottare och 50% manliga gynekologer (fast det finns det ju några). Dvs when hell freeze over!

  3. Pär.B skriver:

    Katrin Linna skriver att ”Syftet med positiv särbehandling är att utjämna skillnader i villkor mellan olika grupper. För att ge enskilda lika möjligheter krävs det ibland att människor behandlas olika.” Hon förstår inte vilka konsekivenser detta får. Det handlar om att skapa en negativ bild av män.Professor i socialt arbete, Christian Kullberg, kom 1994 ut med en bok ”Socialt arbete som kommunikativ praktik. Samtal med och om klienter” där han kunde konstatera att besökssamtalen mellan kvinnor och män skiljer sig åt. Besökssamtalen med de manliga klienterna är i regel flera och socialsekreterarnas frågor, påståenden och direktiv är ägnade åt att på olika sätt testa de legitima aspekterna av orsakerna
    till klienternas bidragssituation. Vi ser här att handläggaren mer eller mindre försöker skuldbelägga klienten för den situation han hamnat i och försöker se om klienten gjort allt för att undvika situationen. Det är av stor vikt om klienten är drabbad eller själv har orsakat sin situation. Men i samtal med kvinnor så ställs sällan eller aldrig några anklagelser utan socialsekreteraren ser mer kvinnan som drabbad vilket också genererar mer bidrag. Det är detta som menas positiv särbehandling.

Google